lillasysterfix

Är inte så ofta jag hamnar i lite djupare tankar under sommaren. Allt är ändå så intensivt och man vill få ut varenda mikrosekund av utomhusaktiviteter. Det är nu jag måste se till att samla all kraft och energi inför den kommande vintern och oftast så är man så trött av allt man upplevt och gjort under dagen så att de där djupa filosofiska tankarna inte riktigt får plats, och tur är väl det för annars skulle man nog åldras i förtid. För mycket grubblerier är inte bra, även om det kan vara nyttigt att stanna upp och tänka över sitt liv lite då och då.
”Vart är jag just nu? Vart är jag på väg?Vad vill jag med mitt liv?  Har jag något mål att sträva efter? Är jag nöjd som jag har det? Eller är jag bara rädd för förändringar?  Behöver jag förändra något för att nå målet? Har jag människor omkring som stöttar? ”  Osv. osv!
Ja det är inte mycket man vet säkert här i livet och egentligen inte mycket vi kan lova,  vi ställs ju hela tiden inför nya situationer, beslut, vändningar och händelser.  Men det är ju liksom det som är meningen med att vara här på jorden, för det är genom det vi utvecklas som människor.

Det enda man egentligen vet och kan vara säker på är att vi alla ska dö en dag. Vare sig det sker imorgon eller den dag vi känner att vi är färdiga med våra liv, då kroppen har åldrats och vi inte längre kan göra det vi önskar.
Vad som sker fram till den dagen är det däremot ingen som kan säga, men man kan bara önska att man hunnit med att göra det man vill, lyckats nå det man strävat efter och ansett som sitt eget livs mål, och framförallt att man inte ska behöva ångra något.
För hur det än är så lever vi alla våra egna liv och ibland måste vi ta jobbiga beslut för att ”rädda oss själva”. Beslut som kanske gör att andra kommer i kläm och det är väl aldrig något man planerat för och njuter av att göra. Men eftersom livet här på jorden är till just för att vi genom olika erfarenheter ska utvecklas både som människor och som de ”större väsen” vi egentligen är (själsmässigt alltså) så händer både positiva och negativa saker och på något sätt måste vi även se att det är någon mening med det.  Det enda vi då kan hoppas på är att de (själar) som drabbas av vårt eget livs förändringar har ett stort och öppet sinne och därigenom kan acceptera beslutet genom att se det ur vår egen synvinkel.

Har man ett öppet sinne och älskar en människa för den den är så kan man också acceptera sådant som kanske gör att man själv blir lidande. Man glömmer då sitt eget ego och gläds åt den andras utveckling trots att det för egen del kan göra oerhört ont ett tag. Annars är den andra personen helt enkelt inte nog viktig för en.

Oj va klok jag lät nu igen då?
Nåja, det var väl ungefär vad som snurrat i huvudet på mig idag då jag gått och pysslat och grejat härhemma i trädgården. Men som jag alltid brukar säga bara för att gardera mig emot ev protester och påståenden om att jag tror att jag vet bäst:)  Detta är min sanning och så som jag ser på det hela och vi har alla våra egna sanningar. Punkt slut! Och tack för idag 

Britta   ♥

Ja i alla fall en liten minimidsommar ska det firas uppe i fäbodstugan som mina föräldrar nu äntligen blivit ägare till. En stuga som ägts av mammas morbror och som släkten på den sidan vistats i lite då och då, mest på somrarna men också vintertid tror jag. Det finns varken rinnande vatten eller el så vintertid krävs det ju lite mer för att bo där. Under min uppväxt bodde vi hela familjen där någon vecka under sommaren och det finns nog inget ställe på jorden för mig som ger en sådan avkoppling från vardagen.
Man bryr sig inte om klockan, lagar mat när man blir hungrig, sover tills man vaknar, åker och fiskar i sjön där det finns en eka som hör till stugan,badar i sjön som ligger lite längre bort, kopplar av i solen och senare kring grillgropen när mygg och knott börjar bli alltför jobbiga. Allt är bara lugn ro och frid där!
Visserligen går vägen förbi alldeles utanför men den är ju inte särskilt trafikerad. Annars är det mest bara fågelkvitter och skogens sus som hörs runtomkring. Den här stugan ligger också alldeles för sig själv och inte i själva …? ja vad säger man? …huvudfäboden?….:)….så några grannar finns inte heller. Tystnaden inne i stugan är ju också total eftersom det inte finns några elektriska apparater som annars alltid har något ljud för sig hemma.
I alla fall så har vi sedan åttiotalet någon gång haft som tradition att resa en egen liten majstång på gårdsplanen där tillsammans med släkt och vänner och hittills har det alltid varit helgen efter midsommar. Men i år var det fler som inte kunde just då så vi flyttade fram det tills idag istället. Ska bli intressant att se vilka sorters blommor vi kan hitta till kransarna nu när de flesta midsommarblommor redan blommat över.  Skulle tro att det blir en hel del älgört och rallarros som det finns ganska gott om däromkring.
Blir nog fint i alla fall och självklart tar jag kameran med….och till och med minneskortet tror jag    

Så nu måste jag börja packa och förbereda lite inför en dag med friluftsliv. Fast inte är det som när pojkarna var små då man höll på med packningen hela dagen och bilen var så full så att det såg ut som om man skulle flytta för gott ungefär. Barnvagn, skötväskan(för blöjbyten),  badleksaker, mat, kläder för alla väder, fiskeutrusning, fiollåda mm. mm.  
Numer är det väl mat till alla och kläder åt mig själv jag behöver tänka på för trots att det sägs att jag daltar med mina söner så får de faktiskt se till att få med sig det de behöver själva. Och är det något de glömmer eller hoppar över för att de inte tror att de behöver det så är det precis det de lär sig av.
Man lär av sina misstag sägs det, och det stämmer. Det roligaste är när de inte brytt sig om att lyssna på mitt ”tjat” om vissa saker som de nog behöver ha med sig och sen kommer och erkänner att det nog hade varit bra att ha med sig ändå. Då känns det bra som mamma när man vet att budskapet har gått fram så att säga

Men nu måste jag sluta skriva.
Ha det bra och njut av vädret   Blir nog mitt första dopp i sjön för sommaren idag tror jag. Finns väl inget bättre än en simtur i en svalkande sjö efter att ha svettats i solen en dag.

Britta

Känner att jag inte kommer att skriva det där jättelånga inlägget om våran semester eftersom det är så otroligt svårt att sätta sig vid datorn nu när vädret är så underbart och jag har ledigt.
Vill ju skriva lite om vad jag gör under resterande ledighet också, och som det känns nu så ligger den här sk semesterredovisningen över mig och så ska det inte vara med en blogg tycker jag.
Man ska skriva det man vill, när man vill och….ja sånt som kommer lite spontant liksom
Men några bilder vill jag i alla fall visa, och då börjar jag med den här på mig och snöskopan som vi stötte på alldeles efter att vi lämnat Flatruet och vår övernattning där.
Det här kan vi kalla snöskopa, och det var nog tur att vi fick syn på den så att jag insåg vad det är för vintrar de har däruppe egentligen. Fick nämligen för mig ett tag att jag skulle kunna bosätta mig där när jag bara sett naturen och vidderna från dess bästa sida…i alla fall enligt mig som inte är någon snöälskare precis
Lugnet och sinnesron som infann sig både när vi red och vandrade uppför ett av fjällen var något jag knappast upplevt förut. Helt otroligt hur bra man kände att man mådde av luften, miljön och hela omgivningen. Som om man ville bygga sig en liten stuga där vid en av fjällåarna och stanna där livet ut
Men…..jag vet…det kommer en vinter också…och inte vilken vinter som helst antar jag:) Inte så konstigt att naturen var så hänförande och vacker med så många olika blommor som blommade samtidigt…för de har liksom inget val om de ska hinna under den korta period som temperaturen tillåter det!!
Så det var bara att gnugga bort det där rosa skimret som envisades framför ögonen och vakna upp till verkligheten.
De har ju faktiskt ännu längre vinter än vad vi har…och hur skulle jag stå ut med det som knappt överlever här själsligt innan den är över.

Faktum är att det ju till och med låg kvar snö på det fjäll vi gick upp på och som knappast var ett av de högsta. Fast lite häftigt var det att krama en snöboll i början av Juli

Inte konstigt att man blev förförd av naturen när det plötsligt uppenbarar sig en liten sjö mitt uppe på fjället. Dessutom omgiven av den frodigaste och mest gröna mossa jag sett. Tänk att ha en liten stuga intill den här lilla sjön och med en milsvid utsikt runtom. Mygg och knottfritt var det dessutom eftersom det blåste lite lagom däruppe, vilket jag antar att det alltid gör.

Som den trädälskare jag är så kändes det speciellt att ”träffa” dessa vackra små fjällbjörkar som förmodligen är betydligt äldre än man tror. Skulle man såga itu den här och en av samma tjocklek hemma så vore det nog stor skillnad på årsringstätheten. Tror nog att detta var en riktigt klok liten gammal gumma som förmodligen stått i många många år och härdats av vind snö och kyla och därmed varit tvungen att växa sakta sakta men också väldigt säkert. En ära att få hålla henne om midjan måste jag säga 

Vi gjorde också en tur till Handölforsen och det kändes verkligen mäktigt att stå bredvid dessa naturkrafter som rusar fram. Hängbron såg ju inte precis inbjudande ut men på något vis så lockade den här skylten till att åtminstone gå en liten bit ut på den

Men det här fick räcka för mig trots att jag väldigt gärna hade gått över till andra sidan som naturligtvis såg ovanligt inbjudande ut. En bild gör ju aldrig verkligheten rättvisa och kan ju säga att det var betydligt längre ner till vattnet än det ser ut, och en fors som var så vild så att den nästan blev öronbedövande. Kände mig verkligen liten där jag satt och fick snudd på en känsla av svindel innan sambon lyckats ta bilden. Det gungade ju lite också så till andra sidan hade jag aldrig tagit mig kan jag erkänna. Tyvärr så märker man att man blir fegare (eller är det klokare?) med åldern och just den där svindelkänslan som gör att man blir yr i huvudet sätter stopp för att prova på saker man gärna hade gjort om man slapp just den.
Att vingla iväg på den här bron för att ta sig till andra sidan hade nog inte varit att rekommendera.

