lillasysterfix

Passade på att plocka in lite blommor häromdagen. Kom på att det var väldigt längesen och på något vis är det som om den här värmen ”förlamar” en lite!
Man blir liksom lite seg i hjärnan och känns ibland nästan som om man bara ”flyter runt” och väntar på att det ska bli lite svalare?

Men har ändå lyckats vara ganska aktiv idag då jag och Line har en hemmadag utan husse som åkt till Hälsingland för service av bilen.
Började dagen med lite motion nere på gamla järnvägen där det är mestadels skugga och inte alltför varmt innan nio alla fall.

Sen fortsatte jag med ett kort yogapass faktiskt….! Har ju tänkt länge att jag måste komma igång med det och nu hade jag liksom ingen ursäkt längre. Dessutom finns det några övningar i nya boken ”Omstart” av Karin Björkegren, och eftersom den alltid finns nära till hands (flyttar sig mellan tv rummet, köket och brokvisten) så hade jag heller inte ursäkten att jag inte hittat mina yogapapper än att ta till så…..det var bara att sätta igång!

Så det blev lite ”Sfinxen”….

…liggande svanen….

…nålsögat…

…happy baby pose….

…och fjärilen!
Rasmus kom och undrade vad jag höll på med?

Katter har nämligen ingen anledning att utföra yoga….eller, det gör de ju nästan varje dag i och med sina ”poser” när de tvättar sig och sträcker på sig osv!

Men mattan är skön att ligga på i alla fall!   :)

Igår fick jag äntligen till den där tebladtorken också som jag gått och klurat på ett tag! Har testat att torka blad förr men då liggandes på en tidning, vilket dock bara resulterat i att de torkat för sakta och börjat mögla istället!
Har läst att man ska plocka bladen mitt på dagen när det är torrt och varmt och NU är det väl verkligen precis just vad det är!
Torrare och varmare än såhär blir det inte i Sverige!

Och den här gången testar jag att helt enkelt hänga upp bladen, ett och ett med en massa luft emellan, så förhoppningsvis ska det lyckas lite bättre nu!?
Börjar med två sorter så får vi se om det blir annat också sen?
Pepparmynta och svartvinbärsblad är det som sitter där nu.

Annars är ju pepparmyntan perfekt att lägga direkt i tevattnet och låta dra en stund för att ge god smak men vore väldigt roligt om man kunde spara lite också….till hösten och vintern kanske när pepparmyntan vissnat för längesen.
Och tänk vad lyxigt att ha sitt eget gröna te i skafferiet? Garanterat ekologiskt kan man säga!

Tror att man kan torka bladen i ugn också på svag värme under lång tid men ….vem vill ha ugnen igång i onödan nu?

Sen måste jag presentera ännu en otrolig ”överlevare”! Kommer ni ihåg den lilla smörblomman jag skrev om för ett tag sen…den som klarade gräsklippningen och stod där och sträckte på sig med sin solgula blomma mitt på gräsmattan?
Den här gången är det nästan än mer otroligt! Nämligen en solros som vuxit upp ur den absolut snustorra, stenhårda lerjorden som avloppsgrävarna lämnat efter sig.

Alltså VAD lever den av där egentligen….? Den står där och bara växer och växer och slokar inte ens under den hetaste tiden på dagen.
Nu har vi visserligen ganska många träd på gården som ger en del skugga men någon timme står den ändå i stekheta solen?? !!!!
Naturen säger jag bara….så otrolig och mäktig!

Och när vi ändå är inne på överlevare så får ni en bild på mina två ”livsblad” också! För såhär ser de ut nuförtiden!

Jämfört med det här på den tiden då de var ”nyinflyttade” i sin värmeljuslykta, strax efter att de legat i vatten någon vecka och utvecklat lite fler rötter.

Visst….kan väl erkänna att de nog säkert hade kunnat vara ännu större och finare då livet som krukväxt hos mig kan vara ganska hårt…men ….de lever och gör hela tiden nya ”bebisplantor” på bladen så lite livslust har de ändå!
Hade en kritisk period då de stod i ett rum uppe och blev lite bortglömda men nu har de fått flytta ut i en rabatt och får känna på livet som växter ute i det fria och förhoppningsvis får de ny energi av det   :)
Är dock dags för lite ny jord ”runt fötterna” och ska försöka fixa det någon dag här framöver!

Sen har vi en annan slags överlevare i värmen också i form av Rasmus vars strategi är att ligga i hörnet under lilla blombordet ute på bron. Är nog en av de svalare platserna nu i skugga och med glipor som ger lite fläkt då och då!

Där ligger han ostörd och näst intill osynlig för de som inte vet att han är där! En ganska behaglig tillvaro för en gammal ”man” på nitton år!

Britta

Drömde inatt att jag gick omkring här i byn och insåg att alla träd hade eller höll på att tappa sina löv. Kändes skrämmande och gav en ekande tom känsla av maktlöshet…!

