lillasysterfix

Har de senaste dagarna funderat på om jag inte är en av de tråkigaste människorna i världen:)
Anledningen är att när jag tänker på det stundande nyårsfirandet så känner jag bara att det vore skönast att vara hemma och slippa alltihop.
Är nästan så att jag har svårt att förstå mig på mig själv ibland. Det gäller ju bara en kväll och dessutom får jag ju umgås med trevliga människor både vänner och släktingar som man annars knappt umgås med alls.
Men fy hundan..vad det tar emot..!
Hur kan man ha ett sådant minimalt behov av umgänge egentligen? Har ärligt talat ingen som helst lust med denna nyårsfest:)  För även om det bara är för mig kända personer som kommer, så blir det att dra till med ett slags skådespel ändå. Alltså att ge intryck av att det är såå roligt att träffas..och såå roligt att ha fest… och såå…ja?…vad säger man?
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???
Får man vara så här tråkig vid 39 års ålder? För jag kan ju inte precis skylla på att jag är för gammal för sånt där och att jag nog heller stannar hemma och tar det lugnt, vilket man bör vid min höga ålder????
Hmm…nej den ursäkten kan jag nog inte dra förrän om sådär ca 30 år ungefär
Pust..!
Okej, jag vet hur mycket inställningen betyder  såna här gånger och jag ska försöka skärpa mig nu.
Kom igen Britta, det blir säkert jättetrevligt! God mat i goda vänners lag. Det kan man faktiskt stå ut med i några timmar. Sen är det över och ett nytt år har dessutom börjat.
Nya friska tag, nya visioner och drömmar att uppfylla. Kanske något nyårslöfte att leva upp till också.
Just det, nu kom jag på det:) Kanske ska lova mig själv att inte gå på en enda fest eller social tillställning på hela 2011:) Som ett slags förbud alltså bara på skoj sådär. Tänk vad imponerade alla sociala kusiner och vänner skulle bli (därför att för dem skulle det verkligen vara en uppoffring). För min egen del skulle det nog vara på två sätt. Mest fördel förstås eftersom jag skulle slippa en massa jobbiga tillställningar, men å andra sidan skulle det kanske vara nyttigt att tvingas avstå från de tillfällen jag verkligen vill umgås med folk.
Fast nej…det är nog ingen bra idé!
Hur skulle man få vanligt folk att förstå vitsen med det? Och hur skulle jag kunna sitta härhemma när släkten äter påskmiddag eller reser upp majstången? För att inte tala om julafton…nej det var nog inget bra löfte..men kanske ska försöka lova mig själv att inte tacka ja till sådant som jag egentligen inte vill gå på, vare sig folk blir sura eller inte.

Det har jag ju till viss del redan börjat med och blivit mycket bättre på med åren men den gränsen skulle faktiskt gå att tänja på lite mer tror jag, för man har fortfarande den där pressen från släkt och familj om att vissa saker gör man bara annars ses man som fräck och oförskämd.
Men känner mer och mer att…ja men tyck så om mig då….det är väl upp till var och en om de vill fortsätta att umgås med mig och ta mig för den jag är eller inte.

Nåja, nu måste jag i säng hur som helst.
Får väl se hur det blir med nyårslöften i år. Tänker i alla fall aldrig lova ett godisfritt år igen som jag gjorde en gång i tiden.
Jag behöver choklad lite då och då för att leva:)

Britta
P.s Jag höll faktiskt godislöftetD.s

Att plötsligt stå utan vatten mitt i vintern pga trasig pump som sitter ca 100m ner under jorden, det är en otroligt nyttig lärdom för oss välfärdsmänniskor.
Det är då man inser hur ofta och i hur stora mängder man egentligen använder just vatten.
Skäms när man tänker på att vi använder flera liter rent dricksvatten varje dag för att spola toaletten.  Tänker på de som får gå flera mil för att hämta en kruka vatten av en kvalité som vi förmodligen inte ens skulle vilja tvätta våra fötter i.
Hoppas att jag, när det ordnat sig med vattnet igen, tänker mig för lite mer när jag använder det.
Fast innerst inne vet jag att bara ett par dagar efter så är man inne i de gamla vanorna igen och tar den här livsnödvändiga vätskan för given.
Det är vid dessa tillfällen man blir lite djupare i sina funderingar över varför så mycket ska vara så otroligt orättvis här i världen??
Ska sända en extra tanke till dem som lever med ständig vattenbrist när jag går och lägger mig ikväll (dvs nu ungefär), och komma ihåg hur oerhört tacksamma vi ska vara för att vi föddes på den här delen av jorden, där vi bara behöver ta ett par steg och öppna en kran som vi i teorin skulle kunna låta stå och rinna en hel natt utan att vattnet sinade.
Rent och klart vatten dessutom, och inte brungult grumligt och fullt av livsfarliga bakterier.

Britta

Och julegranen måste ut ut ut…ja i alla fall vår julgran som började barra redan på julafton. Jag skrev ju att det var en ovanlig gran  i år som hade en väldigt stark doft som spred sig i hela huset, och redan dag två såg den mer grå än grön ut så något konstigt är det med den.
Nu räcker det med att bara vidröra eller till och med blåsa på barren så rasar de av och det är ju inte riktigt normalt så tidigt. Men man får väl förstå vilken miljöombyteschock det måste vara att komma in från nästan trettio graders kyla till att placeras i ett ca tjugosex gradigt kaminuppvärmt rum.
Får väl se om jag orkar kasta ut den efter jobbet imorgon, det beror på hur trött jag är och hur mycket jag kan sova inatt. Har haft flera oroliga nätter i rad nu och jag begriper inte vad det är frågan om. Vaknar flera gånger och har svårt att somna om, precis som när det ska till att bli fullmåne, men det är ju inte aktuellt nu.
Funderar lite på om det kan vara den ovanligt stora sockermängden man fått i sig de senaste dagarna? Ja mat överhuvudtaget har det ju inte varit ont om precis.
För mycket mat och för lite motion antagligen. Får väl hoppas att det rättar till sig under veckan då jag ska jobba mellan sex och tre med två raster som brukar bli korta och då man snabbt slänger i sig något ätbart.
Tror nog att det ska göra susen mot sömnsvårigheterna

Så nu sätter vi siktet på nyårsfirandet som i år kommer att bli i bystugan i grannbyn. Dels blir vi många den här gången och systern som vi brukar vara hos kände att det skulle vara skönt att slippa ställa i ordning hemmet för festen nu när de är mitt i ett eget husbygge och har det lite allmänt rörigt ändå.
Har full förståelse för det och så behöver man inte känna dåligt samvete över att man lämnar deras hem med disk, plock och städ och allt vad det innebär efter en nyårsfest på ca trettio personer.
Mycket bättre att stöka till i bystugan och bestämma en tid för gemensam städning dagen efter. Brukar gå ganska fort när vi är fler som hjälper till och sen blir det ju mer lättstädat än i ett hem där barnens leksaker och kläder och allt vad det innebär beblandar sig med disk och annat efter festen.
Den enda nackdelen är väl att ”mysfaktorn” inte blir lika hög i en bystuga men å andra sidan så spelar det ingen större roll för mig. Ärligt talat så skulle jag kunna hoppa över ett gemensamt nyårsfirande ”översocial” som jag är
Men får väl vara med ett par år till eller i alla fall så länge mina söner fortfarande vill vara med och fira med oss. Den äldste ska förmodligen bara vara med vid middagen och sedan drar de (han och hans jämnåriga kusin) vidare till någon för dem roligare fest. Den yngste blir väl förmodligen med oss hela kvällen men det står väl inte på förrän även han helst umgås med andra än oss vuxna vid nyårsfirandet, och då kanske jag och sambon kan börja tacka nej till något större firande och nöja oss med en nyårsmiddag på tu man hand, vilket jag tror att vi båda faktiskt skulle trivas alldeles utmärkt med även om vi förmodligen inte skulle orka hålla oss vakna ända till tolvslaget:)

Vi får väl se hur det blir med allt, men visst känns det lite skönt att det snart är ett nytt år och man kan börja se fram emot ljusare tider igen.
Men nu är det snart sängdags som gäller och uppladdning inför morgondagens arbetspass.

Britta

…..jag vill till stallet gå….!
Ja det skulle jag ju inte ha något emot förstås och förhoppningsvis så kanske det blir så någon juldagsmorgon här framöver
Men har i alla fall varit ut till hönsen och Ebbe missan och kollat till så att de mår bra. Skatorna, kajorna och kråkorna har också fått sin frukost och själv har jag avnjutit te och vörtbröd som juldagsfrukost.
Idag känns det verkligen lugnt och fridfullt överallt…tror att det faktiskt märks ”i luften” liksom hur alla människors stressade julenergier har mattats av och dragit en djup suck….!
Till min stora glädje så kommer det att visas två riddarfilmer på tv idag. Helt otroligt faktiskt, måste vara min turdag. Är sällan det finns något värt att se på tv tycker jag och att det just idag på den slappaste dagen på året och min absoluta ”ta det lugnt dag”, råkar bli TVÅ filmer av det slaget jag gillar är ju nästan för bra för att vara sant!
Hästar, snygga riddare, lite krig, kärlek o romantik och vacker natur och miljöer….vad mer kan man behöva;)
Är nog smått chockad över att det inte bara visas amerikanska dramakomedier som det brukar göra när jag får för mig att jag ska se en film, eller ännu värre modernt amerikanskt actiondrama. Inte min favoritfilmtyp precis.
Nej medeltid/riddartid ska det vara tycker jag eller 17-1800-tal med lite handling som man hänger med i och inte en massa explosioner och bilkrascher..PANG..KRASH..AK4or..poffpoffpoff…och någon som dyker upp här….och vips…där kom han som hade något otalt med honom…POFF….SMASH…nu dök den heta elaka bruden upp…Pang på rödbetan….grovhångel medan skotten viner kring deras huvuden…OJ? Måste fly! ??? Jaha! Är det inte så smart med högklackat när man måste springa från fienden?…Nähä? men huvudsaken är väl att det ser bra ut eller….?
Ja ni fattar! Inte min grej alltså.

Så nu är julafton över för i år och jag måste nog ha varit lite snäll också eftersom tomten faktiskt kom med tre julklappar till mig.

Den här hemgjorda tomten fick jag av mamma! Gillar verkligen hemgjorda saker som ju faktiskt är unika och känns mer ”äkta” på något vis.

Mellansyrran hade också varit i handarbetartagen och stickat en ”handväska” eller påse eller vad man ska kalla det i samma färgställning som på kjolen till Rättviksdräkten. Perfekt att ha lite småsaker i när man bär dräkten som man inte vill ha någon vanlig handväska till.  Hon hade nämligen gjort en till sig själv som hon bar med sig i midsommras (då vi alltid bär dräkt) och jag nämnde väl att jag verkligen också skulle vilja ha en sådan.  Smart av mig

Äldsta syrran (som nog gärna skulle önska att jag tog och klippte av mig håret) kom med en liten fin pik som tyvärr inte biter på en så vrång och envis människa som mig
Men visst är mössan passande eftersom mitt hår alltid ser ut att ha en ”bad hair day”  men tyvärr syrran så kommer det inte att klippas kort ändå;) Trivs med mitt långa slitna hår och det bästa är att man kan sätta upp det och göra fina flätor av det vilket jag tycker är både vackert och praktiskt.
Är liksom inte min grej att hänga med i hårmodet och byta färg och frisyrer flera gånger per år (som mina två syrror gör) , så håret får vara kvar även om de tycker att jag ser ut som en åttiotalskvarlämning:) Det bjuder jag på !
När man jobbar med sådant som jag gör så känns det inte som högsta prioritet att stå framför spegeln och fixa frisyren hela morgonen. Liken i gravarna vänder nog inte på sig bara för att jag kommer med fläta eller hästsvans när jag ska fixa deras planteringar:)
Men om man jobbar på kontor som båda systrarna gör så kanske det känns viktigare att visa upp ett välvårdat yttre och hänga med i modet när det gäller både kläder och hår.
Själv tycker jag att det känns himla skönt att slippa tänka på det varje dag, dessutom vet jag att min sambo och mina barn älskar mig för den jag är ändå så varför hålla på och ”putsa till en fasad” bara för att visa upp för andra?
Det roliga är ju att såna här julklappar och diverse pikar jag fått genom åren ju bara gör att jag får ännu mindre tankar på att klippa mig kort:) Och sen förstår jag inte varför de helt enkelt inte bara kan tala om för mig att de tycker att mitt hår är förskräckligt?  Om det nu skulle kännas bättre för dem?
Nej ärligt talat så tycker jag (kanske gammalmodig som jag är) att kvinnor ska ha långt hår. Dels så är det ”kvinnligare” och sen tycker jag faktiskt att man ser yngre ut med långt hår, men det är ju min åsikt.
Klippte mig (enligt mig) ganska kort en gång i tiden och kände mig mer eller mindre ”stympad”, usch det gör jag inte om kan jag lova. Så åttiotalstönt eller inte, men jag föredrar hästsvans framför igelkottsfrilla:)

