lillasysterfix

Ja det är nog första gången i min historia som jag har kommit ur rättviksdräkten och ”gjort kväll” en midsommarafton före kl 21 30.
Min mage har nämligen gått i strejk och vill inte fungera som den ska så efter att pliktskyldigast ha umgåtts med tjocka släkten hemma hos syrran och ätit lite mat (en fjärdedels portion ungefär   )  och varit så pass social som nöden kräver, så kände jag att det var bättre att gå hem än att ligga där på soffan och bara ha ont och må lite illa. Tycker att det mest känns som om man drar ner stämningen för de andra när man själv inte mår riktigt bra och orkar hänga med i festens tempo, så trots att min svåger hävdade att det var min närvaro som räknades och att det inte spelade någon roll om jag bara låg på soffan, så drog det mer åt att få gå hem och ta av sig dräkten.
Och det var verkligen en lättnad att få lossa på både kjolen och snörlivet som satt lite extra trångt idag pga att magen mest känns som en ballong, och nu sitter jag här och har det riktigt bra i mina nötta sköna pyjamasbyxor istället
Sen är jag ju inte så mycket för stora fester heller och särskilt inte när jag inte hänger med i alkoholintaget. Blir ju ganska tyst och vill gärna dra mig tillbaka till en egen liten vrå då.
Låter kanske konstigt att man inte ens trivs riktigt bra i sällskap av de närmaste vänner och släktingar men så är det faktiskt för mig. Mår mycket bättre nu när jag sitter här för mig själv vid datorn, alldeles ensam i hela huset??? Tror jag i alla fall…! Att jag är ensam alltså! Sönerna är ute och roar sig med kompisar och sambon har dragit iväg i sällskap med fiolen, så något mänskligt sällskap har jag inte.
Funderar dock fortfarande på vad det kunde vara som framkallade det underliga ljud jag hörde nyss då jag skulle släppa ut Findus. Plötsligt när jag står där och håller upp dörren för honom så hörs det ett slags prasslande eller ..hm…hur ska jag beskriva det? Inte som prassel av papper utan mer som ett slags metalliskt ljud. Det kom inifrån och hördes så klart och bestämt så att jag trodde att det nog var någon hemma i alla fall. Att någon av pojkarna inte hade kommit iväg än eller att sambon var hemma för att kanske hämta något eller så, trots att jag ju inte märkt något när jag kom hem. Det var så tydligt och uppenbart att någon ”höll på” med något så att jag fick en bestämd känsla av att det var någon mer än jag i huset.
Men efter att ha gått runt i alla rum och även upp på övervåningen där det enda levande väsen var Samus som lugnt låg och sov i min säng så kan jag bara konstatera att det var inbillning,eller att ljudet har någon annan naturlig förklaring som jag ännu inte hittat någon orsak till ?
Nåja…det är ju midsommarafton och det sägs ju att det är något lite extra magiskt med den kvällen och natten, och om jag bara orkade skulle jag smyga ut lite senare och gå ner till skogen för att se om det kanske är några älvor som dansar på ängarna därnere:)
Men tyvärr så blir det nog sängen för mig snart. Vaknade halv sex i morse och kunde inte somna om och när magen inte funkar som den ska så blir jag extra trött och matt av det. Skulle i alla fall vilja försöka mig på att hitta sju sorters blommor för att se vad drömmarna visar, men då gäller det att hitta dem ute i trädgården och det kan nog bli värre.
Vill ju vara piggare imorgon också då yngste sonen fyller 16 år , så det är frukost på säng och ”ja må du leva” som gäller imorgon bitti. Fast så himla tidigt blir det nog inte ändå med tanke på att han förmodligen blir ute ganska sent inatt och nog inte skulle uppskatta att vi kommer i sju tiden och sjunger med våra underbara morgonstämmor Får nog vänta till nio i alla fall och kanske mer innan det går att få kontakt med honom överhuvudtaget.

Men nu är det stängning av hönshuset som gäller och kanske lite blomletning, får väl se hur många olika sorter jag hittar
Så godnatt på er och hoppas att ni får en låång magisk midsommarnatt!

Britta ♥

Kan knappt tro att det är sant men lyckades missa blomningen av Guckuskorna i år igen. Detta var vad som mötte mig och äldste sonen när vi en kväll äntligen tagit oss för med att smörja in oss med myggmedel, laddat kameror och bege oss ner i skogen där de växer.
Skulle tro att problemet är att det är alldeles för nära. Inte ens tio minuters promenad här hemifrån, alltså tänker man att ”det där hinner man med sen”. Det ligger ju bara en bit ner i skogen! ?

Visst har jag lyckats pricka in blomningen förr men ändå så är det en speciell känsla att plötsligt vara omgiven av dessa blommor som ger en lite tropisk känsla. Dessutom har jag inte kunnat fota dem med de kunskaper jag numer har och bilden här ovan är dels alldeles för ljus och med ganska dålig skärpa, så det hade varit roligt att få ta en bild nu när man vet lite mer hur man vill ha det, och framförallt vad man ska göra för inställningar på kameran för att få till just det.

Tog i alla fall den här bilden av en kotte som låg alldeles ensam nere i mossan, och på något vis så gillar jag den. Tycker om både ljuset och fokusen på det vackra mönster som en kotte faktiskt har

På hemvägen lade jag märke till dessa giftiga lokor som är på väg att slå ut i dikena. Som små monster som bara väntar på att utvecklas till fullo står de där och lockar med sitt lite sensuella utseende. För håll med om att det liksom är något erotiskt över dem ?

Så någon lyckad bild av havet av blommande Guckuskor blev de inte i år heller. Vet ju att de blommar ett par veckor före midsommar och ändå så väntar man alldeles för länge för att hinna med.
Tänkte att det ju varit ganska svalt och regnigt på senaste tiden men hade nog inte den värmebölja som faktiskt reda varit i tanken. Förmodligen gjorde de en riktig rivstart när det för tre fyra veckor sedan var riktigt varmt och soligt flera dagar i sträck.

