Novemberskog med lite julkänsla!

november 15th, 2017

DSCN4683

Fick så skön känsla i kroppen igår under min och Lines skogspromenad. 

DSCN4689

Det hade ju kommit lite snö och var sådär precis lagom temperatur. Frisk luft, vacker ”snöpudrad” miljö och alldeles tyst och stilla…..!

DSCN4690

Kändes som om vi aldrig ville gå hem….!

DSCN4692

Vattnet i ån hade börjat frysa till så smått och det är alltid lika fascinerande att se de isformationer som blir. Hade en bild som var inzoomad på istapparna som hänger på pinnen tvärs över bilden men tyvärr så kom den inte med av någon anledning? 

DSCN4693

En tanke som slog mig var att skogen under vintern, särskilt såhär i början innan snön blir alltför djup, ger ännu större möjlighet att strosa runt och upptäcka nya ställen.

DSCN4706

Inga otäcka älgflugor som man riskerar att få i håret…inga björnar eftersom de förhoppningsvis har gått och lagt sig nu och…

DSCN4712

dessutom törs man bara vika av och ge sig in på ställen man inte känner till då man alltid har sina egna spår att följa tillbaka om man skulle råka gå lite vilse.

DSCN4699

Julkänsla fick man också såklart när man trampade omkring därute mellan snöprydda granar, stubbar, stenar och mossor….

DSCN4703

en hemlig ingång till tomtarnas hus under granen kanske   :)

DSCN4701

Det bästa med promenader på okänd mark är att man aldrig vet vad som ska komma. Plötsligt öppnade sig skogen framför oss och ett stort hygge bredde ut sig. Kändes som en plats där man skulle vilja sätta sig ner och ta fram termosen och mackan!  :)

DSCN4709

Nu hade vi tyvärr inte något sånt med oss den här gången, mer än i fantasin kanske men varför inte göra en liten utflykt i helgen och ta husse med oss.?
Skulle verkligen behöva göra något sånt då med tanke på den alltför intensiva helgen som var. 

DSCN4708

För säga vad man vill om när man hugger ner skog, vilket kan se ganska sorgligt ut ibland…men nog är det ganska vackert också med den öppna marken det ger. 

DSCN4710

Och sen är det inte ovanligt att det bildas en massa originella konstverk på dessa hyggen också…. :)    den bästa platsen för ett vernissage tycker jag….! För här kan man stå länge och filosofera kring vad konsten föreställer   ;)

DSCN4716

Ja det var svårt att inte känna julstämningen smyga sig på så smått. Tänk vilken tur att vi har julen där mitt i vintern att liksom vila oss emot. Se fram emot, pyssla och greja inför. Annars skulle det kännas mer än oändligt långt till våren tycker jag!

DSCN4718

Ännu en väg som vi bara inte kunde motstå att följa.

DSCN4725

In i den tätare lite äldre skogen.

DSCN4724

Med mossiga stenar och…

DSCN4720

höga gamla granar…..en sån där skog som man känner sig så lugn och trygg i !

DSCN4729

Efter ett tag började det skymma så smått…..

DSCN4728

men usch vad det kändes motigt att behöva avbryta och gå hemåt igen. 

DSCN4727

Även för Line är det rena paradiset såklart…

DSCN4734

att få springa lös i sin egen takt och bara upptäcka med nos, ögon och öron. 

DSCN4731

Flera konstverk av både stora och …

DSCN4732

små mått!

När vi sen knallade hemåt igen slogs jag av tanken på hur skönt det känns att kunna tänka på julen och den mysiga tid vi har framför oss nu utan att behöva känna dåligt samvete över att gå arbetslös. Bara det här att vara ute i skogen och gå under dagtid en vardag utan att känna att man ”stulit till sig” tiden åt det. Att kunna välja vad man gör med sin lediga tid och känna att man faktiskt helt och fullt äger den.  Det är så otroligt lyxigt när man vet hur det motsatta känns. 

DSCN4681

På hemvägen passerade vi ett annat gäng ”livsnjutare”.   :)  också av både små och stora mått! 

Britta

Hallå och gokväll..!

november 13th, 2017

DSCN4677

Här sitter jag i gungstolen och ser ut som ett bloggande spöke   :)

Var tänkt att bilden skulle se lite sådär lagom rofylld och ”harmonisk” ut men….:)…blev så rolig så den fick vara med ändå!!

DSCN4607

Har haft en ensam eftermiddag/kväll här jag och Line då Sv har skjutsat sin son till Gävle idag och inte kommer hem förrän sent ikväll.

Nog för att jag trivs rätt bra med att vara ensam…särskilt efter en helg som denna då vi varit och övernattat i Hälsingland hos Svs dotter med familj….men….måste erkänna att jag nog mest ändå gått och saknat Svs sällskap.

DSCN4609

Men vi har ändå försökt göra det bästa av tiden….hämtat in ved….sorterat lite sopor…fyllt på fågelmaten som naturligtvis var slut efter två dagars bortavaro.
Gjort upp eld i vedspisen såklart och ….

DSCN4632

…tagit ut askan ur kaminen och rengjort glasrutorna.

DSCN4628

Och det gör man enklast med hjälp av en papperstuss först doppad i vatten och sen i kaminens egen aska. Var väldigt tveksam första gången jag fick höra att det var så man gjorde och kändes konstigt att börja ”smeta runt” askan på glasrutan….men …

DSCN4620

…faktum är att det blir otroligt rent och blankt när man efter att ha smetat runt och gnuggat ett tag, torkar och putsar efter med ett torrt papper.

DSCN4636

Nu vet jag att bilderna knappast är de bästa vad gäller skärpa men huvudsaken är att man ser den stora skillnaden på före och efter puts   :)

DSCN4638

Sen är det bara att göra upp en eld…stänga luckorna och …

DSCN4641

…njuta av att både kunna sitta och titta in i lågorna och värma sina frusna ”novemberfötter”!

DSCN4645

Fast nu har de där ”novemberfötterna” inte så mycket att klaga på då de fått krypa in i de helt underbart fina hemstickade strumporna jag köpte på julmarknaden vi var på i helgen.

DSCN4646

Samlingsbild på två av mina största ”passioner” här i livet!

För är det något jag är svag för och nog skulle kunna köpa hur många som helst av (trots att shopping inte precis är min grej) så är det  varma strumpor….särskilt hemstickade såklart, men idag finns det ju så många fina ”tjockstrumpor” ute i handeln också!

Ja…strumpor och trasmattor…det är livet det!   ;)

DSCN4653

Sen hör jag ju till den där sortens människor som nog aldrig blir riktigt vuxna…eftersom jag förstått att det inte är ”vuxet” att ibland bara lägga sig raklång på golvet….!   :)

Det är något som jag alltid gjort och förhoppningsvis aldrig kommer att sluta med! Finns väl inget mer avslappnande för kroppen än att få sträcka ut och sedan slappna av totalt en stund.

Bara ligga där och känna efter hur det känns och ..

DSCN4655

…t ex betrakta en fin taklampa som man fått efter sin mormor! Ligga kvar en stund och sända henne en liten extra tanke av tacksamhet!

DSCN4657

Fler som njuter av en värmande brasa!

DSCN4658

”Va…? Är det mej du snackar om?”

DSCN4661

Och Selma i på sin nya favoritplats….gungstolen som jag just nu sitter i  :)

DSCN4664

Så visst har vi det ganska bra här just nu…..tar det bara lugnt och lyssnar till brinnande eld i vedspis och kamin och skön avslappningsmusik på youtube.

DSCN4666

Räddade förresten en stackars halvdränkt spindel idag också när jag stod och plockade med disken. Fick syn på en svart prick som satt på insidan av den blöta diskhon och såg att den rörde lite på sig. Förr hade jag nästan fobi för spindlar och dödade dem så fort jag bara kunde men av någon anledning har den skräcken gått över och nu tyckte jag bara så otroligt synd om den lilla stackaren.
Han eller hon,  är ju trots allt också bara en levande varelse som precis som alla andra här på jorden kämpar för sin överlevnad.

Det var i alla fall känslan som kom över mig och fick mig att hämta en tändsticka som den kunde krypa upp på…vilket den tacksamt gjorde på en gång!
Lade den i fönstret så att den fick sitta där och torka upp och när jag senast tittade så var den borta… :)
Kändes bra att rädda livet på den!

DSCN4676

Men nu ska jag nog fortsätta på mitt ”drömfångarprojekt” innan det blir för sent. Har tagit en tv fri kväll ikväll när Sv inte är hemma och nog är det skönt att vila både ögon och hjärna från ”dumburken” ibland!

Man…eller jag ska jag väl kanske säga …blir mycket mer avslappnad, går ner i varv och ”landar” mer i mig själv utan tv tittande.
Visst kan det vara roligt och intressant att se på vissa program men för en högkänslig hjärna är det inte riktigt den totala avslappningen ändå.
Sen är det alltid roligare att titta på tv tillsammans när det är program som vi båda gillar.

Ja det var allt från mig idag och nu önskar jag bara att Sv ska komma hem igen från sin långa bilresa. Han och sonen startade härifrån i morse, åkte till Gävle och nu många timmar senare är han nog på väg från Gävle till Edsbyn…sen efter att ha lämnat av sonen där ska han tillbaka hem hit igen.
Blir nog svårt att somna innan han kommer men ska göra mitt bästa.

….  :)   nu när jag precis satt och skrev det här ringde han och hade just lämnat Edsbyn….trött såklart men ändå lättad hörde jag.

Ha det gott så länge!

Britta

Träning!

november 6th, 2017

DSCN4595

Tog en springtur igår jag och Line….för första gången på..?…ja jag vet inte hur länge? Ibland bara måste man tvinga sig ut för att ”komma igång” igen.
Nog kändes det gruvsamt, kallt och motbjudande i början men efter att ha sprungit ett par vändor i en ganska lång uppförsbacke i skogen så kom den där sköna känslan till slut.
Den där som gör att man tänker att ”nu ska jag banne mig göra det här oftare!”

För det är ju otroligt skönt att konditionsträna när man väl fått igång svettningen och de där extra lyckohormonerna som utsöndras efter ett tag.

Första femton/tjugo minuterna kan det dock kännas som om man i det närmaste ska dö!! Kroppen känns som bly, lungorna räcker inte till för att andas ut och in nog snabbt och musklerna protesterar genom att skicka ut mjölksyra….då är det inte roligt inte!!

Är nog i det läget som så många ger upp och tänker att ”Nej fy f ….träning är ingenting för mig!”
Men om man bara håller ut den där första stunden då allt tycks protestera och kroppen verkar ropa…”nej men hallå där…gå hem och sätt dig i soffan istället…det är mycket skönare!”…så händer något inombords och det tror jag nog gäller alla människor?

