lillasysterfix

Har tyvärr ingen bild att bjuda på idag men kände att jag ville göra ett litet inlägg ändå.
Var ett tag sedan sist nu igen och får skylla på jobbet.
Piggnade ju till såpass så att jag gick till jobbet på torsdagen. Tack och lov så behövdes jag bara en halvdag och det var nog en lagom start efter dunderförkylningen.

Däremot blev fredagen dubbelt så jobbig med stress och 8,5 timmars arbetsdag, därav blogguppehållet.
Men så blev det ju lördag igen och tyvärr så gick alla mina kreativa planer i kras eftersom jag av någon anledning lyckades pricka in en usel natt vad gäller sömn  :(.
Mitt behov av minst sju/åtta timmars nattsömn är otroligt stort och blir det något ”knas” med det så har jag alltid och utan undantag en sk ”Zombiedag” att vänta dagen efter.
Förstår inte nu hur jag överlevde småbarnstiden med nattvak  osv, men dels så var man ju typ 20 år yngre och sen tror jag att man får någon slags extra ”boost” av mammahormoner då som gör att man klarar av dagarna ändå.  
Så idag har jag mest gått runt och varit besviken på att inte kunna göra så mycket som jag tänkt och hoppats på.
Men men…det är ju säkert en mening med det också och förmodligen så är det någon ”skyddande ängel” som sett till att jag var tvungen att ta det lugnt och vila idag med tanke på kommande arbetsvecka.
Det blir tufft på jobbet i veckan och ännu tuffare med tanke på att vi ska börja med veden härhemma.
Så en vilodag skadade nog inte för armar och axlars skull även om jag tycker att det är urtråkigt att inte göra något ”kreativt” när man väl har tiden och chansen.

Är så mycket man vill nu efter en vinter framför tvn.

Men efter en liten middagsvila på dagen och en treo mot huvudvärken så kom jag i alla fall igång med att börja mäta, klippa och räkna ut hur sommargardinerna jag ska sy ska se ut  
Tack vare att min underbara livskamrat och stora kärlek tog hand om matlagningen så kunde jag jobba ostört i min lilla tankevärld när det gällde centimetrar, metrar, band osv så nu är själva planen för gardinerna klar.
Blir nog de billigaste hittills eftersom tyget består av ett gammalt lakan vilket jag ska sy på fina vävda band på och tror att det kommer att passa bra i vårat lilla kök.  
Tänkte ha med lite bilder på banden men blir nog inte idag i alla fall.

Men nu ska jag först och främst sy ett litet fodral till min telefon och om det blir lyckat blir det kanske en bild på det också imorgon.
Har en idé som jag inte vet om den kommer att fungera men hoppas på det  :)

Ha det bra och var rädda om varandra!

Britta

Har inte tid och lust med några mer sjukdomar… trodde att förra förkylningen för ca två veckor sedan skulle vara den sista för den här vintern. Den här gången blev det ännu värre och jag känner bara……vill göra annat än att  ligga i tv soffan och nysa och  snyta mig nu…!    :

Våren är ju som bekant här och jag behöver tiden till att  bla……

• ta hand om de 20 kubik ved som ligger och väntar
• vårstäda gården med krattning, trädklippning, städning av diverse skräp, köra bort rishögen  mm
• skura brokvisten och ”ställa i ordning” för sommar där
• rensa i uthusen och köra iväg till sopstation
• tvätta fönster och sy nya sommargardiner

mm mm.

Så nu får det helt enkelt räcka med detta snörvlande så att man kan börja leva igen…

Sen har jag ju mitt alldeles speciella lilla ”vårprojekt” också men det har jag faktiskt kunnat jobba med nu under sjukdagarna. Nämligen att klippa bort tovor ur Rasmus hemska vinterpäls. Har kommit ganska långt nu men det som är kvar är på båda ”skinkorna” och det allra värsta området, under hakan och nedför hela halsen, den sk kragen som norska skogskatter har. På Rasmus är den just nu en enda stor ihopfiltad tova och det är ett ställe som han inte så gärna låter mig hålla på på.

Om någon nu undrar varför jag låtit det gå så långt och inte hållit efter med kamning varje dag, (vilket ju faktiskt skulle hålla tovbildningen borta) så kan jag tala om att det är inte så lätt när den lilla ”luffaren” som han är, alltid ger sig iväg på flera dagars strövtåg så fort våren och plusgraderna kommer tillbaka.
Då kanske man kan tycka ”jamen håll honom instängd då tills du fått bort allting”….men, nu är det så att det är Rasmus själv som bestämmer när jag får hålla på och inte. Han är en katt med stor integritet som varken underkastar sig, och ”mesar med”  för mycket eller är enbart vrång och vägrar låta sig hanteras. Han är en klok gammal man som nog också förstår att han får hjälp när jag tar fram saxen och kan låta mig hållas långa stunder i taget om han är så att säga ”in the mood” för det.

Men vissa dagar och tillfällen säger han ifrån direkt och det har jag valt att respektera eftersom det (inbillar jag mig) också ger honom en trygghet med och förtroende för mig  i att veta att jag inte tar i med våld och tvingar honom till något som han inte vill.
Så vi har en speciell relation när det gäller ”pälsvård” och på något sätt så bara vet han att han inte klarar av allt själv.

Alla vet ju att en katt är ett litet rovdjur och hur små de än är så kan de ju försvara sig ordentligt om det skulle behövas. Hittills dvs under de 15 år vi kämpat med denna ”vårtovepäls” tillsammans så har han inte bitit mig en enda gång, trots att han så snabbt och enkelt skulle kunna göra det, utan ger en första varning som är ett lätt morrande och om jag inte ger mig då så kommer ett snabbt men faktiskt lätt slag med tassarna och sen brukar han inte behöva gå längre än så.
Han använder inte ens klorna med full kapacitet när han slår, utan visar bara att ”om du inte slutar nu så tar jag till klorna nästa gång” och i det läget ger man sig faktiskt som människa.

Vi respekterar helt enkelt varandra och det är en relation att vara rädd om tycker jag. Jag använder inte min fulla styrka som människa genom att hålla fast honom med typ handskar och våld och han använder inte sin fulla styrka som ”rovdjur” emot mig.
Vi har en slags tyst överenskommelse där, och en  kommunikation som fungerar oss emellan.
Tack och lov så är det här bara något som inträffar en gång per år, alltså på våren, för sen när sommarpälsen kommer så är det något helt annat eftersom den är betydligt kortare, tunnare och mera lättskött.

Men nu ska jag ta och testa ”dagsformen” på mig själv genom att bära in lite ved och känna hur det känns i kroppen. Tänkte jobba imorgon och behöver känna efter lite först.Skillnad vore om jag hade ett lugnt stillasittande jobb men när man ska städa i åtta timmar så måste man ha fått lite krafter tillbaka.

Ha en bra och solig vårdag!

Britta 

Jo visst kom vi iväg till fäbodstugan och visst var det helt underbart väder men…!
Att vi båda skulle ligga med feber hela natten hade vi ju inte precis tänkt oss.
Vi var båda lite förkylda när vi vaknade på lördagmorgon men inte mer än att vi tänkte låta det hindra oss. Mina söner hade ju varit rejält förkylda under veckan så vi var väl inte så förvånade över att bli smittade, även om vi hoppades in i det längsta att vi skulle klara oss den här gången.
Hur som helst så packade vi och gav oss iväg mot ”skogen” i alla fall.

Det började i alla fall bra med lunch utomhus omgivna av fågelkvitter och en varm och skön sol.
Efter det satt vi bara och slappade en stund. Solade, löste lite korsord och somnade till ibland. Sen packade vi kamerorna och bestämde oss för att ta stigen genom skogen ned till bäcken.

Mina föräldrar har snitslat stigen med hjälp av systempåsar , är ju faktiskt en bra färg på dem som syns väl. Promenaden längs stigen var värd resan bara den. Är så extra lugn och skön känsla ute i skogen nu innan all växtlighet kommer igång på allvar och det mjuka solljuset ger en sån där lite magisk ”sagokänsla”.

Nere vid bäcken låg det dock lite väl mycket snö kvar. Fotoinspirationen infann sig aldrig riktigt men vi satte oss i alla fall en stund och njöt av ljudet av vattnets porlande.
Ska erkänna att förkylningen gjorde sig ordentligt påmind nu och det kändes som om man gått en mil ungefär. Helt svag i benen, huvudvärk  och svettig, inte normalt för mig. Brukar sällan svettas, men det beror inte på att jag har en sån otrolig ”kondis” (är i usel kondition just nu). Jag är helt enkelt bara sån att jag svettas väldigt lite och har alltid gjort. Tror snarare att det är en nackdel istället för en fördel eftersom det ju är ett sätt för kroppen att ”rena” sig på.
Sambon kände sig likadan så vi satt och vilade en stund innan vi begav oss hemåt igen.

Skogen vi gick igenom var så grön, mjuk och stilla men pga hur vi kände oss så blev det inte mycket fotande. Tog i alla fall en bild av den här rotvältan som solens strålar lyste upp så fint för tillfället. Tycker den har lite formen av ett elefanthuvud  :) men det är väl min tokiga, barnsliga  fantasi som får den till det.

Åh hej åhå…..!   
Hinderbana blev det också  

Inte bara vi som gått den här vägen!  

Passerade ett ”skjul” med en onödigt fin dörr tyckte vi. Sambon tänkte precis påpeka det när jag i samma sekund säger det. Typiskt oss att tänka samma saker om sånt vi ser och i samma stund. Gamla pardörrar är såå fina och man skulle önska att den här fick pryda en annan ingång än den här.

Lite dramatik blev det också, då husse strax efter att den här bilden tagits tog ett ogenomtänkt kliv när han skulle passera den gamla halvruttna bron som fortfarande var snötäckt och..

…på en sekund så hade hans ena fot och halva benet sjunkit ner i ett riktigt lömskt hål. Han satt rejält fast och ont gjorde det såklart då knäet liksom blev vridet. Jag försökte gräva runtom men var inte det lättaste då de ruttna stockarna omgav benet på två sidor. Till slut lyckades han i alla fall få upp foten ur stöveln och jag kunde ”mixtra loss” den medan han pustade ut.

Ser ni ”monstret” som plirar med ögonen därnere??
Säkert jättenöjd med sin ”stövelfångst”  

Fotade hålet som blev efter oss men tyvärr så gör ju en bild inte verkligheten rättvisa alla gånger. Djupt var det i alla fall och tur hade husse som klarade sig såpass bra. Kunde ha vridit sönder knäet ordentligt men fick nästan inga besvär alls av det efteråt.

När vi efter dramat fått på oss ryggsäckarna igen och konstaterat att det gått bra med benet så fortsatte vandringen upp tillbaka till stugan.

Var väldigt skönt att komma tillbaka igen och i efterhand kände vi väl båda att vi egentligen inte varit i form för någon promenad. Så resten av kvällen tog vi det lugnt och kopplade av med eldning och korvgrillning.

Vi började dock frysa ganska tidigt och misstänker att febern hade börjat smyga sig på då man ju brukar hålla sig varm när man sitter vid elden. Till och med myggen hade vaknat och dansade runt oss.
Inne i stugan hade vi eldat upp så det var lite väl varmt men tänkte att det var bra inför morgonen som säkert skulle bli kall.

Sen följde en natt med feber, frossa och svettningar om vartannat. Kunde inte ens nudda varandra utan att det kändes som om man sov strax intill en kamin  
Vaknade vid halv tretiden och funderade på om vi skulle försöka oss på att packa och åka hem ifall att vi skulle bli ännu sämre innan morgonen. Men jag tog en alvedon och så småningom somnade vi om. Vaknade vid halv sju igen och skyndade mig upp för att packa medan tabletten fortfarande verkade.

Så det blev en väldigt tidig hemresa och kändes tråkigt att behöva lämna denna underbara plats. När jag gick ut på morgonen för att gå på dass så fick jag en så otroligt skön känsla när jag öppnade dörren och klev ut.
Doften av skogen och ljudet av fågelkvitter tillsammans med känslan av att vara långt ifrån grannars ”ögon” gjorde att jag kände att ”såhär skulle jag alltid vilja bo”!

Britta 

Nej men mot Klittaskogen i alla fall  :)  !

Hittade tyvärr ingen bättre bild än såhär. Ska ta flera såklart när vi är på plats. Några Riddarsporrar blommar nog inte än heller men…!  Det är lugnet och stillheten vi är ute efter.
Fota, slappa, sola, mysa, promenera lite i skogen ner till bäcken kanske?
Dessvärre vaknade vi båda och var förkylda idag men men…det ska inte stoppa oss.

Så nu blir det inte mycket mer skrivet. Har packning och lite annat att fixa med innan vi kommer iväg.

Ha en underbar solig vårhelg nu och ut och njut av den härliga svenska naturen som vi ju faktiskt har.
Hej so long…!

Britta

Har varit ett sånt blygsamt behagligt solljus idag tycker jag. Har jobbat hela dagen  men de gånger jag varit utomhus  för att förflytta mig mellan arbetsställena har solen lyst sådär milt och varmt på något vis.
Kändes lite som om att vara utomlands eller som en sån där ljuvlig stilla sommarkväll.
Såg så mysigt ut ute på brokvisten när jag efter mat och disk tog mig ut en sväng, så kameran fick följa med såklart!

