lillasysterfix

Ja då är man snart tillbaka i ”vardagen” igen. Slut på julgodisätande och småkakemumsande hela dagarna. Granen är utkastad och varenda tomte är förpassad till kartongerna i garderoben i nästan ett år framöver.
På torsdag börjar jag jobba lite som timvikarie på städ åt kommunen och visst känns det på ett vis skönt att få lite vardagliga rutiner igen.
Kaloriräkningen är i full gång även om jag kanske inte lyckats hålla det till absolut punkt och pricka än. Håller på och testar och experimenterar med fördelningen och har ändrat lite på antalet på morgon och förmiddag.
Inser att jag måste ta av eftermiddags och kvällsmålet för att kunna äta mer till frukost.
Frukosten har alltid varit viktig för mig och jag har till skillnad från många andra nästan bäst aptit just tidigt på morgonen.
Då snålar jag hellre på mellanmålet mellan lunch och middag, och likaså på kvällsmålet innan jag lägger mig.
Blir spännande att se om det kommer att minska något på vågen också. Tror att jag väntar två veckor nu innan jag väger mig igen för att se ett mer tydligt  resultat. Då vet jag åt vilket håll det går. Uppåt, nedåt eller i stort sett ingenting.
Uppåt borde det åtminstone inte gå men att man står still är inte omöjligt. Är lite knepigt det här med förbränning eftersom man faktiskt kan äta för lite också för att få igång den.

Promenaderna fortsätter vi i alla fall med och nu när all denna snö har kommit så tar de extra bra när man får ”pulsa” lite.
Igår skulle vi gå våran vanliga skogsrunda men insåg att vi fick nöja oss med en bit av den och sen vända igen eftersom snön som kommit ibland nådde upp till knäna.
Så motion fick vi trots att vi bara gick en tredjedel av den vanliga sträckan.

Idag ska vi göra ännu en ”bravad” ( i våra mått mätt alltså) då vi måste lämna in bilen på vindrutebyte och ska promenera hem ifrån Rättvik  (Rättviks samhälle) sen.
Det är nog ca 7-8 km att gå från bilverkstaden så det blir en bra dagstur.
Ser fram emot det båda två då det blir lite som ett äventyr. Hinner ju bli mörkt så det är pannlampor som gäller men det gör det bara roligare. Sv tyckte till och med att mörkret skulle vara en fördel ”för då ser man inte riktigt hur långt man har att gå” som han uttryckte det, och det har han nog rätt i för ingen av oss är väl egentligen så road av att gå på vägar som man knappt ser någon ände på.

Men nu är det en liten vovve som gnyr om att få gå ut så det är väl bara att lyda.  

Ha en bra dag!

Britta 

Innan jag såg det här så trodde jag inte att en hund kunde göra så med sina ben. Trodde inte att de var ”ledade” på det viset. Men det händer lite då och då att Line sträcker ut sig i sin fulla längd och då blir hon verkligen lååååång.
Måste vara skönt att sträcka ut ordentligt och sen bara slappna av i hela kroppen.

Kroppen ja…undrar om jag lyckas ta itu med min egen kropp det här året?
Vi har ju haft juluppehåll med vårat 5:2 och när det nu ser ut som det blir jobb för mig i mitten på nästa vecka så kommer jag inte att kunna ha dessa svältdagar längre.

Men jag har tänkt och tänkt och funderat. HUR svårt kan det va???
Egentligen ÄR det ju inte så svårt att gå ner i vikt. Alltså rent teoretiskt!

Man äter helt enkelt inte mer än man förbrukar. PUNKT.

Och om man vill tappa vikt istället för att bara hålla den man har…..ja då måste man äta ännu mindre, nyttigare och röra på sig mer.
ENKELT!…….eller ?
Nej, tydligen inte hur enkelt som helst. Hörde på tv i veckan att hälften av svenskarna nu lider av övervikt. Hälften!!!!
Det är mycket det!

