lillasysterfix

Om eksem och ev behandlingar.
Det finns ju en uppsjö av olika salvor och krämer osv att använda och jag vet ju att kortisonsalva hjälper men…jag vill helst inte börja med det, för som många också skriver på nätet lite här och var, så är det så att säga ”beroendeframkallande” och för det mesta så kommer problemen tillbaka ganska snabbt så fort man slutar med det. Dessutom förtunnar det huden i längden och det vill man ju helst inte ska hända. Särskilt inte i ansiktet runt ögonen där huden redan är tunn och känslig.
Läste igår om en tjej som haft liknande problem som jag och hon hade inte smörjt alls vad jag förstod och eksemet hade ”lagt sig” och försvunnit av sig själv efter ett tag. Själv har jag under det senaste dygnet enbart tagit lite tunt tunt med olivolja på det rödaste och lite mer runtom eftersom det annars stramar och spänner i resten av ansiktet också, det räcker med irritationen som är tycker jag.
I morse var jag ännu mer svullen och såg verkligen ut att ha gått en boxningsmatch men sakta men säkert under dagen har svullnaden gått ner lite. Det intressanta är att när jag var utomhus några timmar idag så kändes det som allra bäst. Trodde att den lite kalla luften skulle förvärra men det blev tvärtom.
Men besvären går ju liksom i vågor och ibland kommer riktiga kliattacker och stunder då det spänner och stramar så att jag håller på att bli tokig.
Men ….jag har fortfarande INTE kliat, och kommer ta mig f..n inte att göra det heller!!!
Har varit nära dock, men när det varit som värst frestande bara tryckt lite försiktigt eller strukit på huden tills det känts bättre.
Kom nyss att tänka på att honung ju sägs ska vara anitinflammatoriskt och googlade lite på det och det visade sig att det vara andra som använt olivolja blandat med lite honung mot eksem med bra resultat så där kanske jag har något att testa??
Vill så gärna fixa det själv eftersom jag VET att om jag går till en läkare så är det kortison som gäller.
Så än får det gå någon dag innan jag tar till det och så länge det inte förvärras utan håller sig på samma nivå så kan jag stå ut med det.
Imorgon ska jag städa på sjuksköterskornas kontor och kanske kan jag fråga någon av dem om de har någon idé om vad eksemet kommer sig av 
Förmodligen kommer de att säga något innan jag ens frågat, för dels är det ganska uppenbart att jag har problem med dessa röda ringar under ögonen och dels så vet man ju att många lider av det man brukar kalla ”arbetsskada”  alltså att man bara inte kan låta bli att engagera sig när det gäller något inom det man har som yrke.
Det gäller alla yrken, men vårdande människor brukar ha lite mer av det än andra. Sen beror det ju på vilken personlighet människan har och vissa vill ju inte lägga sig i om man inte själv frågar, medan andra direkt går på och undrar, för att de vill hjälpa helt enkelt.
Har ju som jag berättat förut råkat ut för just yrkesgruppen sjuksköterska som oroligt undrat hur det är med mig egentligen då det var en tid som jag inte sminkade mig alls och i och med det ju ser riktigt sjuk ut, i alla fall vintertid 
Det har till och med hänt två gånger att de envisats med att jag borde ta ett blodprov vilket jag också gjorde en av gångerna som naturligtvis inte visade på något sjukligt eller konstigt. Andra gången det hände hade jag tack och lov börjat som blodgivare och när jag talade om att det nog inte var någon fara med mig och att jag var just blodgivare så tyckte hon väl att det inte borde vara något större fel på mitt blodvärde trots mitt likbleka face  Hihi ! Visst är det lite lustigt också !
För min del spelar det ingen roll, men för dem blir det väldigt pinsamt vilket jag kan förstå…ingen kvinna vill väl gå omkring och se sjuk ut..kan ju vara riktigt känsligt det där med utseende hos oss

Så vi får väl se hur morgondagen blir ! Får säkert undrande blickar och frågor av barnen på dagis också för barn brukar inte ha några funderingar på att låta bli att fråga när det är något de undrar över. Vilket ju är helt rätt av dem tycker jag

Men nu är det dags att åka ner och inhandla lite mat och skrämma lite vanligt folk också
Ha det bra och var rädda om er !

