lillasysterfix

Ja det är ett ganska intressant fenomen det här med energitjuvar, men att de existerar är det ingen tvekan om. Skulle tro att de flesta har eller har haft en sådan i sin närhet, med ibland tar det lite tid att inse att det är just det de är.
Enkelt beskrivet så är en energitjuv en person som tar mer än den ger och pratar hellre om sig själv än lyssnar på vad du har att säga, och om du lyckas framföra något till honom /henne så får du sällan eller aldrig någon följdfråga eftersom de bara väntar på att få chansen att prata om sig själv och sitt igen.
Det är helt enkelt av detta de får sin energi och talar gärna illa om en tredje person för att ”blåsa upp” sig själva ännu mer.
Fick under veckan uppleva hur starkt en av dessa tjuvar kan påverka sin omgivning då en vän efter att ”tjuven” ifråga gått därifrån, talade om att hon upplevde det som om att hjärtat rusade och att hon nästan fick svårt att andas bara av den korta pratstund vi hade med tjuven.
Nu hör det till saken att vi inte umgåtts med denna person på ganska länge och trots att vi i grund och botten egentligen gillar denne så vet vi båda att han/hon påverkar sin omgivning på det här viset, tar energi genom att så gott som varenda gång man träffas prata illa om andra människor.
Vi har därför bestämt oss för att komma ihåg att visualisera en skyddande bubbla omkring oss varenda gång vi riskerar att träffa på den här människan, och trots att min vän den här gången tyckte att hon gjort det så  lyckades den lilla tjuven ta sig igenom ”hinnan” och börja tanka sig själv på min väns bekostnad.
Min bubbla lyckades dock hålla det ifrån sig, men eftersom jag och vännen är ganska samstämda och inte sällan får exempel på att vi  kommunicerar genom telepati, så kände jag av hennes obehag istället och fick en hel del negativa känslor att kriga lite emot.
När vi lite senare umgicks i en större grupp och tjuven återigen började sitt eviga nedvärderande prat om en tredje person som övriga i gruppen bara tyckte bra om, så kändes det i alla fall oerhört skönt då ingen annan höll med vilket fick tjuven att tystna och man kunde riktigt känna hur han/hon blev utan sin energitankning den gången.
Så det gäller helt enkelt att inte låta sig luras av energitjuvars metod att leva på andras bekostnad och se till så att de stoppas innan de får ut det de är ute efter. Men det kan vara svårt att inte låta sig ryckas med eftersom de också ofta har förmågan att berätta på ett sätt som gör att man lyssnar.

Så om man har en person i sin närhet som oftast pratar mest om sig själv eller nedvärderande om andra så ska man nog tänka till innan man håller med och lyssnar medkännande ,och fundera på om man verkligen är av exakt samma åsikt som ”tjuven”?  Men det värsta är att det kan vara svårt att få fram sin egen åsikt om saken eftersom de sällan lyssnar på vad man själv har att säga, och därför uppfattar de det som att man helt och fullt håller med och så är ”tankningen” i full gång.

En konflikt med en energitjuv är inte heller att rekommendera eftersom de sällan ser sin egen skuld i frågan. De intar nästan alltid försvarsställning istället för att vara villiga att diskutera saken.

Ja det är inte lätt att vara människa alla gånger, och ibland önskar jag att jag hade lite mer mod att säga Stopp, jag vill inte lyssna på det där pratet för jag håller ändå inte med! Och vi får väl se? Kanske kommer jag att nå min gräns om det blir så att vi måste träffas oftare i framtiden men som det ser ut just nu så kommer det att dröja flera månader innan dess.

Men nu måste jag ta och hoppa i säng! Klockan har blivit alldeles för mycket igen.

Hörs kanske imorgon!
Godnatt och sovgott!
Britta

Måste ju säga att det är en spännande tid vi är på väg in i nu, i alla fall om man som jag är inne på detta med att vi inte bara är kroppar som föds en gång, lever ett liv  här på jorden och sedan dör och försvinner spårlöst!
(Tänk att det fortfarande är största delen av befolkningen som tror det ?? För mig känns det lika konstigt som det gör för dem att tro att döden inte är slutet på allt!  )
Vi människor är ju nämligen på väg att ”vakna” och bli medvetna om alla dessa energier och krafter som finns omkring oss trots att de inte syns, (fanns ju en tid då vi inte heller trodde att bakterier existerade därför att de inte syntes ) och jag är så glad åt att i alla fall vara en av dem som ”vet”, även om jag själv inte rent praktiskt har förmågan att jobba med det.
Det sägs ju också att det som Mayakalendern berättar om och som kommit att uppfattas som att jordens undergång är nära inte alls handlar om det, utan att det är ”den nya medvetna tiden” som är i antågande.
Har hört den teorin förut men fick ännu mer bekräftelse på det tidigare i veckan då jag fick möjligheten att träffa en kvinna som är insatt och har förmågan att jobba med dessa krafter.
Hon hade också en förklaring på varför det nu händer så många stora naturkatastrofer men tyvärr så har jag på grund av mitt ”fantastiska” minne  glömt exakt vad och hur hon beskrev det. Tack och lov så var äldste sonen också med och hans unga minne är ju än så länge oförstört
Det har i alla fall att göra med någon slags energi och frekvenser som gör att det händer något med ”moder jords” innersta kärna och som i sin tur påverkar även de yttre lagen, lite som ringar på vattnet ungefär.
Hon pratade också om att allt omkring oss ju är en form av energi men med olika ”tröghet” och att till och med våra tankar är en form av energi som faktiskt kan påverka om vi bara använder dem rätt.
Sen kom vi in på ämnet meditation, och det är ju något jag gärna skulle ägna mig åt lite mer om jag bara hade ro i kroppen till det.
Försöker ju ibland, men blir oftast avbruten av något störningsmoment utifrån, eller så lyckas jag helt enkelt inte stänga av alla dessa tankar som envisas med att passera min hjärna när jag sitter eller ligger stilla för mig själv.
Sen har vi ju den oftast oemotståndliga sömnen också som brukar passa på att ta sin plats när jag slappnat av tillräckligt, och vips så smiter medvetandet iväg till drömmarnas land istället för att ta sig till det ”högre medvetandet” som man ska lyckas med om man slappnar av tillräckligt utan att falla i sömn.
Har ju också försökt lite med vägledd meditation på cd skiva men den första jag köpte var lite väl underlig med en nästan irriterande talare och med ljudet av råmande kor som plötsligt dök upp vilket gjorde att jag med min lite speciella humor brast ut i gapskratt och tappade den lilla avslappning jag lyckats uppnå.
Skiva nr två hann jag bara försöka med en gång tror jag innan jag blev avbruten på grund av att jag behövdes som den mamma jag faktiskt är och nu har skivan spårlöst försvunnit , så något nytt försök har jag inte gjort förrän jag igår kväll kom på att det måste ju finnas massor av detta på youtube.
Så tack vare att jag ju numer är ägare av ett alldeles eget rum så kunde jag helt enkelt skriva en lapp med texten ”stör ej, meditation pågår” och sätta den på dörren som sedan bestämt stängdes efter att jag informerat familjen om att ”mamma tänkte ta lite semester några minuter” 
Började leta lite på youtube och som jag misstänkte så fanns det massor av vägledda meditationer och av någon anledning fastnade jag för en som kanske inte var en direkt meditation utan hette något med ”att öppna portaler”. Man skulle med hjälp av den här avslappningen kunna hjälpa till med och bidra till att öppna en energiportal mellan moder jord och universum vilket skulle vara välgörande för vår stackars planet i dessa oroliga tider. Så jag satte mig bekvämt men inte bekvämt nog för att somna och satte igång.

Efter att ha kommit ner i djup avslappning skulle man sen föreställa sig en portal i den form man själv önskade. Det första som kom upp i mitt huvud var då en jättestor port som liknade de som riddarborgarna hade som öppningar i sina murar, alltså en hög mäktig träport med stora snidade gångjärn och även om det kanske inte var den här typen av ”port” man menade så tyckte jag att den fick duga. Man ska ju lita på det första som dyker upp och jag ville inte försöka ändra på tanken.
Sen skulle man ”se” hur den öppnade sig och jag är så tacksam för min i alla fall livliga fantasi för porten började glida upp utan någon ansträngning från min sida och genast letade sig strålar av ljus in genom springan. Porten fortsatte att öppna sig och där innanför fanns ett jättevackert landskap med ängar, berg och sjöar som glittrade i det starka solskenet. Nu sa rösten som ledde avslappningen att man skulle se en person som befann sig på insidan och …… nu tror ni att jag blivit alldeles tokig men där kommer det en man gående och det är ju nästan så att man inte vågar säga det här eftersom jag inte anser mig vara religiös men…ärligt talat så var han faktiskt väldigt lik självaste Jesus 
Jag hade ju hoppats på att med hjälp av fantasin tänka fram någon av mina avlidna släktingar eller vänner men…nej…istället kommer den här typen, en ganska normalbyggd om än lite väl mager man, med halvlångt hår och klädsel som liknade den som Jesus bar.
Och inte nog med det! Jag har ju fortfarande problem med min högra arm och axel då och då och just igår var det extra besvärligt med smärtor som liksom strålar eller går som ilningar uppifrån axeln och ända ut i fingrarna, och gissa om jag blev förvånad när mannen plötsligt sträcker fram sin ena hand med handflatan riktad mot mig men med fingrarna neråt istället för uppåt (vilket jag skulle ha tolkat som ett stopptecken) och i nästa stund kommer en stråle av ett ljuslila sken ut från handen på honom.
Här glömde jag faktiskt att lyssna så noga på rösten som skulle leda mig för strålen han skickade ut riktades rakt emot min axel och en varm skön känsla spred sig i kroppen på mig  och jag riktigt kände hur jag tog emot av den ljuslila strålen.
Och låt det vara inbillning ….men redan efter att avslappningen var avslutad så hade jag inte lika ont längre. Jag tänkte inte på det direkt, men efter en stund när man skulle börja väcka kroppen igen och sträcka på sig så blev jag plötsligt medveten om att den molande värken var borta och jag kan inte säga annat än att det känts mycket bättre även under dagen idag.

???????? Ja! Vad säger man??
Det skulle ju kunna vara så enkelt som att själva avslappningen gjorde nytta för armen men…?
Ja!  Vet inte riktigt vad jag ska tro !!
En skön upplevelse var det i alla fall 

Men nu blev klockan alldeles för mycket och John Blund är nog på gång snart med säcken full av sömnmedel. Så jag säger väl Godnatt och sovgott och gå gärna in på youtube och sök på ”öppna portaler”eller liknande  så kan även ni ge ett bidrag till att ännu en port öppnas 
Rösten avslutade också med att man gärna fick komma tillbaka och öppna fler så det finns nog ett obegränsat antal och varje port hjälper till att skapa lite goda energier åt moder jord som jag förstod det  

Hörs nog imorgon! Lördag och sovmorgon är det och jag tror att jag kommer att inleda dagen med ett besök på Erikshjälpen. Behöver lite fler vardagsglas vilket det brukar finnas en uppsjö av där till en billig penning. Dessutom är det ju välgörenhet att bidra med pengar där och det gör ju att det känns ännu bättre !

Godnatt!
Britta

Känner mig som isbjörnen på bilden nu! I alla fall snart när jag loggat ut och ska titta om det här inlägget är det som visas eller om bloggen tänker fortsätta krångla!?

