lillasysterfix

Måste bara helt apropå ingenting egentligen skriva om detta underliga ”fenomen” som vi har i vårat land, nämligen när tidningarna publicerar listor över vilka som tjänar mest i  ens kommun?????????????

Varför vill man veta det….? Vem vill veta det…?

Vilket intresse förväntas jag ha av hur mycket min granne tjänar ?????????
?????????? är så himla konstigt och …..?? hm..? tänker och tänker på vem som skulle ha något intresse och  nytta av att veta vad folk tjänar??
Det måste ju bottna sig i den berömda svenska avundsjukan. Alltså att den som kom på idén att ens publicera detta är en stackars bitter person som inte är lycklig och tror att pengar är den enda vägen till lycka?
Sen är det väl lite underligt att det ens är tillåtet att publicera detta? Tycker nog att det är en personlig sak och kanske till och med utgör en risk för att man utsätts för något brott om man råkar vara en av de mest välställda i kommunen? Eller?
Försöker själv tänka mig in i situationen, om det var jag som låg högst upp på denna lista? Skulle nog kännas väldigt obehagligt tror jag eftersom jag vet hur mycket avundsjuka och skvaller det finns i den här kommunen. Varför ska man ge de människorna ”vatten på kvarn” så att säga? Skulle man ens kunna gå i lugn och ro och handla på hemköp utan att utsättas för ogillande blickar och tissel och tassel bakom ryggen bara för att man kanske kämpat för och haft turen att skaffa sig ett välbetalt jobb ?

För hur än det är så är det egentligen upp till var och en att göra det. Alla har någon gång en chans och ett val att se till så att livet blir så som de skulle ha önskat. Till och med jag hade kunnat, som det så fint heter, ”bli något” om jag vågat och orkat lägga ner tillräckligt med tid och energi på det, trots att jag inte har det sk läshuvudet, det är jag helt övertygad om.
Hade jag varit lite tuffare och mer framåt som ung så hade jag läst till veterinär, trots att jag alltid varit urusel på tex matte som  verkar vara den viktigaste grunden i alla högre utbildningar, för om jag verkligen gett mig f-n på det så hade det gått till slut, med hjälp och stöd från andra naturligtvis

Ja, suck vad sorgligt det är med denna avundsjuka som tycks uppta så många människors liv och tillvaro. När ska de förstå att det är genom att glädjas med och uppmuntra andras lycka som de själva kommer att få massor tillbaka ?

Men men, nog om det nu. Kommer ändå aldrig att förstå mig på dessa lönelistor som folk uppenbarligen vill läsa eftersom de är ett återkommande fenomen och förmodligen gör att tidningarna säljer.
Men nu är det nog snart dags att komma i säng igen. Är ju lördag imorgon men ska faktiskt upp nästan lika tidigt ändå då jag, äldste sonen , fotokompisen Göran och ev en kompis till honom också, ska ge oss ut i naturen med kamerorna
Vet att det kommer att ta emot lite när klockan ringer, men vet också hur härligt det kommer att kännas när man väl är på plats i skogen en tidig och förhoppningsvis vacker morgon.

Får väl se hur det blir och återkommer förmodligen imorgonkväll med både bilder och berättande kring dagen

Ha en trevlig helg i alla fall! 

Britta

För mig är hösten en speciell årstid på det viset att jag sällan har den i tankarna innan den kommer, lika smygande varje år. Våren är ju alltid efterlängtad, sommaren likaså och vintern tänker jag väl mest på med fasa och undrar hur lång och kall den ska bli nästa gång ?    men hösten blir liksom bortglömd på något vis!
Ändå inser jag ju varje gång den är här, att det är då man egentligen tar sig mest tid att ”känna efter”, att fundera och filosofera över livet och framtiden.
Det är som om allt tar en paus och låter en göra en utvärdering av året som gått och funderingar på vad som komma skall ?
Sen är det ju så fasansfullt vackert ute också! Absolut och i särklass det vackraste landskapet det här landet bjuder på är ju just när hösten är som färgstarkast. För inte nog med att våra lövträd bjuder på det ena konstverket efter det andra, solljuset är ju så magiskt också! Särskilt om kvällarna då solnedgången sätter extra färg på löven med sitt mjuka, orangegula sken.
Det är väl också därför som hösten framkallar så många olika slags känslor. Sorg, glädje, vemod, förväntan, beundran, eftertanke, oro och…ja alla sorters känslor man kan uppleva tror jag!