Lyckades i alla fall ta mig ner till kanten av forsen där det fanns ett riktigt stenletarparadis.  Hade kunnat vara kvar där hur länge som helst men eftersom sambon inte delar min ”stentokighet” så var det bara att blunda och bestämma sig för att lämna alla skatter som låg där och väntade:)

Sen är det ju så med stenar att man inte kan och får ta vilka som helst med sig hem, och det känner man i samma stund som man tar upp dem i handen. Variationen på stenarna här var helt otroligt och de här hade jag gärna tagit med hem om inte ”känslan” sagt något annat.  Men några plockade jag med mig i alla fall bla två små av glimmerskiffer som glittrar och glänser något otroligt i solen.

En sväng förbi Åre gjorde vi också och där infann sig känslan av att vara i Österrike el liknande.  Vilka bergstoppar och vilka hus! Det gick faktiskt en linbana upp till toppen om man ville men….nej….har som sagt blivit för feg för sådant och vet att det förmodligen mest hade känts obehagligt så det fick vara för vår del. Kanske hade man vågat om man startat med en öl eller två eftersom det har en förmåga att ”slå ut” vissa hämningar men tänk om man hade blivit illamående när man väl kommit högst upp på toppen? För fort gick det inte kan jag säga. Kan väl tillägga att berg och dalbanor gillar jag däremot fortfarande att åka, för även om det kan vara högt innan man rusar iväg nedför igen så går det i alla fall fort över så att säga Dessutom sitter man ju ordentligt fast och känslan när man far iväg i nedförsbackarna är ju helt underbar! Snacka om pirr i magen 

Det hade ju talats en del om alla dessa renar som skulle befinna sig kring och på vägarna innan vi åkte, men inte förrän dag två dök de upp framför oss. Första gången reagerade man med ett ”Åhh..kolla renar, OAO, vad häftigt !!” Andra gången ”OJ…fler renar! kolla!” Tredje gången ” Kolla..renar här också!” Fjärde gången ” Jaha…renar igen!”   och vid det laget insåg man att man inte behövde stressa med kameran heller eftersom det så gott som gick att stanna bilen alldeles intill dem

Ja…det får duga som semesterredovisning och alla de anteckningar jag gjorde för att jag trodde att jag skulle föra dem vidare med bloggen får nog gå till historien istället .
En sammanfattning är i alla fall att det inte var sista gången jag semestrade norrut i Sverige. Känner att jag får ut mycket mer av det än att åka söderut till någon storstad, nöjesfält eller djurpark som vi gjort under pojkarnas uppväxt. Visst finns det fin natur även söderöver men som det känns nu så vill jag hellre utforska de norra delarna av vårt avlånga land först. Och då gärna genom någon längre vandring än den vi gjorde. De nya skorna fungerade också otroligt bra och än så länge har de inte gett mig ett enda skavsår, men ska nog testa dem lite mer med riktiga långpromenader här hemomkring också nu när jag har ledigt.
Måste ju vara det bästa eftersom det..om det skulle bli skavsår och elände bara är att ringa någon snäll kompis eller släkting och fråga om man ev kan bli hämtad 
Skulle vilja gå till Tällberg någon dag eftersom det finns gott om mysiga små affärer och ställen att ta en fika på där. Dessutom kryllar det ju av loppisar ute i byarna nu och det är något jag garanterat ska ägna mig åt en dag, fast då helst med bil antar jag eftersom det brukar bli en del fynd att ta med sig hem.

Nåja…nu får det nog bli sängen tror jag och kanske en loppisrunda imorgon. Har faktiskt köpt en säck finbetong nu och loppisar är utmärkta fyndplatser för att hitta gjutformar och bunkar av olika slag. Har varit på Erikshjälpen idag och fyndat spetsdukar och små plastbokstäver också väldigt bra att ha när man ska gjuta skålar och liknande i betong… men det berättar jag mer om när jag kommit så långt !

Ha det bra!

Britta

Nu har jag äntligen lyckats sätta mig vid datorn och tänkte skriva lite om min och sambons minisemester på tu man hand, och måste börja med att erkänna att det hade kunnat bli totalt utan bilder
När vi till slut kom iväg vid femtiden på lördagmorgon och hade åkt ca 2-3 mil fick jag för mig att jag skulle ta upp och kolla kameran lite…bara för att vara beredd ifall att något oväntat skulle dyka upp redan på resan upp till Härjedalen och Nysäterns fjällridning  som var vårt första mål.
Plockar alltså upp kameran, trycker på on….och vad får jag se?? Jo en stor svart ruta på displayen med tydlig information om att DET INTE FINNS NÅGOT MINNESKORT I KAMERAN!!!??????
Jaha!? Vad säger man??   SYND !!
Ja ärligt talat så kunde jag inte annat än skratta åt eländet Sambon var på väg att vända men med tanke på att vi hade en tid att passa och en ganska lång resa framför oss så tyckte jag att vi fick nöja oss med hans lilla kamera som i alla fall lyckats komma med på resan
Och tur var väl det, för ganska precis fem i nio kom vi fram till vårt mål efter att ha tagit helt fel väg genom att lyssna blint på GPS tantens vägförslag. Visserligen bjöd den vägen på en riktig naturupplevelse eftersom den knappt var farbar med bil och då det plötsligt gick en tjädertupp bara ett par meter framför oss på vägen.  Men till slut kom vi fram i alla fall, fem minuter innan avtalad tid
Där blev vi emottagna av Lovisa, en ung tjej som jobbade sin fjärde sommar som turridningsguide och tyckte att hon hade världens bästa jobb vilket i alla fall jag  inte kunde neka till.
Så efter en liten pratstund och packning av sadelväskorna var det bara att sitta upp på de redan iordninggjorda hästarna. Sambon fick en lugn och trygg Lukas och jag en charmig kille vid namn Komet som hon valt åt mig eftersom han hade en förmåga att sacka efter i skritten och sedan plötsligt kunde bestämma sig för att springa ikapp de andra, vilket kanske skulle vara lite obehagligt för en total nybörjare.
Mig passade det utmärkt eftersom jag då fick känna på lite fart också om än bara korta små springturer i trav.  Men alltid något

Första stoppet gjorde vi vid ett litet fjällcafé där alltså åsnorna Klara och Torkel bodde. De gick helt fritt och var otroligt sällskapliga och nyfikna av sig. Hästarna var inte stormförtjusta i dem även om det på den här bilden ser ut som om sambons häst Lukas bara vill hälsa på Klara i all vänskaplighet. I bakgrunden ser man också ett par av de islandshästar som även de gick fritt och bestämde sig för att följa med oss en bit ut på fjället.

Efter en fikapaus bar det alltså iväg och den natur som omgav oss var helt oväntad för mig. Bergen…eller fjällen säger man kanske…var mycket grönare än jag trodde och den lite fuktiga luften med diset som nästan låg på vissa av topparna gjorde att man kände sig förflyttad till ”Sagan om ringen” landskapet.
Otroligt magiskt och meditativt med Komet som skrittade på i sitt eget lugna tempo och hade slutat med sina små springaikappturer. Hade heller inte väntat mig att vi skulle upp på den högsta topp vi såg just då och känslan man fick när vi sakta men säkert tagit oss högst upp var nästan hisnande. Tanken på att hästen ev skulle kunna bli skrämd eller få för sig något annat och plötsligt rusa iväg åt något håll var det bara att släppa för i så fall hade man ändå inte behövt fundera så mycket mer på vad man skulle göra i livet
Nere i dalen vi kommit ifrån såg man Torkel, Klara och de två islandshästarna som klokt nog bestämt sig för att stanna därnere och vänta på oss, som fyra små prickar mitt i allt det gröna.

Jag fick sköta det mesta av fotningen från hästryggen men här på högsta toppen då vi stannade en stund för att njuta av den otroligt vidsträckta utsikten, lyckades sambon få till den här bilden av mig och Komet
Är ju svårt att fånga en känsla på bild men om man tittar i bakgrunden så ser man i alla fall kanten av fjället och kan få en liten uppfattning om hur högt upp vi var.

Efter ca fyra timmars ritt i bitvis otroligt svår terräng var hästarna väl värda att få komma in i  stallet och få lite energi i form av ett fång hö innan de avsadlade och fria släpptes ut igen för att beta fritt kring anläggningen.
Har aldrig i hela mitt liv hört talas om hästar som får gå helt fritt utan stängsel och staket men så var det alltså här.

Med fri tillgång på både bete och vatten kan väl en häst inte ha det bättre än så här? Fria att gå var de vill och även om de gjorde lite längre utflykter ibland så återvände de alltid hem till stallet igen. För säkerhets skull bar de alla en bjällra om halsen både för att skrämma bort ev rovdjur antar jag och för att kunna höra dem på lite avstånd.

Sambons hästumgänge gick oväntat bra och han till och med kunde njuta av ridturen då han kände sig trygg på Lukas breda rygg. Det var först när hästarna avsadlade kom ut ur stallet alldeles intill oss när vi satt på bänken utanför som han kände att hästrädslan tog tag i honom och han bad mig att ställa mig emellan honom och hästarna Dels så blev det ju ett annat perspektiv då vi satt ner och de stora kraftiga hästarna kom utstegandes ur stallet knappt en meter ifrån och dels så var det väl för att de var helt fria och inte kontrollerade av sadel eller träns som han tyckte att det blev lite skrämmande. Fullt förståeligt tycker jag men imponerande av honom ändå att våga ge sig ut på en fyratimmarstur.
Själv tyckte han att det här var något helt annat än den islandshäststurridning vi gjorde några år tidigare, eftersom han tyckte att de här hästarna kändes lugnare och rejälare och därmed också gav känslan av mer stabilitet uppe på ryggen.

