Hur tråkigt fotoväder det än är så finns det en värld där motiven aldrig tar slut. I ”lilleputtarnas” värld. Med kameran inställd på ”makro” finns det ett helt eget universum att upptäcka.
Själv kan jag inte titta på bilden utan att se ”ansiktet” i droppen. Lite utomjordiskt ser det ut med sina sneda intelligenta ögon. Ska nog ta en dag då jag riktar in mig på att upptäcka småfolk och varelser där ute i skogen. Finns nog hur mycket som helst att fota om man ”kopplar på” den delen av fantasin och hjärnan.
Idag började vi med den första gemensamma promenaden på flera veckor. SÅ himla skönt att ha sitt promenadsällskap tillbaka. Benet blir sakta bättre för Sv och förhoppningsvis ska det inte bli fler bakslag nu.
Sen efter en tallrik gröt och lite kaffe tog jag och Line bilen och gav oss iväg på lite ”risjakt”. Både granris, blåbärsris och lingonris hittade vi, plus några smågranar och en del fina kottar.
Hittade en jättemysig skog med skön känsla och den här supermossiga stenen som jag kände bara var tvungen att förevigas på bild. Den var så speciell där den låg alldeles ensam och mossig precis som om en jätte burit med sig den från någon annanstans och tappat den där.
Har aldrig sett en sten så intensivt mossbeväxt.
Alldeles full med små ”mossbullar” var den. Undrar om det inte bor lite småfolk därunder?
Och med tanke på ”ingången” som fanns därunder så är det nog inte omöjligt 
Ser nu när jag tittar på bilden att det dyker upp små ansikten både här och där i mossan. Får nog åka tillbaka till stenen snart och ta lite porträttfoton :)
Sen åkte vi hem och städade bort lite ”höstpynt” utomhus och ersatte det med det vi hittat i skogen. Visst kan till och med jag erkänna att det var lite tråkigt att snön försvann men fördelen var just att man slapp försöka ”skotta fram” ljung och silverek för att kunna göra lite julfint ute. Men hann ju inte ens börja fundera på det när snön kom så hastigt.
Ha en fortsatt skön helg och se fram emot ”innanjulmystiden” som börjar nu!
Britta