lillasysterfix

Var ute häromdagen och plockade bort utebelysningarna och fick syn på min stackars lilla ängel som ramlat av ”klotet” den sitter på.

Såg så sorgligt ut där den låg och liksom kurade ihop sig på den kalla blöta jorden, precis som om den frös.

Skyndade mig att ta upp den och hittade ett bättre och säkrare ställe att tillbringa resten av vintern på.

Det fick helt enkelt bli i en ”blomlåda” tillsammans med ett av mina lamm  :)  satte först ängeln ensam i lådan/korgen men tyckte att det såg lite väl ensamt ut så lammet fick flytta ifrån sin mamma och syskonet och dela korg med ängeln istället !

Tycker dom ser ut att ha det ganska bra tillsammans….men ser nu att dom nog ska få lite granris eller något att sitta på.

Annars är det väl ganska tråkigt väder just nu och det känns som om vi befinner oss i något slags stillastående mellanläge mellan vinter och vår. Men på något vis så trivs jag med både och så det får väl hålla på bäst det vill.

Eken ser mest ut som ett spökträd nu men man vet ju vad  som ligger och väntar och gror därinne i knopparna  :)

Imorgon åker vi till Hälsingland en sväng och hälsar på sambons barn och barnbarn. Ska bli skönt att komma iväg lite efter den senaste tidens sjukdomar och innesittande.

Kameran följer såklart med men brukar tyvärr inte bli så flitigt använd.

Ha det bra så länge!

Britta

Ja idag är det en sån där seg och luddig dag. Går lite i halvdvala efter en natt med orolig sömn och stört omöjligt att somna om efter halv fem då jag vaknade av att Findus stod och krafsade på sovrumsdörren.
Men lyckostunden idag var i alla fall i morse när jag för första gången i år drack mitt morgonkaffe ute på bron medan wilma gjorde sin morgontoalett i form av kissning och rullning i den lilla snön som finns kvar. (obs! inte på samma ställe)
Kan inte neka till att vårkänslan fanns där på en gång och att jag till och med tyckte att det doftade vår…men det kanske mest var inbillning  :)
Det roliga är att när jag senare läste Jonna Jintons blogg (som blivit en av de bloggar jag följer dagligen) så hade hon också fått sin första ”utemorgonkaffekopp” idag…skoj med sådana sammanträffanden tycker jag, och undrar just hur många det är i Sverige som gjorde likadant i morse? Vore skoj att veta det!
Efter en jobbig förmiddag med väntan i en och en halv timme på ett läkarbesök för sambon och sedan ”raggande”  av ett framdäck åt mig, eftersom vänster framdäck gått sönder på något vis så att det kändes som att åka på en kullerstensgata vid vissa hastigheter, så kom vi inte hem förrän vid halv ett någon gång.
Låter väl inte så sent förstås men eftersom vi skulle vara på vårdcentralen kl nio och sen ”bara” åka till en däckfirma och skaffa ett nytt däck så hade vi nog tänkt oss att vi skulle vara hemma betydligt tidigare.
Nåja,  allt löste sig i alla fall till slut.
När vi sen fått i oss lite lunch och eldat så kände vi båda att det var dags för en liten middagslur, men jag vet inte vad det är med mig nuförtiden? Kan nästan aldrig somna mitt på dagen som jag alltid kunde förr.
Känner mig hur trött som helst och nästan yr av sömnbrist ibland men nej….det är alldeles för många tankar som snurrar i huvudet.
Oroar mig för alldeles för mycket för alldeles för många olika saker. Saker som jag ändå inte kan veta hur de ska utvecklas och lösas.

Känner mig ungefär såhär stor och stark
emot omvärlden då!!

