lillasysterfix

Blev sånt där magiskt ljussken igårkväll och skyndade mig ut med kameran. Tyvärr så hade jag lite för bråttom och tog inte på mig någon jacka vilket gjorde att det fick bli en riktig ”snabbvisit”. Höll som bäst på att tillaga en ny soppa också så jag hade ändå inte haft mer tid åt fotandet. Men nu är det ju också så att det där magiska ljuset och känslan aldrig riktigt går att fånga på bild för det verkar inte finnas någon vitbalans som helt återger de färger som blir. Provade alla möjliga innan jag till slut ställde in på ”auto”, alltså att kameran själv får välja vitbalans och det blev ju skapligt i alla fall men i verkligheten var det ännu mer intensivt orangerött.

Ser ut lite som när man tittar på naturprogram från Afrika och kvällsljuset där tycker jag. Brinnande och intensivt.

Är det något jag kommer att sakna om jag skulle komma ifrån den här gården någon gång så är det just Herr Ek och att följa hans skiftningar genom årstider och väderlekar. Han ger verkligen lite ”själ” åt hela gården och skulle vara hemskt trist och tomt utan honom.

Var en fin dag igår och på förmiddagen ägnade jag och Line oss åt lite trädgårdsarbete medan husse var nere vid ån i Rättvik och provade fiskelyckan. Det blev inte så mycket resultat vare sig för mig och Line eller honom men skönt att bara vara ute i alla fall.

Tänkte jag skulle få en bild på oss och ställde in kameran på självutlösare 10s och kallade till mig Line i hopp om att få en bild som såg ”naturlig” ut.

Och det här blev resultatet….      :)

Hon som alltid brukar gå med nosen i backen eller rulla sig intensivt ställde upp sig precis framför kameran och som om hon skulle vara med på någon utställning eller nåt…  :)
så någon naturlig bild blev det ju inte. Jag försökte locka på henne men hon stod absolut still och anledningen till att öronen ”fladdrar” på bilden var att hon hörde ”pipet” från kameran och stod och svängde med huvudet hit och dit för att lokalisera vart ljudet kom ifrån.
Hihi..! Blev ett roligt resultat i alla fall. Hon ser ut som en kritvit jättehund och även om hon nu är uppe i 23 kg och växer så det knakar så är hon inte fullt så stor som hon ser ut här.
Inte är hon så vit heller som bilden visar utan snarare beige som verkar mörkna ju äldre hon blir och sprida ut sig mer och mer över kroppen.
Men egentligen är det bara ännu roligare att visa upp såna här bilder än perfekta som kanske ser arrangerade ut.
Idag ska vi förresten på återbesök för ögonen med henne och med tanke på att hon redan efter ett par dagar med droppar och salva verkade helt återställd så blir det nog inga problem.
Så nu har vi klarat av både urinvägsinfektion och ögoninfektion och hoppas att inget av det blir något återkommande. Är så extra sorgligt när djur blir sjuka eftersom man inte kan förklara för dem vad det här som händer.

Nu när det är april så börjar det ju bli dags att förodla inför sommaren men jag tror att jag ska hoppa över sånt i år av lite olika anledningar. Men för att få lite av ”odlarbehovet” tillfredsställt så tog jag och planterade lite kärnor, bara som ett försök.
Det kanske inte blir något av dem men då är det ju så. Citronkärnorna tror jag i alla fall lyckas för det brukade man sätta när pojkarna var små. Citroner och apelsiner är ganska säkra på att gro och växa upp till små krukväxter. Roligt och framförallt gratis med krukväxter som jag annars tycker är lite dyra. Men nu beror det väl mest på att jag sällan lyckas hålla dem vid liv särskilt länge  :)

Vet inte varför jag inte sköter om dem ordentligt för egentligen skulle jag vilja ha en massa växter inomhus eftersom det blir både trivsamt och ger bättre luft. Men jag är usel på att komma ihåg vattningen, och ännu sämre på att plantera om och ge dem ny jord.
Men vi får väl se hur det blir med dessa kärnor…blir spännande i alla fall.
Det är kärnor ifrån citroner, plommon, dadel och avokado och jag har aldrig provat något annat än citron av dessa.

Idag blåser det storm härute och det är lite synd med tanke på att det annars är så fint väder. Vet ej riktigt vad som händer idag förutom veterinärbesöket men vi borde nog börja med veden som har kommit nu. Det ska ju göras och är inte så dumt att stå där på vedbacken och filosofera medan man klyver, kastar in och staplar. Sen ger det ju lite motion och träning också vilket passar oss bra just nu    :)   allt som betyder att man rör på sig och förbränner gör ju nytta såklart.

Ha de gott och var rädda om varandra!

Britta 

…ska jag bli bonde!!!

Om man nu får välja det själv förstås? Som jag förstått det efter att ha läst säkert ett tjugotal, eller kanske trettiotal, böcker inom det sk ”New age” under de senaste kanske 5-10 åren ? Kommer inte riktigt ihåg när jag började förstå det här med att vi inte bara föds, lever och sen dör utan att något mer någonsin händer oss men det blir i alla fall bara mer och mer uppenbart ju äldre (och klokare) jag blir.

  I alla fall så är det så att när vi kommer tillbaka till ”andra sidan” efter våra liv här på jorden så får vi först uppleva det senaste livet i en snabb repris och se och känna hur de val vi gjort påverkat oss själva ( och andra) som människor. Ja först och främst andra skulle jag tro för det är ju det som gör att vi utvecklas. Sen verkar det, lite beroende på hur långt man kommit i sin utveckling, vara upp till en själv om man vill gå ner på jorden ganska snart igen eller stanna kvar där man är för att kanske ”vila upp sig” efter ett svårt liv, en svår sjukdom som gjorde att man avled eller någon annan form av traumatisk död. Eller också för att kunna följa och stötta de nära och kära som fortfarande är kvar på jorden.

Om man väljer ännu ett jordeliv vilket många tydligen gör för att dessa liv är så starkt utvecklande, (sägs att livet på jorden är ett av de svåraste och mest utvecklande man kan göra)  och vi har som jag förstått det en stark vilja att ”utbilda oss” och vidareutvecklas som själar, så tror jag att man till stor del får vara med och välja själv hur det livet ska vara och vad vi ska lära oss av det. Sen är det inte alltid vi så att säga följer den planen till punkt och pricka eftersom vi ju trots allt här på jorden ”bara är människor” men vi får alltid ”tecken” och ”vägvisare” som ger oss möjlighet att göra just de val det var tänkt från början.

Men nu är det ju tyvärr så att vi som människor har en tendens att välja det mest trygga och bekanta istället för att våga ta det där okända steget, som ju oftast om vi bara törs, leder just till det vi är ämnade att göra och uppleva.
Det där berömda ”Att följa sitt hjärta” ni vet!!    ;)

Men…nu halkade jag ifrån ämnet som det egentligen var tänkt att jag skulle skriva om…  typiskt mig!

I alla fall så att om jag nu kan välja att bli bonde….så ska jag absolut bli det!!!
Finns inget jag mår så bra av både fysiskt och psykiskt som kroppsarbete och är säker på att jag inte skulle ha det här problemet med armen och skulderbladet om jag inte hade haft ett så monotont arbete som städning kan vara. Har nog helt enkelt ”gnuggat sönder” armen genom åren.

Nej..bonde ska jag bli, för även om det är ett hårt arbete med långa dagar och knappt någon ledighet alls så får man ju dels sköta sig själv, vara hemma på sin egen gård, umgås med sina djur och stiga upp tidigt på morgnarna när det är sådär underbart tyst, lugnt och vackert ute. 

Tänk bara att sitta ute på brokvisten i friska luften klockan fem en morgon och dricka en kopp te (eller kaffe) höra fåglarna kvittra på avstånd, känna doften av gräs, gödsel och djur och veta att man har en fullspäckad arbetsdag framför sig med sina skitiga ladugårdskläder på kroppen och  gamla sköna gummistövlar på fötterna.

Det vore livet på en pinne det……  

Britta 

Ja den gör ju faktiskt det, och det är bara att hänga med. Var på sedvanlig påskmiddag med släkten hos syrran igår med god mat och trevligt umgänge och idag känner man att kroppen inte riktigt är i balans.
Ovant att äta så mycket mat på en och samma gång nu och dessutom var det en otroligt god cheesecake till efterrätt så kroppen fick väl en chock.
Blev inte så mycket till fotande men trixade lite med ett par bilder som jag tog på syrrans gamla Moraklocka istället och det blev riktigt mysiga bilder tycker jag.

Här är samma bild som ovan fast i svartvitt. 

Originalbild.

Två nivåer av ”fisheye”

Leksakskamera.

Grynig svartvit.

Miniatyr.

Min favorit den här gången är nog ”leksakskamera” bara för att den ser så gammaldags  ut. 

Annars är det ju söndag idag och för oss fortsätter bantningen. Inget mer påskgodis eller alkohol på ett tag nu.

Kändes skönt och rätt emot kroppen att äta bättre idag igen och till lunch gjorde jag en supergod lins och tomatsoppa. Kommer inte ihåg vart jag hittade receptet men kan ha varit på Anna Skippers sida??  Den var den godaste soppa vi ätit hittills under våra bantarveckor så jag kommer nog att lägga ut receptet här för den var verkligen värd att tillagas.

Bakade bröd också som jag definitivt vet är från Anna Skipper. Enkelt och nyttigt och framförallt mycket godare än ”köpbrödet” som man blir så himlans trött på ibland. Och nu är det dags för kvällsmat snart i form av lax i ugn och förmodligen sötpotatis till, eller bönor av något slag?
Puh! Nu kurrar magen av bara tanken på det så det är nog bara att sluta skriva och bege sig ut i köket…
Har nog aldrig i mitt liv tillbringat så många timmar i köket som nu men måste erkänna att jag trivs med det. Och när det sen ger ett sånt resultat som det har gjort så blir det såklart ännu roligare. Har märkt att jag verkligen tycker om att laga något efter recept och när man har gott om tid så är det skönt att gå i köket och pyssla och dona för sig själv.

Men ha det så bra så länge nu så ses och hörs vi nog snart igen!

Britta 

                                                                                                                                    ”Jag längst ner till vänster”                                     

Om jag inte minns fel så var det lika förra året…och kanske till och med året innan? Inga påskkärringar som knackade på och ville lämna söta egenhändigt ”ihopknåpade” påskkort med motiv som får det att knipa i hjärtat på en.
Minns själv när man satte sig med kompisarna, ritblock, pennor och sax för att få till några fina kort att lämna i gårdarna man skulle till. Och det var ganska många så man visste vilket jobb man hade framför sig.   Den enklaste varianten var att rita en kyckling med pratbubbla som sa ”Glad påsk!” Men ibland ansträngde man sig lite extra och fick till en vas med påskris och till och med olikfärgade fjädrar i , eller en påskkärring som flög på en kvast på väg till Blåkulla men det var mest i början av ritandet som man lade ner så mycket jobb. Framåt slutet var det kycklingar på löpande band som gällde för att man var ivrig att bli klar någon gång.
En del gårdar såg man fram emot att gå till och andra gruvade man sig lite för. Åtminstone jag som var lite blyg och försiktig, trots att det ju aldrig var jag som var den som knackade på eller gick in först. Skulle aldrig falla mig in att våga det. De första åren var ju systrarna med och det var enkelt och självklart att någon av dem ”tog kommandot” och sen när de ”vuxit ur” påskkärringskläderna och ansåg sig vara för stora för sånt, så såg jag till att någon kompis eller kusin som var både tre och fyra år yngre än mig men inte led det minsta av blygsel gick först och knackade på.
Kommer ihåg spänningen när man sträckte fram sitt noga utvalda kort för att först höra deras förtjusta reaktioner över hur fina de var och sedan säga ”då ska vi se om vi har något gott åt er då” eller ” och så vill ni väl ha lite godis också?” eller till och med ””jag vet inte om vi har något gott åt er men en liten slant kan ni väl få!”
Bästa reaktionen fick man alltid hos Emil och Karin ett äldre par som alltid var så snälla och verkade ärligt imponerade av påskkorten de fick. Åtminstone Karin som snudd på lät som om hon var nära till gråten när hon beundrade både oss och korten.
”Meeen så fina ni är och oj vilka fina kort ni har ritat, ojojoj vilka fina påskkärringar” osv! Och Emil satt på en stol eller kökssoffan, log och  nickade och höll med på sin lite skrovliga stockholmska medan han tuggade på sitt tuggummi eller vad det var för något? Kommer ihåg att han alltid hade något för sig med munnen i alla fall.
Gissa om man kände sig stolt och uppskattad.    :)

Nåja…det var på den tiden det. Nu verkar det som om påskkärringarna är på utdöende för här har det inte varit några på minst ett par år nu. Kanske är det på väg att försvinna ? Eller så tar sig/har föräldrarna inte tid att engagera sig i utklädning och liknande? Eller så är det bara så att det just nu inte finns så många barn häromkring som är i den bästa påskkärringsåldern?

I alla fall så pyntade jag lite utomhus igår och började med att göra i ordning påskpresenten till syrran som håller i släktmiddagen idag.

Blev mest nöjd med mitt ”fågelbo” innehållande marsipanägg    :) Ser riktigt verkligt ut tycker jag!

Sen fick det bli lite påskliljor i korgar och ….

”Mattslarv” (matttrasor på Rättviksmål) på kvastarna såklart  :) och…

…ris med ”naturliga” fjädrar i .

Fjädrarna kommer från vackra Alice och min kära oförglömliga tupp Hugin som nu tyvärr blivit offer för något rovdjur.

Hela hans ”nya” flock där i Bollnäs som han flyttade till, försvann en natt och bara några fjädrar och ett hönshuvud fanns kvar på morgonen. Så sorgligt slut för honom och hans tjejer men han hade i alla fall levt det perfekta ”tupplivet” och skulle nog fylla sex eller sju år i år så nu får man väl tänka på att han är på andra sidan tillsammans med alla sina ”före detta” fruar igen.

Till exempel lilla Freja av rasen Dvärgkochin som fick något problem med lungorna och andningen och en dag låg död i hönshuset.

Och Idun såklart..den mycket speciella höna som jag aldrig förr eller senare haft maken till. Så tam, klok och orädd.

Köpte lite penséer på Granngården också. Kunde inte låta bli trots att jag inte brukar sätta ut dem förrän till sista april. Men varför måste man alltid göra som man brukar? Man ska ju leva i nuet sägs det  

Det blev så många penséer ( tre sexpack för 100 kr) så att det räckte till att fylla gröna baljorna också  :) kul att redan ha det lite fint utomhus också.

Och till sist….en tussilago som jag och Line hittade under en promenad häromdagen…jippie..NU är det verkligen vår…..!!!!

GLAD PÅSK !!!!

Britta 

Har sagt det förut men säger det igen…jag gillar påsken!!
Den är så lagom ”arbetsam” om man säger så? Inte en massa presenter som ska vara införskaffade. Inte överdrivet med mat som ska inhandlas och inte flera lådor pynt som ska ställa i ordning…
Hihi!!
Nu lät jag väldigt negativ till julen, vilket alla förstår att jag menar…men gillar såklart julen också även om den kräver en hel del mer i förberedelser.
Fast då…sådär mitt i vintern känns det faktiskt bara mysigt och skönt med avbrottet som julen ger och skulle absolut inte vilja vara utan den.
Men påsken känns så enkel och ljus på något vis! Och det är väl inte så konstigt eftersom vi ju går mot ljusare tider nu såklart!
Idag har jag alltså ägnat mig åt städning och pyntning som är så himla roligt när man känner att man har tid och ork.

Fick bli ett lite annorlunda påskris i år med en ny idé jag kom på. Har ju en massa rullar med mattrasor som jag köper på Erikshjälpen lite då och då, och egentligen ska jag ha dem till att virka runda mattor…men nu är det ju så att min arm inte alls tycker att det är lika roligt som jag gör så det är inte så ofta jag kan hålla på med det.
Men egentligen kan man ju ha dessa fina färgglada tygremsor till så mycket mer och nu passade jag på att använda dem i påskpyntandet.
Det känns roligt med material som är så gott som gratis och bara att klippa och använda hur mycket man vill av.

Ljusstakarna bredvid kakelugnen fick också låta sig prydas med lite ”mattslarv” som vi säger på Rättviksmål…  :)

”vad håller du på med matte?” Undrar både Line och….

…Rasmus medan jag blev smygfotad av äldste sonen.

”Hm..? Undrar just vad hon nu har för planer? ”

En bukett påsktulpaner är ett måste för mig. Älskar tulpantiden som är nu och som ger en försmak av vår och sommar som är på väg.

Svärmor fick en egen tulpan som tack för att hon ”hörde av sig” i Lördags då vi var hos ett par vänner varav den ena kan det här med att få lite ”kontakt” med ”andra sidan”  :)
Det var jättespännande och borde kanske få ett eget inlägg men har inte blivit av. Kan i alla fall sammanfatta det lite kort med att hon ville meddela att hon blev glad över att ”tecknet” hon lämnat åt oss ute på kyrkogården (i form av en blå slaggsten) efter begravningen blev uppmärksammat av oss. Vi kunde inte undgå att se den eftersom vi alldeles innan begravningen åkte och skulle leta upp dessa slagghögar då Sv ville visa mig dem. Men tyvärr så hittade vi dem inte men när vi sen kom ut ur kyrkan och allt var klart så låg plötsligt en stor blå slaggsten i ett hörn mitt i gruset vilket vi borde ha sett när vi var på väg in….om den nu hade legat där då??? Kan nästan garantera till 100% att det gjorde den inte. Nåja…det där får ju var och en tro som den vill på men för mig räcker det med att få bekräftat från henne att hon ville att vi skulle uppmärksamma stenen och förknippa det med en sista hälsning från henne. Och det var precis vad vi gjorde…  :)

Ställde ett fyllt påskägg på skåpet också som är till för alla (både levande och döda kanske ) att äta ur….  ;)

Och dagen till ära…så har till och med jag fått ett eget påskägg. Hade bestämt sedan länge att jag skulle få äta godis till påsk och det har redan minskat en del tyvärr. Däremot lär väl inte vågen minska efter det här men men ….jorden snurrar nog vidare ändå och efter påsk fortsätter vi med ”den hårda linjen”såklart nu när det går så bra också.

I köket fick det bli ett litet ”minipåskris” med både lite fjädrar och mattrasor i. I bakgrunden kan men se….

…det här gänget som nu fått sällskap av påskharen och till och med fått nya fina påskrosetter runt halsen…   Gulnalle ser ut att trivas med sällskapet tycker jag…min gamla kära, trofasta vän som är över 40 år nu. Men vad är väl det för ålder på någon som kommer att överleva mig med många många år. Hoppas att man får något barnbarn som kan ta över vårdnaden av honom sen.  

Ja det var väl vad jag åstadkommit idag som påskpynt och det räcker alldeles väl för mig. Imorgon ska jag däremot försöka få till lite fint ute på bron också och har idag tvättat fjädrar som jag plockat i hönsgården för längesen. Vill inte ha alltför mycket färg utomhus så naturliga fjädrar får bli bra där. Ska bara sätta i lite metalltråd i dem så att de går att sätta fast ordentligt.

Men det får bli imorgon för nu är det nog dags att koppla av med guben min i tv soffan. Fast först är det nog en liten vovve som vill göra ett utomhusbesök..

Hon är redan mycket bättre i ögonen, precis som jag misstänkte så svarade hon bra på medicinen direkt.
Ha det gott och en Glad Påsk på er!!!

Britta 

Nja…men nog är det lite besvärligt åt henne allt. Livet kan vara hårt när man är liten och inte har hunnit bygga upp sitt immunförsvar än. För det var hur vi fick det förklarat för oss.
Att Line precis som för småbarn som blir förkylda stup i ett, helt enkelt har lätt för att dra på sig smitta av olika slag eftersom hennes kropp är i ”uppbyggnadsfasen” av sitt försvar.
Och det låter ju logiskt och förståeligt. Hon har ju bara ”äldre” hundar omkring sig som hon träffar ibland och det vore väl konstigt om hon inte skulle råka ut för någon smitta när hon ska vara sååå himla nära och slicka, slicka och slicka dem i ansiktet och på munnen såklart.
Hon vill verkligen förmedla hur liten, snäll och undergiven hon är…

Så nu är det medicinering i sju dagar som gäller i form av salva, droppar och oralt, som det heter. Alltså flytande som ska intas i samband med måltid, och det ser inte ut att bli några problem då hon knappt gör något motstånd alls.
Trodde ju att det rent ut sagt skulle bli ett ”helsike” hos veterinären men hon stod absolut stilla på undersökningsbordet och lät sig hanteras på alla vis trots att det säkert gjorde ganska ont ibland.
Annars är hon sig ganska lik även om det blir lite mer kisande istället för spanande ut genom favoritutsiktsfönstret …

Och nog är det skönast att blunda ändå…

Men är så tacksam för att det inte var något allvarligt och misstänker att hon kommer att svara bra på medicinerna. Ska göra ett återbesök om en vecka för att se så att det har läkt ut ordentligt och det känns tryggt och bra.
Vi har ju äntligen fått en smådjursklinik här i Rättvik igen och de gånger vi har gjort besök där så har vi blivit väldigt bra behandlade. Trevlig personal som känns personligt engagerade och verkar ägna sig helhjärtat åt sitt arbete.

Så det här är alltså läget just nu i vårat liv och imorgon väntar en ny dag …

Hörs och ses!

Britta

Blev ju en väldigt fin dag igår och vi kom äntligen ut på en lite längre promenad då vi varvade tempot för att få upp lite puls. Line var som vanligt överlycklig över att få springa fritt och rusa och busa så mycket hon bara orkade…men…tidigare på dagen hade jag sett att det rann lite ovanligt mycket ur ena ögat på henne.
Hon brukar ju ha lite svart ”grejs” i ögonvrån på morgonen men som jag förstått det så är det bara normalt och ett tecken på att ögonen funkar och ”rengör” sig själva.
Men igår var det lite vitt också som kom ur ena ögat. Torkade bort det med lite kokt vatten på en mjuk trasa och tänkte inte så mycket mer på det.
Förmodligen hade hon fått in något olämpligt vilket inte vore konstigt så som hon håller på när vi är ute. Gräver och rullar sig och springer hit och dit ibland buskar och snår och det är ju en väldigt ”lortig” tid ute just nu.
Hur som helst så var hon som vanligt (förutom att hon tvekade lite över att äta frukost men det har hänt förut) men under dagen rann det mer och mer ur ögat och även lite på det andra och nu syntes det ju att det var tjockt gult var som kom så framåt kvällen bestämde vi att ringa veterinär idag.
Vi gick och lade oss och Line sov lugnt som vanligt hela natten men i morse såg hon för eländig ut. Kisade med ögonen och ville inte gärna öppna dem och även om det inte rinner riktigt gult var som igår så kommer det ju vätska hela tiden och underkanten på ögonen är svullen och lite röd så visst är hon uppenbarligen besvärad av det.
Så nu har vi fått en tid idag vid halv två och tänk hur livet liksom ”stannar upp” när en familjemedlem blir dålig.

Helt plötsligt har man inga som helst tankar eller planer på något annat än att man går och väntar på att få åka dit och man inser hur otroligt viktig hon är för en denna lilla vovve.

Förhoppningsvis är det bara en vanlig ögoninflammation som tydligen är vanligt särskilt hos unga hundar…ungefär som med småbarn som blir förkylda stup i ett då de ska bygga upp sitt immunförsvar…och med rätt behandling (om det blir medicin, droppar eller salva?) så ska hon nog bli ”sig själv” igen ganska snart?!

Jag är ju en riktig ”googlare” och så fort jag undrar över eller blir nyfiken på något så sätter jag mig och googlar på det och det har ju både sina för och nackdelar då man ibland – särskilt när det gäller sjukdomar- får läsa skrämmande saker som man önskat att man inte blivit medveten om.
Men som det verkar på henne nu så är det nog en inflammation eller infektion av något slag.

Så nu går vi här i ”väntans tider” och försöker bara få tiden att gå. Kanske ska baka lite bröd så att klockan rör sig fortare.

Britta

”Det är inte vad som händer dig i livet
utan hur du reagerar på det
som har betydelse”

Grekisk filosof

”Tro är att ha visshet om det du ännu inte kan se
och belöningen för denna tro
är att få se det du tror på”

Augustinos av Hippo

”Att hålla fast vid sin ilska
är som att krama om ett glödande kol
med avsikten att slänga det på någon annan -
det är du själv som blir bränd”

Buddha

”Om ni människor kunde leva lite mer som oss katter
tänk vad lyckliga ni kunde vara då
gårdagen är förbi
morgondagen är inte här än
så lev NU
och inte SEN
när det redan är försent”

Katten Rasmus i Västgärde    ;)

Helt underbar dag idag. Hoppas på en hel del utevistelse för oss. Ha en bra dag ni med och passa på att få lite sol ni som kan.

Britta

Nu har vågen börjat fatta att den ska röra sig nedåt i siffrorna även för mig… blev verkligen glatt överraskad idag då jag utan större förhoppningar ställde mig på den och den plötsligt visade ett helt kg mindre än förra måndagen.
Ja till och med 1,1 faktiskt….jippie….äntligen lite resultat!
Sv skulle såklart vara ännu värre och har på en vecka minskat 1,8 kg, alltså nästan 2 och det är väldigt bra med tanke på att det inte blev mycket till motion förra veckan.
Så det var till och med han nöjd med tror jag…dessutom kom han ner under gränsen för tresiffrigt nu och det var ett av hans första delmål. Det som gör att han får ännu mer motivation att fortsätta såklart.
Så sammanlagt är det nu 4 kg som försvunnit från hans kropp och han tycker sig redan känna av det på kläder och när han rör sig. Typ lite lättare att knyta skorna tex och det gör mig verkligen glad för hans skull.

I morse var det dimma när jag vaknade…eller när Line vaknade vid sex ska jag väl säga och verkade ha bråttom ut…och är det något jag gillar så är det dimmiga morgnar.
Allt känns så tyst stilla och magiskt på något vis och lusten att gå och lägga sig igen efter att ha rastat henne försvann helt.
Skulle ändå skjutsa sonen till bussen och passade på att ta med mig kameran. Videkissarna var så söta idag med en massa droppar i ”ullen” och jag kände hur jag önskade att jag hade ett riktigt makroobjektiv. Ska nog satsa på ett när jag börjar jobba åt kyrkan igen. Vore en investering tror jag och något jag skulle ha mycket glädje av.

Kan numer inte låta bli att kolla hur bilderna blir med alla dessa ”kreativa filter” jag upptäckt och det här är ”akvarell” av samma bild som ovan.

En annan i original och ”fisheye”

Och som ”oljemålning” vilket överraskade mig mest eftersom den ju blev bättre än originalet. Lite skarpare och med lite färg till och med  

Men min stora favorit blev ändå den här. Inte som original men…

Som oljemålning. Ser faktiskt ut som en målning tycker jag och så härligt mild blå färg.

Grynig svartvit blev också fin. Synd bara att själva droppen inte blev skarpare.

Ja tänk vad man kan göra med en kamera egentligen. Och motiv finns det huuur många som helst av bara ute på gården till och med. Superroligt med foto just nu, men vet ju att det går i perioder.

Men nu har jag ett äggkok på gång så till ”mellis” idag blir det lite lax och ägg och troligtvis lite avokado….mums…gott och nyttigt!

Ha en härlig måndag nu…snart är våren tillbaka på riktig igen!

Britta 

Satt ju och pysslade igårkväll och fick till ett halsband som jag faktiskt blev ganska nöjd med. Brukar sällan bli något färdigt resultat när jag håller utan mest en massa påbörjade ideér som sen ligger halvfärdiga. Hur som helst så kändes det riktigt kul igår och fick till slut till detta om än lite osymmetriska …ja vad ska man kalla det? Vet inte men ska bäras som ett halsband i alla fall men men…i morse när jag vaknade kom ”eftersmaken”.
Värsta värken bakom skulderbladet och ut i armen såklart    :(  typiskt att man inte ens ska kunna göra sånt här som jag tycker är så roligt utan att det ska få efterverkningar.
Så idag har jag varit mer eller mindre som en zombie och mest legat på värmedynan. Gjorde en sväng till Erikshjälpen men sen blev det mest slappande igen.
Men sånt är livet och jämfört med hur många har det så är det egentligen ingenting att klaga över såklart. Ville bara gnälla lite tror jag…
Man är väl inte svensk för intet…sägs ju att vi är gnälliga av oss och det är nog sant. Kanske har vi det för bra för att riktigt uppskatta det?
Men nu har jag inte tid att skriva mer för snart ska vi ge oss iväg till ett par vänner på ett intressant besök.

Ha en bra fortsatt helg!

Britta