Blev så glatt överraskad idag när jag som vanligt skulle gå in och kolla hur bloggen såg ut. Hade däremot inga förväntningar på någon förändring, utan hade räknat med att inlägget ”Tomt i huvudet” skulle vara det som visades som det gjort under den senaste tiden.
Men halleluja vad fel jag hade 
Kunde knappt tro att det var det senaste korta inlägget som visades och dessutom med det nya utseendet!
Så nu ska jag (som en vän påminde mig om idag) försöka tänka positivt och tro på att problemet är ur världen för den här gången
Säsongen på kyrkogården går ju mot sitt slut och på måndag gör vi sista arbetsdagen, så förmodligen blir det mer tid till att skriva framöver.
Känner mig ovanligt sliten den här gången, i både kropp och själ och dessutom håller all slags ordning i skåp, lådor och garderober på att fullkomligt braka ihop härhemma så förhoppningsvis får jag någon vecka på mig att försöka få lite struktur på tillvaron igen innan det blir något städvikariat för mig.
Har gett mig den på att varenda skrymsle ska få en röjning och urstädning eftersom alla energier tycks ha kört fast här i mitt hus.

Tror att det här korta inlägget får räcka för idag ifall att bloggen skulle få för sig att krångla igen. Vore synd om jag lagt ner tid och energi på ett lite mer meningsfullt inlägg som sedan inte kommer att kunna visas i alla fall. Så ha det så bra så länge nu så hoppas jag på att bloggen fortsätter funka framöver 

Britta

Har som ni ser bytt tema nu men egentligen förstår jag väl att det inte kommer att bara fixa till uppdateringsproblemet, men hoppas på det i alla fall.
Vill så gärna att det ska ske ett under och vips så är bloggen som vanligt igen. Känns inte som om jag orkar hålla på och försöka reda ut vad problemet är och minst av allt byta till någon annan ”bloggfixare”.
Så nu håller jag tummarna igen och avvaktar för att se hur länge det här inlägget får ligga kvar.
Ha det så bra så länge nu!

Britta

…bloggen såhär mot mig???? Mitt liv har tappat en stor del av sin mening då jag inte precis blir motiverad att skriva nya inlägg när det ska hålla på och krångla såhär. Snyft!
Vet att jag väl borde försöka ta tag i problemet men hoppas på något vis att det liksom ska fixa sig av sig självt! Fick lite nytt hopp nu i alla fall, då jag efter att ha uppdaterat virusprogrammet såg att det var det senaste inlägget som visades när jag gick in på bloggen via mitt ”bokmärke”.
Men törs inte ta ut någon seger i förskott! Tänker därför inte skriva något längre inlägg nu heller utan nöjer mig med det här så får vi se om det ”faller tillbaka” till inlägget ”tomt i huvudet” igen ?
Får väl be en tyst bön och hoppas att ”någon däruppe” orkar lyssna 

Hörs förhoppningsvis senare!

Britta  ♥

Det ÄR definitivt något fel på bloggen! Tydligen så visas nya inlägg ett tag i alla fall eftersom en vän har kunnat kommentera, men nu när jag tittar så är det tillbaka på ett inlägg jag gjorde för ganska längesedan, vet inte när, men någon vecka måste det vara i alla fall.
Nu gör jag ett nytt försök med detta och sen får vi se om jag måste byta ? Vad det nu heter? Alltså byta ”bloggfixare” ! Alltså från Bloggproffs till något annat?
Vi får se hur det fungerar med detta inlägg först!

Britta

Verkar inte som om bloggen uppdateras ! Gör det här bara som ett litet test!