Britta

Morgon råder..tyst det är i huset..en del sova..tända äro ljusen…ja osv.
Då är det julafton igen då, årets mysigaste mysdag. Måste ju säga att det är så där perfekt julkortsvackert ute också även om man önskar att det vore lite mildare.
Var -27 ute och +14 inne i morse när jag kom ner….men man ska väl inte klaga när det finns både vedspis kamin och kakelugn att elda i. Tänker på alla djur därute i kylan.
Har nyss varit ut till Ebbe med frukost och han hade det i alla fall varmt och gott på sin fleecefilt under värmelampan. Inatt har han inte ens varit ut vilket jag kan se på att kartongskivan jag ställt på utsidan av hans ingång stod kvar sen jag ställde dit den igår. Och vem skulle gå ut frivilligt om man redan levt en sådan här vinter utan något som helst skydd mot kylan?!
Mina två hankatter Rasmus och Findus har däremot helt frivilligt gått ut nu på morgonen, men de vet ju å andra sidan att det alltid finns en  brasa att värma sig framför när de behagar komma in igen:)
Tjejerna Selma och Samus har i alla fall valt att stanna inne..klokt tycker jag..men så är de ju tjejer också
Annars är väl allt som det ska med tomtar och julgran på plats. Årets julgran är verkligen speciell eftersom den doftar så otroligt starkt.  Har aldrig känt något liknande för det är inte den där vanliga grandoften av terpentin utan mer som ..ja hur ska jag förklara det?.. det luktar grönt helt enkelt…som när man går ut i skogen en försommardag då allt börjat växa och frodas igen.  Kraftig syrlig grönska..och det känns i hela huset..till och med på övervåningen har doften letat sig upp, lite märkligt måste jag säga, men man får väl vara glad att det är en god doft och inte doften av något handjur som markerat revir:)
Sambon har fått för sig att den skulle vara besprutad på något vis?..men då borde det väl inte dofta gott?
Får väl se hur vi mår efter jul när vi dragit i oss ångorna från den några dagar
Kanske blir ovanligt roligt den här julen, eller så blir vi liggande med migrän och kräkningar:)

För övrigt tycker jag att jag har koll på dagen. Framåt tre kommer syrran och hennes familj hit och då brukar vi vuxna plocka fram och göra i ordning julmiddagen, medan ”barnen” ser på Kalle Anka. Ja vi får väl kalla dem barn även om fyra av fem nu är över 15 år:) Tur att vi har syrrans ”minsting” som  är tio.

Men nu ska jag sätta på lite kaffe och sen bara ta det lite lugnt ett tag, kanske läsa lite och äta lite knäck:)

God Jul på er!
Kanske återkommer med lite julbilder senare:)

Britta

Ja nog känns det lite som om man tänt ett tomtebloss nu som ska brinna i två dagar ungefär innan det smäller. Det drar ihop sig kan man säga och sitter just nu med julmatsplaneringen.
Handlingslistan är snart klar och blev som vanligt flera gånger längre än man trodde, men men en gång per år är det väl okej…eller två gånger kanske?…för sen kommer ju påsken också….och midsommar…okej då, men jag älskar alla dessa familjehögtider, så inte mig emot.
”Att göra listan” består nu av, julgodisbak, köttbullsstekning, granhämtning (om inte min far dyker upp med en i år också;), julklappsinslagning och naturligtvis den slutgiltiga julstädningen som förhoppningsvis åtminstone håller till juldagen
Förhoppningsvis går min planering ihop. Imorgon bitti kl 7 ska jag befinna mig på rättviks vårdcentral för genomgång av jobbet jag ska göra på torsdag, sen vidare till nästa ställe Enådals ålderdomshem för genomgång även där för vad som gäller nästa vecka när jag ska jobba där i mellandagarna. Det kan hända att jag måste rycka in där redan imorgon eftersom den ordinarie tydligen är förkyld och inte kunde jobba idag men vi får se om hon är tillbaka imorgon.
Tänkte i alla fall göra julgodiset imorgon kväll och helst klämma in köttbullsrullningen också. Hm..just det, måste handla också…får nog också bli imorgon eftermiddag. Känns som om jag nästan hoppas att ordinarie är tillbaka på jobbet imorgon eftersom det inte riktigt ingick i min planering att jobba då.
Nåja, jag har ju i alla fall sambon hemma som får se till att granen kommer in på torsdag samt fixa julskinkan så det ska nog gå ihop till slut. Känns i alla fall bara positivt även om det är lite körigt….ska vara så innan jul tycker jag så att man riktigt känner hur man kan koppla av när man är klar med alla förberedelser:)
Men nu måste jag laga lite mat till min hungriga familj. Själv känner jag mig inte särskilt utsvulten eftersom jag varit och lämnat blod idag och då ska dricka en hel del efteråt, och vatten fyller faktiskt magen rätt bra tycker jag.
Få se om jag skriver något imorgon då det är danföredanföredopparedan:)

Britta

Fick ett sms nu på morgonen som löd: Bästa Britta! Just nu har vi mycket akut behov av blod. Om du kan komma, ring oss.
Hälsningar fam Dracula!……eller okej då….vänliga hälsningar Blodcentralen stod det kanske. Hur som helst så kändes det i alla fall bra att få chansen att  ge något värdefullt till någon som verkligen behöver det nu i dessa julklappstider.
Gratis dessutom och ojämförbart med alla pengar i världen, eftersom man faktiskt inte kan köpa blod för pengar och ändå är det så viktigt för den som får det.
Så nu väntar jag på att de ska ringa upp mig för tidsbokning och jag hoppas att de kan ta emot mig imorgon eftersom det är den enda dagen jag kan före jul. Hade ändå tänkt att åka en sväng till Borlänge för lite julklappsinköp men nu får det bli Falun eller Mora istället, beroende på vart de kan ta emot mig för tappning.
Så nu gäller det att fylla på vätskedepåerna idag och dricka, dricka, dricka….ja vatten alltså

Nu ringde de från ”blodis” och imorgon klockan tio var jag välkommen till Mora så då får det bli julklappsjakt i Mora den här gången. Lurar med mig sambon också tror jag, lite besvär ska han väl ha innan jul.
Det drar ju verkligen ihop sig  nu och den här veckan är det städning, julgodisbak och julmatsinhandling som ska klaras av, innan jag ska jobba på torsdag. Men som sagt så har jag sambon hemma på jullov så allt ska nog hinnas med i tid.
Nu idag är det kylskåpsrensning och rengöring som gäller så att det står redo att fyllas innan helgen. Vi ska fira härhemma hos oss i år så det brukar vara fyllt till bristningsgränsen innan det är klart. Men det är väl det härliga med julen att det finns mat som räcker både julafton juldagen och annandagen så att man slipper tänka på det och bara kan njuta av stämningen. Mat, knäck, kola, marsipangodis, must, tuttul med skinka mm, och familjemys med sällskapsspel och lugn och ro helt enkelt. Det är julen för mig, snudd på helig som familjehelg faktiskt.

Men nu väntar kylskåpet!

Britta

Tycker att den här bilden är lämplig idag bara för att den påminner om bomull. Jag har nämligen hela huvudet fullt av det idag. Förstår faktiskt inte vad det är som händer med min kropp.
Kan tydligen inte ens dricka ett par muggar glögg och en öl utan att reagera som om jag vore matförgiftad dagen efter. Måste vara så här en alkoholist reagerar på antabus, men mig veterligen så är det inte något jag intagit, någonsin:)
Är väl inte precis i behov av det då det kan gå flera helger på rad utan att jag dricker en droppe och om det ska fortsätta så här så får jag nog bli helnykterist snart.
Det är liksom inte värt det!
Förr blev jag knappt bakis alls förutom om det helt spårat ur någon gång och festandet pågått alldeles för länge, men de senaste kanske två åren blir jag akut sjuk efter knappt någon mängd alls.
Är det åldern eller någon annan underlig process som pågår i min kropp? Ska jag inse snart vad det är någon/något försöker säga mig! Hoppa över alkoholen, punkt slut!!!!!!!!!
Hade en lugn och trevlig kväll igår med ett par som vi umgås med då och då samt min syster och hennes sambo.
Bad i vårat vedeldade kar och mys framför kaminen med fin musik och levande ljus efteråt. En perfekt kväll för en introvert hjärna alltså…..om det inte vore för att min kropp ska reagera så häftigt när alkoholen börjar gå ur.
Den här gången blev det riktigt obehagligt när jag sitter på toaletten och känner hur jag håller på att förlora medvetandet. Armarna lyder knappt och det börjar sticka så där i ansiktet som det kan göra innan man svimmar, dessutom var pulsen hur hög som helst och det kändes som hjärtat skenade.
Lyckades i alla fall bli klar på toaletten och känner att jag måste ta mig ner till sambons sovrum (han har eget pga snarkning) eftersom jag inte vet vad det är som håller på att hända med mig. Ärligt talat så for tankar på döden förbi inne i huvudet och känslan som tog tag i mig …..brr…ryser nu när jag skriver om det…den går nog inte att beskriva.
Är ju faktiskt snart fyrtio år och ingen är ju odödlig, det händer ju att ”unga” människor dör knall och fall utan någon direkt anledning. Sen är det ju så att vedeldade träkar innehåller både det ena och det andra i bakterieväg och jag vet att jag råkade svälja några droppar vilket fick mig att tänka på vilka direkt livsfarliga ”grejer” jag kunde ha fått i mig.
Tog mig i alla fall ut i hallen men kände mig livrädd för att gå nedför trappen eftersom benen knappt bar och jag inte ens kunde gå upprätt, men på något sätt (vilket jag inte har något minne av alls) så tog jag mig nedför trappen, för i nästa stund befann jag mig nere i köket.  Höll verkligen på att fullkomligt skrämma livet ur sambon då jag precis innan jag kastar mig emot hans dörr,( som lyckligtvis gick upp eftersom jag vid det här laget inte kunde använda armarna) råkar slå ner en ölflaska som står på vedspisen. Där kommer jag alltså infarande med dunder och brak när dörren slår emot strykbrädan som står bakom den och kastar mig lealös ner på sängen.
Tur att katter är blixtsnabba djur eftersom jag annars hade landat rakt på Rasmus som låg där och sov i godan ro. Kan lova att han hade försvarat sig med alla medel och med all rätt om han plötsligt blivit attackerad av denna zombieliknande varelse. Nu var han borta på ca en hundradelssekund så den här gången slapp jag få ansiktet sönderklöst, hade varit snyggt till jul och nyår nu när jag ska ut och jobba också
Sen kommer vi till det absolut roligaste med det hela (vilket nyss utlöste ett skrattanfall så att jag låg här och vred mig på köksstolarna)  när den minst sagt chockerade sambon inser att det bara är jag och inte någon som bestämt sig för att ta död på honom som ligger där på sängen,  och det första jag får ur mig är:
- Jag vet inte vad det är som händer!!!??
Som om att han skulle veta det:):):)!!!!

I alla fall så nu när jag ligger där på sängen nöjd med att ha nått mitt mål så att säga, kommer frossan. Hela kroppen börjar skaka, något som också har kommit på senaste tiden vid alkoholintag, och det spelar liksom ingen roll om jag så lägger på mig hundra täcken för det är inte köldfrossa det handlar om.
Jäkligt obehagligt är det i alla fall och med tanke på reaktionen jag får så kan man ju tro att jag dragit i mig mängder med ren sprit vilket faktiskt inte är fallet.