Så mitt filosoferande ledde till nästa tanke som var.
Att ta reda på hur många kalorier per dag jag behöver för att fungera. Hittade en uträkning för detta och det visade sig vara 2110 kalorier beräknat på längd/vikt/kön/ålder/motionsvanor och BMI.
Efter uträkningen blev man tipsad om att om man ville gå ner i vikt så skulle man minska kaloriintaget med 500/dag och detta skulle då leda till att man förlorade 0,5 kg i veckan.
Javisst! Självklart! SÅ himla självklart och enkelt!
Nu gäller det bara att pränta in det här i lilla hjärnan (stora också förresten)…..du måste se till att äta 500 kalorier färre per dag….500 kalorier färre Britta...inte äta godis…inte äta kakor...inte äta onödiga smörgåsar bara för att det är vadå?……jo gott såklart….det är ju så jä…a gott och så förbaskat svårt att stå emot sötsuget som just nu är på absolut topp efter jul och nyår.

Men då är det ju så enkelt som så….att vill man fortsätta gå upp i vikt….ja då fortsätter man äta gott!

Och vill man heller gå ner i vikt tills man känner att man trivs med sin kropp.
Ja….då slutar man upp med detta ätmönster………SKA det vara så svårt att förstå? Eller nej…svårt att förstå är det inte ….det är själva utförandet av det som tydligen är så omöjligt!

Så nu har jag gjort en egen ”kalorilathund” som visar hur många kalorier av det mesta vi äter innehåller…ja då kan man ju räkna ut för varje dag vad man kan och inte kan stoppa i sig.
Idag när vi åt lunch fick jag faktiskt idén om att man ju kunde göra en veckomatlista och följa den. Alltså samma mat varje måndag, tisdag, onsdag osv . Det vet jag att vi båda skulle fixa om vi visste att det ledde till viktminskning. Det vore också skönt att slippa hålla på och fundera dagligen på vad kan jag äta nu då för att inte öka i vikt, osv.

Sen funderade jag på hur man enklast lade upp en dags intag på 1600 kalorier som det blir för mig (2500 för Sv) och då tänker jag mig att man portionerar ut kalorierna i sex  olika ”högar”.
Kan låta mycket med att äta något sex gånger per dag men man känner ju sin egen kropp och jag vet att när jag börjar jobba så äter jag te x frukost både innan jag åker till jobbet och sen vid första rasten på jobbet för att orka.
Så sex ”högar” får det bli för mig. Fördelade såhär:

• Frukost nr 1  200 kalorier
• Frukost nr 2  200
• Lunch             400
• Mellis             200
• Middag          400
• Kvällsmål      200

Så nu återstår jobbet att räkna ut vad jag ska äta också. Har inte kommit så långt än men ska ta itu med det innan måndag i alla fall.

Ja detta är väl vad som tar upp en stor del av mina tankar just nu medan vintern därute fortsätter att imponera med sina otroligt fina ”vyer”.

Alldeles lagom med snö nu! Hoppas bara att det blir något mildare.

Ha det bra!

Britta 

..om vintern..men nog är det vackert. Och så magiskt tyst ute i skogen.

Gillar när man går alldeles tyst och det enda man hör är knarret under skorna. Det är som om hela naturen sover…ligger i dvala i väntan på våren. Och så är det ju faktiskt också…i alla fall nästan.
Igår när vi tog en tur blev Line plötsligt väldigt uppmärksam. Spetsade öronen och gick sakta sakta. Gärna mitt emellan oss. Håret på ryggen reste sig en aning  så nu var det något riktigt läskigt i görningen.

Nu är hon tyvärr inte den bästa på att avgöra detta än då en ”fara” för henne lika gärna kan vara en rotvälta eller stubbe som en varg eller björn, så hon är än så länge ingen att förlita sig på när det gäller att bedöma ev fara även för oss själva.

Den här gången bestod faran av något så fruktansvärt och ohyggligt läskigt som en…...hackspett…förmodligen spillkråka som envist hackade på ett träd. Hon hörde såklart ljudet långt före oss och när vi väl började höra det så var vi väldigt nära.
Men fågeln jobbade på och vi stod stilla en stund och bara lyssnade.
Man hörde tydligt att den höll på att barka av för då och då lät det liksom ”riiitsch” som av bark som lossnade, och kanske hittade han sovande larver och insekter där under?

Så helt sovande är ju inte naturen såklart. Snarare är det väl så att kampen om överlevnad fortsätter i ännu högre grad. Det är väl bara det att man på vår och sommar hör så mycket fågelsång som man aldrig gör på vintern. Finns ju ingen anledning för fåglarna att hålla på och ”ragga” hela dagarna när det är 17 minus och allt är fruset. Då gäller det att lägga krutet på överlevnad och födosök istället.

Idag har vi så gott som varit inne hela dagen. Jag och Line har varit ut ett par gånger på lite rastning och spelat lite fotboll. Ja hon gillar verkligen att ”dribbla” med fotbollar.
Hon dribblar och jag försöker få av henne bollen så att jag kan sparka iväg den en bit då hon glatt skuttar efter. Det bästa är när hon har en annan leksak i munnen så att hon inte kan lägga totalt beslag på bollen hela tiden.
Men det går också att säga till henne om att släppa, sätta sig och vänta medan man själv laddar för att sparka iväg bollen. Låtsas man sparka då så rycker det i hela kroppen på henne…men hon sitter kvar! Duktig vovve!

Vi tänkte nämligen gå ut när det blivit mörkt och ta på oss pannlampor. Det är mysig det! Att gå med pannlampa i mörkret och tystnaden.
Igår såg vi på den första filmen av Harry Potter och som jag misstänkte så blev Sv helt frälst.
Han är väldigt lätt att imponera på då det gäller filmer med fantasi och specialeffekter (förmodligen en generationsfråga?) så det är extra roligt att titta på denna typ av filmer med honom.
Jag älskar ju också fantasi och magi i filmer och jag har länge haft i tankarna att vi måste se alla Harry Potter. Vi har ju sett alla Sagan om ringen, Hobbit och Avatar så det var hög tid att visa honom vad Harry Potter var också.
I och med att mina söner var små när HP kom så har jag ju redan både sett filmerna, läst en del böcker, spelat både tv spel och sällskapsspel av HP så jämfört med Sv är jag ju väldigt insatt i hela ”storyn”!

Han däremot visste inte ens vad HP handlade om utan hade fått för sig att det hade med Sagan om ringen att göra, men det är ju en helt annan och egen story.
Det roliga var att när vi var på bibblan och skulle låna de två första filmerna och han fick klart för sig att det inte hade något som helst med Sagan om ringen att göra blev han nästan lite ”putt” och muttrade om att ”Då kan jag lika gärna se alla Sagan om ringen igen istället!” Och ” Varför ska man se de här filmerna då?” osv…men jag stod på mig och sa att, det kan du ju inte veta förrän du har sett första filmen.
Och långtjurig är han inte så vi lånade filmerna och …..vem tror ni satt som mest klistrad och då och då utstötte ett ”men gud” och ”men hur kan de göra det där!” Under filmens gång??    ;)

Jag visste ju att han skulle älska HPs värld så det kom ju inte precis som någon överraskning.
Ikväll är det film nr två som väntar och jag tror knappast att den kommer att imponera mindre. Effekterna blir ju bara fler och bättre ju längre fram i historien man kommer.

Men nu börjar det mörkna och snart är det dags att krypa i overallen och ge sig ut i mörkret och kylan….      blir spännande !

Britta 

På skogsrundan som vi hittat inte långt här hemifrån. Det var bara jag och Line den här gången då husse inte känner sig riktigt pigg än!
Vi börjar hemma på gårdsplanen och knallar genom byn en kort bit…

…tills vi kommer fram till kanten av den första åkern.

Passerar den och går den korta övergången till nästa lååånga åker. OBS ! Här har jag släppt Line lös och om man tittar noga syns hon faktiskt en bra bit ut på åkern. Hon är ju liksom lite lite snabbare än mig!?!

Till slut efter allt ”åkerknatande” som faktiskt är ganska trist tycker jag så svänger vi av in på den ”gamla åkern” som håller på att växa igen men där det säkert var öppet förr. Numer går fåren där på sommaren och fårägaren röjer för att hålla det värsta riset borta.

Längs åkerkanten och …

…sen in i de mysiga skogen!

Ser kanske inte så mysig ut just här och det är ju ingen urskog precis med sina odlade raka rader men den har en mysig känsla ändå när man går igenom.

Så småningom kommer man fram till ”ljuset” igen och där ligger gamla järnvägen.

Går längs kanten av den en bit …

…innan vi svänger av in i snårskog igen. ”Tjoho…här ska springas”! Tycker Line!

Väl genom snårskogen kommer vi fram till åkern där Nisse ligger begraven. Underbart ställe!

Följer den gamla traktorvägen en bit ner till skogskanten igen.