Tyvärr så är den lite för kort bara, men kanske lika bra det eftersom jag väl annars skulle drunkna i alla mina grubblerier.
….tusan också! Nu kommer den där obeskrivliga tröttheten smygande igen…gääsp…vad tunga ögonlocken börjar bli. Har jobbat lite extra hårt idag med att ta upp och köra bort kanterna som blivit avskurna på våra grusgångar och det är inte bara frågan om gräs kan jag lova. Stora tuvor som mest består av jord och stenmjöl ska skottas upp med en grep och köras bort med skottkärra. Dessutom blev det under ganska stor press då ”karlarna” var oss hack i häl med traktor och skopa som de fyllde på med mer stenmjöl i gångarna med. Sen var det ganska kraftig vind och en del regn också lite då och då och det gör nästan att man känner sig ännu tröttare på kvällen när man duschat, ätit och slappnar av.
Men …jag vet! Man ska inte klaga! Och det ska jag verkligen inte heller med tanke på att jag har ett jobb som jag stortrivs med, och arbetskamrater som jag kommer närmare och närmare för varje dag.
Ångrar nästan att jag inte följer med dem ut imorgon då de ska träffas och äta på restaurang, men måste inse att jag faktiskt inte har råd. Man kan inte få allt här i livet 

Men nu ger jag upp med skrivningen för idag eftersom jag ändå bara sitter och gäspar och blundar till lite då och då . Några sömnproblem lider jag i alla fall inte av tack och lov…snarare problem med att inte kunna hålla mig vaken så länge som jag skulle vilja.
Ha det bra i alla fall och glöm inte att beundra allt det vackra som hösten bjuder på

Britta

Tog en promenad ner till ån häromkvällen och det bästa sättet att hitta ev motiv att fota är att se till att inte ha kameran med sig. (Eller så lämnar man minneskortet hemma vilket jag ju lyckades med under min och sambons semstertripp till Härjedalen   )
Så vad händer när jag kommer gående genom skogen och närmar mig ån där man korsar den för andra gången…jo plötsligt står ”Mr Perfect Flugsvamp” framför mig vid åkanten!!!
Tack och lov så hade jag i alla fall mobilen med mig och jag hann åtminstone föreviga honom med den, även om det inte är särskilt bra kvalité på bilden. Har nog aldrig i hela mitt liv sett en så perfekt skapad svamp. Alltid brukar de ha några slags skavanker. En riktigt Elsa Beskows sagomodell var han.
Dessvärre är han död nu vilket jag och äldste sonen kunde konstatera då vi passerade honom under vår gemensamma promenad ikväll. Sonen är ju den seriösa typen av fotograf, som så gott som aldrig lämnar huset utan kameran och när vi närmade oss platsen där jag sett svampen blev jag så glad när jag kom på att han ju kunde ta en bra bild av den…..men ….det var försent. Han låg där platt på rygg….antagligen överbelastad av sin stora ståtliga hatt! Hur som helst så tog sonen ett foto av honom ändå där han låg på rygg i den mjuka gröna mossan med foten i luften, blottande undersidan av den vida hatten.
Ja sånt är väl livet! Inget varar för evigt! Men snygg var han i alla fall, så länge han levde.

Intressant att jag kallar svampen för en han förresten ? ! Vet inte varför faktiskt men det känns bara helt självklart! Är det just för att den bär hatt månntro ?

Nåja, i alla fall så känns det okej att hösten är på väg eftersom det snart kommer att finnas gott om fina motiv med alla färger som snart växer fram på träden. Kan bara hoppas på att det blir soliga fina dagar också och att man hinner med innan det fina är över. Det går ju lite för fort med hösten tycker jag och den kunde gärna få vara lite längre. Inte så att den skulle börja tidigare utan att den höll på längre in på året. Gärna hela sept, okt och november. Tänk om vi hade tre månader av färgsprakande höst?

