lillasysterfix

Oj vad vitsig man var idag! Kanske ska ta fram fjäderpennan och dikta lite istället?
Nej men jag tänkte faktiskt promenera ner till marknaden idag. Dels så är det ju hopplöst att få parkering en dag som denna och dels så behöver jag göra av med all energi jag lagrat på mig genom att snart ha ätit upp ett halvt kilo marknadsnougat alldeles själv   Duktig va?
Nej…jag vet. Bara dumt egentligen men så förbaskat gott!  Så nu är det bara att invänta finnattacken som kommer om några dagar. Ja inte så att det kommer ett gäng galna finnar och attackerar mig med ”niven” eller så för att jag ätit lite marknadsgodis, nej men finnar i ansiktet kommer det garanterat att ploppa upp snart.
Lika säkert som att jag ätit godiset så kommer finnarna någon dag efter. Tror att det är cocosfettet i det som gör det.
Gjorde en sväng på marknaden även igår men köpte då bara det som jag absolut behöver, alltså godis och strumpor. Fjorton par för hundra kronor, det kallar jag fynd!
Man känner sig nästan lite skamsen när man står och plockar ut fjorton par och sen ger killen som säljer en ynka hundralapp för dem. Vad har han för ett lager egentligen som kan sälja dem så billigt?
Nåja, men nu måste jag få på mig lite kläder och ge mig iväg. Är ganska kallt idag men perfekt promenadväder tror jag.
Får väl se om jag återkommer ikväll och rapporterar om nya ev fynd.

Ha en bra lördag !

Britta

Gick ut på långbryggan häromkvällen när höstvindarna tog i så att det dånade när vågorna slog emot bryggan. Det var riktigt spännande att sitta där med kameran och vänta på att nästa våg skulle komma och kasta upp vattnet.??????? Oj ? Hur lät det där? Kasta upp vattnet? Som om Siljan var magsjuk eller något och ville försöka göra sig av med det som förgiftade henne?
För visst är väl Siljan en hon? Och nog blir hon säkert ganska förgiftad av alla de båtar som ständigt kör omkring på henne under sommaren?
AHA! En fördel med vintern alltså? Får nog ta och börja samla på vinterfördelar! Min vän och fotograf Göran påstod att det finns så många fina fototillfällen på vintern också……….?…….men ärligt talat!
Jag har nog lite svårt att hålla med om det!I alla fall just nu då jag inte känner någon som helst längtan efter ett vitt landskap. Jag vill se jord, gräs,träd, mossa,stenar,blommor,  rinnande vatten, löv, rötter,grus, sand mm mm.
Men om jag ska hitta något positivt om vintern så är det väl när rimfrosten täcker varenda liten gren och gör landskapet sagovackert. Och sen vill jag faktiskt ha det lite vitt när det börjar närma sig jul.
Från första advent fram till trettondagen vore det lagomt med lite snö tycker jag.

