Måste erkänna att jag just nu när jag sitter här ute på bron i kvällssolen med en Findus djupt sovande på soffan efter att ha avnjutit god grillat mat med en äppelpaj som avslutning, tycker att det är så skönt att midsommaren är över.
Egentligen har jag inget större behov av att fira den alls tror jag, det är ju för att alla förväntar sig att man ska fira den som man alltid gjort, som man gör det.
Tror att när barnen flyttat hemifrån och har sina egna familjer att stå i så kommer jag nog att avstå från en hel del sociala tillställningar som jag egentligen deltar i bara för att jag förväntas göra det.
Som introvert är stora folksamlingar och sociala aktiviteter inget man direkt ser fram emot.
Tjuren Ferdnand och jag har nog en ganska överensstämmande inställning till livet.
Sitter hellre härhemma på min bro och tex skriver lite än att gå ner till majstången med ett påklistrat leende och låtsas att det är såå roligt att träffa alla människor.
Vet att det låter hemskt men så är det och varför inte erkänna det?
För att inte skrämma iväg de få vänner jag ändå har (för att jag väljer att ha det så) så måste jag ju säga att jag visst uppskattar att umgås när jag själv kan välja med vilka.
Introverta människor har oftast få men nära vänner istället för en massa ytliga bekantskaper som man bara diskuterar vädret med (svenskarnas största samtalsämne).
Det tar tid att lära känna mig och jag tar tid på mig att lära känna andra. Visst kan det kännas intressant med nya människor ibland, särskilt när man hittar någon som man verkligen har en massa gemensamt med (händer inte ofta kan jag säga) men i grund och botten är jag nog lite rädd för att få ett alltför stort socialt kontaktnät omkring mig.
Vet att jag tjatar med ordet introvert men blev såå glad när jag hittade ett ord som betyder och innefattar det som min personlighet består av. Länge trodde jag att jag var blyg men egentligen är det inte så jag är heller.
Jag kan verka hur utåt och social som helst när det krävs, även om det då för det mesta är ett skådespel och tar på min energi, och riktigt blyga människor klarar nog inte av att anpassa sig efter situationen på det viset.
Så när jag hittade sidan introvert.se satt jag bara och häpnade över hur mycket som stämde in på mig. Enligt dem är introverta en minoritet (som tur är kanske, annars skulle nog inte samhället fungera så bra).
Introverta vänder sin energi mer inåt, föredrar ensamhet eller mindre sällskap, har större behov av lugn och ro på egen hand.
De tänker först och handlar sen, eller nöjer sig med att bara tänka. (Typiskt mig som dagdrömmer en hel del)
De har få men djupa relationer, sociala aktiviteter tar energi, även de roliga.
Upplevs ofta som lugna och säkra på ytan, (något som jag fått höra ganska ofta trots att jag darrar som ett asplöv på insidan)
Runt 30 procent av befolkningen är helt introverta. Motsatsen heter extrovert och oftast är man lite av båda, (inte jag däremot).
En annan intressant sak är att de introvertas hjärna är överkänslig mot alltför stor dos dopamin som bl a frigörs vid sociala tillställningar vilket ofta leder till huvudvärk efteråt, och det stämmer verkligen in på mig.
Får alltid huvudvärk efter att ha ”spelat social” vid tillställningar med många människor, vare sig det har varit trevligt och roligt eller mindre roligt. (Får inte förväxlas med baksmälla, utan gäller även under vardagar).
Ja nog är det intressant allt med alla dessa olika personligheter som finns och ofta önskar jag väl att jag ville och vågade umgås och prata mer med folk. Men jag har vant mig och insett att jag måste låta de flesta tro att jag är stram eller allmänt konstig som jag vet att jag uppfattas som bara för att jag inte säger så mycket.
När man väl lärt känna mig så ser man nog att det finns en normal och inte alls så underlig människa på insidan av det där tysta skalet, och de få vänner jag redan har och som jag eventuellt kommer att skaffa mig har jag nog för livet.
Men nu har jag suttit här så länge så jag tror att jag tar en bit till av äppelpajen, måste hålla mig pigg och vaken ett bra tag till eftersom jag lovat att hämta ett gäng tonåringar inatt, därav en av mina söner som tack och lov nog har lite av både den extroverta och introverta personligheten.
Med andra ord ett gäng som gillar att leta upp och umgås med andra människor och med inställningen, ju fler desto roligare.
Huvaligen säger jag 
Ha det bra!
Britta
Du har så rätt Mia! Är nog så att om man klarar av och kanske till och med föredrar att vara ensam ibland så har man nog kommit en bit på väg. Kanske är det så att de som är helt extroverta är unga själar som har fullt upp med att hitta och lära känna sig själva? Vad vet jag, bara en teori
Är i alla fall glad att man inte hör till de som inte står ut med ensamhet, måste vara hemskt att gå och vara livrädd för att bli ensam.
Britta
Skönt att höra att det finns fler ”tråkmånsar”(för det är väl så vi betraktas) omkring mig
eller så är det så att många känner som vi men bara inte vill erkänna det.
Och ja, nog vore det skönt att slippa skådespeleriet i nästa liv, eller så bosätter jag mig på någon ödslig plats med en katt en hund och ett par hästar som sällskap:)
Britta
Hej!
Detta är skönt att höra, att vi som vågar utforska oss själva och inse att vi har rätt att vara den vi är har kommit långt.Jag är nog ganska utåt enligt många och mig själv men det ändras varje dag vill bara umgås med likasinnade människor i små sällskap, vill vara mycket för mig själv och det kan bero på många saker man gått igenom. Det jag vet är att vännerna är få och när man hittar dom ser man ganska snart sina likheter och känner sig trygg i tillvaron sann vänskap är stor respekt för den unika individen. Vill säga att ingen är konstig utan vi gör inte som andra vi gör som vi vill vi har insett att livet består av så mycket mer, så enligt mig är detta helt naturligt vi har kommit längre och är mer öppna en stor bamsekram för sanna medvetna vänner MIA
Ja du Britta. En hel del du och jag är lika på. Detta skådespel är inte roligt och jag håller mig absolut mycket hellre till små tillställningar. Det är bara lite synd att man hela tiden blir betraktad som att det är något fel på en när man inte vill springa och fira allt.
Det är svårt tydligen att få folk att förstå att man faktiskt kan ha kul utan att hela tiden träffa nya människor.
Måste väl ändå vara bättre att ha en jättevän än tio som man inte hinner hålla kontakten med eller inte litar på till hundra procent.
Men vi får nog betraktas som lite konstiga ett tag till. Kanske blir det bättre i nästa liv, då kanske vi slipper vara skådespelare