Nej, så nu får jag nog ta och överväga att skippa alkohol om det inte ens går att ha en mysig hemmakväll med lite glögg och någon öl för avslappningens skull, om det ska sluta på det här viset:)
Det är knappast värt att förstöra en hel dag efteråt då den största ansträngning jag gjort och med nöd och näppe klarade av är att gå ut och mata hönsen.
Nej, hästägare ska man vara för de tar inte hänsyn till om man ligger och är fyllsjuk dagen efter, de ska skötas precis som vanligt i alla fall och det är en livsstil jag mycket hellre väljer. Att få gå ut i stallet en söndagsmorgon och bli välkomnad av låga gnägganden är väl att föredra framför att få tillbringa hela dagen inne på toaletten;)

Britta

Vet inte riktigt hur än, men på något vis ska jag lyckas hålla mig vaken till ungefär halvtvå två någon gång. Äldste sonen är på gymnasiefest och den här gången är det jag som har äran att vara hämtare
Skulle tro att jag inte lyckas hålla ögonen öppna så länge, utan ligger nog snart som på bilden och blundar så gott, dock tyvärr inte i gröngräset den här gången;)
Men å andra sidan brukar det inte bli någon djupsömn förrän jag vet att sönerna är hemma igen ändå, när de är ute på ”dåligheter” så egentligen kan det väl kvitta. Det enda som är lite läskigt tycker jag är att köra bil när man är så sömnig som jag är vid den tiden på natten, men om jag har tur så får jag med ”lillebror” som sällskap den här gången.
Väglaget är ju heller inte det roligaste nu efter all denna snö som fallit, och vinden är ganska hård så jag hoppas att snöröjarna är i farten så att vägarna inte hinner blåsa igen tills jag ska ut.
Sonens kompis som jag också ska skjutsa bor högt uppe på Gärdebyberget så det blir nog rätt spännande att se om jag tar mig dit överhuvudtaget. Kanske ett bra sätt att hålla sig vaken på i alla fall:)

Men nu ska jag ta och dikta lite, vilket brukar vara ett bra sätt att få tiden att gå.
Får väl se om jag återkommer inatt någon gång med ett ”hållamigvakeninlägg”.

Britta

Har just konstaterat att vedförråden snart är tomma igen och att snön som singlar ner därute fyllt mina skottade gångar. Kom att tänka på, när jag stod här och tittade ut genom köksfönstret, att jag nog ska vara glad för att jag är introvert och har en ganska ”trång” hjärna som inte behöver så mycket stimulans för att må bra.
Jag känner mig nöjd med och till och med tycker om att ha snöskottning och vedbärning framför mig idag.
Tänker på te x min sambo som hela tiden måste ha nya utmaningar och jagar resultat och rekord av alla de slag, och ändå aldrig verkar känna sig nöjd med tillvaron.
Måste det inte vara väldigt jobbigt att vara sådan? Eller är det så att den typen av människor verkligen bara njuter av det?
Ja det kommer jag ju aldrig att få veta, men som det känns här, nu och idag så tänker jag vara tacksam över att vara en ”Nalle puh” eller ”Tjuren Ferdnand” eller vad man ska jämför mig med.
Visst blir jag många gånger trött på mig själv när jag inte vågar prata bland folk och säga saker jag skulle vilja, men i det stora hela så tror jag att det finns många fördelar med att känna sig nöjd med att ha en ensam dag (förutom katter och höns som sällskap)  med gårdssysslor framför sig.
Efter ”utomhustjänsten” ska jag ta fram symaskinen och sy de där kuddöverdragen som jag funderat på ett par jular nu Ja som sagt så gillar jag inte stress och en massa måsten, utan försöker göra saker när jag verkligen känner att jag har tid för det och inte bara för att jag borde. Kuddarna som ligger på kökssoffan ska äntligen få överdrag som passar ihop med julgardinerna jag köpte för ett par år sedan, då det blev lite tyg över efter att jag sytt dem.
Men nu är det dags att hoppa i overallen och ta  en brottningsmatch med kung Bore igen!

Britta