I helgen kom min mor och far förbi och lämnade lite fina vildvidekvistar som de plockat uppe vid fäbodstugan vi har men först igår kom jag mig för med att dekorera med dem. Det fick bli i trälådan vid brokvistfönstret och där pryder de sin plats tycker jag.

Vildvidekissar är extra söta tycker jag och kvistarna så fina när de är lite ”knotiga”.

Sen var jag ut i hönshuset och ”lånade” lite fjädrar av Alice. 

Är så fin brun färg på dem…

Ska samla lite fler tills det är dags för påskriset. Roligare och vackrare med naturliga fjädrar än de färgade !

Spetsgardinerna gjorde så fina mönster på väggen.

Annars rullar det på med jobb åt mig och nu ska det bli riktigt skönt med helg igen. Jag och sambon tänker ”fly fältet” och göra en övernattning i fäboden. Ska bli såå skönt att vakna upp där till fågelkvitter, lugn och förhoppningsvis en strålande morgonsol.

Kameran följer såklart med så några bilder blir det nog här sen. Blir nog fotande och promenader som gäller för oss där. Är ju varken skid eller fiskesäsong än så det blir nog att koppla av och ta det väldigt lugnt.
Men nu ska jag titta på en ny serie på tv. Badhotellet tror jag att den heter?

Ha det!

Britta 

Har egentligen inte tid att skriva, ska snart åka till Mora med yngste sonen för ett besök hos en sjukgymnast men blev så glad och inspirerad av det fina vårvädret som var när vi vaknade och fick syn på den lilla tussilagon jag plockade i helgen.
Kände bara att jag måste ge den ett eget litet inlägg

Tänk att en så liten och egentligen oansenlig blomma kan göra en så glad och ge ett sånt hopp om varmare ljusare tider. Den har verkligen valt rätt tid för sin blomning när det gäller att få uppmärksamhet för hade den blommat på försommaren så hade man aldrig ens lagt märke till den.  

Tussilagon heter ju egentligen Hästhov men är inget namn som vi härhemma brukar använda. Under min uppväxt kallade vi den inte annat än Tussilago i alla fall och tycker det är det sötaste namnet  
På latin heter den ”Tussilago farfara”  och då är det ju inte så konstigt att det namnet använts lika mycket eller kanske till och med mer än vårat svenska Hästhov.
Hästhoven symboliseras i de stora bladen som kommer senare och har formen av ett hästhovsavtryck.

Men nu springer tiden ifrån mig, som alltid när man sitter och skriver så nu är det bara att säga hej då för den här gången.
Ha det bra!

Britta

Ja tänk att det vände så snabbt! Över en dag, medan jag var och jobbade så försvann eländet och gårdsplanen kom fram  :)
Helt otroligt och oväntat!
Tänk vilken skillnad det gör inombords. Man blir så glad och lugn och tillfreds på något vis så fort man tittar ut och ser övervägande grönt,brunt, beige och alla de olika nyanser av ”jordfärger” som finns.

Var ute på gården en stund igår och bara njöt och fotade lite trots städningen som väntade inomhus.

Under den senaste korta ”våren” vi hade för ett par veckor sedan passade jag på att klippa ett av mina videträd, vilket gav en massa fina kvistar med ”videkissar” på. En del av dem har jag använt att dekorera i lite krukor och hinkar med men en knippe står fortfarande kvar i pionstödet som ju är ledigt för tillfället.
Pionen sover nog gott ett tag till hoppas jag men….

…om man tittar noga i mitten på bilden ungefär så ser man en kaxig liten typ som trodde det var dags att vakna redan när första värmen kom.

Nämligen denna tuffa lilla Riddarsporre!

Men eftersom den klarade köldknäppen som kom tillbaka så klarar den nog resten av vårvintern också. Otroliga dessa små växter!

Stoppade lite videkvistar i trälådorna på bron också. Ger lite ”påskkänsla” trots att det nästan är en månad kvar tills dess.
Ovanligt sen påsk i år.

Våran lilla ”solhörna” som äntligen kommit fram igen. Ska nog hinna bli några sköna stunder här mellan alla vårprojekt som börjar snart.

Det här är tyvärr ett av dem…! Vårprojekten alltså!
Rasmus har en päls som är helt vedervärdig när det gäller tovbildning på vårarna. Det går bra under vintern så länge det är kallt och torrt ute men….så fort det blir mildgrader och fuktigt i luften så börjar det tova ihop sig.
Man kan ju tycka att det låter som ett ”lättlöst” problem genom att man håller efter och kammar ut de tovor som blir dagligen….men…då är det nämligen så att lille Rasmus har en förmåga att sticka iväg ut ”på luffen” (Rasmus på luffen ni vet), i några dagar eller till och med veckor och under den tiden hinner det hända en hel del med pälsen.