Sen har jag också en sån där ”ovanligtontiarmendag” idag och det är något som tar och tär på psyket en hel del kan jag erkänna. Det går ju väldigt upp och ner med smärtan men när det är som värst som idag känns det från ena sidan av halsen, ner över axeln, bak på och under skulderbladet ner till där revbenen börjar ungefär, plus att det strålar och molar ut i armen och fingrarna. Smärtan är liksom brännande och värkande och svår att ignorera. Handen känns också varm och svullen vilket känns hela tiden och som om jag vill gå och ta på kalla saker för att kyla ner den. Tycker det är konstigt att den känns varm eftersom den borde bli kall istället då cirkulationen väl måste vara sämre dessa dagar?

Men men, nog med gnäll och ”gnööl” nu! Finns såklart dem som har det mycket mycket värre och som sagt, vissa dagar känns det knappt någonting. Sen är det ju inte alla som delar livet med en massör heller så inte har jag mycket att klaga på.

Får ta och rycka upp mig och
tänka lite positivt istället  :) 

Nu ska jag strax köra yngste sonen till teorilektion så det är dags att stänga av datorn och försöka få till ett lite mer acceptabelt utseende  :)

Ha det bra och försök hitta det positiva i livet!

Britta

Njae….! Beror väl på vad man måste och inte idag?!
När jag skulle skjutsa yngste sonen till bussen ett par km härifrån och en väg som går över stora öppna åkrar där det driver igen på fem minuter så var det inte särskilt mysigt kan jag säga!
Insåg tack och lov i alla fall i tid att vi inte skulle komma längre än de ca knappt 100 m vi hade till syrrans infart där vi kunde vända och ta en större och åtminstone lite säkrare väg.
Trodde att bussen till Falun redan gått men chansade att ta oss ut på ena riksvägen (som går mot leksand) och förhoppningsvis genskjuta bussen innan den passerade korsningen för riksväg 70 och 80 (70 går från mora till leksand och 80 från rättvik till falun) och snacka om tur när vi kommer fram mot korsningen, ser att bussen precis svänger ut på väg 80 och kan tack vare att det är ett omkörningsfält en kort sträcka pga brant backe köra om bussen och släppa av sonen vid hållplatsen som vi skulle ha tagit oss till om det varit plogat på byvägarna här  :)
Förstår dock att de som plogar var tvungna att prioritera vägarna som skolbussarna åker.

Men tog mig i alla fall hem till slut och nu när jag sitter här i soffan med datorn i knä och snön som yr utanför så kan jag faktiskt tycka att det är mysigt.
r

Katterna däremot är ganska bekymrade över detta busväder.  ”Vad är det frågan om egentligen!” Tycks Samus tänka när hon tittar åt alla håll utan att knappt se ut genom de snöiga fönsterrutorna.

Tog fram objektivet som är både zoom och macro men får inte till såna macrobilder jag skulle önska ändå. Krävs ett dyrare objektiv som endast är till för macro om man ska kunna ta riktigt riktigt nära med bra skärpa.
Ville så gärna få med snön på fönstret i närbild men efter otaliga försök med inställningar av alla de slag gav jag upp.  :)

Om den här varit riktigt skarp och ännu mer i närbild (macro) så hade den nog blivit riktigt bra!

Den här med. Särskilt om droppen som är på väg att rinna ner och som reflekterade något grönt hade blivit riktigt skarp.

Nåja…annars händer väl inget särskilt idag. Är väl bara att hålla sig inne tills vädret lugnat ner sig lite, sen ner till rättvik och handla lite helgmat. Inga större planer för helgen heller då vi fortfarande är lite krassliga efter förkylningen som härjat i hela familjen.
Kanske återkommer idag eller så i alla fall imorgon skulle jag tro.
Fick just syn på en annan sak som vore rolig att fota med macroobjektivet  :)
Men det blir inte alltid som man tänkt sig så vi får väl se.

Ha det gott och var rädda om varandra!

