Då blir man glad…!

september 12th, 2018

IMG_6908

När man kommer tillbaka till jobbet efter tre och en halv månads sjukfrånvaro och möts av den här synen på bordet i fikarummet!

IMG_6906

En stor vacker blomma med tillhörande kort där det står att man hälsas välkommen tillbaka och att man dessutom varit efterlängtad! :)

Då går det faktiskt lite lättare att komma tillbaka till ”verkligheten” igen. 

För visst hade jag anat att det skulle bli jobbigt att ställa om både kropp och själ till att börja leva ”robotlivet” igen som yrkeslivet ju faktiskt är…. för de flesta i alla fall!

”Äta jobba sova….äta jobba sova….äta jobba sova…..!” 

Men att det skulle bli såå jobbigt, att jag skulle bli såå trött i huvudet och att det skulle bli såå  ”ont i kroppen” direkt ….det var jag faktiskt inte beredd på, det ska jag erkänna!

En del säger…”du kanske skulle ha varit sjukskriven lite längre”….men nej….det hade nog inte spelat någon roll om jag varit hemma en vecka till, eller en månad….starten hade blivit lika jobbig ändå, det är jag helt säker på!

I måndags efter jobbet kan man säga att jag var död….ville, eller rättare sagt kunde, bara ligga i soffan och blunda med korta avbrott för att få hjälp av Sv med det onda i kroppen och att få i mig mat.
Högerarmen värkte och kändes svullen ända ut i fingrarna, nacken kändes som om någon monterat in ett spett där, vilket i sin tur ger en otäck ensidig huvudvärk som känns som om ögat är på väg att tryckas ut ur skallen.
Musklerna innanför revbenen på ryggen känns som om de drar ihop sig som typ ”ostkrokar” och ömmar som blåmärken när man nuddar vid dem.
Och som ”grädden på moset” kändes det opererade bröstet som om det skulle var fullt av mjölk ungefär…knöligt, spänt och ömt pga lymfvätska som samlats där.

Sen vet ju åtminstone de som är introverta och högkänsliga hur det känns i hjärnan efter en dag med socialt umgänge (vilket det såklart blev med kollegorna som det kändes roligt att träffa igen) för vi hade ju en hel del att ”avhandla” och prata om efter så långt uppehåll från varann.
Mätaren för ”socialtoleransnivån”  gick nog upp på rött redan under de första fem minuterna av frukostrasten och sen gick jag på ”reserven” rast nr två vilket inte räckte så långt! Reservresursen alltså!   :)

Så redan på hemvägen i bilen kände jag att jag nog egentligen inte var särskilt lämplig som chaufför. Miljarders av tankar som snurrade runt i hjärnan samtidigt som en del av den  bara ville stänga ner och ta godnatt!
Stopp…det räcker nu….måste hem till ett mörkt, lugnt ställe och bara få sortera tankar i lugn och ro!

Så det blev alltså soffan! Tack och lov att man har möjlighet att välja den!
Tack och lov att man inte har en massa djur som väntar på att bli omskötta….eller småbarn som kräver ens engagemang när man kommer hem!

Och framförallt …tack och lov för Sv som kan hjälpa mig att få bort åtminstone den allra värsta smärtan!

Nu är det onsdag och idag har jag faktiskt fungerat skapligt, tack vare Sv, alvedon, voltarensalva, värmedynan och massagedynans jobb de senaste två dagarna.

Orkade till och med åka till Leksand en sväng efter jobbet för inköp av hundmat på granngården och lite tyger och annat på PMU second hand!

Sitter ju till och med och bloggar nu, även om gränsen för det också snart känns nådd i armen. Har svårt att hålla på med datorn överhuvudtaget när jag är som sämst i kroppen, så även om jag känt att jag velat skriva så har det inte varit genomförbart under vare sig måndag eller tisdag.
Men…nu är jag som sagt snart tillbaka på banan igen och håller så smått på att återanpassa mig till att leva strikt efter klockan och göra sånt man måste för att överleva. Det sk ”robotlivet” där man till största delen ”existerar” och en liten, liten del av en ”lever”!

Såsom livet är för de flesta här på jorden! Man får bara försöka göra det bästa av det och stjäla åt sig ”guldstunder” lite då och då som ger kraft och energi att fortsätta framåt!

Dags att lägga fokusen på det nu tycker jag!  :)
Skriva om sånt som gör en glad och positiv! För visst finns det också väldigt mycket av ”den varan” här i livet, om man bara väljer att se det!

Det är faktiskt också ett ”val” man gör!

Britta

 

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu