lillasysterfix

Tänkte bara göra ett kort inlägg innan jag hoppar i säng. Ska prova ett nytt bloggutseende igen och valde det här eftersom det passar bra i dessa hösttider.
Gillar verkligen hösten när jag väl accepterat att den är här på allvar och att det inte finns någon återvändo. Önskar bara att den skulle följas av en ny vår istället för den där vita otäcka årstiden som nu väntar.
Började i alla fall den här dagen med att cykla upp till stallet för att fodra, flytta och släppa ut ett antal hästar.
Mia har tillbringat dagen i Uppsala (tror jag att det var) på hockeyturnering med äldste sonen och jag fick äran att rycka in som stallskötare, och usch och fy vad jobbigt och besvärligt det var, jag led mest hela tiden men vad gör man inte för sina kompisar!!!!;)
Nejdå!
Jag lovar att jag njöt av varenda sekund!
Från det att jag cyklade över de öppna åkrarna med sin otroliga utsikt över sjön Siljan och en tyst, tät och magisk höstmorgondimma omkring mig, tills att jag ca en och en halv till två timmar senare ställde undan skottkärran efter mockningen och trampade hemåt igen.
Fick ännu mer bekräftat att stallmiljön är något jag verkligen trivs i när jag tre till fyra timmar senare rotade runt i garderoben för att hitta något ”anständigt” att ta på mig för att gå på min mors 65 års kalas.
Hatar verkligen att gå i ”finkläder” . Obekvämt och begränsande känns det!
Nej tacka vet jag mina skitiga slitna men varma sköna täckbyxor och den blåa helly-hansen jackan smyckad med höstrån och lite spån här och där
Arbetshandskarna med ett och annat litet hål och underbar hästlukt!
Helt ärligt så hade jag nog hellre stannat uppe i stallet med fyrbeningar omkring mig än att försöka göra mig fin (vilket jag ändå aldrig lyckas med eftersom jag mycket sällan lägger pengar på den typen av kläder) och sitta still och vara trevlig med tjocka släkten.
Men självklart ska man fira sin mor när hon fyller pensionär för det är verkligen värt att fira tycker jag. Är verkligen tacksam över att ha mina föräldrar i livet som pigga och friska pensionärer.

Men nu slutar jag med en bild av Mia, hennes Djarfur och hennes kompis häst Komma. I bakgrunden skymtar en av de två shettisarna Lucy och Mike också.
Imorgon får jag träffa dem igen eftersom jag har lovat att mocka lite skit ur hagen, rena nöjet alltså, i alla fall jämfört med att sitta i obekväma finkläder och låtsas vara social med släkten

Britta

Elden sprakar i kaminen, stearinljusen ger ett mysigt sken, middag och disk omhändertaget av sambon, soporna utburna, hönshuset stängt och haspat, katter lite här och där i soffor och sängar som mätta och nöjda gör sig redo för en natts sömn genom att tvätta sig grundligt över hela kroppen, sönerna vid sina datorer på övervåningen, på bordet en liten ask after eight och ett litet litet glas körsbärsvin och bara tvätt och diskmaskinernas susande ljud avslöjar att det inte är helg riktigt än….men det finns faktiskt en ursäkt till att man får ha det så här bra en vardagskväll…..det råkar nämligen vara min namnsdag
Dessvärre kommer man väl räknas som alkoholist nu med svenska mått mätt.
En svensk dricker aldrig alkohol på en vardag…..(men att fullkomligt supa skallen i bitar fredag el lördag är helt okej).
Själv tycker jag nog att man kan ifrågasätta vilket som  är farligast ?
Några liter öl el vin eller en flaska sprit under helgen, jämfört med ett dessertglas körsbärsvin en torsdagskväll i avslappnings och njutningssyfte?
Nja….men du vet… är man svensk och faller för frestelsen att inta några centiliter alkohol dagen innan arbetsdag så är man väldigt illa ute!!
Då måste man vara på väg att bli alkoholiserad!!

Det är det här som är det sorgliga med vår svenska alkoholkultur. Se bara på England eller Irland där det är helt okej att ta en sväng till puben en onsdagskväll och dricka en öl eller två i goda vänners lag. Diskutera arbetsdagen som varit eller bara livet i största allmänhet. Känna hur kropp och sinne kopplar av och orkar hämta ny energi inför nästa arbetsdag.
Det funkar inte riktigt i Sverige, för om svensken tagit en öl eller två så vill han nog gärna ha en liten till, och tänk vad gott det skulle vara med en kall whisky eller en cognac till kaffet, och kanske en uppiggande drink på det…osv osv!
Det är få folk i världen som super sig så fulla som vi svenskar. De flesta hanterar alkohol på ett helt annat sätt, lite mer utspritt under veckan men ändå inte i närheten så stora mängder.
Nej när svenskar dricker alkohol så gör de det med besked, och i bästa fall står de på bena tills förfesten är över och det är dags att dra vidare till puben, och om de har ännu mer tur så släpps de in på puben och lyckas till och med hålla koll på kroppen under resten av kvällen.
Om de sen dessutom tar sig hem och kan gå och lägga sig i sin egen säng innan de slocknar (även om skorna kanske sitter kvar på fötterna ibland)  så har de i det närmaste haft änglavakt.
Och om man skulle vakna i en helt främmande säng eller under ett helt främmande köksbord och inte ha ett minne av vad som hänt kvällen innan så är det ändå helt okej…..för det är ju faktiskt helg och då får man som svensk dricka obegränsade mängder alkohol

Britta

Ja vissa sagor kanske inte tar helt slut där man trodde, och i det här fallet så kunde jag bara konstatera när jag dagen efter Tjorvens ”flytt” tittade ut genom fönstret fick se henne stå där igen fast i en hage lite längre bort.
Hon finns alltså fortfarande kvar i byn och dessutom när jag var på väg hem efter en promenad i söndags så kommer hennes ägare åkande och bromsar in när han ser mig, vevar ner rutan och frågar återigen om jag ändå inte ska ha Tjorven!
Suck! Vad ont det gör!
Han hade dock glimten i ögat den här gången eftersom han förmodligen är väl medveten om hur mycket jag egentligen skulle vilja och kanske hoppas på att jag ska ändra mig om han frågar tillräckligt många gånger.
Men mitt beslut står fast och efter att vi pratat en stund kom det väl fram att han egentligen inte ville göra sig av med henne vilket jag väl kan förstå.

Jag sa att det nog inte är meningen att hon ska säljas och att hon helt enkelt är bra för honom,och då talade han om att han nog skulle kunna få en plats åt henne på en hästgård i byn där han bor, så hon blir nog kvar hos honom ett tag till skulle jag tro.

Min son lyckades ta ett foto en kväll när jag var inne och ”pratade”  med Tjorven, kul att ha som minne om det snart är sista gången jag ser henne. Glömma henne kommer jag ju inte att göra men minnesbilder suddas ju ut med tiden och då kan det vara bra att friska upp minnet lite.
Ja just det, det var så hon såg ut hon som faktiskt kunde ha blivit min, kan jag tänka då
Tror vi hade passat rätt bra ihop faktiskt, två blondiner med kraftiga ben
(Fast hon är faktiskt mycket blondare än mig)
Nja inte intellektuellt kanske! Där klår hon mig nog:)

Tänk om kristallkulan kunde visa en glimt av framtiden. Eller skulle man vilja det?
Kanske inte, och hur som helst så får man ju svar på allt till slut, även om man känner sig extra otålig ibland över att få veta.
Men nu är det sängen som gäller!
Godnatt
Britta

Så var sagan om Tjorven slut!
Idag kom han och hämtade henne eftersom betet här är slut och hon behöver ju lite mat denna dam.
Straff eller inte men några guldstunder hann vi i alla fall få Tjorven och jag.
Idag när jag satt på huk och  fyllde på vattenbaljan passade hon på att undersöka mig lite så där i smyg på hästars vis. Vädrade och fnös medan hon sakta förde mulen nedifrån mitt lår, upp längs armen och vidare till kinden och håret där hon stannade till och fnös lite extra. Jag vred huvudet emot henne och blåste försiktigt tillbaka i hennes näsborrar och man riktigt kände hur hon försökte tolka och bearbeta intrycket av mig. En kort stund satt vi sådär och liksom turades om att blåsa på varandra och hon verkade gilla det. Det är en härlig känsla att sitta sådär på huk framför detta stora mäktiga djur som skulle kunna döda mig med bara en kick med framhoven, men ändå bara känna hur ett stort lugn och ömsesidigt förtroende sprider sig i kroppen.
Jag passade på att viska ett tack för att jag fick chansen att lära känna henne och att jag aldrig någonsin kommer att glömma dessa stunder då vi ”nosat” på varandra, eller då hon hälsade på mig med sitt dova gnäggande när jag kom med lite rivet gräs eller en morot.
Har verkligen fått bekräftat att det är den här typen av häst jag skulle vilja äga någon gång i framtiden.
Stor lugn och trygg att rida ut på varma sommarkvällar, klara höstdagar, rimfrostiga mulna vinterdagar då allt är så tyst ute i skogen, tidiga vårmorgnar när fåglarna börjar kvittra igen och lukten av jord känns som något man nästan glömt, på en vän som med lätthet bär dig över stock och sten.
För mig känns det verkligen som en av livets mening.

Men vi får väl se vad framtiden har att bjuda på, tar en dag i taget och försöker göra det bästa av den utan den del av mitt hjärta som Tjorven tagit med sig, för den får jag aldrig tillbaka igen.

Britta ♥

Ja dessa drömmar, vad lustiga de kan vara. Ibland undrar man verkligen var allt kommer ifrån?
Från att ha försökt fånga tuppen som sprang omkring med ett par döda kycklingar på ryggen till att befinna sig på en bystugefest tillsammans med Cesar Milan är väl inte likt någon upplevelse jag hade under gårdagen??
Det sägs ju att hjärnan i drömmen bearbetar det man upplevt under dagen men då måste jag ju säga att jag tyvärr inte träffade Cesar igår och inte ens såg honom på tv, och några döda kycklingar såg jag heller inte till, så inte vet jag hur hjärnan fick till den blandningen.
Trevligt var det i alla fall! På festen alltså, och Cesar är en man som verkligen har något visst enligt mig, ja ärligt talat så tycker jag att han är rätt….? hm…man kanske inte får skriva såna ord på en blogg? Men om jag säger att det börjar på s och slutar på g med tre bokstäver emellan så har jag nog gjort mig förstådd utan att vara vulgär eller nåt
Han har ett utseende som nästan har en förtrollande verkan på mig och jag sitter som hypnotiserad när jag tittar på hans program och liksom bara suger åt mig intrycket av honom. Särskilt ögonen och blicken! Ojoj!
Att min sambo sen går och gruffar och grymtar och inte kan förstå vad jag ser hos den där, eller som han uttrycker det ”Denda lill fet mexicanarn” har ingen större inverkan på mig i det läget:) Jag bara njuter av programmet .

Ja nog är det en fascinerande värld våra drömmar bjuder på och jag skulle verkligen inte vilja vara utan dem. Är alltid lika spännande när man lägger sig på kvällen och undrar vad man ska få uppleva kommande natt.
Är lyckligt lottad som kommer ihåg så gott som varenda dröm eftersom jag vet att det finns de som nästan aldrig kommer ihåg att de drömt något, bla min sambo och yngste son. Som tur är så är min äldste son och jag lika på det här området och kan ha långa diskussioner om de drömmar vi haft.

Annars går väl livet vidare som vanligt även om jag de senaste dagarna funderat mig grå på varför Tjorven dök upp i mitt liv just nu, och varför jag måste utsättas för att känna hur det är att vara så snubblande nära att få en dröm förverkligad, men ändå så långt bort?
Har kommit fram till att det måste vara ett straff av något slag som jag gjort mig förtjänt av någon gång i det här livet eller något tidigare, och jag lovar att det känns!
De mörka krafterna måste verkligen jubla när de vrider om kniven som sitter i hjärtat på mig varenda gång jag tittar på henne. Kunde ändå inte hålla mig borta idag och passade på att byta hennes vatten och riva lite gräs som hon lugnt tuggade i sig medan jag stod nära nära och smekte hennes otroligt mjuka lena päls.
Tusan också! Nu är gråtklumpen tillbaka i halsen!
Som sagt, ett väl uträknat straff måste det vara och det tar precis där det är meningen, djupt inne i själen!
Hoppas att jag lärt min läxa nu och att jag en dag förstår meningen med det.

Men nu drar det ihop sig till läggdags och när jag tänker på morgondagen får jag i alla fall en positiv känsla eftersom jag slutar tidigare på jobbet, redan halv två, och sedan är ledig på fredag.
Härligt!

Britta

Ja det sägs ju att vi lever livet för att lära, för att uppleva och få erfarenhet av alla de olika känslor som finns att pröva på som människa.
Men nog undrar man ibland om det verkligen kan komma något gott ur allt som sker när det skär i hjärta och själ så att man inte kan annat än låta tårarna trilla, eller ska jag säga rinna…nej förresten…forsa nedför kinderna.
Tankarna snurrar och man undrar, varför ska det här hända nu…kunde det inte ha varit fem sex år framåt i tiden…då hade det varit en dröm som gått i uppfyllelse… en helt otrolig och så där overklig händelse som man inte tror händer.
Men nu är det 2010 och ekonomi och familjeomständigheter gör att jag måste tacka nej till ett sånt där helt overkligt erbjudande jag fick idag.
Gick här som vanligt och skulle sätta igång med maten, men beslöt mig för ett toalettbesök innan jag började. När jag sitter där inne hör jag att det knackar på dörren och av naturliga själ kan jag inte gå och öppna men skyndar mig så gott jag kan. Reser mig upp från toaletten och ser i fönstret att det står en traktor ute på gården.
Aha, kanske Tjorvens ”pappa” tänker jag, som ska fråga om det är okej att ta vatten nu när Tjorven flyttat tillbaka till hagen utanför mitt hus.
Klär på mig och går ut för att se om han är kvar och då kommer han precis på väg att hoppa in i traktorn igen.
”Jaha, där är du” säger han sätter armarna i kors, lutar sig mot traktorn, drar in andan och tittar på mig.
”Vill du ha Tjorven av mig?”
???????? Vet inte vad jag svarade här!
”Ja, jag vill inte ha något betalt, hon är ju gammal och jag känner att jag inte har tid för henne, får bara dåligt samvete när hon ska gå i hagen, det är så mycket annat omkring med gård och djur”
Jag förstår vad han menar eftersom han är bondson och förmodligen ska ta över efter sina föräldrar, så någon fritid finns det nog inte för honom.
Jag förklarar att det egentligen inte finns något annat jag hellre skulle vilja men tyvärr så ligger det helt fel i tiden och det skulle i slutändan bara ge mig dåligt samvete.
Vi pratar en stund och jag hoppas att jag fick honom att förstå hur det ligger till med allt just nu och varför jag måste tacka nej till ett erbjudande som förmodligen bara kommer till en,
en gång i livet.
Han tycker i alla fall att jag ska prova henne någon dag men jag vet att det förmodligen bara skulle göra dubbelt så ont i själen då och just nu klarar jag inte av det.
Betet börjar ta slut här och hon måste snart flytta tillbaka till byn där han har sin gård och det blir nog bäst så eftersom det skär som knivar i mig nu när jag ser henne beta här utanför.
Om mina barn var vuxna och levde sina egna trygga liv, och om jag hade ett stall och hagar, ekonomi och tid för hästägande så hade jag inte tvekat en enda sekund.
Men nu har jag tydligen valt intensivkursen i sorg och längtan så det är bara att genomlida och försöka gå vidare, men usch vad ont det gör!
Tänkte avsluta med en bild på henne men då börjar de där förbaskade tårarna rinna igen och klumpen av gråt trycker redan på så det gör ont i halsen så det får vara.

Ska gå och lägga mig nu och försöka få lite sömn trots att jag vet att tankarna kommer att snurra en hel del innan jag somnar.
Får väl ta fasta på orden han sa innan vi skildes åt idag.
”Du kommer nog att kunna  skaffa häst någon dag, det finns ju massor med hästar”
Och jo, visst gör det, men knappast någon att få gratis och kanske inte någon som är så lik den häst jag red på i drömmen en natt, som Tjorven är.
Fast det sa jag inte förstås även om jag märkte direkt att det här var den typen av människa som är lätt att prata med direkt. Som om man redan kände varandra. Alltid trevligt att träffa på sådana när man är lite asocial och introvert i övrigt

Men nu ska jag torka tårarna och önska att Tjorven får komma till någon som uppskattar henne som den underbara varelse hon är och som kan ge henne en fin ålderdom  och njuta av lugna skogsritter precis som jag skulle ha gjort.

