Just den här tiden på året är det som tråkigast att ta med sig kameran ut tycker jag. Grått, färglöst och liksom ett enda stort ”intet” känns det som utomhus,i alla fall när solen inte ens skiner.
Svårt att hitta fina motiv och inspirationen vill inte infinna sig.
Men nu finns det ju teknik som kan hjälpa till att ”liva upp” ett foto som i det närmaste ser ”dött” ut och vet inte vad ni tycker, men nog blir det lite roligare bilder när man fått fixa till dem lite i sitt fotoprogram. Här kommer några ”före och efter” bilder.
Betydligt mer trist och intetsägande….
…än den här…tycker jag i alla fall!
Tagen med ganska mycket inzoomning därav oskärpan….
… sen är det ju en smaksak vilken färgton man gillar men jag
föredrar den här även om det kanske blev lite väl mycket
rosa av snön 
Tråkig ”så in i vassen” …haha?.. 
torr humor, jag vet men kunde inte låta bli!
Sådärja…lite färg piggar alltid upp
Vad det gäller den här så är det ju också en smaksak …
…men själv föredrar jag den här lite varmare versionen.
Men nu till något helt annat som jag tror att jag glömt att visa. Något som jag i alla fall aldrig sett förut trots att till och med äldste sonen hävdade att han kände till ”fenomenet” som vi väl får kalla det. Norrsken har väl de flesta sett men det här var mer som ett vitt norrsken, eller regnbågsfärgat kanske.
Tyvärr så blev mina bilder på det inte så bra men man ser i alla fall lite av hur det såg ut. Liknar mer något utomjordiskt tycker jag.
Dessvärre försvann det ganska fort och dessutom frös jag så jag skakade pga att jag inte hann ta på mig nog med kläder, så det här är de enda bilderna jag lyckades med.
Vackert som tusan var det i alla fall. Ett gratis skådespel som naturen bjöd på. Synd att jag inte hade mer kläder och bättre kamera bara!
Annars är väl dagarna ganska lika varann just nu, och den viktigaste punkten på dagen är min och Lines promenad. Minst en timme ser vi till att vara ute.
Idag gick vi en vända som innefattade en tur längs sjön Salutjärn som ligger bara någon kilometer hemifrån. Jag har verkligen respekt för isar och tänkte nästan vända när vi i början av skoterspåret som först går längsmed ån, både hörde och kände hur det knakade under fötterna. Dessutom hade det blötts upp igenom på sina ställen så lite läskigt var det allt!
Men vi (jag och Line alltså) fixade det och väl ute på sjön kändes det stadigt och tryggt igen.
Men nu är det dags att stoppa lite kvällsmat i magen. Vet inte vart den här dagen tog vägen? Har gått så otroligt fort. Men det gör inget för ikväll är det ju ”det okända” på tvn…veckans höjdpunkt…problemet brukar bara vara att hålla sig vaken först ända tills dess (21 00) och sen en timme till under programmet, fast när man väl sitter där är det ju oftast så intressant så att man piggnar till bara av det. Har nog sagt det förut men jag är en väldigt väldigt kvällstrött människa så vid 20 00 brukar det gäspas så det knakar i käkarna och det enda ögonen vill är att blunda :)
Ha det gott!
Britta
Skönt att höra att det finns fler som har fullt sjå att hålla sig vakna efter nio
tror dock att man ska se det som en fördel eftersom vi också får mycket sömn som är så viktigt för oss människor. Är också ganska säker på att det är lite typiskt högkänsliga att vara väldigt kvällströtta eftersom våra hjärnor går lite mer på högvarv under dagen. Mycket att ta in och bearbeta när man uppmärksammar allt omkring en.
Du är inte ensam om att vara kvällstrött. Vid nio brukar jag stupa i säng på vardagarna. Tyvärr har jag inte sett ett program av de okända på jag vet inte när. Tror sista gången var när de visade programmet i huset där vi sov över i Vittinge.
Huvudet har inte velat vara med på liknande tankegånger på sista tiden, även om det kanske skulle vara just det som skulle behövas för tillfället.