En röst från någon som fanns bakom mig (vet inte vem) sa att
”Ja det är torkan som gör att träden inser att de inte kan ge sina löv vatten, därför väljer de att släppa taget om dem ” .
”Men hur blir det då när det kommer regn igen? Kommer nya löv att växa ut då? ” Frågade jag!
”Det vet vi inte! Det kanske är slutet för naturen!”  Fick jag till svar och känslan av maktlöshet kändes ännu starkare och överväldigande. Ni vet den där otäcka känslan av total hjälplöshet som drömmar kan ge en.
Slutet för naturen ….tänkte jag och fortsatte att titta på de snart höstnakna träden, mitt i Juli. Vad betyder det egentligen ? Slutet för allt ? Slutet på mänskligheten? Vadå slutet? Utan naturen kan ju inte vi heller finnas! Hur ska det gå med allt? Finns det inget vi kan göra?
Kände paniken börja komma  och att jag hade en massa frågor som jag ville ha svar på men då var den andra personen försvunnen och i nästa stund vaknade jag….tack och lov….!

Var så skönt att inse att det bara var en dröm. Att naturen fortsatte som vanligt där ute och träden kämpar vidare för sina löv. Något som däremot faktisk är lite skrämmande på riktigt och måste ha med torkan och värmen att göra är att många björkar redan börjat gulna. Har ni tänkt på det? Var nog pga det som drömmen kom till. Har tänkt en hel del på hur det blir om de tappar löven också? För det antar jag att de kommer att göra när klorofyllet försvunnit så att fotosyntesen inte kan fortsätta? Eller?  Märkligt är det och hoppas att inte fler trädsorter tänker följa samma mönster?

Annars tycker jag tillvaron är helt magisk nu med detta näst intill tropiska sommarväder som bara fortsätter och fortsätter…om man får tänka så mitt i böndernas elände vill säga? Och inte bara böndernas naturligtvis, för det är ju de som ser till så att vi har mat på bordet. Krisen drabbar ju såklart oss alla i efterhand.
Tänk vad sårbara vi är när naturen väljer att ”säga upp samarbetet”!  Och i den frågan är det faktiskt ingenting vi människor kan göra…ändå tar vi oss friheten att behandla planeten utan respekt och utan hänsyn till naturtillgångar och begränsning. 

Förstår ”moder jord” om hon börjar strejka snart…för det är verkligen ingen rättvis och bra ”deal” vi har dragit in henne i.
Ge och ta heter det…..och inte….ta, ta taaaa….som vi mestadels håller på med nu!  Fiskar upp all fisk som ger pengar…..suger ur all olja som finns…..skövlar regnskog …osv osv…pengar pengar pengar……vi verkar ha blivit helt och totalt förblindade av det ! Hur dumma är vi egentligen? Ska vi sitta där och tugga på våra papperssedlar när jordens alla tillgångar är slut? ?  Vi människor är allt bra underliga varelser?

Men det var inte det jag tänkte skriva om egentligen…..tänkte från början  bara skriva om nätterna som de är nu. Älskar dessa ”lediga” sommarnätter då man vet att ingen väckarklocka kommer att ringa…att man inte absolut måste sova för att orka med nästa dag. Att man om man väcks av något bara kan ligga där och lyssna till det som händer utanför. Känna den ljumma nattluften som strömmar in från det öppna fönstret.  Lyssna på tranor som trumpetar och rådjursbockens skällande. För även om vädret som det är nu ger stora problem så måste vi också kunna få passa på att njuta av det. Är nog en gång i livet man får en sommar som denna.
Känns som att gå omkring i en flera veckors utlandssemester….och ändå får man vara hemma i sitt eget ”lilla bo”!
Så lyxigt och välgörande tycker jag….! Men självklart skulle en regnskur då och då göra tillvaron ännu mer behaglig. 

Britta

Tänkte först skriva ”vitaminmoln” eftersom hjortron på engelska heter ”cloudberry” alltså molnbär, men moln lät lite mesigt jämfört med bomb och med tanke på all den ”nytta”ett hjortron innehåller så fick det bli ”vitaminbomb” istället 

Vi hittade lite igår….åtminstone ca 2 kg som nu ligger i frysen, och förhoppningsvis blir det någon vända till eftersom hjortron verkligen mognar i omgångar.

Bra tycker jag då man inte behöver känna att man ”tagit någon annans” ….ja ni vet vad jag menar …. för även om man plockat av alla de mogna för tillfället så finns det en hel massa röda kvar som behöver några dagar till på sig. 
Då vet man att fler har chansen att ta del av ”guldet”!

För förutom proteiner och fibrer innehåller hjortron tanniner (kraftfulla antioxidanter), magnesium, kalcium, järn, aluminium, fosfor och kobolt. De innehåller också tre gånger mer c-vitamin än apelsiner, B-vitaminer och omega 3 och 6. 
De ni….   