Men helgen som var bjöd i alla fall på en fotoutflykt till Mora och Österdalälven med äldste sonen (som äntligen köpt sig en egen kamera) och min fotolärare och extrapappa som sällskap
Och efter att vi burit ner ryggsäckar och kameraväskor till älvstranden och hittat ett bra ställe att göra upp en eld på så får jag syn på denne stilige herre (eller dam) som ligger och gonar sig på en varm mysig plats alldeles bakom stenen vi bestämt oss för att använda som sittbänk.
Själv har jag ingen som helst ormskräck och tyckte bara att det var trevligt och en ära att få se och ha en orm så nära. Den höll oss sällskap hela dagen och slingrade sig bara iväg en sväng när den tyckte att vi blev för närgångna med kamerorna. Men så fort det verkade lugnt igen var den tillbaka på sin favoritplats dock hela tiden uppmärksam på vad vi sysslade med.
Huggormens budskap enligt min djurtolkarbok är för övrigt ”Betrakta världen andligt. Din gåva är att ha en andlig världsbild”. Och det verkade väl vara menat åt oss alla tre eftersom den stannade kvar och lät oss betrakta den under alla de timmar vi tillbringade vid älven.

Och efter att ha ätit otroligt god mat som det alltid blir när man tillagar den på glöden av elden man själv gjort upp, så kunde jag inte motstå att lägga mig ner på de varma stenarna en stund och bara lyssna till den forsande älven. Snacka om andlig upplevelse som ormen nu gärna ville göra oss uppmärksamma på.
Man kan ju tro att det skulle vara obekvämt att ligga så här (och jag blev också kallad för fakir av en person som trots det inte långt därefter själv låg utslagen på stenarna   )  men faktum är att det var väldigt bekvämt när man väl hittat de rätta stenarna och prickat in dem på de rätta ställena på kroppen. Tror till och med att jag somnade till en stund.
Den här bilden ska jag titta på i vinter när snön yr utanför husknuten och temperaturen visar på -30 grader.

Men nu är det midsommar och som vanligt firar vi med majstångsresning på midsommarafton här i byn. Efter det är det traditionsenlig fika i (vårat barndomshem som syrran numer bor i ) tillsammans med släkt och vänner som man faktiskt bara träffar just en gång om året, dvs på midsommar.

Måste passa på att lägga in den här bilden som jag kallar ”finn ett fel” och vad jag menar med det får ni räkna ut själva Tog den förra midsommarafton då spelmännen som alltid samlas hos oss för att värma upp fiolerna innan de tågar iväg till majstången.

Men nu är det matlagning och blomplantering som gäller innan det är dags att bege sig ner till majstången för att hjälpa till med blomplockning, girlangbindning och klädning inför imorgon.
Får väl hoppas att det är uppehåll någon stund i alla fall även om man väl mest är van vid regnväder under midsommar.
Så ha en glad midsommar och glöm inte att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden på midsommarnatten. Sägs ju att man ska drömma om ”sin tillkommande” då, alltså den man ska gifta sig med.  Kommer ihåg att jag gjorde det en gång i tiden..plockade dessa sju blommor och lade under kudden men har inte gjort om det sedan dess då jag den natten drömde om ett riktigt original som bodde här i byn då.
En ca 70 årig ungkarl som visserligen alltid var snäll och glad men sällan tvättade sig och gick i samma kläder mest hela tiden Inte min drömprins på den tiden kan man säga när man som tonåring ansåg att alla över 30 var så gott som döda och redo för graven!

Men men…kanske är det dags för ett nytt försök, för med tanke på att jag och sambon igår hade 21 årig förlovningsdag utan att det ens funderas på något bröllop så kanske jag helt enkelt inte träffat ”den rätta” än   Vi får väl se vad drömmarna visar, om jag lyckas plocka sju sorters blommor nu när det mesta som vanligt nästa blommat över innan midsommar.

Ha det bra! ♥

BRITTA

Måste ju presentera de två nytillskotten i familjen.
Det här är Alice som jag misstänker har en hel del Hedemorahöna i sig pga hennes blålila kam och ben. Läste att det var ganska vanligt hos just Hedemorahöns och blev så glad då jag egentligen alltid önskat just sådana men de verkar svåra att få tag i.
Måste säga att hon är en av de vackraste hönor jag sett hittills med sin bruna fjäderdräkt och himmelsblå fläck på kinden. De nästan blåa benen är också fascinerande…sa till henne att hon ser ut lite som en Avatar:)  Vet inte om hon uppskattade det? Sen tänkte jag på en smurf också men sa inget om det..eftersom jag misstänker att det kanske inte är lika smickrande

Sen har vi Agda som är otroligt lik min Idunn fast ljusare i färgerna och med nästan helt vita ben.
Det roliga är att hon verkar ha Idunns psyke och personlighet också då hon redan är ganska tuff när jag kommer med mat, även om de båda än så länge är väldigt misstänksamma mot  människor.

Nu kan i alla fall inte uttrycket ”stolt som en tupp” vara mer passande. Hugin är redan djupt förälskad i sina båda nya fruar och pysslar med och sköter om dem som en riktigt gentleman.
Nu har jag verkligen nytta av att han är så tam som han är, då jag sakta ska börja vänja Agda och Alice vid min närvaro. Hugin kommer ju som vanligt fram och tar emot maten jag kommer med, äter ur min hand och lockar på sina tjejer att komma och smaka. På så vis kommer de nog snart att inse att jag kanske inte är så stor och farlig som jag ser ut och jag har gott hopp om att de till slut ska kunna springa fritt utanför hönsgården och komma och fika med oss på brokvisten precis som Hugin och Idunn gjorde.

Så nu är det hönstämjning som gäller. Tålamod, envishet och att vara konsekvent. Använda samma ”lockrop” när man kommer med mat, inte göra skrämmande  häftiga rörelser, småprata så att de vänjer sig vid ens röst och visa att man bara är snäll, pålitlig och vill dem väl.
Har redan gjort små små framsteg åtminstone med Agda som är den tuffaste av dem (personligheterna visar sig redan:)   ) och som vågar komma ganska nära nu när jag kommer med mat, tack vare Hugins totala oräddhet skulle jag tro.

Annars rusar väl livet på och nu kan man väl säga att den svenska sommaren kommit på riktigt:) Ca 15 grader och mer regn än sol
Nog är det lustigt hur lätt man luras att tro att det är drygt 20 grader och sol som är den svenska sommaren så fort det råkar vara det i några dagar, när det egentligen är det kyligare blöta klimatet som dominerar.
Såg i alla fall till att njuta ordentligt när vi hade den senaste ”slängen” av sol och värme. Det gäller att ta vara på guldstunderna i livet.

Gjorde bland annat en fotoutflykt med min vän och fotolärare och hans hund Wilma. Blev fotad i smyg och tyckte att jag såg så pass proffsig ut på bilden så att jag måste visa den här
Dessvärre kan man väl säga att skenet bedrar men nog ser det ut som om jag är en van och rutinerad fotograf.  Får nästan känslan av att jag är ute i djungeln och fotar……..

Och den känslan förstärktes när det plötsligt kom en krokodil lugnt simmande genom vattnet……eller ?
Näe…okej då! Än så länge finns det väl inga krokodiler i Enån men om några hundra år kanske?
Kunde i alla fall inte låta bli att lägga ett par stenar som ögon på träpinnen som låg en bit ut i ån, för håll med om att det i alla fall liknade en krokodil om man har lite fantasi?

Och även om foto väl var den egentliga anledningen till att vi gav oss ut så blev det en hel del stenletande också. Här börjar Wilma bli lite nyfiken på vad det är jag plockar upp ur vattnet. Gillar också våra sittställningar som gör att våra ryggar får samma form. Vi är nog inte så olika ändå, människor och djur.

”Vad är det vi letar efter egentligen” tycks Wilma undra, när både jag och hennes husse (som är lika stentokig som jag)mest  gick med böjda ryggar och med ögonen riktade mot marken sökande efter just ”den” stenen.

Så småningom bestämde hon sig för att ta en paus……

…för att sedan helt ge upp med att försöka förstå sig på de där underliga människorna (som antingen irrade omkring tyst letande efter stenar eller satt och kikade in i de där svarta små lådorna de brukar ha med sig), och gav sig in i drömmens värld istället
Snacka om livsnjutare!

Men nu är det matlagning som gäller och sen får vi se vad resten av dagen bjuder på. Ska försöka ta mig in på sidan där man kan se hur det går för de som åker Vätternrundan också. Sambon ska ju återigen försöka sig på att göra den på under åtta timmar. Och måtte det gå vägen den här gången, annars ska vi övriga i familjen under ännu ett år lyssna på tränings och tävlingstaktikssnack inför detta lopp som blivit höjdpunkten i hans liv. Suck!  
Äldste sonen och jag har i alla fall gissat på varsin tid så nu blir det ju lite spännande att se vem som kommer närmast. Jag tror på tiden 7 47 och han 7 53, får väl se vem som ”vinner”.

Ha det gott så länge!

Britta

Nu hoppas jag att det ska ha ordnat sig med vårat internet för en lång tid framöver. Har ju varit en hel del kraftiga åskväder hittills den här sommaren och än är det väl inte slut på dem.
Känns som en evighet sedan jag skrev senast och det har hänt en del sen dess också.
I söndags blev vi tvungna att ta beslutet att låta Idunn breda ut sina vingar och flyga till hönshimlen för gott !

Kan fortfarande inte riktigt fatta och acceptera att hon är borta! Trodde väl aldrig att en höna skulle kunna göra en sådant intryck och avtryck av sig i mitt djurvänshjärta.
Hon lärde mig verkligen att alla djur är individer precis som vi människor. Visst har jag väl alltid varit av den uppfattningen mer eller mindre men kan ärligt säga att höns varit ett av de djurslag jag i alla fall trodde var ganska lika till sättet.
Att de mest gick omkring och pickade, krafsade, letade efter mat, sandbadade  ibland och värpte ägg.
Trodde aldrig att de skulle kunna lära sig så mycket, komma ihåg saker och vara så medvetna om omgivningen som hon var.
En sak är säker! Höns är inga dumma djur och ordet hönshjärna får stå för den människa som uppfann det!
Hon (och även vår tupp Hugin som tack och lov ännu är kvar hos oss) visste precis när vi satte oss att fika eller äta någonstans utomhus, då kom de som skjutna ur en kanon och skulle vara med i hopp om att få smaka, kom alltid på inkallning när de tagit en lite för lång tur ifrån gården, kunde gå och vänta med att värpa tills dörren till hönsgården öppnades så att hon kunde springa upp till soffan på brokvisten och lägga sig där i det mjuka täcket och lämna ett rykande färskt frukostägg åt oss, hon förstod också att så fort jag kommit hem så kunde det löna sig att gå fram och tillbaka framför ingången till hönsgården och gnola och gnälla ända tills jag släppte ut dem i det fria, och tro´t eller ej men när jag tog fram solstolen och satte mig en stund ute på gräsmattan kom hon i 99 fall av 100 och lade sig bredvid och bredde ut vingarna så att solen kom åt dem, en sida i taget. Det är faktiskt sant att även höns solar lite ibland och stundvis kunde hon se död ut där hon låg och gonade sig bredvid mig. Hon hade också vanan att så fort jag satt på huk eller ute på bron iklädd min blåa helly hansen jacka så pickade och putsade hon försiktigt i luddet på den.
Ja det finns säkert ännu mer jag skulle kunna berätta men klockan går och tröttheten börjar komma smygande.
Vill i alla fall tacka henne för tiden hon fanns hos oss då hon faktiskt gjorde så att jag tog ännu ett litet steg i min personliga utveckling och lade en gammal fördom åt sidan. Även höns har en egen själ! Det tvivlar jag inte en sekund på längre.
Anledningen till att hon lämnade oss var att hon under ett par dagar (förmodligen mer innan jag märkte hur allvarligt det var) hade ett ägg som fastnat i äggledaren vilket förmodligen gjorde att hon fick en svår inflammation, något som tydligen är ganska vanligt hos värphöns. Och trots försök att hjälpa henne att få ut ägget så lyckades vi inte och tog beslutet att låta henne somna in istället för att låta henne lida mer.
Vill inte gå in i detalj på hur det hela utvecklade sig men det gick till en gräns då vi insåg att det var ovärdigt att låta henne gå som hon var på slutet.
Kan också tala om att hon är den första höna av alla de vi varit tvungna att avliva som jag begravt och smyckat graven med blommor. Så nu ligger hon nere i skogen bredvid katten Nisses grav och promenaderna dit kommer nog att bli många.

Men livet måste ju gå vidare och samma kväll som Hugin blev ensam så hämtade min sambo två nya fruar åt honom. Agda och Alice heter de och ska få en egen presentation här om ett par dagar.
Hugin är mäkta stolt och så försiktig med sina nya flickvänner. Visar de vart vattnet och maten finns, varnar för faror och pysslar om dem som den gentleman han är.

Men nu är det sängen som gäller och förhoppningsvis kommer det ett inlägg även imorgon.

Godnatt och sov gott!

Britta

Kikar in en snabbis bara för att tala om att den främsta anledningen till bloggfrånvaron nu är att åskan tog vårat internet för några dagar sedan. Just nu använder jag sambons dator som är tillfälligt uppkopplad med kabel istället för trådlöst som vi brukar ha.
Felet är fortfarande inte fixat så några längre inlägg blir det inte än.
Ville bara visa att jag inte helt lagt ner skrivandet och hoppas att det ordnar sig snart så att jag kan lägga in lite mysiga sommarbilder
Ha en bra helg i alla fall!
Själv ska jag ut och roa mig ikväll så imorgon är jag förmodligen sängliggande hela dagen Fast är det soligt och varmt så får det nog bli på en filt ute på gräsmattan. Kan ju passa på att jämna ut den fantastiska och rekordartade ”bondbrännan” jag skaffat mig på axlarna efter långa arbetsdagar ute i stekande sol.

Ses nog snart hoppas jag!

Britta

Vill bara tala om att jag fortfarande finns kvar på jorden ( hoppas inte någon blev besviken nu:)  även om det bara verkar bli  glesare och glesare mellan inläggen ??

VILL ju så gärna skriva och har egentligen massor i huvudet som jag skulle kunna dela med mig av, men som livet och vädret är nu så är det svårt att prioritera datorn 
Sitter just nu ute på bron och bara njuter. Flätar lite mockaband (som man kan ha till lite av varje) lyssnar till några av Kalle Moareus och Benny Anderssons låtar (just nu tröstevisa följd av solschottis) och gläds åt allt roligt och positivt som väntar. Har idag lyckats köpa biljetter till kroghall och tackat ja till inbjudan om förfest hos en av mina kollegor och ser verkligen fram emot nästa lördag.
Ska faktiskt bli roligt att komma ut bland lite folk igen (min introvertism till trots som för övrigt brukar lindras av en drink eller två   )  och hoppas på att träffa många gamla bekanta.

Annars rullar väl livet på och i tisdags red jag min andra lektion av de fem som ingår i sommarridskolan jag anmält mig till. Har ju av ekonomiska skäl avstått från den fjorton veckor långa vinter/vårterminen och nu i efterhand känner jag att det var ett bra val.
Om jag inte var det förut så är jag nu helt övertygad om att det här med att rida lektion inne på en ridbana inte är ”min grej” .

För mig är ridning i första hand en njutning och avkoppling. Att rida ut i skogen eller runt i byarna och ge sig tid att känna hästens rörelser, doft och lyssna till hovklappret. Känna att man är överens och trivs med tillvaron utan att någon försöker bemästra den andra med hårda tygeltag, piska eller motstridiga rörelser.
Jag kan inte se det som en utmaning att få till den perfekta sitsen eller gångarten.
Det känns så himla oviktigt för mig.
Det perfekta vore att hitta någon som har en lugn trygg och väl inriden häst  som jag kan få hjälpa till med att motionera någon gång i veckan. Ingen het eller nervös unghäst, utan en som lärt sig att det är människan som är dess naturliga ledare och som insett att man kan ha väldigt trevligt tillsammans utan att strida om ledarrollen.
Vet att det finns något som heter att vara medryttare på 4H gården som faktiskt finns i samma by som jag bor och efter vad jag förstått av det jag läst på deras hemsida så får man till en kostnad av 6oo/mån rida två till tre gånger i veckan. Vad som däremot inte framgår är om man får rida ut själv eller om man måste anpassa sig till flera andra, något som är ganska avgörande för om jag skulle prova på det eller inte.
För om det är så att man har en bestämd häst som man själv väljer när och vart man vill rida så låter det väldigt passande för mig.
Har inget emot att rida ut själv, och slipper gärna ha en exakt tid och dag att passa.
Låter nog konstigt att jag inte hört mig för lite närmare om det när det finns så nära, och till och med är en plats som jag passerar flera gånger om dagen ibland, men för mig är det inte så bara
Är den här förbaskade blygheten eller vad jag ska kalla det, som hindrar mig.
Får väl se om ”ridabstinensen” blir för stor efter att sommarridskolan är slut så att jag tar mig för med att stanna till och  i alla fall fråga om villkoren för att vara medryttare.

Nåja…nu kan jag inte sitta härinne längre (har hunnit gå in och lagat lite mat under tiden som detta inlägg skrivits) eftersom vädret där ute är helt underbart (som Kalle Moraeus sjunger i sin härliga låt med samma namn)  och med tanke på att vi lever i väderöverraskningarnas land så är det bäst att passa på när det bjuds på det bästa tänkbara.
Så ha det så bra och njut av sommaren som ännu bara har börjat

Britta ♥♥ !