Just jogging och springning har ärligt talat aldrig varit någon favorit hos mig men….det är ju så otroligt effektivt när det gäller att få upp konditionen.

DSCN4597

Eftersom vi inte hade så gott om tid på oss innan det skulle börja skymma så gjorde vi till slut så att jag sprang en kortare bit av backen flera gånger istället och med olika hastighet. Kan väl kalla det intervallträning och sägs ju ska vara extra effektivt.

Till slut gav Line nästan upp med att hänga med varenda gång jag vände och stannade upp och gav mig en blick som verkade säga…”men hur ska du ha det egentligen? Vilket håll ska vi åt?”

Hur som helst så kändes det väldigt skönt att få ett konditionspass och när jag väl fått upp ångan kom lusten att fortsätta. Började till och med snegla lite utåt kalhygget bredvid och fundera på vad man skulle kunna göra där bland stockar och stenar?
Hinderbana? Krypa under, hoppa över…ja ni fattar  :)
Tror att det skulle kunna gå att få till en hur rolig och effektiv träning som helst ute i skogen om man bara har lite fantasi.

:)

Britta

Sista rycket!

november 5th, 2017

DSCN4567

Ja igår blev det en sån där oförskämt bra dag! Först en skogspromenad tillsammans och sen trädgårdsarbete för mig resten av dagen.
Höll på så länge jag kunde innan mörkret blev så kompakt så att man knappt såg vart man gick  :) ….men så himla skönt att ligga så bra till inför vintern.

DSCN4570

Kändes verkligen som om det var sista rycket inför den nu och dessutom som en extra bonus att hinna klippa ner alla perenner och kratta upp de sista löven.

DSCN4577

Och ni får verkligen ursäkta de olika vitbalanserna men ville visa lite före och efterbilder  :) inte för att jag är pedant precis när det gäller utomhusmiljön (inte inne heller för den delen) men nog ser det bra mycket trevligare ut när man fått bort alla gulbruna vissnade växter!

Känns som om trädgården är mer redo för ett vitt täcke nu!

DSCN4568 DSCN4576

Före och efter…. och ….

DSCN4569 DSCN4575

…före och efter!   :)

Hade ju inte trott att jag skulle hinna med allt det här i år eftersom jag räknade med att grusgångsjobbet skulle hålla på ända tills snön kom så det känns extra lyxigt nu måste jag säga!
Och älskar verkligen känslan det ger när man ser sig omkring efter avslutat arbete och liksom bara låter ögonen vila på den ”nystädade”ytan.

DSCN2971
Känns som om man kan dra en djup suck och bara tänka ….japp…nu får det bli vinter om det vill!

Idag har vi dock ett litet uppdrag kvar i trädgården som vi ska göra tillsammans innan det är dags för vatten och avloppsgrävning.
Dels ska vi såga ner ett litet videträd som ändå bara kommer att vara i vägen och inte är särskilt vackert att se på heller för den delen. Står där mest och skräpar och skymmer solljuset.
Sen behöver vi ”spetta undan” en slipers och några stenar som också kommer att vara i vägen för grävaren och ju enklare för dem desto bättre naturligtvis.

Så det blir väl dagens projekt och förhoppningsvis får vi uppehållsväder? Skulle ju regna idag och verkar ha kommit lite inatt, men med lite tur så stämmer inte prognosen.

DSCN4578

Vädret igår hade ju inte kunnat vara bättre. Flera plusgrader och sol och dessutom lugnade sig vinden framåt eftermiddagen/kvällen. Rasmus låg och bara njöt av de sista solstrålarna!

DSCN4579

Stör ej….jag mediterar!

DSCN4589

Och jag kunde tända om ljusen för alla våra ”döingar” som naturligtvis slocknat av blåsten i förrgårkväll!
Inatt har de dock varit igång hela natten och sken så fint i morse när jag släppte ut katterna. På något konstigt sätt har de klarat regnet som föll också så nu får de lysa så länge de räcker.

Just det….lyckades byta sidhuvudbild igen också! Tyckte inte att den förra stämde längre med eken full av höstlöv. De är ju borta nu och utkörda på våran ”tipp” nere i skogen.

Ha en skön söndag !  :)

Britta

Ljus för dem som gått vidare!

november 4th, 2017

DSCN4539

Vet inte riktigt när jag kom på det men var nog under veckan någon gång. Tänkte på att allhelgona närmade sig och att man borde åka till kyrkogården och tända ett ljus för de nära och kära man har där. Men som alltid när det gäller platser där det samlas mycket folk så kände jag ett visst motstånd. Visserligen åker man dit i mörkret vilket underlättar en del men ändå. Det är fortfarande en massa andra man ska förhålla sig till och ”ha koll på”. 

Men sen vet jag inte vart tanken kom ifrån (kanske från någon av dem jag ville tända ett ljus för) att varför inte bara tända flera ljus härhemma istället?
Samla dem på ett ställe ute i trädgården, tända ljusen och i lugn och ro stå där och ägna dem på andra sidan en extra tanke.

För dem spelar det ingen roll vart man gör det. De är inte begränsade till en enda plats och definitivt inte till just graven på kyrkogården. (Är nog där de tillbringar minst tid med tanke på hur sällan de flesta anhöriga är där) . 

DSCN4540

Och det här är något som jag absolut kommer att fortsätta med. Valde att ställa ljusen i utegrillen som är gjord av en gammal pannmursgryta.

DSCN4545

Inte ett för varje person men ett för mina morföräldrar, ett för farföräldrarna, ett för Svs föräldrar och ett för alla våra djur som gått vidare. 

Djuren är ju också en jätteviktigt del av våra liv och självklart ska även de hedras en sån dag då man saknar dem minst lika mycket som de människor som är borta. 

DSCN4549

Kändes i alla fall jättemysigt att stå där och ”vara tillsammans” med dem en stund. Och man kunde nästan känna att de tyckte detsamma… ;)  

Tror nog att de gillade tanken med det och vet att de är medvetna om det så det känns bra.

Så hela gårdagen blev en helt underbar dag med först lite mer noggrann städning inne (kopplar ju av när jag städar) sen ljuständningen och plus en riktig bonus då yngste sonen med flickvän överraskande kom och hälsade på  :)   Är sällan man träffar honom nuförtiden och kändes så skönt att ha dem här en stund och sitta och prata och skratta lite tillsammans.
Extra passande en sån dag då man tänker lite extra på släkt och familj också.

DSCN4556

Ljuslyktorna vid kakelugnen som sprider ett så fint sken!

DSCN4559

Inte svårt att känna sig lugn och fridfull inombords när man tänder dem. 

RSCN4531

Men nu är det en ny dag och magin från igårkväll har tagit en paus. Dags att kika ut och se vad den här dagen kan ge!
:)

Ha en skön helg!

Britta

Dags att dela med sig!

november 2nd, 2017

DSCN4524

Ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén men bilderna är tagna genom vårat köksfönster. Det är väl knappast det optimala när man ska fota, och särskilt inte när glasen är av den gamla ojämna, suddiga, ”bubbliga” typen.

DSCN4516

Insåg häromdagen att det nog är dags att börja hjälpa alla småfåglar med mat nu när november är här, för nu är det väl så gott som ”myggfritt” ute så att säga !?

De är tappra de små pippisarna som väljer att stanna här över vintern och nog undrar man varför ibland? Är väl en lite konstig överlevnadsstrategi skapad av naturen?
Undrar hur många som skulle stryka med under en vinter om inte vi människor delade med oss som vi gör? 

DSCN4520

Köpte en 25 kg säck med något som heter vildfågelblandning som skulle passa de flesta av våra småfåglar. Sen gjorde jag en miss och tog en hel hink med talgbollar utan nät omkring sig så nu måste jag köpa någon typ av talgbollshållare också. Om jag nu inte tillverkar en egen som jag faktiskt har legat och klurat lite på idag när jag tillbringat den största delen av dagen i soffan.

Vaknade i morse med en huvudvärk som gjorde att frukostgröten knappt gick ner och än mindre knappt gick att behålla i magen…! Ja ni förstår nog utan vidare förklaring!!

Tror att ”boven i dramat” är den maskin vi använt för att grovskura de golvytor som skulle få ett nytt lager av…?  ja jag vet faktiskt inte vad det heter men man lägger på ett medel som härdar och ger golvet en ny blankare och mer ”lättmoppad” yta helt enkelt!
Golvpolish kanske?
I alla fall så är maskinen hemsk att köra, särskilt innan man fått in tekniken den kräver för att kunna slappna av någorlunda i armar och axlar.

Den är hur stark som helst och styrs i sidled genom att man höjer eller sänker handtaget. Detta betyder också att den minsta rörelse uppåt eller nedåt gör att den sticker iväg med en himla fart och kan i värsta fall smälla in i en vägg eller möbel och göra skada om man inte är snabb nog att få tillbaka handtaget i mellanläget.
Låter nog inte så svårt men det krävs en ganska säker ”finkänsla” för att hålla den där man vill att den ska vara. Den går nämligen inte på hjul utan drivs av att den runda ”skurtrissan” som sitter på snurrar väldigt kraftigt. 

Så med ”facit i hand” är det nog bara att konstatera att jag gick och spände mig alldeles på tok för mycket för att hålla maskinen i rätt läge …och som vanligt när det gäller mig och min kropp så kommer huvudvärken som ett brev på posten när det varit för mycket spänningar.
Detta gäller både fysiskt och psykiskt och det har nog varit lite för mycket av bådadera under veckan då vi också hela tiden har jobbat alla tre tillsammans.

Har ju det osynliga handikappet att inte tåla alltför intensiv social stimulans (sk högkänslig) vilket betyder att jag behöver ”ensamtid” även under en arbetsdag för att må som bäst.
I vanliga fall, när det inte är lov på skolan så jobbar jag ju mycket ensam och umgås bara med de andra på rasterna, och då är det inga problem, utan bara trevligt och roligt!
Kanske låter konstigt då man jobbar på en skola och naturligtvis ändå har en hel del elever och lärare omkring sig men( som tur är i det här fallet ) så ses en städerska på många arbetsplatser som någon man nödvändigtvis inte behöver prata med så jobbet blir ganska ”ensamt” ändå, vilket passar mig utmärkt!   :)

Så det blev en hemmadag för mig idag och som den lyckligt lottade människa jag är har jag fått hjälp med huvudvärken av min kära Sv.
Hoppas nu att den håller sig borta ett tag för imorgon tänkte jag åka och jobba igen. Är ju fredag också och dessutom en ännu kortare dag än vanligt då det är dag före röd dag. 