Så nu är det ”samma visa” som de tidigare 14 åren, (han blir 15 i år), att sitta med en liten nagelsax, pannlampa och glasögon för att klippa mm för mm för att få bort tovorna, eller filtklumparna kan man nog kalla dem, och det är inte alltid han är ”med på det” så att säga så de stunder man får, får man vara väldigt glad över.
Han är i allmänhet en snäll katt men håller man på för länge tröttnar han och  säger ifrån på katters vis, och det vet ju alla att då är det bara att sluta.
Har varje vår funderingar på att ta honom till veterinär och få hjälp med att raka bort eländet istället men än så länge har jag klarat det på egen hand. Får väl se hur det går i år? Har fått bort ca en tredjedel tror jag?

”Gårdsvovven” våran var också ute och bevakade omgivningarna och mig när jag gick runt med kameran.

Och emellanåt blev det några ”gnagtag” på benet!

!

Till och med Findus tyckte att vädret var så pass okej så att det passade sig att smyga runt en stund i omgivningarna. Inte för länge dock! Man måste ju vila sig 22 timmar om dygnet också…annars kan man bli ”övertränad”…

Ha en underbar vårhelg nu!

Britta 

Har tyvärr inte blivit något skrivet på ett par dagar men återkommer med bilder och längre inlägg imorgon  
VÅÅÅÅREN är ju tillbaka igen…som genom ett trollslag bara !
Har aldrig någonsin varit med om en så snabb snösmältning.
Trodde eländet skulle bli kvar ett tag till faktiskt..!

Hörs imorrn…!    ;)

Britta

Var på bibblan igår och hittade en bok om de sju pilgrimsorden. Har faktiskt inte hört talas om dem förut men tyckte om dem direkt eftersom de representerar det som vi människor mår allra bäst av.
Orden symboliserar det som en pilgrimsvandring består av och innebär.
Skulle gärna göra en sådan vandring någon gång. Tror att den gör stor nytta i både kropp, sinne och själ.

Orden är….

Frihet…

Enkelhet…

Bekymmerslöshet…

Tystnad…

Långsamhet…

Delande…

Andlighet…

Britta 

…på mig innan jag måste gå och lägga mig. Har ju fått order av sambon att ligga senast nio på kvällarna….
”Strängt hållen” jag förstår ni !?!

Nejdå…men han kan ju få tro det i alla fall,  ;)  och faktiskt så har han haft helt rätt de gånger jag lyckats hålla den tiden.
Jag har verkligen märkt skillnad på tröttheten dagen efter när jag sovit nästan två timmar mer på natten.Logiskt och självklart såklart….men det är ju så svårt att lägga sig så tidigt.
Särskilt när man jobbat heldag och grejat med matlagning, disk och tvätt  ända fram till halv åtta/åtta, då känns det som om man knappt får någon ledig tid alls innan man ska upp och jobba dagen efter igen.

Men föredrar nog ändå att inte känna mig som en zombie dagen efter när jag varit uppe till halv elva/elva, så ikväll ska jag försöka hålla tiden skapligt trots att han inte ens är hemma än. Han jobbar till tio så förhoppningsvis sover jag redan när han och mer  

Men först ska jag testa en grej som jag kom på ikväll.
Är ju ganska bortskämd med att få hjälp med att få loss låsningar i ryggraden då jag ju lever tillsammans med en väldigt duktig ”fysioterapeut” eller ”kiropraktor”  eller vad man nu ska kalla honom, han kan det här med muskler, leder och skelett osv i alla fall.
Och något av det bästa jag vet efter en tung arbetsdag är när han ”trycker loss” ryggraden på mig…ja ni vet när det knakar sådär härligt i ryggkotorna. Men som sagt så är han ju inte alltid hemma och kom på att varför inte testa att lägga sig på en brödkavel som man liksom låter ”rulla” uppför ryggraden??
Han brukar ju själv lägga sig på en ihoprullad handduk och sakta flytta sig ”uppåt” (svårt att förklara det här märker jag ) samtidigt som han vickar fram och tillbaka åt båda sidor…hm hoppas ingen försöker sig på det här nu med hjälp av den här förklaringen  
Nåja…det är i alla fall ett sätt för honom att få loss låsningar på sig själv.
Så nu ska jag gå ner och testa detta med en brödkavel så får vi väl se hur det funkar.

Ha det bra så länge och se till att få era timmars nattsömn, jätteviktigt för hela vårt välmående.

Britta