Annars rusar väl livet på med både upp och nedgångar som för alla andra. Gäller bara att se meningen med allt som händer, både positivt och negativt.
På lördag ska jag faktiskt upp i sadeln igen för första gången på …..?? Ja kommer inte riktigt ihåg när jag red senast ? Jo det var nog i slutet av maj någon gång då jag ju var med på sommarridskolan som bestod av fem lektioner. Efter den insåg jag ju att lektionsridning trots allt inte är något för mig. Alldeles för mycket tänk och koncentration med. Jag vill rida för njutningens skull helt enkelt. Därför har jag anmält mig till en halvdagstur på lördag, då man rider ut i tre timmar i skogen med ett litet fikastopp , och avslutar med en lunch hemma på gården igen. Som det ser ut nu så verkar vädret bli toppen också med sol och sådär lagom varmt, ca 12-13 grader tror jag. Det enda som gnager lite i bakhuvudet är att jag kanske kommer att känna av mina höfter igen vilket jag minns att jag gjorde efter den senaste tretimmarsturen. En riktigt obehaglig smärta som kändes som knivar som skar inne runt höftkulorna någonstans? Hoppas att det var något tillfälligt bara, men å andra sidan så är det inte ofta jag kommer upp på hästryggen nuförtiden så det kan det väl vara värt !

Men nu är det faktiskt dags för sängen igen och idag avslutar jag med en bild av mig själv drickandes mitt livs första (men förhoppningsvis inte sista ) Guinness ! Måste säga att det var riktigt gott jämfört med vad jag hade förväntat mig. Tyckte att det var dags att prova en i alla fall när man ju faktiskt var på Irland på sin 40 årsdag

Godnatt och sov så gott !
Britta     p.s även den här bilden är tagen med min mobil !

Lyckades ju igår inte få med fler bilder men nu har jag raderat en del och hoppas att utrymmet ska räcka till några till. Ville ju visa den här även om den inte är särskilt bra, men den ger i alla fall en liten uppfattning om hur många av träden på Irland ser ut. De är alltså täckta av mossa och murgröna på stammen så att de får det där sagolika mystiska utseendet. Skogen som vi vandrade i med Rua som sällskap var full av just den här typen av träd och det gav en otrolig ”myskänsla” måste jag säga
Just det här trädet växte vid slottet och naturligtvis passade jag på att stjäla åt mig en kram av den gamla mossiga damen. Ja jag tror att just det här var en dam, om träd nu har något kön? Vill gärna tro det i alla fall eftersom min egen ek här på gården alltid varit ”Herr ek” för mig. Vet inte varför men det är bara något jag vet liksom Kanske ska testa att gå ut i skogen och göra en ”könsbestämning” på träden där Skulle vara riktigt intressant att se vad varje träd ”strålar ut” .

Men nu halkade jag bort från ämnet igen tror jag

Ville visa den här också eftersom det här är en väldigt vanlig syn när man åker bil på Irland. De verkar inte ha någon röjning av diken och vägrenar så för det mesta ser man inte så mycket av omgivningarna, åtminstone inte på de mindre vägarna.

Ganska mysigt faktiskt med en tunnel av enbart grönska Äldste sonen blev däremot ofta frustrerad över att så fort han var redo med kameran så kom det alltid antingen en häck eller en stenmur som skymde sikten.

Lite fler fina naturbilder …!

Och den här på sönerna som tydligt visar på vilket sätt de båda föredrog att spendera semestern. Den ena lugnt och avslappnat och den andra ständigt i farten med kameran

Sen till sist så måste jag visa de här statyerna som jag inte riktigt kan förstå mig på. Tyvärr så glömde jag att leta efter informationen om vilka de var och varför de var avbildade ? Och det jag verkligen undrar är….varför i hela friden ska hon behöva stå och visa tuttarna sådär? Först trodde jag att han var någon slags kung eftersom jag tycker att han ger det intrycket men hon kan väl knappast vara någon drottning ? Undrar vad konstnären tänkte på när han skapade dem? …….eller ja…..det är väl inte så svårt att lista ut kanske? Men i alla fall! Visst är det ett underligt par!
Ångrar djupt att jag inte tog mig tid att läsa om dem, om det nu fanns någon information? Nu kommer jag nog aldrig att få veta om jag inte återvänder dit någon gång vill säga!