Så det var alltså den första delen av vår semestertripp och resten får jag nog skriva om imorgon eftersom jag hela tiden måste sitta och gäspa nu och känner att jag måste avsluta för idag.
Så godnatt och sovgott!
Hörs nog imorgonkväll någon gång 

Britta

Ja då var vi hemma igen efter ett par dagar i fjällvärlden. Har haft fullt upp idag med uppackning, tvättning och mathandling och dagen har bara rusat iväg eftersom den inte blir så lång när man sover till halv tolv ungefär Vi avbröt resan lite tidigare än planerat eftersom sambon började känna sig dålig (ont i halsen) så redan igår kväll började vi den fem timmar långa resan hem. Kändes som en evighet och vi turades om med körning och sovning under resans gång. Vid halv tre ungefär var vi hemma igen och då var det verkligen skönt att få krypa ner i en renbäddad säng kan jag lova
Tänker i alla fall försöka få till ett längre inlägg imorgon någon gång och berätta om allt vi ändå hann uppleva under de två dagarna. Åsnan Torkel på bilden var i alla fall  en av de trevliga fyrbenta bekantskaper vi gjorde
och det är kanske inte vad man väntar sig att träffa på mitt i Härjedalens fjällvärld
Kan tillägga att han och hans yngre kompis Klara (också åsna) levde ett drömliv däruppe då de fick gå helt fritt omkring. De följde till och med efter oss en bit när vi red ut på fjället men undvek att hänga med ända upp på högsta toppen då vi såg dem som ett par prickar därnere i dalen. När vi sedan kom tillbaka var de kvar och väntade på oss. Helt underbara djur med ett underbart fritt liv helt enkelt  Fast hästarnas favoriter var de inte, men det berättar jag mer om sedan.
Ska nog försöka komma i säng nu och sen får vi se vad jag hittar på imorgon. Har ju två veckors ledighet framför mig och vill hinna göra och uppleva en del av det som man inte orkar när man jobbar heltid. Fixa i trädgården, fota, ta skogspromenader, åka på loppisar, titta lite i affärerna i Rättvik, gå på konserter, äta ute någonstans både i naturen och på någon restaurang besöka lite sevärdheter häromkring som Styggforsen tex, göra någon längre vandring, (särskilt nu när jag gått in de nya kängorna lite och faktiskt sluppit skavsår), skulle också vilja gjuta lite i betong igen som jag och syrrorna gjorde för ett par somrar sedan, finns hur mycket som helst att göra om man bara tar fram sin fantasi, Rabarberblad tex blir jättefina fågelbad, sen kan man använda gamla fotbollar och göra klot av, eller alla möjliga sorters plastbunkar och sådant som man kan hitta billigt på loppisar. Det mesta går att använda som gjutformar bara de inte är för hårda när man ska lossa betongen från dem. Men vi får se vad det blir, tänker inte göra alltför strikta planer utan ta dagen som den kommer och känna efter vad jag har lust med.
Så nu får det nog bli godnatt så hörs vi nog imorgon

Ha det bra!
Britta

Ja nu är vi snart klara med alla förberedelse inför vår ”minisemester”. Har först nu börjat förstå att det verkligen ska hända tror jag, och idag lyckades sambon hitta en turridning på Nordsvenskar hos Nysäters Fjällridning i Hede. Så imorgon kl 9 ska vi vara på plats där.
Hade tänkt åka redan ikväll men av lite olika skäl så sprack den tidsplanen och som det känns nu så är det nog smartare att få en lugn natt i sin egen säng och ladda inför morgondagen, istället för att vakna upp imorgon bitti efter en natt som förmodligen kommer att domineras av snarkningar och alltså ganska dåligt med sömn. Vill gärna att både jag och sambon ska känna oss någorlunda pigga inför ridturen som nog kommer att kännas nog ändå i rumpa och ben. Många tror att ridning väl inte kan ge träningsvärk eftersom man ju bara sitter still uppe på hästryggen. Men tro mig! Det är både ovana muskler och ovana ”sittdelar” på kroppen som får sig en ordentlig omgång   Värst blir det nog för sambon som inte har någon som helst sadelvana förutom en smal cykelsadel förstås, men det kan ju inte ens jämföras.
Själv hoppas han på att hans vältränade cykelben ska rädda honom men tror inte att han tänkt på att man sitter bra mycket bredare med benen på hästryggen och jag lovar att ljumskarna kommer att göra sig ordentligt påminda efteråt   Själv kan jag fortfarande känna det som om ”hästen sitter kvar” när jag hoppat av efter bara en timmes lektion och det tar en stund innan man tycker att benen sitter där de ska igen. Nu ska vi rida i tre till fyra timmar och det kommer att kännas även om man klarar av att sitta på en cykel och trampa i åtta timmar i sträck.
Men nu har jag inte tid att sitta här och skriva även om jag skulle vilja berätta betydligt mer om våra resplaner, måste ta en dusch och sen hoppa i säng eftersom vi åker tidigt imorgon.
Hör av mig när vi kommit hem igen och hoppas kunna göra ett långt inlägg om resan då.
Så ha det så bra till vi hörs igen!

Britta

Det är ju så här i livet!
Att vissa dagar liksom ”hakar upp sig” i en slags negativ virvel och sen rusar det bara på.
En massa småsaker som retas och läggs på varandra och till slut känner man bara, STOPP!
Inte det nu också!
Kan man inte bara få köra det där ”knäppa med fingrarna” tricket och vips! Så är man bara borta från jordens yta.
Vart man tar vägen…? Ja det vet jag inte.. men det spelar inte så stor roll heller i vissa lägen
Huvudsaken är att man kommer iväg ett tag och får slippa….krånglande torktumlare…magar (krånglande alltså) …visakortslösenordsbyten….halvt hysteriska tonåringar….helgalna köksskåpsinnehållsplaceringar….äggtjuvande kajor…..strejkande datorer….säkringar som går vilket gör att internet pajar just när tonåringen lugnat ned sig en aning….genomsvettiga arbetsdagar vilka gör att man knappt kan göra ett vanligt toabesök eftersom kläderna SITTER FAST! ….knäskydd som inte sitter där de ska så att all jord riktigt pressas mot den redan svettkladdiga huden, så att man i sin tur får stå och näst intill operera ut alla små gruskorn som letat sig djupt in i den….det svider kan jag erkänna!….Suck! JA jag vet!
Man ska inte klaga!
Men måste man inte få göra det ibland?
Jag älskar egentligen den här värmen och borde bara njuta nu när den väl är här, men ärligt talat. Man är inte van! Särskilt inte att vistas ute i den stekande solen åtta timmar om dagen..så lite måste jag få gnälla trots att jag vet att jag har världens bästa jobb.
När det sen blir en massa jobbiga saker som dyker upp en efter en så kan det kännas som om det blir för mycket.
Men för vem är det inte så ibland? Vi har ju alla våra små och stora bekymmer.

I alla fall så tänkte jag sätta ut en bild på mina nya vandringskängor och ryggsäck som jag investerade i igår inför min och sambons ”semester” men tro inte att datorn tänkte gå med på det.
Och jag är ju inte förvånad en dag som denna, så det får väl vänta tills ”planeterna snurrar” som de ska i mitt liv 
Och just det..! När sambon ringde idag för att höra sig för om turridningen vi sett ut på nätet så fick han till svar att de tyvärr lagt ner och var på väg att flytta därifrån…???
Förvånad?
Nej..! 
Men det finns naturligtvis fler och som det ser ut nu så får det väl bli på Islandshäst istället för de nordsvenska brukshästar som jag hoppats på.
Islandshäst i all ära men nog är det något visst med de ”större och tyngre” grabbarna 
Hade verkligen sett fram emot att testa det men Islandshäst får duga. Kanske känns bättre för sambon också med hästar av den mindre storleken.
Får försöka att ta mig för med att åka till någon i Sverige som har turridning på Shirehästar istället. Det är stora hästar det. Ca 180- 190 i mankhöjd! Tänk att få sitta däruppe och gunga med i kliven när de skrittar, eller varför inte en galopp? Måste vara en otrolig känsla och tänker lova mig själv att det ska testas innan jag lämnar jordelivet för den här gången 
Fast då får inte sambon följa med. Blir nog svårt att få honom ens i närheten av de bjässarna, eftersom han förutsätter att hästar är elaka och vill anfalla. Jadu.? ?? Hur kan han ens tro att någon skulle kunna ha med en aggressiv Shirehäst att göra ???  Det funkar liksom inte.  Punkt slut!

Men nu är det bara att låta ett leende sprida sig över ansiktet och se fram emot imorgon istället. Säkert har allt rättat till sig då och livet kan fortsätta 

Godnatt i alla fall!

Britta ♥

Ps Låten ”Don´t Worry be happy” spelades just på radion. Någon som vill säga mig något  

Nu, efter ca 20 år har sambon kommit på att vi ska åka på tu man hand och göra något tillsammans…..?

Som jag har väntat!!!!!!!!!!! 
Och det är inte i samband med att han egentligen ska iväg på något annat som han tycker är roligare än att vara ute med mig…..alltså ingen cykel inblandad…..ingen fiol inblandad…ingen tävling av något slag….inget jobb ??????????????
Hur ska detta gå? Vi två på semester! Utan fiol….cykel….. barn….. jobb mm.
Vad i hela friden ska vi prata om?
Och inte nog med det. Håll i er nu!
Till att börja med hade jag ju nog svårt att förstå vad han menade med att bara han och jag skulle åka iväg på någonting, och när han sen säger att han tänkt att vi ska ut på en turridning och en vandring norrut i Sverige någonstans, så kunde jag riktigt känna hur kugghjulen i min hjärnan gnisslade och knirkade på för fullt för att hitta rätt i gängorna igen.
Vad sa han egentligen? Var den stora fråga de kom fram till när de var någorlunda samspelta efter en bra stund.
För det första! Han är egentligen livrädd för hästar, och för det andra! Har han ro att gå på vandring med mig? Kan han göra sådant utan att det måste tävlas sinsemellan?
För min sambo är nämligen det mesta en tävling och han måste vara vinnaren!
Därför måste jag säga att det är riktigt stort gjort av honom att föreslå en ridtur med tanke på att det faktiskt är ett område jag i alla fall behärskar bättre än honom.

Ja….jag säger då det! Livet är fullt av överraskningar!
Mina spekulationer om vad det kan vara som fått honom att börja tänka i dessa banor sparar jag nog för mig själv, men jag har mina misstankar 

Nåja! Tro nu inte att jag sitter och gnäller och är bitter och otacksam…nej…jag är nog bara lite chockad fortfarande men naturligtvis ser jag fram emot det.
På fredag eller lördag bär det alltså av och det passar utmärkt eftersom jag går på två veckors semester då. (OBS! Vi ska inte vara borta två veckor, utan två nätter om någon trodde något annat) Det är precis den här typen av aktiviteter jag vill ägna mig åt. Komma iväg och se lite nya platser, alltså främst natur. ( Storstäder kan jag vara utan). Leva lite friluftsliv, strunta i klockan och bara vara!
Så även om det kanske är en engångsföreteelse så tänker jag passa på att njuta.
Kameran blir naturligtvis med också, och jag lovar att göra ett långt och innehållsrikt inlägg om denna tvådagarssemester för två
En annan ovan känsla som infann sig var när båda sönerna sken som solar över att mamma och pappa skulle åka ifrån dem i ett par dagar , (även om de försökte hålla masken och spela oberörda). Ja jag vet att de snart är vuxna och hade väl inte väntat mig att de skulle brista ut i gråt och be oss stanna hemma… men ändå!
För mig är det en otrolig känsla som påminner om att de snart inte behöver mig på samma sätt längre och det betyder att det börjar bli dags att tänka på hur jag vill att mitt liv egentligen ska se ut, och vad jag vill få ut utav det.
Spännande

Men nu ska min mage ( som fortfarande inte helt rättat till sig) få en kopp te innan det är dags att krypa till kojs. Ha det bra i alla fall och njut av sommaren så länge den varar

Britta ♥

Ja då var det söndag igen då och midsommaren är över för den här gången. Fick en kommentar av min kompis Göran på förra inlägget om att han påstod att man också måste hoppa över sju gärdesgårdar för att blommagin ska fungera, och det kallar jag ”slag under bältet”! Vem i hela friden klarar av att hoppa över sju gärdesgårdar?? I och för sig så kanske det är en liten ”fingervisning” om att det är endast är ungdomar som ska ägna sig åt dessa saker och inte utslitna  gamla tanter på snart 40 år Tror inte mitt vänstra knä (som protesterar över en vanlig trapp ibland)  håller för liknande övningar numera !
Dessutom börjar det ju bli lite ont om gärdesgårdar också, så innan jag hittat sju stycken, eftersom jag antar att det måste vara sju olika, så har jag nog fått ränna runt halva kommun , och det är jag verkligen inte i form för.
Hur som helst så var vi ju på konsert i kyrkan igår och när jag satt där och blundade och lyssnade till musiken…ja inte blundade för att jag var trött utan för att man ”tar in” musiken ännu bättre då när man stänger av ett av de vanliga sinnena och låter andra jobba istället….så tänkte jag att jag önskade att alla de som tycker att fiolmusik är gnälligt och jobbigt att lyssna på, vore där.
Dessa två, far och son, är så samspelta och säkra så att det låter som en mjuk fors av vackra toner och kan inte jämföras med den vanliga fiolmusiken som man hör vid majstänger och liknande.
Pers Hans är ju en av Sveriges bästa fiolspelare och sonen ligger nog redan tätt efter trots att han är jämngammal med min äldste son, alltså 18 i år.
Så det var verkligen en härlig musikupplevelse och jag hoppas att det blir mer av det den här sommaren. Har tänkt att försöka gå på lite fler konserter i år eftersom man ju faktiskt bor i en byggd som bjuder på många sådana tillfällen. Egentligen är man alldeles för lite ”turist” på hemorten vilket är synd när det finns så mycket fint att se och höra på här runtomkring. Ska absolut försöka gå på någon av Rättviks Gammelgårds konserter som de har kl 19 00 varje torsdag. Såg i programmet att de två ”harpisterna” som jag och äldste sonen var och lyssnade på i folkmusikens hus en gång, skulle komma dit och spela och det är något jag gärna upplever igen.  Harpa har ju en otrolig klang och den bästa harpupplevelsen hittills var nog när vi var på Irland – 2006 och skulle titta på de berömda ”cliffs of Moher” (klippor som stupar 200m rakt ner i Atlanten) då det satt en kille med sin harpa mitt ute i det fria och spelade. Suck! Kändes som om man skulle kunna stanna där för evigt och bara lyssna 

Men nu till något annat. Det är ju faktiskt solsken idag och som det ser ut nu så är sommaren på väg tillbaka. Ska visst kunna bli långt över 20 grader i veckan som kommer och sen får vi hoppas att det håller i sig ett tag. Går ju på semester vecka 27 och 28 och skulle inte ha något emot lite sol och bad under de veckorna.
Kände att det drog mot att komma ut i naturen idag när solen lyste när man vaknade och ska nog ta mig an utmaningen att gå ner till ån trots det rekordartade ”myggochknottår” det verkar vara.
Har nämligen hittat ett myggmedel som hittills slår allt jag provat.