Britta

Ja, fast det gäller nog inte wilma som verkar tycka att det här med att ha både husse och matte hemma som sjuklingar är en väldigt behaglig tillvaro.
För är man en golden retrieverdam på snart 13 år så är det helt okej att tillbringa dagarna i soffan framför tvn  :)
Tog den här bilden efter att hon just hoppat upp i soffan och precis när hon ska lägga sig så vickar den rosa kudden omkull alldeles framför huvudet på henne…och hon var ju inte sen att utnyttja tillfället.
”Varför ska inte jag få ha kudde när ni alltid ska ha det” verkar hon tänka  :)

Annars börjar vi (människor) känna oss ganska less på den här lata, enformiga inomhustillvaro och får väl både sitt och liggsår snart av allt tv tittande.

Känns som om man skulle föredra det här…

Framför det här nu faktiskt….

Men men…ska väl egentligen inte klaga ! Har ju inte varit sjuk och förkyld på evigheter så kroppen kanske till och med behöver denna paus från ”verkligheten” ??

Tack och lov så har ju i alla fall solen visat sig de två senaste dagarna och den gör att man får lite hopp och framtidsvisioner. Vilken skillnad det gör på ens sinnesstämning så fort det där lysande värmande klotet släpps fram bakom molnen?    :)

                                                 Det värsta är väl att man ”luras” litegrann att
tro att våren är närmare än den är.

Men nu ska vi snart titta på gänget från Glada Hudikteatern och tänkte hinna med att fixa lite kvällste innan så säger tack och hej för idag!
Hoppas vara tillbaka imorgon igen!

   Britta      

Något känns annorlunda idag…. som om ”taket” liksom höjts…..som om sinnet känns öppnare….rymligare….ljusare….gladare….muntrare…?

Som ett kärt återseende
en svag påminnelse
om att andra tider är på väg

Som att vakna upp ur en lång tung dröm…..ett sinne som äntligen hittat ljuset det letat efter….saknat och längtat efter!

En strimma letar sig in
först över golvet
vidare upp längs möblernas vinterdammiga sidor
stannar, vilar och värmer

kattens blick avslöjar den
njutningen är uppenbar
det är något som värmer
 kittlar och gör gott på ryggen

det är något som speglar sig i bakgrunden
likt en passande aura kring katten med den kloka blicken

Det är en annorlunda dag idag….det finns något i luften som vi saknat….det är solen som hälsar på…!

Britta 

Har ju alltid mer eller mindre funderat över mig själv, min personlighet och varför jag är som jag är dvs har svårt att identifiera mig med och känna mig som andra.
Introvert har jag ju förstått att jag är, men när jag av en slump  hittade läsning om karaktärsdraget (för det räknas inte som störning/sjukdom utan en egenskap/karaktärsdrag ) ” hsp” och kunde svara JA på alla frågor i testet så kändes det skönt och som om att ha ”hittat hem” så att säga!
Frågorna i testet var följande!

Lägger du märke till småsaker/detaljer i din omgivning?
Ja, det är ju det jag gör!  (sambon är likadan, tack och lov) Ser och uppfattar saker som andra bara ”rusar förbi”, tex en särskilt vacker fågelsång, ett höstlöv som placerat sig på ett ovanligt och passande konstnärligt ställe, ”frostmönster” på tex bilen, ett ovanligt vackert ljussken ute.

Påverkar andras sinnesstämning dig?
Väldigt mycket kan jag säga. Har därför svårt för människor som växlar mycket i humöret. Tar också väldigt illa vid mig om någon säger något bryskt och elakt till mig.( Måste bearbeta det i evigheter efteråt.) ”Går sönder” inuti om folk i min närhet är väldigt ledsna. 

Är du smärtkänslig?
Ja, försöker oftast dölja det, men avskyr att ha ont och tar gärna smärtstillande medel. Smärtan i armen/axeln som jag haft i flera år nu av och till har jag ändå på något sätt vant mig vid och vill inte gå omkring och klaga över det, men när det är som värst påverkar det mitt humör och min livslust starkt, även om jag försöker hålla det inom mig. 

