Var finns kärleken??

mars 20th, 2011

Måste göra ett ”vad är det för samhälle vi lever i ” inlägg. Sitter här och äter lite lunch och lyssnar på radion. Det är ett program som handlar om tvångsomhändertagna barn och ungdomar.
Det jag hör, gör att jag känner att jag måste dela det med någon och prata om det,  och i brist på mänskligt sällskap så får jag ”skriva av mig” om det här på bloggen istället.
Har ju hört liknande program förut ,och läst om detta under min barnskötarutbildning, då jag gick  med den här olustkänslan inom mig under flera veckor medan vi studerade biten om hur barn som misshandlas eller utsätts för sexuella övergrepp påverkas och behandlas av myndigheter,  så detta jag hör nu kommer väl inte som en total överraskning…men ändå!
Hur kan det få gå till så som det gör på våra sk ungdomsvårdsanstalter  ute i landet ?
Våra fångar har det betydligt bättre än dessa barn och ungdomar som i de flesta fall inte ens begått något brott förutom att de anses vara en risk för sig själva och sina liv.
De kan hållas inlåsta och totalt nekas utevistelse under flera veckor i sträck om de inte anses ha ”skött sig” och tagit sitt ansvar.
HUR SKA DE KUNNA OCH ORKA GÖRA DET ???????
Det är barn det handlar om! Barn som fått sina kroppar och själar förstörda av vuxna i sin omgivning. Barn som aldrig fått chansen att ta efter vuxna förebilder på ett bra och utvecklande sätt. Barn som aldrig fått känna och uppleva vad mänsklig kärlek, närhet och trygghet kan innebära.
Hur kan man tro att det är genom bestraffning de ska lära sig rätt och fel??????????
I våra fängelser har alla intagna laglig rätt till minst en timmes utevistelse om dagen, t om de som sitter i sk isolering pga de försökt skada eller t om döda andra intagna eller personal.
Jag säger inte att det är fel, eftersom de ju också egentligen innerst inne bara är de här små söndertrasade barnen, men varför har inte de under 18 år samma rättighet till åtminstone en stunds frihet och frisk luft varje dag??

Suck! Blir så frustrerad och ledsen ända in i själen. Önskar att jag kunde ge mig ut i landet och dela ut så mycket kärlek och trygghet det bara går  till alla dessa barn. Krama, trösta och visa att det finns vuxna som bara vill dem väl.
INTE låsa in dem och säga, ”Du får komma ut när du blivit snäll” ????
Vadå blivit snäll?? Vadå skött sig??
De vet ju inte hur man gör!!!!

Tjejen som berättar i programmet och som själv varit tvångsintagen säger att rökare däremot har rätt att gå ut och ta ett bloss, så alltså försökte hon börja röka under tiden då hon var inlåst. Men tyvärr så lyckades hon inte med det heller då det behövdes tillstånd från målsman för att få göra det??
Hon berättar också att hon innan hon blev tvångsintagen bott i ett familjehem el liknande där hon faktiskt började må bättre ett tag, och just för att hon ansågs må så bra så beslutatdes det att hon kunde flytta tillbaka hem igen???? Hem till en far som misshandlat henne så gott som hela livet??
Ja…därför att hennes mor (som förmodligen inte vågade annat) sagt att det inte var någon risk att hon skulle behandlas illa igen därhemma???
Nej…mår nästan illa nu, och dessutom måste jag göra mig i ordning för att gå på våffelmiddag hos mamma.

Hoppas att aptiten infinner sig när jag väl är där, för efter att ha lyssnat till det här programmet så är mat det sista man tänker på.
Får se om jag återkommer ikväll!

Britta

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu