lillasysterfix

Idag vid frukosten bestämde jag mig för att lägga ner bloggandet för ett tag framöver.
För trots att jag kanske bara gör ett inlägg i veckan numer och trots att jag säger att jag bara gör det för att jag tycker att det är så roligt och bara när jag känner att jag verkligen har ork och lust….så blir det ändå en slags ”smygstress” som ligger över en om att man borde väl skriva lite oftare ändå!!

Har insett att jag MÅSTE börja ta hand om min kropp mer och verkligen lägga all tid och energi på det. (kom ihåg att en introvert hsp:are inte har lika stort ”energikonto” som en extrovert icke hsp) Har haft såå förbaskat ont i högersidan de senaste tre dagarna och varit såå trött så att jag i torsdags efter jobbet först lade mig och sov i en och en halv timme efter lunch, gick upp och tog lite te och macka och sen gick tillbaka till soffan och sov ytterligare en och en halv timme.

Det är inte helt normalt för mig!!

Ja det är väl knappast normalt för någon överhuvudtaget? Särskilt inte när man bara jobbar 75%?
Nu kan det visserligen kanske vara så att jag har fått någon liten ”släng av” det förkylningsvirus som härjat i äldste sonens kropp ett par veckor men…?…..har ju inte haft några andra vanliga förkylningssymptom så lite tveksamt om det är det?

Förmodligen så är det helt enkelt bara så att jag nu efter strålbehandlingen såklart är ”skörare” (stavas det så?) i kroppen och då särskilt i min redan innan, känsliga högersida.

Det i kombination med den trötthet jag kan känna efter en ”social”dag på jobbet gör nog att jag mycket lättare ”får slut på batteri”…förbrukar mer energi än vanligt…ja ni fattar!

Veckan nu efter jullovet började bra och tyckte att jag kände mig skapligt ”i form” för att börja jobba igen. Hade visserligen lite ont då också men absolut inte på ”värsta viset” om man så säger!
Har ju vant mig vid att ha lite ont mest hela tiden och kan hantera det …..när jag är ”pigg i huvudet” vill säga! (får ju en massa hjälp med det onda av Sv också så lite vanligt ”vardagsont” har inte varit något större problem).

Jobbade på glad i hågen, städade, fejade, pratade massor med mina kära kollegor som jag inte träffat på länge och ja….ni vet …kände mig bara glad och att jag uppskattade livet helt enkelt!

Tre dagar gick det sen….PANG…torsdagen kom ”klubban i skallen”  ….inte i form av huvudvärk, utan en trötthet som jag kände redan på morgonen, plus den där elakt dova värken långt in i musklerna någonstans under skulderbladet och ända ner till slutet av revbenen.

Gäspade mig igenom jobbtimmarna och försökte jobba lite snällare med högerarmen och sen ja…sen sov jag ju mest efter att jag kom hem.
Vaknade vid fem, segade mig upp, försökte göra mina vanliga sysslor…städa kattlådor, mata djuren, göra matsäcksmackan osv…åt middag….dråsade ner i tv soffan igen och kröp sen ner i sängen vid nio.

Brukar ju lägga mig ännu tidigare men tänkte att när jag sovit så mycket på dagen så lär det väl bli svårt att somna men….inte då….somnade ganska direkt och vaknade bara en gång på natten för ett toabesök.

Tröttheten höll sig kvar lite även igår men inte lika illa som under torsdagen, men det superonda har ännu inte släppt trots att jag smörjt med smärtstillande salva, tagit tabletter, legat och tryckt bort lite spänning med golfbollen (ligger på golvet med en golfboll under högersidan som effektivt brukar kunna få extra onda punkter att ge med sig) .

Så därför tog jag beslutet idag att ha en längre bloggpaus eftersom allt jag gör med datorn förvärrar det onda. Särskilt när jag sitter och håller på med bilder och redigerar och flyttar för att kunna ha med dem i bloggen.

Tråkigt på ett vis då jag tycker att just hålla på med bilder, visa upp dem och skriva lite är något av det roligaste jag vet men…har inte ”råd” att kosta på mig det just nu.
Råd i form av både psykisk och fysisk energi alltså!

Måste helt enkelt släppa tankarna på (som faktiskt mal i huvudet varje dag) att ta mig tid att göra ett blogginlägg, och ägna min fritid mer åt att ta hand om kroppen och försöka få den lite starkare igen.

Så nu blir det mer promenader, yoga, stretching, och någon form av regelbunden mild styrketräning för att stärka upp högersidan.