Britta

Ja, sitter just nu och försöker stå emot en ”kliattack” som eksemet jag fått runt ögonen orsakar. Vet inte riktigt vad det kommer sig av men kan få lite olika hudproblem under vintrarna och den här gången verkar det ha valt att sätta sig runt ögonen??
Måste vara ett tydligt tecken på att vinter inte är bra för mig  Vinterallergi finns det ??
Fast i år har det ju hittills varit min drömvinter så det borde inte vara det som är problemet heller. Har läst och läst och eksem verkar komma av flera inre orsaker såsom att det är dags för en rening av kroppen från   slaggprodukter, eller ta bort ev inre stress, eller så är det helt enkelt krämen eller foundation som det heter som jag använder dagligen och som huden nu gör uppror emot.
???
Får väl se om det blir någon bättring när jag låter bli att använda den. Så nu får jag gå omkring och ”skrämma folk ” igen   Vet ju hur sjuk jag ser ut när jag låter min sk ”naturliga” hudfärg komma fram, speciellt vintertid då jag får en typ grålilalikblek färg förutom på lilla näsan förstås….den är röd och vacker ….och nu matchas den dessutom av ett par röda svullna påsar under ögonen …läckert
Var ju in på systemet igår och köpte som vanligt en glöggflaska till helgen och tyckte att jag fick några extra långa, lite forskande blickar. Undrar vad de tänkte?
Jaha…nu är hon här igen…har hon inte varit här lite ofta på sistone? Och hur ser hon ut egentligen? Är hon inte lite röd om näsan? Ser hon inte rätt söndersupen ut runt ögonen ?
Hihi! Ja ni …ärligt talat så hade jag nog för bara ett par år sedan inte gått ut utanför dörren överhuvudtaget om jag såg ut så här men…är det 40 åringen i mig måntro som börjar inse vad som verkligen är viktigt här i livet ?

I alla fall så är det pepparkakebak hos syrran idag…men ärligt talat så känns det inte riktigt att julen är på gång när gräsmattan lyser grön utanför. Idag blåser det dessutom rejält och är närapå minusgrader så ett underligare väder har vi väl inte haft på länge vid den här årstiden?
Enligt prognosen skulle det kunna komma snö men än har jag inte sett till någon?
Annars är det väl nu jag kan tänka mig ett par cm av det..för stämningens skull om inte annat?

Ahhgrrr…nu kommer det en ny kliattack igen…men jag tänker f..n inte klia! Dels så svider det dessutom som eld redan och dels så vet jag att det kommer att blossa upp ännu mer om jag gör det trots att jag vet exakt hur j…a skönt det skulle vara att få gnugga riktigt ordentligt i HELA ANSIKTET!!!!!!!!!
Pust..måste nog snart sätta mig på händerna eller be någon hålla i dem! Det här kräver karaktär vill jag lova!
Nog är klåda en underlig funktion ? Varför uppkommer den och vad är syftet med den? Det är ju något som förstör kroppen mer än det gör nytta så varför vill hjärnan så gärna (haha gärna och hjärna) att man ska klia ?
Ett slags krig inombords som betyder att kroppen är i obalans på något vis?
Men jag ska fortsätta kämpa emot! Sabla klieri!!!

Men nu är det snart dags för matlagning så att man hinner med lite lunch innan det slinker ner en och annan pepparkaksdegsklump i magen,vilket jag vet att det kommer att göra!
Där har jag inte lika stor karaktär och motståndskraft …. 

Hoppas att helgen blir bra för er !
Britta

…verkligen inte hade någon betydelse! Vilket man tyvärr ändå måste inse att de har i vissa lägen, i alla fall när man är arbetslös och ännu inte blivit ”beviljad” ersättning från a-kassan.
Så skulle jag utan tvekan köpa en julklapp till mig själv genom att  gå in på sidan ”one piece of norway” och beställa en mysoverall av modellen Monaco Regatta för….håll i er nu…. 1 350 KR!!!!!
De ni !    Det är j…..gt mycket pengar för en mysoverall de    ….men jag lovar att den vore värd det! Gå in och titta själva…helt magiskt mysig och skön ser den ut !!
Och det värsta är att man egentligen inte hade behövt vara rik för att köpa den utan att man faktiskt hade haft chansen att vinna en om man före första december hade  ”länkat”??????? till sin blogg??????????
Det är nu man känner sig gammal!  Vadå länka till sin blogg ?? Hur gör man det ???
Det här är lite samma syndrom som med facebook tycker jag och JA jag erkänner att det är ”tantvarning”  på mig nu men…..ALLA människor kanske inte har facebook och ……ALLA människor kanske inte vet hur man ”fixar en länk” !!!!!!??
Men okej…jag vet …! Det är ju i alla fall upp till var och en att skaffa sig vetskapen om man inte har den!
SÅ pass klok är jag i alla fall så att jag förstår det!  

Men men…som det där kloka fruntimret Askungen sa ”Vad vore väl en bal på slottet?”  Ni vet när hon sitter och försöker intala sig själv att den förmodligen vore tråkig, dötrist och?……ja…sen kommer hon ju till sist fram till att den nog vore alldeles underbar, men det är en helt annan historia tycker jag  
Jag gillar uttrycket i alla fall eftersom det ju åtminstone till att börja med betyder ungefär ”man ska inte klaga” men det låter ju lite bättre med ”Vad vore väl en bal på slottet?” eller hur?