Kanske återkommer imorgon om mitt talgbollshållarprojekt  :) om jag nu tar mig för med det? Har en idé i alla fall som borde funka. Gillar att klura ut uppfinningar av sånt som man redan har hemma istället för att köpa, köpa och  köpa saker hela tiden. Det finns redan alldeles på tok för många ”prylar” på denna jord!

Ha det bra så länge!
:)

Britta

Spöktider!

november 1st, 2017

DSCN4512

Ja nu går vi in i november och den här veckan är det ju lite extra fokus på alla spöken och andar omkring oss. För visst finns de omkring oss även om bara vissa av oss har förmågan att uppfatta dem. Själv fick jag syn på flera stycken av dem i kaminen nu ikväll så tyckte att det var läge att fota dem…för visst ser ni väl ansiktet därinne i lågorna  ;)

DSCN4511

Höll på med kameran i ett annat syfte och fick för mig att fota i svartvitt mot den brinnande elden och det fick ju igång fantasin ordentligt.

DSCN4510

För nog ser man andar och spöken i varje bild om man bara tittar lite extra!

DSCN4513

Eld är ju väldigt fascinerande och något som man kan sitta och betrakta hur länge som helst känns det som.

DSCN4514

Kolla ”spökögonen” till höger i bilden….för att inte tala om den lite elakt leende anden mitt i.

Bara fantasin sätter gränserna för vad man ser!

RSCN4515

Kan bara hålla med om uttrycket som Sv läste i en fisketidning häromdagen då en fiskare kallade en brinnande brasa för ”stenålders tv” .
Väldigt bra uttryck tycker jag och nog mår man egentligen mycket bättre av att sitta och titta på ”den äldre” varianten av tv  :)

Ja som sagt så är det november idag och en tanke som slog mig i morse var hur tacksam jag är över att ha mitt jobb att åka till istället för att vara tvungen att åka och anmäla mig som arbetslös på arbetsförmedlingen.
De senaste nio åren har ju det hört november till för mig och i och med det också en massa oro…funderingar och näst intill ångest inför vintersäsongen.
Tack och lov för att den tiden är över!

Nu flyter livet bara vidare och jag kan ha rent samvete över vad jag använder min lediga tid till.
Frihet kallas det….något som alla människor mår bra av!

DSCN4508

Nu ser jag att batterinivån närmar sig kritiskt läge så avslutar med en bild på en den av mina orkidéer som verkar ha fått fnatt vad det gäller att producera blommor.
Såhär många knoppar har det aldrig utvecklats på en och samma stängel åt mig förut.
Blir så glad över att den :)

Men nu måste jag nog sluta innan allt släcks ner helt!

Ha det gott och se upp för spöken som lurar lite här och var  :) man vet aldrig när de dyker upp!   ;)

Britta

Lite ”plustid”!

oktober 29th, 2017

IMG_0294 - kopia - kopia

Visserligen tycker man att det är ganska jobbigt med den där timmen som försvinner när sommartiden börjar…..men……nog är det också rätt skönt när man sen får tillbaka den såhär mitt i kalla hösten!   :)

Älskar den här söndagen som känns så extra lååång och extra lugn och rofylld på något vis! Det känns verkligen att man får lite plustid att leva för.

Och inte nog med det……..

DSCN4480

…..NU är det klart!!!!!!!!!!!!

DSCN4481

Tog en riktig intensivdag igår och bara jobbade, jobbade och jobbade tills det började skymma….

DSCN4484

…och det lönade sig!

DSCN4482

Och det är såå förbaskat skönt att slippa se den där gulgröna ytan av mossa och ogräs!!

Visst har jag några sista metrar kvar mot utfarten men det var redan bestämt från början att det får vänta tills i vår. När jag startade i somras så visste jag inte ens om jag skulle hinna innan vintern så därför uteslöt jag en del av ytan, men det är ändå bara en liten liten del av allt det jag gjort nu så det kan jag lugnt överlämna till vårsysslorna.

DSCN4488 DSCN4489

Finns ju annat som man vill ha gjort också innan snön kommer så nu är det nedklippning av perenner som gäller. 

DSCN4486

Och här framför brokvisten är det bortstädning av höstlöv och sen risning som gäller!

Brukar lägga en ljusslinga här när granriset kommit på plats och nu står det ju inte på förrän det är dags för det med.

DSCN4501

Hittills har vi haft en jätteskön söndag med bla en skogspromenad i solskenet. 

DSCN4494

Alltid lika uppskattat av vår lilla fyrbenta!  :)

DSCN4499

Tomten verkar också ha börjat röra på sig… ;)   

Eller så var det Sv i sin tjusiga ”toppeluva”!   

DSCN4502

Men nog skulle det här mycket väl kunna vara tomtens stuga!!

DSCN4507

Alla njöt på sitt sätt av solen idag tror jag!

DSCN4504

Möttes av den här synen när vi kom hem från promenaden!

DSCN4506

Gamle herr Rasmus…lugnt sovande ute på brokvisten. Han märkte inte ens att jag smög fram och fotade honom. Förmodligen pga att han knappt har någon hörsel kvar. Inte så konstigt kanske när han snart går in på sitt nittonde år!

DSCN4491

Just det….kom på att jag måste tipsa om en grönsak som jag faktiskt knappt visste att den fanns. Kålrabbi heter den och även om den inte ser mycket ut för världen och knappast får det att vattnas i munnen vid första anblicken. så är det verkligen en överraskning att äta den. Krispig, saftig och nästan lite söt i smaken.
Jag river den eller så skär man i stavar och dippar i lite gräddfilssås. Har inte provat den tillagad än men skulle tro att den blir god som ugnsbakad också.

