lillasysterfix

Fick en lapp i postlådan häromdagen där det stod att vi idag mellan ett och halv fyra ska ha strömavbrott. Är ju bra att de förvarnar om detta och är tacksam för både vedspis och kamin här i huset.
Så nu är det matlagning och eldning som gäller här på förmiddagen. Är i alla fall glad att det inte är 20 minus ute, och att det inte verkar bli något jobb för mig idag heller.

Nåja, blev ett kort inlägg bara, och bilden på den ljuvligt sovande Samus i gröngräset får stå för både strömavbrott och ”ögongodis” för vintertrötta.

Britta

Okej…! Nu har äldste sonen varit här och skulle försöka få tillbaka mitt förra enkla fotoprogram…men tyvärr så var det mer avancerat än vi trott så han lade in samma som han har vilket egentligen är åt h….e för invecklat för mig.
Tror dock att jag i alla fall för tillfället och med alla instruktioner i minnet har lyckats förminska bilder så att jag kan lägga ut dem här men det är inte att ge sig på om en dag eller två?

De här två verkar i alla fall funka men vågar inte hoppas för mycket nu.

Oj…till och med den här kom visst med så än finns det hopp.
Den här är förresten ifrån våran skogspromenad i helgen som jag tänkte visa och berätta lite om i tidigare inlägg. Tänker dock inte göra något mer just nu utan hoppas bara att detta går att publicera som vanligt och sen kanske gör ett försök imorgon igen.

Håll tummarna nu för att det funkar!

Hörs och ses!

Britta

Har varit lite orolig ett par dagar. Rasmus har spytt ett antal gånger som inte är normalt för honom nu. Brukar vara  mer under vår och sommar då vinterpälsen ska fällas och det börjar ätas råttor, möss och fåglar igen.
Och inte är det hårbollar som kommer utan helt enkelt mat som han ätit. Men nu har det dock gått många timmar sen senast och han verkar må som han ska igen men…!?!
Man blir ju såklart påmind.
Påmind om att han i alla fall är inne på sitt 15de år nu så åldern  kommer väl snart att börja ta ut sin rätt?

Även Findus är inne på sitt 15de år och det är lätt att glömma det när de båda fortfarande är precis som de alltid varit.
Inga krämpor (synliga i alla fall),  inga beteendeförändringar, ingen ovanlig trötthet osv.

Känns så tungt att tänka på den dag de inte finns här på gården längre. Låg och funderade över det igårkväll och insåg att jag knappt kan komma ihåg tiden här innan de kom till oss.
Vi (jag och min dåvarande sambo)   flyttade hit 96 och trots att de inte kom förrän tre år senare så har jag inga tydliga minnen av tiden innan. Kommer ihåg att Rasmus i alla fall kom ca en månad före Findus och att min dåvarande katt Nisse som blev 18 år tog så bra hand om honom och var så snäll.
Tog hem halvdöda råttor ( inte så särskilt snällt ur människoperspektiv kanske men…) som han  kunde få öva sig på och leka med, stod ut med Rasmus lek, till en viss gräns i alla fall då han tyckte att lite uppfostran kunde vara på sin plats med en ”rak högertass”  :)
Lät Rasmus sova tillsammans med honom på härbrestrappen som var hans favoritliggplats på sommaren osv osv!
Annars känns det mest som om de funnits med här från första början och huset och gården utan dem kommer att kännas väldigt underligt!

Selma, som kom till oss 2002 är ju också på väg upp i en aktningsvärd ålder men med henne är det ännu svårare att inse det då hon pga sin ”litenhet” fortfarande ser ut som en kattunge  :)
Jamar som en kattunge gör hon också !!!
Dessutom är hon så pigg, rask och lätt i kroppen så på henne märks inga år än så länge i alla fall.

Så även om man någonstans i bakhuvudet vet att deras tid snart är över så känns det lite extra tungt att bli påmind om det.
Men vet också att jag ska vara glad och tacksam över alla dessa friska år vi fått tillsammans och jag vet också att de haft det bra!
Önskar också att slutet för dem blir det man hoppas på. Att de får dö härhemma eller att få somna in hos en veterinär.
Skräcken vore att de försvann och inte kom tillbaka mer. Yngste sonen sa också något liknande när Findus var borta ett par dagar i somras. ”Jag vet att Findus börjar bli gammal och snart ska dö men jag vill inte att det ska bli på det här sättet som han försvinner ur mitt liv”.  Och det kan man väl inte annat än hålla med om, att det helt enkelt inte vore något värdigt slut när man nu delat så många år tillsammans. Sonen var fyra år när Findus kom till oss och eftersom Rasmus sågs som äldste sonens katt så blev Findus såklart hans.

