Dessa underbara träd!

mars 22nd, 2017

DSCN3422

Nu har den äntligen kommit. Boken jag beställt från min bokklubb. Den kom faktiskt redan förra veckan men eftersom helgen helt dominerades av vår sovrumsflytt så har jag inte hunnit läsa så mycket i den än. 

Några sidor har jag dock hunnit och är redan djupt fascinerad av kunskapen den kommer med. Sånt som man inte hade en aning om innan. Som t ex att paraplyakaciorna på savannen inom några minuter efter att girafferna börjat beta på dem utsöndrar ett ämne i bladen som smakar illa. Och inte nog med det. De sänder dessutom ut denna signal till de träd runtom av samma art som i sin tur också börjar utsöndra ämnet.
Detta har girafferna lärt sig så därför måste de gå längre bort än bara till intilliggande träd för att hitta ett nytt ”offer” att beta av. 

Är inte det fascinerande? Att träden liksom verkligen kommunicerar med varandra? Jag tycker det är jättehäftigt och egentligen kanske inte så otroligt förvånande för nog känner man att det är något speciellt med träd? Nog känns de äldre som riktigt gamla kloka gubbar och gummor och nog känner man något när man kramar om deras stammar? 

morsan - kopia

Vi har ju gamla Herr ek härute på gården som man kan gå och ta sig en ”styrkekram” av ibland. Och då känner man hur det riktigt ”rusar” i ens egen kropp av hans energi.
Häftigt!

Men nu måste jag skynda iväg till jobbet. Återkommer om boken när jag läst lite mer i den. Borde nog sätta mig ute i skogen i helgen och läsa den  :)

Ha det bra!
Britta

Snabbgenomgång av helgen!

mars 19th, 2017

DSCN3419

Ja som vanligt så hamnar bloggandet längst ner på priolistan trots att det är så roligt och givande. Men helgen har verkligen varit intensiv pga att vi genomfört projektet att flytta upp sovrummet…eller ja…inte hela rummet såklart men sängen i alla fall  :)

Men eftersom jag naturligtvis nu bloggar alldeles för sent och snart ska titta på mästarnas mästare så hinner jag inte förklara hela anledningen till varför vi nu bestämt oss för att göra det..byta sovrum alltså…!
Inlägget heter ju snabbgenomgång av helgen så därför ska jag försöka få till en sådan.

DSCN3424

Startade i alla fall lördagen med en helt underbar morgonprommis med Line.

DSCN3427

Kisspaus!

DSCN3430

Vacker morgonsol och skare där snön låg kvar. Fåglar som kvittrade och ja….fast ett och annat monster i skogen fanns det ju också såklart. I alla fall i Lines värld!

DSCN3431

Bäst att resa lite ragg,  morra och visa hur ”farlig” man är.

Visst kan det kännas lite obehagligt ibland när man är ute ensam med henne och hon plötsligt verkar få syn på något hotfullt. Men som sagt …har börjat lära mig att i Lines värld finns det massor av faror …som t ex rotvältor och opålitliga läskigt formade gamla stubbar vilket det visade sig vara i det här fallet.
:)

DSCN3432

Men så fort vi konstaterat att våra liv inte var i fara så fortsatte vi den energigivande upplevelsen bland mossiga stenar och snälla granar.

DSCN3437

”Morgondusch”!

DSCN3439

Tog en sväng förbi Nisses grav och rätade upp plåthjärtat som oftast brukar vara nedtrampat av någon/något? Vet inte riktigt hur det går till eftersom det krävs ganska mycket kraft att få det upprätt igen men får väl vara glad så länge det står kvar överhuvudtaget?

DSCN3443

Sen var det så småningom dags att påbörja flyttprojektet. Och tänk vad mycket prylar som ska förflyttas bara för ett enda rum? Man blir inte precis inspirerad att flytta till ett nytt boende efter en helg som denna.
Varför har man så mycket saker?

DSCN3441

Och varför har man så mycket dammråttor under sängen????

(Jo för att man fuskar med att dammsuga där varenda gång såklart!! Något som orsakas av latmask vilket det i sin tur tyvärr inte verkar finnas något säkert bot mot.)

DSCN3445

Hit upp gick i alla fall flytten till slut….efter oräkneliga vändor upp och nedför trappen. Berättar mer om upplevelsen av det ”nya” sovrummet lite senare.

Så nu vet ni vad vi haft för oss i helgen …och än är det inte helt klart förstås. Men nu är det fyra minuter kvar tills mästarnas mästare börjar så det är bara att sluta skriva.
Äldste sonen har förresten landat i Barcelona idag och har det förmodligen hur bra som helst där i 20 plusgrader och solsken….  :)

Men snart är våren här på riktigt också.
Såg faktiskt nio svanar på morgonprommisen …plus att hackspettarna börjat trumma på lyktstolparna omkring…så nu kan vi nog börja se vintern som besegrad…även om det i år varit en väldigt mild och snäll sådan.

Ha det bra nu så hörs vi förhoppningsvis snart igen!

Britta

Mars = transportsträcka till våren!

mars 14th, 2017

DSCN0528 - kopia

Nog är väl mars en ganska tråkig månad egentligen?
Det är varken vår eller vinter! Varken särskilt varmt eller kallt! Naturen verkar ha en paus på något vis och står bara och väntar på att något ska hända.
Det kan liksom inte bestämma sig. Ska det fortsätta vara vinter ett tag till eller ska det få bli vår?

En grå dag i mars är väl då naturen och landskapet runtomkring en ser som allra tråkigast ut?
Blöt, tung smutsig snö. Slask och is. Grus, sand och eller lerig naken jord som sticker fram lite här och där.

Gick ut med Line en sväng idag när jag kom hem från jobbet. Har väl aldrig känt mig så oinspirerad till att ta en promenad?
Inte ens hon verkade uppskatta det vilket är väldigt ovanligt. Till en början gick hon långsamt bredvid mig och verkade mest se sig för över vart hon skulle sätta tassarna.
Precis som om inte ens hon hade lust att ge sig ut i slasket. Hon som annars är så ivrig till en början och har svårt att låta bli att dra i kopplet. Nosar intensivt och småspringer ifatt mig när hon stannat en stund.
Nej…usch! Idag var det faktiskt inte ens roligt att vara utomhus. Något som jag sällan känner annars.
IMG_9655 - kopia

Nej…måtte resten av månaden gå fort nu så att man får lite ny livslust och energi.
Ikväll tänker vi dock roa oss med att gå på bio. Perfekt för en så gråmulen dag.
Ja eller roa oss kanske är lite fel uttryckt eftersom filmen nog kommer att ge allt annat än lättsam underhållning. Den heter Sameblod och handlar om tiden då våra samer hade det extra tufft ifråga om rasdiskriminering.
Intressant blir det alla fall och en viktig lärdom och insikt.
Men nu måste vi äta innan det är dags att åka.
Ha det bra så länge!

Britta

Sånt som hör livet till!

mars 12th, 2017

IMG_4757

Ja på fredag är det dags! Det där som jag nog inte riktigt ”tagit in” i huvudet än. Att han nu, ca 22 år efter att det här fotot togs ska ge sig av ut i Europa på en tågluff alldeles ensam.
 Så fantastiskt och utvecklande för honom…men också ….så stort och ”nervpirrande” för hans mamma.  För visst är det så att även om jag innerst inne bara vet att allt kommer att gå bra så nog är det svårt att helt låta bli att oroa sig.
Det sitter ju liksom i generna det där på en mamma…att oroa sig över sina barn. Hur stora de än blir tror jag?
Men som sagt! Det kommer att gå bra och är precis vad han behöver göra i sitt liv just nu. De är ju så totalt olika mina söner. Den yngsta verkar inte oroa sig över något, tar dagen som den kommer och satsar just nu på studier i Uppsala. Helt inställd på att läsa sig till ett bra och förhoppningsvis välbetalt jobb.
Den äldsta (som reser på fredag) är motsatsen. Han är den som tänker, funderar och filosoferar. Avskyr allt vad studier och inrutade jobb heter och skulle helst av allt vilja kunna leva på det konstnärliga. Sitt fotograferande eller gitarrspelande. Han har provat många olika arbeten hittills men inte hittat ett enda som han kunnat tänka sig att fortsätta med. Helt enkelt därför att han inte står ut med dem.
Han har en själ med ett enormt frihetsbehov och känner sig instängd och kvävd så fort han måste anpassa sig efter andra och annat. Många tycker nog att ”jamen det måste man bara göra i dagens samhälle, man måste ha ett ”vanligt” arbete så att man får ihop till brödfödan”
Och ja…så är det kanske. Och ja…många klarar av att anpassa sig. Kväva rösten och känslan inom dem som säger att ”det är inte såhär livet ska behöva levas”.
Men jag bara vet att han inte gör det. Ett tag skulle det säkert gå men..det skulle helt garanterat sluta med utbrändhet eller depression. 