Och sen längs kanten fram till nästa åker.

Över åker nr 1.

Genom hallonsnår och stenrösen en bit …

…till åker nr 2.

Här kan man svalka sig genom att rulla sig i snön om man vill…?…fast än har jag inte känt något behov av det!

Nedför åkern och sen svänger det av in i skogen igen. Här börjar den finaste delen men tyvärr så var det färska spår av en man med hund på stigen framför oss så Line fick gå kopplad. Pga risken för tjuvparning såklart! En parning med en stövare eller gråhund skulle inte vara något drömläge precis då Line har av båda raserna i sig och mer jaktinstinkt vore dumt att blanda in. Hon påminner ju mycket mer om Stövare än Golden i kroppen, särskilt när hon springer i 120 med nosen i backen och verkar ha fått upp ett spår på något.

”Hm?..undrar just hur långt framme den där hunden som matte pratar om kan vara?”

I alla fall så kom vi aldrig ikapp de vi såg spåren efter och när vi kom upp till vägen mot Nisse igen så svängde deras spår av åt andra hållet.

Sen är det att ta sig igenom hallonsnåren igen och Line som fortfarande var kopplad nosade sig fram i våra tidigare upptrampade spår. Passade på att öva lite ”Stanna” med henne då tanken i framtiden väl är att man ska kunna ha henne framför sig i lina då man åker skidor. Men…då måste det finnas ett tydligt kommando för att stanna också  
Upprepade det några gånger samtidigt som jag bromsade henne med kopplet och tyckte att hon började uppfatta vad jag menade med detta STANNA som kom lite då och då, eftersom det kom en godbit så fort hon väl stod still. Men att dressera hundar kräver tid och tålamod och ibland känner jag att jag har det och ibland inte. Men det var en början i alla fall och hon brukar vara ganska lättlärd på nya saker. Har bara varit lite lat med det på sistone!

Tillbaka på kanten av järnvägen…någon börjar tröttna på att gå kopplad nu  

Efter att vi passerat vägen fick hon gå lös igen i ”den mörka skogen” som hon också gillar!

Ja inte så mörkt just här kanske men till höger ser man att det tätnar.

Härligt att få springa fritt och nosa igen!

Tillbaka på kanten av den ”gamla åkern”!

Åhejåhå…våra spår syns i alla fall tydligt här!

Väl ute på nästa åker höll solen på att gå ner. Vackert!

Line fick låna min ena handske en stund. Det är lycka det..att ha något att slänga upp i luften och skutta omkring med i munnen.

Tråkväg igen över åkrarna på väg upp mot byn.

”Kommer du matte?…eller börjar du bli trött?”

Sista åkerbiten som ska besegras…segt segt uppför går det!

Snart uppe…puh!

Dags att koppla vovven igen…

…och sen öva lite på att ”gå fint” bredvid matte sista biten hem!

Kan ju tyckas att det inte är särskilt långt det här men det tar i alla fall en timme och en kvart ungefär, kanske lite mer? En alldeles lagom motionstur för både hund och människa.

Idag var vi ute igen en sväng jag och Line men mycket kortare och en helt annan väg då det var ordentligt kallt. Säkert mellan 15 och 20 minus där vi gick och ibland började hon halta  pga snö som fastnade mellan trampdynorna. Första gången det hände för henne och nog såg hon lite fundersam ut där hon stod framför mig och lyfte upp den tass som det gällde. Precis som om hon bad om hjälp och undrade vad det var för fel.

Gamla Wilma råkade ju ut för det här ganska ofta på vintern men var väl säkert pga den betydligt mycket längre päls hon hade mellan ”tårna”!

I alla fall så blev det en kortare tur idag och tror att även Line kände sig ganska nöjd. Hon har nog knappt upplevt så stark kyla förut? Nu är det minus 15 här och det får räcka tycker jag. Behöver inte bli kallare än så!
Men det är väl bara att hänga med! Vad annat kan man göra?
Ikväll kommer yngste sonen hem från England. Känns som en evighet som han varit borta. Blir ovant för honom då de haft ca 14 plus där istället. Svaret jag fick när jag smsade honom om temperaturen var bara ”Vad i helvete!”    :)  Ja så är det att bo i Sverige…vädergudarnas överraskningsland!

Ha det!