Ja då var det söndag.. fast torsdag då!
Känns lite både och faktiskt att vara ledig såhär mitt i veckan när man trivs så förbaskat bra på jobbet så att det inte ens känns som en arbetsplats
Har sagt det förut, men ”gänget” som vi är i år känns bara mer och mer sammansvetsat och i och med det ökar också arbetsglädjen ännu mer.
Sen är det ju också så med mig att det tar lång tid (flera år faktiskt) att våga vara den jag är bland ”nya” människor. Det där är nog svårt att förstå när man är en socialt normalt fungerande person och jag kan inte heller beskriva hur det känns och vad det är som hämmar mig att våga prata, få uppmärksamhet och ta lite plats. Tror också att stämningen i år, då ingen av oss är en sådan som vill höras och synas mest utan alla tar sig tid och lyssna på varandra, bidrar till att även jag vågar komma med åsikter och till och med skämt ibland:) ….Det där lät ju som om jag är världens torraste, tråkigaste person  men jag har faktiskt humor också, (de som verkligen känner mig vet det hoppas jag   ) men jag får vara lite försiktig eftersom det där skenet av att vara så pryd, genomsnäll och strikt som jag tydligen utger, verkligen inte stämmer överens med det som, i rätt läge och när jag känner mig bekväm med omgivningen, kan ”hoppa ut ur munnen” på mig 
Så just för att jag börjar kunna vara mig själv och märker att de andra gillar att umgås med mig istället för att ta avstånd så blir ju gänget på jobbet lite av en ”andra familj” och som de flockdjur vi egentligen är så är det väl därför det aldrig känns tungt att gå upp på morgonen när väckarklockan ringer.
Jo fysiskt kanske…särskilt när kroppen protesterar med värk lite här och där men aldrig psykiskt vilket är det viktigaste för att en människa ska må bra. De fysiska plågorna vänjer man sig vid och blir så mycket lättare att utstå när man ser fram emot ännu en arbetsdag med händerna i jorden trots protester från både rygg och axlar   Sen vet jag ju att det snart blir lite lättare, dels för att vi nu är klara med den värsta grävningen för den här gången, och dels för att kroppen som ju också får en slags träning blir starkare och orkar med mer. Det är ju tack och lov så att det här jobbet är så pass varierat så att det inte blir de där utnötande rörelserna. (förutom på höst och vår då vi krattar i ett par veckor i sträck)
Men i alla fall så känns det nu bara ännu roligare nästa lördag då jag och sambon (eller mest jag kanske) bestämt att vi ska gå ut och roa oss tillsammans ( något som inte hänt på ??? ja….det minns jag faktiskt inte ens) och gå på något som heter ”kroghall” och blivit inbjudna av en kollega att komma till henne på förfest.
Så nu slipper jag vara alltför orolig över att chocka mina arbetskamrater ( de flesta av dem ska också gå och komma till henne på förfesten innan) eftersom alkohol verkligen får min, av andra inbillade ”prydhet” att ramla av och den jag egentligen är och vill vara att komma fram istället
Tro nu inte att jag blir helt odräglig och börjar bete mig som….jag vet inte vad? …nej men tunghäftan släpper i alla fall, det vet jag och eftersom andra inte är så vana vid att jag säger så mycket så brukar mina skämt bli extra uppskattade när jag vågar släppa fram det som egentligen alltid finns inuti mig  
För det är också en underbar känsla när man känner att människor omkring en trivs i ens sällskap och faktiskt får ut något av att umgås med en. Önskar att jag vågade bjuda på det lite oftare.
Kroghall är förresten en mat och musikfestival som pågick under några år på 90 talet. Då hölls den i den dåvarande mässhallen som nu är ombyggd till bowling, krog och med gym på övervåningen, och de gånger jag var där då var det oftast riktigt roligt. Sen lades det ner under några år men nu ska de ta upp det igen och den här gången blir det i rättviks nya bandyarena, en enormt stor byggnad på ca 5000 kvm som för kvällen byggs om med gammaldags dansbana med scen, restarurang för 600 gäster, och en bar nästan lika lång som långbryggan (som är 628m)  plus en stor scen där en massa lokala artister med varierande musik kommer att uppträda under kvällen. Bla irländsk folkmusik med bandet ”tre med och en utan”, ”Lars vegas trio”,  ”pumpbolaget” coverband med medlemmar från Rättvik som väl är ganska kända över hela landet numer och väldigt populära, ”Stiko Per”, ”Rättviks raka rör” också ett lokalt populärt band med blandad musik mm. mm.
Kroghall kallas också för Dalarnas största inomhusparty och det stämmer nog med tanke på lokalen det kommer att hållas i. Det var när jag såg annonsen om att det skulle ”återuppstå” som jag kände att nu måste vi bara gå dit. Vi är som sagt aldrig ute på krogen tillsammans och det här kommer nog att passa oss båda tror jag. Dels den blandade musiken och dels för att jag misstänker att medelåldern kommer att vara ganska hög. Är inte så roligt att gå ut på krogen numer när man mest känner sig som en ”mamma” för alla ungdomar som vistas där. Äldste sonens kompisar börjar ju hålla till där nu och på något vis känner man sig lite som en dinosaurie, fossil och kvarleva från urtiden när man sitter där med en drink och omges av personer som man kan ha bytt blöjor på en gång i tiden 
Men kroghall blir nog ”40 plusarnas” och säkert de ännu äldres  eget ”barnkalas” där man kommer att träffa många andra som ”boat in sig” i tv soffan istället för att ge sig iväg ut på krogen, så det blir nog många kära återseenden från ”ungdomen” Hoppas bara inte att jag lyckas ”fastna” i en flera timmars lång diskussion med någon gammal bekant, vilket kan vara risken när det går decennier mellan utegångarna och jag fått lite ”pratdricka” i mig. Utan att jag ser till att passa på att cirkulera omkring, lyssna på bra musik, kanske till och med dansa lite och  byta några ord med många olika personer.
Vi får se….men roligt ska det bli i alla fall även om söndagen förmodligen får tillbringas i sängen eller på soffan. Men det får det vara värt när det händer så sällan.

Men nu till rubriken, som faktiskt var ”trädgårdsdag”. Tänkte ägna den här lediga torsdagen åt min stackars bortglömda trädgård som jag varje dag under veckorna går och har planer för vilka jag aldrig orkar uppfylla. Men det är ju tanken som räknas sägs det och idag ska det ske.
Så nu är det bara att hoppa i gröna byxorna och ta på sig arbetsskjortan och ge sig iväg ut. Måste få lite koll på vad som växer och inte i rabatterna, kanske rensa lite och framförallt köra trimmern där det behövs. Men tänker ta lite hänsyn till yngste sonen som efter ett LAN inatt kom hem vid sjutiden imorse och lade sig. Vore inte snällt att börja köra trimmern utanför hans sovrumsfönster, och om det är ”dalt” eller inte? (vilket jag fått höra från vissa håll att jag tydligen ägnar mig åt med mina söner)  så får det väl vara det då.
Själv tycker jag bara att det handlar om respekt för andra individer och deras liv, och tänker på hur jag själv skulle reagera om någon av sönerna te x skulle börja spela hög musik mitt i natten när jag sagt till om att jag behöver sova. Vilket inte skulle hända just för att vi visar den respekten för varandra. Hör alltför många tonårsföräldrar runtomkring mig som ligger i ständig ”dispyt” med sina barn. Kanske inte så konstigt om man inte själv försöker sätta sig in i deras livssituation och ha förståelse för och minnas hur det var att vara tonåring. Så dalt eller inte?   Jag försöker i alla fall så långt det går att vara ”kompis” med mina söner istället för en moralpredikande och pekpinneutdelande mamma, även om jag naturligtvis säger stopp ibland om det krävs för deras eget bästa. Fast det händer inte så ofta om man bara ger dem förtroende eftersom det också då är det man får tillbaka. Känns också extra roligt när man får höra att sönernas kompisar tycker att man är en ”cool mamma” och att de inte drar sig för en pratstund härhemma eller på telefon. Tonåringar behöver ju verkligen vuxna som bryr sig och lyssnar på dem utifrån deras egen nivå.

Nåja…dags att släppa ut tuppen och ge sig ut i det gröna 

Ha det bra!
Britta

Det gick faktiskt som planerat för mig idag. Trodde att jag var lite sen till kyrkan och körde alldeles för fort till Leksand, och väl där framme insåg jag att regnställ var överkurs eftersom solen redan då hade tittat fram på himlen. Så det var bara att krångla av sig både byxor och jacka igen, och lämna det i bilen innan jag småsprang mot kyrkan där klockorna redan börjat ringa.
Blev dock lite lugnare när jag mötte en av prästerna som jag visste skulle hålla i gudstjänsten och förstod snart att jag inte skulle behöva komma sist in när alla satt sig i bänkarna och bli uttittad som en som borde skämmas för att komma försent till kyrkan
Gudstjänsten var ganska fin men hade gärna fått innehålla mer medeltid för mig, det var ju därför jag var där. Det var dock en barn och ungdomskör av små nunnor och munkar som tågade in ledda av en medeltida präst som bar på en …? ja vad heter det egentligen? En sån där behållare som innehåller rökelser som sprider sig när han svingar den fram och tillbaka ? De sjöng i alla fall väldigt vackert nynnande i stämmor och i kyrkan blir det ju alltid lite extra fint så visst gick det en del rysningar över ryggen…inte av obehag alltså utan av njutning antar jag. Undrar vad det är som gör att viss musik får en att rysa, bara för att det är så rörande och vackert? Underlig kroppsfunktion…?
Lite senare sjöng de låten ”What if god was one of us” och då blev rysningarna dubbelt så starka så att tårarna nästan ville fram när den första solosångaren började. En liten kille på kanske 10 år utklädd till munk, och med en röst som nästan kändes overklig för att komma ifrån honom. Är förmodligen inte sista gången man hör något från honom. Satt och tänkte att det är synd att han snart ska komma i målbrottet, men förhoppningsvis mognar hans röst så småningom och då kommer det väl att låta ännu mer och ännu bättre. En naturbegåvning helt enkelt…hoppas att han gör något av det också!
Efter gudstjänsten öppnade marknaden med en kanonsalut och med tanke på hur lättskrämd jag är och hur oförberedd jag var när jag traskade iväg ifrån kyrkan så höll den stunden på att bli min sista tror jag
Fy….n vad det small!!! Kändes i hela kroppen och det var nog tur att jag gjort ett toalettbesök alldeles innan. Dessutom gjorde ett par hysteriskt skrikande tjejer bakom mig inte saken bättre. Så det var på lite skakiga ben jag vandrade vidare när smällen tystnat. Måste ha sett väldigt roligt ut i alla fall när det kändes som om man lyfte en halvmeter upp i luften av rädsla.

Kom i alla fall så småningom innanför grindarna och rundvandringen kunde börja. Så här vackert utsmyckat var ett av de tält man satt upp.

Det bästa med medeltidsmarknader är kvalitén på det som säljs. Äkta hantverk av naturmaterial…lite skillnad mot de vanliga marknaderna där det är mycket prylar och annat som mest känns som slit och släng grejer.

Lite för varmt för de här mössorna kanske? Men i vintras hade de nog inte varit fel.

Smeder fanns det några stycken av och doften av röken förstärkte bara medeltidskänslan.

Kanske måste säga att jag inte var ute efter att ta några kvalitétsbilder utan bara ville visa vissa saker här på bloggen. Det var både trångt och starkt solsken så bra bilder var svåra att få till, därav ”spöket” som kom med nere i hörnet på den här bilden. Tyckte i alla fall att skylten var rolig. Och om det är svårt att se så kan jag tala om att det står ”Allt är till salu, utom mitt barn och min fru” på den.

En silversmed i arbete.

Kommer inte ihåg vad dessa innehöll, men i alla fall något som var gjort av Havtorn som ska vara så nyttigt

Ännu mer ”matnyttigt” om än inte så nyttigt kanske, men säker jättegoda korvar i alla fall.

Här håller några av ”övernattarna” på att laga till en rejäl lunch av rotsaker och förmodligen kött av något slag.

Hungrig behöver man inte gå heller då det säljs maträtter av olika slag.

Det gäller dock att sköta sig… annars kan man hamna i skampålen. Tur att jag hade fått syndaförlåtelsen och herrens välsignelse i kyrkan innan 

Musiken är ju ett viktigt inslag för stämningen och de här killarna…eller gubbarna eller vad man ska kalla dem, kunde verkligen hantera sina instrument. Otroligt vad trollbindande det kan vara med den här typen av musik. Blir nästan som en hypnos när man står där och lyssnar och tittar på dem när de ser ut att liksom ”vara ett” med instrumenten. Ser så enkelt ut att kunna spela som de gör…fast det vet jag ju att det inte är.

Dessa medeltida ”cymbaler” hade de lagt framför sig på marken och då och då stampade de till dem med sina bjällerprydda skor vilket gjorde stor effekt på helheten av musiken.

Äldste sonen kom på moped senare under dagen och prövade på lite bågskytte. Första omgången lyckades han få tre av fem pilar mitt i prick så nu hoppas jag att han tar itu med att kontakta bågskytteklubben här i Rättvik, som han pratat om så länge. Uppenbarligen har han viss talang för det och det vore väl synd att slösa bort den när han dessutom tycker att det är så roligt med pilbågar.

Så småningom blev det tornerspel och även om jag inte lyckades få någon bra placering  (ja inte placering i tornerspelet alltså..även om jag väldigt gärna skulle vilja vara med   ) och naturligtvis hade lämnat zoomobjektivet hemma så kunde jag efter spelen få lite bilder på mitt favoritekipage…Riddare Magnus Maximus med sin ståtlige Frieserhäst Frigge.

Som sagt ingen bildkvalité här inte…..

….men det var många som ville komma fram och klappa Frigge så det var lite svårt att ”få till det” så att säga.

Riddare Magnus håller i tygeln med sina stiliga riddarhandskar.

Här ser man verkligen hur stolt och ståtlig Frigge ser ut….men här är det en kvinnlig, kanske fru Maximus ? ..som hoppat upp på ryggen på honom.

På väg mot parkeringen mötte jag ”calle” som arbetade som draghäst på området utanför marknaden, och ärligt talat så är han nog en ännu större favorit för mig än Frigge. Är verkligen förtjust i arbetshästar och särskilt med den här färgen. Tror att han dessutom nyligen blivit utsedd till årets Dalahäst, vilket inte är så konstigt tycker jag

Så nog blev det en heldag allt med de flesta sinnena tillfredsställda till slut. Det enda som är tråkigt med medeltidsmarknader är att man måste åka därifrån också. Kände verkligen hur hela mitt jag protesterade emot att kliva ut ur den här avslappnade , enkla och jordnära ”tiden” för att återvända hem till disk, tvätt, jobb, matplanering och handling. Hade mycket hellre tagit av mig till barfota, klätt mig i någon av de lediga vackra klänningar en del har, låtit någon flätat mitt hår, suttit vid en öppen eld och druckit mjöd och enbärsdricka och lyssnat till musiken och bara fått ”vara”  i allt det med medeltid som tilltalar mig så mycket.

Förresten så ringde Mia under dagen och meddelade att hon och Djarfur tagit hem en tredjeplats Jag sa ju att det  förmodligen skulle bli en topp tre placering av något slag !
Jätteroligt att de äntligen får visa vad de verkligen går för, och ändå är det bara början skulle jag tro.

Men nu måste jag börja tänka på morgondagen även om det här blir en annorlunda arbetsvecka med bara halvdag på onsdag och ledigt på torsdag. Fast fick jag välja så skulle jag nog hellre jobba som vanligt istället. Dels så har vi en hel del att hinna med innan midsommar och dels så trivs jag så bra med jobbet så att det känns som om det kvittar om jag är ledig eller inte.
Men förhoppningsvis så blir det bra väder så att man kan vara ute och göra någonting härhemma istället, eller kanske rentav ge sig iväg på en vandring eller fotoutflykt någon av de lediga dagarna.
Fast då måste jag skaffa nya skor först eftersom de kängor jag haft i säkert över tio år nu har gett upp och spruckit under sulan. Det är med stor sorg jag inser att de inte går att använda längre, men sånt är livet

Godnatt och sov så gott i alla fall!

Britta ♥

Har precis ätit frukost och ska snart göra mig i ordning för att åka till medeltidsmarknaden i Leksand. Regnet öser ner och temperaturen visar 8 grader men..man ska ju tänka positivt och det gör jag fakstiskt
Faktum är att nu när jag började skriva så var det ett ljussken som fick mig att lyfta blicken och titta ut och just år Leksandshållet ser det ut att börja klarna upp.
Har kollat väderrapporten och det ska bli bättre väder framåt förmiddagen vilket passar perfekt eftersom jag först ska vara med på den medeltidsinspirerade gudstjänsten i Leksands kyrka, som börjar 9 30 och håller på till 11 00 ungefär så vid det laget har nog solen tittat  fram.
Sen ska jag i lugn och ro och utan två tonåringar i släptåg gå och titta på allt fint hantverk som säljs. Framåt 14 00 blir det tornerspel och då hoppas jag att solen torkat upp lite så att man kan sitta någonstans och titta på riddare och hästar när de ger sig på sina utmaningar.
Tänkte ta med mig kameran också och förhoppningsvis får jag någon bild att lägga ut här på bloggen.

Så det är väl vad jag ska ägna söndagen åt och i tankarna finns även Mia och Djarfur som gjorde sitt livs bästa tävling igår och tog sig till A final som går idag mitt på dagen någon gång. Och så som de såg ut och red  tillsammans igår så är nog inte en topp tre placering omöjlig.
Men vi får se, man vet aldrig hur dagsformen är för vare sig människa eller häst men att det viktigaste för dem båda är att ha roligt det vet jag i alla fall, och det har de

Men nu måste jag bestämma vad jag ska ha på mig i detta omväxlande väder. Blir förmodligen regnstället till att börja med i alla fall trots att det redan nu verkar som om några soltstrålar är på väg att leta sig igenom molntäcket
Ha en skön söndag, och glöm inte era mammor som har sin dag idag ♥ !

Britta

Tro´t eller ej men sitter faktiskt vid mitt alldeles egna ”symaskinsbänksskrivbord”, (bild kommer nog imorgon), uppe i mitt alldeles egna sovrum och lyssnar till min alldeles egen musik?? Eller?
Ja det är ju inte jag som skrivit musiken, men nu kan jag äntligen lyssna på det som jag helst vill utan att känna att jag plågar resten av familjen
Har en väldigt bred musiksmak och kan egentligen lyssna på allt utom dansbandsmusik och jazz.
Just nu är det Sofia Karlsson med ”alltid dig nära” som ljuder ur högtalaren och efter den kommer ”För att du finns” med Sonja Aldén.
Så från och med nu kanske det blir lite mer fart på bloggen igen då jag slipper hålla på att ta fram och ställa undan datorn så fort jag ska och har använt den.
Idag är det ju fredag vilket betyder att jag slutade jobbet kl 13 00 eftersom vi jobbar in tre timmar under veckan , något som känns väldigt lyxigt då helgen känns lite längre.
Idag var det extra skönt att sluta tidigt eftersom regnet öste ner och jord, sand och grus kladdade och kletade fast på handskar, verktyg och även kläder naturligtvis. Vi har ju en viss tidspress nu fram till midsommar då alla fondgravar ska vara kantskurna, gödslade, grävda, rensade från gamla rötter och planterade med nya sommarblommor och därför kan vi inte låta arbetet stå stilla bara för att det kommer lite regn från skyn
Så det är bara att se positivt på situationen och gräva och gegga på tills jorden letar sig in i hårbotten, på kinderna och ibland ända in mellan tänderna så att det krasar när man biter ihop, för naturligtvis börjar det alltid klia på kinden eller näsan när man är som skitigast.
Kan förresten passa på att tala om att det vid regniga dagar kan vara svårt att nå mig på telefon om man inte har ett väldigt tålamod förstås. Först ska jag höra att det ringer, sen ska jag få av mig handskarna som ibland sitter som ett extra skinn när de är genomvåta, sen ska jag fumla efter plastpåsen med telefonen i nere i den djupa regnrocksfickan och för det mesta måste jag torka av fingrarna det värsta kladdet innan jag kan ta i telefonen och svara, så låt det gå måånga signaler eller skicka ett meddelande men räkna inte med något snabbt svar. Kl 9 00- 9 30 har vi frukostrast, 11 00 till 11 15 kaffe och 13 00 – 13 30 lunch och då brukar jag kunna svara på ev meddelanden
I alla fall så slapp jag helghandlingen idag då det var min sambos tur att sköta det. Vi försöker att ta varannan helg och varannan veckodag med matlagning och disk nu när även jag jobbar heltid och hittills har det fungerat bra. Blir lite annat när hans tävlingssäsong drar igång på riktigt, men jag tänker passa på att njuta så länge det varar. Förhoppningsvis ska han åtminstone kunna planera  och handla för ”sina” helger då han om ett par veckor får sitt efterlängtade åtta veckors sommarlov.
Så idag kunde jag åka direkt hem efter jobbet vilket är underbart jämfört med att ge sig in på Hemköp och trängas med alla andra som också vill få helghandlingen gjord så fort som möjligt.
Sen åkte jag och pojkarna till Leksand för att fira min kusin som fyllde 17 år idag, och efter kaffe och tårta hann vi med en liten snabbis till medeltidsmarknaden. Det var dock under vissa protester då äldste sonen hade lite bråttom hem pga att han skulle ut med kompisarna ikväll och yngste sonen inte har särskilt stort intresse för det medeltida.  Men men, jag hann i alla fall få en liten överblick över allt vackert hantverk och och andra sevärdheter som fanns där och om jag inte hinner dit en sväng imorgon också så ska jag definitivt dit på söndag. Såg i programmet att det skulle hållas en medeltidsinspirerad gudstjänst i Leksands kyrka då vilken började 9 30 och det skulle vara intressant att se hur en sådan går till. Förmodligen blir det mysig musik  i alla fall. Gillar den musiken, särskilt med rytmen av de trummor som oftast finns med.
Händer alltid något inuti en när man går omkring på marknaden och ser alla saker och människor som är tidsenligt klädda, samtidigt som musiken förstärker intrycket av att verkligen befinna sig på medeltiden.
Helt underbart och skulle kunna tillbringa alla tre dagar i den miljön. En del har satt upp fina medeltida tält och jag antar att de övernattar där. Tänk att få sitta vid en eld, iklädd dessa mysiga och vackra kläder och lyssna till den magiska musiken långt in på natten. Kanske smuttande på en kopp mjöd..eller två
(Smakade det när vi var vid vikingahuset med jobbet förra sommaren, sött och gott men farligt också eftersom alkoholen inte kändes i smaken). Och när mörkret sedan faller på så kryper man in i sitt tält och vaknar sedan tidigt på morgonen till fågelkvitter och det lugn som alltid råder efter en sen och festlig natt
Suck…vad underbart! Att bara få koppla bort nutiden ett par dagar och glömma klocka, mobil och andra stressmoment i vårt moderna samhälle.
Men vi får se vad vädret vill också.. är ju inte roligt att vara där om det regnar..fast i kyrkan ska det väl i alla fall vara torrt, så det får det bli hur vädret än är.
Imorgon ska jag försöka med den svåra konsten att kombinera en resa till kupolen i Borlänge med familjen med en sväng till Romme travbana där Mia och Djarfur ska göra sin första tävling för i år.
Får väl se hur det blir men hoppas i alla fall på att både hinna med lite klädinköp till sönerna och se Mias ”lopp”.
Men nu börjar det bli sent och även om jag drack kaffe så sent som vid halv fem så känns ögonlocken extra tunga och det är dags att krypa till kojs.
Skulle tro att jag återkommer imorgon nu när jag har min egen ”lilla vrå” att gömma mig i

Godnatt i alla fall !
Britta