Men men…nu är de ju faktiskt fortfarande vid liv och till synes friska så  vi ska väl inte ”måla fan på väggen” som det heter.
Livet rullar vidare och än kan de ha flera år kvar.
Nu ska jag ta och göra upp eld och sen ge mig ut på lite snöskottning.
Kung Bore verkar fast besluten att ta igen de missade veckorna av tiden som rättmätigt tillhör honom

Sen blir det nog premiärtur på skidorna när sambon kommer hem från jobbet. Får väl se om vi klarar den med livet och hälsan i behåll. Ovant och osäkert kommer det att kännas.

På återseende!
Britta

Är väl bara såå typiskt att just nu när jag skulle sätta mig och skriva och lägga in lite bilder från våran lilla skogstur idag så inser jag att jag glömt att få hjälp med att få tillbaka fotoprogrammet som jag hade innan jag blev tvungen att lämna bort datorn på ”utrensning” pga ett envist litet virus som inte gick att bli av med.
Det betyder i sin tur att jag inte har möjlighet att förminska bilderna på det sätt som krävs för att kunna lägga ut dem här på bloggen så alltså blir det nog inga bilder idag.
Har alltid fått hjälp av äldste sonen när det gäller sånt och nu när han bestämt sig för att bo hos sin far ett tag så är det såklart inte lika lätt och snabbt fixat.
Suck!
Säga vad man vill om vuxna barn som fortfarande bor hemma men nog har det sina fördelar ibland…!

Och som läget är just nu så inser jag även att tiden inte tillåter att jag skriver mer eftersom yngste sonen (som inte tagit körkort än) ska ha skjuts till Mora och sin thaiboxningsträning där.

Så med risk för att ha gjort det tråkigaste inlägget hittills så måste jag säga , hej och goodbye….!

Hoppas att jag snart är tillbaka med bilder och berättelser!    

Ha det gott så länge!

Britta

Har varit så otroligt trött och totalt oinspirerad på senaste tiden. Känner liksom ingen glädje, förhoppning och lust inför någonting och skulle helst bara vilja ligga och sova hela dagarna.
Så nu på kvällen, medan jag väntade på yngste sonen som var på körkortsteorikurs så åkte jag till bibblan och lånade lite böcker med vackra naturbilder.
Hittade ett par stycken som jag ska ”gotta mig åt” när jag krupit till  sängs sen  :)

”Bläddrade” lite bland mina egna bilder också och valde ut några som får fungera som ”ögongodis” här på bloggen för vintertrötta hjärnor. Tyvärr så lyckades jag inte ladda upp två av de finare pga något” HTTP-fel” som datorn kallar det men tar med dem som funkade i alla fall.

Älskar motljusbilder , och hörde på radion häromdagen att just träd i motljus är svenskarnas favoritbildmotiv  :) Var faktiskt just två sådana bilder som inte ville gå med på att laddas upp tyvärr.

Den här gillar jag trots att den egentligen är ganska obetydlig. Får en lite mystisk känsla med den nämligen.

Den här tycker jag också ger en skön känsla…fast inte precis mystisk, utan den där underbara känslan av vår, nystart och hopp om livet Är förresten min ena systerdotter som fick stå ut med att stå stilla en stund eftersom hon hade så himla fina gummistövlar den dagen då vi var uppe vid vårat fäbodställe en sväng förra våren.

Samma tillfälle…och den här vet jag att jag haft med förut men den är värd att tittas på igen tycker jag  :)

Och till sist lite rinnande vatten (som nog är mitt absoluta favoritmotiv) i sånt där härligt kvällsljus som man bara inte kan lyckas med fotograferingen i  :)

Suck!
Nåja! Det är i alla fall mitten på januari nu och tänker man bara ett par månader framåt så är vi ju en bra bit på väg mot ljusare tider  :) förresten så tänkte jag just idag på ljuset då jag vid strax efter fyra insåg att det faktiskt inte var alldeles riktigt mörkt än !

Så visst finns det hopp om livet även om man känner sig ”trött som en mört” hela dagarna!

Men nu får det bli en kopp te och en macka i väntan på att ”husse” ska komma hem ….fler än jag som längtar!

Ha det gött!!!

Britta

Ja då är det verkligen vinter igen då och det känns som om hela helgen ägnats åt att bära in ved, elda och skotta snö!
Lyckades i alla fall färga håret på yngste sonen vilket ju var en av planerna för helgen. Något fotande blev det däremot inte men å andra sidan så var det nog lite för kallt för det också.
Nu sitter jag i alla fall nyduschad och med datorn i knä i tv soffan med en ”skidåkartittande” sambo  bredvid.
Helgen har verkligen ”gått på” i ett och även om jag fått väldigt mycket nyttigt gjort så ser vi båda fram emot nästa helg och hoppas på ett lugnare tempo då.
Sambon har ju jobbat hela helgen med långa jobbiga pass så vi är nog lite ”trötta i huvudet” båda två!

Vet ännu inte vad måndagen ger för mig eftersom man som timvikarie får vara beredd på att åka ut på jobb när som helst, men ärligt talat så skulle jag inte ha något emot en hemmamåndag med eldning och bara lite ”hemmamys” med gubben som är ledig då.
Tänker dock i alla fall gå upp tidigt eftersom sonen ska skjutsas till bussen som går vid 7 25 och packa ryggan så att jag är beredd på ev arbete. Avskyr att känna mig oförberedd när de ringer och vill inte behöva stressa iväg. Hellre går jag upp tidigt och ser till att ha mat och kläder för en arbetsdag i ordning.

Har inte särskilt mycket att skriva om och inspirationen är nog inte heller på topp så jag nöjer mig nog med det här och återkommer kanske imorgon om jag nu inte åker ut på jobb?
Blev bjudna till mina föräldrar på klabbe ( en typisk rättviksrätt) imorgonkväll och har jag dessutom jobbat hela dagen så kommer inte tiden och orken att räcka till för bloggande.

Men ha det så bra så länge !

Britta

Nej men Wilma och Wargen kanske??  

Hittade dessa spår (det högra) på en väg som vi parkerade vid för att gå på en liten skogspromenad förra helgen och eftersom det inte fanns några människospår i närheten så antar vi att det måste vara varg som tassat omkring där?
Jag lät alltså Wilma sätta sitt tassavtryck bredvid för att se hur stort det högra egentligen var och visst var det ganska stor skillnad på wilmas golden retrieverspår och det andra.
Har kollat lite på nätet och vad jag kan se så måste det vara avtrycket av en framtass.

Får en så skön känsla inombords när jag vet att dessa stora vackra djur varit på precis den plats jag själv befinner mig och hoppas hoppas att jag får se dem (live) någon gång i livet. Sambon har lyckats göra det två gånger vilket jag tycker är lite orättvist faktiskt
Visserligen har han ju levt tjugo år längre än mig också men det är sedan han flyttade hit till rättvik (ca 3 år sedan) som han sett vargarna, så en gnutta orättvist känns det i alla fall  :)
Här har man levt 42 år i samma kommun och så kommer han hit ifrån Hälsingland dessutom och nästan det första han gör är att närapå köra över en varg som kommer lunkande över vägen några meter framför honom!
Typiskt hälsingar att alltid vilja vara värst…  ;)

I alla fall så fick wilma nöja sig med att vara kopplad under skogspromenaden, för hur fina djur de än är så vill man ju inte bjuda dem på sin egen hund till lunch  :)

Annars så rullar det på nu med städjobb åt kommunen för mig och därför har jag helt enkelt inte orkat starta datorn under veckan som gått.
Vintern har ju så smått kommit tillbaka och det är med sorg i hjärtat jag tar farväl av denna hittills underbara snöfria vinter. TÄNK om vintrarna var så som det varit de senaste veckorna!!! Snacka om att jag skulle se fram emot dem då.
Men men, detta är ju mera normalt för årstiden och det är väl egentligen inte bra att förvirra naturen så som denna milda vinter gjort. Allt ska ju ha sin köldperiod och ett tag var jag lite fundersam över hur björnarna tänker och känner därinne i sina iden?
Går deras ”klocka” efter  tidsperiod, ljus eller värme?
Tänk om de skulle börja vakna i januari? Hemskt i så fall med en massa förvirrade, griniga och hungriga björnar i skogarna  
Men det är nog ingen fara ! Förmodligen är det tiden som styr deras sömn!
En tröst är i alla fall nu att även om vintern kommer nu så kan den inte bli så förbaskat lång som den brukar  !

Tog förresten en rolig bild på våran Rasmus idag!
Den är tagen med mobilen och därav dess dåliga kvalité men kände att jag ville visa denna otroligt kaxiga uppsyn! Han har dessutom tagit sig friheten att ligga på köksbordet vilket var förbjudet innan hunden wilma flyttade in. Numer måste vi ibland ställa upp kattmaten på bordet eftersom hon tar alla ensamma stunders chans att äta upp den och därför anser katterna att bordet måste vara en tillåten plats för dem med.

Den här bilden var också rolig då det ser ut som om man har halshuggit honom och lagt huvudet på bordet! Ligger en paprika bredvid också så fredagens middag blev nog kattgryta med smak av paprika….  :)

Nejdå…är så rädd om alla våra katter och så tacksam att de fått varit så friska och krya genom åren. Rasmus och Findus går ju in på sitt 15de år nu så det får väl börja räknas som gammelgubbarna i gården. Fast det märks inte ett dugg än faktiskt! De lever och går på precis som de alltid gjort så än hoppas jag att de har många år till kvar med oss.
Men nu ska jag ge mig av ut och stoppa i motorvärmaren en stund. Ska hämta sambon som slutar jobbet kl tio och eftersom kyla inte är något jag föredrar så får nog kupévärmaren stå på en stund innan  !

Imorgon är det lördag och det som står på programmet då är hårfärgning på yngste sonen och förhoppningsvis lite fotande med äldste sonen . Men vi får se vad det blir. Är i alla fall otroligt skönt att veta att man är ledig och kan göra vad man vill av dagen. Tyvärr så jobbar sambon hela helgen så jag kommer att sakna hans sällskap  

Men ha det så bra nu och njut av snön ni som kan!

Britta

Att slänga in ett supersnabbt litet inlägg. Har ärligt talat inte suttit vid datorn på flera dagar och alltså inte lyckats göra något inlägg på det nya året heller. Har varit mycket (alldeles för mycket enligt mig) med firande och släktträffar hit och dit så jag har helt enkelt inte haft tid och ro att skriva.
Nu sitter jag här nyss hemkommen från en tur till Hälsingland då vi varit på tvåårskalas för ett av min sambos barnbarn.
Trevligt och roligt naturligtvis men nu ser jag fram emot lite vardagslunk och rutiner.

Imorgon åker både gran och tomtar ut för i år och ett nytt fräscht år kan börja. Ska bli så otroligt skönt!
Har inte gett några nyårslöften förutom att jag ska och måste börja motionera lite. Har på sistone faktiskt gått upp nästan sju kilo och även om jag egentligen kan ”kosta på mig” några extra kilon så är det lite för mycket. Vill åtminstone bli av med fyra av dem för att känna att jag trivs med och mår bra i min kropp.
Så jag har faktiskt redan lyckats börja med att ta en promenad på minst en halvtimme om dagen och tänker fortsätta med det plus att jag drar ner på sötsaker under veckorna så brukar det ordna sig med vikten.
Det sägs att det blir svårare efter fyrtio att tappa vikt så vi får väl se hur det blir med det men tänker i alla fall inte ge mig förrän jag trivs med mig själv igen.

Men nu ska vi titta på ett nytt program på fyran som vi tror att vi kommer att gilla. Det stora äventyret heter det och är någon slags utmaning för vältränade kändisar.
Sen blir det filmen Simon och ekarna på ettan eller tvåan och den har jag velat se länge.

Så istället för promenad blir det tv soffan ikväll  :) men imorgonbitti innan julutstädningen blir det motion igen.

Ha det gott!

Britta

Lite sent att önska det kanske men bättre sent än aldrig heter det ju

Ja julafton är över för denna gång och den var precis så som man önskar sig. God mat, trevligt sällskap, julklappar och nöjda ”barn”  :)
Och saknade faktiskt inte snön särskilt mycket.
Det var dessutom en mindre snöstorm när jag vid femtiden på morgonen gav mig ut till frysboxen i uthuset för att ta fram mammas köttbullar. Vaknade strax före fem och och fick lite småpanik när tanken på köttbullarna slog mig som en blixt från klar himmel.
”Aaaah! Hjälp! Köttbullarna måste ju ut ur frysen!!!”
Har ju de senaste dagarna inte haft mycket annat än julmatsplanering i huvudet men just köttbullarna hade jag glömt att ta fram
Så det var bara att dra på sig morgonrock, jacka och ett par stövlar och ge sig av ut  !
Visst var det lite mysigt med snön då, särskilt när man fick gå in och krypa ner i sängen igen sen men det blev ju bara slask och plask av det ändå så det hade lika gärna kunnat låta bli.
Nåja, köttbullarna hann i alla fall tina tills gästerna kom!

