Tror det var igår kväll som jag lade märke till hur ljust det faktiskt var trots att klockan närmade sig 18 00 och därför tog jag och Line chansen att fånga upp det sista dagsljuset idag och gav oss ut på en tur i skoterspåren.
Jag har ju jobbat i två dagar nu och eftersom husse inte är riktigt pigg än så har det inte blivit några utflykter för henne med honom, och det märktes verkligen att hon tagit det lugnt och ”laddat upp” energi.
Var som att släppa en ”ko på grönbete” när vi äntligen kom ifrån byvägen så att jag kunde koppla loss henne. Eller som när hästarna stått inne i stallet lite längre på morgonen än vanligt. Då gällde det att hålla i när man skulle leda dem till hagen. Blev en och annan ”vals” runt på vägen innan de kunde bränna iväg i full fart genom hagen.
Line började genast hoppa, slänga sig åt sidorna och trixa i kopplet så fort vi var på mark där hon vet att hon får sträcka ut men jag lät henne inte komma loss förrän hon var någorlunda lugn.
Har insett att det här med att ha hund är ett ständigt tänkande. Gäller att ligga steget före i frågan om vilka signaler man ger om man inte ska lära dem otrevliga vanor.
Kunde ju bara ha släppt henne så fort som möjligt och när hon bråkade som värst men det vore väl att göra sig själv en ”björntjänst”?.
Som ovan hundägare måste jag tänka på hur intelligent en hund egentligen är och lär sig snabbt vad som ”lönar sig” och inte så hade jag inte varit uppmärksam här så hade hon nog lärt sig att om man hoppar och trilskas ordentligt när man är i kopplet så får man komma lös och springa precis hur man vill :)
Ergonomiskt..? Nej men tydligen bra ”spanarställning”! :)
Tror att ljuset redan börjat väcka ens sovande ”naturtörstande själ”… 
fick faktiskt lust att fota lite idag och det var längesen det kändes riktigt roligt.
Dessvärre så räckte ljuset inte till för att få skarpa bilder men men…måste ett fot egentligen vara så himla perfekt jämt?
Kändes så j..kl..a skönt att fota lite grönt igen. Så jag knäppte lite på måfå bara…!
Grönt är verkligen skönt…!
Den här hade ju väldigt gärna fått bli skarp, och ännu hellre hade man ju haft lite av det sista svaga solljuset med som en reflektion i droppen.
Det blev en lite magisk stund där ett tag att stå bredvid den här stora stora granen och höra hur det liksom ”droppade” av tusentals små droppar efter dagens blötväder i den. Först förstod jag inte vart ljudet kom ifrån men sen kunde jag, tack vare tystnaden i skogen omkring lokalisera och gå nära granen det kom ifrån.
Den var så fin där den stod med alla glittrande små droppar bland de friska gröna grenarna.
Tack och lov för att man har så nära till den billigaste, och mest givande ”rehab” för själen som finns….skogen!!
Britta
Ja vad vore livet utan närhet till skogar och vatten…? Tänker ibland på de som lever hela sitt liv i en storstad och tycker (tror) att de är lyckliga med det. Tror nog ändå att det i varje människa finns ett behov av närhet till naturen. Sorgligt bara att vissa aldrig ens får chansen och går och tror att de enbart är ”storstadsmänniskor”. Önskar att alla barn fick växa upp ”på landet” och lära sig att naturen är en plats där man kan koppla av ”ladda batterierna” och bara vara sig själv.
Är nog många olyckliga själar som skulle behöva det utan att veta om vilken läkande kraft skog, vatten och allt det där faktiskt har på oss människor.
Britta
Håller fullständigt med! Vet inte hur jag skulle kunna funka utan skogen och allt vatten runt mig! Älskar Furudal och är så glad att jag fått växa upp här!