Förhoppningsvis är jag tillbaka om någon månad med lite större ork och energi? Eller så tittar jag in ibland med ett inlägg som det här utan bilder? Men det är ju så oerhört tråkigt som läsare.
Nåja….ha det gott så länge och kom ihåg att vi är på väg mot ljusare varmare tider nu 

För man måste ju vara positiv…eller hur 
Britta

Ja sista dagen på det långa lovet blev verkligen inte som jag tänkt mig…..men men…sånt är livet och imorgon är det säkert full fart på mig igen!

Hade ju en typisk energislukardag igår och tyvärr så blev den lite extra uttömmande pga att det var ganska dåligt väglag både på dit och hemvägen, så inte ens bilresan som annars kan vara ett bra tillfälle att ”ladda” lite egen energi inför allt socialiserande, var särskilt avkopplande.

Så det blev till att ”ta ut” lite för mycket på energikontot (som inte är särskilt stort när man är högkänslig) med först en resa som jag mest satt och spände mig och bitvis var rädd under, sen flera timmars socialiserande och därefter en ännu läskigare bilresa hem i dimma och mörker.

Var ganska ”tömd” redan när vi till slut kom hem och när det sen var svårt att somna pga alltför försent kaffedrickande + att Sv tyvärr råkade ha en av sina värre snarknätter så kände man sig inte precis utvilad när man vaknade i morse.

Trött och ”luddig” i huvudet. Ont i högersidan pga alla spänningar igår och sen dessutom med lite lätt ”börjajobbaigenångest” …..  ….då är livet inte på topp precis!!!

Men säg den som har ett liv som alltid känns toppen och perfekt? Den människan finns ju inte och det är väl det som är en del av charmen med livet.
Att ha både dåliga och bra dagar såklart!

Hade först inte tänkt skriva något alls idag men sen kände jag att…nej…varför ska jag låta bli att skriva bara för att allt kanske inte känns jippie och hurra inombords?
Såna dagar har ju alla och kanske kan det till och med vara skönt att läsa om livet sett från den sidan också ibland?
Bara för att man skriver om sitt liv så måste man ju inte enbart visa upp det positiva. För som de människor vi är så vet vi ju att alla har sina ”ups and downs”!

Men nu ska jag snart ta och krypa till kojs och förhoppningsvis sova lite bättre inatt uppe i mitt ensamma tysta sovrum, och vakna upp med ny energi inför första arbetsdagen på två veckor.

Bara att ta ”nya tag” och knalla vidare på livets stig   ;)

Ha det gott!

Britta

Näst sista lediga dagen…och den har verkligen varit bra! Imorgon räknas inte riktigt som en ledig dag då vi åker till Hälsingland över dagen!
För en hsp:are som jag räknas en sån grej mer som en energislukande arbetsdag, trots att det naturligtvis är trevligt att hälsa på Svs barn och barnbarn en sväng.

En ledig dag för mig är när jag får vara hemma hela dagen och gå här och städa, pyssla, dona och fixa med både de vanliga sysslorna som alla måste göra dagligen, plus lite extra.
Som idag när yngste sonen åkte tillbaka till Uppsala och jag kunde ägna mig åt att städa hans rum plus mitt eget sovrum som var fullkomligt invaderat av i smyg bortstädade tomtar och julpynt.

Och inte nog med det! Idag skedde nämligen ett litet under här då Sv plötsligt säger att jag kan få städa bort hur mycket jag vill av julen.
????
Väldigt oväntat måste jag säga och nästan så att våra roller blev ombytta istället då det nu var mera jag som kände att vissa ”julsaker” faktiskt kunde få vara kvar ett tag till.

Granen tex, som jag ju klätt om från röda kulor till kulor i guld och silver (äkta såklart)  ?? eller???…..just bara för att stå ut med den ända till tjugondagen då det är giltigt att slänga ut den vare sig vissa i familjen vill eller inte!

Och julkrubban som Sv har kvar efter sina föräldrar och som jag vet betyder extra mycket för honom just för det. Den är inte så ”julig” så att det ”sticker i ögonen” på mig, så den fick stå kvar uppe på finskåpet.

Och min absoluta för året nyinköpta favorittomte som jag nog ska behålla framme hela året…

…som ”avbytare” åt den andra hustomten som faktiskt redan varit med ett helt år och nog behöver lite välförtjänt vila i garderoben.   :)

Taveltomten i köket får också sitta kvar ett tag till då den faktiskt är en väldigt mysig vinterbild också….

….och alla Nittsjötomtar  i glasskåpet såklart!

Annars är det så gott som helt ”tomtesanerat” nu och såhär såg det ut i mitt sovrum innan jag tog fram mitt trollspö…svingade det och mumlade en hemlig formel om att alla tomtar skulle hoppa ner i sina lådor och packa in sig i garderoben  …och vips…

….det funkade faktiskt!

Himla bra att ha ibland det där trollspöt…   

Britta

Vart man som djurägare tillbringar nyårsnatten. Hemma i byn där fyrverkerier sätter skräck i alla ”fyrbenta”, stora som små…!

Eller ca tre mil hemifrån i en stuga….

…omgiven av tyst, sovande vinterskog!

Tack och lov för att vi har den möjligheten! Och tack och lov för att vi hade vädergudarna med oss även den här gången.

När vi kom fram till stugan hade vi +2 ute och +4 inne……när vi somnade vid 23 tiden var det +0,5 ute och +26,2 inne….och när vi vaknade (vid 5 på morgonen) var det +2 ute och +16 inne.

Med andra ord, helt okej temp för att smyga upp och göra upp eld i både vedspis och kamin. Så frysa behövde vi verkligen inte göra.
Inte ens utedassbesöken var något man behövde gruva sig för. Kändes bara mysigt att ta med sig nattlyktan och smyga ut i mörkret. Sitta där inne på dass en stund och lyssna på de dova dunsarna av fallande snö från träden i skogen.

Det är då man känner äkta ”livskvalité” och att man verkligen lever!

Och nu är 2019 här! Nytt år, nya upplevelser, erfarenheter och insikter!
Alltid lika spännande tycker jag!

2018 var ju ett speciellt år på många vis!

Den otroliga vintern med en snömängd som jag aldrig upplevt, trots att jag närmar mig 50.

Våren då vi fick beskedet om den elaka tumören i mitt bröst! Då man te x funderade mer på om det var sista gången man tog hand om veden än på när det skulle bli färdigt!

Någon dödsångest kände jag däremot aldrig. Snarare en känsla av att det vore synd och tråkigt att lämna livet såpass ”tidigt”!

Att jag kanske skulle bli den som lämnade Sv kvar här på jorden utan mig, istället för tvärtom som man väl hela tiden varit medveten om och räknat med att det skulle bli med tanke på vår åldersskillnad.

Att redan behöva lämna Line som man precis lärt känna ordentligt och känner ett sånt starkt band med.

Lämna sönerna och inte få vara med (rent fysiskt alla fall) om deras ”resa” här på jorden!

Ja det var många olika tankar som snurrade runt i huvudet under den långa heta sommaren…och ändå…..fanns det hela tiden, längst inuti, en slags övertygelse om att allt skulle gå bra och att jag skulle få vara kvar här med allt som jag älskar i många år till!

Och så ….mitt i allt detta händer det som fick mig att känna betydligt mer sorg än cancerbeskedet!
Underbara älskade Samus, blir påkörd och förlamad i svansen och de inre organen så att tarmsystemet inte längre fungerade.
Så fruktansvärt sorgligt och synd på den yngsta av våra katter som kunde ha haft såå många friska år kvar!

Sen kom ”Gävletiden” …med ensamma dagar och nätter på hotellet….

…nedräkning av strålbehandlingar….

Och fototurer ute på stan…

….

…i väntan på att tiden skulle gå och att Sv skulle komma till mig!

Tänk vad jag saknade allt härhemma då!!!!

Sen kom hösten, och jag kunde börja jobba igen. Cancerfri och med en ännu större uppskattning av livet. Av det där dagliga självklara som vi annars kanske mest tar för givet!

En höst med sköna långa promenader med Line….

…och med ”monsterjobbet” med att ta ner och köra bort hela långa syrénhäcken!

Men gissa om jag hunnit känna tacksamhet många gånger över det nu när jag sett hur grannens korta lilla bit av häck som är lika hög och gänglig som våran var, böjt sig ut i vägen av den tunga blöta snö som varit!

Vilket arbete det hade varit om vi låtit våran stå kvar. Då hade vi varit tvungna att gå ut och skaka av heeeela låååånga häcken runt gården flera gånger om nu!
Tack och lov att ”övriga familjemedlemmar” lyssnade på mig så att vi alla tre kunde hjälpas åt med jobbet!

Och nu är julen över och snart mitt härliga jullov med!
Två sköna veckor med lediga dagar precis som jag drömde om och längtade efter!

Tomtarna är kvar, men inte så länge till! Har faktiskt redan börjat ”smyga bort” några stycken plus lite annat julpynt.