Men nu glömmer vi vintern för ett tag. Den är faktiskt inte här än!
Hur som helst så var det härligt att sitta och lyssna och titta på vågorna som ibland blev kraftiga nog för att ta sig upp över bryggkanten. Det gällde att vara snabb med avtryckarfingret och för det mesta hade ”stänket” gått över innan man lyckats fånga det. Fick nästan samma känsla som när man sitter och metar och väntar på att flötet ska försvinna under vattnet..eller i alla fall guppa litegrann, även om det då bara är småfisk i farten. Häftigast är när flötet plötsligt och bestämt drar iväg nästan rakt ner, då vet man att det är de stora grabbarna som börjat vakna 
????????? Kom på något hemskt nu! Tror inte att jag varit ut med ekan och metat en enda gång i år? Och nu är det väl försent antar jag? Hujeda mig vad fort den här sommaren gått!
Usch, vart tar livet vägen egentligen?
I alla fall så var det lite synd att solen började gå ner och mörkret gjorde det svårt att få till någon bra bild. Det blir ju mörkt så fort nu så att man har fullt upp att hinna hem från jobbet, laga mat och få i sig den innan man förhoppningsvis i alla fall har en timme till fotande. Och vad är väl en timme i fotovärlden? Ingenting har jag märkt, utan mest den tid det tar för att dels hitta något man vill fota och sen ställa in och försöka få kameran att se det man själv ser så långt det är möjligt
Men som jag sagt förut så är det ju också lite vitsen med fotande..att liksom leta och jaga bilder litegrann. Blir nästan som en sport tycker jag och när man väl lyckas känns det sådär bra som när man vunnit någon tävling eller uppnått ett bra resultat. Jag har ju faktiskt varit lite tävlingsmänniska en gång i tiden, dels var jag riktigt snabb på att springa typ 60 meter på skolmästerskap och liknande, sen hade jag en kort karriär som orienterare och för några år sedan tränade jag racercykel ett tag vilket också gick hyfsat….ja ända tills jag under ett Siljan runt lopp körde in i sambons däck framför mig och gjorde en vacker saltomortal i luften med cykeln innan jag  rullade runt och ”gled” (ja man glider inte så bra på asfalt utan att en hel del hud försvinner   ) en bit på asfalten tills jag stannade på andra sidan vägen.
Ont som F gjorde det men hade tur ändå att det inte kom någon mötande bil för då hade jag hamnat under den istället.  Men jag fullföljde ändå loppet vilket säkert var dumt gjort med blodet droppande från fingrarna och hastigt omlagda skrapsår på ben och armar, fast just då var man så full av endorfiner så att allt gick på rus liksom och någon tanke på att bryta hade jag inte då det gått så bra ända fram till kraschen.
Men även om jag fullföljde så var det nog något som satte sig i hjärnan på mig och som påverkade att jag inte långt efter lade av med cyklingen. På något vis var man efter det, hela tiden medveten om vad som kunde hända och hur ont det gjorde så jag vågade nog aldrig riktigt åka så fort som jag gjort innan.
Sen kände jag också att det gick åt alldeles för mycket tid till mig själv och min träning, istället för att umgås med barnen, och det tog ju bort en del av glädjen med det.

Men nu är det dags att krypa ner i sängen. Ser att min egen lilla sängvärmare  (Samus, en av mina honkatter) är på plats och jobbar för fullt med att göra det lagom varmt och mysigt tills jag kommer
Godnatt och sov så gott!

Britta

Var bara något som kom över mig nu när jag som vanligt satt vid datorn och läste på lite bloggar och skrivarsidor mm.
Vi är på väg mot vintern nu!
Hjälp!
Hur i h-e ska jag orka?
Hur ska jag ta mig igenom den här tunga tunga, mörka, sterila, oinspirerande, innehållsfattiga, själsdödande, iskalla och alldeles för långa årstid!!!!!
Får nästan panikkänslor och vill försöka fly från verkligheten. Undvika att dras in i den långa mörka trånga tunnel som representerar vintern för mig.
Oro och köld är de dominerande kännetecknen.
Oro över ekonomi och hotet att bli avstängd från a-kassan för att jag inte söker det där jobbet i Halmstad, Lerum eller Östersund. Kanske inte ens jobbet i Älvdalen, Malung eller Idre?
Eller inte ens städjobbet på ett hotell i Tällberg?
Vem tror hon att hon är? Ska hon bara gå därhemma och leva på andras skattepengar bara för att jobben som finns inte passar den fina fröken??
Nej! Det är faktiskt inte så! Men det är svårt att söka jobb i Gällivare när man är född och uppvuxen på samma plats, är familjen och gårdens ”spindel i nätet”, är socialt handikappad och får ångest av nya personer och situationer!
Och ändå så vill jag inte annat än jobba och göra rätt för mig!
Och inte nog med det, jag har inte ens några krav och förväntningar på att jobbet måste vara roligt och utvecklande också!
Jag är snarare av typen som skulle kunna sitta vid ett rullband åtta timmar om dagen och rensa ut defekta klädnypor!
Skotta snö, rensa avlopp eller släpa ihop ris efter röjare ute i skogen. Är inte rädd för att bli skitig och svettig! Trivs ju snarare mer med det än att ha ett jobb där jag måste ”pudra näsan” och se till så att det inte gått någon maska på nylonstrumpbyxorna!
Brr…hemska tanke! Att vara tvungen att spegla sig och bättra på läppstiftet varje rast?
Nej! Skulle bara behöva ett jobb där jag får arbeta fysiskt, eller inte behöver tänka så mycket utan bara ”göra”! En bakgrundsfigur som tar hand om skitgörat helt enkelt. Som får göra mitt jobb, se resultat och sen gå hem och ta hand om det jobb som också måste göras härhemma.
Tvätta, elda, skotta snö, laga mat, diska, sköta katter och höns, prata med mina söner, lösa lite småproblem som rör dem.
Suck! NU var jag inte särskilt positiv! Jag vet! Men tror att det här var tvunget att bli skrivet.
Känner mig inte precis på topp just nu och skulle helst vilja stanna i sängen imorgon, nästa dag och dagen därpå!

Men , vet ni vad!
Det går över!
Har alltid gjort det hittills och kommer nog att fortsätta så hoppas jag
Tack gode gud för att jag nog ärvt en hel del av min fars positiva inställning till ALLT! Han är en otrolig människa som jag ärligt talat aldrig under mitt nu 40 åriga liv sett arg.
Undrar ibland vart han gör av ilskan? För han måste väl kunna känna det ibland? Måste väl bli irriterad och upprörd över vissa saker?
En före detta till en av mina systrar sa en gång ”Att den dagen Sven-Erik verkligen blir arg vill jag inte vara i närheten!”
Och kanske stämmer det eller så kommer det aldrig att hända? Han blir ju sjuttio nästa år och har man inte repat humör under sjuttio år så undrar man ju om det verkligen kommer att ske överhuvudtaget?
Vet att vi pratade om det här någon gång under en av våra träffar med släkten, förmodligen någon högtid såsom jul, påsk eller något och minns att han då sa:
”Det finns faktiskt en sak som skulle kunna göra mig riktigt arg, och det vore om någon skulle vara elak mot och behandla någon av mina döttrar illa”
Och det hördes att han verkligen menade det! Vi är ju tre systrar och under barndomen var pappa vår stora hjälte! Vi kallade honom stålmannen eftersom han var både snäll och stark 

Men nu drog jag iväg med ämnet igen som ju skulle vara vintern.Fast å andra sidan så var det ju inte någon direkt upplyftande läsning så det är kanske lika bra att lägga ned det ämnet.
Vinter blir det ju hur det än är och utan arbete blir jag snart hur det än är, och jorden snurrar väl vidare hur det än är, så att tiden också rullar på hur det än är, och ……….ja……..det enda som faktiskt kan hjälpa och underlätta är ju en positiv inställning till det hela!

Det vet jag ju egentligen 

Men nu, dags för sängen och lite söta drömmar kanske?

Ha det gott!
Britta

Vet inte vad som hände veckan som var men något skrivande här blev det inte i alla fall. Men nu är jag tillbaka och idag är det första dagen på sista månaden på kyrkogårdssäsongen för den här gången.
Oj…blev nästan ett vackert rim det där? 
Kanske säger jag det här varenda år men NU menar jag det verkligen riktigt mycket!!!!!!! VART tog det senaste halvåret vägen?????
Har faktiskt hört eller läst någonstans att det verkar vara så att tiden har ökat hastigheten, alltså att den verkligen går lite fortare. Har någonting med några planeter att göra på något vis och nog måste det vara så??
(Tänk att till och med planeter stressar mer nuförtiden? )

Men hur som helst så är det lördag idag men någon sovmorgon blev det inte då jag och äldste sonen åkte ut vid sju i morse i jakt på lite bra bilder. Vi började i ett fågeltorn vid Siljan och där fick jag faktiskt några bilder på en svan som jag själv i alla fall känner mig ganska nöjd med.

Fast här såg ju den här bilden ganska ljus och oskarp ut men om man klickar på den så blir den ju större och då blir det lite bättre tycker jag.

Gillar den blåa färger i den här och spegelbilden av svanen 

Sen måste jag ta med den här också vilket var en av dem jag tänkte radera först. Men precis när jag skulle trycka på raderaknappen så tyckte jag att den var lite rolig ändå även om den blev lite för ljus. Vet egentligen inte vad det var jag fastnade för, men tycker att den är lite konstnärlig på något vis med de två ensamma stenarna och den ännu mer ensamma svanen Fast det är bara på just den här bilden den är ensam och om man är riktigt uppmärksam så ser man att det inte är samma svan på de andra två bilderna.
Den här har en ljusare nyans av det gula på näbben vilket visar att den är yngre än den på de övriga två bilderna. Förmodligen mamma och son eller dotter ? Vet inte om och hur man ser könsskillnad på svanar?

