lillasysterfix

Idag på förmiddagen kom jag mig äntligen för med att gå ut och försöka fota lite. Gick ganska trögt till en början och tänkte nästan ge upp. Tyckte allt såg så grått och trist ut och hade inte fantasi nog för att hitta några motiv.

(Om man vill se bilderna som större så är det bara att ”klicka” på första så går det att bläddra vidare sen)

Men just när jag står där och grejar lite med kameran så kommer en kaja spatserande. Kanske på sin vanliga ”morgonrunda” i jakten på lite mat.

Var så gullig där den gick och pickade lite här och där.

Gick nära förbi mig och verkade inte det minsta rädd så länge jag stod still. Lite intressant det där att stadsfåglar blir betydligt mer tama än dem vi har hemma. 
Men så är de ju väldigt smarta också! 

Till slut drog den sig bortöver och gick och rotade och lyfte på torra nedfallna löv. 
Efter det kände jag att jag ger det en chans till och började gå.

Och efter en lite tråkig start såg jag bara fler och fler motiv. 

Blommor är ju aldrig fel  ….men….nu var det ju stadsmiljön jag skulle fota.

Och visst finns det mycket fint att titta på även i en stad. Och det roliga är att man aldrig vet vad som väntar i nästa kvarter och bakom nästa höghus.

Konstnärligt eller bara konstigt?? Ja..jag vet inte men gillade den här bilden i alla fall. 

Sköna färger och en riktig ”stilkrock” mellan gammalt och modernt. 

Vanlig röd tegelvilla med vita fönster mot putsad varmgulfärgad fasad med fönster och dekorlister i typ ”engelsk röd”!

Och så kom den här lilla bilen åkande….vet inte vad den används till, om det är någon typ av sopbil, men söt var den i alla fall! 

Finns en hel del vackra gamla bevarade byggnader i den här stan faktiskt….om man bara tar sig tid att se sig omkring. 
Och tid har jag nästan för gott om just nu!

Vissa byggnader känns inte ens ”svenska” tycker jag. Måste ha varit ganska rika människor som en gång i tiden byggde upp staden?!? 

Gävle eller Madrid? Ja skulle kunna vara vilket som….men kanske till och med troligast det senare.   :)

Och så blir jag lika glad varje gång jag ser att de låtit de stora träden finnas kvar. Finns det något mäktigare och mysigare än en allé?
Man riktigt känner lugnet och den goda energin i atmosfären omkring!

Och så dagens överraskning. En fin liten park med fontäner och fina perennrabatter. 

Lite ”ufokänsla”?? 

Söta små knubbiga barn…eller om de var änglar kanske? Tror dock inte att de hade några vingar? Får kolla upp det noggrannare. 

Gick att ta fina bilder av vattnet på lite längre slutartid. Älskar den här färgen!!

Oljemålning? Nej men skulle mycket väl kunna tänka mig en förstoring och sätta upp på väggen.

Likadant med den här!

Kunde ha stannat kvar här längre men självklart gick klockan alldeles för fort och det började bli dags för mig att göra mig i ordning inför dagens behandling. 

Kommer dock säkert att ha fler fotostunder här. För motiv fanns det gott om !

Ännu en rofylld allé!

Sen när man rundade hörnet var man tillbaka i den ”hårda” verkligheten igen  det är nämligen något som heter ”Gävle stadsfest” som pågår mellan åttonde och elfte augusti.
En stor scen är uppbyggd på torget där det blir en massa uppträdanden av kända artister och ett stort utbud av mat från världens alla hörn ska det visst finnas? Plus en massa marknadsknallar.

Mitt hotell ligger alldeles bredvid så nu när jag sitter här och skriver kan jag höra hur de ”repar” på scen. Uppträdandet ska hålla på till klockan tolv inatt så vi får väl se hur det blir med sömn innan dess    …har ju som tur är öronpropparna med mig!

Imorgon kommer Sv hit och övernattar med mig   :)…..jippie!! Har längtat sedan han åkte i måndags. Snacka om att man hittat ”den rätte”  ….vill helst inte missa en enda dag tillsammans med honom. Visst kan jag tycka att det är skönt med lite ensamhet någon timme ibland när han gör något ärende men det räcker verkligen har jag insett. 
Vi är ju inte 25 längre någon av oss så varenda dag vi får tillsammans känns så extra värdefull.

Och till sist en enkel bild på helt vanliga gatstenar omringade av mossa    …går att se något fint i det mesta egentligen. 

Men nu är det dags för dagens yogapass och sen blir det dusch och lite kvällsmat. 

Ha det bra!

Britta

Har precis kommit tillbaka från frukosten. Känns skönt att få ”krypa in” på sitt rum igen. Hade ju haft lite funderingar över hur det skulle gå att gå ner ensam och sitta där och äta utan att se alltför övergiven och sällskapstörstande ut….men det löste jag genom att ta med mig en bok 
Smart av mig tyckte jag!