Men nu hörrni får det nog räcka för idag. Klockan börjar bli mycket och det är dags att krypa till kojs. Imorgon påstås det att det ska regna så då får det nog bli städning av övervåningen vilket är ganska nödvändigt. Men vi får se. Ha det bra i alla fall och sov så gott!

Britta

Ja uppe i Norrland har de renar på vägarna…på Irland är det får man måste se upp med när man tar sig fram på deras slingriga och oftast väldigt smala vägar.

Får, slott, ljunghedar, stenmurar och hästar är väl egentligen vad hela ön består av….ja och en och annan pub förstås. Eller snarare en massa pubar vart man än kommer 
Det här slottet heter Kylemore Abbey och byggdes på 1860 talet av Mitchell Henry som en kärleksgåva till hans fru Margaret. (snacka om att bevisa sin kärlek   )

Omgivningarna runt slottet är lika sagolikt vackra som slottet i sig, eller förresten som det mesta av omgivningarna på Irland.  En riktig liten sagoö är det och visar ibland upp landskap man bara trodde fanns i sagorna.

Insidan av slottet var väl minst lika fascinerande…tänk att få inta middagen vid det här bordet iförd en vacker klänning naturligtvis

Ett otroligt vackert tak var det i ett av rummen också. Tyvärr så var inte hela slottet öppet för besökare om man nu inte ville betala en ganska stor summa för en guidad tur förstås. Men en del av det såg vi i alla fall.

Äldste sonen höll sig däremot hellre utanför eftersom han är en av dem som de från ”andra sidan” gärna försöker ta kontakt med vilket han själv inte precis uppskattar
(tänk om de ändå ville prata med mig någon gång istället, men är nog tyvärr inget jag kommer att få uppleva, suck ! )
Det fanns förresten ett litet mausoleum också där paret Henry vilade men det vägrade sonen att ens gå i närheten av, vilket man väl får försöka förstå också !

Tyvärr så fick paret Henry inte något långt liv tillsammans även om de hann få nio barn och i alla fall  leva ett bekymmerslöst och lyckligt liv innan Margaret på en semesterresa till Egypten fick en lungsjukdom och dog sexton dagar senare i en ålder av 45 år. Till minne av sin älskade fru lät då Mitchell bygga en liten kyrka. En miniatyrkatedral i Neo -Gotisk stil.

Och kanske ska man vara glad åt att man  bara kan  se det som man kan ”ta på” så att säga eftersom jag lugnt kunde njuta av den fina inredningen medan sambon som också har en viss kontakt med andra ”väsen” såg en diffus varelse skymta förbi därinne

Inget vanligt fönster det här inte !!

Något mer som är så härligt med Irland är att det är ett folk som har humor också. Den här skylten uppsatt vid en fin plats med utsikt över en bred älv har ett fantastiskt roligt budskap tycker jag 
Är ju så rolig konstrast till alla de skyltar och informationstavlor som finns vid alla sk sevärdheter där det brukar stå en massa information om platsen och varför den är så speciell.

pubar finns det som sagt också vart än man kommer och var väl oftast det första man såg när man kom fram till en by eller ett litet samhälle.

Sen har de ju så otroligt många vackra gamla byggnader bevarade och jag hoppas att de inte får för sig att börja riva och bygga nytt som vi gjort här i Sverige.

Någon bensinmack av det här slaget har vi väl knappast ?

För att inte tala om en turistbyrå som snarare ser ut som Törnrosas sovrum 

En vanlig syn i en liten stad på Irland. Färger och utsmyckning av alla de slag.

Som det här….!

Jaha? Nu har jag tydligen inte mer plats för att ladda upp fler bilder vilket ju känns lite snopet då jag hade en hel del mer att visa.

En av de bästa upplevelser vi hade på Irland var nämligen då vi gjorde en sk ”Hawk walk” vilket betyder att man gör en vandring där man får ha en egen  jaktfalk med sig på armen.  Eller jakthök kanske vi ska säga då den sortens fågel som vi hade var något som hette Harris hawk.

Kan i alla fall visa den här bilden på äldste sonen och hans följeslagare Rua som kommer in för landning efter en av sina flygturer under promenaden. Hon var en klok gammal dam som inte flög längre än nödvändigt bara för att få återvända till handsken som hon visste hade en ny godisbit gömd under tummen varenda gång hon kom tillbaka.
Jag hade kollat upp den här möjligheten på internet innan vi åkte och talat om för äldste sonen som är fågelfrälst ( särskilt rovfåglar) att om han själv fixade bokningen så skulle jag betala för det. Och med tanke på att sönerna är de som har lättast för engelskan eller snarare inte har några problem alls med den så var han inte sen att ta den här chansen.
Det blev verkligen en minnesvärd upplevelse som till och med yngste sonen uppskattade trots att han inte är den som gärna tar en skogspromenad, men med Rua som svischade fram mellan träden  och nästan snuddade oss med vingarna ibland kunde han inte låta bli att erkänna att det var ganska häftigt 
Helt otroligt att hon kunde flyga så säkert i den bitvis riktigt täta skogen.

Men nu måste jag tyvärr ta itu med lite matlagning. Kanske berättar mer om resan vid senare tillfälle.

Ha det bra !

Britta ♥

Hej svejs! Trodde att jag skulle hinna skriva lite inför både personalresan imorgon och Irlandsresan på torsdag men inser att jag varit tidsoptimist
Måste fortsätta packa nu och ordna lite allt möjligt. Så nu blir det inget mer skrivet den här veckan. Återkommer förhoppningsvis på tisdag om jag orkar starta datorn då  och om jag överhuvudtaget återvänder från resan?
Ha det bra nu och ta hand om er!

Britta ♥

Har känt mig irriterad och orkeslös idag utan att ha någon egentlig anledning. Har fått anstränga mig för att vara trevlig och inte bara svara med ett grr…(som djuret på bilden säkert hade gjort) när någon tilltalat mig och jag tror att jag lyckats ganska bra utan att såra någon i onödan, vilket är risken när man inte känner sig riktigt på topp.
Det är ju ingen annans fel att min kropp och själ helst hade legat kvar i sängen idag och jag vill verkligen inte att det ska gå ut över någon som absolut inte förtjänar det.
Förmodligen beror det på de där berömda ”hormonerna” som åtminstone vi kvinnor ofta får höra.
Är det verkligen bara kvinnor som har dessa perioder? Män borde väl också ha sina svängningar med tanke på all testosteron de går omkring och bär på?
Eller håller de en mer jämn nivå ?
Skulle kunna vara lite elak här och påstå att det nog är så med tanke på att de flesta av dem ständigt verkar ha fortplantning i huvudet Men eftersom jag är en ganska snäll människa ändå så tänker jag inte påstå det!
Och förresten så är det väl inte precis själva ”barnalstrandet” de är ute efter i första hand.
Kan inte tänka mig att det är den starka längtan efter att skaffa barn som är det som driver våldtäktsmän         t ex??
Men nu ska vi nog lämna det ämnet eftersom det är risk för att de små hornen börjar växa ut i pannan på mig en dag som denna så nu ska jag försöka vara lite mer positiv istället 

Har i alla fall lyckats åka en sväng till kupolen i Borlänge idag och införskaffat ny mobil då min gamla gett upp efter lång och trogen tjänst.
Gjorde ett sista desperat försök att få liv i den igen genom att plocka itu den i smådelar för rengöring men insåg när det visade sig att den innehöll, både spår av jord, stenmjöl, grässtrån och till och med ett fågeldun  att den nog gjort sitt ändå
Den här gången blev det i alla fall ingen med vare sig slide eller uppfällbar lucka eftersom de små små ”gångjärnen” inte passar ihop med trädgårdsarbetare.
Så efter shoppingturen var det ganska skönt att ha nya telefonen som ursäkt för att dra sig undan och sätta sig in i dess funktioner. Och det har tagit tid kan jag lova!
Ett tag tänkte jag nästan att jag nog skulle lämna tillbaka den och välja en enklare modell då den har en massa funktioner som jag nog aldrig kommer att använda, men nu när jag satt mig in i och grejat en hel del med den så tycker jag om den mer och mer och tror nog att vi ska bli bra kompisar till slut.
Den är otroligt skön att hålla i och har behagliga lättryckta knappar och snabba bekväma kommandon när det gäller att skriva sms vilket nog är det jag använder mest. Sen gör det ju inget att kameran i den tar otroligt fina bilder, i alla fall i jämförelse med min gamla.
De enda nackdelarna hittills är dels att jag inte kunnat lista ut hur och om jag hade kunnat få tag i min gamla kontaktlista och dels att den känns lite halkig ibland jämfört med min gamla som nästan hade lite gummerad yta. Men nu har jag i alla fall lyckats knappa in de viktigaste kontakterna och får väl fylla på efterhand som jag kommer på fler som kan vara bra att ha.
Insåg att detta med att jag inte är en särskilt social människa var ganska fördelaktigt när det gällde att ”stoppa in” de jag håller kontakt med eftersom det inte tog speciellt lång tid att göra det.
Har just nu ca 15 st som är närmaste släkt och vänner och imorgon ska jag stoppa in arbetskamraterna också vilket är väldigt bra ibland när man behöver fråga någon på ett annat ”område” om något. Vi är ju uppdelade i fem arbetslag om två personer och eftersom det är en ganska stor och vidsträckt kyrkogård så är det bekvämt att kunna ringa ibland istället för att behöva springa runt och leta efter varandra. Särskilt med tanke på att vi oftast jobbar ”på knä” och är svåra att upptäcka bakom  häckar och i rabatter 

Annars är det en ovanlig vecka jag har framför mig med bara två vanliga arbetsdagar. På onsdag åker vi på personalresa till bl a Wij trädgårdar i Ockelbo och till en älgpark där i närheten någonstans. Och torsdag natt/morgon bär det av till Irland för hela familjen.
Råkar ju fylla 40 år på fredag och har ända sedan jag och sambon var på Irland senast , ( i samband med att jag blev 35) sagt att vi skulle återvända när jag fyller 40 och då med hela familjen.

Men nu ska jag se till att komma i säng riktigt tidigt, för den här veckan har jag inte tid med att vara så trött som jag känt mig på sistone. Måste ju orka packa och planera för resan både måndag och tisdag eftermiddag/kväll för onsdagen går helt bort då jag inte kommer hem förrän vid halv elva på kvällen.
Så nu är det dags att stänga av datorn och hoppa i pyjamasen och lägga den här lite ”låga” dagen till handlingarna

Godnatt och sov så gott !

Britta

Ja mitt hus är för tillfället invaderat av ett gäng 18 åringar varav två nyblivna som för första gången ska få hänga med kompisarna ut på krogen ( en av dem min äldste son).
Så nu sitter jag här på mitt välsignade egna rum och känner hur golvet vibrerar av sk ”dunka dunka” musik
Men jag bara njuter av det! Finns det något härligare än ett gäng glada trevliga levnadsglada tonåringar? Dessutom är det mesta av musiken de lyssnar på riktigt bra, och får en själv på bra humör också. Man får ju lust att dansa till rytmen men det är nog inte att rekommendera
Ska bli intressant att följa utvecklingen under kvällen. Än så länge är de ganska lugna, har just ätit pizza som vi varit ner och hämtat och just nu är det endast en av dem som verkar vilja sjunga med i musiken
Skulle däremot gissa att det om en till två timmar blir betydligt mer högljutt därnere.
Jag har lovat att skjutsa ner dem till krogen och tack och lov så har de kl 23 00 att rätta sig efter eftersom det är gratis inträde innan dess. Själv dricker jag cola i hopp om att koffeinet ska hjälpa till att hålla mig vaken.

Tänker på uttrycket ”dagens ungdomar” vilket ju väl oftast sägs med en negativ klang. För mig klingar det däremot mest positivt eftersom de jag hittills träffat och umgåtts lite med i form av mina söners kompisar är otroligt sociala och trevliga människor.
Tycker till och med att de är mer sociala med oss vuxna än vad vi var när vi själva var i tonåren. Känns som om en åldersskillnad på ca tjugo år tycks krympa mer och mer jämfört med hur det var när jag var tonåring. Då sågs de vuxna (som väl var i 40-45 års åldern då) verkligen som gamla och så gott som färdiga för graven. Numer får man som vuxen och förälder till och med frågan om ifall man inte vill vara med och festa??
Det skulle jag och mina kompisar aldrig ha drömt om att göra med våra föräldrar! Inte bara för att det skulle kännas oerhört pinsamt utan också för att de stackars gamlingarna väl aldrig skulle orka med det ???? 