Dessvärre så blev det inte någon annan fågelupplevelse än med svanar, till sonens stora besvikelse. Han är ju i första hand ute efter rovfåglar även om han också fotat både svanar och gräsänder med bra resultat.
Så efter någon timme i fågeltornet åkte vi vidare till sjön Tvärsen där han hört talas om att det skulle kunna finnas kungsörn eller till och med havsörn. När vi parkerat och kommit ur bilen är det första vi får se en hög med björnbajs mitt på vägen, men någon nalle fanns inte i närheten ( inte vad vi såg i alla fall även om vi säkert kunde ha varit iakttagna av den skyldige ) , men trots att det började så spännande så syntes det inte till varken rovfåglar eller några andra djur medan vi satt på en stor sten ute på en myr och njöt av matsäcken.
Men en härlig naturupplevelse var det i alla fall vid den alldeles stilla sjön uppe på en sten med ganska bra utsikt och det enda som hördes var korpars kraxande och några skogsduvors kuttrande.
Doften av myr är så frisk, och smaken av te och en tuttul med ost och skinka till är inte helt fel. Sämre kan man ha det på en ledig dag   Dessvärre gjorde vi misstaget att glömma myggmedlet hemma så det blev ett litet krigande med knotten innan vi gav upp och åkte vidare. Annars hade jag nog fått några bilder ifrån den platsen också, men sonens tålamod tar slut ganska fort så det var bara att packa ihop och sticka därifrån. Kan dock tänka mig att återvända dit rustad med lite myggmedel och tidigare på morgonen. Kan tänka mig hur vackert det måste vara där då särskilt om det är morgonsol med lite dimma.
Sen gick turen vidare till sjön Ljugaren som vi faktiskt åkte runt och det tog sin tid eftersom det är en stor sjö, men där sägs det också att det ska finnas örnar av något slag. Tyvärr så ville de inte visa sig idag och sonen som började bli ganska trött vid det här laget pga dåligt med sömn de senaste nätterna kände att det var dags att åka hem.
Väl hemma igen hade yngste sonen vaknat och efter att jag ätit lite lunch åkte han och jag till clas ohlssons vilket jag lovat att vi skulle göra idag.
Efter det hann jag med lite trädgårdsstädning innan jag bestämde mig för att passa på att göra ett besök ner till ån med kameran innan det blev dags för matlagning igen.

Det var som vanligt vackert därnere och nu är mossan på stenarna som allra finast. Riktigt illgrön så att det ser ut som om den nästan lyser på vissa ställen.

Sen är det ju detta vatten som jag aldrig tröttnar på att fota

En höstig strand med nedfallna rönnlöv.Visst ser det lite vemodigt ut med löven som gett upp för den här gången.

Men alltid glädjer det någon och ”tuggorna” på det här lövet visar väl det?

Ja det var några av dagens bilder och tänk att det alltid infinner sig en viss känsla efter en fotoutflykt. Man tar ju en massa bilder som man sedan går igenom och rensar ut skräpet och till sist har man några få kvar som man tycker kan vara värda att spara. Det är nog lite som att vaska guld tror jag? Först tar man in mängder av grus, sand och sten och till slut efter en hel del jobb finns det (förhoppningsvis) några få guldkorn kvar.
Man känner sig rik på något vis och man vet att det finns ett oändligt antal ”guldkorn” kvar att fota därute men ändå så är man nöjd för dagen liksom. Hmm.? lät nog lite flummigt det där men vet inte hur jag ska beskriva känslan? Alla bilder är ju egentligen unika och antalet motiv är ju oräkneligt. Det som är så spännande är att man aldrig vet exakt vad man ska hitta som fotoobjekt från en dag till en annan och kanske kanske tar man sitt livs bästa bild just den dagen?
Ja det är nog lite av samma känsla som samlare har när de får tag i ett nytt föremål till sin samling. Bilder är ju också en slags samling.