Har nu i alla fall klarat av ännu en arbetsvecka med aningens mindre kaos i hjärnan. Har ju börjat få koll på ställena jag är på nu, men då var det ju dags att bekanta sig med Mr Skurmaskin och Mr Polérmaskin också !!
SUCK!
Jag och motorer av alla de slag går liksom inte ihop! Hatar när det är jag som måste styra, gasa reglera osv eftersom de förbaskade maskinerna ändå verkar göra som de vill ibland.
Nej tacka vet jag handkraft!
Moppen har jag i alla fall koll på, och putstrasorna!
Men men, med rätt inställning så brukar det lösa sig till slut, även om det kostade ett par mindre översvämningar och en lite lätt avslipning av ett bordsben…med polérmaskinen förstår ni!!!!
Jäklar vad snabb han var att ”toucha” träet så att det rykte putsdamm över mitt nymoppade golv 
Hatar maskiner med egna idéer!
Låter säkert underligt och ”hur svårt kan det vara att svänga höger och vänster med en golvputsarmaskin?”
JO… när höger och vänster styrs av om du höjer eller sänker ”styret”och när marginalen är så hårfin så att typ två mm upp eller två mm ner (eller okej då! Cm kanske?) gör att den svänger med en hejdundrande fart och kraft (så att den i början for in i väggen med en rejäl smäll ett par gånger) vilket gör att det blir lite lätt panik så att man för styret åt motsatt håll alldeles för snabbt och PANG så far den in i väggen på andra sidan i stället!!!!
Suck! Men det gick ändå ganska bra till slut och hon som skulle lära mig den påstod att jag var riktigt duktig och inte var ett dugg orolig över att lämna mig själv med den?? ”De flesta ger upp” sa hon innan hon gick!
Men då kommer den där lilla envisa djävulen fram i mig! Nej! Ge upp tänker jag inte ! Dels så har jag ju ett jobb jag ska utföra, och dels så borde även jag klara av det om någon annan gör det!
Så till slut, efter en timmes övertid hade jag lyckats få det där blanka polerade golvet i lokalen där det var tänkt. Men kan ju säga att jag aldrig kommer att köra den i närheten av andra människor. Räcker med översvämningen jag fixade strax utanför en senil herres rum, precis innan han tänkte ta sin rullator och hasa ut i bara strumplästen! Tro´t eller ej men jag hann före honom! Hann precis moppa upp det värsta innan jag hörde hans små korta steg närma sig ! Problemet är att de här människorna ofta är så förvirrade så att de inte hör eller förstår när man tex ber dem att vänta lite pga att golvet är för blött . Eller som när de ligger på sängen och jag kommer för att moppa och ska försöka få dem att förstå att de INTE behöver stiga upp för det. Då får man högt och tydligt påpeka och upprepa att de lugnt kan ligga kvar, och att jag kan städa ändå!

Så gissa om jag känt mig som Robin Hood idag då jag städat så ljudlöst som möjligt när någon av de boende ligger på sängen och snarkar högt!
Ni vet som i den korta filmsnutten på julafton då Robin är inne hos Prins John och lurar åt sig alla påsar med guld medan han sover 
Anpassade till och med toaspolningarna efter snarkningarna! Man måste vänta till de precis ska dra in ett långt högt och ljudligt andetag för om man spolar just i det läget så verkar det som om deras egen snarkning överröstar själva spolandet så att de lugnt sover vidare 
Hihi! Man måste planera sitt arbete förstår ni !
Förresten så såg jag för första gången i mitt liv att en människa kan sova med öppna ögon idag. ?? Låg en liten gubbe på sängen när jag kom in på rummet och vid första anblicken trodde jag att han ”knallat över till andra sidan” . Han låg precis stilla, med öppen mun och stirrade upp i taket. Reagerade inte ett dugg på att jag kom in och innan jag bestämt mig för om jag skulle säga något eller inte så drog han plötsligt in ett andetag.
Jag brukar nämligen, om jag får ögonkontakt, tala om att jag bara kommit för att städa lite och att de kan ligga kvar och  för det mesta så nöjer de sig med det och ligger kvar på sängen.
Något som jag lagt märke till och som är intressant men kanske inte så konstigt med tanke på vilken generation de tillhör, är att när jag städar i matsalen och kring borden de sitter vid så är det nästan alltid bara gummorna som lyfter på fötterna när jag närmar mig med moppen.
De kan verka hur förvirrade eller senila som helst men när de ser att det är städning på gång reagerar de på direkten. Gubbarna däremot sitter lugnt kvar  

Men nu får det vara färdigskrivet för ikväll!
Ser fram emot lite sovmorgon imorgon utan klocka som ringer vid halv fem!
Sen blir det pepparkakebak med syrrorna och deras barn. Mina ”barn” har liksom tröttnat på att baka pepparkakor med morsan!
Konstigt  

Nåja! Sånt är livet och precis som det ska vara!

Ha en bra helg!
Godnatt och sovgott !