Men utvecklingen går ju också mer och mer åt att man snart har svårt att avgöra vem som är 20, 30 eller till och med 45 år ? Kläder och mode flyter ihop mer och mer och när vi var unga fanns det inte en enda mamma som gick iklädd  likadana plagg som sina tonårsdöttrar.
Frisyrerna visar ju heller inte någon tydlig skillnad längre då till och med 50 åriga kvinnor kämpar för att se ut som 25 åringarna och i vissa fall faktiskt nästan lyckas med det.
Det ligger ju liksom i tiden nu att alla ska se ut som 20 åringar vare sig de är 35, 50 eller till och med närmare 60 och stämpeln ”tant” får man nog vara närmare 75-80 för att riskera att få  idag

Sen finns det ju ändå en hel massa som avviker ifrån det och likaväl som det finns ”unga fräscha” 60 åringar så finns det 35-40 åringar som redan börjar närma sig ”tantgränsen” till utseendet i alla fall.

Men i det stora hela så håller åldersskillnaden på att suddas ut mer och mer och snart kan det vara svårt att avgöra vem som är mamma, dotter, mormor, pappa, son och farfar mm.
Männen verkar ju däremot inte ha samma behov av att behålla sin ”ungdom”  utan tar livet lite mer avslappnat och tycker att de liksom kan leva på ”gamla meriter”
Och inget fel i det men nog är det lite lustigt att se hur många par tycks utvecklas åt helt olika håll då frun i panik strävar efter att se ut som ungdomarna medan mannen lugnt låter magen växa, håret bli grått och ändå verkar trivas med livet 
Och självklart gör de det! Trivs med livet alltså! För det är ju faktiskt ändå insidan som räknas och förmodligen mår de betydligt bättre psykiskt och  kan koncentrera sig på det de verkligen gillar att göra jämfört med frun som ständigt är på jakt efter kläderna, vikten, make upen och frisyrerna som ”håller dem unga”.
Vi kvinnor vill väl oftast se oss som smartast men i det här fallet måste vi väl inse att det är ”killarna” som fattat hur livet ska levas 

Ja den här utvecklingen är väl på både gott och ont men nog är det lite synd tycker jag att den gamla bilden av den bullbakande, stickande mormor och farmor med långt grått hår uppsatt i knut försvinner.
Dagens 5-10 åringars mor och farmödrar har ju oftast fullt upp med att leva sina egna liv, såsom att springa på gym och hänga med i modet på vad det än gäller istället för att ta sig tid med och finnas till för sina barnbarn.

Numer får man nästan gå till gammelmormor och gammelfarmor för att hitta en människa som har tid att ”ge” av sig själv till yngre generationer.

När jag var liten var en gammelmormor/farmor så gammal så om de överhuvudtaget levde så vågade man knappt titta på dem för att de såg så gamla och läskiga ut.
Så var det för mig i alla fall då jag faktiskt hann få en och annan minnesbild av min gammelmormor innan hon ”gick vidare”. Minns så väl hur obegripligt gammal hon tycktes vara och att jag tyckte att hon var lite skrämmande med sin krokiga rygg och tunna skrynkliga hud vilken blodådrorna lyste blåa igenom.
Kan inte komma ihåg att jag någonsin pratade med henne och förmodligen gjorde jag det inte heller med tanke på hur blyg och tystlåten jag var. Man hade ju också en helt annan respekt för de äldre då och kände i det närmaste vördnad inför de gamla som gjorde att man inte i första taget gav sig in i en konversation med dem. Och om man någon gång gjorde det så var det de som ställde frågorna och man själv som, oftast med påtryckningar från mamma klämde ur sig de mest nödvändiga och artiga svaren.

Men nu ska jag ägna mig åt lite annan skrivning än här på bloggen och förhoppningsvis ska det hålla mig pigg och vaken tills det är dags att köra iväg de glada festande tonåringarna.
I värsta fall får jag ta en promenad runt byn vilket alltid får en att piggna till en aning.

Så nu kan jag väl inte avsluta med ett godnatt som jag brukar utan får väl bara säga. Ha det bra och ta hand om er så får vi se om det blir något mer skrivet den här helgen.

