lillasysterfix

Heter det väl när man varken har inspiration, ork eller helt enkelt inte tar sig tid för att blogga.
Har i alla fall haft en riktigt lugn och skön vilohelg med bilutflykt runt Siljan på lördagen och bara ”hemmamys” idag (söndag).
Insåg idag när jag gick här för mig själv och bara plockade och pysslade lite, ensam med mina tankar och känslor hur viktigt det är att göra så ibland.
Jag måste helt enkelt bara stänga av omvärlden och vardagen då och då för att orka ladda upp lite ny energi.
Det måste väl i och för sig alla men som introvert är det lite extra viktigt tror jag?

För hur mycket man än älskar sin partner och känner att man helst vill dela allt med honom så behöver man också dessa små stunder då man bara går för sig själv och pysslar.
Kom att tänka på att det inte är så konstigt att jag känner mig så trött i kropp och själ just nu då jag ju sällan har stunder för mig själv.
Först är man på jobbet 40 timmar i veckan och umgås med typ hundra personer….   känns det som i alla fall….och sen kommer man hem och fortsätter umgås med familjemedlemmarna härhemma.
Så som introvert måste man se till att få sig lite egentid ibland, det insåg jag verkligen idag och får nog se till att det blir så.
Kan förstå om detta låter konstigt för många…precis som om man inte vill umgås ens med sin livskamrat och sina egna barn men…det handlar inte om att inte vilja umgås…det handlar om att vara i ensamhet en stund utan att hjärnan behöver jobba med att ”socialisera” med andra.
Så enkelt är det!

Nåja…när jag nu inte har så mycket att skriva om så passar jag på att lägga in en massa bilder istället!

Gick runt med kameran ute på gården nu ikväll och fotade de här söta små blåklockorna som dyker upp vid dörren ner till jordkällaren varje sommar. Tror att det är en gammal odlad sort för de liknar inte riktigt våra vanliga vilda tycker jag.

Inte ser väl vanliga blåklocksblad ut såhär?

Sen är det väl lite sent att blomma nu om det skulle vara vanlig blåklocka?

Riddarsporre mot Faluröd vägg…alltid lika vackert!

En näva som jag inte kommer ihåg sortnamnet på? Vet i alla fall att jag en gång i  tiden skickade efter några pyttesmå plantor som kom i ett paket med posten. Kul att det fungerade. Trodde knappt att de skulle överleva en sådan transport. Billigt var det också, men kommer tyvärr inte ihåg vart jag beställde dem?

Samma näva!

De här har jag också glömt namnet på nu…?….fantastiskt vilket minne man har alltså!!

Fina och tåliga är de i alla fall. Det är förresten alla blommor som överlever i min trädgård, för här är det inte något pjoskande med blommorna inte ska ni veta. 
Sånt ska jag ägna mig åt när jag blir pensionär!

Det här är i alla fall Stjärnflocka…..!?!

Ganska säker på det…!?

 Och Oregano eller Kungsmynta som den väl också heter? Den är verkligen en tålig växt för den sprider sig som ogräs härhemma.

Min egen lilla fårflock!

Och korgen med de fina verbenorna och silverek.” Säkra sommarkort” till och med för mig!

Den här ”växten” verkar också växa och trivas hos oss….  :) har i alla fall nyss nått 1-års strecket   (den 16 Juli) …hipp hipp hurra för henne!

Busa i trädgården är toppen…!

Kan bara vara lite svårt att välja leksak ibland…när man har alldeles för många!

Selma tar det lugnt och bara njuter av tystnaden och lugnet istället!

Gullklematis…som jag faktiskt dragit upp från frö en gång i tiden. Också en växt att rekommendera alltså!

Den vill förstås klättra på något och kommer med gula små blommor som senare utvecklas till något som ser ut som en ”punkfrisyr”  :)  ska fota dem när det är så dags! Jättegulliga små ”hårbollar” ser de ut som då.

Och till sist en romantisk bild på buketten jag plockade på våran skogspromenad idag på förmiddagen. 

Det börjar bli lite Augustikänsla i luften!

Ha det bra så länge!

Britta 

Sv frågade mig idag vad som får mig att få inspiration till att skriva? Hur jag ska må och ha det för att få lust att skriva menade han nog.
Och ja…?
Det var inte så lätt att ge ett snabbt enkelt svar på. Han har väl tänkt på att jag så gott som aldrig sitter och skriver nuförtiden förutom när jag bloggar förstås och ärligt talat…inspirationen verkar ha frusit inne!
För så länge detta hus fortsätter att ge oss problem, huvudbry och pengabekymmer och så länge denna historia med våra bilar fortsätter att vara en riktig ”långbänk” när det gäller att få till två av dem i säljbart skick och sen hitta köpare så håller sig inspirationen långt, långt borta.

Inspiration till att skriva får jag inte förrän jag dels känner mig trygg och tillfreds med min boendesituation, ekonomi och kan känna lite framtidstro.
På senaste tiden har det varit såå himla mycket…! Alldeles för mycket för att livslusten ska få någon plats.

Krånglande vattenpump, vattenfilter, avloppsbrunn, upptäckt av murken takfot, liten vattenskada på en vägg där det tydligen regnar in ibland,takpanna som hamnat ur sin position (ingen aning om hur länge den legat så och vilken skada det åstadkommit)  bilar som går sönder och plötsligt blir i dåligt skick när man ska försöka sälja dem…..mm….mm….mm….mm…..!!!

Det säger nog sig självt. Man kan inte få inspiration till det konstnärliga då!!
Sv har heller ingen inspiration till att ägna sig åt musiken som han tycker om att hålla på med. Spela, sjunga och skriva lite egna låtar.
När man har sånt här omkring sig och samtidigt ska orka sköta ett heltidsjobb som sliter på kroppen så känner man sig mer eller mindre som en urvriden disktrasa när man kommer hem så idéer och uppslag till att skriva något taget ur fantasin kommer så att säga inte naturligt precis.
Sv har visserligen pension nu men med den svåra ischias han dragits med en längre tid har ju även tagit musten ur och lusten från honom att göra något annat än det man måste för att vardagen ska rulla på.

Dessutom har vi på sistone eller det senaste halvåret i alla fall börjat sova väldigt dåligt och det i sin tur gör ju att man aldrig känner sig riktigt stark nog att ta itu med alla bekymmer.
Vet inte vad det beror på men vi känner samma sak. Sover väldigt ytligt och oroligt och vaknar flera gånger per natt utan anledning.
Line har ju börjat sova i soffan i rummet så det är inte hon som är orsaken till det heller.
De enda teorier vi har är antingen att vi känner av den vattenåder som uppenbarligen går alldeles under vårat sovrum eftersom tunnan som är nedgrävd i golvet i jordkällaren under köket hela tiden fylls med vatten. Har läst att just vattenådror kan påverka oss väldigt starkt, som en typ av strålning som kommer därifrån. Man blir orolig i kroppen och kan om man utsätts för det under en längre tid till och med bli sjuk av det. Eller så är det någon annan slags energi som någon förvirrad eller illvillig ande (kanske är därför Line slutat sova i sovrummet )  
Eller så är det helt enkelt alla bekymmer som ligger som en inre stress och gnager trots att man inte tycker att det känns så, vilket i sin tur gör att sömnen blir påverkad.

Så inspiration får vi nog vänta med tills vi funnit någon lösning på hela våran livssituation just nu.

Egentligen är jag ingen gnällig person och om man ser till det stora hela så har vi väl inte såå stora bekymmer men …när det liksom byggs på hela tiden och problem avlöser varann samtidigt som man är uttröttad och sliten i kroppen så är det inte så lätt att enbart tänka positivt…men jag försöker verkligen, jag lovar… även om det inte låter så med tanke på det här inlägget    

Men nu har jag återigen fått ”gnälla av mig” lite vilket jag ofta använder bloggen till ( min egen lilla terapeut) så nu återstår väl bara att än en gång försöka fördriva alla neg tankar ur huvudet, föreställa sig att allt redan ordnat sig, känna in känslan av hur det skulle vara då och framförallt….trooo på att det finns en lösning alldeles bakom knuten så att säga.

