lillasysterfix

Ja, säga vad man vill om att som Jungfru leva tillsammans med en Skytt som dessutom är aningen överaktiv, men när han väl fått intresse för och siktat in sig på något så gör han det i alla fall till 100%, även om det inte alltid handlar om saker som jag har någon behållning av i slutändan.
Jungfru och Skytt sägs ju vara en ganska omöjlig kombination men i vårat fall har det åtminstone funkat i över tjugo år, så antingen är vi inte typiska för våra stjärntecken, eller så har vi helt enkelt insett att det går att dra nytta av situationen om man bara ser till att stå ut och ha lite tålamod under de perioder det känns mindre roligt.
Alla förhållanden går ju upp och ner och så länge ”topparna” dominerar så är det nog värt att sträva på. Har man däremot fastnat nere i en djup dalgång någonstans där man ser sin partner som den sista man skulle offra något för för att ta sig upp igen så är det nog dags att gå åt varsitt håll och leta efter någon annan att klättra upp på toppen tillsammans med igen Världen består ju faktiskt av miljarder människor och även om ”gräset sällan är grönare på andra sidan” så är det nog värt ett försök när kärleken knappt går på sparlåga.

Hur som helst så har i alla fall Skytten för tillfället ”snöat in” på stallbygge och planering, dels tack vare att det är just det han ägnar sig åt tillsammans med sina elever nu på dagarna och dels för att han hittat ett roligt ritprogram på datorn där han kan rita upp och sen se resultatet tredimensionellt så att man ser exakt hur bygget ska se ut när det är klart.  Ja och….vad säger man?…för min del är det helt okej!
Så det han helst ägnar sig åt nu på kvällarna med datorn i knät framför kaminen är faktiskt att rita och filosofera över hur vårat eventuella stall skulle kunna se ut, så nu får han nog bo kvar här ett tag till om han vill

Det värsta är väl däremot att hans entusiasm naturligtvis smittar av sig på mig så nu har hästtankarna börjat snurra i huvudet på mig igen.
Vilken ras vill jag egentligen ha? Fjording? Tinker? Ardenner? Islänning? Shettis? Nordsvensk? ??..??..??
Ja det snurrar en hel del vill jag lova.
Man måste ju i alla fall ha minst två för sällskapets skull och frågan är, två ridhästar eller en ridhäst och en shettis som sällskap? Klarar den ena av att lämnas ensam när kompisen är ute på en tur?
Två ridhästar kan ju i och för sig vara roligt eftersom det då finns chans att ta med någon mer på en ridtur.
Har dessutom läst att det kan vara lite svårt med utfodringen om man har en stor och en liten häst tillsammans eftersom de har ganska olika behov av fodermängd.
Men å andra sidan så skulle jag naturligtvis även motionera shettisen med körning och promenader så förhoppningsvis skulle den inte riskera att bli alltför fet.
Fjording var ju egentligen det första jag hade i tankarna för några år sedan när jag började drömma om att ha häst någon dag igen, sen blev jag förälskad i Tinker som verkar vara otroligt lugna och trygga hästar, vackra är de också med sitt hovskägg. Islänningar är ju också underbara med sin tölt men å andra sidan ganska dyra om man inte vill ha en eksemhäst vilket jag absolut inte vill.  Lider så fruktansvärt med dem när de går inpackade i sina exemtäcken på somrarna.

Sen har vi ju Tjorven förstås! En av de vackraste ardennrar  jag sett och som jag dessutom blivit erbjuden att få till skänks och hade tackat ja till direkt om jag redan haft stall och trots att det är ett sto som jag egentligen inte vill ha.
Men det är ju inte säkert att erbjudandet finns kvar så att säga när den dagen kommer.
Ja så nu har jag en del att fundera på igen, och som tur är säkert ett par år att ägna mig åt de funderingarna.
Känns i alla fall roligt att få lite respons här hemifrån och det är väl bara att hänga med och njuta så länge det varar:)

Nej nu kommer hungern smygande igen. Dags för lite te och smörgås!

Britta

Efter att ha tillbringat veckor i hönshuset passade jag på att släppa ut Idunn och Hugin idag. De tål mer kyla än man kan tro och tre minus som det var idag mitt på dagen är perfekt för att lufta fjädrarna lite.
Idunn var som vanligt tuffare än gubben sin och hoppade genast ner i snön på backen för att picka i sig av grönsalladen jag strött ut.

När hon tröttnat på pickandet lockade världen utanför hönsgården, och utan att bry sig om Hugin som satt och gruvade sig på stegen så knallade hon målmedvetet iväg på den skottade stigen.

Vid det här laget insåg han (som den toffel han är) att det bara var att ge sig av efter kärringen, men för att undvika snön så länge som möjligt tog han den längsta flygtur jag någonsin sett honom göra på så låg höjd.
Tyvärr hann jag inte fota men på bilden här har han precis landat strax bakom Idunn som hunnit en bit på väg.


Målet var som jag misstänkte deras favoritställe, brokvisten där det finns chans att få något extra gott eller att få mysa i soffan en stund.

Den här gången var det extra spännande eftersom någon hängt upp lite grönfoder på dörren, toppat med röda bär som brukar vara så goda. Hugin gav genast ifrån sig lockropet som betyder ”här finns det mat” och låter ”klocklock” ungefär och Idunn var som vanligt inte sen att reagera.

Efter att ha väntat en stund med hopp om att gubben hennes skulle servera maten, vilket han brukar göra, så insåg hon att det bara var att ta saken i egna fötter och helt enkelt hoppa upp och hämta de där frestande röda bären. Otroligt nog så hann jag precis få med hoppet som snarare ser ut som om hon står på en av Hugins stjärtfjädrar.
Hon nådde precis upp till bären men insåg nog att de satt för hårt eller att de inte var ätbara så några fler hoppförsök blev det inte.

Men lite vedkorgsmys hanns i alla fall med innan jag bestämde mig för att locka tillbaka dem till hönshuset, och man riktigt kände hur nöjda de var med en liten permission från den senaste tidens innesittande, och naturligtvis hade jag passat på att städa åt dem tills de kom hem igen, vilket Hugin alltid visar hur mycket han uppskattar genom att förtjust klucka, kuttra  och sprätta runt i det nya rena spånet.

Så den här dagen har jag faktiskt mest tillbringat utomhus med hönspyssel, snöskottning och vedbärning, och det var en ovan känsla som infann sig när jag till och med blev lite svettig efter ett tags skottande.
Kan ju inte påstå att vädret varit särskilt svettigt på sistone
Skönt med lite avbrott på kylan, även om det säkert bara är tillfälligt.

Men nu är det dags för matlagning som kommer att bestå av kycklinggryta med ris!

OBS! Idunn och Hugin lever dock fortfarande;)

Britta

Är verkligen glad över att ha hittat sidan introvert.se som beskriver min personlighetstyp så väl och ingående så att det känns som om jag själv skulle ha skrivit det.
Har alltid kallat mig själv blyg, i brist på en bättre benämning på hur jag känner mig inför nya människor och nya situationer. Men egentligen har det inte känts helt rätt eftersom jag i vissa lägen kan ”spela” social och det tror jag inte att en rakt igenom blyg person klarar av.
I alla fall så känns det skönt att veta att det finns fler som är som jag och att det inte är så väldigt ovanligt även om vi är en minoritet i samhället.
Tack och lov så är jag ju snart fyrtio år och kan till stor del anpassa mitt liv och min vardag efter mina egna behov, vilket gör att jag åtminstone inte varje dag behöver utsätta mig för (enligt mig) jobbiga situationer.
Jag kan välja att inte ha ett stort socialt umgänge utan några få vänner, och vara på på platser (tex biblioteket) där man inte behöver träffa så många människor, (eller i alla fall inte förväntas att tycka det är jättekul att ses och prata om tomma saker, typ väder och sjukdomar i en halvtimme) istället för att åka på ”stans” populäraste café där man förväntas vara social, pratsam och utåtriktad. ”Nej men är ni här, åh va kul!” ”Men hej, det var längesedan” ”Vi måste träffas någon gång, kom hem och ta en fika hos oss vetja!”
Nej, en lyckad tur ner på ”stan” för mig är när jag får uträtta mina ärenden utan att träffa på någon ”gammal bekant” eller någon som jag för artighetens skull (för jag vet hur man förväntas bete sig) bör byta några ord med.
Men även om man gör sitt bästa för att undvika det som känns mindre bekvämt så är det ju tyvärr omöjligt att helt slippa undan och igår kväll uppstod en av de jobbigare situationerna.
För en introvert är ju uttrycket ”mitt hem är min borg” verkligen något som stämmer och det är i hemmet man kan andas ut och koppla av och vila sin känsliga hjärna från sociala jobbiga upplevelser. Här väljer man för det mesta vem som ska komma och när och det är oerhört viktigt för välbefinnandet.
Visst händer det att min sambo (som för övrigt är extrovert) får en del oväntade besök men då behöver jag ju oftast inte vara den som ”tar hand om” gästerna eftersom det då i nio fall av tio handlar om att de ska prata om murning eller cykling (inget som jag är så insatt i) och jag kan dra mig undan och hålla på med mitt utan att någon tycker det är konstigt.  Har den eller han som det oftast är frågan om,  däremot sin fru med sig så blir det genast lite jobbigare, då jag blir tvungen att vara skådespelare och prata om ditt och datt som om jag vore en normalt socialt begåvad person som tycker det bara är trevligt med oväntade gäster.
Nu låter det som om jag är i det närmaste människohatare men det har faktiskt egentligen inget att göra med vem det är som kommer eller hur trevliga de än är, utan det är ju hos mig problemet ligger.
Det är därför det blir så jobbigt som igår kväll när jag känner att jag bara kan ligga i soffan (eftersom föregående natt bestod av alldeles för lite sömn pga oro över en av sönerna som var ute på lite kul och inte gick att nå på mobilen, men det är en helt annan historia) och avslappnat umgås med sambon och de två gäster jag visste skulle komma (som jag för övrigt inte känner att jag måste spela någon annan än den jag verkligen är med) och som jag inte tror bryr sig särskilt mycket om att jag bara ligger där och slappar med fötterna uppslängda på armstödet och kanske till och med blundar till lite ibland. Därför blir det lite av en chock när det plötsligt dyker upp två extra gäster som jag inte känner särskilt väl och vips så har situationen blivit en helt annan.
Men den här gången (vet inte om det har med åldern eller att jag var så trött att göra) så kände jag bara att, nej nu orkar jag inte låtsas vara normal. Det här var/är förresten två jättetrevliga och egentligen helt okomplicerade människor men som sagt så har det inte med det att göra. De får självklart komma hit och umgås och vara i mitt hem men när det är så oväntat och så oförberett så drar jag mig gärna undan och låter min sociala sambo ta hand om dem istället, vilket jag också gjorde. Normalt så tvingar jag mig själv till att uppföra mig så som man bör men igår kände jag att det fick vara slut på skådespeleriet. Visst är det synd att jag nu kommer att uppfattas som otrevlig och underlig av dessa människor men det är väl priset jag får betala för att få vara mig själv helt enkelt.
Bestämde mig igår för att folk helt enkelt får ta mig som jag är och passar det inte så får det vara så. Det tar lång tid att lära känna mig och jag orkar inte försöka anpassa mig till varje ny person och rätta mig efter regler om hur man bör uppföra sig.
Så jag erbjöd dem naturligtvis att sitta i soffan och sedan drog jag mig försiktigt ut ur rummet och gick faktiskt inte tillbaka igen trots att jag veet att man borde fråga hur det är, om de vill ha något mm mm, men det var som om min hjärna bara inte orkade mer. Det blev liksom stopp och stannade bara vid tanken utan att jag fullföljde.
Lyckades så småningom smyga upp och lägga mig medan de som tack och lov har fiolspelning som gemensamt intresse fortsatte att spela och umgås med min sambo.
Så nu är det nog dags att köpa den där T-shirten jag såg på marknaden med texten

”Hellre hatad för den jag verkligen är än älskad för den jag låtsas vara” .

Britta

Måste ju erkänna att vintern verkligen visar upp sin allra vackraste sida just nu. Visst är det lite väl kallt men med overall mössa och vantar går det faktiskt att vara ute och njuta av…..ja vad ska man kalla det?
Sagolandskapet tror jag…eller Narnia kanske
Hur som helst så har jag äntligen fixat utebelysningarna och i år blev det den bekväma varianten i form av att sätta en slinga i syrenbusken som omringar den stora tallen vi har vid infarten till gården.
Har helt enkelt inte haft tillfälle att leta gran och de två gånger jag varit nere i skogen för att leta ris så har kylan fått mig att bara ta det nödvändigaste eftersom fingrarna har en förmåga att sluta fungera i den här väderleken

Förutom stora slingan så har jag äntligen fått till mina blomlådor på det sätt jag tänkt i flera år att jag skulle göra. Stoppade helt enkelt ner lite granris bland silverek och kärleksört och hade en liten slinga som passade perfekt att sätta dit och även om det kanske inte är det vackraste arrangemanget i dagsljus så lyser det  i alla fall stämningsfullt i mörkret, vilket ju faktiskt känns som om det dominerar just nu.

Men det är väl bara att göra det bästa av situationen eftersom vi ändå inte kan påverka vädrets makter (tack och lov för det) och passa på att se fördelarna med ”ljusmyset” man kan ha nu.

Så här ser mitt hönsnät ut nu när alla dessa iskristaller envist biter sig fast överallt. Ett riktigt konstverk måste jag säga!
Avslöjande är det också såg jag när alla spindelnät runt brokvisten visar sig. Kunde väl aldrig tro att det var så tätbebyggt, men det verkar som om de valt att (spindlarna alltså) bygga en stadskärna just här hos mig:)

Annars har väl den här dagen rusat på som vanligt med det vanliga såsom eldning och hushållsarbete. Har två förkylda söner hemma också så idag behövdes det lite mer mat än vanligt till lunch.
När jag är ensam brukar jag göra mig en omelett eller en ordentlig äggmacka vilket jag klarar mig bra på nu när jag inte jobbar särskilt hårt.
Imorgon eftermiddag är det tuttulbak med syrrorna som gäller och därefter tänkte vi passa på att baka pizza när vi ändå har vedugnen igång så har vi kvällsmaten fixad också……..usch nu blev jag hungrig igen:)
Skulle inte ha något emot den där pizzan just nu faktiskt …..eller lite nybakad tuttul med messmör och varm choklad.
Mums!

Britta

Ja vet inte vilket ord jag ska använda. Väv? Labyrint? Fläta? Ett spindelnät?
Nog är det lustigt hur saker och ting i livet plötsligt börjar ha en massa sammanträffanden med varandra, liksom gå in i varandra utan att man riktigt kan se vart det ska sluta och vad som är meningen med de upplevelser de ger.
En fläta tror jag nog är ordet jag söker. En fläta som bara fortsätter och fortsätter där det ena och det andra dyker upp och tycks höra ihop på något vis.
Min fläta består just nu av vargar, vikingatid, fornnordisk mytologi,  träsnideri, hälsingegårdar samt ett gammalt folkslag kallat ”bioter” eller något liknande?
Tror inte att jag ska gå in på eller försöka förklara när, var och hur allt detta liksom flätats in i varandra den senaste tiden men det började i alla fall i och med mötet med massören som jag ringde till för att få hjälp med min axel.
Det blåser i alla fall väldigt positiva vindar runt mig just nu och det är bara att hänga med och njuta av livet så länge det varar. Det är spännande när ens eget liv blir som en liten deckare och man börjar fundera över hur allt som händer, (både små och stora saker) hänger ihop.
Tidigare liv är ju alltid intressant att fundera på och forska omkring, särskilt när man får lite ledtrådar här och där, som verkar passa ihop som pusselbitar till slut. Dessvärre så är det ju sällan som hela pusslet blir färdigt (precis som när man lägger ett vanligt pussel) och vissa funderingar och frågor lämnas obesvarade. Men det är väl någon vits med det och hör väl till livet skola helt enkelt, skulle ju bli lite tråkigt om man alltid hade facit framför sig