Men nu måste jag ta och hoppa i säng och imorgon får även väckarklockan sovmorgon

Ha det bra!
Britta

Då var det söndag igen och än så länge är det bara jag som brutit mot budet ”du skall helga vilodagen” . Alltså är det bara jag som är vaken än så länge. Men å andra sidan så kanske inte bloggande och frukostätande räknas till ”de grövre sysslor” som tredje guds bud menar att man ska vila ifrån 
” Man ska vara stilla och vila ifrån grövre sysslor, på de att både människor och djur ska få vederkvickelse och icke utmattas genom ständigt arbete ”
Tror dock inte att katter räknas till djur här eftersom de ”helgar vilodagen” ca sju dagar i veckan, ja förutom när det sitter ute på åkern och väntar på att ett byte ska dyka upp. Frågan är bara om, att sitta och vänta i timmar i sträck, göra en attack och bära hem bytet  kan räknas som en grövre syssla?
Ja, för en katt kanske det är det? Man får väl helt enkelt ställa budet i proportion till varje individ.
Men som sagt så är jag än så länge den enda som klivit upp ur sängen idag. En del har varit ute på krogen och andra har helt enkelt ursäkten av att de är lite extra trötta av sig pga att de fortfarande växer och utvecklas
Undrar om själslig utveckling räknas? I så fall kanske jag också skulle kunna få lägga mig och somna om en stund? Behöver ladda lite energi tror jag!
Och undrar om lite lätt trädgårdsarbete räknas som grövre sysslor? För i så fall kommer jag ännu en gång bryta mot detta bud lite senare idag. Men men…nu är jag ju inte den som precis följer dessa bud ändå ( i alla fall inte alla ) så jag törs nog klippa ner lite perenner och städa upp lite nedfallna äpplen utan att skärselden väntar på mig när jag dör.

Annars känns benen av idag och lite i magen, efter ridturen igår alltså. Träningsvärk kallas det och tyder på att man i alla fall har muskler därinne någonstans även om de inte använts nog mycket på ett tag.
Är i alla fall så nöjd med turen som ju dels fick ett toppenväder och dels att jag åter fick rida det nya stoet Kautina. Vilken underbar häst! Visserligen lite lite orolig ibland och spratt till om det var något hon tyckte att hon kunde behöva bli lite rädd för men vilka gångarter!
Hennes tölt får en att känna sig som om man vore redo för tävlingsbanan  (obs ! För ev skrytkänsliga svenskar! Detta var bara ett skämt!    )  och äntligen fick jag känna på hur det är att riktigt släppa loss hästen och låta den galoppera fullt ut. På lektionsridning är det inte ofta man galopperar av förståeliga skäl eftersom det är ganska trångt inne på banan, och på de uteritter jag varit med förut har jag nästan varit tvungen att hålla igen hästen jag haft. Man ska ju helst se till att hålla sin plats under galoppen och hittills har jag alltid hamnat långt bak i ledet och tydligen haft hästar som varit snabbare än ägarinnan trott, eftersom hon säger att man ska låta hästen riktigt släppa loss i galoppen.
Men nu låg jag på plats nummer tre och dessutom hade nummer två tillåtelse att springa framför Susanne ( ledaren) därför att det stoet är en riktigt kanonkula i galoppen. Så min placering passade utmärkt eftersom Susannes häst bara var  något snabbare än min så att jag kunde ligga strax snett bakom henne, släppa av i full galopp utan att vara orolig för att gå om henne vilket av säkerhetsskäl inte är tillåtet.
Halleluja vad härligt det var !
(Oj, var kom halleluja ifrån ……..? Är nog lite smått religiös idag tror jag    )
Och ja,med tanke på de galopperna igår med pigga glada hästar och ett underbart höstväder så kan man inte bli annat än religiös.
Så nu känns det i alla fall som om det var väl använda pengar och tänker inte ha dåligt samvete för att jag lade ner dem på mig själv. Sen fick jag ett erbjudande också som lät ganska frestande. Susanne har ju äntligen förstått att jag inte är lektionsridartypen och att jag hellre rider ut i skogen än försöker mig på skänkelvikningar och räkna serpentiner på banan. Men då hon vet att jag ju ändå vill rida så föreslog hon att om jag hade lust så kunde jag få hyra en häst någon ledig dag och bara rida ut för mig själv. ??
Trodde inte att det skulle finnas som alternativ och blev verkligen sugen på det då det inte är så långt till fäbodstugan ifrån hennes gård. Tänk att ta lite matsäck med sig, låna en häst och bara ta en njutridtur till stugan och rasta lite där. Snacka om avkoppling!