Britta 

Ja då går vi vidare mot nya framtidsutsikter!

Nya upplevelser…

…äventyr…

…och utmaningar!

Naturupplevelser…

…och vandringar med….

…kanske lite skavsår?

Ja helt enkelt leva livet..på det sätt som passar var och en bäst. En del vill sitta stilla och betrakta och filosofera… medan andra kör på i ett rasande tempo!

Finns också de som kan konsten att ”vila sig i form”!

Medan andra föredrar att röra på sig i lagom mängd och takt!

Huvudsaken är att man vet vart man är på väg….

…och att man ser fram emot målet!

För det finns ju där någonstans…

…om man bara fokuserar på det!

Men glöm inte att njuta av tiden också…

…för livet är faktiskt det som pågår…

…medan vi går och väntar på….

…att det ska börja!

För det liv vi lever idag, är detsamma imorgon…

…om vi inte tar tag i det och gör en förändring!

God fortsättning på det nya året!!!!!!

Britta

Jag och Line är ”gräsänkor” idag då husse är med ”herrarna” och fixar nyårsmiddag. Vi turas om vartannat år att låta damerna och herrarna hålla i hela kalaset så det känns ju alltid lite lyxigt att slippa göra någonting och sen bara göra sig i ordning och komma dit och sätta sig vid dukat bord.

”Vi” är jag, mina två systrar och två kusiner. Och visst är det väl trevligt med lite nyårsmat och umgänge men…ärligt talat…så skulle vi nog båda lika gärna vara hemma i lugn och ro.
Ja vi är nog ena riktiga tråkmånsar egentligen men man kan väl inte rå för hur man är och känner. Jag har liksom fått så himla nog av fest och sena kvällar och känner det nästan mer gruvsamt än förväntansfullt inför såna evenemang. Ja inte för att jag någonsin varit världens ”partypingla” men nog har jag kalasat en del i mina da`r!

Nej jag känner helt enkelt inget behov av det längre och det är väl så att vi alla utvecklas olika. Hellre är jag hemma med vovven och guben min och tar härliga promenixer i naturen.Det räcker liksom för mig.
Nåja. Nere hos Nisses grav är det alltid lika lugnt och fint. Han har en skaplig utsikt där han ligger och vore jag miljonär så skulle jag bygga mig ett hus därnere.    :)

Det lilla rostiga hjärtat som sitter där är ett mysterium för varenda gång jag kommer dit så måste jag böja till det, ja så gott det går i alla fall.
Det har en förmåga att böja sig nedåt marken och jag vet inte om det är fåren som brukar gå där på somrarna som lyckas få det så? Kanske kliar de sig emot det eller nåt?

Hade sekatören med så knipsade lite gran och lingonris och hittade en torkad blomma av något slag att göra lite extra fint med. Synd att skärpan inte kom just på blomman….   …..typiskt mig!

Men hade lite fullt sjå med att hålla koll på min lilla ”löparvovve” så att hon inte skulle få för sig att sticka iväg och nosa upp någon friare. Men märker stor skillnad på när hon är ensam med mig och inte. Är Sv med då är hon betydligt tuffare och modigare när det gäller att springa långt ifrån oss. Men när vi två är ensamma är det som om hon tycker att hon måste hålla koll på matte för hon håller sig hela tiden inom synhåll och kommer direkt när jag visslar i pipan.
Skönt det, men för säkerhets skull fick hon mest vara kopplad idag. Någon tjuvparning har vi inte lust med.   Så någon friare blev det inte, men däremot lyckades hon tjuva min ena handske när jag pysslade på graven och jisses vad stolt hon blir när hon får tag i den.
Hoppar och slänger med den precis som om hon säger ”Haha, titta vad jag har!”
Men hon kommer och lämnar tillbaka den om man säger till ordentligt.

Fick förresten syn på en pinne som jag inte sett därnere förut och det visade sig vara en av syrrans katter som också fått en grav där. Lemmy hette hon och blev inte särskilt gammal till skillnad från Nisse som blev 18 år. Kommer inte ihåg vad hon dog av men sorgligt är det i alla fall.
Gjorde lite fint åt henne också när jag ändå höll på.

Sen gick vi igenom min favoritskogsglänta hem igen. Helt underbart solljus nu…men det vet jag att jag tjatar om hela tiden  

”Hallå….någon som sett en stilig, potentiell friare???”

Men nu ska vi nog passa på att sova lite middag inför kvällen. Fattar inte hur jag ska orka vara vaken till tolv? Får väl se hur det blir med det. Sv känner av en förkylning som börjat lite smått så vi får väl se hur länge vi blir med.

GOTT NYTT ÅR på er och tänk er att 2016 blir ett riktigt toppenår    

Britta 

Kan inte annat än bli full i skratt åt våra sk vandringar och promenader. Har märkt ett lustigt mönster på sistone. Ofta när vi säger att ”Idag går vi inte så långt va?” ”Nej huvudsaken är att vi kommer ut!” ”Det räcker med en flaska vatten, eller hur?” ”Ja gud ja..inte lär behöva mer än det precis!”  Ja ni förstår vilken slags dialog jag menar. Det är bara det att just vid dessa tillfällen då vi inte tänkt att gå särskilt långt och länge …då slår vi till med ett mindre äventyr på över två timmar irrande lite hur som helst då vi tror att vi har koll på läget om vart vi ska komma fram osv!
Igår blev det ett sådant. Sa från början att nu när vi inte gått på några dagar och haft ”julledigt” från bantningen mm så tar vi det lite lugnt bara.

Började med den vanliga rundan som vi letat upp nere i skogarna här vi bor. En tur på ca 1 timme och 20 minuter i lite snabbare promenadtakt. Alltså en perfekt motionsrunda när man inte har lust att åka bil flera km eller mil för att komma till en vandringsled.
På morgonen hade jag däremot nämnt att ”Tänk va fint det ska vara nere vid ån nu!” alltså med tanke på hur fint det var med frost på träden på morgonen, varvid Sv svarade att ”Ja, vi skulle ju kunna svänga av åt höger och gå stigen mot ån istället på våran runda!”.

Tyckte det var en bra idé men dessvärre hade vi båda missuppfattat varann om var och hur vi trodde att denna andra stig gick, men när vi väl var nere vid stället där vi skulle vika av så kände jag att det nog var jag som hade fattat fel och att Sv nog hade rätt i tanken på hur han trodde att vi skulle gå.
Vill påpeka här att ingen av oss egentligen hade varken fel eller rätt, vi hade bara olika ”inre bilder” och uppfattningar om hur vi skulle gå.

Nåja, detta slutade i alla fall med att vi inte alls kom fram där vi trodde och inte alls hamnade på den stig vi båda trott att vi skulle göra. Men men, nyfikna som vi är så ville vi inte bara avbryta utan fortsätta framåt för att se vart vi kom. Och visst kom vi till ån, och visst var det värt det med alla dessa vackra isformationer men…huvaligen vilket ris och snår vi fick ta oss igenom sen.
Dessutom så när vi bestämde oss för att avbryta just den första planen och ta oss upp på vägen som vi visste skulle gå en bit ovanför oss så visade det sig att det inte alls var just den vägen vi kom fram till.
 Ja det här är så krångligt så att jag inte ens kan förklara men hur som helst så lyckades vi till slut ta oss fram till den väg vi trott att vi var på väg till.

Men som sagt så fick vi se mycket fint längs ån och vatten hade vi så det räckte i alla fall. Till slut och efter lite krångel så kom vi återigen in på våran ”vanliga” runda och kunde börja vandringen hemåt igen. Kanske hade vi lite tur också som sprang på just den stigen igen men jag blev i alla fall glad då det visade sig att min magkänsla för detta med navigering och vart man befinner sig för en gångs skull visade sig stämma.
Annars har jag efter allt vårat promenerande lärt mig att lita mer på SVs ”lokalsinne” och känsla för väderstreck mm men den här gången stämde min bild i huvudet med verkligheten, vilket kändes skönt.

Idag ska jag och Line gå ut en sväng själva då Sv lite smått känner av något som kanske är en begynnande förkylning? Får väl se vart vi hamnar ? Nejdå! Vi tar nog det säkra kortet och går ner på åkrarna där vi känner igen oss. Huvudsaken är att Line får komma ut och göra av med lite energi.

Britta

Precis så vackert som det var idag när man vaknade hade det väl kunnat få vara för bara en vecka sen? Nog är det lite väl ironiskt att det nu helt plötsligt ska bli sådär vintervackert som det faktiskt kan vara i detta land när det så vill.
Tog med mig kameran ut på ”morgonkissen” med Line men tyvärr så var det dels så förbaskat kallt om fingrarna och dels så hade jag full sjå med att hålla koll på våran lilla löparfia mellan bilderna. Menar alltså att ha koll på henne så att hon inte smiter iväg och letar karlar nu när hon löper för fullt. Sen en sak till som är lite tråkigt när det gäller att fota ute på våran gård är att dessa förbaskade elledningar hela tiden ska vara i vägen. Åt vilket håll man än ”siktar” så nog ska dessa svarta fula ”streck” lyckas komma med och förstöra hela intrycket.
Därför blev den här bilden så suddig då den var ordentligt inzoomad.

Nåja. en liten aning om hur fint det var därute får man väl i alla fall med detta rosaskimrande ljus och frost på träden.

Men som sagt så var det någon som behövde ett extra öga på sig då hon väldigt gärna försöker att slinka iväg lite snyggt sådär om man tappar fokusen för länge.
Man måste ju nosa längs vägkanten för att upptäcka  vilka potentiella friare som varit i farten idag? Liiiite längre bort från gården varje gång.

Det här är i alla fall alldeles lagom med vinter tycker jag …eller …ja lite mer snö så att man kan åka skidor är väl helt okej, men så mycket kallare behöver det inte bli.
Minus 8 som det var nu på morgonen är en bra morgontemp, sen kan det gå upp till ca 3/4 minus på dagen. Helt perfekt och lagom kallt!
Och frost på träden får det gärna vara ända fram till mars åtminstone. Det borde vara standard att träden var vita på vintern likväl som de är gröna på sommaren.
Tänk va fin vintern skulle vara då!

Ha en fin vinterdag och njut av den för det sägs att plusgraderna snart är på väg igen tyvärr. I början var jag ganska nöjd med plusgrader i december men sen hörde jag att älgarna tydligen mår riktigt dåligt av värmen i sin tjocka vinterpäls så några minus får det gärna vara. Är ju bäst för hela naturen i sig om den får sin köldperiod också såklart. Det allra bästa vore riktigt kallt i ett par veckor utan snö så att fästingarna fick sig en ordentlig omgång. Är ju ingen nytta med dem ändå och de ökar ju lavinartat nu när vi har så milda vintrar.
Usch!
Hörs och ses!

Britta

Såg just att mitt förra inlägg var nummer 800. Tyckte det var lite roligt att uppmärksamma det. Är säkert ingen hög siffra för många bloggare men när jag tänkte på att jag skrivit 800 sidor på den här bloggen så kändes det väldigt mycket faktiskt.

Och julen då? Vart tog den vägen?
Jodå den gick precis som det var tänkt och nu är den åter över. Visst är det lite märkligt med allt detta förberedande och ståhej i flera veckor innan och sen …vips…så är det över på några få dagar.  
Vi pratade om det här igårkväll när vi lagt oss (vilket man säkert gör efter varenda jul) och försökte få en förklaring till vad det är som gör julen så viktigt för så många när den egentligen är över så snabbt. Men det är väl helt enkelt själva gemenskapen, lugnet och ja jakten på en tid då alla liksom har ”rätt att” bara vara tillsammans och umgås.
Är nog alldeles för lite av den varan i dag, även om julen väl varit viktig i alla tider.

Som sagt så är den nu över för i år och för mig känns det helt okej även om den var lyckad och rolig.

Granen som vi sett ut redan i somras kom på plats.

 Golvet i vardagsrummet blev skurat…

Sv skurade det mesta medan jag gick efter och ”sög upp” lortvattnet…

…och det syntes verkligen skillnad.

Och framförallt kändes det…både på ytan så att säga och i ”luften”…doftade rent trä och kändes så lent och mjukt att gå på.

Någon som däremot inte tyckte att det var så roligt pga att hon blev ”portad”.
Förstår inte varför inte jag får vara med och skura?

Tyvärr så lyckades Line precis pricka in sitt andra löp nu över jul och innan vi letat fram ”trosan” som fanns kvar efter Wilma så ville vi inte ha några bloddroppar på det nyskurade golvet.

Julpyntet kom i alla fall på plats till slut och jag har väl aldrig haft så mycket tid och lust till att julpynta?