Gick i alla fall bra på arbetsförmedlingen idag samt hos tandläkaren då jag fick ett litet, litet hål lagat. 680 kr för ca 15 min. Ingen dålig timpenning de har de där tandläkarna, man undrar vad dessa priser grundar sig på egentligen.
Som tur var så hade jag tydligen ett tandvårdsbidrag från försäkringskassan att ta ut på 150 kr så lite billigare blev det ju.
Nåja, man ska väl vara glad för att man har den tandvård man har. Slipper väl förhoppningsvis börja tappa tänderna vid sjuttio åttio som de gjorde förr. Löständer är nog ingen höjdare skulle jag tro så man får väl se det som en investering i kroppen man bor i just nu
Men nu ska jag ta itu med kvällsbestyren och sen blir det sängen som gäller. Har varit på biblioteket idag och lånat en massa spännande nya böcker om bla gudar och gudinnor i norden och djur och natur i fornnordisk mytologi
Biblioteket är en plats som jag trivs väldigt bra på och idag var en sån där magisk dag då jag hittade bok på bok som jag skulle vilja låna. Vissa gånger hittar jag ingenting och nästa gång finns allt jag skulle vilja läsa och ändå är det ju egentligen samma böcker som står i hyllorna varenda gång man är där.
Skulle tro att den som är med och flätar livets fläta, styr blicken ibland och gör en uppmärksam på det man behöver för tillfället. Den här gången hade jag kunnat bära med mig säkert tio böcker hem men försöker begränsa mig av praktiska skäl så det fick bli fem noga utvalda. Resterande bläddrade jag igenom medans jag var där och vips så hade en och en halv timme gått utan att jag kände mig färdig, men då var det dags att hämta äldste sonen så det var bara att vakna upp ur drömmeriet och ge sig av. Tror jag ska ägna en dag åt att sitta där och läsa och bläddra i denna guldgruva av kunskap och intressanta fakta. Dessutom är det ju gratis, i alla fall än så länge!

Nej, sängen var det !
Godnatt !!
Britta

Japp, då var man uppe bland molnen och svävade igen då!
Efter en minst sagt tung söndag så tog jag äntligen tag i mitt liv och ringde städledaren på kommunen idag bara för att höra så att jag fortfarande finns med på vikarielistan. Det har ju gått fyra veckor nu utan att de ringt och jag kände att det nog var bäst att höra av sig till dem istället.
Och precis som i en förutsägbar film så satt hon just och uppdaterade vikarielistan och hade funderat lite över mig och hur det låg till med mig.
Och inte nog med det så hann jag inte ens fråga om det skulle finnas något jobb runt jul och i mellandagarna förrän hon undrade om jag kunde jobba då. Dessutom på det ställe jag hade hoppats på att få.
Det kändes nästan för bra för att vara sant och jag kände hur jag blev så där glad så att  det känns ända inifrån. En känsla som gör att man känner sig tyngdlös och liksom lysande inuti.
En stor sten släppte med tanke på att jag ska till arbetsförmedlingen imorgon för att upprätta en handlingsplan som det så fint heter. Tack och lov så har jag en bra arbetsförmedlare och med tanke på hur många hon har (säkert många långtidsarbetslösa) att försöka stötta och peppa till att söka jobb så blir hon nog glad åt det jag nu har att se fram emot.

