Puh, det var nära!

april 23rd, 2010

Trodde ett tag att det var kört för mig. Nu närmar man sig fyrtio och då går man upp i vikt vare sig man vill eller inte. Men det var inte så illa som jag trodde.
Insåg nämligen förra ridlektionen att det var dags att skaffa ridbyxor inför nästa eftersom vi skulle rida barbacka och  blev rekommenderade så halkfria byxor som möjligt.
Hjälp, tänkte jag. Vad ska jag då ha på mig??

Det jag ridit i nu sedan vinteroverallen åkte av är vindbyxor och det vet man ju hur ”halkfria” de är.
Snarare ”halkhalkiga” skulle jag vilja säga.
Jag vet ju hur det är att rida barbacka och träningsvärken kommer att vara olidlig ändå även om jag skulle lyckas skaffa halkfria byxor.
Så som den snåla och fattiga människa jag är så gick jag in på tradera i hopp om att hitta något som kunde passa, även om jag anade att det skulle vara svårt att skicka efter ridbyxor som skulle sitta skönt.
Är nog något man egentligen ska prova innan man köper men med tanke på den ”håla” man bor i så misstänkte jag att man skulle få lov att åka en bra bit för att hitta ridbyxor till humana priser.

Hur som helst så blev jag så nöjd när jag hittade ett par på traderas  ”köp direkt” som det heter. Man håller alltså inte på och budar utan handlar som vanligt, beställer och betalar.
Enkelt, tänkte jag.

Detta var dessutom byxor av ett märke som jag skulle kunna få betala tre gånger så mycket för om jag köpte dem i någon annan ridsportswebbshop. Helskodda var de också vilket betyder påsydd mocka på området där man sitter på hästen. Perfekt, och så halkfritt det kan bli.
Storlek 36 var det och det är ju vad jag brukar ha på jeans så det var bara att slå till :)

Beställde, betalade och fick dem hem i brevlådan. Snabbt och smidigt :)

Redan när jag tog upp dem ur förpackningen tänkte jag.
”OJ, de har nog skickat fel storlek!?”
Såg ut att passa en tioåring ungefär men jag kollade lappen och, jodå! Storlek 36!
Hmm….? De ska ju visserligen vara ganska töjbara, kanske ska prova i alla fall.
Tänkt och gjort!
J….r vad tajt det blev. Okej, jag fick på mig dem men lyckades inte knäppa knappen förrän efter tredje andningsuppehållet.
När jag till slut stod där med byxorna på mig, knäppta och klara insåg jag att någon häst kommer jag inte att ta mig upp på i de här tvångsbyxorna.
Så det var bara att inse, jag hade gjort en blunder.
Så vad gör jag nu?? Hade visserligen bara betalat 294 kr för ett par byxor som normalt kostade 800-1200 så det sved inte alltför mycket i snåltarmen.

Det var då jag kom på det!
Helt otroligt, men jag har faktiskt en kompis som är några storlekar mindre än mig. Rider gör hon också! Har till och med egen häst. Mia, min kära lilla kompis som ser ut som 22 trots att hon bara är två år yngre än mig.
Så nu har jag meddelat att jag har ett par splitternya ridbyxor om hon vill ha dem, och i så fall byter vi dem mot hjälmen som jag lånat av henne på obestämd tid :)

Hoppas nu att det ordnar sig och att hon vill ha dem. Bara de inte är för stora istället.
I alla fall så var jag snabb och hittade ett annat par för ungefär halva priset mot vad de brukar gå på, men den här gången fick det bli storlek 38.

Våndades lite innan de kom. Tänk om jag inte passar i dem heller??
I så fall skulle jag banta tills jag passade i dem, var så säker.

Idag kom de och spänningen var olidlig. Kände på en gång när jag stack mina ovanligt kraftiga ben i dem ( brukar säga att jag var ardenner i mitt förra liv) att, Jo det här skulle nog funka.
Det gjorde det.  Så någon idiotbantning behövs inte, jag kunde ha storlek 38 och det får jag väl vara nöjd med vid 38 ½ års ålder ;)

Britta

5 Responses to “Puh, det var nära!”

  1. Göran E skriver:

    Dåså, då är vi överens :-)

  2. fixan skriver:

    Ojdå! Det har faktiskt inte varit meningen att få det att låta som om jag tycker att jag är tjock, för det menar jag egentligen inte.
    Om du tänkte på det där jag sa om mina ben så är det något som ligger i släkten. Det är från pappas sida. Fixben kallar vi det och mina syrror är av samma virke. Vi har jättesvårt att hitta höga stövlar som passar tex eftersom de ofta är gjorda för smalare ben. En gång fick till och med en läkare för sig att jag hade svullna ben så jag fick förklara att jag var född sådan :) Lite pinsamt för honom, men mig gör det inte så mycket, jag står i alla fall stadigt på jorden :)
    Sen att kilona börjar smyga sig på har väl som sagt med åldern att göra men inget jag får jättepanik över.
    Så några direkta viktproblem tycker jag faktiskt inte att jag har även om det kanske låtit så. Så länge jag håller mig under 60 kg är jag nöjd och det är väl egentligen inte alla i min ålder som gör det, så jag är tacksam över min kropp, när man ser hur vissa ständigt får slita för att hålla kilona borta.
    Britta

  3. Göran E skriver:

    Jo det jag tänker på är att du hela tiden hävdar att du är så stor och har viktproblem tänkte jag på :-)
    Vad jag menade var att du inte alls har något att skämmas för. Hoppas jag var tydligare nu haha

  4. fixan skriver:

    ?????
    På vilket sätt tycker du att jag var elak mot mig själv???
    Förstår ärligt inte det!
    Men blir nyfiken, vad reagerade du så på i inlägget?
    Britta

  5. Göran E skriver:

    Och när ska du ta och var snäll mot dig själv då Britta? :-)
    Tur i alla fall att du fick tag på rätt storlek till slut.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu