Igår var det fyra år sen vi gick ner till vårat speciella ställe vid ån och satte ringarna på varandras fingrar.
4 år som förlovade och lite drygt 5 år som par….konstigt?….känns som om vi känt varann en evighet. Det är möten som vårat som gör att man förstår att man levt förut, förmodligen många gånger tillsammans. Annars hade jag som egentligen är ganska blyg och reserverad mot främmande människor aldrig kunnat känna mig så ”hemma” och trygg med Sv från första stund vi träffades.
Det var inte det klassiska ”kärlek vid första ögonkastet” utan bara en stark känsla av något ”bekant” och ett slags ”återseende” som inte gick att definiera sådär första gången.
Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag nog inte att Sv skulle komma ihåg vårat datum den här gången…alltså att det var 10-11-12 som vi förlovade oss men….jag lär mig nog aldrig …att han faktiskt inte ”funkar” riktigt som de flesta karlar verkar göra. Han är så annorlunda på många vis och har ett tänk som överraskar mig gång på gång.
Så nog blev jag ganska snopen när det plötsligt står en brun tillsluten papperspåse på köksbordet denna morgon. Och lite skamsen också eftersom jag inte köpt något till honom. Påsen innehöll såklart blomman på bilden och bara det visar hur pass han känner mig…den hör ju till den sorten som inte behöver så mycket vatten 
Som ”plåster på såren” eller kompensation för att jag inte köpt något svängde jag in och köpte oss en varsin bakelse på vägen hem…en bombmurkla till honom och en stor groda till mig (och äldste sonen som bor hemma hos oss nu) och det lustiga var att det var precis vad han hade tänkt göra när han skulle åka och klippa sig senare på kvällen… …praktiskt det där när man allt som oftast tänker i samma banor!
Måste visa en liten ”protestbild” av Rasmus också. Det var en dag när jag kanske eldat lite onödigt mycket vilket verkade få honom att tänka ” Okej…ska det eldas så in i helsike när en annan har tagit på sig värsta vinterkappan …då lägger jag mig här på husets kallaste, dragigaste plats i hopp om att få lite sömn och svalka!”
För jag kan lova att det drar från precis varenda hörn i våran trapp. Skulle tro att en brinnande tändsticka slocknar ganska fort om man sätter den intill väggen där han har tryckt in huvudet
Men nu ska jag ta och ”mysa” vidare i soffan med gube, hund och katt :) första veckan som städvikarie är avklarad och nog känns det i kroppen allt. Kom på idag att när jag för typ hundra år sen hade just det här städjobbet som mitt första sommarjobb enbart hade de allmänna utrymmena att sköta om på en heltid. Nu ska en person (jag just för tillfället) sköta både alla allmänna utrymmen plus lite drygt 50 boenderum, så nog har tiderna förändrats med indragningar och besparingar överallt. Man ”suger” verkligen ur allt som går ur människor idag för att slippa anställa fler. Sorgligt men sant!
Nåja…ha en bra helg nu…det verkar ju bli en del solsken och är det något jag saknat den här veckan så är det utevistelse.
Britta