Städledaren skulle naturligtvis också höra av sig om det dök upp mer jobb innan jul och det är också ett bra argument för mig att ge till arbetsförmedlingen imorgon.
Känns så himla skönt att åtminstone ha något att komma med eftersom jag inte varit särskilt aktiv i mitt jobbsökande hittills. Ärligt talat så har jag passat på att vila min axel efter kyrkogårdssäsongen och eftersom man knappt får vara sjukskriven i dagens läge så är jag faktiskt tacksam för varje dag som gått utan den enformiga arbetsbelastningen som brukar få axeln att protestera.
Men nu tror jag att jag kan andas ut i och med jobbet jag har framför mig, och riskerar nog inte att få ersättningen avstängd vilket det faktiskt är risk för om man inte är nog aktiv i sitt arbetssökande nuförtiden.
Det här är ju en extra press för mig som, även om jag skulle vilja ringa runt och höra mig för om jobb så kräver det så enormt med mod och energi för mig för att våga.
Telefonskräck kallas det väl….eller fobi kanske i mitt fall.
Men nu är klockan lite för mycket så det är väl bara att börja med kvällsbestyren innan man kan hoppa i säng.
Går i alla fall och lägger mig med ett betydligt lättare hjärta än igår kväll. Tänk att livet kan ändra sig så fort när det ser som mörkast ut.
Vill säga Tack till dem eller det eller vad som hjälpte mig idag för jag behövde det verkligen. Visserligen höll jag den stora bergskristallen i vänstra handen när jag ringde bara för att få lite stöd från någon, och uppenbarligen så fick jag det stöd jag önskade

Britta

Ja så kan det gå när man varit på bystugefest dagen innan. Förstår inte att det alltid ska sitta magsjukesmitta i de där bystugeväggarna Och alltid ska det drabba mig!
För det kan ju inte bero på att det huttades till maten igår och dracks cider och att jag sprang och smakade öl av både den ena och den andra:) Blir väl förkyld också nu på köpet.
Men roligt var det i alla fall för det är inte ofta man blir uppbjuden till bugg av tjugoåringar och sen dessutom klår dem på Dart
Så nu är mitt minimala festbehov uppfyllt för lång tid  framöver.
Förstår inte varför jag blir så otroligt dålig dagen efter. Springer och hukar mig ner över toalettstolen i flera timmar i sträck och tyvärr så fortsätter det ju trots att det liksom inte finns något mer att få ut….och ja….inte så trevligt att skriva  om här kanske men alla vet ju vad kroppen tar till när det inte finns något annat maginnehåll…brr…vill inte ens nämna det men det börjar väl på g och har en smak som….nej tiv…nu får det räcka med den infon tror jag:)
Lyckades i alla fall först vid tvåtiden fortfarande sängliggande få i mig några gurkskivor som faktiskt fick stanna kvar i magen, och nu sitter jag ju här och skriver och har till och med fått ner en porterstek i grytan som står och puttrar. Får väl se om jag får ner den i magen också sen när den är färdig.
En fördel med att ha såna här dagar är i alla fall att man blir otroligt smal (i alla fall för tillfället) och kan liksom slappna av i magen utan att den ”står ut” de minsta Känns snarare insjunken!
Dessvärre är det väl bara på grund av all vätska som saknas i kroppen och den törst som brukar komma sen ser ju till att ”fylla ut påsarna” igen så att säga.
Men nu drar det ihop sig till potatiskokning. Och sen hoppas jag att vi får till en mysig första adventsmiddag tillsammans. Måste ju tända första ljuset nu när jag pyntat och gjort i ordning adventsstaken för det.

Ha en mysig första advent !