Sen är jag väldigt sugen på att försöka få tag i blåbär också såklart…fanns en del där vi var igår men på ganska liten yta. 
Jag äter ju rena bär istället för sylt på gröten nu och ser till att ha det i frysen jämt och nog blir det lite ”penningar” på ett år om man jämför självplock med att köpa de små kartongerna i frysdisken. 
Så nog är det mödan värt allt. Dessutom får man ju chansen att vistas i skogen, andas skogsluft, lyssna på fåglarna och titta på allt det vackra gröna omkring en.

Visst…knott och mygg får man på köpet också men det finns ju kläder och medel som det går att lindra det med   

Och när vi ändå är inne på ”nyttigheter” och hälsa så vill jag rekommendera en bok som min syrra tipsade mig om med tanke på min bröstcanceroperation.
Författaren har själv haft bröstcancer och för henne ledde det till att hon blev väldigt intresserad av att ta hand om kroppen och alla dess viktiga funktioner…framförallt lymfsystemet som många får problem med.
Kan säga att jag själv inte hade en aning om hur viktigt det faktiskt är….lymfsystemet alltså!

Det är faktiskt kroppens största system kan man säga och lymfan är en klar vätska som behöver få flöda fritt och utan störningar för att kunna göra sitt jobb.
Själva jobbet består av att rena kroppen. Att bekämpa infektioner, transportera fett från tunntarmen till blodet och föra bort uttjänta celler, proteiner och vätska från kroppens vävnader.
Som ett träd och dess grenar sträcker sig lymfsystemet över hela kroppen med större anhopningar i form av lymfknutor i armhålor, ljumskar och buken.

Jag behövde ju lyckligtvis bara ta bort en lymfknuta under armen vilket nog gör att jag kommer att klara mig bättre än andra från problem. 
Men det behöver inte vara bara just bröstcancer som kan ställa till problem med lymfan för tydligen så ligger det här systemet väldigt ytligt vilket gör att alla former av ärr och skador kan ställa till så att hela systemet blir trögt. 
Ohälsa och en kropp i ”obalans” får också lymfan att flyta trögare så man har mycket att vinna på att vara lite extra rädd om sig när det gäller kost och motion….som om inte alla redan visste det?  ?

Jodå…det vet jag, men tror inte att så många vet hur mycket ett dåligt fungerande lymfsystem kan ställa till med. 

Här är bara några exempel….
Man känner sig frusen och kall…..öm och svullen i fötterna….får ont och svullnar upp i ben och rygg efter motion…svårt att gå ner i vikt…sömnsvårigheter…ben som somnar…restless legs…yrsel och huvudvärk…tryck och värk i muskler, speciellt runt skuldrorna…stelhet och ont när man suttit länge eller kliver ur sängen. 

Ja som ni märker så finns det hur mycket som helst att läsa och lära sig om det här och sen innehåller boken så mycket annat också upplagt på ett lättläst och roligt vis, med bilder och många egna stycken.
Man får också lära sig om den viktiga andningen och övningar för den, yogaövningar med bilder och beskrivning, ayurveda, chakrayoga, huden och aromaterapi,  recept och om magen, tarmar och njurar mm.

En kanonbok helt enkelt om man vill ge sin enda kropp en större chans att leva längre !!

Men nu protesterar just min stackars stela kropp om att det är dags att röra på sig. Från sängläge direkt till datorn är inte något som direkt sätter fart på lymfsystemet….så ut och rör på er och andas och må bra!!!!

 
Britta 

Sitter ute i min lilla hörna på brokvisten och filosoferar och funderar över livet och så som det är just nu…och kan inte säga annat än att det här måste vara den mest ”surrealistiska” period jag någonsin upplevt.

För det känns näst intill overkligt att man kan uppleva så mycket och så många olika känslor under bara en och samma dag…dag efter dag efter dag!

Dagarna ägnar vi åt både stort och smått, och i lördags blev det en tur till Sundborn och Carl Larsson gården. Något som jag länge velat göra tillsammans med Sv då jag vet att vi är lika förtjusta i stilen och ”känslan” runt allt detta med Carl Larssons. 

Är så fascinerad av det här konstnärsparet som fann varandra och skapade ett så charmigt, vackert och unikt hem tillsammans. Och att de dessutom skaffade så många barn som de verkligen såg till att ge en uppväxt som knappast hör till vanligheterna. Annars tycker man att det är mer vanligt att just ”konstnärssjälar”…konstnärsmänniskor bara skaffar sig ett eller kanske max två barn (så att syskonen kan ha varann att roa sig med) för att inte riskera att deras behov av skapande måste sättas åt sidan för barnens skull. Om de nu ens skaffar sig några barn överhuvudtaget?

En mysig dag hade vi i alla fall och efter den guidade turen inomhus gick vi runt i trädgården utanför där det var tillåtet att fota…..många personliga och vackra detaljer hittade man. 

Blev faktiskt så nyfiken på historien bakom allt och Carls liv så att jag gick in på biblioteket idag och lånade den här självbiografin som han skrev bara ett par år innan han dog.
Extra nyfiken blev man ju då guiden berättade att Karin, efter Carls död (1919) läste boken och inte tyckte att den skulle gå ut i tryck då hon ansåg att innehållet avslöjade alltför många mindre trevliga detaljer om Carls liv innan deras äktenskap.
Men efter Karins död (1928) tyckte de efterlevande släktingarna att det var dags att låta allmänheten ta del av historien.
Har börjat läsa lite i den och hittills har den varit väldigt intressant, lättläst och sådär svår att lägga ifrån sig , precis som en bra bok ska vara.

