lillasysterfix

Visst är det härligt med takdropp?…………….men??……….inte ska det väl droppa där??? På insidan av fönstret ?
Nej, men det var precis vad det gjorde idag när yngste sonen var på väg uppför trappen till sitt rum.
Hörde hur han stannade till och …..”Nämen?? Vad??”  eller ”What?” som ungdomarna säger idag!
Erkänner att mina öron spetsades lite extra, för vad skulle det kunna vara som fick honom att reagera så?
Hade någon av katterna vält ner en blomkruka, vilket ju händer ibland? Eller vad?
Behövde i alla fall inte fundera så länge eftersom han i nästa sekund säger:
”Mamma vet du att det droppar här?”
”????????????”  Nej….det visste inte mamman kan jag säga, även om hon brukar veta och ha svar på de flesta frågor som rör allt innanför hemmets väggar 
Dessutom kände mamman att hon inte ville veta att det droppade någonstans inomhus….”too much information”  helt enkelt!
Men hur gärna jag än hade velat ”stoppa huvudet i sanden” istället så var det väl bara att gå upp och titta.
Och jo….nog droppade det allt! Inte så lite heller kan jag säga!
Äldste sonen som hört vad vi pratat om kom också och beskådade eländet.
Dripp, dropp, dripp, dropp ner på fönsterbrädan och vidare ner på trappstegen.
Sen gör var och en av oss det som är typiskt för våra personligheter, eller hur vi tänker kanske man ska säga.
Jag skyndar mig ner för att hämta handdukar, yngste sonen som har en ganska lättsam inställning till livet rycker på axlarna och går vidare upp på sitt rum, och äldste sonen ser nya möjligheter!….till vad?…..jo man kan ju ta ett foto just när dropparna landar i pölarna nedanför!!??  
Nu kände jag dock inte att det var  fotografering som stod överst på ”vad göra åt saken” listan, så det blev väl vissa protester när jag kom med mina handdukar och bestämt lade dem över de små pölarna som bildats.
För hur det än är så är det fortfarande mamma som bestämmer, även om hon numer är minst i familjen

Så när sonen insett att det inte skulle bli några bra ”frysta droppar” foton så konstaterar vi båda att det som först och främst måste göras är att skotta av snön som ligger kvar och smälter på taket.
Tack och lov så verkade han tycka att det skulle vara skoj, så han tog genast på sig uppgiften. Själv har jag på senare år blivit lite feg för höjder, men han har inget emot att klättra på tak, framförallt inte om det gäller att fånga en fin solnedgång eller himmel med kameran.
Nu gällde det ju snöskottning men han såg det helt enkelt som ett träningspass  Bra med söner som är intresserade av att bygga muskler

Ja så det var vad äldste sonen och sambon (som kom hem strax efter att vi upptäckt droppet) ägnade någon timme på eftermiddagen åt. Att skotta, skotta och skotta 

Själv ägnade jag mig åt matlagning istället och nog får det väl erkännas att det är bra att ha ”huset fullt av karlar” ibland 
Så nu väntar vi på råd om åtgärder från min far som är snickare och ”bygga hus expert” efter ett helt liv som snickare, timmerman och egen företagare. Han fyller 69 i år och har varit i ”branschen” sedan han som 14 åring började på Utby snickeri, som nu är nedlagt för längesedan, så det han inte vet om snickring är nog inte värt att veta tror jag.
Sambon gjorde i alla fall den första akuten åtgärden då han tog bort fönsterfodren och rev ut det av isoleringen som blivit blött.

Men eftersom jag gillar positivt tänkande, och försöker se de egna problemen ur ett annat, större perspektiv så tycker jag att, vad är väl lite takläck och ev vattenskada jämfört med hur de har det i Japan just nu?
Nej…just det….se vad enkelt det kan vara att göra sig av med ett ”problem”!!
Den här jämförelsen drog jag förresten för sambon, innan jag lugnt och försiktigt tog hans hand och ledde honom uppför trappen för att visa honom att våren kommit även på insidan av vårat hus.
Misstänkte nämligen att han skulle hetsa upp sig ganska rejält över droppet och inledde därför med orden..”När du ser det här som jag ska visa dig, så tänk på hur de har det i Japan just nu!”

Och jag tror faktiskt att budskapet gick in någonstans för han blev inte ens hälften så förtvivlad över det som jag väntat mig, även om han inte precis jublade. Kan förstå att detta inte är vad man önskar komma hem till efter en tuff dag på jobbet!

Nåja, än så står huset kvar i alla fall trots att det snart är hundra år gammalt, och dessutom är det ju snart vår på riktigt. Kändes verkligen i luften idag! Vårdagjämning är det ju också!

Men nu drar det ihop sig till läggdags, tänkte komma i säng tidigt och läsa min senast lånade bok som handlar om forntida kvinnor. Riktigt intressant hittills i alla fall !
Så godnatt på er! 

Britta