Krubban och julgodiset framdukat.

Äldste sonen kom hem en sväng och hjälpte till med ”julgodisbaket”.

Jul i stugan.

Och i köket såklart!

Hyllan med foton i hallen som nu blev vinterbilder tagna av sonen, fick lite enris, småtomtar och kulor .

Känner mig nöjd med julen som jag vet har varit ovanlig i år pga att jag inte behövt jobba dagarna före och emellan. Har hela tiden känt mig närvarande och kunnat njuta av allt utan att känna mig uttröttad och ”luddig” i huvudet. Är så tacksam och kommer att ”leva” många år på den här julen, för nu dröjer det väl till ”pension” innan man får uppleva detsamma igen    :)

Idag är det söndag och det här blir fjärde dagen i följd då vi ska träffa och umgås med släkten, fast igår var det på SVs sida då vi åkte till yngsta dottern i Edsbyn för att äta tillsammans med SVs övriga två barn, (son och äldsta dotter med familj) .
Julafton var vi ju här med min ena syster, hennes familj och mina föräldrar och juldagen kom samma gäng igen och hjälpte oss äta upp rester av julbordet. Annandagen for vi som sagt till Hälsingland och idag är det mamma som bjuder på fika på eftermiddagen då även moster med familj kommer .
Så ”the show must go on” som det heter men visst är det trevligt att ge sig tid att umgås och träffa varann också…vilket egentligen sker alltför sällan annars.

Bantningen ska vi inte nämna här då vi under dessa dagar släppt på alla begränsningar och förmodligen gått upp en stor del av det vi lyckats tappa. Men det visste vi ju och tar nya tag efter nyår. Bestämde igår att vi inte kommer att ställa oss på vågen förrän vi kommit igång med ett hälsosammare liv igen.

Tror att vi i alla fall ska försöka få till en promenix i skogen idag då Line behöver ut och röra på sig. Även hon har ju mest slappat dessa dagar men i och med löpet så behövde hon nog det med. Märks att hon är lite extra trött nu när kroppen inte är som den brukar.

Ha en god fortsättning nu ! Snart väntar ett nytt spännande år med nya händelser och erfarenheter…hoppas det blir ett bra år!

Britta 

Har precis avslutat mitt årliga ”kok” av egen glögg. Eller egen och egen..har fått grundreceptet av en kollega på kyrkogården men bytt ut lingondrickan mot tranbärsjuice och i år fick det bli lite svartvinbärssaft i också.

Ingredienserna är kanelstång, ingefära, kardemumma,pomeransskal, pressad apelsin och naturligtvis kryddnejlika. Och som sagt istället för lingondricka tar jag tranbärsjuice.

Flaskan och till och med etiketten finns kvar från tidigare år men det här året borde jag ändra Tranbär till ”Tranbär och svartvinbärsglögg” ..men men…vet ju själv vad den innehåller i alla fall!

Man blandar bara ihop allt i en kastrull och låter det koka upp en gång. Sen får det stå på avsvalning med kryddorna i innan man silar av dem och häller upp i flaskan.
Alkoholen gör man såklart som man vill med men jag använder alltid något som heter Brännvin special som ligger på 30% alkohol vilket är lagom att blanda med.
Glögg ska gärna ha alkoholhalt tycker jag för att få fram den rätta smaken.

Sådär….då har man en lagom flaska att ”smutta” lite på då och då kvällarna innan jul och förhoppningsvis finns det kvar till själva julafton att bjuda på när gästerna kommer för att titta på Kalle Anka    ;)

Ja julen närmar sig vare sig det är 5 plus eller 5 minus ute men nog var det synd att all den fina rimfrosten på träden försvann.
Ser inte så hoppfullt ut om någon minus till veckan heller men kan ju hoppas att alla vädergubbar har fel. Om det bara kunde få bli åtminstone en eller två minus så att vi kunde få skymta lite vitt ute på marken. Men annars blir det ju mörkt så tidigt nu och julstämning inomhus blir det ju alltid ändå.
Nu har yngste sonen dragit iväg till England och  imorgon flyttar den äldste tillfälligt till sin fars hus för att vara ”husvakt” där medan fadern själv och hans sambo åker till varmare breddgrader en vecka.
Det känns redan lite konstigt men hör ju livet till det där.
Ha en skön helg!

Britta