Vet inte om man får göra reklam på en blogg men det är ju inte för någon egen produkt i alla fall!Dessutom kan man ju inte riktigt se vad medlet heter men kan ju säga att jag köpt det på statoil i rättvik, och tänker köpa fler så snart jag kan. Dels så luktar det inte på samma sätt som andra myggmedel gör, utan en mer fräsch doft, och sen så känns det inte så kladdigt på huden heller som det annars kan göra. Det ska även skydda mot fästingar och knott naturligtvis. Hade det på mig när sonen och jag gick ner till Guckuskorna och inte ett enda myggbett fick jag. Helt otroligt! Eftersom min senaste promenad ned mot ån nästan var outhärdlig ett tag då de anföll som bombplan från första början. Till och med härute på gården en morgon när jag skulle plantera mina blommor höll mygg och knott på att göra mig galen eftersom det inte är så roligt att klia sig i håret och ansiktet när man har fulla händerna med jord, men efter att ha smörjt in lite av medlet vid hårfästet och baddat lite på kinderna så var problemet ur världen. Så det rekommenderas verkligen till de som vill vara ute i skog och mark nu när vi har chansen.
Men ser promenaden ned till ån idag som det slutgiltiga provet. För kan det här medlet till och med göra det genomförligt så får det garanterat en ”godkänt” stämpel av mig.
Men nu ser jag att klockan närmar sig tolv och eftersom jag fortfarande sitter här i pyjamasbyxor vilket jag bestämt att man får ända fram till klockan tolv på söndagar så drar det ihop sig till att få på sig något mer anständigt
Tog sovmorgon ända till kl nio idag pga urdålig sömn inatt igen. Måste vara månen tror jag. Känner så väl igen det där med att vara trött men ändå inte kunna somna riktigt tungt. Och när man väl somnat till en stund så vaknar man kort därefter av okänd anledning och har lika svårt att somna om igen.

Ha en bra dag i alla fall!
Britta

Lyckades faktiskt plocka sju sorters blommor och lägga dem under kudden innan jag somnade. Smörblomma,daggkåpa,pensé, jordgubbsblomma, daglilja, näva och en som jag inte kan komma ihåg namnet på just nu
Men efter en natt med ganska dålig sömn, då jag vid halv två tiden väcktes av att yngste sonen ringde och undrade om jag kunde komma till Leksand och hämta honom och några kompisar, så är det enda jag kan komma ihåg av mina drömmar att det var jag och min kompis Mia som höll på med någonting som hade med hästar att göra. Och jag kan väl aldrig tänka mig att det är hon som jag ska gifta mig med till slut Hihi!
Fast vi har ju skojat lite om det de stunder då vi varit lite extra trötta på karlar i allmänhet.
Inte att vi ska gifta oss, men att vi borde flytta ihop i ett gemensamt boende utan några karlar inblandade, eftersom kvinnor uppenbarligen har en helt annan och ofta mer överensstämmande uppfattning om hur hus hem och hushåll ska skötas. Får för oss att det skulle bli lite mer rättvist fördelat om man delade allt med en annan kvinna istället.
Nåja, idag är i alla fall magen så gott som tillbaka till sitt vanliga jag och den här dagen har mest ägnats åt firande av en nybliven 16 åring
Tjocka släkten har varit här med presenter och fått fika med bullar, kakor, glass och maränger och har nu mätta och nöjda gått hem till sitt igen.
Nu ska jag snart åka och hämta hem den mat som jubilaren önskat sig i form av kebabtalrik och sedan blir det nog att jag och sambon åker på konsert i kyrkan med fiolspelaren Pers Hans Olsson och hans son Alexander. Blir nog hur vackert som helst med tanke på den akustik som kyrkan bjuder på och sen är det ju en fin lokal att vistas i också, så det brukar bli några rysningar längs ryggraden när man lyssnar på uppträdanden där.
Rysningar av välbehag alltså Kan bara minnas en enda gång då jag inte njöt av musiken i kyrkan och det var när det skulle vara en solist med och hon helt oväntat plötsligt  stod uppe på en av läktarna och började sjunga med en stämma som var så skarp att det skar i öronen. Rena operan alltså, och det är väl inte riktigt min smak. Kom ihåg att man nästan ville hålla för öronen men det skulle ju kännas alltför oartigt så det var bara att stå ut med eländet, rent ut sagt!
Men man lär sig av sina misstag och numer ser jag till att veta lite mer exakt vad konserten innehåller.
Överraskningar kan ju vara trevliga, men i det här fallet hade jag nog hellre varit utan.
Men nu har jag inte tid att skriva mer om vi ska hinna till kyrkan i tid, misstänker att det kommer att vara rätt mycket folk den här gången.

Ha det bra, och fortsatt trevlig midsommar !

Britta