Då kunde jag sitta där i lugn och ro och äta och läsa utan att behöva tänka på vart jag skulle fästa blicken.
Lyssnade såklart på människorna runtom mig (pejlade omgivningen såsom vi högkänsliga alltid gör på nya ställen) och förstod att några andra strålpatienter samlats vid ett särskilt bord.
Alla lite äldre än mig och kanske tar dom mig inte för en patient för att jag ser lite yngre ut?…men det är bara en teori jag har för cancer drabbar ju alla åldrar, men nog märker man att övervägande delen är åtminstone över 55-60 !

Men var ju andra gäster där också, barnfamiljer och par i olika åldrar så det blir nog inga problem att ”smälta in” i omgivningen.
Efter en stund kom det dock en kvinna som jag skulle gissa är i min ålder (kanske något äldre) och satte sig ensam vid bordet bredvid mig och känslan jag fick av henne var att hon också var patient men precis som jag föredrog att sitta ensam.
Att eventuellt få kontakt med en människa i taget är något helt annat än att bli inbjuden att sitta med vid ett bord med flera stycken.
Det är det som är det mest obekväma jag kan tänka mig.
Avskyr att sitta och prata om mig själv, vilket ju är vad som förväntas av en, men att lyssna på andra har jag inget emot.

Nåja…vi får se hur allt utvecklar sig. Trivs i alla fall bra med min ensamhet än så länge!
Tog en bild på ett par av tavlorna här på väggen    har inte så mycket att fota här inne på rummet 
Ska försöka ge mig ut med kameran sen och fota lite stadsmiljö. Lite annorlunda mot de bilder jag brukar ha med här på bloggen.

Annars har natten varit helt okej, med bara ett par uppvaknanden. Trodde det skulle bli för varmt med fönstret stängt för att undvika alltför mycket ljud men kände att det till och med fläktade lite från ventilationen.
”Väderhallåan” står ju och ”hotar” med uppåt 30 grader igen imorgon….helt otrolig med denna sommar!
Men sängen var skön …förutom kudden som är ovan för mig.
Hemma har jag ju min speciella kudde fylld med dinkelvetefrön som formar sig perfekt efter min nacke och mitt huvud och nog känns det  i huvudet idag att jag inte haft samma stöd som av den.

Undvek att ta med den då den är ganska tung och besvärlig att bära då alla frön samlas på ett ställe när man lyfter den….om ni förstår vad jag menar?
Som att ha en liten ”säck” med tunga fröer att släpa på  och packningen blev nog tung ändå så får nog stå ut med hotellkudden när jag är här och sova ännu skönare sen på ”hemmakudden” !

Idag har jag inte behandling förrän klockan tre så jag hinner gå och äta lunch också innan det är dags att leta sig tillbaka till sjukhuset.
Jag och Sv gick ju tillsammans dit härifrån igår bara för att jag skulle ha lite ”koll på läget”, men insåg att vi gick onödigt långt och räknade ut en annan lite genare väg istället.
Så den ska jag ta idag 
Tror att han är lite orolig över att jag som den ”vimsmaja” han tycker att jag är ska irra bort mig och gå helt vilse  …hihi….men det kommer nog att gå galant….och om inte annat så finns det ju alltid människor omkring en att fråga.
Det är ju i alla fall en fördel med storstäder!

Har förresten också en liten stadskarta som vi scannade av och skrev ut hemma så nog ska jag ta mig till sjukhuset allt !
Tänker gå i god tid och kanske besöka sjukhusbiblioteket innan. Är gärna på plats ca en timme innan behandlingen.

Men nu ska jag ta och stretcha lite och göra lite yoga…riskerar att stelna till ordentligt annars om jag mest ska hålla mig här på rummet.
Gäller att hålla igång musklerna ändå.
Började i alla fall ta trapporna istället för hissen igår och det tänker jag fortsätta med! Finns ingen anledning för mig att åka hiss när jag har möjlighet att få lite ”gympa” av trappstegen.

Ha en fortsatt bra dag!

Britta

Ja då har jag ”landat” på hotellet och nedräkningen kan börja! För nog känns det redan att man kommer att börja längta hem ganska snart! (Eller, det gör jag egentligen redan)

Men nu är jag ju också en ovanligt inbiten ”hemmagris” 

Men detta är något som bara måste göras så det bästa är att inte fundera så mycket. Ta en dag i taget och se fram emot helgerna!

Har ägnat de tre timmar som gått sedan Sv åkte hem åt att installera mig ordentligt!

Hängt in kläderna i garderoben!

Placerat ut alla ”toasaker”!

Lagt dagboken, pocketboken och änglakorten på nattduksbordet….och hörselpropparna såklart ifall det skulle bli ”livat” ute på stan inatt!
Bor ju verkligen mitt i stan och det lär väl knappast vara lika lugnt och tyst här som i Västgärde om kvällarna 

Ordnat lite på skrivbordet också …fast just nu sitter jag i en av fåtöljerna, med datorn i knäet och skriver istället! Bekvämare så!

Blev så glad över vattenkokaren som fanns här, och tepåsarna och kaffepulvret! Så nu kan jag äta lite ”förfrukost” när jag vaknar och gå ner och äta lite rejälare någon timme senare!
Passar min mage bättre!