Alltid roligt när man upptäcker nya godsaker som dessutom är nyttiga.
Och just det…naturligtvis skalar man den först. Går bra med vanlig potatisskalare!

DSCN4478

Måste visa Lines senaste ”make up” också! Hon är ju en hund som verkligen älskar att rulla sig och nu är det extra många små jordhögar ute på gräsmattan så det blir en ny variant av sminket varje gång hon är ute !   :) Som tur är går det lätt att bara torka bort med en trasa eller till och med papper…annars skulle det bli ett evigt duschande! 

DSCN3750

Ja tänk att mitt grusgångsprojekt äntligen är färdigt nu, och såhär såg det ut när jag började!

Nu gäller det bara att hålla efter så gott det går med mera regelbunden krattning så att ogräsfröna störs i sin ”groningsprocess”. Sen får det nog bli ett lass med mer stenmjöl i vår då det blivit ganska tunt på vissa ställen. Var fler än en gång som jag fick kontakt med markduken som ligger under så det är verkligen dags.

Men nu får det bli vinter om det vill ! Lika bra det så att man kan börja träna lite skidåkning.

Britta 

Detektivarbete!

oktober 28th, 2017

DSCN1355

Något jag funderat ganska mycket kring på sistone är kroppen. Ja alltså inte något som har med utseende att göra eftersom det ligger väldigt långt ner på min intresselista, har aldrig varit en sån som lagt ner en massa tid, pengar och ansträngningar på att försöka hålla en ”snygg yta”…för det är ju det enda utseendet är egentligen.

Nej för mig är det viktigast  att må bra på insidan, i både kropp, knopp och själ och (det här låter ju lite tokigt men) den senaste månaden ungefär har jag mått så himla bra så att jag nästan blivit lite fundersam  :)

IMG_3257

Har känt mig både piggare, starkare och liksom ”yngre i kroppen” och visst har jag en del att gå på för att förstå varför, men tänker samtidigt att …kan det verkligen ha stor inverkan på hur man mår?
Lite svårt att förklara känslan men känner mig helt enkelt helt frisk! (Ja…huruvida det verkligen gäller ”knoppen” skulle säkert en del ha lite invändningar om då min hjärnas funktion nog inte riktigt går under begreppet ”normal”  ;) …men men!)  om vi säger så ”frisk” som man kan känna sig och vara som högkänslig och introvert då…!

I alla fall så började det med att jag efter min senaste blodgivning påbörjade en ny kur av järntabletter och gick ut ganska hårt med att ta en hel tablett istället för att dela upp den som jag gjort förut. Tänkte att jag chansar och provar så får vi se hur det går med magen?

Det är ju magen som tar stryk av att äta järntabletter och därför har det gått bättre för mig om jag delat upp en tablett i omgångar.

IMG_4205
Men eftersom jag nu återigen åkt ner på en väldigt låg nivå för mina sk järndepåer som är något annat än järnvärdet som för övrigt var okej nu, så blev jag ordinerad en dubbel kur av järn. Så tanken med att ta hela tabletter nu var alltså att det då inte skulle behöva ta alltför lång tid att få i sig hela den dubbla kuren.

Och som vanligt så gick det ju ganska bra i början men…faktum var att jag på något vis inte känt mig helt okej i magen ändå under ganska lång tid men väl tänkt att det säkert berott på alla funderingar man haft nu på sistone med huset och dess skick, lån och pengar, avloppsgrävningen och ja de vanliga ”orosmomenten” i mitt liv helt enkelt.

Oro och funderingar har ju en tendens att ”sätta sig i magen” på de flesta och även om man vänjer sig efter ett tag och lär sig leva med det, så är det ju såklart inte roligt att ha en mage i obalans.
io- opkopia

I alla fall så tyckte jag efter några dagars tablettanvändande att nej, nu får jag nog ta och dra ner på farten igen och ta varannan, var tredje dag vilket jag gjorde.
Och visst blev det möjligtvis (eller om det bara var jag som gärna ville inbilla mig) lite bättre men…någonstans var det något annat som låg i bakhuvudet, för om jag var helt ärlig med mig själv så var det inte enbart de vanliga symtomen av järntabletterna som var problemet.

Drog i alla fall ner på takten av tablettintaget, men insåg ändå efter en tid att det nog bara var att sluta helt som gällde, för att låta magen återhämta sig, då den ändå fungerade långt ifrån bra. Så sagt och gjort, så åkte kartorna med järntabletter in i skåpet igen.

IMG_4375

Sen gick det väl en vecka….utan att det blev sådär jättemycket bättre….två veckor…..visst, lite bättre men ändå inte helt bra!
Satt på kvällarna och googlade på hur länge verkan av en järntablett kunde sitta i? Hur hade andra blivit påverkade?
Men vissa saker är helt enkelt väldigt svåra att hitta någon bra information om även på google så tankarna på mitt mående snurrade vidare.

Och som alltid när man funderar för mycket när det gäller kroppen och dess funktion så började tankarna på något mer allvarligt komma såklart! Någon tarmsjukdom? Tumörer…ja ni vet…sådär som de flesta av oss nog tänker när man känner något annorlunda och ovant!