IMG_0411 - kopia - kopia

Så den här resan är verkligen nödvändig på många sätt. Dels att han kommer iväg hemifrån ett tag. Får lite nya perspektiv på livet. Ny inspiration, nya ideér, nya vänner och kontakter, nya dörrar som öppnas och ger en liten ”vägvisare”  om vad han ska satsa på i framtiden. Det är vad jag hoppas att resan ska ge.
Det den garanterat kommer att ge är ju i alla fall personlig utveckling och mer självförtroende. För hur det än är så kommer han inte att komma hem som exakt den person han var när han åkte. Alla erfarenheter i livet, av vilket slag de än må vara gör ju att vi förändras litegrann som människor. Vi kanske inte märker det på direkten men någonstans inom oss sätter det spår.

Och sen är det bara för en mamma att inse att den lilla pojken på första bilden nu blivit stor och faktiskt kan klara sig utmärkt ute i ”den stora världen” alldeles ensam.
Jag har ju redan till viss del upplevt det här med yngste sonen. När han för ett par år sedan gav sig iväg till London alldeles ensam. Det kan jag säga var en fruktansvärd känsla i början. Innan jag visste hur det gått och om han kommit fram som han skulle. Väntan på att han skulle höra av sig och sen inte precis bli mindre orolig när han ringer mitt i natten och har kommit fram. Bara för att tala om att han gick omkring där i utkanten av London någonstans och letade efter stället där han skulle bo. Att veta att ens yngste son gick omkring där i mörkret, ensam i ett främmande land mitt i natten var en riktigt jobbig känsla av total maktlöshet. 

Men som en mamma alltid gör, så förstorade jag upp det och oroade mig helt i onödan. För det gick ju hur bra som helst och var faktiskt ett slags ”startskott” även för honom till att verkligen börja leva sitt liv. För det var i och med den resan som allting ”lossnade” för honom och den ena positiva händelsen efter den andra gjorde att han fick klart för sig i vilken riktning han skulle gå i livet.
Och kanske är det en resa som behövs även för den äldste sonen så att han kan börja leva lite mer på sina egna villkor? Så det är bara att släppa alla tankar på oro och vad som ev kan hända och önska honom all lycka till på färden.

Blir nog en härlig erfarenhet och många fina fototillfällen och i och med det kanske fler följare på hans instagramsida. emildahlander heter han förresten där om man är nyfiken på att titta på hans bilder.
Men nu är det dags för matlagning och fortsättning på den här lugna sköna söndagen i mars!

Britta

Nystädat och en bukett tulpaner!

mars 11th, 2017

IMG_4745

Ledig dag, nystädat hus, solsken och en bukett tulpaner som förgyller tillvaron. Kan det bli bättre ?   :)

Var ett tag sen jag skrev nu men fick lite annat att tänka på under veckan. På måndag kväll knackade det nämligen på dörren och en granne kommer instörtande. ”Det kommer jättemycket glöd ur eran skorsten, det kan inte vara riktigt, kom ut får du se!”
Så efter att vi slutat elda fortsatte den kvällen med att vi gick ut och tittade till skorstenen då och då. Skickade upp äldste sonen på vinden för att kolla så att det verkade lugnt där med ev rökutveckling. Kände på muren så att värmen där minskade och inte ökade. Och ja…sen var det bara att ringa sotaren dagen efter. Dessvärre så hade de så fullt upp så det blev en lite kylig inomhusvecka tills sotaren dök upp på torsdagen. Men skulle tro att vårat elbolag i alla fall jublar nu nästa gång vi betalar elräkningen.
En stor nackdel med vårt hus är ju att den enda uppvärmningen vi har är att elda i kamin och vedspis och alternativet är direktverkande el.
Det går ju bra så länge man kan och får elda men…skulle det ha varit ca 20 minus nu och dessutom blivit strömavbrott de här dagarna så  vill man inte ens tänka på hur det hade gått med typ vattenledningar och allt.
Men…nu är skorstenen sotad, provtryckt och godkänd så förhoppningsvis ska vi slippa det här bekymret i framtiden.