Har nämligen handlat lite med tanke på det. Tur att det fanns en tom ”minibar” att använda som kylskåp ! 

Sen har jag en liten hög med tidningar med mig också så nog ska jag kunna sysselsätta mig!

Tv, dator, kamera, tidningar och böcker i kombination med att gå till sjukhuset på behandling dagligen ska nog få tiden att gå! Såg idag att de har ett bibliotek på sjukhuset också och det är en miljö som jag trivs väldigt bra i!

Min lilla ”tv-hörna” där jag sitter just nu !

Blev nämligen så att jag gick och köpte mig en sallad på konsum istället för att gå ner och äta middag här på hotellet.

Förklaringen…eller bortförklaringen kanske man ska säga?…till det är att när jag började titta på menyn för kvällen så insåg jag att jag aldrig skulle kunna få i mig en hel portion av något av det som stod!

En stor grillad köttbit med pommes och bearnaisesås …en ”steak minute” med äggula, pepparrot och pommes..en stor hamburgare på högrev, brioche, chedddar, majonnäs och pommes frites….och en massa andra tillbehör…!
Nej tyvärr…vill inte verka otacksam och vet att det är så gott som gratis för mig men har svårt att äta så rejält till kvällsmat.
Det enda som jag ev kunde tänka mig var en caesarsallad med grillad kyckling, penslad med honung, tryffel och fänkål, bacon och trädgårdstomater…men ja…ni hör ju att bara det låter som en måltid för en stor karl!

Så….det blev en promenad till konsum istället…och ett inköp av en egenhändigt hopplockad sallad. Och nu sitter jag här och känner mig både mätt och nöjd! 

Sen…visst kan jag erkänna att det känns lite gruvsamt att gå ner ensam till middagen också! Kände mig inte redo för det heller som den introverta människa jag är! Måste känna mig lite mer ”hemma” här först!
Tar som sagt en sak i taget och imorgon efter att jag varit nere och ätit frukost så kommer det nog att kännas lite lättare, när jag vet hur lokalen ser ut och ”sett ut” en bra sittplats! 

Lunchen kommer också att bli mer lättsam då den serveras på en restaurang en liten bit härifrån och består av en buffé som man får plocka av själv.
Känns mycket bättre då man själv kan bestämma mängden mat!

Så i det stora hela har jag det bra här, även om jag såklart mycket hellre hade befunnit mig hemma i Västgärde…ute på brokvisten i favoritfåtöljen nu i skrivandets stund!

Men det kommer….ska bara bli absolut, helt frisk först! En månad i mitt liv …vad är väl det?

En månad i stan som bara får en att inse ännu mer att såhär vill man inte bo och leva!

Nej, tacka vet jag lugnet hemma tillsammans med alla älsklingar…

…tänk vad vackert man bor ändå!

Och vilken frihet vi har som kan vistas ute i naturen alla årstider…

Och vilken tur man har som kan välja…..!!!

Ha det bra så hörs vi säkert imorgon…har ju åtminstone gott om tid att blogga nu!

Britta

Ja vilken konstig helg det blev! Kroppen har varit härhemma men tankarna faktiskt mest i Gävle.
Visst var det skönt att komma hem igen och blev extra glad över att en av de kämpande solrosorna i den torra hårda jorden efter grävningen i våras, börjat blomma.
Gula blommor är inte min favorit men solrosor kan konsten att charma ändå!

Och den andra av dem låg inte långt efter. Står nog i full blom den med när jag kommer hem på fredag!

Ja för imorgon bär det av till Gävle igen och nog kan jag erkänna att det känns lite konstigt! Att jag ska vara den som är borta? Jag som sällan åker någonstans och trivs bra med att gå hemma och ”skrota” i veckor om chansen erbjuds. Som jag gjort den här sommaren…sommaren vi aldrig kommer att glömma av både det ena och det andra skälet.

Sommaren efter våren då jag fick reda på att jag hade bröstcancer. Sommaren då vädrets makter bestämde sig för att få tyst på oss ”gnällsvenskar” en gång för alla….men….sen stod det väl inte på förrän vi fick anledning att gnälla över att vädret blev för bra istället 
(Vi svenskar måste ha något att klaga och gnälla över, annars kanske vi plötsligt inser att vi faktiskt egentligen har det lite för bra)....jag menar….det måste ju vara lite synd om oss också!

Sommaren då Sveriges skogar stod i brand också förresten. Det kommer vi heller aldrig att glömma! För att inte tala om den svåra foderbristen som våra bönder drabbades av…eller ja…den krisen är ju inte över än och i förlängningen drabbas vi ju alla av det till slut på ett eller annat sätt, för vi vill ju gärna ta del av det de sliter för att producera fram.

Har inte alls märkt av någon personalbrist eller stress under den här tiden och det är såklart människorna förtjänst.
De människor som valt vårdyrket för att de känt att det är vad de vill ägna sig åt. Att vårda och hjälpa sjuka att bli friska igen.
Människor som ärligt och genuint bryr sig om andra människors hälsa och mår bra av att ”göra gott” för dem!
Tack för att ni finns!

Ja helgen har gått fort och inget särskilt har blivit utfört heller. Åkte till PMU i Leksand i lördags och hittade en tröja och två par byxor som jag måste fålla upp innan kvällen.
Byxor är i stort sett alltid för långa för mig i benen.
Sen lyckades jag få till en kort joggingtur i morse med Line och Sv som sällskap…men såklart började det både åska och regna så det var bara att stega iväg hemåt igen i hög fart.

Erkänner att jag är lite åskrädd och vill helst inte vistas ute i det.

Men nu lyser solen igen och sommaren skrider vidare! Dags att börja fundera på packning inför veckan. Blir väl som vanligt att ta med sig alldeles för mycket kläder.
Hör nog av mig igen när jag ”landat” på hotellrummet. OM jag nu får igång internet vill säga

Ha det gott så länge!

Britta

Sitter vid köksbordet och äter frukost för sista gången här i stugan i Hedesunda. Line ligger utanför och håller koll på omgivningarna…(och jag på henne)….
Synd att den tryckande värmen förstörde mycket av vistelsen här för annars hade vi kunnat haft det hur mysigt som helst!
Gjort lite utflykter såsom skogspromenader och fisketurer, men det har verkligen varit omöjligt då man haft fullt upp med att försöka orka det man var tvungen till och att få i sig nog med syre! 
Inte trodde vi väl någonsin här i Sverige att vi skulle få uppleva ett sommarväder som detta!?!

Att vädret skulle bli FÖR bra för att kunna/orka göra någonting!
Helt otroligt!
Har nästan glömt hur det känns att frysa.

Gillade verkligen utsikten här från stugan. Öppna fält och lite skog.

Och just nu hör jag hur skogsduvorna ”hoar” på därnere bland träden. Spillkråkan som flyger över och ger ifrån sig sitt speciella läte. Småfåglar som kvittrar och flugor som surrar, medan solens strålar sakta men säkert blir starkare och starkare.

Det är dags att börja packa och städa och så småningom ge sig av in till stan för den sista behandlingen den här veckan.
”Ja imorgon är det sista dan och sen får du lite ledigt” ..sa en av sköterskorna på strålningen igår och ja…så är det ju…man får på något vis se de här veckorna som en typ av arbetsveckor.
Ett jobb som ska göras innan man får komma hem och leva sitt vanliga liv igen!

Ha en fortsatt skön dag och hoppas att det blir lite mer ”lagom” varmt idag!

Britta

Efter ett par dagars krånglande och trixande med wifi, mobila bredband ”stickor” och ja allt vad det nu heter i våran fantastiska datavärld så har vi nu lyckats koppla upp och in oss på internet.

Alltså onsdag idag och den andra behandlingen är avklarad.

Ja och det är inte någon bragd precis för det är bara att ligga där på britsen med armarna ovanför huvudet och studera den otroligt vackra bilden av en klarblå himmel med små vita moln och ett träd med körsbärsblom i taket.

Bilden är dessutom upplyst bakifrån så det ser nästan ut som om man ligger på rygg utomhus i en trädgård och studerar himlen.
Stoor skillnad mot om man bara skulle ha ett vitt sjukhustak och strålningsmaskinen att titta på när man ligger där.

Och maskinen förresten…eller apparaten som det står på schemat jag fått, heter Lina 3 och jobbar på så smidigt och försiktigt de få minuter strålningen pågår.
Gulligt att den har ett namn också! 

Så där ligger jag och tittar upp mot molnen och körsbärsblommorna medan hon flyttar sig hit och dit och ställer in sig mot de markeringar de ritat upp på kroppen.
Riktigt skönt och svalkande kändes det idag då man ligger där halvnaken med armarna uppåt så att svetten lugnar sig en stund….hade gärna tagit en extra dos strålning om jag fått bestämma

Nummer två idag alltså och med andra ord 21 st kvar. Och här är schemat för hela perioden.
Har redan börjat räkna ner och stryka ett litet streck över det som är  avklarat….lite som en adventskalender inför jul ….fast än mer betydelsefull 

Annars har vi det bra här i stugan i Hedesunda…förutom att värmen varit lite väl tuff…men det är ju lika över hela landet. Är faktiskt tacksam över att åtminstone inte behöva jobba i denna hetta.
Har aldrig upplevt att värme kan vara så uttömmande på kraft och energi, inte ens under de varmaste dagarna då jag jobbade på kyrkogården.
Men men…det är nog snart över ändå. Står ju inte på förrän hösten är här med sin svala, friska luft.

Lite inomhusbilder också….

…nybyggt och fräscht och med bra utrustning.

Vi har ju bott i många olika privata stugor genom åren och den här hör till en av de bästa tycker jag.

Till och med riktigt sköna sängar….synd bara att värmen förstör chansen till en god natts sömn.

Och så en fräsch toa med dusch med behagligt munstycke.
Precis vad man behöver alltså….säng, kök, toa och dusch….!

Finns ett sovloft också om man skulle vara flera, men där uppe är det nog extra varmt just nu så det undviker vi.

Och Line hon kämpar på i värmen och ligger gärna ute på de svala stenplattorna utanför.
Tog och duschade hennes tassar och mage när vi kom hem idag vilket fick henne att sluta flåsa alltför häftigt….måste ha varit en lättnad för henne!

Och när vi inte åker bil (vilket ju är skönast med tanke på AC:n) så sitter vi mest inne och dricker vatten

Hoppas på en lite svalare dag imorgon!

Ha det gott!

Britta

Vet inte om jag riktigt fattat att det här är sista vardagen på fem veckor framåt som jag är hemma här i Västgärde hela dagen
Imorgon förmiddag åker vi till stugan i Hedesunda och checkar in, och på eftermiddagen vid kvart över fyra är det dags för första strålbehandlingen på Gävle sjukhus.

Känns ändå mest positivt och första veckan blir ju också väldigt mycket som en semestervecka då jag får ha Sv och Line med och bo i en stuga såsom vi brukar tillbringa våra semesterresor.

Blir intressant att se hur man upplever dagarna då man måste in på behandling en gång om dagen? Kommer det att kännas som om man inte hinner med så mycket mer? Eller blir det den ”lediga tiden” som dominerar?
Ja ..vi får se vad vi hinner med ? Men med tanke på att det sägs inte ta mer än sammanlagt en kvart på sjukhuset, med avklädning, strålning och påklädning igen så tycker man väl att man ska känna att man har en hel del tid över?
Avståndet in till Gävle är ca fyra/fem mil så restiden går väl på sammanlagt en timme också, men säg max två timmar med allt inräknat, så lite stugmys och andra upplevelser ska vi väl hinna med. 

Verkar som om den tropiska värmen är över nu? Och visst är det skönt på ett sätt? Men nu är det en luftfuktighet som dominerar istället, tack vare att det kom lite regn.
Äntligen får man väl säga! Nu kanske växtligheten får fart på åkrar och i hagar igen så att alla stackars djurhållare slipper ta alltför mycket av vinterns matförråd.

Ser redan nu att den totalt uttorkade gula gräsmattan börjat skifta lite i grönt igen. Naturen är otrolig på att återhämta sig ändå!

Hoppas att Herr Ek fått lite fukt också så att han kan behålla sina löv. Har aldrig varit med om att det börjat falla eklöv i Juli, men fascineras också av att träden kan ha en sån här ”plan B” i beredskap ifall om de skulle bli utan vatten en längre tid.

Trettio graders värme i all ära ….men nog ska det bli skönt att orka göra något vettigt utomhus igen. Min uteplats som jag började så stort med för någon månad sen har inte gjort några som helst framsteg den senaste tiden.
Men drömmen finns kvar och ger såklart inte upp! Innan sommaren är över ska det nog vara färdigt? Får se fram emot att använda den i vår istället…för fler både vårar och somrar ska det väl komma   :)

Får se hur jag känner mig på helgerna under behandlingsveckorna? Har ingen aning om hur kroppen kommer att reagera men tydligen är det vanligt med en ovanlig trötthet som kan komma plötsligt. Men alla är vi ju olika och kanske har jag en massa uppdämd energi istället när jag kommer hem? Har ju aldrig levt ”storstadsliv” och kommer nog att bli väldigt ovant att inte ha något arbete att använda kroppen till.
Hör ju till en av mina stora fasor här i livet att hamna i en lägenhet utan gård och trädgård att sköta om och utan en brokvist att gå ut och bara sätta sig på med morgonens kaffekopp.

Tur att inte Line måste vara med under hela behandlingstiden…för vem ska då ligga och hålla koll på ”byfolket” där under planket? 
En mycket viktig uppgift som kräver skärpa och tålmodighet!

Något som jag glömt berätta om är det underliga suset från eken som jag hört i flera veckor nu. Till en början trodde jag att det var någon jordbruksmaskin eller nåt som hördes på avstånd. Hörde det när vi satt ute i solstolarna…när jag var ute på gården och grejade…och även när vi satt ute på brokvisten…ni vet ett sånt där ljud som man egentligen inte fäster så stor uppmärksamhet vid till en början. Ett sånt där ljud som liksom bara finns med i bakgrunden.
Men så var det en dag då jag satt i solstolen och plötsligt fick en obehaglig tanke. Ljudet låter nämligen lite som att det susar i en vattenledning.
Började också bli lite fundersam över att det hördes så ofta och ibland upplevdes som ganska nära. Bestämde mig för att försöka ”lyssna in” vartifrån ljudet egentligen kom.
Gick sakta  i alla riktningar bort från eken och lyssnade och lyssnade….vände på huvudet och lyssnade hit och dit men kunde inte alls avgöra från vilket håll ljudet var som starkast.

Eller jo…det lite skrämmande var att det lät som mest ju närmare huset jag kom och tankar på att det skulle ha något att göra med inkopplingen av det kommunala vattnet började komma.
Tänk om det var en vattenledning som stod och rann någonstans och i så fall skulle ha gjort så i veckor??? !!!! Hemska tanke …..med tanke på den kommande vattenräkningen!!!
Men det konstiga var att när jag gick alldeles intill huset och försökte lyssna inåt grunden och pannrummet så hördes det inte mycket.

Gjorde mig till och med besväret att ta mig ner till pannrummet för att kunna konstatera att det inte kom därifrån. Det innebär att man måste flytta möbler och mattan på brokvisten, öppna luckan utan handtag med den stora skruvmejseln, hoppa ner i den lilla gropen under bron och ta undan frigolitbiten som sitter för öppningen till pannrummet.
Böja sig in och famla efter lysknappen på väggen bland spindelnät och insekter….och invänta det spännande ögonblicket då lyset tänds och man får se hur allt står till där nere!

Men ….det fanns inget ovanligt att se där….ingen ledning som stod och sprutade eller något som helst tecken på att det skulle vara problem med vattnet.
Ljudet hördes förresten inte ens där så kunde konstatera att det nog ändå inte hade med vatten att göra.
Gick någon dag till som jag funderade över ljudet….hörde det ju dagligen men kunde fortfarande inte lokalisera det.
Var det någon granne som hade någon maskin igång av något slag? Någon luftvärmepump kanske ?

Smög runt på gården och ”spände öronen” i alla riktningar men det mest underliga var att så fort jag kom en bit bort från eken så tystnade det.
Började snegla uppåt grenverket….satte händerna bakom öronen och riktade hörseln uppåt och OJ….vad mycket starkare ljudet blev…!?!
Vad i hela…?? Hur skulle ett träd kunna ge ifrån sig ett sånt ljud? Humlor och getingar som surrade kanske men…nej …det var inte ett sånt ljud.
Det var inte ett ”surr” utan ett ”sus”! Precis som suset från en vattenledning som man kan höra inne i en lägenhet när grannen spolar vatten.

Spanade noggrant runt bland löv och grenar men kunde inte se en enda humla eller geting. Lät det gå någon dag till och försökte ignorera ljudet men det var svårt då det nästan började bli lite irriterande.
Hör ju till min högkänslighet att ha svårt att tåla vissa ljud och fläktljud och sus är något jag blir lite rastlös och orolig av.
Men så kom det en dag då jag satt ute på bron och drack kaffe…ljudet fanns som vanligt med i luften och kände mig irriterad över att det litegrann förstörde min sköna kaffestund där ute i den annars så fantastiska, underbara sommaren vi fått!

Riktade än en gång blicken uppåt ekens grenar och då, i det ljuset som var just då fick jag syn på en svärm av någon typ av insekt! Inte myggor och inte vanliga flugor utan något mitt emellan i storlek.
Och det var miljoners av dem!!!
Vart jag än tittade bland det vidsträckta grenverket så kunde jag se ”ett gäng” som svärmade och flög omkring.

Försökte fånga dem på bild men det var inte lätt.
Har aldrig under mina 22 år  här i huset varit med om denna invasion av vad det än är för sorts insekter?
Har säkert med den varma torra sommaren att göra och hoppas verkligen inte att de gör någon skada på eken?
Just nu när jag sitter här ute på bron hör jag det faktiskt inte och kanske har de svärmat färdigt?
Sena kvällar hörs det inte heller…(bad äldste sonen som är mer nattuggla än mig att gå ut och lyssna) …och då var det alldeles tyst, så någon typ av dygnsrytm verkar de ha i alla fall de här insekterna?

Ja det var verkligen sommaren mysterium det här men nu när jag vet vart ljudet kommer ifrån känns det lättare att acceptera det.
Häftigt att en svärm flygfän kan skapa ett sånt ljud! 

Men nu är det dags att börja fundera på lite packning inför imorgon!

Siktar på att få till ett inlägg från stugan imorgonkväll!

Ha det bra!

Britta

Att jag älskar den här värmen …trots att den ställer till så mycket elände! Får ju nästan lite dåligt samvete men kan inte låta bli att njuta av tidiga morgnar som redan är 18 grader varma…att sticka in fötterna i sina ”flipflops” och ”floppa” ut på den gulnande torra gräsmattan.
Känns som om man bor i Grekland, Australien eller Italien? Som om man fått chansen att flytta sitt eget älskade hem och by till ett varmare land för en stund….det är lyxigt och förmodligen bara en chans i livet!

Tror knappast att vi kommer att få uppleva detta igen! 

Tar det lite lugnt idag då kroppen protesterar en aning. 

Fick ett ”tokryck” i förrgår….nådde gränsen för vad jag klarar av i att gå omkring och göra ingenting trots allt som väntar på att tas om hand. Struntade i värmen och gick lös på det stackars bortglömda hörnet i trädgården.
Tog tyvärr ingen bild innan men kan säga att hönshuset knappt syntes…två stora högar med stenmjöl som blev över efter min grusgångsrensning förra sommaren, låg framför och hade redan börjat växa igen med ogräs av alla de slag.
Brännässlor, lönnplantor, skräppor och aklejor växte huller om buller och de stackars vinbärsbuskarna fick knappt luft!

Men nu är det uppröjt och de goda energierna kan flöda fritt igen. Såå förbaskat skönt att slippa gå och titta på eländet och undra ….när ska jag ha ork med det där i den här värmen?
För orken fanns där…om man bara ger sig den på det! OCH dricker litervis med vatten och vätskeersättning under tiden. 

Och igår fortsatte jag på baksidan av uthusen….där det också vuxit igen totalt, med tistlar, brännässlor och några gula blommor som jag inte vet vad det är men som tydligen klarar torkan bra för de har även börjat komma upp i gräsmattan inne på gården.
Underbar känsla att få ta fram trimmern..ta på sig radiolurarna och bara röja…..!!!!

Sen ta på sig tjockhandskar och slita undan höga nässlor och tistlar emellanåt, för det är för grova för trimmern. 

Gå där och röja och snegla på det alldeles ”lagomt stora lilla huset” bredvid…med den alldeles lagomt stora tomten….!!! Gå där och drömma och fantisera om hur man får köpa det och fixa till det till en åretruntbostad!
Precis lagom för två personer som önskar ett lite lugnare liv!   ;) 

Men som sagt…idag tar jag det lugnare…inte pga värmen för den har jag insett att jag kan hantera även om jag jobbar…men kroppen ber om ett lite lugnare tempo genom att ge mig halvsidig huvudvärk…ett typiskt tecken på att jag tagit i lite för mycket med högersidan!

Hade en lugn morgon med en stund för mig själv då Sv åkte ner och lämnade sopor till sopsorteringen och handlade lite. Och med tre sovande ungdomar på övervåningen tog jag och städade lite på gammaldagsvis….gammaldags och tyst, utan dammsugare!

Tog ut mattorna och skakade dem och sopade golven ”för hand” så att säga!   :) skönt och avkopplande att gå där och fösa ihop smulor, hund o katthår, torrt gräs och allt annat!

Sen plockade jag in lite nya blommor till Samus….

…hon som fortfarande finns med oss där på väggen….och i tankarna så att man ibland känner att tårarna är nära!! 

Saknaden kommer att sitta i länge…men har på något vis ändå accepterat nu att hon är borta, och kan känna tacksamhet för åren vi fick med denna speciella ”kattdrottning”…! Så trygg, värdig och underbar att ha omkring sig! 

Puss på dig Samus….!

Britta

Vet inte om jag skrivit om det förut, men visste ni att Herr Ek faktiskt har ”blivit med barn” så att säga! Menar inte den lilla bebiseken som börjat växa strax bredvid honom, nej den verkar ju vara tuff nog att klara sig själv, även om det säkert känns skönt att ha stora pappan inom någon meters avstånd.

Nej menar den här lilla plantan, som jag faktiskt tror är en hallonplanta, som tydligen tyckte att det här verkade vara en trygg och bra plats att börja växa på?

Den växer alltså mitt i förgreningen på Herr Ek och ser ut att må väldigt bra där i den mossiga ”klykan”!
Ser så sött ut, och man får känslan av att den verkligen är beskyddad och omhändertagen av den stora jätten till ek. Precis som om han frivilligt tagit på sig ansvaret för den lilla.

Typiskt naturens sätt att komma på egna överlevnadsstrategier.
Hur det gått till vet jag däremot inte men OM det nu är hallon?….får nog ta en stege och klättra upp och ta en ordentlig titt någon gång?….så måste det ju vara så att en fågel suttit i eken och ätit ett bär, tappat en del av det så att ett av fröna i det börjat gro och växa?
Låter ju smått otroligt men någon annan förklaring finns väl inte?
Ja eller så har fröet först passerat genom en fågels mage och tarm och helt enkelt bajsats ut där precis i klykan?
Fascinerande är det i alla fall!

Var ju till Gävle igår och fick veta allt om strålbehandlingen. Känns jätteskönt nu när man vet vad som gäller och hur man ska tänka framöver. Det blev fem veckor istället för tre som jag först trodde. Eller rättare sagt 23 behandlingar med start den 31 juli.
Första veckan har vi hyrt en stuga ca fyra mil från Gävle så då får jag ha Sv och Line med under dagarna, men resterande fyra veckor blir det boende på patienthotellet för mig.
Blir en ny och nyttig erfarenhet.

Tog med kameran ut igårkväll och fotade lilla Selma på en av hennes favoritplatser. Uppe på planket där hon har perfekt utsikt över tillvaron. 

Och så en avslutande bild på mina små flitiga Lisor som kämpar på i den tropiska värmen. Blir så tacksam när jag lyckas få blommor att överleva och till och med växa. Men så har jag också dragit ner på antalet rejält den här sommaren och i och med det så hinner man ju ge lite mer kärlek till dem man har.
Det är just det här jag menar när jag pratar om att byta boende till något mindre och mer lätthanterligt och överskådligt…..måste kännas roligare att ha något enklare mindre som man hinner med att sköta och pyssla om ordentligt än att ha ett stort vackert hus (som ju inte ens får chansen att visa hur vackert det egentligen är då underhållet ständigt sackar efter)  med stor gård som aldrig hinner få den uppmärksamhet det kräver, hur man än kämpar och sliter. 

Nej jag börjar verkligen bli redo för att reducera både boyta och ägodelar. För tänk att ha total koll på vad man äger och har och bara spara sånt som man faktiskt använder.
Vilken lättnad och frigörelse det vore! Inga stora uthus, garderober och skrymslen och vrår med kartonger och säckar som bara ”står på lager”….!
Ska försöka fortsätta med utrensningen när jag är klar med cancerbehandlingen.
Sägs att man kan bli väldigt trött av strålningen så tiden hemma på helgerna kanske kommer att ägnas åt lite lugnare aktiviteter?
Det största problemet i frågan om säckar och kartonger blir dock allt som finns kvar efter att pojkarna var små. Har ju sparat en massa leksaker, gosedjur och lite kläder och vart gör man av sånt egentligen?
Får nog ta sönerna till hjälp i den frågan? 

Nåja, huvudsaken är att man kommit till insikt och vet vad man vill sträva emot. Sen i vilken hastighet det sker får man se varteftersom.

Ha en fortsatt skön helg!

Britta

Aldrig trodde man väl att man skulle få uppleva en sommar med dagar då man väljer att vara inomhus pga ”för fint väder” ??

Dagar då man efter bara en liten stund utomhus känner att ..nej, puh….jag går in igen!
Men det fick man, för den sommaren är här nu!! I allra högsta grad?…(passande uttryck) ….   ;)  !

Passade på att göra sånt där som man faktiskt ibland måste även om det förträngs och skjuts fram  i allra möjligaste mån.
Rensa och sortera bland alla miljoners papper som man har och får i detta… som det brukar påstås att vi är på väg mot… ”papperslösa samhälle”! ? !

Så medan temperaturen där utanför steg till över 30 grader i skuggan satt jag i timmar inne i vårt svalaste rum och sorterade, rev ur pärmar, gjorde hål och satte in i pärmar….

…alltmedan sommaren fortsatte sin uppvisning där ute. En sommar som verkligen gett sig den på att gå till världshistorien….och det kommer den att göra! Tveklöst!

Men i förrgår fick vi nog av att sitta inne och pusta…kände att nej…imorgon bitti åker vi och försöker hitta lite mer hjortron…vi åker så tidigt vi kan medan värmen fortfarande är åtminstone hanterbar.
Så det gjorde vi! Fast så mycket till hjortron blev det inte…fanns inte så mycket kvar längre! Syntes tydligt att det varit andra där och plockat…och på ett vis kändes det faktiskt bra !
Då vet man att fler har fått chansen att samla inför vintern och ett par kg har vi ju i alla fall i frysen redan 

Lite blåbär fick vi dock tag i då vi fick tips om ett ställe av mina föräldrar som var uppe i fäbodstugan. Så efter att ha ätit frukost där gjorde de oss sällskap till platsen.

En stund plockade vi…men nog var det i varmaste laget!

Men någon påse att lägga i frysen blev det alla fall!

Är glad för varenda deciliter faktiskt och förhoppningsvis kan det bli mer bärplock nästa vecka?

Fast just nu kan jag inte göra upp några planer överhuvudtaget, för nu går vi bara och väntar på besöket på strålningsmottagningen i Gävle imorgon.
Då får vi veta när behandlingen ska starta och hur många veckor det blir?

Går själv omkring och liksom intalar mig att det nog blir tre veckor därför att kirurgen i Falun trodde det. Föreställer mig också att vi under första veckan försöker hitta ett semesterboende och sen bor jag resten av tiden på patienthotellet.

För är det något jag inte vill så är det att sitta och åka dagligen fram och tillbaka. Vet att det blir för jobbigt för min högkänsliga sida som inte gillar när det blir ”för mycket” att ha i huvudet. Och det är en typisk sån grej….att planera och hålla koll på ett resande varje dag!
Säkert ingen ”stor grej” för många men för mig skulle det betyda en total tömning av energin  och det blir nog ingen bra kombination med behandlingen?

Min mor undrade om det inte skulle bli väldigt tråkigt och ensamt att bo där under veckorna men ….tack vare att jag är som jag är så känns den tanken betydligt mer lockande och okej.
Att ha ett eget rum att stänga in mig på….läsa, skriva, lösa korsord, se på tv,gå på behandlingen, gå och äta, kanske till och med ha möjlighet att gå och träna någonstans?
Något slags gym kanske man har tillgång till? Eller så går man helt enkelt ut och tar en springtur?
Så om jag känner mig själv rätt….och det är ju det som blir så intressant att se om jag gör….så blir det inga problem med att tillbringa ett par veckor där.
Åker ju hem på helgen också så egentligen blir det inte många dagar det blir frågan om.

Tror också att det bara blir nyttigt för mig att vara för mig själv och i min egen energi ett tag…det är nog bra för alla någon gång ibland!

Nåja…får se efter imorgon hur den närmaste tiden ser ut! Blir skönt att få lite koll på det så att man vet vad som gäller. Är ju också något jag gillar. Struktur och rutiner!
Då blir jag som mest effektiv.

Ställde in kameran på ”sepia” igår och tog lite bilder. Visst är det en skön avslappnande, gammaldags känsla med det?   :)

Herr Ek i sepia….

…Line i sepia….

…och Rasmus …gamlingen …

…som fortfarande mest går omkring och funderar på om han ska vara ute eller inne?

Britta