Britta

Letade efter en bild som skulle passa till inlägget men har ju mest fina bilder att njuta av så det blev lite svårt,så till slut fick det bli den här svanen som ser ut att flyta omkring lite tyst för sig själv och liksom låtsas att allt är som vanligt…..men under ytan kanske något annat döljer sig ???
Oj, det lät nog ganska allvarligt. Det är inte så att jag själv går och bär på någon stor hemlighet som jag ska avslöja här och nu. Nej det är bara det att vissa saker vill man knappt nämna därför att man tror att något ska ändra sig då.
Som t ex när man säger, ”Vilket fint väder vi har haft ett tag nu” och i nästa stund börjar det spöregna, eller om man säger ”Jag har verkligen varit frisk väldigt länge nu” och dagen efter börjar det kännas något i halsen.
Just därför känns det lite läskigt att erkänna att min axel känts väldigt och ovanligt bra på sistone !

Kan det verkligen vara möjligt att två behandlingar skulle göra sådan skillnad på något som gjort så ont till och från i …..få se nu?….ja tre fyra år faktiskt.
Visserligen sa han, Svennan som han kallas, att han brukar hjälpa de flesta på bara en behandling men att min skada eller mitt fel eller vad man ska kalla det, nog skulle behöva minst ett par för att få bukt med.
Men nog är det lite märkligt ändå. Varför jobbar inte såna som han inom sjukvården? Vad har dom gjort för mig? Jo skrivit ut piller, skickat hem mig och hoppats på att det skulle bli bra, och är man inte en sån som gillar att skrika och bråka för sina rättigheter så låter man dem tyvärr komma undan med det, och tro att det nog inte finns något mer att göra.
Jämfört med Svennan kunde faktiskt den här doktorn ingenting om dessa delar och funktioner av kroppen. Han frågade om jag kunde lyfta armen åt alla olika håll och om jag hade kraft nog i händerna för att nypa honom, (vilket jag hade) och i och med det så var det enligt honom inte något större fel på mig. ??
Så kommer jag till den här mannen som börjar med att be mig bara stå helt rakt framför honom och han ser direkt att jag dels är lite sned åt ena hållet och att jag nog haft lite problem med högerbenet också ( vilket också stämmer).
Han förstår direkt var jag har mest ont, vart och hur han ska jobba mest. Visserligen kör han nog lite healing samtidigt också med tanke på de otroligt positiva energier som rörde sig i rummet, men jag är faktiskt inte helt säker på om han är riktigt medveten om det själv.
I alla fall så får det en att tänka på vem av dem som egentligen är mest värd den lön som jag antar att doktorn har ?
Men det är väl ingen idé att hetsa upp sig över det. Får helt enkelt bara vara tacksam över att jag ”hittade” Svennan och kan bara hoppas att han inte flyttar snart igen för nu känns det tryggt att veta vart jag kan få hjälp om jag får som mest ont igen. Jag har ju faktiskt inte riktigt utsatt axeln för den där nötningen än som gör att den ”kraschar” men en del snöskottning och vedbärning har det ju ändå varit på sistone. Även städningen härhemma har gått bra utan efterverkningar, så något har i alla fall hänt därinne
Ja så nu har jag sagt det. Det känns i alla fall just nu mycket bättre i axeln…………….får väl se hur det är imorgon

Britta

Idag blev det plötsligt en sån där effektiv dag och en hel del blev faktiskt gjort. Har lyckats städa hela nedervåningen och i alla fall halva övre, och där emellan har jag avkalkat både kaffebryggare, vattenkokare och diskmaskinen.
Ved är inburet så att det räcker hela helgen och tvättkorgen är skapligt tom än så länge.
Och sist men inte minst så har till och med adventsstakarna kommit på plats!

Förra årets fynd på erikshjälpen, adventsstaken i gjutjärn fick en liten uppiffning med röda band och nejlikmandariner, så nu är det bara att tända första ljuset på söndag vilket jag misstänker är en av få aktiviteter jag kommer att utföra då eftersom det är byfest i bystugan på lördag


Min snälla mamma kom med en egentillverkad lingonkrans att sätta på ytterdörren. Uppskattar verkligen att hon fixar det varenda år, för det är inte billigt att köpa och själv har jag faktiskt aldrig ens försökt att göra en även om det säkert inte är särskilt svårt. Men som den pensionär hon är numera så vet jag att hon tycker att det är roligt att göra kransar, som hon för övrigt gör tillsammans med sina syjuntekompisar.