Så härmed lovar jag Fix Britta Karin Andersson att från och med att jag publicerat detta , loggat ut och stängt av datorn så ska jag inte låta en enda negativ tanke komma in i mitt huvud  

Ja och sen får vi se hur länge det löftet varar…..    ;)

Britta 

P.s  En tröst i tillvaron är i alla fall att hur mycket elände och trassel vi än har omkring oss så har vi kärleken oss emellan som fortfarande är lika stark och hur mycket värt är inte det….?  :)  

För exakt tre veckor sedan gjorde jag en beställning hos ett företag som heter Ecoliving. Enligt dem själva har de en leveranstid på två till tre dagar men..?….undrar om de skrivit fel kanske och menar två till tre veckor ..eller månader?
Jag har fortfarande inte sett till några varor trots att jag gjorde en kortbetalning och var in på banken idag och kollade att pengarna blivit dragna.
Anledningen till att jag gjorde beställningen var att jag för en tid sedan kom på att jag ville testa att få lite lindrig av ett eksem som jag haft i år från och till nu genom att använda naturliga produkter, istället för dessa vanliga typ deo och hudlotions som man använder och som säkert innehåller en hel del otäcka ämnen som går in i våran hud.
Det var alltså det som var tanken med att jag satt och letade företag som säljer naturliga kroppsvårdsprodukter utan en massa farliga tillsatser.
Efter en hel del sökande och ”luskande” på olika företag så valde jag (tyvärr kanske man ska säga) ecoliving eftersom de verkade seriösa och hade tre produkter som jag ville testa.
Ett balsam som man sprayar i håret efter tvätt utan att skölja ur det och som innehåller extrakt från kokosnöt. En deo som inte ska innehålla några otäcka ämnen som aluminium, parabener och konserveringsmedel som kan vara cancerframkallande.
Och en body lotion som ska innehålla olja från Argannöt som sägs ska vara bra mot just eksem.

Men som sagt ..än har jag inte fått några varor och är nu inne på mitt tredje mail som jag skickat till dem med en undran om vart de tagit vägen?
Skrev också idag i senaste mailet att jag kollat med banken och sett att de har dragit mina pengar så att jag kan utesluta att det är det som är problemet till att leveransen uteblivit.
Jag vill ju inte tro illa om någon människa eller något företag och har heller aldrig råkat ut för några problem när jag beställt varor från andra genom åren men nu verkar jag ”gått på en mina” för enligt omdömen från flera då jag gick in på eniro för att hitta ett telefonnummer till dem (vilket inte finns att hitta på deras sida) så var det sex av nio som bara hade dåliga erfarenheter av detta företag.
Inga varor som kom och inga meddelanden från företaget om varför osv. Någon hade till slut fått sina varor efter en månad med flera hårda ”påtryckningar” och det ser nästan ut som om jag blir tvungen att köra samma metod?
Summan är inte hög. Det handlar om 298 kr sammanlagt men för mig spelar det ingen roll. Har man betalat närmare 300 till ett företag så SKA man få något för de pengarna. Ja om det så bara vore 100 det handlade om.
Blir så besviken på dessa ”lureriföretag” (om det nu inte handlar om något annat snabbt avhjälpt missförstånd, vilket jag hoppas på) som verkar så seriösa och har hemsidor som gör att man inte på något vis kan misstänka att det skulle vara något skumt med dem.
Gå in själva och kolla får ni se…men för guds skull…beställ inga varor !!

Nåja…jag kommer i alla fall inte att ge mig. Kommer att fortsätta att maila dem varje dag från och med nu …och om jag till slut kommer att få mina varor och blir nöjd med dem så kommer jag ju tyvärr aldrig mer att handla därifrån i alla fall.
Finns ju en uppsjö av företag som säljer denna typ av produkt och förhoppningsvis ska jag väl inte lyckas välja ut ännu ett av den här typen.

Men nu är det duschen som gäller. Är nämligen konfirmationshelg för oss då två av mina systrars barn konfirmerar sig. Så nu blir det andra kyrkobesöket för den här helgen idag innan hela proceduren är färdig….och tänk vilken tur de har med vädret.
Man kan ju nästan tro att gud själv har ”ett finger med i spelet”…
Haha!
Nej…en sak har jag förstått i alla fall! Att gud är inte någon ”han” eller någon ”gubbe” som sitter uppe i himlen på ett moln och bestämmer över hela universum. Gud..om man vill kalla det så? ..är en energi…en kraftkälla som finns i och runtomkring oss hela tiden och visst kan vi få hjälp av denna kraft  om vi ber om det, men det är helt upp till oss själva och om vi vill ha något att göra med det överhuvudtaget. Vi har en fri vilja och ett fritt val att bestämma över våra liv och det vi själva väljer att göra..får vi själva ta ansvar för och konsekvenserna av senare…men …det här är ju ett helt eget kapitel så nu måste jag avsluta.