Granen ska snart få byta sina röda kulor till guld och silverkulor och sen kommer det röda att sakta försvinna lite undan för undan….  …..!
Kan tyvärr inte göra en lika drastisk bortstädning av julen som jag gjorde förr då Sv är en riktig ”jul och tomtefantast” som nästan blir deprimerad när jag bara ens nämner att julen är över nu och att det är dags att få in lite nya friska energier i huset   :)

Där har vi totalt olika uppfattningar!
Jag känner att det är skönt med ett nytt år, få bort alla tomtar och allt vad jul heter och se fram emot tiden som ligger framför en!
Nytt, fräscht, rent och utstädat!

Medan han bara känner sorg och vemod över att julen är slut och tomtarna ska stoppas tillbaka i garderoben igen!

Nåja…granen får i alla fall vara kvar till tjugondag Knut…så långt har jag lärt mig att stå ut för hans skull. Och genom att jag byter ut de röda kulorna mot guld och silver så blir det lättare för mitt högkänsliga”sinne” att klara av det!

Ha en fortsatt ”god fortsättning” och ta chansen att skaffa lite nya goda vanor nu när ett helt nytt år är här!

Inte för att man bör eller måste …utan bara för att det känns bra och energigivande!

Hörs!

Britta

Kan man lugnt säga att det blev för mig den här julen. Och faktiskt paus från datorn överhuvudtaget. Har inte rört datorn på över en vecka nu och tänka sig….jag verkar ha överlevt ändå
Känns skönt att man haft annat, mer meningsfullt för sig än att sitta och läsa bloggar och kolla vädret mm…och ännu skönare att inse att datorn och internet inte är så himla viktigt i ens liv!

Visst hade det varit roligt att gjort något juligt julinlägg också, och åtminstone önska God Jul som jag gjort alla andra år men helt ärligt så har jag haft så ont i min gamla vanliga arm och skulderbladet så att sitta och hålla på med bilder och redigera och skriva har så gott som varit uteslutet!

Och då kan man ju undra varför jag fått så ont nu mitt i all denna ledighet och vila? Ja….det är pga en helt oväntad anledning, och hade jag haft den minsta aning om att jag skulle få så ont så hade jag såklart aldrig ägnat mig åt den ”aktivitet” som ställde till det!

För aldrig hade jag kunnat tro att ”skaka tung snö av alla stackars träd” längs vägen som vi gick en dag skulle göra att jag fick lika ont som om jag skulle ha städat hårt i typ åtta timmar??

Jag menar ….såå himla länge höll vi inte på…och såå himla många träd var det inte. Och den enda anledning till allt det onda efteråt som jag kan komma på, måste vara att armen och musklerna runtom är extra känsliga nu efter strålbehandlingen!

För visst märks det att jag blivit stelare runt detta område, inte minst när jag ska stretcha. Kan knappt få högerarmen ”bakom kroppen” (hoppas ni förstår vad jag menar?)  längre innan det stramar och tar emot, så nog får man en påminnelse ibland om vad man varit med om.

Men….roligt var det i alla fall…att gå där och skaka träd, se hur den tunga snön föll av i stora ”sjok” och sen känna känslan som kom när träden sakta reste sig upp .
Man kunde ta mig sjutton känna deras tacksamhet och hur skönt det var för dem att få ”räta på ryggen” igen!

Nåja…där fick man ett litet straff för att man råkar ha ”barnasinnet” kvar….   :)    …för antar att det här inte är något som så många ”vuxna” människor egentligen ägnar sig åt!
I så fall så talar de nog åtminstone inte om det för någon.

Tack och lov att man aldrig blivit riktigt vuxen (och tack och lov för att Sv är likadan)  för tänk vad många aktiviteter och upplevelser man hade missat då!
Sånt där som gör en glad ända in i själen!   :)

Nåja…tänkte i alla fall bjuda på en liten ”julbildsbomb” som för att ta igen all den tid som gått sedan mitt senaste inlägg   :)

Sen börjar det väl bli dags att lägga julen bakom sig och se fram emot nästa år istället!
Skön tanke det med!

Godisbordet…..

…med punschknappsburken som jag lovat mormor att ställa fram den här julen  hemma hos henne var den här burken alltid fylld med punschknappar…året runt som jag kan komma ihåg?..stod den där på en bänk i köket och hade man tur så råkade mormor se när man kastade drömmande blickar emot den och kom och frågade om man ville smaka 

Den fina julprydnaden som vi fick i julklapp av en systerdotter till Sv. Som hon tillverkat själv och som passade så himla perfekt hängandes på kakelugnen.

Ser sådär mysigt gammeldags ut tycker jag!

Mjukistomtarna tillverkade av min mor, som det här året fick en väldigt passande plats som ”dragstoppare” i trappen.   hade ju tänkt hinna sy fler dragstoppare själv men tiden räckte inte till innan jul.

Trötta julfirare!

Sötaste tomteparet!!   :)

Finaste julbonaden…

…och tomtetavlan!

Fruktfatsvaktaren….!

Och näst sötaste tomteparet   :)

Teleskopsbenstomten… 

Och hyllorna i hallen såklart….med tomtebilder och..

söta minitomtar….och änglar…

Sådärja…får väl räcka så med jul och tomtar för i år!

Och nyårsafton och dagen hoppas vi ( eller kanske mest jag? ) att vi kommer att tillbringa i fäbodstugan i år igen. Temperaturen verkar ju inte behöva hindra oss alla fall och för Lines skull är det toppen att slippa lyssna på fyrverkerier som får henne att tro att hennes sista stund på jorden är kommen.
Räckte (både för oss och henne) att hon höll oss vakna häromnatten när vädret slog om och all snö började rasa av från tak och träd omkring oss.
En riktig skräcknatt för henne så fort det hördes brakande och smällande utifrån och sova var det då inte tal om.
Istället vandrade hon runt runt, flåsande och ibland krafsande på oss tröga människor som inte verkade inse att ”domedagen” förmodligen var här.

Vi turades om att gå och släppa ut henne (i tron om att hon kanske var nödig och dålig i magen?)   men insåg snart att det enbart var skräck och oro som hindrade henne från att slappna av.
Sv satt till och med uppe med henne i tv soffan ett par timmar men någon sömn blev det ändå inte för henne…inte för honom heller såklart!

Så om allt nu går enligt planerna blir det nog ännu en tyst och lugn nyårsnatt för oss alla!

Ha det bra!

Britta

Sen får jag jullov…för första gången på ???? ja?… vet faktiskt inte men nog känns det bra ovant…och lyxigt till tusen…!!!!

Dessvärre kommer nog de där två veckorna att gå alldeles för fort men…jag ska verkligen försöka njuta av varje stund!
Av den där härliga frihetskänslan man har när man inte måste ha koll på klockan hela tiden.

Och vintern verkar ha kommit för att stanna ett tag, vilket faktiskt känns helt okej tycker jag…är väl nu såhär i juletid som man verkligen vill ha det riktigt vintrigt, vitt och vackert…precis som det är just nu!

Tog en sån där härlig vinterprommis med Line efter jobbet idag! Dels för att jag själv mår så bra av det både psykiskt och fysiskt och dels för att se till så att Line kan koppla av under resten av dagen och kvällen.
Det märks så väl på henne när hon inte har fått röra på sig nog.
Hon blir rastlös och orolig och kan inte riktigt komma till ro någonstans.

En del hundägare kanske kan ignorera det och låta det vara enbart hundens problem men det funkar inte alls för mig.
Är precis som om jag själv känner hur Line känner sig. Som om vi hade någon slags telepatisk kontakt och det går bara inte att ”skaka av” sig det.

Sen är det ju också så att man som hundägare har tagit på sig ansvaret för att djuret ska må bra. Ett givande och tagande, och i utbyte får man en massa kärlek och underbart sällskap.

Sen mår ju även vi människor väldigt bra av lite vardagsmotion….trots att man ibland känner att nej…idag orkar jag bara inte ta någon långprommis…!
Men…för det mesta ger man ändå efter för samvetskvalen och känslan av hundens otålighet och hittills har jag då aldrig någonsin ångrat mig när jag väl fått på mig alla kläder och gett mig iväg ut.

Och hur skulle man kunna känna något negativt när man vandrar genom detta tysta sagolika landskap!?

Omgiven av snötyngda höga granar som känns som ett gäng kloka gamla gubbar som står och konverserar…

Och med den här varelsen som sällskap!   

Som stretar på så gott hon kan ….

…i djupsnö och över stock och sten!

Och ibland i en fart som gör att bilden blir suddig 

Sen finns det ju så mycket spännande att lyssna och spana på för henne i skogen också.
Sånt som jag inte ens uppfattar med mina ( i jämförelse med hennes) avtrubbade människosinnen!

Och efter den spännande skogen….väntar de stora vita vidderna ….

…där hundkroppen riktigt kan sträcka ut och se till så att alla muskler blir nöjda och glada

Ja, det var i alla fall ett litet ”livstecken” från oss som på senaste tiden verkligen ”lyst med vår frånvaro”!