Vill du dra dig undan och vara för dig själv i lugn och ro när det varit mycket omkring dig?
Ja, måste vara för mig själv ibland för att fungera och orka samspela med andra. 

Påverkas du starkt av effekten av koffein?
Ja, är oerhört styrd av att få mitt morgonkaffe,(dock inte innan jag ätit frukost utan en stund efter), och mitt kaffe efter lunchen. Uteblir det så får jag garanterat svår  huvudvärk och en trötthet som nästan inte går att stå emot. Har därför alltid koffeintabletter med mig på tex resor om det skulle bli så att kaffekopparna inte kan drickas när jag är van  :)

Blir du påverkad/överväldigad  av ljus, ljud, dofter mm?
Ja, miljön omkring mig är väldigt viktig. Är väl därför jag springer och tänder/släcker lampor/mysbelysning i precis (enligt mig) rätt tid. Kan kännas väldigt irriterande om jag kommer hem mitt på dagen och en ”myslampa” i ett fönster fortfarande är på. Ljud vid fel tillfälle och i fel miljö har jag också väldigt svårt för som tex ljud från tvn tidigt på morgonen, bakgrundsmusik i butiker, skränande radio som är igång på tex en arbetsplats, köksfläktens sus kan få mig att känna mig rastlös och orolig (sambon är likadan), likaså starkt blåsväder. Dofter är också viktiga och luktar ofta på tex mina kläder för att känna att de är okej att ta på sig,kan också bara stanna upp och ”dra in”doften av tex blommor, grönska, jord, mark och skog när jag är utomhus. Känner till och med på doften i luften när det är regn på gång. Det liksom ”luktar regn” då, fukt och väta.
Har också svårt för högljudda konversationer på morgonen och att ”fel” lampa tänds innan jag är riktigt vaken.

Har du ett rikt och invecklat ”inre liv”?
Jo, det kan man väl lugnt säga  :) . Fantiserar och dagdrömmer en hel del och i vissa perioder är det som om jag ”lever” mer inombords än i verkligheten. Kan nog jämföras med personer som tar sin tillflykt till dator och tv spel när verkligheten känns för jobbig. 

Konst och musik berör mig djupt!
Ja, blir oerhört påverkad av musik och har perioder då det är en viktig del av mitt dagdrömmeri. Musik som passar till mina fantasier helt enkelt. Vissa målningar har också stor känslomässig påverkan. Har svårt för tavlor som ”stör” och sticker ut för mycket, och kan å andra sidan sitta länge och betrakta och njuta av ett motiv som jag tycker är fint. Njuta, beundra och begrunda.

Är lättskrämd?
Fråga min äldste son och du får ett gott skratt till svar  :) jo jag är väldigt lättskrämd och ”hoppar till” av minsta oväntade ljud, vilket naturligtvis frestar och roar folk i min omgivning som känner till hur reaktionen blir av ett enkelt plötsligt ”BU”  

Blir du nervös av att behöva utföra många saker på kort tid?
Ja, är ju därför jag har svårt att passa in på dagens arbetsmarknad. Ge mig ett fysiskt tungt arbete i skogen istället så orkar jag hur länge som helst! 

Blir du irriterad av att behöva stressa ?
Ja, är väl lite samma sak som föregående men stress funkar inte alls ihop med mig. Blir liksom ”stopp” i både kroppen och knoppen då.

Blir du uppjagad/överväldigad när det pågår för mycket runtomkring dig?
Ja, vill ju helst bara fly undan och gömma mig i en ”egen vrå” då!

Förändringar i livet får mig ur jämvikt!
Ja, är ett riktigt ”vanedjur” och vill gärna ha mina rutiner och ordning för när var och hur saker ska göras. Gillar inte spontana infall!

Undviker du situationer/stora tillställningar?
Ja, verkligen. Gillar inte stora folkmassor, fester och andra tillställningar. Avskyr att handla vid ”rusningstid” tex och gillar inte att ”shoppa” och ”springa på stan” . Till och med facebook är för stressande och socialt för mig. (är inte med där längre såklart)

Tävlingar och att prestera under iakttagande gör mig nervös och osäker och gör så att jag gör ett dåligt resultat!
Ja absolut, hjärnan liksom låser sig om jag känner mig betraktad. Annars kan jag vara hur duktig och effektiv som helst, dvs om jag är ensam alltså.

Blev du betraktad som  blyg och känslig som barn?
Ja, jag var blyg och känslig som barn. Mamma kunde till och med vara tvungen att sitta med till en början när jag skulle leka med kompisar. Att gå på kalas var egentligen min stora skräck. Ville helst vara hemma hos mig och leka, inte följa andra hem.

Att vara en hsp människa innebär helt enkelt att man tar in fler intryck och bearbetar dem djupare. Man kan också uppfattas som överkänslig och osällskaplig då man ofta ”lämnar sällskapet” tidigare än andra pga den trötthet sociala sammanhang skapar.
Sociala aktiviteter flera gånger per vecka tröttar ut och ensamhet upplevs aldrig som uttråkande.
Bara få intryck kan sätta igång en ”hel film” av tankar på våran ”inre bildskärm”.
Man har ofta god intuition och känsla för andras behov, är en god lyssnare och kan lätt bli den som andra vänder sig till när de behöver prata. Mediciner har god effekt på oss och regelbundna mattider är viktigt! Stämmer väldigt bra på mig och min känsliga mage och blodsockernivå. Sömn är också väldigt viktigt och för mig är ofta dagen efter en natt med dålig sömn förstörd och upplevs som om att befinna sig i ett vaccum som bara ska genomlevas.

Ja så visst är jag glad att jag hittade denna egenskap som stämmer så väl in på mig. På sidan sensitiv-hsp.se finns det mycket mer att läsa om det här, om det är så att man känner igen sig och är nyfiken.
Kul att läsa andras inlägg och kommentarer och se att det finns så många som fungerar som en själv.

Men nu ska jag ägna mig åt herrarnas stafett i OS.

Ha det bra!
Britta

Tillbaka i soffan igen efter en usel natt med täppt näsa, svullen ömmande hals, svettningar och ”frysningar” om vartannat osv osv.
Men är ju knappast ensam om det i dessa förkylningstider.
Båda sönerna har det likadant.

Älsklingen däremot är tillbaka på jobbet igen. Vansinniga arbetstider när han jobbar till 22 på kvällen och sen ska börja 7 30 morgonen efter. Han har alltid svårt att somna efter dessa sena kvällar. Vet ju själv hur det kan kännas som om man fortfarande är kvar på jobbet efter en lång tuff arbetsdag.

Just det…skulle ju skriva lite om muggen på bilden. Eller egentligen är det inte mer än att jag bara ville ge den lite extra uppmärksamhet. Hittade den på Erikshjälpen och blev förälskad direkt.
Det är en Nittsjömugg vilket betyder lite extra för mig då min mor ju vuxit upp i Nittsjö och många av hennes släktingar arbetat på fabriken.
Nittsjö keramik har ju därför alltid funnits med under min uppväxt också och kanske ger det en trygghetskänsla på något vis? Är i alla fall väldigt förtjust i det och har alltid varit.
Den här formgivningen och färgsättningen var dessutom okänd för mig och antar att den är ganska gammal.
Tänk om jag skulle hitta fler av samma sort? Lovar att jag slår till direkt då. Så enkel och ändå så vacker och speciell tycker jag.
Och som om det inte var nog!!
Den är otroligt ”god” att dricka kaffe ur också. Lagom stor och ändå lagom ”smal” för att hålla värmen bra.

Puss på dig! Älsklingsmugg!