Britta ♥

Har ju läst i tidningarna på sistone att det snudd på ska krylla av vargar här i Rättvik. I alla fall i området runt Springkällan och Jarlstugan någonstans. Idag läste jag till och med att en av vargarna skulle ha dragit sig i riktning mot de centrala delarna ??
Fick en tanke idag om att jag kanske ska ta och byta inställning till dessa djur som jag skulle ge vad som helst för att få se ute i det vilda.
För det sägs ju att de som är rädda för ”spöken” aldrig får se dem men med varg verkar det ju vara precis tvärtom. Det verkar snarare som om det är de som tror att vargarna söker sig in i bebyggelsen för att äta saftiga människor som får äran…förlåt…. som tvingas uppleva dem i verkliga livet.
Så kanske ska jag börja oroa mig för att det plötsligt ska stå en varg ute på grusgången såhär på kvällskvisten när jag går ut med soporna eller något? Eller vara livrädd för  att de ska nosa upp och förfölja mig nästa gång jag är ute på promenad i skogen?
Vet inte om jag någonsin läst en positiv kommentar från iakttagaren av varg när det står om det i tidningarna? Alltså måste det väl mest vara de som är rädda för dem som också observerat dem? Eller är det så att ”vi” vargvänner inte känner att vi måste gå ut i tidningarna och slå på stora trumman så fort vi får en skymt av ett djur som liknar en varg?
Förmodligen är det så! Själv skulle jag ju inte precis ringa en tidning det första jag gjorde om jag mot förmodan skulle få chansen att uppleva en varg i det fria?! Skulle snarare känna att den/de behöver skyddas från all uppmärksamhet i media, eftersom det nästan alltid handlar om artiklar som framställer vargen på ett negativt sätt. Men gissa om jag skulle måå intui ….    Skulle bevara den hemligheten för mig själv tror jag, eller …..nej…det skulle jag inte lyckas med! Mina närmaste skulle förmodligen få höra det inom några minuter 
Försökte nyss ”forska” lite om den senaste vargattacken på människor här i Sverige och …ja varghatarna får ursäkta men det enda jag kunde hitta var en dödsnotis ur en kyrkbok från Hova socken på 1700 talet.
”Till döds beten af wargar” står det !
Men i canada däremot 2006  ( om det känns bättre för hatarna så?) så ska en 22 årig student ha blivit anfallen och dödad av en flock vargar. Och mellan åren 1980-95 ska minst 233 barn ha dödats av varg i Indien. De flesta var under sex år och ska ha attackerats när de lämnats tillfälligt ensamma.
Däremot ska man vara försiktig när man är ute med hunden i skogen eftersom vargar är starkt revirskyddande och ser hunden som en artfrände och därmed en inkräktare som bör köras bort eller avlivas snarast möjligt om den dyker upp på fel plats vid fel tillfälle. En kvinna i Norrtälje som var ute med barnvagn och rastade sin hund påstår att de två vargar som kom för att attackera hunden också skulle ha gjort utfall mot barnvagnen. Men en rovdjursforskare menar att vargar i dessa fall knappt ens ser människan eftersom de är så inriktade på hunden. Kvinnan hade däremot börjat tjoa och vifta mot vargarna som kort därefter gav sig av. Rovdjursexperten säger att hon gjorde helt rätt att man ska göra så om man skulle uppleva att vargarna gör utfall emot en själv. Tjoa, vifta och gärna kasta något emot dem. Han säger också att vargar inte går till attack mot människor och att det inte finns en enda incident i skandinavien i modern tid då vargar ska ha uppträtt aggressivt mot människor. Han berättar också att när forskare skulle märka några vargvalpar i samma revir som den här ”attacken” skett så drog sig de vuxna vargarna undan innan forskarna närmade sig. Alltså inte ens i det läget visade de sig aggressiva och återvände till lyan först när forskarna lämnat platsen  och började genast flytta valparna till en säkrare plats.

Så även om man aldrig ska säga aldrig, så tror jag att det är lång tid kvar tills våra vargar här i Sverige börjar gå till attack mot oss människor. Vi ses ju än så länge mer som ett hot än ett byte av dem och jag tror att det ska mycket till innan de börjar ändra den inställningen. Och sen finns det ju gott om mat åt dem ute i våra skogar precis som det ska vara när naturen får sköta sig själv 

Men nu börjar det bli sängdags!
Godnatt och sov så gott !

Britta

Sitter här och låter det faktum att det snöar ute liksom ”sjunka in”. Och visst ser det rätt mysigt ut när man tittar ut och snön ligger vit på och omkring husen med de varmt lysande adventsljusstakarna i fönstren….men ….? Kände ändå någon slags underlig vinterångest när jag för en stund sedan följde med Ebbe ut till hans lilla varma krypin i uthuset för att ge honom kvällsmaten som han väntat på en stund ute på bron.
Ni vet den där känslan av att ”något” liksom ”tar tag i en”.
Kände lite….hjälp! Nu kommer den.
Vintern som jag ju vet hade kunnat vara här för längesedan, men som jag ändå inte kände mig riktigt beredd på just nu.
Men ska försöka tänka lite mer förnuftigt och bli medveten om vilket futtigt litet problem det egentligen är. För egentligen är det ju inget problem överhuvudtaget. Inte om man ser det ur ett större perspektiv.
Jag behöver inte frysa trots att det är vinter…behöver inte svälta trots att det är vinter….behöver inte fly från mitt land bara för att det är vinter…ingen kommer att tortera mig bara för att det är vinter…jag kommer inte att bli sjuk bara för att det är vinter…och….vintern varar inte för evigt!!!!!!!!!!

