Sen får jag jullov…för första gången på ???? ja?… vet faktiskt inte men nog känns det bra ovant…och lyxigt till tusen…!!!!
Dessvärre kommer nog de där två veckorna att gå alldeles för fort men…jag ska verkligen försöka njuta av varje stund!
Av den där härliga frihetskänslan man har när man inte måste ha koll på klockan hela tiden.
Och vintern verkar ha kommit för att stanna ett tag, vilket faktiskt känns helt okej tycker jag…är väl nu såhär i juletid som man verkligen vill ha det riktigt vintrigt, vitt och vackert…precis som det är just nu!
Tog en sån där härlig vinterprommis med Line efter jobbet idag! Dels för att jag själv mår så bra av det både psykiskt och fysiskt och dels för att se till så att Line kan koppla av under resten av dagen och kvällen.
Det märks så väl på henne när hon inte har fått röra på sig nog.
Hon blir rastlös och orolig och kan inte riktigt komma till ro någonstans.
En del hundägare kanske kan ignorera det och låta det vara enbart hundens problem men det funkar inte alls för mig.
Är precis som om jag själv känner hur Line känner sig. Som om vi hade någon slags telepatisk kontakt och det går bara inte att ”skaka av” sig det.
Sen är det ju också så att man som hundägare har tagit på sig ansvaret för att djuret ska må bra. Ett givande och tagande, och i utbyte får man en massa kärlek och underbart sällskap.
Sen mår ju även vi människor väldigt bra av lite vardagsmotion….trots att man ibland känner att nej…idag orkar jag bara inte ta någon långprommis…!
Men…för det mesta ger man ändå efter för samvetskvalen och känslan av hundens otålighet och hittills har jag då aldrig någonsin ångrat mig när jag väl fått på mig alla kläder och gett mig iväg ut.
Och hur skulle man kunna känna något negativt när man vandrar genom detta tysta sagolika landskap!?
Omgiven av snötyngda höga granar som känns som ett gäng kloka gamla gubbar som står och konverserar…
Och med den här varelsen som sällskap! 
Som stretar på så gott hon kan ….
…i djupsnö och över stock och sten!
Och ibland i en fart som gör att bilden blir suddig
Sen finns det ju så mycket spännande att lyssna och spana på för henne i skogen också.
Sånt som jag inte ens uppfattar med mina ( i jämförelse med hennes) avtrubbade människosinnen!
Och efter den spännande skogen….väntar de stora vita vidderna ….
…där hundkroppen riktigt kan sträcka ut och se till så att alla muskler blir nöjda och glada
Ja, det var i alla fall ett litet ”livstecken” från oss som på senaste tiden verkligen ”lyst med vår frånvaro”!
Avslutar med en bild av vintergranar i brinnande solnedgång!
Ha det gott så länge !
Britta