Avslutar med en bild av vintergranar i brinnande solnedgång!

Ha det gott så länge !

Britta 

Ljuset alltså!
Som vanligt har det gått alldeles för långt mellan mina inlägg…men men…skyller på allt ”julstök” man håller på med nu och även på min egna lathet förstås!

Tänker dock nästan varje dag att jag ska ta lite bilder och bara skriva lite sådär allmänt om det som händer i ”julstökarlivet” just nu men…det verkar vara långt från tanke till handling!   :)

Nåja….en känsla jag fick häromdagen och som jag tänkte skriva lite om då var i alla fall det här med att känna sig rik…utan att för den skull ha en massa pengar på kontot…

…och det som just då fick mig att känna det var när jag tassade ut på brokvisten vid fem på morgonen för att hämta tändved och näver….såg den fyllda korgen ….

…och visste att det snart skulle brinna en sprakande brasa i vedspisen medan jag åt min gröt….det är rikedom för mig det!!!

Eller i alla fall ett av exemplen på vad som får mig att känna mig rik och tacksam över livet!

Något mer som känns lyxigt och som jag äntligen tagit mig för med att tillverka är dessa som jag kallar dem…”fönsterkorvar”…..

…hittade ett fint linnetyg på PMU för ett tag sedan och köpte en stor säck av det billigaste riset jag kunde hitta…..

…sydde ”korvarna” och fyllde dem med ris och vips….så har man ett par billiga och faktiskt nästan lite dekorativa fönsterdragsstoppare.
Tycker att det ser mysigt ut där de ligger, nästan som små snödrivor i fönstret   :)

Våra fönster är ju väldigt gamla och därmed också väldigt väldigt dragiga men…skulle inte vilja byta ut dem mot nytillverkade ändå….och förresten så skulle vi aldrig ha råd att göra det heller…det var just det där med ”massorna av pengar på kontot” som saknades ju… 

Nåja…tur att man kan se det ”stora i det lilla” ändå och känna sig rik på andra sätt.

Hittills har jag bara gjort två fönsterkorvar men planen är att fortsätta tillverkningen när tillfälle ges…för det finns många dragspringor att täta….även i trappen har jag känt att man skulle kunna lägga något mot ytterväggen, för där drar det riktiga ”isvindar”på vintrarna!

Och någon risk för att huset skulle bli för tätt finns inte kan jag lova….för här drar det lika kallt utefter golven…och såå många ”korvar” tänker jag inte sy   :)

Sen var tanken att jag skulle visa en bild på hur kransen jag fick av min mor förra helgen, blev efter att jag pyntat den….men såg först när jag satte in minneskortet i datorn att bilden blev alldeles suddig.

I alla fall så har jag för första gången i mitt liv faktiskt köpt sk ”stjärnanis” som ju var hur söta och fina som helst att dekorera med….och sen doftar de väldigt gott av lakrits också!

Fäste några sådana plus ett par kanelstänger med sytråd i bandet och känner mig väldigt nöjd med resultatet.
Kul att göra något lite annorlunda och visa att julpynt inte alltid måste innehålla färgen röd!

Är egentligen betydligt mer förtjust i ”mildare” och lugnare färger. Lugna, naturliga och sköna att vila ögonen på!

Men…tomtar vill jag ju inte vara utan…och tomtar måste faktiskt få ha röda luvor …och visst har jag en massa annat rött julpynt som jag trivs med.
Lite konstigt faktiskt hur man lärt sig att ha allt det röda omkring sig kring jul och hur man faktiskt känner stämning och mys av det trots att det är en färg som känns rätt ”hård” och stickande för en högkänslig människas blick.

Men…kanske också är mycket därför som jag brukar vara ganska snabb med att städa undan julen när den väl är över?

Men nu börjar det närma sig läggdags här. Idag har vi ägnat oss åt att såpaskura vardagsrumsgolvet på knä, vilket nästan kräver att man är två då den ena måste skura medan den andra springer och sköljer och ”suger upp” lortvattnet med en ren mopp.
Så vi är ganska ”möra” i kroppen nu bägge två faktiskt. Men det var det värt…för skillnaden blir verkligen uppenbar.
Insåg att det var två år sedan sist och det obehandlade golv som det är så har det hunnit suga i sig bra nog med ”skit”under den tiden.
Syntes på skurvattnet också som genast blev sådär läskigt brungrått.
Så den som hade sköljuppgiften fick verkligen hålla igång med vattenbyte flera gånger om.

Men nu är det gjort och imorgon gör vi en ”julklappslämnarvända” till Hälsingland.
Blir bra med lite vila för kroppen!