Men vi får se hur det blir med det. Går ju snart mot knaprare tider då säsongjobbet är slut och det är dags att leva på halva inkomsten igen. Då blir ett par/tre hundra plötsligt en förmögenhet jämfört med nu och att hyra en häst några timmar lär nog gå på några hundra kan jag tro. Men det är det värt med tanke på att det är lugna och absolut pålitliga hästar som Susanne känner väl och vet vilken som skulle passa mig i det här avseendet.
Men nu ska jag gå ner och ta lite kaffe, sen försöka skriva vidare på lite annat jag håller på med. Ha en skön söndag och kom ihåg ”att helga vilodagen”  

Britta ♥

Blir inte många ord skrivna idag ändå, och förmodligen beror det på att jag är 40 och inte 90 och måste gå och sova nu efter en underbar dag med en tretimmars ridtur i solskenet. Kände ändå att jag bara måste tala om att när jag kom hem idag vid fyratiden……….håll i er nu!
Så sitter flaggan fortfarande ute på 90 åriga Brittas brokvist och det står fortfarande en massa bilar parkerade hos henne! Sambon meddelade att han idag sett henne gå till postlådan. Lätt och i rask takt knatade hon vägen fram och såg glad och lycklig ut över allt sällskap hon haft de senaste dagarna.
Ja…jag säger då det!
Återkommer imorgon!

Kram och godnatt !

Britta den yngre..fast äldre än den äldre ….?

När jag åkte hem från jobbet idag såg jag att det satt en flagga ute på brokvisten hos byns ”andra Britta” , (det bor alltså två Brittor i denna ”storstad” Västgärde) och när jag också kunde konstatera att det stod en hel del bilar parkerade hos henne kom jag ihåg att jag sett på en infolapp på jobbet som meddelar  händelser i församlingen, att hon fyller 90 år idag.
Ca tre timmar senare när jag själv sovit middag för att orka åka och inhandla helgens mat står det fortfarande en massa bilar där och jag tänker för mig själv: Tänk att det skiljer 50 år oss emellan och jag är förmodligen tröttare än henne ? 50 ÅR!!! Jag har inte ens levt i 50 år än och hon bor fortfarande ensam i sitt hus, hälsar glatt på mig vid postlådorna ibland och orkar ha kalas i flera timmar ???????
Jösses Amalia säger jag bara!
90 År ?? Ja jag säger då det! Undrar just om jag blir så gammal? Vill jag bli så gammal? ORKAR jag bli så gammal????
Hur i hela friden ska jag orka leva och gå på som nu i 50 år till??? Visserligen ska jag väl inte behöva jobba kraften ur mig i 50 år till men ändå! Tror nog inte att den ”andra Britta” sover så mycket längre än till fem på morgonen heller, och undrar om hon verkligen sitter och gäspar käkarna ur led vid åtta på kvällen??
En imponerande ålder är det i alla fall och otroligt att hon fortfarande bor kvar i sitt hus. Känns så himla konstigt att tänka att jag kanske bor kvar här om 50 år!!! Då är äldste sonen 68 år och yngste 66 !? Alltså kan jag ha både barnbarn och barnbarnsbarn då ???
Oj vad astronomiskt långt livet plötsligt blev 
Känns både positivt och negativt måste jag säga!
Tänk vad mycket hon måste ha att berätta om sitt liv. Om jag bara vågade skulle jag åka runt och hälsa på dessa beundransvärda människor och skriva ner sådant som de kan berätta. Vilken berättarskatt de sitter inne med egentligen? Och tänk vilken utveckling de har varit med om !!
Men nu måste den här stackars 40 åringen gå och lägga sig! Fast man får ju nästan lite lust att ta en promenad i smyg och kolla om kalaset fortfarande pågår ? Eller partyt kanske man ska säga, för sambon, som är hos en granne och hjälper till med lite kakel som ska sättas, talade om att han inte kunde räkna med att få hjälp med att åka och köpa ev material som fattades eftersom husägaren han är hos varit på 90 års kalas och inte var kapabel att köra bil längre??
Så vi får nog kalla det 90 års partyt istället 

Men nu säger i alla fall jag godnatt och kanske skriver jag imorgon efter halvdagsridturen jag ska ut på. Blir nog härligt med tanke på att det verkar bli riktigt fint väder. Så ha en fortsatt trevlig kväll ni pigga 90 åringar och andra !!
Britta 40 år (och alltså knappt torr bakom öronen än)

Vet att det inte är någon vidare fart på bloggandet just nu men tid och ork räcker inte riktigt till. Hela kroppen (och själen) börjar nog känna att säsongen går mot sitt slut och nu när de mörka timmarna ökar för varje dag så känner jag också hur energin sänks och själen kryper lite längre in ”i skalet” så att säga.
Den energi jag har kvar nu när jag kommer hem från jobbet har jag använt till lite annat skrivande som jag håller på med just nu och har en liten tidspress på, därav den rådande bloggtorkan.
Tycker för övrigt att jag mestadels är trött nu, och för någon vecka sedan kände jag av en slags yrsel som också känts av idag. En kuslig känsla måste jag säga av att det snurrar i huvudet och man får svårt att fokusera blicken så fort man liksom ändrar läge på huvudet. Så länge jag håller det riktat framåt utan häftiga rörelser går det bra men om jag tittar uppåt, nedåt eller åt sidan så känns det ungefär som om jag skulle ha druckit ett par öl ?? Mysko,men är förmodligen ett av alla de underliga virus som verkar härja nuförtiden ?
Eller så är det så här att bli gammal! Jag är ju faktiskt 40+ nu   

Nåja, man ska i alla fall inte klaga så länge man står på benen och har ett jobb att gå till.
Men tyvärr så blir det inte mer än så här skrivet idag för nu är det dags att lägga sig och vänta på John Blund. Fast han brukar vara väldigt punktlig och kommer så gott som alltid så fort jag lagt ner huvudet på kudden och släckt lampan ungefär, så den väntan blir aldrig särskilt lång 
En pålitlig karl måste jag säga!
Apropå karlar så hade min chef satt upp en del roliga skämt på vår anslagstavla häromdagen och kan väl passa på att dela med mig av dem jag kommer ihåg. Alltid roar det någon

”Vad är en karl som legat i saltsyra? Ett löst problem!”  

”Vad kallas en man som förlorat 90% av sin intelligens? En änkeman!”

” Varför skapade Gud mannen? För att massagestaven inte kan klippa gräsmattan!”

”Hur många män behövs för att byta en toarulle? Man vet inte, för det har hittills inte hänt”

”Vad är en mans uppfattning om säker sex? En vadderad sänggavel!”

”Vad är det för likheter mellan män och hundar?
a) De har en ogrundad rädsla för dammsugare!
b) De har ett överdrivet intresse för kvinnors skrev!
c) Båda är misstänksamma mot brevbäraren!

Godnatt !
Britta

Ja jag lovade ju att skriva lite om, och visa presenterna jag fick igår helt oväntat och därför extra roligt och överraskande. Älskar verkligen att få presenter och särskilt när de bara dyker upp sådär
Rubriken förklarar bildkvalitén på presentbilderna som inte blev den bästa eftersom jag avskyr att fota med blixt och äldste sonen råkat slarva bort den lilla ”grejimojen” som man sätter fast kameran på stativet med. Så därför lite suddiga, men ändå som jag tycker mer ”levande” och mysiga bilder tack vare det mjuka ljuset som inte går att få om man måste använda blixt.

Börjar med ängeln jag fick av Göran och är det något jag skulle vilja ha ännu fler av härhemma så är det just änglar, så det var en otroligt passande present. Ser ju nu att bilden blev lite väl mörk också men men, man ser i alla fall att det föreställer en söt liten ängel som ligger och sover så skönt på sina mjuka vingar.