IMG_4746

Är så härligt med tulpantiden som är nu tycker jag. Känns lite som en försmak av våren som är på gång.

IMG_4747

Och bara det att kunna gå ut på gården och plocka in något känns ju verkligen som ett startskott på den varmare årstiden.

IMG_4751

Ska försöka ta vara på den här soliga dagen och kanske passa på att sitta mot en husvägg en stund och få lite färg i ansiktet? Om inte annat så får man väl åtminstone en svag dos D vitamin.

IMG_4749

Sen behöver jag fylla på lingonsyltsförrådet så ett syltkok får det bli också.

IMG_4755

Men först är det nr 1 på priolistan som gäller, vilket betyder att ge den här lilla ”typen” en riktig promenad. Man märker verkligen på henne när hon fått sitt promenadbehov tillgodosett. Då slappnar hon av ordentligt och verkar allmänt nöjd med tillvaron. Innan riktigt ”känner” man hur hon går och förväntar sig att något ska hända  och den känslan kan vara ganska stressande för en högkänslig person.
Så först är det hundpromenad som gäller och sen lite annat både nyttigt och onyttigt  :)

Härligt med såna här dagar då man har sådär lagom mycket att tänka på och göra. Precis som livet ska vara när det är som bäst!

Ha det gott!
Britta

Nu får det bli vår…!

mars 7th, 2017

IMG_0295 - kopia

Vinter och skidåkning i all ära…men nu har vasaloppet varit så nu får det bli vååååår!!!

Blir en väldigt annorlunda vår i år. Kanske inte vädermässigt? Jag är ingen siare…nej men för mig som är van vid att gå och börja ”ladda” för att börja på kyrkogården i april. För jag är ju en sån som måste ladda lite inför nya saker i livet. För varje start av säsongen har känts som ny även om jag nu skulle ha gått in på min tionde.

Under vintern går jag in lite som i min egen bubbla och umgås inte med många förutom de jag har omkring mig på de tillfälliga arbetsplatser jag hamnar som vikarie. Så visst är det en typ av ”social laddning” jag måste göra när man plötsligt blir ca 15 personer som ska dela fika och omklädningsrum 40 timmar i veckan under ett halvår.

Och sen bara det här med att släppa alla tankar på arbetsförmedlingen och a kassan som man ständigt har i bakhuvudet som arbetslös.
Har jag fyllt i allting rätt? Lämnat in rapporten? Skickat in kassakorten? Skickat in arbetsgivarintyg?  Varit nog ”aktiv” dvs sökt nog många jobb ?  Osv..osv..!
Det är snudd på en halvtids kontorstjänst att sitta vid datorn och telefonen och göra allt detta prickfritt för att få ut sin futtiga a kassepeng!
Att inte behöva ha detta i huvudet under höst/vinter och vår är något som jag knappt kan föreställa mig hur det kommer att vara?
Vilken lyx? Som att ha semester ju! Att känna sig fri, ledig och bara ägna alla lediga timmar åt att vara just …ledig…!!

Och inte nog med det! Jobbar bara 75% nu också så de lediga timmarna blir ju ännu fler! 

fri

Vissa stunder känns det totalt overkligt. Får man ha det såhär bra i livet ?
Ja faktiskt…och det gäller att ta vara på och njuta av det ordentligt! Och det lovar jag att jag ska göra!

Britta

Äntligen över…!

mars 4th, 2017

IMG_4734

Nu är det gjort! Och aldrig mer att jag ställer upp i en stafett!

Jag hoppas det i alla fall…men å andra sidan så sa man så efter att ha fött sitt första barn också så…???
Men det är såå skönt att det är över nu.
Nu kan man äntligen släppa alla miljoners miljarders tankar på det och börja leva igen.
Känns som att bli utsläppt från fängelset.

Förstår nu att den största orsaken till att man oroat sig så mycket är att man varit rädd att förstöra för laget. Om jag hade åkt ett lopp bara för egen del så hade nog läget varit ett helt annat.

Eller ..så är det bara så att jag inte längre har ”nerver” åt sånt här?
Har ju ställt upp i motionstävlingar förut i mitt liv på orientering, cykling och springning men aldrig har jag väl varit så nervös och spänd inför något som den här gången?
Är det åldern tro?