SÅ…nu känns det nog lite bättre 

Och som sagt! Visst är det lite mysigt med lite vitt till jul även om det är nästan en månad kvar.
Men nu ska jag snart hoppa i säng! Börjar kl sex imorgon igen.

Ha en fortsatt mysig första advent!

Britta ♥

Har ärligt talat inte orkat skriva på hela veckan. Har knappt startat datorn ens. På måndag morgon ringde städledaren på kommunen och veckan fick en rivstart med jobb på fem olika ställen varav fyra helt nya för mig….ja…ni kan ju tänka er KAOSET i min lilla Nalle Puh hjärna 
Hålla reda på dagar när jag ska vara där och där…tider… träffa den och den då och då….städa där tre timmar sen till nästa ställe..tillbaka igen….nästa dag ett nytt ställe…hålla reda på nycklar, vad jag ska göra var…tvättmaskinsintruktioner… tvättider….städscheman med oklarheter som man får klura ut själv…nya människor…”Hej, jag heter Britta, ska städa här bla bla bla….gamla bekantskaper….”Nej men hej Britta är du här?”..bla bla bla ….bla bla….dagar uppdelade i första hälften på dagis och andra på ålderdomshem…barn som surrar omkring en…ställer frågor….sen åldringar som sitter där de sitter och ibland bara ropar på hjälp vilket gör att man känner ett medlidande så att det kniper i hjärtat…tankar om livet börjar snurra ordentligt…en resa från i princip ”vaggan till graven ” varenda dag… barn som just börjat sina liv, och gamla som snart ska ”vandra vidare”….vilket får Nalle Puh att tänka tänka tänka…tänker att hon hoppas att barnen som kommer till dagis på morgonen har och kommer att få ett bra liv…..tänker att hon hoppas att de gamla som gjort sin livsresa fått ut det de ville av livet, gjorde det de drömde om eller åtminstone känner sig nöjda med hur det blev…..men samtidigt som kaoset råder i hjärnan så dyker plötsligt de där stunderna upp då tiden stannar till ett tag…när mötet med nya människor är som bäst för den introverta hjärnan…en och en, för en kort pratstund eller samarbete av något slag med människor som man känner ger istället för tar… som mötet med den gamla senila damen som kommer fram till mig och ler så att man riktigt känner de goda energier hon sprider….frågar vad jag heter…..säger att det är ett vackert namn…säger att hon tycker att jag är fin…säger att hon tycker att mitt hår är vackert och fint uppsatt …tackar och säger att jag tycker detsamma om henne…att hon också är fin…ser hur hon ler och även om hon kanske redan i nästa sekund glömt vad jag sagt så känner jag att jag kunnat ge lite tillbaka till henne, i alla fall just i den stunden….eller som mötet och samarbetet med en av de anställda på nästa anhalt…han som tar sig tid, engagerar sig och hjälper mig med att försöka få en pappersrulle på plats i en av automaterna …har ju gjort det en massa gånger förut men det här är en lite annan variant och när han ser att jag inte lyckas på en gång sätter han genast igång med att tillsammans med mig försöka klura ut var och hur papperet ska in och sedan ledas vidare för att automatfunktionen som matar fram och river av ska fungera…det är den här typen av människomöten som fascinerar och berikar mig för plötsligt känner man hur man verkligen hjälps åt och försöker hitta nya tankebanor trots att man aldrig ens sett varandra förut…ingen vill och försöker vara bäst…båda kommer på det som vi tror är lösningar men som visar sig inte fungerar ändå…??? nya funderingar…nya förslag från båda håll….om vi provar sådär då ?….nej…men där kanske ?…det borde funka…frågar efter en stund om han verkligen har tid med det här som jag tycker inte borde vara så viktigt för honom…jo han har absolut tid…sen i nästan samma stund nämner vi att ”man är ju så envis också och vill inte ge sig” …känner att man hittat en likasinnad vilket alltid känns roligt….till slut efter att ändå varit nära att ge upp lyckas vi med ”förenade krafter” få det att fungera och när första pappersarket passerat mekaniken som river av och han står där med det i handen, ser man hur det riktigt lyser i ögonen på honom samtidigt som han sätter upp handen framför mig och  säger ”give me five ” vilket jag inte är sen att vara med på,
och i och med det är det mötet över…!
Sånt gör det ”mödan värt” så att säga och är ju upplevelser jag skulle ha missat om jag varit hemma för mig själv med endast katter och höns som sällskap. Och ännu mer givande känns det när chefen ringer för att säga att man fått beröm , att personalen varit väldigt nöjda med resultatet av mitt arbete    det är i dessa stunder man får kraft och motivation att fortsätta trots att man känner sig helt tom inombords och har huvudvärk innan dagen är slut.
Men nu sitter jag i alla fall här i min egen lugna lilla vrå och kopplar av efter en dag med tuttulbak tillsammans med syrrorna. Började i morse med att skjutsa äldste sonen till Leksand på ”örnspaning”, och hämta upp sambon som lovat att göra degen på morgonen, men blivit kvar hos en kompis över natten. Tänker under resan på hur olika mina båda söner är. En befinner sig i Jönköping på dreamhack, ett av världens största LAN party, medan den andra befinner sig ute i skogen någonstans på örnspaning med medlemmar ur fågelklubben.
Det känns bra att de är så olika, att jag får chansen att uppleva en av varje sort så att säga. Och sen känns det bra när man vet att de båda för tillfället gör något som de i sin tur får ut massor av. Minstingen har smsat att ”Lanet äger” avslutat med en stor smiley…och den äldsta får äntligen komma någorlunda nära och få fota en av de fåglar han är så fascinerad av, dvs Kungsörnen i det här fallet. De hade också hoppats på havsörn men idag ville de inte visa sig.
Så för tillfället har Nalle Puh hjärnan en paus och laddar nu för ännu en vecka med nya möten och nya upplevelser, och förhoppningsvis blir det något lugnare nu då jag vet vad jag har att vänta istället för att bli uppväckt på måndagmorgon och liksom kastas ut i det sociala livet utan förvarning

Men nu är det dags att beställa lite helgmat…hamburgare får det bli en dag som denna 
Ha en bra helg!

Britta ♥

Ja jag måste ju erkänna att jag enligt svenskens alla normer begått en stor synd nu på söndagskvällen……jag har druckit alkohol…..?????????
Åh…hjälp…nej men guud..nu har hon blivit alkoholist också den stackaren..!!!
Ja, så går det när man är arbetslös och inte har någon riktig struktur på tillvaron.
En svensk ska jobba som en dåre mån-fre, vara absolut alkoholfri från sön-tors, för att sedan på fredagskväll koppla av med ett par öl eller två till maten eller dela på en flaska (eller numer snarare en box ) vin med frugan/gubben, kanske hinna och orka med att älska innan de somnar utslagna av alkoholens avkopplande effekt efter en hård arbetsvecka! Sen på lördagen är det fest och party som gäller och då ska det göras rejält, för att sedan vakna med en rejäl bakfylla på söndagen blandad med jobbångesten som så smått börjar sätta in redan på söndag morgon  
Hoppas att mina ev läsare har lite humor nu..men visst stämmer det till viss del ,även om det långt ifrån gäller alla såklart.
Själv passar jag inte alls in i det mönstret men hör och ser ju människor omkring mig som verkar leva ganska bestämt efter det. Så just därför ….för att jag inte riktigt passar in i de svenska ramarna om hur livet ska levas, så har jag faktiskt tagit mig friheten att smaka 2011 års årgångsglögg från Blossa.
PÅ EN SÖNDAG!! 

Och det smakade…..??……..tja….inte så gott precis!!!
Glögg med en smak av kaffe var faktiskt ingen höjdare tycker jag 

Ungefär som om man skulle ha råkat hälla glöggen i en redan använd kaffekopp med en kall skvätt kvar i . Förstår ni ?
Först kommer den vanliga, härliga kraftiga smaken av glögg med alla dess underbara kryddor men sen ….när man svalt och eftersmaken kommer med nästan samma effekt som en mun kallt kaffe ger så…njae…det var nog inget för mig det här.
Men men, nu vet jag i alla fall det och kommer inte att köpa en flaska till. Men som tur är så är vi ju alla olika och säkert är det många som tycker att det här var en riktig höjdare.
Enda fördelen för mig kanske är att den innehåller koffein också ,så kanske blir jag inte lika trött av den här som av vanlig glögg, som ju i grund och botten är rödvin vilket brukar ha samma effekt som sömnmedel på mig.
Ja, så nu vet ni vad jag sysslat med såhär på söndagskvällen. Sen får vi se vad morgondagen bjuder på? Är ju alltid lika spännande med måndag när man är arbetslös..vad ska hända? …ska någon ringa?….blir det något jobb den här veckan? Osv!
Annars finns det nog med sysselsättning härhemma också och om det inte blir något avlönat jobb så blir det nog till att städa kyl och frys eller några garderober som snart inte går att öppna utan att man riskerar att anfallas av dess innevånare 
Ha en fortsatt härlig helsvensk söndagskväll !

Britta ♥

Nej, det blir ju inte det Kom iväg alldeles för sent på min fototur och när jag väl var på plats insåg jag att jag var alldeles för dåligt klädd. Fick inte till en enda bild som jag kände  mig nöjd med med vill i alla fall visa hur det ser ut nere vid ån nu, eller igår i alla fall, vet ej om det fortfarande är så pass fruset där eftersom det är ännu mildare och regnar idag.

Egentligen är det otroligt vad naturen kan få till. Titta bara på det här lövet som frusit fast så perfekt placerat på den mossiga stenen. Skulle förstås ha försökt få till en riktigt bra närbild på det men vet ärligt talat inte riktigt vad jag höll på med därnere. Dels så frös jag så jag skakade, sen var det svårt att halka omkring på is och stenar och få till det så att stativet stod bra, sen när jag väl tagit mig ut till den här platsen så insåg jag att jag glömt trådutlösaren kvar i kameraväskan ”på land” så att säga. Och när ljuset är dåligt, och man vill ha  lång slutartid för att vattnet ska bli mjukt och vackert så är det ganska kört att få till en bra bild när händerna skakar som asplöv när man trycker på avtryckaren 
Så när jag krånglat mig tillbaka till stranden så fortsatte jag en bit uppåt ån istället för att bemöda mig med att försöka få till en närbild på det lilla lövet som låg så gulligt placerat och bara väntade.

Och säga vad man vill om vinter men nog är det vackert när det börjar frysa till runt vattnet som forsar, och sen är det väl en viss charm med den tystnad som kommer att infinna sig vid ån om någon månad. När så gott som allt vatten frusit till och det ligger ett tjockt snötäcke över det, så måste man vara alldeles stilla och anstränga sig för att höra om det finns något liv därunder.
Oftast finns det något ställe där man kan höra ett tyst och försiktigt porlande, men bara som från en kran som inte blivit riktigt avstängd utan står och liksom strilar ur sig lite vatten, till gränsen på att det bara ska droppa istället.

Så om man bara tar sig ordentligt med tid och planerar sin fotoutflykt lite bättre så finns det hur många vackra motiv som helst därute nu. Naturen skapar och formar för fullt kring vatten och stenar och det gäller ju bara, som alltid när det gäller foto , att vara ute i rätt tid på rätt plats.

Får väl se om jag lyckas bättre nästa gång ?

Ha det bra!

Britta

Ja jag vet att bilden är både suddig och mörk men ville visa hur jag har det såhär på fredagskvällen ! Jag, min dator och en massa brinnande ljus 
Snacka om fredagsmys !

Och inte nog med det ! Det är glöggpremiär för mig också ! Jag är verkligen en glöggälskare även om det inte får bli för mycket av det om min mage får bestämma. Eftersom glögg ju i grund och botten är vin så kommer vi inte så bra överens om det skulle bli större mängder. Men det blir ju aldrig större mängder när man dricker glögg. Det är ju en ren njutningsdryck och räcker med en kopp eller två som avnjuts sakta.
Det gäller ju att riktigt ”känna av” varenda mun man tar, låta den dröja sig kvar ett tag innan man sväljer ner den.  Mmm….gott!
Den jag dricker just nu är Luciaglöggen som har en smak av choklad…en favorit som jag ”fick smak på” förra året. Årets glögg har jag också köpt men väntar nog med att smaka den tills imorgon. Det ska tydligen vara någon typ av kaffesmak på den i år om jag fattat rätt? Låter lite konstigt men varför inte? Ska i alla fall prova den.
Favoriten när det gäller årgångsglöggarna från Blossa är nog 09 tror jag, med smak av mandarin. Men 05 var också riktigt god då den var smaksatt med bla hjortron. Däremot så missade jag 08 som var smaksatt med blåbär och den måste jag försöka få tag i. Det gäller ju att vara med när årgångsglöggen kommer och förmodligen så hann jag inte med att köpa den 08 .
Vet inte om det går att beställa tidigare års glögg,men det gör det säkert  om man bara tar sig för med att fråga.

Men nu ska jag nog ägna mig åt lite annan skrivning. Kände inte att det var något särskilt jag behövde skriva av mig om idag. Har haft en ganska lugn fredag med städning, tvättning, vedinbärning och eldning.
Har inte riktigt bestämt vad jag gör imorgon men ska välja mellan att städa och avfrosta kyl och frys och att ge mig ut och fota lite Går ju att hitta hur många fina macromotiv som helst nu när frosten biter sig fast på löv och …ja allt egentligen. Men vi får se, beror kanske lite på vädret också !

Ha en bra helg nu!
Britta

Idag har jag umgåtts med mig själv och en massa tankar om livet!

Började dagen med lite väl mycket,( och inser man i efterhand), dumdristig spänning. Skjutsade nämligen sönerna till skolan med sommardäck på bilen. Inte bra! Jag vet! Var verkligen glashalt på vägarna och åkte väl mer kana än rullade nedför en av de tvärare backarna här i byn. Men hade i alla fall förstånd nog att bromsa i god tid innan korsningen ut på riksvägen. Självklart tycker man, men fick höra av sambon att han gled ut en bit på riksvägen innan han fick stopp. ??? Visst är det konstigt att man inte tänker sig för mer i en sådan situation? Jag vet att det inte är snällt att använda uttrycket ”Typiskt karlar” men…?
Är det inte lite så? Eller är det bara just han det gäller? För att vi är olika personligheter helt enkelt? Vet inte, men får en känsla av att män i allmänhet liksom chansar lite mer, eller kanske inte ligger steget före i tanken lika ofta som kvinnor? Menar egentligen inget elakt med det, men det kanske är så rent genetiskt? För är det inte oftast också män som förorsakar bilolyckor? De chansar lite mer ….tänker…jag hinner! Eller så tänker de inte så mycket alls? ??Hm…ja vad ska man säga? Tycker i alla fall att det är jättekonstigt att man inte förstår att man måste ta det skitlugnt rent ut sagt och bromsa i goood tid innan man ska ut på en riksväg där det ju faktiskt kan komma en lastbil eller för all del en vanlig personbil också och PANG….så är man död! Och kanske har man till och med  orsakat en annan människas död!?

Men men..egentligen är det väl minst lika idiotiskt att överhuvudtaget ge sig iväg ut med en bil med sommardäck på i uppenbar frosthalka…så jag ska nog inte säga så mycket!
Sen kanske man undrar varför jag fortfarande åker omkring med sommardäck?
Och ja??….det låter jag vara osagt  

I alla fall så gick det ju bra eftersom jag sitter här, och tog mig alltså både dit och hem utan incidenter (vilket fint ord va?    ) och efter att ha eldat någon timme för att få upp lite värme i huset så gav jag mig iväg ner i skogen och hämtade lite granris. Därefter åt jag lunch innan jag gick ut och började med ”risandet”. Städade åt hönsen också och fixade i ordning deras lampa som ska värma dem i vinter.
Under dessa ensamma (förutom katter och höns som oftast håller sig omkring mig )  timmar hann jag med en hel del tankar om livet vi lever och när man går sådär och pysslar för sig själv så kan det bli ganska djupa funderingar.

För visst är det lite intressant det här med vem det egentligen är man lever för? Ja under barndomen är det väl( eller förhoppningsvis i alla fall ), för sig själv och sitt eget liv man lever? Gör det man vill göra, och har andra som tar det tyngsta ansvaret för en. Vet att det tyvärr inte gäller alla eftersom det finns alltför många barn som tvingas bli vuxna i förtid pga att de måste ta hand om missbrukande föräldrar och i och med det också yngre syskon, och sen alla dessa barn som är tvungna att börja arbeta så fort de klarar av någon syssla som hjälper till med familjens överlevnad.  Men i den bästa av världar så skulle alla barn ha en trygg och bra barndom och kunna ägna sig åt sin egen utveckling i form av lek, intressen och kompisar runtomkring. Sen blir man vuxen och får egna barn att ta ansvar för. Och när de vuxit upp kanske barnbarnen kommer, och sen är det dags att ta ansvar för och sköta om sina gamla föräldrar.
Så när lever man egentligen för sin egen skull ?
Kanske låter som en konstig tanke och  är det inte just det som är livet? Att få egna barn och se dem växa upp och i sin tur få barn och sen ägna sig åt att vårda och älska sina föräldrar på samma sätt som de gjorde när man själv växte upp!?

??
? Eller ?

Kanske borde man ta för sig lite mer för sin egen del? För även om barnen är ens största händelse och glädje i livet så är man ju fortfarande den där andra människan också!
Inte bara mamman/mormodern/dottern!
Utan helt enkelt Jag också ! 
Man kanske måste tänka efter lite ibland och tänka!
Lever jag livet såsom jag faktiskt skulle önska just nu?
Lever jag på ett sätt som jag mår bra av och i och med det orkar vara alla de där andra ”jagen” till 100%?
Eller behöver jag förändra något trots att det kanske skulle skaka om andras liv för ett tag (vilket ju är oundvikligt om man inte lever som eremit i en stuga i skogen någonstans ) men göra det just för att det kanske skulle så att säga löna sig i slutändan?
Att den där jag skulle bli mer ”närvarande” och kunna dela med sig mer av sin livsglädje lycka över att helt enkelt finnas till 
?

Ja ni! Djupa funderingar det här!
Men livet går ju egentligen så fort och har så otroligt mycket att erbjuda om man bara ser till att ta för sig av det medan man har chansen och naturligtvis gärna tillsammans med andra som vill samma saker.

”Delad glädje är dubbel glädje” sägs det ju! Och ja,visst stämmer det väl ?
Tror faktiskt att vi överlag är lite dåliga på att ta för oss av livet. Ses väl som lite fult och själviskt att våga göra det. Det ska stretas och gnos på i samma gamla banor därför att det alltid har varit så. Varför skulle man förtjäna något bättre?

Men nu är det dags att ägna sig åt lite matlagning ! Har ju ett par för mig värdefulla individer omkring mig som behöver lite näring så att de kan växa och bli stora så att de i sin tur kan skaffa…..hihi! Okej! Ska inte gå in på det nu ! Hörs kanske imorgon!

KRAM
Britta