Annars har vi en riktig slappardag här, katterna och jag.
Två med mig här i soffan. En på imperialsängen som jag visade i förra inlägget, och en i våran säng.
Wilma ligger ute i hallen nära dörren, vilket hon brukar när hennes älskade husse inte är hemma.

Antar att hon längtar och sörjer och kommit på att bästa sättet för att få tiden att gå är att sova bort den. Dessutom har hon extra koll på dörren och när han kommer, om hon ligger riktigt nära den.
Ute har det blåst upp till snöstorm och på ett vis är det skönt! Känner inte att man måste gå ut idag överhuvudtaget!
Orkar inte heller förresten. Hela kroppen känns tung och orkeslös och har bestämt mig för att verkligen vila.
Inte ta någon tablett heller, vilket jag knaprat ganska bra på sista tiden för att orka med förkylning kombinerat med arbete.
Så idag ska jag bara låta det onda få vara och verka. Känns ju alltid lite extra i armen och axeln som jag ofta har ont i nu när jag är förkyld. Verkar som om de svagaste delarna av kroppen känner av förkylning mest och i första hand?

Men nu kallar tvättmaskinen på mig. Har en enerverande ”pipsignal” när den är klar. Önskar att man kunde stänga av den men har inte luskat ut om det går än. Känns som en onödig och bara irriterande ”egenskap” hos en tvättmaskin.
Men så j..la typiskt för vårt stressade, galna,” prestations och måste hinna så mycket som möjligt på så lite tid som möjligtsamhälle”.
Man vet väl för tusan att man startat en tvättmaskin? Och dessutom står ju exakt hur lång tid en tvätt tar innan man startar den så varför måste det låta som om man vore på Mc Donalds när den är färdig??
Ni vet den där ständigt pipande signalen som personalen på Mc Donalds måste stå ut med. Fy f säger jag vilken stress inombords den måste skapa.

Men nu ska vi inte gå in på detta vansinniga nutidstempo…blir bara arg och ledsen av det. Får ta det i nästa inlägg kanske?
Ha en lugn skön helg ni som kan!

Britta 

Fredagkväll och stackars förkyld gräsänka som jag är (i alla fall några timmar tills älsklingen slutat jobbet kl 22) så tog jag och gick runt härhemma med kameran en stund. Man (jag i alla fall) hamnar ju i något slags ”icketidsexsisterande” tillstånd när man sätter igång med att fota, ställa in vitbalans, iso, slutartid, ändra stativbenlängden osv och vilket är ett bra sätt att få tiden att gå när man längtar efter någon.
Första fotot visar en liten del av våran största och väl finaste kakelugn (synd att den är brun bara tycker jag?) .

Det lite lustiga är att den egentliga anledningen till att jag fick för mig att börja fota var att jag skulle få med ett av de hjärtan som finns här i huset på bild, men på något sätt så försvann den bilden i hanteringen sen och det enda som finns kvar av det motivet är hjärtat som syns på skafferidörren till vänster på bilden.
Hade alltså tagit en närbild av det söta hjärtat som sitter på gamla dassdörren som vi tagit in som skafferidörr men när jag äntligen lagt in bilderna i datorn och förminskat dem med hjälp av mitt avancerade fotoprogram så fanns inte den bilden med. Alltså får den här bilden representera ”hjärtebilden” för idag när kärleken står i centrum.
Fick förresten min present redan igår i form av en skön och varm poncho (vet inte om det stavas så?), alldeles för dyr present egentligen men blev såklart glad ändå.

Ännu en köksbild eftersom jag tyckte att det såg så mysigt ut nu på kvällen med de tända ljusen. Man blir ju lätt hemmablind annars men nu när jag började fota så tyckte jag att jag hittade fler och fler motiv.

Köpte ett par billiga murgrönor på hemköp häromdagen eftersom mitt krukväxtinnehav är en katastrof. Har i stort sett mest bara orkideér vilket verkar vara det som klarar sig bäst här hos mig som inte är den bästa på att komma ihåg att springa runt med vattenkannan  :) Hade lite dåligt med ytterkrukor men hittade mormors gamla tillbringare som passade utmärkt som just det tycker jag.

Gillar den här kontrasten mellan modernt och gammalt, och då tänker jag på den kantiga ikealampan som står på golvet bredvid imperialsängen som älsklingen tillförde när han flyttade in. Är naturligtvis inte den sängen vi sover i utan står i tv rummet som prydnad, och kattsäng förstås.

På skåpet står ett foto av min svärmor som jag tyvärr aldrig hann lära känna. Träffade henne två/tre gånger innan hon dog men i och med att hon var ganska dement så förstod hon nog aldrig riktigt vem jag var. Har i alla fall förstått och kände bara efter de få möten vi hade att hon var en väldigt varm och snäll människa. En sådan som aldrig sa ett ont ord om andra och aldrig hetsade upp sig över småsaker utan hittade förklaringen på sådant som kunde upplevas som fel och negativt.
Brukar tända ett ljus för henne på fredagkvällarna eftersom det känns som om hon är med oss ganska ofta och tittar till hur vi har det.

En annan som håller koll på oss och huset är den lilla ”hustomten” eller trollkarlen eller vad man ska kalla honom som vi köpt på Nittsjö keramikfabrik. Vi båda blev förälskade direkt och kunde inte motstå honom  

Och det här är en målning och porträtt av mannen som jag just nu sitter och väntar på. Någon vän till honom som målade av honom i hans ungdoms dagar  :)  kul och värdefull bild att ha.

Måste visa den här ”grejamojen” också som vi hittade på Erikshjälpen sist. Har googlat mig fram till att det är en kardbräda, alltså ett verktyg man använde förr att karda ullen på. Det syns inte här men det runda i mitten är en massa vassa små piggar som själva kardningen utfördes på. Såg att någon gjort en ljusstake av en liknande och klämt fast ljus på taggarna. Fint och originellt faktiskt!

Tar med en bild av en av de fina ljuslyktor jag köpt genom världsnaturfondens försäljning som barn och ungdomar brukar ägna sig åt inför julen. Lyser så fint och har fina motiv av vilda djur. Tror att den andra jag har, har delfiner som motiv.

Och till sist en bild av den så gott som ständigt sovande Findus  :) . Han vet hur man fångar dagen han, och att göra sanning av uttrycket ”mindfulness”.  Faktum är att han legat här i gungstolen sen kl fem/halv sex ungefär när jag lade ner honom där efter att själv suttit där en stund och gungat med honom i knäet. Tror nästan inte att han märkte att jag flyttade på mig och lade ner honom.
Nu är klockan halv tio och eftersom halsen värker och jag känner mig tröttare än vanligt så ska jag nog följa Findus exempel och krypa till kojs.

Måste bara ta lite te och macka först. En vana som jag har väldigt svårt att sluta med.

Ha det gott och en bra helg i kärlekens tecken  :)

Britta

Det här…..

det här…

det här…

det här…och…

det här !

Erkänner att det börjar smyga sig på nu igen. Trots att jag trodde att det skulle kännas så mycket lindrigare nu bara för att vintern inte kom förrän i januari…och trots att det känts ganska roligt att åka lite skidor.
Men kommer inte ifrån att….jag är inte någon vintermänniska!!!

Vill ha sol, rinnande vatten, jord, mark och skog med grön mossa att vandra omkring i. Känna dofterna från marken, höra fåglarnas sång och känna solens värmande strålar!