Just det! Hann med att fixa ett renande bad åt mina kristaller också. En glasskål med vatten och lite havssalt på botten är det enda de behöver för att bli rena blanka och fina igen och redo för att ge ny kraft åt de energier de jobbar med på olika sätt.

Den största bergskristallen blev så ren så att man undrar hur mycket den stackarn hade lagrat inuti sig egentligen. Innan var den lite dimmig och grådaskig men nu blänker den som aldrig förr och är full av kraft igen
Tyvärr så är det egentligen inte jag som är ägare till just denna utan min äldste son, men jag vet att jag får låna den så länge jag inte slarvar bort den eller något och det låter jag inte hända.

Men nu kurrar det i magen så det är väl lika bra att ta lite te och macka innan sänggång, dålig vana, jag vet! Men jag vet också att det inte går att sova på en kurrande mage och förresten så har jag varit igång så pass idag så jag kan unna mig lite kalorier på kvällskvisten

Britta

Blir så glad när jag ser löpsedlar med ”vanligt folk” som vunnit pengar och äntligen kan leva livet så som de vill utan att vara styrda av andra. Förr kunde jag känna avundsjuka och tycka att det var orättvist att vissa fick ha det så och andra inte (menade väl mig själv då:)) men har fått en annan syn på livet och förstått att ju mer man unnar andra och gläds med dem istället desto mer får man själv tillbaka.
Alla är egentligen värda att få uppleva total lycka och den bara väntar på dem som är öppna för den och för inställningen att det finns så att det räcker åt alla. Naturligtvis måste det inte enbart handla om pengar eftersom lycka kan bestå av helt andra saker, och det finns nog ganska många som sitter ensamma och olyckliga med sina miljoner.

Men i alla fall så om det varit jag som vunnit de där pengarna så skulle jag skapa min egen lycka här hemma. Det skulle inte betyda att jag beställde en jordenruntresa direkt eller köpte en bil för flera hundatusen.  Någon minkpäls skulle jag heller inte vilja ha och inte senaste köksinredningen.
Nej, jag skulle helt enkelt se till att göra min egen gård mer ”levande”.  Naturligtvis inreda uthuset med ett stall på tre boxar, med indraget vatten och en liten sadelkammare. Skaffa fler höns så att jag kan sälja ägg. Mura in en bakugn i den mindre delen av uthuset och hyra ut den till folk som ville komma och baka. Inreda härbret i gammal vikingastil och ha mysiga middagsbjudningar där naturligtvis kombinerat med bad i vedeldade tunnan. Kanske till och med hyra ut badtunna och härbre  till folk som vill koppla av lite tillsammans.
Naturligtvis ska jag ha en rejäl draghäst också, typ nordsvensk, fjording eller tinker så att jag kan ha slädturer på vintern och häst och vagnsturer på sommaren.
På uthusvinden ovanför vedboden inreder jag en ateljé där man kan sitta och skapa konst och hålla på med hantverk av olika slag. Smycken av naturliga material som sten läder trä och liknande skulle vara roligt att hålla på med och på sommaren kan jag gjuta trädgårdsprydnader och dylikt i betong som är så roligt. Naturligtvis har jag försäljning vissa dagar och om det inte kommer några kunder så spelar det ju ingen roll eftersom jag inte behöver känna pressen av att jag måste leva på de pengar jag ev får in
Förresten så kan ju de ev pengarna gå till välgörenhet istället så att man får riktig fart på de positiva energierna. Ju mer man ger desto mer får man igen

Ja, så skulle nog mitt drömliv se ut om det skulle bli verklighet, och grejen är att det faktiskt kan bli så om man bara tänker och tror på det tillräckligt mycket.
Men nu måste jag laga mat och sedan åka iväg på terminens sista ridlektion. Snyft! Det har gått alldeles för fort den här gången. Men vecka sex sätter en ny termin igång så det är väl egentligen inget att sörja över.

Britta