Present nr 2 från Göran var den här ….? Ja vad kallar man henne? En älva tror jag!
Göran är nämligen återförsäljare av den här typen av figurer och har en massa olika sorter och modeller av dem och de kan väl också beskrivas som ”Fantasyfigurer” ? Just den här var av en modell som gick att hänga upp så nu hänger hon på reglaget till spjället här på mitt rum.

Sen måste jag visa den här också, (innan innehållet tar slut   ) Den stod på köksbordet igår eftermiddag när vi kom hem och om man inte vet historien bakom burken så ser den väl ut som vilken godisburk som helst. Den kanske till och med ses som ganska ful för de som inte sett den förr?
För mig kändes det som att förflyttas tillbaka till barndomen och köket i det stora gula huset i Nittsjö där mormor och morfar bodde. Burken stod nämligen alltid på en särskild plats på köksbänken där och den var alltid fylld med punschpraliner
Så nu har alltså syrran (som oftast ger presenter med en extra liten tanke bakom) letat fram burken bland mormors gamla prylar och fyllt den med punschpraliner som för övrigt är mitt favoritgodis
Dessvärre är de snart slut trots att burken var sprängfylld och till och med hade en medföljande påfyllningspåse. Så är det när man är godismissbrukare 
Önskar att jag hade karaktär nog att alltid ha burken framme fylld med praliner som mormor hade men tyvärr så är det inte möjligt. I så fall ska man ju bara ta en lite då och då, men det beteendet existerar inte för mig när det gäller godis.

Men nu är det dags för sängen igen. Har i alla fall haft en bra helg med mycket friluftsliv och naturupplevelser.

Godnatt och sov så gott

Britta

Det blev en skön dag med grabbarna ute i friska höstluften
Morgonen var kylig och ganska fin men tyvärr inte riktigt så fin som vi tänkt oss med dimma och solsken. Men för min del spelade det inte så stor roll. Är ju inte riktigt lika ambitiös som mina kompanjoner när det gäller foto. Den här bilden visar deras engagemang när det gäller att fota en lappuggla som satt i ett träd ute på en myr inte så långt ifrån vägen. Men avstånd är ju inte något större problem när båda är utrustade med ett 500mm objektiv.
(Sägs ju att en del män skaffar en Porsche som en slags förlängare av något slag? undrar om objektivets storlek har samma betydelse ?   )
Hur som helst så har ju inte de alldeles riktiga höstfärgerna kommit än men frisk luft, motion, fika och en och annan pratstund fick vi i alla fall.

Vi började vid en tjärn där det ännu låg kvar lite morgondimma. Magiskt, mystiskt och så otroligt tyst var det där.

Själv fotar jag ju hellre ”det lilla” än de stora landskapen eller djuren. Gillar att hitta de små världarna som finns lite här och var i skogen

Vet att skärpan inte är den bästa men gillar ändå den här ”klicken” av grön mossa som vuxit ut på en sten.

Mossa kan ju vara vit också men trots att jag gillade den här pga att den var så mjuk och skön att ”klappa på” så får jag lite rysningar av bilden då den påminner en hel del om snö.  Brrr…snart är det dags igen !
Visst kan det vara mysigt, i alla fall när advents och juletid närmar sig och en rolig sak som Göran uppmärksammade idag när vi gick över ett hygge var att det såg ut som om adventsljusstaken liksom redan var pyntad och färdig där då vitmossan blandade sig med lingonriset och de röda bären.

En annan mossa som jag tror heter Björnmossa!? Har googlat på den då jag var osäker på om den heter björn eller stjärnmossa, och blir ännu mer osäker nu då jag får bilder på ungefär densamma då jag googlar på båda namnen. Kan ju också bara vara olika benämning på samma art. Häftig är den i alla fall !

Ja det var i stort sett de bilder jag tog idag, är ju som sagt inte lika seriös som de andra två som säkert tog upp emot hundra Jag njuter ju desto mer av naturen istället och bilder hinner jag ta i mitt liv ändå !

Sen avslutades dagen med att det mer eller mindre kändes som om det var min födelsedag igen. Fick presenter av både Göran (försenad värdinnepresent) och av syrran som stod på köksbordet när jag kom hem, (inte syrran alltså utan presenten   ) men det skriver jag nog mer om imorgon, vill ha med bilder på presenterna också!
Ha en fortsatt bra helg !
Britta