Sen finns det ju annat att studera och fascineras av också här i livet. Som t ex de här flygmyrorna som plötsligt en dag fyllde luften här ute på gården.
Det krävs tydligen en speciell temperatur för att det här ska ske och häromdagen när jag stod och tittade ut genom köksfönstret såg jag att de började lyfta en efter en i ett motljus som gjorde att det såg ut som om de lyste.
Vackert var det även om jag tycker att det är lite ”creepy” också med insekter när de blir alltför många på ett och samma ställe. 

Så dagarna rullar på och när jag inte läser eller tittar på flygmyror så gör jag t e x tofsar att hänga längst ner på draperiet som hänger i ytterdörren. Vill ju gärna kunna ha öppet nu utan att riskera att både humlor getingar och spyflugor (som jag tycker är såå irriterande med sitt energiska, intensiva surrande) förirrar sig in.

Och så ägnar jag mig såklart åt att försöka äta nyttigt och ta lite extra ”hand om” min kropp som ju gett mig en påminnelse om att den inte är odödlig  … 
(en bra väckarklocka som många nog skulle behöva få ibland) …och imorgon ska vi ge oss ut och leta lite hjortron som nu har tagit slut i frysen.

Vill ju försöka få tag i fler sorter av våra svenska bär men får väl se vad torkan gör med mognaden av både lingon, blåbär och hallon ?

Men nu måste jag avsluta och börja fundera på att ”krypa till kojs”    ….vill inte vända på dygnet alltför mycket trots att jag är ledig. Gillar ju tidiga morgnar och deras energi så det är bara att ”pallra sig i säng” trots att temperaturen fortfarande är behaglig och solen inte går ner på ett bra tag än.
Sänder en extra tacksamhetens tanke åt de thailändska pojkarna också som äntligen är räddade ur grottan. Har ju gått och haft det där ”lite i bakhuvudet” en tid nu och känt rysningar när man tänkt på både pojkarna och deras situation och naturligtvis på deras föräldrar. Huvaligen vilken mardröm de fick uppleva! Tack och lov att det är över!

Ha det gott !

Britta

Satt i ute i solstolen  igårkväll och fick syn på den här lilla ensamma smörblomman som växte där mitt i gräsmattan trots att sonen klippt gräset dagen innan.
Visserligen så kör vi med en liten cylinderklippare, ni vet en sån där enkel utan motor som man skjuter framför sig, och många gånger så tar den inte lite längre strån, typ maskrosor eller grodbladsstjälkar, så helt otroligt var det väl inte att den klarat sig ….men ändå!

Det var så gulligt att den stod där och lyste med sin lilla gula blomma, och liksom triumferade över att den kom undan både de snurrande cylinderknivarna och sonens raska kliv (eller springsteg kan man nog kalla det) därefter.

Den överlevde och levde vidare helt enkelt!

Under senaste tiden har jag kommit att fundera lite extra över livet, vilket väl inte är så konstigt när man haft cancer så nära inpå sig. För trots att min prognos är så god och allt har gått helt otroligt bra så får man ett lite annat tankesätt när man klarat sig undan från något som hade kunnat vara dödligt.

Det blir en så stark påminnelse om hur snabbt allt kan ändras och hur sårbart livet är och i och med det så kommer också såklart lite djupare tankar om hur man egentligen vill leva den ”stund” man har här på jorden. För egentligen är ett människoliv inte mycket mer än ”en stund”….det inser man när man tänker på att man snart levt ett halvt liv och fortfarande tycker att det knappt börjat!

Vad tycker jag är mest värdefullt att lägga min tid på? Vad vill jag allra helst göra och hur mycket jobb vill jag lägga ned på allt? Vad är värt att sträva för och inte?

Jag närmar mig snart 50 och Sv 70 och en tanke som jag för tre månader sedan (innan cancerbeskedet) bara snuddat vid någon enstaka gång men helst inte velat tänka bara för att den mest gjort mig ledsen, har nu på senare tid kommit allt oftare och fått ett helt annat mottagande av mig.
Tanken på att lämna det här stora  huset och gården som kräver en skötsel som jag faktiskt inte längre vet om jag har ork och lust med?

Oj, tänker en del nu…nu har det verkligen ”slagit runt”i huvudet på den där tanten som knappt skrivit om annat än hur underbart roligt hon tycker att det är med fysiskt arbete och slit med hus och gård.
Men den viljan finns fortfarande kvar…fast då ska arbetet vara mer överkomligt.
Eller se det såhär…..vad behöver jag egentligen för att få ”arbets, pyssel och fix” beroendet tillfredsställt?

Ja jag behöver egentligen inte en grusgång som är så stor att rensa och hålla efter så att det måste ta en hel sommar…!