Ha en fortsatt skön helg och kom ihåg att uppskatta det där ”lilla” som gör att du kan känna dig rik. Det där lilla som betyder så mycket mer än pengar på banken!

Britta

Då har startskottet gått kan man väl säga och nu är det julförberedelser som gäller tre veckor framöver.
Har sagt det förut och säger det igen…tack och lov att vi har den här högtiden mitt i den långa mörka vintern, för såhär innan jul tänker man inte så mycket på hur långt det egentligen är till våren.
Och sen när jul och nyår är över, då har man i alla fall kommit in på det nya året och går så smått mot ljusare tider igen.

Fixade en adventsljusstake idag med hjälp av ett fint keramikfat från Nittsjö,  fyra blockljus, stenar, glaskulor, kristaller och grön fin mossa utifrån egna gräsmattan.

Behöver inte vara märkvärdigare än så och inte blir det någon kostnad att tala om heller…

…fat, mossa, stenar, kristaller och kulor plockade jag ihop härhemma så det enda som kostade något var blockljusen för 15 kr styck på IKEA.

Alltså 60 kr för en fin och också ”långlivad” adventsstake. Gäller bara att komma ihåg att spraya mossan lite då och då så att den håller sig grön och fin. 

Annars har vi haft en underbart lugn och skön söndag idag. En återhämtningsdag efter julhandlingen igår!

Som högkänslig bara MÅSTE jag ibland ha en lugn och stillsam dag helt utan planer.
Det är då jag fyller på förråden av energi för att orka med det vardagliga livet annars och såhär i julförberedelsetider tas det alltid ut lite extra på ”energikontot”.

Och vad gör man då för att ”boosta” energikontot lite extra? Jo tar en lång, lugn skogspromenad med sin vovve till exempel.

Går förbi ån och tar lite bilder där…

…står en stund och bara lyssnar till vattnet som porlar därunder isen.

Går på lite ovanliga stigar och leder, såna där ställen man bara går på någon gång per år. (Och varje gång tänker man att HÄR ska jag gå lite oftare)

Hittar ovanliga träd med konstiga utväxter…

…? Märkligt ställe att lämna en ölburk på?

Och går förbi en sedan länge igenvuxen tjärn. Ängstjärn heter den även om den numer består av enbart gräs…förutom en liten liten pöl som finns kvar på mitten någonstans.
Undrar just hur längesen det var som det var öppet vatten här? Undrar om det fanns fisk och om människor brukade bada ?

Önskar att man kunde förflytta sig tillbaka till den tiden och få en glimt av livet här då.

Spännande även för en liten vovve att stå här och filosofera…även om hon säkert hade annat i tankarna.

Sen vidare in i ”storskogen”   :)  ….var så perfekt temperatur och stilla och skönt väder…hade kunnat gått betydligt längre än den dryga timmen det tog!

Fick syn på denna björk med sprängticka….eller chaga som det också heter. En slags parasiterande svamp som är full av vitaminer, mineraler, antioxidanter mm och som man kan koka ett riktigt superhälsote på.

Sänker kolesterolet och hjälper kroppen att stå emot cancer te x . Med andra ord ett te som man borde dricka lite av varje dag.
Så googla gärna på chaga eller sprängticka om ni vill veta hur man tillreder detta te. OM man nu hittar själva svampen vill säga, för den växer bara på ca 1 av 5000 björkar.

Finns såklart även att köpa som hälsokost men ja….behöver jag ens säga det?…då är det ju inte gratis precis. Hälsopreparat har ju blivit en riktigt ”guldgruva” för tillverkarna och egentligen är det ju massor av dessa produkter som vi kan hämta gratis själva ute i naturen.

Men nu …tillbaka till skogspromenaden…!

Som naturligtvis gick i en hejdundrande fart, bitvis för vissa   :)

Efter ett tag passerar man ån igen och här var det en helt annan is. Inte alls sådär vit som på första stället utan ren och glasklar.
Såå himla vackert!!!!

Och så en uggleholk som man undrar om den används ? Ja inte nu såklart men i vår när det är dags reproduktion
Tänk om man kunde sätta upp en övervakningskamera? Vad spännande det vore !

Men nu ska vi mysa vidare denna första adventssöndag, och avslutar med en bild som Sv smygtog häromdagen då jag och Line tog en liten ”middagslur” på soffan!

Sover aldrig så gott som man gör i det här soffhörnet mitt på dagen. Och med det här sällskapet bakom ryggen kan det ju knappast bli mysigare och mera rofyllt!

Ha det bra så länge!