Ha en härligt solig söndag i alla fall!

Britta 

Husse fotade oss i morse när vi låg där och delade kudde, medan regnet strilade ner utanför. Vet inte om det är vanligt bland hundar men Line föredrar faktiskt att ha kudde när hon sover.
Om hon inte lyckas ”snylta” på någon av våra så får det duga med ett av hennes mjukisdjur. Fast numer sover hon i soffan på nätterna. Helt hennes eget val och säkert mycket för att det börjar bli för trångt och varmt i sängen…och inte oss emot.
Sen att hon gärna framåt morgonkvisten kommer och vill mysa en stund mellan oss är ju bara helt underbart. Precis som ett litet barn som kommer och kryper ner hos mamma och pappa på morgonen  

Imorgon börjar jag jobba igen och trots att jag bara haft två veckors ledigt så känns det som en evighet. Blev en intensiv semester med mycket som hänt och tagit upp ens tankar. Avbruten resa norrut, trasig vattenpump, bilaffärer osv!

Och vädret sen…vilka växlingar! Nu känns det nästan som om vi redan haft våran sommar och det ska till att bli höst igen…helt galet!

Är i alla fall glad åt att inte ha någon som helst ”börjajobbaigenångest”! Sv frågade hur det känns att börja igen…och faktiskt så känner jag inget motstånd alls. Vet att det är superlyx att ha ett jobb som känns så. Och säkert ganska ovanligt.
För trots att jag vet att det förmodligen blir en heldag med regnkläder och leriga handskar imorgon så …ja…det gör mig liksom ingenting!
Är man lite konstig då? Eller är det inte konstigt alls kanske bara för att man känner att man är på rätt plats och gör rätt saker?

Visst kan jag känna att det känns lite tråkigt att inte få dela hela dagarna med Sv och Line men samtidigt vet man ju att det inte är möjligt så varför hålla på och gräma sig över det.

För hur ogärna man än vill tänka på det så är det ju pengarna som styr våra liv här på jorden. Ett helt vansinnigt system som bara skapar stress, habegär och avundsjuka!
En sak är säker…att såhär var det aldrig meningen att livet på jorden skulle bli och vara. Men å andra sidan så kan det här systemet inte funka hur länge som helst.  Vi är människor med känslor och drömmar och till slut kommer detta vansinne som vi håller på med att krascha. Datasystem och hela den struktur som är uppbyggd på att det måste in mer och mer pengar för varje dag…öka öka vinsten….jobba jobba mer och mer….stressa stressa och aldrig få vara människor.
Det kommer aldrig att hålla i längden…vi kommer inte att hålla i längden!

Det kommer att bli en krasch och vi blir tvungna att liksom börja om från början. Bygga upp ett samhälle och system som bygger mer på samarbete och utbyte av tjänster istället och vi människor kommer att må så otroligt mycket bättre till kropp och själ…precis som det var menat från början med denna planet.
Så tror jag i alla fall, men det finns det såklart hundra olika åsikter om.

Idag öser regnet ner igen och det blir väl mest att hålla sig inne. Blir nog en sväng till Erikshjälpen och så ska jag ta tag i att röja ur städskrubben som just nu är ett enda kaos av ”inknökade” prylar, reklamhögar mm.
Sen var vi ju och köpte en bokhylla på IKEA så förhoppningsvis blir den kanske ihopskruvad så att man kan börja fylla den med böcker. Är dock rädd att den blir fylld samma dag som den kommer upp men i så fall har man ju åtminstone fått en hel del annat utrymme frigjort.
Hej so long och ha de bra i regnvädret!