Fortsatte dock att ”streta på” med min totalt opålitliga mage och började få tankar om att jag hela tiden måste se till så att jag hade en toalett i närheten, vilket är väldigt jobbiga tankar att leva med när jobb och vardag måste fungera.Men det är ju verkligheten för många, många som lever med magar som inte fungerar som de ska och tänkte väl att varför skulle det inte kunna hända mig? Hör inte till dem som går och tänker ”det händer inte mig”, utan är mycket väl medveten om hur skört livet kan vara, och är tacksam för varje dag jag får vara frisk och leva här på jorden.

IMG_3766 - kopia

Till slut kom det dock en kväll då jag som vanligt låg och mådde lite illa,lite huvudvärk, hade magknip, kände mig trött och ja…sjuk helt enkelt och plötsligt känner att …nej nu måste jag väldigt akut på toaletten…ja ni fattar utan att jag behöver göra någon mer ingående (mindre trevlig) förklaring  ;) !

Och nu var det som…om man vill försöka förfina det hela lite….”att vrida på en kran” när jag väl kom dit och satte mig.
Och det var nog det som var droppen som gjorde att jag verkligen insåg att det var dags att på allvar fundera på, och ta tag i problemet. Kanske till och med vara tvungen att fixa ett läkarbesök hur ogärna jag än ville och hur gärna jag än ville fortsätta låtsas som om det var järntabletterna som fortfarande (två/tre veckor senare) ”spökade” i kroppen!

IMG_0248 - kopia

Sen vet jag inte vart tanken kom ifrån men plötsligt började jag tänka lite djupare på hur jag egentligen ätit på senare tid? Hade jag gjort någon större förändring?
Och ja…det hade jag faktiskt om man jämförde med större delen av mitt liv men…skulle det kunna påverka såå mycket?
För det jag kunde komma på var då att jag under ganska lång tid tagit för vana att äta fil på jobbet varje dag då jag ändå slutar så tidigt och hellre åker hem och äter riktig lunch.

IMG_4209 - kopia

När jag sen funderade lite mer så hade jag även faktiskt börjat dricka ett glas mjölk till maten lite då och då …och dessutom ätit grädde till pannkakorna ett par gånger under den senaste veckan.

Och vad gör man då om man är en funderande, grubblande människa? Jo sätter igång att läsa om mjölkintolerans på google såklart!
Men…nu hör också till saken att det inte var första gången jag gjort det i livet heller. För om jag tänker tillbaka på, ja säkert hela mitt liv så har jag alltid haft perioder då magen inte funkat som den ska.
Dessutom har jag faktiskt aldrig varit särskilt förtjust i att äta fil varje dag som så många ändå gör, och heller inte varit någon ”glass och gräddefantast” just för att jag tyckt att jag fått lite magknip och inte mått så bra av det såklart!
Tror att kroppen då undermedvetet försöker undvika sånt även om man själv ”glömmer” hur man mådde efteråt eftersom det ändå är ganska sällan man äter just glass och grädde!

Har heller aldrig tyckt att tårtor och bakelser med för mycket grädde varit frestande och alltid skrapat av mer än hälften av den på t ex en bit prinsesstårta (som för övrigt består mest av grädde).
Själv har jag ju tänkt att det är för att jag helt enkelt inte tycker om det men….kanske har det också varit ett sätt för hjärnan att få mig att undvika sånt som kroppen inte mår så bra av?

DSCN2950

Jag är ju en sån som tror att saker och ting med kropp och själ fungerar på ett mycket mer komplicerat sätt än vad forskare tror och tänker.
Kroppen och själen är en helhet och mår inte själen bra, så sätter det sig som olika sjukdomar i kroppen till slut, vilket i sin tur beror på att ”chakrahjulen” i vår ”energikropp” inte snurrar som de ska och då uppstår en obalans i hela systemet!

DSCN2080 - kopia

Hur som helst, så bestämde jag den kvällen då magen pajade ihop totalt att nu ska jag sluta med fil, mjölk och grädde och se vad som händer och…ja, om den senaste tidens mående är ett resultat av det så kan jag inte se det som annat än att jag helt enkelt inte tål alltför mycket laktos?

Visst har jag vid fler andra tillfällen funderat på det här med laktosintolerans men oftast uteslutit det då jag ju alltid ätit te x ost och messmör utan några större bekymmer och just det har ”satt sig på hjärnan” då jag minns att min ena syster en gång sa att ”du kan inte vara laktosintolerant eftersom du äter messmör som innehåller så mycket av det” så …jaha, okej , har jag tänkt…då kan det inte vara det i alla fall !

Men…när jag nu började läsa lite mer ingående om det så hittade jag ett stycke där det står att man faktiskt kan ha olika grader av tolerans, alltså att varje intolerant tål olika mycket och det kan ju stämma på mig.
Jag kanske klarar av just messmör och ost så länge jag enbart håller mig till det. Men när jag också börjar äta fil regelbundet och dessutom lägger till både mjölk och grädde så kanske magen till slut var tvungen att ”säga ifrån”!
Att ”Stopp!!! Nu räcker det…nu kan jag inte ta hand om mer laktos på ett tag och du bara fyller på och fyller på!!!”

IMG_4001

Så min teori nu är att kroppen hela tiden gått på mer eller mindre ”sparlåga” för att hantera all laktos som kommit in och kanske är det en del av förklaringen till att jag ofta haft huvudvärk (ända sedan jag var liten faktiskt) varit trött och ibland känt mig ”sjuk och ruggig” i kroppen utan att ha varit det.

Men än är jag inte färdig med mitt detektivarbete och nu har jag så smått börjat med järntabletterna igen, dock uppdelade i fyra delar, bara för att se vad som händer nu?
Fil, mjölk och grädde törs jag dock inte prova så länge jag har ett jobb som måste skötas så den ”utredningen” får vara tills vidare.

Sen skrev jag ju i början att jag även känner mig så stark och yngre i kroppen på något vis och en del av det måste ha att göra med att jag på sistone blivit duktig på att ta för vana att stretcha lite varje dag.
Trodde dock aldrig att det skulle kännas såå stor skillnad i kroppen.
Så stor skillnad på så lite tid och ansträngning det tar är ju helt fantastiskt egentligen.

IMG_0217
Sen kom jag faktiskt nu i skrivandets stund på en till sak som jag till stor del undvikit på sistone och det är ….socker…..som godis och fikabröd i alla fall.
Har även slutat med socker i kaffet på jobbet på dagarna och unnar mig det när jag kommer hem istället så ja….är kanske inte så mystiskt ändå det här med att jag mått så bra den senaste tiden? För socker är ju egentligen också en typ av ”gift” för kroppen även om olika kroppar säkert också har olika stor tolerans för det!
Är ju ganska tydligt när vissa människor kan äta godis så gott som varje dag utan att ens gå upp i vikt ,och vissa (som jag te x) börjar gå upp direkt när intaget blivit lite för stort!

Så kanske är det så enkelt som att jag dragit ner på sockret…laktosintaget….börjat stretcha och även träna lite mer som gjort att jag känt mig så frisk och stark en tid nu?
I så fall är det ju nästan skrämmande vad lite det behövs för att man ska kunna må såå mycket bättre i det stora hela!

älven - kopia

Ja kroppen är verkligen ett mysterium och nog är det lite ironiskt att man ska behöva leva halva sitt liv innan man kommer på hur man ska hantera den för att må så bra som möjligt men….bättre sent än aldrig säger man ju!

:)

Men för att sammanfatta det hela nu innan vi ger oss ut på en skön och uppiggande promenad så skulle jag önska att alla som kanske går och mår lite ”sådär” mest hela tiden utan att ens bry sig om att ta reda på orsaken kanske tänker till lite extra på hur de lever och vad de ”stoppar in i maskineriet”. Och sist men inte minst, att man bara genom att göra en så otroligt liten ansträngning och uppoffring vad det gäller tid, får så mycket tillbaka av att ge kroppen en stunds stretch varje dag.

För jag lovar att det känns och ”betalar sig” i hela kroppen.
Effekten som jag fått av att göra just det i kanske 15 min per dag är att…jag inte är lika morgonstel längre.inte har haft problem med min onda arm och skuldra på längekunnat jobba med både mitt vanliga jobb (lokalvårdare) och fortsätta hemma med tungt trädgårdsarbete utan att få särskilt ont i kroppen…. sluppit min ”falska ischias” som kommer och går lite iblandoch inte haft minsta tendens till huvudvärk av vare sig den ”hela” varianten alltså vanlig huvudvärk,  eller den ”halva” varianten då det gör mest ont på ena sidan av huvudet och som nästan går över i illamående och migrän pga muskelspänningar i kroppen. 

IMG_1158 - kopia

Ha en skön helg nu och njut av de solstrålar vi får!

Britta
 

 

Åhejåhå..!

oktober 26th, 2017

DSCN4465

Sitter här och väntar på att lunchen i magen ska sjunka lite innan jag går ut och tar ännu ett tag på grusgången. Börjar så smått se en ände på det nu men än är det några timmars jobb kvar!

DSCN4469

DSCN4414

Men tack vare att jag varit ute så gott som varenda dag den här veckan, förutom igår då det var både blött, blåsigt och kallt, så ser man stor skillnad på hur långt jag kommit sedan den förra bilden togs.   :)
Heja mig!!
Jo, man får ju vara sin egen ”hejarklack” om man inte hör någon annan  ;)

DSCN4471

Städade av och gjorde lite ”höst/vinter” ute på brokvisten för ett tag sedan.

DSCN4474

Bort med pelargoner och ner med lite ljung i blomlådan istället. De gröna ”plättarna i luften” fick dock sitta kvar som lite sällskap.  :) passade ju väldigt fint ihop dessutom.

DSCN4476

DSCN4472

En korg med näver för att tända vinterns alla brasor.

DSCN4473

Och några av de sista egna äpplena.

I år blev det knappt några äpplen alls om man jämför med förra året. Dessutom har så gott som alla varit maskätna och väldigt fula, så något äppelår var det inte för oss i alla fall.

DSCN4475

Ja årstiderna kommer och går men vår egen ”husochgårdstomte” hänger kvar.  :)
Han har nu varit med ända sedan kartongerna med julsaker blev packade och undanstoppade efter förra julen. Tänkte att det kunde vara kul för en tomte att prova på att vara vaken hela året, och jag tror att han har trivts med både vår, sommar och höst!

Lite svårt att förstå att det faktiskt snart är dags för resten av tomtarna att komma upp ur påsar och kartonger igen.   :)

Tiden rusar fram och det är bara att hänga med!!

Men nu kallar grusgången på mig så det är bara att ta sig upp ifrån kökssoffan och ge sig ut!

Ha det bra!

Britta