Ja…inte vet jag ?…men något jag vet helt säkert nu är att den bästa uppladdningen inför ett lopp INTE är  att vara så nervös under dagen så att man knappt får i sig en matbit. Springa på dass typ hundra gånger och verkligen tömma kroppen på allt vad den ändå lyckats få i sig. Ungefär som att ställa upp i ett lopp strax efter att ha haft magsjuka under några timmar innan.

Nej…vet ni vad! Då ska man egentligen inte ställa sig på ett par skidor och åka 19 km överhuvudtaget! Och hade det inte varit för laget så hade jag nog ställt in med tanke på den ”uppladdningen”!
:)
I början av loppet gick det fruktansvärt tungt och segt och förstod såklart att det var ”bränslet” som saknades. Hade ändå tänk att jag skulle försöka få i mig en korv när jag kommit till min växlingsstation och förhoppningsvis få behålla den men…när jag väl hittade fram till korvkiosken där så visade det sig att korven var slutsåld och ”korvtanten” var i full färd med att städa kiosken efter att ha stängt för dagen.
Hon hade dörren öppen på baksidan så jag knatade runt dit och ropade lite försiktigt ”Hallå”!
”Ja hallå, ville du nåt?” Svarade hon frågande och gjorde ett uppehåll i sin golvmoppning.
”Ja, har du stängt?”
”Ja, vad tänkte du på?”
”Nej jag tänkte bara köpa en korv men..?!”
”Nej det har jag sålt slut för längesen!”
Hon skakar på huvudet som om jag var lite dum som ens trodde att det fanns något kvar.
”Okej, tack, då vet jag!” Svarar jag och skyndar mig snabbt därifrån igen. Tänker dock att lite dåligt är det väl att det är slut eftersom det åtminstone måste vara typ 500 lag kvar som ska växla.
Nåja…det var bara att inse att något ätbart för mig skulle det inte bli förrän i Eldris om ca en mil och en timmes skidåkning?

Stoppade i alla fall i mig en bit mörk choklad (hade läst innan att just mörk choklad minst 70% kan fungera som prestationshöjande) och en dextrosol som var det jag hade med mig i midjeväskan. Och en klunk saft såklart.
Och gissa om den släta bullen i Eldris var något av det godaste jag ätit på länge! Ungefär som den där smörgåsen man får efter en förlossning.

Himmelskt!

Passade också på att ta både en mugg blåbärssoppa och en med sportdryck medan jag pratade en stund med den trevliga personalen och ett par andra skidåkare.
Efter Eldris och bullen kändes det dock något lättare i kroppen men vågade ändå inte ta i särskilt mycket om bränslet skulle ta slut igen. Så det var bara att försöka tänka på annat än att titta efter kilometerskyltarna medan jag åkte de sista 9 som var kvar till mål.

IMG_4733

Men i mål kom jag i alla fall till slut och visst var det en härlig känsla att få staka sig fram de sista 300 metrarna mot porten med texten.
”I fäders spår – för framtids segrar”
:)

Dessutom fick jag två extra positiva upplevelser där under den sista biten då jag först plötsligt hör ett hejarop från andra sidan staketet och får syn på en av mina svågrar som står där och filmar med sin mobil med ett stort leende på läpparna. Och sen överraskning nr 2 när jag kommer ännu en bit närmare mål och ser Sv som står där med en jättefin krans som det var meningen att man skulle hänga om halsen i snöret. Det hann jag dock inte fatta utan tog den runt ena armen istället innan jag skyndade vidare mot målet. Såg ju på långt håll att den där kransen kommer jag aldrig att få över mitt stora huvud och tanken var nog inte den heller.  :)

Så nu är det klart och får vara ganska nöjd ändå med att åtminstone klara det på under två timmar 1.51 tror jag det blev? För med tanke på utgångsläget så trodde jag ju först inte att jag skulle ta mig ända till mål överhuvudtaget.

Men nu är det gjort och målet vi hade från första början är nått..alltså att genomföra hela loppet och inte jaga snabba tider. Övriga medlemmar gjorde i alla fall jättebra ifrån sig på sina sträckor och faktiskt så kom vi ju inte sist  :)
Plats 1790 någonting tror jag det blev så åtminstone ca 500 lag hade vi efter oss.
Men det ska väl erkännas att om vi inte ”toppat” laget och behövt byta ut två av våra åkare mot två betydligt yngre och snabbare så hade nog placeringen blivit en helt annan.
Men det är en helt annan historia  ;)

DSCN2731 - kopia

Så nu kan jag äntligen börja leva mitt liv igen, se fram emot våren som är så nära, sommaren som förhoppningsvis ska kunna upplevas lite mer nu när jag jobbar 75% istället, och se fram emot många härliga upplevelser i naturen med sällskap av Sv och Line.

IMG_4001
Det är något man uppskattar ännu mer nu när man klarat av något som man haft som en lite ”oroande” klump i magen så länge.

Nu styr jag själv över min tid igen och det känns så underbart och befriande.

Hörs och ses!

Britta

Nervöst…???

mars 3rd, 2017

IMG_4718

Ja nu ligger det där på köksbordet och väntar. Nummerlappen och chippet. Nervös?
Jodå…nog känns det allt!!
Har haft ett litet ”krig” som pågått ett tag inom mig nu och det slaget står mellan den tänkande, grubblande människan i mig och den lättsamma ”det fixar sig, det här blir bara kul” människan.
För jag har faktiskt bägge i mig men …tyvärr så är det väl bara att erkänna att det är den lilla ”filosofen” som har övertaget.
Typiskt!
Men men…igår kom jag på en ny taktik och ett nytt tankesätt som jag jobbar med idag.

Jag tänker mig att det här bara är en vanlig dag då vi ska till Mora och träna lite skidor precis som vi faktiskt gjort den senaste tiden. Vi ska till Mora och jag ska åka ca 5 km mer än jag gjort hittills i en enda sträcka. Och var jag totalt slut när jag och äldste sonen kom fram då efter 14 km ?

Nej…jag var ju inte det. så varför skulle 5 km till fullständigt ta knäcken på mig?
5 km på skidor går faktiskt ganska fort…åtminstone om det är en nedförsbacke ibland, och det är det ju. Jag har ju till och med förmånen att redan ha åkt 14 km av de 19 som sträckan är.
Och egentligen så är jag nog inte så nervös för själva åkningen utan helt enkelt att allt omkring ska fungera. Att alla kommer till sin start. Alla bussar hit och dit. Överdragskläder som ska plockas upp. Att man man får i sig mat i lagom tid..osv ..osv!
Tror att alla i laget är överens. Det här blir första och sista stafetten. Nästa år åker vi kortvasan då det bara är från start till mål som gäller .

Det har varit alldeles för mycket tänkande och planerande runt detta lopp och senast igår fick vi ännu en av alla de mindre trevliga överraskningar vi stött på.
Svs son hade plötsligt läst någonstans att skidfodral på bussarna var så gott som obligatoriskt.
Skidfodral?
Ingen av oss har ett sånt och ingen av oss hade lust att lägga ut en massa pengar på det.
Så då var det väldigt nära att vi ställde in. Det kändes lite som ”droppen” ni vet.
Men efter att Sv suttit i telefonkö ca en halvtimme så fick vi klart för oss att..”Ja, vi kommer ju inte att slänga ut er från bussen om ni inte har…men vi ser helst att man har det!”
Så nu kör vi ändå. Utan fodral. Eller ja..ett hittade vi faktiskt ute i ett av våra ”loppisuthus”  :) har ju sagt att det är bra ibland att ha så mycket saker så att man inte vet vad man har!
Så det skickade vi med Svs son som ska ta bussen från Mora till sin startplats och kusinen som tar första sträckan skulle fixa till ett eget av typ sopsäckar så det blir nog bra.
Men nu måste jag hjälpa till med förberedelser och packning!

Ha det bra!

Britta

Godmorgon!

februari 26th, 2017

DSCN3369

Älskar dessa morgnar när jag kommer ut i köket, kastar en snabb blick ut genom fönstret bara ”för att” och som man alltid gör utan att kanske tänka så mycket på det…och blicken fastnar på ännu en sådär magiskt vacker soluppgång!

Första tanken som slår en….kameran…snabbt….! Gå ut…?
Njaee?? Inte med tanke på vad jag har på mig…vi bor ju tyvärr inte alldeles ensamma i byn och någon av de andra hundägarna brukar oftast vara ute tidigt. Storprickig morgonrock med brunrödrutig filt lindad runt nedre delen av kroppen (så att det inte ska blåsa in kalluft runt benen) Hm..?
Plan B…?? Gå upp på övervåningen och hitta fönstret med bästa utsikten åt rätt håll! Japp…så får det bli!
Och om man dessutom öppnar fönstret så är det ju nästan samma förutsättningar som att stå där ute och fota. Förutom dessa förbaskade ledningar som såklart går genom luften precis mitt i bästa ”fotofältet”! Men men…tar lilla kameran som det går att zooma riktigt bra med utan att få alltför usel kvalité på bilderna (genom mina amatörmässiga ögon sett alltså).

Går in i rummet…får en misstänksam blick från Samus som ligger där i fåtöljen, kan nästan höra henne tänka ”Jaha och varför kommer du och stör såhär mitt i min sköna sovmorgon”! Säger godmorgon till henne (utan att få något svar såklart) . Ställer mig vid fönstret och känner fortfarande hennes forskande blick i ryggen. Öppnar fönstret och kalluften börjar strömma in. Hör hur det knarrar lite i fåtöljen och förstår att det här inte är så populärt. Samus vill gärna ha sin sovplats för sig själv och vill inte dela den med någon, varken människor, hund eller andra katter. Annars är hon väldigt social och trevlig men sömnen vill hon ha helt i sin ensamhet och går undan nästan direkt om man kommer och lägger sig bredvid henne.
Nåja…nu får hon stå ut med lite sällskap ett tag tänker jag och börjar fota.
Och med dessa bilder tänkte jag bara säga …godmorgon!

DSCN3371

DSCN3372

DSCN3373

Ha en skön söndag…!!

Britta 

Tusan också!

februari 25th, 2017

IMG_2552

Jobbade heldag igår med rumsstäd på ett äldreboende och vaknade idag med sådär förbenat ont i armen. Eller ja…det sitter inte bara i armen när det blir som värst utan i hela skulderbladet och nedåt revbenen vilket gör att det liksom strålar och molar ut i armen.

Det är just det här som har fått mig att vara tveksam till skidåkning och att klara av någon längre sträcka, och just det här som dykt upp i tankarna lite då och då sedan vi bestämde oss för att anmäla till stafetten.
Har flera gånger under året tänkt att ” Tänk om jag får jobb med rumsstäd när jag behöver träna till stafetten, hur ska jag fixa det då?”
Nu var det visserligen bara en dag och förhoppningsvis…(vet att det är förbjudet att tänka så)….så blir det inte mer av den typen av städ för mig under nästa vecka. Vikariatet jag går på, på onsdag är  på en skola och det är helt annan städning. Inte alls lika ensidigt och ”tungmoppat”! 

DSCN2554 - kopia
Idag har vi först ett 17 års kalas att gå på och sen hade vi tänkt oss lite skidåkning på sjön Brossen men just nu känner jag mig inte lika entusiastisk?
Kanske blir att jag bara promenerar med Line istället? Är ju så nära nu med mindre än vecka kvar till stafetten så någon märkbar ökning av konditionen hinner jag ändå inte få till vare sig jag tränar eller inte. Kanske bättre att låta kroppen återhämta sig? Frustrerande det här när jobbet, (som man måste ha för att få ihop till brödfödan) gör att man måste begränsa det roliga man vill göra när man är ledig.  

IMG_4715

Men nu ska jag dricka en kopp kaffe och sen är det äntligen dags för mina små livsbladsplantor att få lite mer utrymme åt ”fötterna”! Var ute i ett av våra uthus och hittade den här fina lilla keramikkrukan. Så ibland är det faktiskt bra att ha uthus som är så fulla med ja vad ska jag använda för ord tro? ”Rappel?” …eller det kanske är ett rättviksmålsord? ”bös”?, ”skrammel” ? ”prylar”? …ja ni fattar…så att man inte vet vad man har. Det är lite som att gå på loppis faktiskt när man kommer ut där.
Och roligt är det också när man hittar så perfekt passande saker som den här lilla krukan. Inte för stor och inte för liten för plantorna att ta lite ny ”växtfart” i. För nog kan väl vem som helst se att de vuxit till sig sedan den första bilden jag tog på dem?

DSCN3254

Då för lite drygt en månad sen kändes ljuslyktan som en alldeles lagom bostad åt dem. Hoppas nu att de gillar sin nya ”lya”…men det tror jag nog. Med lite ny jord och ännu mera dagsljus så blir det nog full fart på tillväxten….ja?…..om ”mamma” nu kommer ihåg att sköta om dem vill säga?

Britta