Inte heller en massa stora uthusutrymmen som dels bara samlar på sig en saker (och skrot) och dels står och skriker efter ett underhåll jag/vi förmodligen aldrig kommer att ta oss för med pga att bostadshuset redan kräver en massa jobb som såklart måste komma före!

En låång lång och ganska bred syrénhäck som såklart måste hållas efter för att inte börja hänga över vägen till slut.

Och så huset såklart…som alla som har hus (särskilt gamla trähus)  vet vad det kräver ifråga om underhåll. Måla klarar vi nog av själva…förutom allra högst upp då vi båda är höjdrädda…jag lite mindre än Sv men tanken på att stå och måla högst uppe i nock lockar mig inte precis….! Snickring i form av finsnickring invändigt är något som Sv klarar av och gillar att pyssla och klura med, men när det kommer till större jobb som tak och fasad osv måste vi leja någon mer van och kunnig och då handlar det också om en väldans massa mer pengar.

Sen är ju huset också egentligen onödigt stort för två personer med sina fyra rum + vardagsrum och kök. Tvivlar inte på att vi (när äldste sonen flyttat) skulle kunna fylla och använda alla rum till något eftersom vi har en hel del både prylar och möbler men….det är fortfarande också ytor som måste städas och underhållas. Fönster som måste tvättas osv.

Visst älskar jag att städa och hålla fint men…när tiden och orken inte räcker till och när det finns annat man kanske ännu hellre skulle vilja göra så blir det ju ändå mest något som bara ”ligger över en” och gör sig påmint med jämna mellanrum.

Det här låter nog ganska ”hårt och kallt” och teoretiskt kalkylerande men egentligen är det inte så enkelt och ”glasklart” för jag känner ju också en stor kärlek till både hus och gård.

MEN …det är just där jag börjat ”släppa lite” , inte i form av att älska gården…nej men kanske just på grund av det så har jag börjat tänka att ”det vore bättre om någon som är mer lämpad kunde få ta hand om det”!
Någon som har bättre ekonomi, en längre framtid framför sig och en massa ork och energi över till just det jobb som krävs!

Visst har jag fortfarande många dagar med energi och ork men nog börjar det kännas mer och mer efter att jag haft den där ”arbetsdagen”! Och det kan ju kännas bra så länge man vet att man gjort något fint och bra för sig själv och gården man älskar men….det betyder också att man sen inte har mycket varken tid eller ork över till annat som kanske ändå börjar kännas lite mer viktigt!

Och hela den processen inombords satte igång i och med cancerbeskedet. Och vem vet? Det kanske till och med var det som var meningen med det?
Att jag verkligen skulle ”vakna” och inse att vi aldrig kommer att få någon riktig ro och äkta livsglädje tillsammans så länge vi har allt det här att sköta om vid sidan av annat vi också vill göra. Och sen är det också så att intresset för att lägga ner så mycket tid och jobb på en bostad är (eller var kan jag nog säga) mycket större hos mig än hos Sv vilket är helt förståeligt, med tanke på åldersskillnaden.

Så sakta men säkert har tanken på ett enklare boende börjat gro o mig, så till den milda grad att jag till och med tänkt tanken.
”Vad behöver man egentligen ha i sin bostad?”
Ett kök där man kan laga mat, en toalett, en dusch, tvättmaskin. En säng, en plats för soffan och tvn. Ett skrivbord till min dator, symaskin och pysslet. Och ett skrivbord till Sv och hans dator och flugbinderi.

Utomhus behöver jag plats för lite odlingar men inte någon ”milsvid” gräsmatta som ska skötas och andra större ytor som måste trimmas.
Helt enkelt en lagom stor (liten) trädgård! 

Och vad vill jag sen ägna min tid åt då? Tiden som jag idag lägger ner på att få hus och gård att ”gå runt” och inte se alltför försummat ut?

Ja, skriva till exempel, dåliga, smöriga  noveller att skicka in till veckotidningar kanske …eller vara med i någon tävling bara ”för skojs skull” och se om man har någon chans!

Läsa ….både romaner, fakta och  böcker om natur och trädgård!

Vara ute i naturen och studera växter. Lära mig använda dem kanske både medicinskt och till matlagning!

Och andra naturupplevelser med Line och Sv….

Fota såklart….

…under alla årstider!

Pyssla!

Vandra!

Plocka alla slags bär och spara inför vintern!

Eller bara njuta av direkt från busken såklart 

Äta nyttigare mat, gärna mycket egenodlat …!

Göra semesterresor inom Sverige och se nya platser!

Studera och lära mig mer om olika sten och mineralarter…!

Motionera och hålla kroppen i form, både genom konditionsträning…

…och yoga och avslappning!

Ja helt enkelt rikta in sig lite mer på att vårda kropp och själ! Leva lite enklare…kanske billigare, rensa och göra sig av med sånt man faktiskt inte behöver, utan bara kräver en massa utrymme. Se till så att man OM man hastigt skulle gå bort inte lämnar en miljard prylar åt andra att ta hand om!

Att se till att både överleva och leva vidare så länge man finns kvar här, precis som den lilla smörblomman ute på gräsmattan!

Britta

Vet faktiskt inte om Line har frågat sin kossa om det är okej att hon använder henne som kudde? Om de båda är med på det och tycker det är mysigt?

Och inte har de några smartphones heller så att de genom att använda sitt bank-ID kan bekräfta att de gillar varann och är med på att det , i och med det….att de gillar varann alltså ….också kan bli så att de vill ha någon form av fysisk kontakt.

Fast å andra sidan så kanske det också bara är bättre för kossans del att de inte har några smartphones , för som jag ser på det hela så skulle ju Line i så fall kunna få kossan att gå med på att ”skriva under” med sitt bank-ID på att hon kan tänka sig att ha fysisk kontakt med henne och sen när det är signerat och klart i stort sett kunna behandla kossan precis hur som helst, för då är det ju liksom …helt okej…och klappat och klart att kossan gått med på det….för det kan ju bevisas genom appen!?!

Kanske är det jag som inte satt mig in i det hela till 100% men är det inte väldigt underligt att det ens ska behöva finnas en lag som säger att det inte är okej att ha sex med någon som  inte vill?
Är det någon som tror det? Att det är helt okej alltså?
Alla som ger sig på någon sexuellt mot deras vilja vet väl egentligen innerst inne att det inte är okej? Men då handlar det ju oftast också om psykiskt störda människor som väl knappast bryr sig om ifall det står i lagboken eller inte att man faktiskt inte får våldta någon?

Att det ska behövs en egen lag för det menar jag!
Det finns väl redan lagar som säger att man inte får skada eller förgripa sig på en annan människa, vare sig psykiskt eller fysiskt mot deras vilja. Varför gäller inte de i det här fallet?

Visst är det tragiskt att det ska behövas stiftas en lag om det här? Att det inte ska vara självklart att sex är något man upplever tillsammans med den man älskar…..för att man vill det, för att båda vill det!

Jag är inte dum i huvudet, eller ofattbart ”blåögd”, jag vet att det förekommer en massa sexuella handlingar över hela planeten där det knappast ens varit frågan om att bry sig om en människa är med på det eller inte, och där det som kallas ”kärlek” som väl är grunden till att man känner lust till en annan, inte är det minsta inblandat.

Och förhoppningsvis leder den här lagen till att det blir lättare att ”sätta dit” dem som ”trodde”???   att det var helt okej att ha sex med en person som gjorde motstånd och sa Nej…!

Önskar bara att världen och samhället vore sådant att den här lagen inte ens skulle behövas!
Att det fanns mer ”sunt förnuft”  i frågan…ungefär lika självklart som det är att man inte åker hem till någon och hävdar att man tänker äta middag där, eller kanske till och med övernatta utan att ha blivit inbjuden….!

Det är bara det jag vill säga med det här inlägget!

Britta

Har så svårt att komma i säng nu på kvällarna. Klockan kan bli både tio och halv elva…..rena nattsuddet för en sån som mig, som brukar somna runt nio på vardagarna.
Såklart är det ljuset och att det inte ringer någon väckarklocka vid halv fem som gör det men…

…sen är det ju också för att det är så förbaskat vackert ute nu på kvällarna…! Och igår när jag kastade ut en blick i trädgården från köksfönstret insåg jag att jag bara måste gå ut och fota rosen som blommar nu ….

…har ingen aning om vilken sort det är eller vad den heter men skulle tro att det är någon riktigt gammal som funnits här på gården i många år.

Blomningstiden är jättekort och varje blomma varar bara någon dag innan kronbladen börjar falla.

Och just därför kände jag att nu måste jag passa på i kvällssolens sken!

Ska försöka forska lite i vilken sort det kan vara?Har aldrig lagt någon större energi på det, kanske just för att blomningen är så kort så att man knappt hinner njuta av den innan den är borta igen.
Men den förtjänar lite uppmärksamhet tycker jag med tanke på att den faktiskt funnits på gården betydligt längre än jag gjort  ….jag kom hit -96 och den kanske planterades -36?…-56? eller -76?…!!! Vet som sagt inte men skulle inte förvåna mig om den är minst 50 år alla fall.
Dessutom har den överlevt en flytt av den som jag gjorde för många år sedan och bara det är ju värt att få lite extra uppmärksamhet för.

När jag flyttade hit växte den faktiskt här inne i hörnan framför elskåpet. Precis där jag försöker få till en uteplats nu. Det var inte så praktiskt att ha en stickig rosenbuske där och förresten så hade den ändå inte kunnat vara kvar när det kommunala vattnet och avloppet grävdes in.

Nu är det några dagar sen jag jobbade här ute men har i alla fall lyckats få bort all grästorv . Riddarsporrarna är dock tyvärr inte flyttade än men har åtminstone kommit på vart de kan få bo i alla fall tillfälligt .

Sen stötte jag på ett litet problem alldeles innan jag skulle avsluta senast då jag plötsligt fick syn på den gröna plastremsan som ska visa vart fiberkabeln ligger.
Ska ju få fiber här till hösten och under den upp och nervända krukan ligger kabeln ihopvirad. Trodde väl dock aldrig att den skulle ligga så ytligt så att man skulle riskera komma åt den med ett knappt spadtag?
Ja inte själva kabeln då som ju ligger i ett orangefärgat ”hölje” men den gröna plastremsan lyckades jag sätta spaden i i alla fall.
Först kände jag bara ….NEJ….inte det nu också….har jag förstört fiberkabeln nu när jag äntligen lyckats komma igång med något roligt och efterlängtat?
Trött, svettig och lite ont i kroppen hade jag och energin hade börjat sina och så händer det här.
Visste nämligen inte att den gröna plasten bara låg som en säkerhet för att visa att kabeln går under den så gissa om lättnaden blev stor när Sv talade om att det var så .

Sen blev det en fisketur till Hälsingland dagen efter och nästa dag (igår) vaknade jag med ett nytt litet anfall av Meniéere (yrsel med illamående) så då var det bara att ligga i soffan och ta det lugnt halva dagen och tanken på att sätta igång med något grävningsarbete var ganska långt borta 
Skulle tro att det var båtåkandet som startade anfallet den här gången? Det blåste på sjön när vi var där och eftersom det har med vätskenivån eller trycket eller vad man ska säga?…inne i balansorganet/örat att göra så var det nog inte så konstigt?

Har dock aldrig haft två anfall så tätt då jag hade ett liknande fast lite värre dagen innan midsommarafton, och hoppas verkligen inte att det har något med medicinen jag ska ta i fem år framåt nu att göra?

Väljer dock att tro att det den här gången berodde på den ”guppiga” båtturen i kombination med att det såklart varit extra mycket tankar i huvudet nu en tid med cancer, behandling osv? Går ju och väntar på en tid för strålning och även det kräver ju en del funderingar på hur vi ska göra med boende osv!
Har ingen lust att sitta och åka fram och tillbaka till Gävle dagligen i flera veckor …eller rättare sagt…VET att det inte skulle funka för mig då det blir alldeles ”för mycket” för mig att tänka på och att jag då definitivt kommer att få fler anfall.

Nåja….allt löser sig till slut men tyvärr så är man lite för mycket av den ”tänkande typen” som gärna vill planera och ha en klar strategi för allt innan det är dags. Vill liksom hinna göra mig beredd inombords på nya saker och det är extra svårt nu när vi inte ens vet datumet för starten av strålningen än.
Det vi vet just nu är att jag inom 27 dagar räknat från den 18 de juni kommer att få en tid för det första besöket och först då får man reda på när behandlingen ska ske så…ja?…det är lite att ”fundra på” (som vi säger här i Rättvik) för en som redan ”fundrar” onödigt mycket över livet!

Men men…nog surrat om det nu!

Avslutar med en bild på två älsklingar som satt så snällt och väntade på att få gå in medan jag var ute och fotade rosen 
Tror att de tyckte att det var dags att ”göra kväller” för längesen!

Britta

Igår kom förstoringarna på Samus som jag skickat efter. Så nu får de sitta där på tavelhyllorna i hallen ett tag!
Började med det när Wilma (Svs gamla golden som blev 13 år) gick bort för fyra år sedan och gjorde detsamma för Findus när han lämnade oss för två år sedan.
Eftersom vi valt att lämna kvar våra djur hos veterinären när de somnat in, (dels för att slippa det oerhört tunga och sorgliga med att lägga ner en så älskad vän i en djup grop i marken och sen täcka den med jord och dels för att vi båda har tron om att kroppen bara är ett ”skal” som själen lämnar när man dör) så känns det bra och lite vördnadsfullt att sätta upp bilder av dem på en plats där man kan se och kanske ”prata” en stund med dem när man passerar.

En plats att stanna upp och bara minnas på….precis som en grav kan man säga, fast bättre eftersom det känns som att den saknade på väggen på något sätt ändå fortfarande är ”med” oss.
Blommor får de också såklart som man kan byta innan de hinner vissna och se alltför sorgliga ut.

Från början var det Svs idé med att vi skulle ha en plats där vi kunde sätta upp våra egna bilder och byta ut dem lite ibland…kanske följa årstiderna , vilket vi också gjort sedan dess, med ”avbrott” när något av våra älskade husdjur lämnat oss och fått pryda väggen som en form av minnesplats.

Är så glad över den här idén och gillar att fotona byts ut då och då så att det blir lite nytt i hemmet ibland. Ger liksom ”ny energi” åt hela hallen …och huset nästan.
Och när väggen får fungera som minnesplats ger den en, en chans att stanna upp och tänka till på den som lämnat oss.

Lite eftertanke och filosoferande är alltid bra! Och sen känns det såklart bra att ”hedra” den bortgångne en stund genom att bara minnas.

Undrar hur Line tänker kring att hennes kattkompisar försvinner?
Vet hon bara hur och varför på ett sätt som vi människor inte kan förstå?
Eller sörjer hon och saknar precis som vi gör?
Ja det lär vi aldrig få svar på men det är en intressant tanke tycker jag!

Min teori lutar nog mest åt att hon VET därför att jag tror att djur har mer vetskap om hur allt hänger ihop när det gäller liv och död. De vet att de är här på jorden på ”tillfälligt besök” och de vet också sin uppgift och varför.
De är här för att älska, stötta och lära ”sina människor”. Ge dem en chans att skynda på sin egen utveckling.
Men …det är min uppfattning och såna finns det nästan lika många av som det finns människor på jorden, och ingen kan ju säga exakt vad som är rätt och fel…tack och lov!

Britta

…när man kan gå ut i trädgården och plocka sina egna jordgubbar!

Och till och med måste inse att man hade kunnat ta en större skål att plocka i. 

Och när man tar fram sina allra djupaste tallrikar och tänker att… ”några stycken var blir det nog ändå ”….

….för att sen efter noggrant och omsorgsfullt uppdelande se att det räckte mer än väl till alla…     

Och att sen avnjuta dem med både mjölk och en klick grädde…..
…..Det  är sommar det!!!!!!!   ;)

Britta

Ser ni den lilla rutan med öppen jord? Den visar att NU har min semester börjat på riktigt!  

Målet är att få till en grusad uteplats där vi kan ställa utemöblerna, och det här är något jag gått och tänkt på länge, länge….!

Det är precis sånt här jag vill ägna min lediga tid åt….fixa, dona och greja åt sig själv, hemma på sin egen gård i ett alldeles lagom varmt sommarväder.
Helt underbart!
Så igår satte jag igång och nu känner jag hur livsglädjen bara flödar 

Hade ju stora planer för denna sommars semester vad det gäller projekt härhemma, bla att kanske börja måla någon sida på huset också! Men så kom ”den elaka tumören Sören” (har kallat den så )  och flyttade in i min kropp och gjorde sig tillkänna, så livet tog ju en helt annan vändning!
Därför är jag såklart extra glad och tacksam över att nu kunna börja med i alla fall en av de planer jag gått och smitt på under vinter och vår! 

Det går inte fort, och jag kan inte hålla på i den fart jag är van vid men…..det går framåt, det händer  i alla fall något och känslan inombords är så förbaskat skön!

Frustrationen över att bara gå och titta och tänka på allt som jag skulle vilja och som behövs göras har släppt till säkert 80% och det tror jag är nyttigt för både kropp och själ! Uppdämda känslor är aldrig bra att bära omkring på för själv tror jag att det till stor del är det som i längden kan göra oss sjuka!
Sen finns det också en annan orsak till den sköna känsla jag har inombords nu och det är att jag och Sv kommit överens om att vi varannan dag gör något som han helst vill och varannan det jag vill.
För en av få olikheter vi ändå har är att jag är den som hellre ägnar ledig tid åt att vara ”hemmavid”och greja, medan han i första hand gärna väljer att åka någonstans.
Se något nytt, åka och fiska eller ja…något som gör att man kommer hemifrån en stund och bryter det vanliga mönstret lite!
Jag gör ju också gärna utflykter i naturen och sånt men om jag ska må som bäst så måste jag också varva det med lite fysiskt arbete hemma på gården.

Det gäller att hitta en jämvikt som jag skrev i ett tidigare inlägg och det känns det som om vi gjort nu bägge två   :)   och det är viktigt!

Sen kommer vi såklart inte att följa ”varannandagsregeln” slaviskt eftersom vissa dagar kanske passar bättre för vissa aktiviteter men huvudsaken är att ingen av oss behöver känna att vi hindrar den andre från att göra vad den vill.
Känns hur bra som helst tycker jag och sen vet jag ju också att jag inte rent fysiskt kan hålla på varje dag på det sätt jag skulle vilja, så de sk ”SV dagarna” blir perfekta för mig och min hjärna som alltid vill mer än kroppen klara av     :)   

Blir nog toppenbra för oss båda det här tror jag ! 

Så nu ska jag snart ta och resa mig från min bekväma plats här på brokvisten, krypa ur morgonoverallen och så småningom fortsätta med mitt lilla projekt.
Egentligen är det ju en Sv dag idag men vi ändrar lite på det den här gången då det förmodligen blir en fisketur till Hälsingland imorgon eller på torsdag istället.
Blev mest praktiskt så pga lite olika omständigheter och då är det ju inget som hindrar att vi trixar lite med dagarna. 

Så idag fortsätter jag med att ta bort grästorv bit för bit och sen måste jag komma på en bra lösning för vart jag ska flytta de stackars magra Riddarsporrar som växer på just den här platsen. Var ju en mindre grusyta här innan de grävde för kommunalt vatten och avlopp men nu är grus, jord och gräs blandat i en enda röra så det är bara att börja om…och passa på att utöka lite också! 

Ha en fortsatt skön dag i solskenet   

Britta