Hon finner!
Lyckades tappa solglasögonen igår på våran promenad, så idag på morgonen var det bara att klä på sig och ta samma vända (fast år andra hållet för omväxlingens skull) och ge sig ut på glasögonjakt.
Och det lyckades ju bra. Efter ett par km låg de där i snön ute på en åker och väntade.
Inga dyrgripar precis,men funktionella så visst var det värt att göra ett försök att få tillbaka dem. Märkte konstigt nog inte alls när de försvann igår trots att jag hade dem i fickan på täckbyxorna som ju är ganska djup.
Trodde först att det var när jag vid ett tillfälle hukade ner mig och gömde mig bakom ett träd för att låta Line leta reda på mig, som det var jag tappade dem men tydligen hade jag hunnit gå en bit ut på åkern därefter innan de bestämde sig för att rymma.
Men det gjorde ju att vi fick över en timmes promenix idag också så inte mig emot. Är väl den bästa start man kan ha på en dag!
Finns så många fina skoterspår att gå i nu så för mig får det faktiskt vara vinter en månad till om det vill. Sen kan det väl börja töa och smälta lite smått. Finns ju inte bättre än en riktig vår med snösmältning och vatten som porlar i dikena.
Hittade en sorglig liten näbbmus som dukat under för vintern. Kanske en hund eller räv som fångat den och sen känt att den inte var så god att äta?
Vet inte om hundar har den förmågan men katterna äter i alla fall aldrig en näbbmus. De ska tydligen vara giftiga för dem på något sätt?
Däremot har ju katterna inget emot att leka med dem så länge det finns liv i dem tyvärr. Grymt och hemskt förstås men det är ju inte så katten tänker och ser på det.
Är andra instinkter som är med i spelet då.
Skoterlederna är ju alltid uppmärkta med dessa röda kryss men…
…vet inte om just den här märkningen kommer att stå kvar så länge till 
inte bara skoterklubben som tyckte att den här björken var användbar och av bra virke.
En bit längs med ån har det blött upp ordentligt men nu var det i alla fall helt fruset och stadigt att gå på. Till skillnad från sist vi gick här då det knakade och pyste upp vatten både här och där, läskig känsla tycker jag.
Och Line är ju rolig hon, för att halka omkring på isar utomhus går hur bra som helst och är inte skrämmande alls. Ramlar hon så bara reser hon på sig igen.
Köksgolvet däremot….det är farligt det! Där är det riktigt halt ska ni veta, så det undviker hon att gå på numer. Till matskålen går det bra eftersom det ligger en liten matta där men sen….ujujuj…rena skräcken. OM det nu inte råkar ligga en liten ost eller skinkbit som katterna lämnat nedanför köksbänken ….DÅ kan man ju ”tumma lite” på skräcken och tassa försiktigt över golvet.
Men SEN kommer problemet….man måste ju ta sig tillbaka också!!!
Tänkt´äntä på dä!
Men det är en annan historia. Annars är livet härligt när man kommer hem från en promenad och får lägga sig i sängen igen och somna om.
Och rätt som det är så kan man få lite sällskap också….mysigt!
Men nu ska jag ta och avnjuta en av mina grahamsbullar som jag bakat idag. Gör ett undantag i dieten och byter ut hårdmackan mot en mjukmacka idag…ibland kan man faktiskt unna sig något extra.
Siffran på vågen går ju sakta men säkert ner och har lyckats bli av med ca 4 kg nu så det känns som om jag hittat ett bra sätt att äta för att hålla normalvikt.
Äntligen!
Britta