Hade planerat att gå upp tidigt idag och ta lite macrobilder på frosten när den pryder höstlöven. Men…nädu! I morse hade vädergudarna bestämt sig för att det skulle vara så pass milt så att det inte blev något av med det! Varenda dag den här veckan har det varit helt underbart vackra frostmorgnar med sol som färgat himlen rosa och frostkonstverk på vartenda löv. Har gått omkring på jobbet och tänkt NU skulle man ha haft kameran och DET DÄR skulle man ha fotat.
När man har en av de vackraste arbetsplatser (på kyrkogården alldeles invid sjön Siljan) så bjuds man dagligen på ett nytt motiv om man tittar ut över vattnet och den här veckan har det varit i det närmaste tortyr att inte ha kameran med och en ledig dag att använda tiden på.
Först fullmånen som speglar sig i det mörka vattnet så att det ser ut som om vintergatan ramlat ner. Sen tidig morgonsol med frost, ljusrosa himmel och en stilla dimma som ligger som ett lager ovanför vattenytan.
Helt otroligt underbart betagande och vackert…..men istället för kameran är det krattan som kräver mitt engagemang och man får försöka njuta och låta alla bilder sitta kvar på hårddisken i hjärnan istället.
Har tänkt varenda morgon att PÅ LÖRDAG …då när jag är ledig ska jag åka ner till jobbet vid samma tid och fånga allt det vackra på bild….men…..suck!
Ingen morgonfrost! Ingen morgonsol!
Så det var lika bra att krypa ner i sängen en stund igen efter att ha tassat upp på det iskalla golvet och fram till fönstret för att förväntansfullt se hur vacker morgonen var 
Så nu får det bli en nyttodag istället och lite vinterförberedelser utomhus. Ska städa av ute på brokvisten, ta bort möblerna och sådant som inte kommer att användas på många månader nu.
Ordna med liggplats åt katterna och Ebbes krypin ute i uthuset. Städa åt hönsen också och kanske kratta lite?  Fast det får krångelarmen avgöra!
Ville också hinna med ett besök på Erikshjälpen och sen till kvällen så kanske det i alla fall blir vackert fotoljus när solen ska till att gå ner.
Det blir ju hur som helst en fin dag och det gäller att njuta av ljuset nu så länge det finns kvar för det här året.
Bilden i början på inlägget tog jag igår vid Styggforsen och den lilla dammen som finns där. Kunde inte låta bli att vända på bilden av trädstammen som speglade sig i vattenytan eftersomjag tycker att  den liknar ett leende hjärta på det viset. Visst är det roligt att tänka på vilka varelser det finns egentligen ute i naturen om man bara tar sig tid att upptäcka dem. Också en av tjusningarna med fotograferande.
Men nu ska jag se till att få på mig lite kläder och ta en ny dag i besittning

Ha en underbar helg!

Britta

Ja ikväll kommer jag att krypa i säng med en kär gammal sängkompis som det var ett tag sedan jag njöt av. Vid första anblicken kan man tro att han är en ganska otrevlig typ med alla taggarna utåt, men om man bara lägger honom tillrätta i sängen, perfekt placerad för att passa ens behov och sedan sakta och försiktigt lägger sig ner ovanpå honom, så känns han efter en stund helt underbar
Ja fast inte förrän efter en stund, för i början känns det mest bara obekvämt , och det tar ganska lång tid innan det blir så bekvämt så att man kan slappna av, vilket är förutsättningen för att han ska fungera på bästa sätt och göra sin inombords verkan på kroppen.
Det var flera månader sedan vi umgicks senast därför att jag helt enkelt inte känt något större behov av honom, men nu, så här i slutet på säsongen och kroppen känns som om den håller på att gå av på flera ställen samtidigt,  så tror jag att vi kan hitta tillbaka till varandra, och kanske inleda ett mera regelbundet förhållande igen. För även om en del påstår att han inte är något att ha, och att han egentligen inte gör någon nytta alls så kommer jag inte att kasta ut honom för gott. Själv är jag övertygad om att han gör någon verkan för efteråt känns hela kroppen totalt avslappnad och jag kan nästan ha svårt att prata rent bara för att han fått mig att gå ner så djupt i avslappningen.
Så skeptiker får tvivla bäst de vill, men för min del är han varmt välkommen i sängen några gånger per vecka. Och det bästa är!
När man känner sig nöjd är det bara att placera honom under sängen. Sträcka ut sig och somna utan ljudet av snarkningar.
Så nu mina vänner säger jag godnatt och sov gott och kryper till kojs med Mr Spikmatta som sällskap 

Sleep well!
Britta

Ja det var vad gårdagens promenix ner till marknaden resulterade i. Och tro´t om ni vill men inte ett enda godisinköp idag

Tydligen så har marknadsknallarna nu förstått hur populära dessa tröjor är så i år säljer de något som i alla fall liknar originalet så att säga. Det är ju inte riktigt den där ”äkta” stickade pippitröjan i bomullsgarn utan en tunnare variant av acryl men men… för 200 kr kan man inte klaga tycker jag.
De jag hittat på nätet har kostat mellan 8 och 12 hundra och det är ju lite annat det för en fattiglapp 
Sitter i alla fall just nu och myser i min tröja och pyjamasbyxor ( enligt min egna regel som säger att man på söndagar får gå i pyjamasbyxor ända fram till 12 om man vill ) och den känns hur gosig som helst. Gillar den skarpt redan och duger gott tills jag och om jag skulle komma över en annan till ett rimligt pris. Eller kanske till och med sticka mig en egen ? Eller när den där trisslotten ”plötsligt” dyker upp ni vet 

Promenaden ner till marknaden gick bra och blev ju en upplevelse i sig , i alla fall i mina mått mätt! Vi introverta har ju inga större krav på dagliga händelser och evenemang så för mig kändes det värdefullt och givande att under promenixen få möjlighet att stanna och prata med två och..? jag vad ska jag säga? Två och en halv person! ? Det var nämligen så att den första jag mötte var en man med en hund som jag hejade på lite snabbt när jag i rask takt passerade dem, och när jag hunnit förbi ett par steg säger han ”Hej Britta” men fortsätter gå och jag vänder mig såklart om och tittar en gång till för att se om jag känner igen honom men eftersom vi båda rör oss ganska snabbt ifrån varandra och han inte säger något mer utan bara ler och fortsätter så blev det i inte av att jag heller stannade och frågade vem han var. Det är ju lite pinsamt också att inte känna igen folk som uppenbarligen känner igen en själv. Vad ska man säga?  ”Hörrudu vad heter du?” Eller? Så nu vet jag fortfarande inte vem han var men funderade på det ett tag medan jag gick. Rösten hade något bekant över sig men jag kunde liksom inte placera honom. Förmodligen någon jag inte sett på många år men eftersom han verkade lika ”blyg” som jag så blev det ju inte att vi stannade och pratade heller.
Får väl se om jag stöter ihop med honom igen någon dag? Känner i alla fall igen hunden nu
Nåja, sen hann jag inte så långt innan jag kunde släppa tankarna på honom då jag mötte ännu en hund, ja med en matte också naturligtvis. Och den här gången stannade jag för en kort pratstund eftersom hunden var en sån där glad liten en som man inte kunde låta bli att hälsa på. Viftade på svansen och ville nästan klättra upp i famnen på en precis som om jag vore hans allra bästa kompis som han inte sett på hundra år ungefär 
Det är ju lite charmigt med just hundar att vissa är så fulla av glädje och kärlek så att man känner att de inte vet vad de ska ta sig till för att kunna visa det nog.
Katter är ju, om man får säga så , lite ”klokare” liksom och läser av och avvaktar lite innan de bestämmer sig för om de gillar en eller ej. Hundar verkar inte ha den självaktningen och sådana som den här skulle det förmodligen vara hur lätt som helst att stjäla om det nu var det man var ute efter? ”Älska mig älska mig” var väl vad han strålade ut, eller snarare ”Jag älskar dig jag älskar dig, låt mig få komma upp i din famn”. Lite ”blåögda” helt enkelt!
Efter prat och gosstunden med hund och matte ( ja inte något gos med matte alltså:)  ) så knallade jag vidare. Vädret var ju helt underbart även om det blåste ganska kallt på vissa ställen. Gick efter gamla järnvägen som går parallellt med riksvägen så långt det var möjligt och det kändes riktigt bra att ta sig fram fortare med sina ben än vad bilarna i kön uppe på vägen gjorde. Det var faktiskt så att bilkön sniglade sig fram minst ett par km ifrån själva samhället och det var skönt att slippa vara en av dem. Nu skulle jag visserligen ändå inte ha gjort misstaget att ta den vägen eftersom man som ”lokalbo” vet hur det brukar vara och kan andra småvägar som tar en fram fortare men ändå.  Efter ett tag blev jag dock tvungen att gå upp på riksvägen men tack och lov så behövde jag inte gå långa sträckan där vilket var ganska obehagligt då det kändes trångt, och den mötande trafiken hade solen i ögonen. Hade tänkt att gå längre där men när jag insåg att det längre fram även var ett staket som skulle göra att det blev ännu trängre en bit så bestämde jag mig för att vika av helt och gå ner mot Siljan där jag visste att det i alla fall förut funnits en stig som man kunde följa ända fram till båthamnen i Rättvik.
Och det stämde tack och lov så det blev ju bara ännu mysigare att gå där i skogen längs Siljans strand och ha trafiken på behörigt avstånd istället. Jag gick hemifrån vid kvart över elva och vid tolv när kyrkklockorna ringde på andra sidan sjön var jag framme vid båthamnen Stannade till lite och tittade mot kyrkan och tänkte på vilken vacker bygd vi bor i egentligen. Kom också att tänka på att jag skulle ha en båt som kunde ta mig till jobbet istället för bilen som kostar så förb. att åka med och förstör miljön dessutom.

När jag nästan kommit fram till samhället och gick längs ån sista biten fram till centrum satt det en äldre man på en bänk där och matade minst hundra gräsänder som flockade sig omkring honom.
Jag tog då en liten omväg och gick bakom honom istället för att inte skrämma iväg hans kompisar. ”Jaha, du vill inte skrämma dom” sa han och sen fick jag en liten pratstund även med honom. Han sa att det var hans dagliga nöje att gå dit och mata änderna och lät nästan lite generad över det och sa ursäktande att det väl var ett enkelt och billigt nöje. Jag svarade med att det väl var ett värdefullt nöje och att han ju gjorde en välgärning som matade dem, och det verkade göra honom glad och han höll försiktigt med.
Om han bara visste vilken förståelse jag har för hur betydelsefullt det är för honom att ha det som sin dagliga rutin på äldre dar. Jag skulle ju för fasen själv kunna leva ett sådant liv nu, och då är jag säkert 35-40 år yngre än honom  Det var i alla fall en givande pratstund och han berättade lite om änderna och hur alla kycklingar i år försvunnit, förmodligen tagna av någon gädda trodde han.
Så att vara introvert är alltså inte att gå och vara livrädd för att prata med folk utan att man verkligen uppskattar samtal som dessa på tu man hand liksom. Sen måste jag ju säga att äldre människor oftast är de mest intressanta och givande att prata med. De har ju en djupare och mer erfaren syn på livet och vad som verkligen är värt något och det gillar jag.

Men nu måste pyjamasbyxorna snart av och dessutom har jag inte ens släppt ut hönsen. Det var ju en riktigt frostig morgon idag så de fick behålla värmen i huset ett tag. Har ju inte startar någon värmelampa åt dem än.

Så ha en bra söndag nu och kom ihåg att det egentligen är ”vilodagen” 

Britta