Britta 

Hur kan man fylla 18 år när man bara för ca tre fyra år sedan tittade ut ur mammas mage?
Ja…lite konstigt är det…men å andra sidan så händer det ju mycket som är konstigt här i livet.
Alltså är det över 18 år sedan man för första gången kände känslan av att ha en levande varelse inne i magen, inne i ens egen kropp.
Minns såväl de första rörelserna….så lätta och försiktiga…något fladdrande, nästan som fjärilsvingar och som gick över lika fort som man anade att man känt dem.
Minns att jag kände dem ovanligt tidigt! Nästan en månad innan det som stod i alla de böcker man läste som handlade om  graviditet.
Sakta men säkert ökade ”fjärilsvingarna” i storlek till att övergå till något som kändes mer som en sprattlande fisk och så småningom som från ett par trumpinnar till något som kändes som om den därinne övade kickboxning hela dagarna.
Värst var det framåt slutet när man var rejält kissnödig och den lilla ”hyresgästen” lyckades pricka in en ardennerspark emot urinblåsan, eller bestämde sig för att tycka att det var bekvämt att vila sin lilla rumpa emot ena lungan så att det kändes som om man knappt fick luft.

Men kan ärligt säga att jag ibland också saknar känslan! Den känns så ”nära” ändå trots att det nu är 16 år sedan sist. Särskilt de gånger man bara halvlåg och vilade i tv soffan, med en hand på magen så att man kunde känna rörelserna från både ut och insidan. Ibland blev det lugnt därinne lite oroande länge men då räckte det med en lite ”knuff” någonstans och genast fick man ”en känga” tillbaka som talade sitt tydliga språk!
”Hallå där! Jag försöker faktiskt sova härinne, kan man få lite lugn och ro ! ”

Men två barn räcker gott för mig och egentligen skulle jag nog inte riktigt orka med att vara småbarnsmamma igen! Är i alla fall otroligt tacksam för att ha upplevt det absolut största här i livet. Att ge en ny kropp och ett nytt liv åt två själar, och att få känna den kärlek som övergår allt annat man kan uppleva här på jorden. Man förstår det inte förrän man har upplevt det och jag önskar att alla människor kunde få möjligheten, men tyvärr så fungerar det ju inte så.

Men nu är det dags för sänggång igen! Börjar kännas att slutet på säsongen närmar sig. Snart bara två månader kvar och kroppen vill helst ligga kvar i sängen om morgnarna
Har på senaste tiden mest varit trött och på jobbet går vi och gäspar ikapp med varandra. Men ändå är det en skön trötthet eftersom den bara visar att man lever och använder sin kropp till det den är gjord för.

Så godnatt och sovgott!

Britta 

Lyckades idag äntligen märka de ägg Agda ligger på. Fyra stycken kunde jag plocka fram under henne, sakta försiktigt och ett i taget naturligtvis. Hon protesterade med sitt speciella kuttrande under hela tiden men hackade mig inte och rättade försiktigt till äggen vartefter jag lade tillbaka dem under henne.
Egentligen är det helt otroligt att hon överhuvudtaget låter mig komma så nära med tanke på att hon, när de precis flyttat hem till oss, var absolut livrädd för oss människor.
Då gick det inte ens att komma inpå dem närmare än ca två meter och när man öppnade dörren till hönshuset fick de nästintill panik därinne och ville försöka fly.
Snacka om att moders och fortplantningsinstinkten nu tagit över totalt och att det är starka krafter som är i farten.
Visserligen står det i boken jag har att den ruvande hönan hamnar i ett annat slags sinnestillstånd och ligger lite som i en dvala under tiden men hon går ju ändå upp och äter och dricker ibland så helt ”borta” kan hon ju inte vara.

Men nu blev det lite för sent igen för att skriva så det får bli ett kort inlägg även idag. Jag och äldste sonen tog en promenad nu på kvällen och för första gången i år kände jag att hösten är på väg.
Såg en Lönn som börjat färga sina blad i lite orangeröda färger i toppen och luften kändes hög och klar trots att det var så gott som mulet över hela himlen.
Men ett litet skådespel av naturen fick vi i alla fall då det plötsligt uppstod små sprickor i molntäcket alldeles vid solnedgången över Siljan och sprickorna glänste som renaste guld samtidigt som man såg hur solstrålarna nådde marken med ett oranget sken. Sådär magiskt himmelskt otroligt vackert!

Godnatt och sovgott!

Britta