Britta

Så skönt att äntligen få hänga upp julstjärnan och ställa fram adventsstakarna. Har längtat efter det, särskilt nu sen vädret slog om och blev sådär oerhört mörkt trist och tråkigt igen!

Nog blir det skillnad på ”julkänslan” när det inte är lika vitt och vackert ute! Då är det skönt att mörkret kommer så tidigt så att man får njuta av skenet från stjärna och stakar istället.

Ute på brokvisten blev det såhär i år och känner mig riktigt nöjd med det faktiskt!

Får sån skön känsla varje gång jag öppnar dörren och möts av den här synen. Stannar alltid upp och låter ögonen vila en stund extra på den stämningsfulla hörnan

Sen måste jag ju visa ännu ett PMU second handfynd…en adventsstake av lite annorlunda form och inte så ”brett mellan fötterna”…om ni förstår vad jag menar?….passade helt perfekt i köksfönstret och priset passade även det perfekt för min plånbok…för 25 kr är väl något som de flesta kan avvara i denna annars ovanligt penningslukande månad!

Och så ännu ett 25 kronorsfynd….

…en myslysande stjärna som får stå på hyllan i hallen tillsammans med bilderna.

Och sist men inte minst…den årliga gåvan från min mor i form av en lingonriskrans som ska pryda utsidan av ytterdörren.

Är såå tacksam för att hon fixar så fin krans varje år.
Förra året lät jag den bara vara precis som den är men i år ska jag nog binda ett band om den?
Om ”lusten nu faller på” vill säga   :)

Just nu sitter vi i soffan och bara pustar ut efter fyra timmars julklappsjakt i Borlänge. Fick inte så mycket uträttat som vi tänkt oss men å andra sidan så är det fortfarande tre veckor kvar till jul så någon panik är det ju inte än!

Vägrar förresten att få någon som helst panik inför julen längre….det är verkligen inte det som är meningen med julen och tar man bara en sak i taget så är allt i sin ordning till slut!

Det enda jag vill känna inför julen är positiv förväntan och en massa ”mysmys”  ….!

Ha en fortsatt lugn och skön lördagkväll !

Britta 

Känns ibland som om det är de dagarna en vecka består av och inget mer 

Arbetsveckorna rusar på i en hiskelig fart och helgerna likaså!
Gäller bara att försöka ”fånga dagen” och inse att livet liksom är ”här och nu” och inte ”sen och då”!

På söndagmorgon syntes den här strimman av ljus utanför köksfönstret och med den ”sagofina” rimfrost som pryder varenda träd, buske och grässtrå nu så misstänkte jag att det skulle bli en otroligt vacker soluppgång….och det blev det…..från det här….

…till det här……och så småningom….

….detta…som gör en alldeles hypnotiserad av förundran. Kan sitta där på kökssoffan och bara titta och njuta hur länge som helst!  Lyssna på knastret från vedspisen och mysa på känslan av julen som närmar sig!

Kommer ni ihåg ljusslingan jag skrev om för ett tag sedan? Den på 28 meter som skulle visa för rådjuren vart Lines stängsel var så att de inte skulle trassla in sig eller göra illa sig  på det….

…den sitter där nu….men…den är inte 28 meter längre.

Stängslet är inte heller 28 meter längre då vi samma kväll som vi fick reda på att det varit en olycka med ett påkört rådjur som också tydligen sprungit in i nätet på den släckta delen naturligtvis tog bort både slinga och stängsel där.

Först trodde vi att rådjuret enbart hade skadat sig på stängslet och trasslat in sig något fruktansvärt i det men när Sv senare ringde och pratade med han som avlivat det visade det sig att det blivit påkört och brutit två ben och att vi inte skulle känna oss skyldiga till lidandet.

Visserligen hade det säkert innan det blev påkört varit inne i vår trädgård, eftersom det syntes på det tillknölade stängslet att något hänt där men tack och lov så var det inte vi som var huvudorsaken till att det behövde avlivas.

Men hur som helst så är nu den nedsläckta delen av stängslet borttagen så att rådjuren kan gå där så mycket de vill och leta äpplen utan risk för att göra illa sig.
Trafiken är ju fortfarande en fara såklart men det är ju ändå inte något som vi kan påverka.

Delen som fortfarande lyser låter vi vara kvar även om vi nu måste hålla koll på Line när hon är ute, för nog är det mysigt också med lite ljus i mörkret.

Men nu är det dags att stoppa lite kvällsmat i magen och sen mysa ner sig i tv soffan 

Ha en fortsatt skön kväll!

Britta