Britta

Kanske beror det på det gråa vädret som varit det senaste dygnet, för idag kom det plötsligt över mig. Vintern kommer snart att vara här igen, vare sig jag vill eller inte.
Har kört förträngningstaktiken ett tag nu men tyvärr så funkar det ju aldrig i längden och man blir tvungen att släppa fram alla negativa tankar som gömt sig långt därinne någonstans.
HATAR verkligen vinter snö och kyla!
Särskilt kombinationen snö och strålande sol, som gör att man bländas tills man får huvudvärk.
Visst kan det vara fint när rimfrosten biter sig fast i träden men då vill jag helst betrakta det inifrån med en värmande brasa i kaminen eller vedspisen.
För mig känns vintermånaderna som en enda lång mörk tunnel att ta sig igenom och jag känner mig inte redo än. Känner hur det liksom knyter sig i halsen och får lust att fly någonstans….vart som helst … ut ur min kropp eller åtminstone ut ur detta land för några månader framöver.( Min syster tyckte att jag borde söka hjälp för det här när jag förklarade hur jag kände inför vintern.)
På jobbet kommer kanadagässen dagligen flygande över oss och jag stannar alltid upp med det jag håller på med för tillfället, och låter själen och sinnet glida med ett tag under deras flygtur. Förmodligen håller de på att träna på plogformen inför resan till något varmare land och jag känner en så oerhört stark längtan efter att bara få lyfta och följa med dessa kloka djur.

Önskar att jag som de flesta kunde säga ”å vad fint och vad mysigt” om den här bilden jag tog i vintras men jag känner inget som helst behov av den här årstiden.
Den enda gång jag önskar att det är lite vitt är när julen närmar sig. Tack och lov för att julen finns som ett ljus mitt i allt det mörka annars fick jag nog tillbringa vintrarna på någon psykklinik i ett ljusterapirum med lövskog och gröna ängar som fondvägg.

Och tack och lov för levande ljus och deras tröstande värmande sken när snön yr utanför fönstret och temperaturen sjunker till -25.
Måtte det inte bli en lika svår vinter som den som var.

Men det är väl bara att gilla läget och ta en dag i taget, för våren kommer ju ändå till slut och det är lika fantastiskt varenda gång när djur och natur vaknar till liv igen och man kan andas ut och känna att ”jag överlevde den här gången också”.

Britta

Inatt har jag faktiskt sovit riktigt gott så nu är nog månen rund,full och fin igen.
Dessvärre blev nog sömnbristen för stor de senaste dagarna eftersom mitt tinnitus är tillbaka igen, eller så är det den inre ”snart blir jag arbetslös” stressen som gör att det dyker upp.
Det känns ungefär som att ha en humla instängd långt inne i huvudet någonstans. Det brummar och surrar så att man nästan kan känna fysiskt hur det liksom vibrerar.
Det lindrar lite om jag stoppar in något som bomull eller en öronpropp i örat men i längden är också det jobbigt tycker jag.
Har ingen aning om vad som orsakat detta och läkaren jag var till en gång för att få det undersökt sa bara att det var bara att acceptera och inget att göra något åt.
Så tack och lov för att det bara dyker upp ibland och inte finns där konstant för det är ganska påfrestande även om man vänjer sig till viss del. Sömnbrist och  inre stress verkar i alla fall förvärra det och det är väl inte helt omöjligt.

Annars rusar väl livet på och på jobbet har vi nu rivit upp alla hundratals blommor vi planterade i våras, och snart är det väl lövkrattning som gäller för hela slanten. Vältränade armar får man i alla fall och dessutom betalt för det.

Men nu känner jag att det är dags att få klar alla kvällsbestyr för att kunna hoppa i säng. Imorgon är det i alla fall fredag vilket betyder att jag slutar jobbet kl ett.
En alldeles lagom lång arbetsdag tycker jag:)