Britta

Ja idag har jag haft en lite underlig känsla när jag varit härhemma!?! Kan inte sätta ord på det utan bara känslan av ”rörelser”, ”ljud” , ”stämningsförändringar”…”närvaro”..mm.
Det allra underligaste är kattlätet som hörts ett par gånger utan att jag hittat någon förklaring till det.
Nu kan man väl tycka att det väl inte är särskilt konstigt med tanke på att vi ju faktiskt har fyra katter men det är med katter som med småbarn…man lär sig deras egna ljud och märker direkt när det är något man inte känner igen.
Första gången jag hörde det var när jag var vid hönshuset och skulle öppna luckan när jag kom hem från jobbet. Behövde bara göra halvdag idag så vid elva på förmiddagen var jag hemma igen. Såg att ”husse” inte öppnat åt hönsen än och tänkte att eftersom det är så pass varmt ute så kan de få vädra en stund.
Såg inte till någon av våra katter men när jag hade öppnat luckan och skulle gå ut ur hönsgården så hör jag ett lite sådär sorgset och bedjande jamande som okastrerade hanar och honor kan låta när de letar efter en partner.
Låter väl inte heller så konstigt eftersom våren ju närmar sig så smått och det väl har börjat frias lite här och där bland katter men grejen är den att det här var såå nära så att jag genast tittade ner kring fötterna på mig.
Kände som sagt inte heller igen jamandet och sa ”Är det du Samus?” Högt för mig själv eftersom hon är den absolut mest pratsamma av våra och den enda jag kunde tänka mig.
Men nej, ingen katt i närheten. Väntade på ännu ett läte för att kunna lokalisera det men hörde inget mer…DÅ!

Sen tänkte jag väl inte så mycket mer på det utan gick in för att byta från arbetskläder till ”hemmakläder” och äta lite lunch. Satt vid köksbordet och bläddrade i lite reklamblad när plötsligt jamandet hördes igen. Alldeles nära och liksom bedjande på något vis.
Ryckte till och tittade mig omkring,  men Rasmus låg som vanligt halvt medvetslös på kökssoffan och ingen annan katt var i närheten. Fick för mig att en katt skulle vara instängd någonstans och tog en runda i huset för att öppna lite dörrar men…nej..ingenting!

Gick och öppnade ytterdörren med hopp om att höra jamandet igen och kanske få syn på någon okänd ”friare” som hoppades på att komma åt någon av våra honor (lyckligt ovetandes om att de är steriliserade båda två) men nej…alldeles tyst därute.

Ja, sen hörde jag det inte mer men har ändå resten av dagen haft en känsla av en ”närvaro” på något vis… nästan som om man tyckt att något rört sig och försvunnit när man gått ifrån ett rum till ett annat och i nästa sekund känslan av att vara förföljd…!

Väldigt märkligt måste jag säga men i och för sig inte första gången härhemma…jo …kattlätet

är första gången och väldigt svårt att förklara. Om det varit på avstånd jag hört det så hade jag inte alls reagerat men när det låter som om katten ifråga är alldeles bredvid en, då blir man fundersam.
Sen har det varit lite andra ljud som jag inte är van vid och har inte ens brytt mig om att hitta förklaringen på, för den enda förklaringen är nog att vi helt enkelt har lite besök här.
Känner ju av det båda två lite då och då men eftersom det absolut inte är något negativt så störs vi inte heller av det. Blir snarare en ännu trivsammare känsla härhemma då så det är ju bara positivt.
Däremot har det där kattlätet gett mig lite att fundera på.

Visserligen har ju tankarna på sistone gått till Ebbe och funderingar på vad som hänt honom och vart han tog vägen, men? Vi har ju inte sett honom sedan i början på förra sommaren så antingen har han hittat ett nytt hem eller så är han på andra sidan.
Och om det nu skulle vara han som är här och hälsar på lite så hoppas  jag verkligen att han har fått ro och mår bra där han är nu. Vart han än är!?!

Men nu är det dags att krypa till kojs! Darlingen min jobbar till tio så han borde väl komma ganska så snart men innan dess har jag nog hunnit värma upp sängen åt honom  :)

Ha det gott och snart snart är våren här!

Britta