Britta 

Ja inatt har jag haft en underlig känsla hela natten. Har vaknat säkert en gång i timmen av jag vet egentligen inte vad?
Jo, vet i alla fall att det ett tag var ett billarm som började tjuta och återkom sen med jämna intervaller, men vet inte hur länge det varade?
Låg och försökte lista ut varifrån det kom, om det var på våran gård? Vi har ju tyvärr 4 bilar just nu och kände mig inte helt säker på om någon av dem har larm som tjuter?
Men tyckte ändå att det lät längre ifrån och vågade inte gå ut själv i natten och kolla läget. Tänk om det skulle vara några mindre trevliga typer därute som faktiskt försökte ”tjuva” någon bil?
Det har ju hänt en gång förut att vi blev bestulna på en bil för många år sen men…kanske just därför så vore det nog otroligt om det skulle hända igen här i ”storstàn Västgärde”  

Men sen har jag också både före och efter att billarmet började ljuda hört ett väldigt konstigt läte av något slag under så gott som hela natten. Kan inte ens beskriva det men tycker i alla fall att det är ”djuriskt” på något vis?
Nu när jag försöker återkalla minnet av det och höra det i huvudet så går det nästan inte men tänkte inatt att det påminde om  typ en gris som skriker, fast ändå inte riktigt så hysteriskt som de kan låta. Eller en häst som ni vet nästan kan ha ett skri på något vis! Hingstar brukar vara bra på att få ur sig dessa läten?
Och när jag fick detta i huvudet så började tankar på dessa otäcka människor som är ute och roar sig med att skära hästar snurra. Grannen har ju ett sto med föl som går alldeles bredvid oss.
Och ändå så vågade jag inte gå upp och titta! Vet inte varför jag var så feg för det brukar jag inte vara men har liksom haft en så obehaglig och allvarlig känsla hela natten.
Ändå så lät det inte riktigt som något djur heller??? Oj vad konstigt det låter nu när jag skriver om det. I alla fall så återkom lätet flera gånger under natten.
Nu när jag skriver så kommer tanken på någon slags uggla? De kan väl låta väldigt speciellt? Vet i alla fall att inte alla ugglor låter ”hohoo”!
De stunder jag lyckades sova drömde jag också väldigt mycket och det som gör natten ännu mer mysko är att jag drömde om att jag höll på med en farlig strömkontakt.
Vet inte varför men minns att jag kämpade på med att få in en sladd i ett uttag som jag egentligen visste var farligt men kände mig tvingad att göra detta ändå.
Sen på morgonen när jag äntligen lyckats somna någon timme vaknar jag av att Sv kommer in i sovrummet och säger att vi inte har någon ström. Jordfelsbrytaren har slagit ifrån och han får inte tillbaka den utan att den slår ifrån igen.
Och nu kommer vi till det konstigaste. En del av mig börjar som vanligt fundera och oroa sig över att ”vad är det nu med detta hus då?” , samtidigt som en annan del av mig känner sig lugn och bara säger ”ja men få se, då måste vi nog dra ur pumpen som vi har i gamla brunnen”!
Jag går bara rakt upp ur sängen, drar på mig morgonrocken och hör hur Sv pladdrar på om att det måste vara något stort fel, att han har startat spritköket för att vi ska kunna koka vatten, att det är så konstigt att JFB slagit ifrån trots att vi ju legat och sovit de senaste timmarna osv…och jag själv mumlar bara om att ”dra ur pumpen till gamla brunnen”.
Sv hinner dit före mig och drar ur pumpen sen går han mumlandes om detta förb. hus tillbaka till sitt vattenkokande på spritköket, medan jag går och knäpper tillbaka JBF igen och nu efter två timmar fungerar det i alla fall fortfarande.
Men nu ska vi kanske inte låta oss tro att det är så enkelt som att det är något fel på den lilla pumpen, för man får också någon slags känsla av att det kan ha med monteringen av nya stora vattenpumpen att göra. Men just nu är det bara att vänta och se vad som händer framöver.
Det lustiga var i alla fall att jag drömde om just ström som krånglade och att jag har haft denna mysko känsla hela natten.

Nåja…nu är det som det är just nu och idag ska vi faktiskt göra ett besök på IKEA i Borlänge. Har insett att vi måste ha en bokhylla. Vi har en massa böcker som är undanstoppade lite här och var och en bokhylla skulle göra att vi får loss en hel del annat utrymme.
Vi gillar ju böcker båda två och händer lite då och då att vi gör något fynd på Erikshjälpen eller någon loppis så egentligen är det konstigt att vi inte redan skaffat en ordentlig hylla.
Drömmen vore ju ett helt eget litet rum med böcker från golv till tak. Ja ett eget litet bibliotek helt enkelt.
Men nu är det påklädning som gäller. Ha det bra så länge!

Britta 

Tror det är lite såhär det känns att vara på ”andra sidan”    ja inte så varmt som det varit dagtid i solen eftersom det snudd på kan bli lite obehagligt varmt ..men som det känns på kvällen när den värsta värmen gett sig och allt bara känns behagligt, tyst och stilla.
Nästan som att vara ute fast inne…som att befinna sig i en enda stor värld där allt är bra och kroppen känns frisk, lätt och tillfreds med tillvaron. Alla som ”varit över” och vänt, alltså som fått ett hjärtstopp eller varit med om olyckor där de varit sekunder (ibland minuter) från döden. Alla beskriver de den där känslan av att må så himla bra, känna sig lätt som en fjäder i kroppen, inte ha ont någonstans eller en massa jobbiga känslor som ångest, oro, stress eller så.

Och nästan alla säger att de gärna hade stannat kvar, men inte alla faktiskt! En del säger att de trots den där orubbliga känslan av att vara ”hemma” och på rätt plats, känner att de har ouppklarade saker kvar att göra på jorden. Eller så har de anhöriga som de inte vill lämna kvar där än trots att de nu fått ”hela bilden klar för sig” och vet att de kommer att ses snart igen.

Men jag tror ändå att den känsla man får när man  ”knallar över” faktiskt liknar den som man haft i kroppen nu de här dagarna när vädret varit helt magiskt.
 Man går verkligen och njuter av varje sekund för man vet att snart är det slut på den underbara värmen. Men vi fick i alla fall uppleva den och vilken nytta den gjort i kroppen. Man riktigt känner hur man laddar batterierna och fyller på med livslust och energi inför kallare årstider. 

Vi har mest bara tagit det lugnt sedan vi kom hem från semestern. Man kan inte så mycket annat i denna temperatur och man ska inte heller. Är såå glad över att ha prickat in mina semesterdagar just under den här tiden. 

Allt blir så vackert också i det mjuka kvällsljuset och man riktigt känner hur blommorna myser i värmen  

Katterna tar det väldigt lugnt på dagtid, syns knappt till förrän de tycker att det går att smyga omkring och röra på sig igen. 

Idag är det ju dock en aning svalare och nästa vecka ska denna härliga tid vara över för den här gången. Men det är ju inget som säger att den inte kommer igen innan sommaren är slut för än är det väl många sommardagar  kvar.

Britta 

Ja det blev den konstigaste semester vi varit på hittills. Vet inte om jag ska dra hela långa historien men lite kortfattat kan jag säga att vi igårkväll kom hem, två till tre dagar tidigare än beräknat.
Vattenpumpen härhemma slutade nämligen fungera (vilket väl var väntat med tanke på hur mycket den krånglat på sistone) och med tanke på yngste sonen som var ensam hemma och att det skulle vara svårt att fortsätta någon slags ”avkopplande” semester så bestämde vi oss för att påbörja den långa resan hem på onsdag morgon.

Så den här gången blev det en snabbvisit i Lappland och faktiskt så kändes det inte riktigt okej från första början? Kanske hade vi detta ”på känn” någonstans bägge två ?
Den där sköna ”semesterkänslan” hann aldrig infinna sig och det kändes mest som om vi stressade runt och åkte bil i en värme som var alldeles för hög för Line dessutom.
Första dagen var okej då det regnade och var svalare ute men….nåja…nu skulle jag ju inte dra hela långa historien så!

Kan i alla fall meddela att en ny pump nu är monterad så när vi till slut kom hem så var allt redan fixat. Otroligt skönt och man känner bara en så stor tacksamhet till de ”gubbar” som var här och fixade till det medan vi befann oss långt uppe i norra Sverige.

Så nu är vi hemma och kanske var det tur i oturen ändå att vi hann hem innan den värsta värmen kom med tanke på bilåkandet med liten vovve.
Idag ska ju temperaturen kunna gå upp till 30 och 31 grader just där vi färdades hemåt igår så tack och lov att vi redan är på plats.
Idag är det lugnt tempo som gäller och inte mig emot.
Nu gäller det att ta vara på dessa ”svettiga” dagar.

Återkommer kanske med lite bilder som jag i alla fall hann med att ta under resan men just nu har jag ingen lust att sitta vid datorn mer…  :) dags att försöka få lite färg på sin kritvita kropp!!

Ha det varmt och skönt!

Britta 

Ja igår kväll anlände vi äntligen till stugan vi hyrt för en natt i Strömsund och för att bara kosta 350 kr så var det bra standard tycker jag.
Det som saknades var dusch men det funkar faktiskt när det bara är frågan om en natt med tak över huvudet.

Tog en snabb bild inifrån men tyvärr inte någon på sovrummet, som låg direkt in till vänster om Line. Det som är lite typiskt för dessa uthyrningsstugor är att det brukar vara enbart våningssängar vilket man förstår då det ju går att få in fler bäddar och så var det även här…men som vanligt så fixade vi till det själva genom att lägga två madrasser på golvet istället.  :)

Vädret var ju helt otroligt så vi tog en liten promenad ner till sjön som låg i närheten. Vilket väder och vilken miljö….!
Tyvärr så missade jag att fota ett av husen som stuguthyraren sa hade tillhört Beppe Wolgers, och faktiskt så tror jag att det var det huset som var med i filmen Dunderklumpen..? i alla fall så var det samma stil på huset med glasveranda vilket jag tycker mig minnas att det var just i filmen också men är inte helt säker då det var några år sedan jag såg den nu.
Hur som helst så var huset sålt till nya ägare nu och som jag förstod det så sköttes det tyvärr inte så bra längre men det kan ju ha sina orsaker.

Passerade de här stora bladen på väg ner och även om jag vet att det finns ett ställe hemma som de växer på så har jag inte kommit såhär nära förut. Riktigt häftiga måste jag säga men säkert inte så roliga att få in på sin tomt. Man såg att markägaren försökt röja ner en stor del av fältet men det är nog en hopplös kamp om man vill försöka bli av med dessa monstruösa växter.

En gammal lada som nog sett sina ”bästa dar” , men just därför också så fin på något vis.

Humlen hade ”gett sig den” på att få fönstret övervuxet.

Nere vid sjön (vet ej vad den hette) var det rofyllt och vackert som vid alla sjöar egentligen.

Line hade en tuff bilresa då ACn inte funkade som den skulle. Fick till slut möblera om så att hon kunde ligga i baksätet istället för att komma närmare fläkten….men väl framme och efter många pauser så var nog livet inte så eländigt för henne ändå…

” hihihi…hahaha…”

”hohoho….hihihi…husse va det killas”

Efter promenixen till sjön blev det ett glas kall cider i den fortfarande stekande solen trots att klockan var över åtta på kvällen. Kändes som att ha kommit utomlands efter denna kalla vår och försommar hemma.

Så småningom blev myggen lite för ivriga så vi gick in och ”gjorde kväller” till Lines stora lättnad. En jobbig dag för en valp som inte är så van vid långa resor och nya miljöer. Men hon tar det mesta med ro i alla fall och anpassar sig till situationen.

Nu i skrivandets stund sitter vi i en stuga på Slagnäs camping och här tillbringar vi de två följande nätterna. Känns skönt att ”landa” och känna sig lite ”bofasta” innan vi åker vidare mot hittills okänt mål på onsdag.
Imorgon är det fiske som gäller och vi hoppas på skapligt väder. Såg just på prognosen att hemma blir det kanonsommarväder men här i Lappland  kunde det bli lite ostadigt.
Men ärligt talat så gör det inte så mycket då Line inte är så förtjust i värme. Blir nog bra ändå!

Ha det gött och var rädda om varandra!

Britta 

Ja imorgon bär det av. Först mot Jämtland och Strömsund och sen vidare till Slagnäs i Lappland. Dags för vår årliga semesterresa alltså och som vanligt väljer vi att åka norrut. Den här gången längre än vanligt.
För naturen, lugnet och ja…hela atmosfären!
Från början var det tänkt att vi skulle åka åt fjällsidan till men…efter att ha läst på nätet om snödjup och isar på sjöarna fortfarande nu i juni så..nej…det är inte vintern vi saknar och vill åka till.
Enda fördelen hade ju varit att det säkert fortfarande är myggfritt där men det är väl också den enda.
För dessvärre lär det vara gott om mygg och knott dit vi ska men jag hoppas att vi lyckas få till några ”naturupplevelser” ändå, kanske med hjälp av blåsten?
Vi har ju egentligen ingen aning om vad som väntar oss och det är väl det som gör det hela till ett mer spännande och roligt äventyr.
Första natten är alltså bokad i en stuga i Strömsund och andra och tredje i Slagsnäs. Sen vet vi inte vart vi tar vägen utan låter det ge sig självt beroende på väder vind osv.
Kan bli så att vi drar oss ännu längre ut emot kusten om myggplågan blir alldeles outhärdlig.

Men det visar sig. Nu är det i alla fall packning som gäller och ”kom ihåg listor” inför avresan. Började redan igår så mycket är redan packat.
Idag har vi ett midsommarfirande i fäbodstugan som väntar och det vill man inte missa. En tradition vi haft sen jag och mina systrar var barn.
Då samlas vi, syskon, kusiner, mostrar och morbröder (eller har bara en av varje vad gäller dem men ändå) barn, barnbarn mm och fikar, plockar blommor, fixar girlang (heter det så?), klär den lilla stången, dansar, ev badar om vädret tillåter, grillar, äter innan mygg och knott får oss att fly fältet och åka hem.  
Samma visa varje år helgen efter midsommar och vare sig det spöregnar eller är stekande hett.

Så nu måste jag fortsätta med min pack och sysslolista innan det är dags att dra till ”buder” (fäbod på Rättviksmål) för imorgon bitti sätter vi oss i volvon och drar norrut.

Självklart följer datorn med så något semesterinlägg hoppas jag att det ska bli också. Beror på internettäckning och lite annat.

Ha det bra så länge och ut och sola era vita kroppar nu!!!
Sommaren verkar vara här!

Britta 

Lite svårt att fatta att ens yngsta son fyller 20 år!!? Tänk hur konstigt detta med tid kan vara! Händelser för kanske ett eller två år sedan kan kännas vida avlägsna..medan dessa 20 år som gått sedan vi kom hem från BB för andra och sista gången inte tycks ta någon plats alls i tideräkningen. 

Satt och blundade i soffan igårkväll och minns hur det var att komma hem med sin andra son. Så annorlunda emot den första  då man var så osäker, ovan och nästan kände sig rädd för att åka hem med. ”Skulle jag/vi nu ta hand om denna lilla varelse, lilla människa…ett eget litet liv som nu låg i våra händer?”  Ja det var en lite hisnande känsla även om det mest såklart kändes positivt och fantastiskt. Men han skrek en hel del den första, vilket efter tre veckor visade sig bero på ett begynnande ljumskbråck som slutade med en operation som ju i sig blev en stor påfrestning för ett par unga nyblivna föräldrar (jag 22 och han 25) .

Nåja…det var den första det. Sen nästan ett par år senare var det dags för nummer två och den gången kände man sig betydligt lugnare från start.
Och vilken lugn bäbis han var sen. Sov,sov och sov. Redan första natten hemma sov han 5 timmar i sträck. Något vi knappt trodde var sant  och att bäbisar ens kunde göra med tanke på vår tidigare erfarenhet.
Vaknade av att hans pappa faktiskt väckte mig och viskade. ”Du…lillgrisen har sovit i fem timmar!”
Detta är ett typiskt exempel på hur olika tiden kan upplevas för dessa ord och detta tillfälle kan jag hur lätt som helst återuppleva i minnet. Som om det vore igår.
Minns känslan, minns stämningen i rummet och ja allt som var under just den här stunden. Konstigt det där med tid!

Och nu helt plötsligt så är den där ”lillgrisen” 20 år!!!

Betyder det att jag är 20 år äldre också? Känns inte så i alla fall.
Jo fysiskt kanske ibland…men inte i sinnet.

Så idag har vi ett 20 års kalas att ta itu med. Ska ge mig på att göra en chokladtårta för första gången då 20 åringen önskat det..och eftersom vi har 20 som gräns för att få kalaset ordnat av mamma här i släkten så är det väl bara att göra sitt bästa.  :)

Sen anses man som vuxen och får fixa kalas och inbjudningar själv. Allt måste ju ha en gräns och annars inser man väl aldrig att ens ”barn” blivit stora.

Men nu har jag inte tid med detta skrivande mer. Har en hel del att fixa med!

Ha det gott!

Britta