Britta

Ja det är i alla fall ett par av alla de underliga saker mina drömmar bestått av natten som var. Månen är på gång igen vilket alltid leder till nätter med orolig sömn och obegripliga drömmar.
Var längesedan jag vaknade och kände mig så rädd som jag gjorde inatt efter drömmen om vargdvärgarna som kom krypande uppför husväggen medan jag i slow motion som vanligt i drömmar försökte hinna stänga fönstret innan de nådde fram.
Drömmen började med att jag stod och tittade ut genom fönstret i halvmörkret och tyckte att det rörde sig på marken nedanför, eftersom det var mitt i natten och jag ville se vad det var så öppnade jag fönstret för att se bättre.
Då ser jag att det är en slags dvärgar som ser ut ungefär som små vättar med gråa luvor och skägg som sakta rör sig bort ifrån gården. Jag vet att jag inte borde se dem och att jag måste stänga fönstret innan de upptäcker mig eftersom jag instinktivt vet att det kommer att hända något obehagligt om de gör det.
I nästa sekund ser jag hur en av dem lyfter huvudet och tittar rakt på mig med ett par små lysande gula ögon och jag känner hur jag blir alldeles iskall inombords.
Jag tänker igen att jag måste stänga fönstret för nu är det fler och fler som förstått att jag sett dem och ögonparen som riktas mot mig ökar hela tiden i antal.
Jag famlar efter fönstret som åkt upp till max samtidigt som jag ser hur de börjar röra sig mot husväggen nedanför och ju närmare de kommer desto mer byter de skepnad och börjar förvandlas till ett vargliknande djur som med lätthet tar sig uppför väggen.
Paniken stiger och jag använder alla krafter för att gripa tag i fönstret och dra igen det medan jag hör deras dova morrande läte. Deras ögon är nu röda och tänderna glimmar vita medan dräglet sakta rinner nedför deras käkar.
Jag har äntligen fått tag i fönstret och ska precis lyckas få igen det när de två första når fram och sträcker fram sina tassar som ser ut som en blandning mellan händer och tassar med håriga fingrar och klor istället för naglar.
Tack och lov så vaknar jag här men obehagskänslan sitter kvar ganska länge och jag som vanligtvis är väldigt nöjd med att ha eget sovrum pga min sambos snarkningar, känner att det nog hade känts tryggt med lite snarkningar i örat en natt som denna
Men man kan ju inte få allt här i livet:) och jag vet ju att det bara är en dröm och ingenting att bry sig om.
När jag till slut lyckas somna om kommer en inte lika läskig men däremot konstig dröm om ett par getabockar som envist vill ta sig in i mitt verktygsförråd på jobbet när jag och min kollega är där inne för att göra i ordning och dra ut våra redskapsvagnar för dagen.
Vi försöker att mota dem med krattor och liknande men de är envisa och aggressiva och vi hör hur det smäller i dörren när de stångar med sina kraftiga böjda horn mot den.
Som vanligt slutar drömmen med att jag vaknar och när jag ligger och försöker somna om igen väcks jag återigen men nu av ljudet av att någon går i trappen som tack och lov är min äldste son som kommit hem ifrån en fest och inte någon elak vargdvärg

Ja inte vet jag om dessa drömmar har något budskap och i så fall klarar åtminstone inte jag av att tyda dem, kanske lika bra det
Dessvärre så väntar väl ytterligare en snurrig natt eftersom månen inte är helt full än på någon dag.
Idag har jag mest gått omkring som en sömnig Zombie som vanligt när jag fått för lite sömn, men har i alla fall lyckats plocka ner och packat in studsmattan för vintern och faktiskt tvättat ett par fönster så helt bortkastad har dagen inte varit.
Men nu får det nog bli en tekopp innan jag kryper i säng och sen får vi se vad natten har att erbjuda i drömväg.

Britta

Eftersom det tydligen inte gått att kommentera bloggen på sistone och i misstänkt nära samband med att jag bytte utseende (på bloggen alltså)  så gör jag ett litet testinlägg för att se om det lyckas bättre den här gången.

Passar på att visa bilden av Tjorven under en av hennes vilopauser eftersom jag glömde att ta med den senast. Hon ligger så här ganska ofta faktiskt och kanske har det med åldern att göra?
Ibland ligger hon ner helt och hållet, alltså med hals och huvud utsträckt på marken och när jag en kväll kom cyklande reagerade hon inte förrän jag gjorde en tvärnit på grusgången, då hon hastigt tittade upp och gav mig en blick som sa ”vad i hela friden håller du på med människa, jag försöker faktiskt sova här”

Tyvärr så har hon flyttat till en hage lite längre bort nu men jag kan fortfarande se henne ibland och idag när jag var ute på gården och städade lite så såg jag att hon och hennes ägare tog en barbackatur denna fina höstkväll.
Kände mig verkligen glad för hennes skull och hon verkade riktigt nöjd med att få komma ut och se sig omkring lite, skrittade på med lätta snabba steg och man skulle aldrig kunna gissa att hon är en så pass gammal dam som hon är.

Nej, det här skulle ju bara bli ett litet test så det är väl bäst att jag slutar skriva nu!

Britta