Men nu ska vi strax se ett program på ettan som heter ”vid vägens ände” eller något sånt och handlar om en dam som bor ensamt och ödsligt någonstans i Lettland vid ryska gränsen. Tycker om sådana verklighetsprogram och denna typ av människor fascinerar mig.

Är kanske för att jag kan känna igen mig själv i dem som väljer att bo för sig själva någonstans ute i skogen  :) Ja inte för att jag gör det nu men just för att jag mycket väl skulle kunna tänka mig det.

Dags att sluta skriva nu men God jul och Gott nytt år i alla fall

Britta

Sitter uppkrupen i tv soffan och myser med ”gubben” och datorn  :)
Skulle egentligen bara testa att lägga ut en bild som jag hittade på ”allting gratis” eftersom jag inte har så många egna bra julbilder och det verkar ju funka perfekt.
Har just inget särskilt att skriva om. Vi var på bio igår med mina söner och såg Hobbit 2 i 3D.
Häftig upplevelse, men blev nog lite för mycket för min introverta lilla hjärna och slutade med en ordentlig huvudvärk pga alla nya intryck antar jag ?
Inte nog med att 3D upplevelsen var ny för mig så var det ju en film med få ”andningspauser”!
Ärligt talat så blev det lite ”to much” men döda kriga sparka slå osv för mig!
Visst är det häftigt att se alverna i högform och färden i tunnorna genom forsen var ju rätt så fantastisk men nja…! Det blev liksom lite för mycket krig för mig!
Tycker nog att första Hobbitfilmen var bättre faktiskt! Lite mer handling och story i den tycker jag.
Hur som helst så önskar jag ännu mer än tidigare nu att få se Avatar i 3D, eller vi ska jag väl säga för sambon är nog ännu mer fascinerad av den filmen än vad jag är.
Som tur är så har min svåger den på dvd och hittills tror jag att vi har lånat den två eller tre gånger  :)
Det är verkligen en upplevelse varje gång att se den filmen. Här kan vi snacka om story, även om min yngste son anser att den är alldeles för lik Pocahontas i handlingen.
Själv har jag inte ens tänkt den tanken men han har nog kanske en poäng där?
Nåja, hur som helst så älskar jag och sambon att se dessa vackra blå varelser, för att inte tala om naturen och miljön på planeten Pandora.

Annars rullar väl julförberedelserna på och imorgon är det liksom sista rycket eftersom jag ska jobba heldag på måndag.
Orkar nog inte med så mycket julstök då så det får bli julgodistillverkning, julgransklädning och tomteframtagning imorgon istället.

Såg på väderrapporten nu att det finns en liten liten chans till något vitt på julafton men det får bli som det blir med det. Tycker denna barmark är helt okej också och mörkret lägger sig ju tidig så man ser ju knappt hur det ser ut ute på julafton ändå

Skriver säkert mer imorgon men nu har sambon startat vattenkokaren så det är nog kvällste på gång tror jag!
Erkänner att jag är ganska bortskämd numer med en karl som både kommer med frukost på säng ibland och fixar te och macka på kvällen när han ser att jag har fullt upp med annat.
Önskar att alla fick uppleva ett förhållande som det jag lever i nu.
Kärlek, respekt och ett ständigt både givande och tagande från bägge håll. Precis som det borde vara!
Vet inte om det är en generationsfråga eftersom jag sällan hör från mina jämnåriga att de har ett förhållande liknande vårt där vi hjälps åt med det mesta utan förutfattade meningar om vem som ska göra vad ?
Män i min egen ålder verkar ta mer för givet att det är kvinnans sak att sköta det mesta av det praktiska hushållsarbetet trots att man tycker att det borde vara tvärtom?
Trodde att det var männen över 60 som tog för givet att deras fruar skötte det men i så fall har jag hittat ett ”undantag” från den regeln. (och tack gode gud för det)

Men nu står det både te och macka på bordet här bredvid så det är dags att sluta skriva.

Lycka till med julstöket och kom ihåg att njuta av den här tiden också och inte bara stressa!

Britta