Onsdag igen, vilket de tre senaste veckorna varit detsamma som träningsvärksdagen. Men faktiskt inte idag. Skulle ju gärna vilja påstå att jag nu är så vältränad i ”ridmusklerna” så att jag inte får värk längre….men tyvärr!
Igår körde vi mer hjärngympa än ben och maggympa, så det är nog den rätta förklaringen.
Och för den som undrar hur det kan vara hjärngympa att sitta på en häst som springer runt på en ridbana så kommer här förklaringen.
Vi skulle nämligen rida i serpentiner över banan, med olika antal ”bågar” som vi skulle dela upp banan i. Man skulle alltså hålla koll på hur många bågar (svängar) man gjort, och hur man skulle dela upp dem jämnt över banan.
Dessutom skulle man när Susanne sa ett jämnt antal bågar , alltid avsluta med att byta varv, alltså den riktning man red i innan man började med bågarna. Och vid udda antal fortsätta i samma varv som man började.
Ibland skulle man också lägga in en halt på medellinjen (mittlinjen på ridbanan) och sen fortsätta med sitt bågräknande och hålla koll på varven.
Puh! Blev mycket för min lilla hjärna att hålla reda på. Hatar ju siffror och allt vad räkning heter eftersom min hjärna liksom ”låser sig” så fort det blir tal om det.
Svårt var det men också nyttigt att få tänka lite. Tyvärr så blev jag avbruten ett par gånger när jag tyckte att jag lyckats få lite kläm på det, dels pga en hästtransport som kom körande och satte skräck i hästarna som tog några språngsteg i en helt annan riktning än det var tänkt, (höll mig kvar på hästen i alla fall) och dels pga att hästen jag hade igår( Stjarni) har kommit på att om man saktar in och blåser upp sig så tror ryttaren att man ska bajsa och då får man stå stilla en stund.
Tror vi hade tre eller fyra ”bajspauser” utan resultat, men en ”kisspaus” då det faktiskt kom en hel del, så där kunde han passa på att vila lite.
De är verkligen roliga med sina personligheter hästarna. Och den som tror att, en häst är väl en häst som alla andra tar helt fel.
Men nu ska jag ta och kamma min lilla pälsboll Rasmus som så smått börjat fälla vinterpälsen. Han förvandlas verkligen till en helt annan katt när den bitvis decimeterlånga vinterpälsen är borta.
Men innan dess har vi en hel del kamning och tovklippning framför oss!
Det är knappt man ser vad som är bak och fram på den här, eller är det någon som lagt farmors gamla pälsmössa där på sängen?
Bra passform på den här soffan tycker Rasmus!
Britta
Ja men jag tänker ju positivt! Jag kritiserar min hjärna! Alltså har jag ju en hjärna enligt mig själv, det är väl positivt?
Nejdå, men så här är det Göran. Jag har aldrig varit särskilt smart, men faktiskt så lider jag inte så mycket av det heller, jag till och med trivs ju med att jobba som städerska, det skulle jag nog inte göra om jag hade en intelligent hjärna som ständigt ville ha nya utmaningar, är nog lite Skalman över mig. Nu äter jag! Nu jobbar jag! Nu sover jag!….ja och trivs faktiskt med det.
Alla kan ju inte jaga karriärer och försöka bli bäst på allt, vi mindre smarta ingår liksom i ekosystemet också, alla har sin plats.
Tror faktiskt att det skulle bli brist på städerskor och kyrkogårdsarbetare om alla gick omkring med högt utvecklad IQ, och hur skulle det bli i samhället?
Så egentligen är jag positiv. Ser faktiskt inte ner på mig själv pga min lägre intelligens för alla behöver inte vara smarta, så länge man har andra bra sidor tycker jag, och det anser jag faktiskt att jag har!
Där ser du, nu var jag väl positiv mot mig själv
Britta
Varför hamnar jag alltid vid dessa individer som hela tiden kritiserar sig själv? Jag får ständigt ligga i och försöka ändra på vad ni säger. Trodde du hade kommit över dina negativa tankar, men nu pratar du om din lilla hjärna i stället
Mia och jag pratade också om detta idag om att tänka positivt och jag fick ändra henne några gånger också (hon hackade nog lite på mig också)