Vi hamnade på sjön Gryssen en dag, lite hastigt och lustigt bestämt! Lines första upplevelse av att åka båt alltså! I början var det skitläskigt tyckte hon eftersom underlaget gjorde att hon kände det som om att hon inte fick riktigt fäste då hon instinktivt såklart fällde ut klorna så mycket hon bara kunde. Men väl uppe på plats bredvid mig och med min jacka som underlag gick det lite bättre.
Stundtals verkade det helt okej att åka båt och det såg nästan ut som om hon satt och njöt av ”fartvinden” när husse rodde. Men mest var det nog läskigt, särskilt efter att matte flyttat på den sköna jackan att ligga på. Förstod försent att det var därför hon började skaka och känna sig osäker igen, förmodligen för att det kändes halkigt och osäkert med klorna mot plastunderlaget.
Ett tag tog hon sin tillflykt under husses sits istället.
Kändes nog tryggare ändå och dessutom fanns det ju en ”kudde” att vila huvudet mot, något som hon alltid föredrar…att ha kudde alltså!
Men i det stora hela gick det ändå bra med båtpremiären tyckte vi. Måste bara fixa med lite bättre underlag inför nästa så att hon slipper känna sig osäker på benen.
Hur som helst så var det i alla fall en udda upplevelse att glida omkring där på sjön bland alla vackra näckrosor samtidigt som musiken från Dalhallas ”Into the valley” hördes klart och tydligt.
En rejäl kontrast måste jag säga!
Men som sagt, näckrosor…finns det vackrare vilda blommor här i Sverige?
Här kommer en bildbomb av dem….!
Skulle kunna ha fotat i evigheter…men tror inte att Sv var av samma åsikt… :) han var ju ute efter fisk såklart men får nog döpa denna sjö till Döda havet istället, knappt ett vak ens en gång på de ca fyra timmar vi var ute.
Och då ska det vara en sk ”Put and take” sjö alltså en sjö som de planterar in fisk i emellanåt. Men det var nog ett tag sedan sist?
Nåja…vi fick i alla fall en skön naturupplevelse och Line fick göra ännu en erfarenhet av vad livet kan ha att erbjuda.
Och hon fortsätter att imponera för hur rädd hon än var så hördes inte ett gnäll eller pip eller någon ansats till att vilja fly ur båten. Hon bara liksom finner sig i allt som vi hittar på med henne.
Men glädjen över att vara i land igen då hon efter våra peppande påhejningar till slut vågade ta ett skutt ur båten över till sandstranden gick inte att ta miste på.
Flera varv av rusande glädje i sanden med några avbrott för att gräva ur sig lite energi också visade klart och tydligt att hon tyckte typ ….”Yes….jag överlevde….jag är på torra land igen!”
Gillade den här bilden som jag knappt visste om att jag tog ens..men häftig blev den i alla fall.
Och så en närbild av….?? Ja kan ni gissa vad? 
Svar kommer i nästa inlägg!
Godnatt och sov så gott!
Britta