Vadet som vi hade jag och Sv. Han hävdade ju bestämt att jag skulle gå ner ca 2 kg på att jobba en vecka men äta som vanligt men jag sa ”Aldrig i livet att det skulle ge så mycket!”
Nu blev det inte riktigt som det var tänkt från början så istället för hela dagar så blev det lite drygt halvtid istället så egentligen vet jag inte om varken jag eller han vann vadet?
Viktminskningen som blev efter en halvtidsvecka blev nämligen 500 gr så någonting hände det ju tack vare arbetet.
Men det måste väl vara jag som hade mest rätt i alla fall?
Han trodde ju 2 kg på fem dagars heltidsarbete…nu blev det ett halvt kilo på fem dagars halvtidsarbete…eller ja…lite mer än halvtid, ca 5-6 timmar per dag så nog är väl jag närmast eller…?
Jaja…får vara hur det vill med det för nu måste jag hur som helst ta till med lite hårdare regler om vågen ska fortsätta nedåt.
Skulle vara så skönt att ha blivit av med de sex extrakilona tills jag börjar på kyrkogården igen i maj. Och visst är det möjligt om jag skärper till mig lite extra, det vet jag ju.
Det gäller bara att ha rätt tankar i huvudet och rätt inställning.
Nu när jag hamnat i den situation jag är för första gången i mitt liv så tänker jag ofta på dem som hela sitt liv ständigt kämpar för viktminskning. Så oerhört jobbigt och energikrävande. Hela livet blir ju en enda kamp.
Jag har verkligen varit lyckligt lottad som haft en kropp som inte haft så lätt att lägga på sig extra vikt, och de gånger det varit nära så har jag lika lätt blivit av med den om jag bara rört på mig lite extra eller avstått extra sött eller fett ett tag.
Men nu när jag är inne på mitt 44 år så har det hänt något som jag känner att jag inte riktigt lika lätt kan styra över.
Allt liksom sätter sig lättare och dessutom verkar vågen när den en gång bestämt sig för att visa högre och högre siffror bara fortsätta att öka och öka. Sakta men säkert så stiger siffrorna och nog känns det lite läskigt allt.
Visste först inte om jag ens skulle våga väga mig i morse bara för att kolla hur det gått med vadet.
För tänk om jag skulle ha ökat istället för att gå ner i vikt? Var faktiskt lite orolig för det men som tur var så hade städjobbet tagit lite på ”förråden” ändå.
Har inte helt och fullt klart för mig än hur jag ska gå tillväga nu men lurar på en plan i alla fall och en önskan vore ju att få med mig Sv på den också? Men det har jag inte talat om för honom än…
Han skulle verkligen behöva minska åtskilliga kilon och det vet han mycket väl om och bestämmer sig ibland men ….det brukar hålla i sig i ca en vecka innan han åter faller tillbaka i sina gamla ätvanor.
Så vi får väl se om han ”hoppar på” mitt förslag? Hoppas verkligen det för jag vet ju hur mycket bättre han skulle må om han bara orkade ta steget fullt ut. Och om jag känner honom rätt så när han väl fått för sig något och blir motiverad så har han en större ”tjurighet” än mig att ta till för att lyckas med sitt mål. Måste bara hjälpa honom att ta det där första steget.
Men nu börjar ögonlocken kännas tunga och trots att klockan inte ens är nio än så blir det nog snart sängdags.
Imorgon ska vi försöka ta en morgontur på skidor och det var verkligen längesen.
Kanske blir sista skidturen för i år om vädret ska fortsätta såhär?
Ha det bra och hoppas att solen lyser på er i helgen!
Britta