lillasysterfix

Det blev en skogspromenad till slut. Men inte i förrgårkväll utan igår istället. Tyvärr så blev den lite för sen för att hinna med det bästa motljuset så några särskilt bra bilder blev det inte.
Däremot så är ju miljön och känslan omkring en när man sakta vandrar fram där i den mjuka mossan och med fåglarnas kvitter rena healingen.

Vi pratade häromdagen om olika platser ute i naturen som ger en extra energi, som en slags energikällor och ”laddningsstationer”  för våra ”teknik och stressuttröttade” själar och den här skogen är verkligen en sådan.
Man känner hur bra man mår och hur positiv kraft liksom bara strömmar igenom en och runtom en när man går där. En riktig njutning vilket gör att det där med att få bra bilder inte blir så viktigt.

Wilma kände också helt klart av energiflödet och den lite magiska stämningen och sprang med samma fart som en unghund mellan träden med nosen i backen och över stock (under också ibland faktiskt) och sten.
Annars när man går en vanlig promenad på asfaltsväg för att rasta henne så flåsar och lunkar hon på som den snart trettonåriga gamla dam hon är.    :)

OBS! Reklambild…!

Annars så är ju sista arbetsdagen som timvikarie på städ avklarad för den här säsongen och på fredag är det dags att infinna sig på kyrkogården igen.
Men innan dess tänkte jag ha klarat av  en hel del punkter på min ”vårgörarlista” och igår lyckades jag med två av elva och kände mig nöjd med det. Det blev bilen som fick sig en riktig uppfräschning med däckbyte, tvätt och storrengöring inuti, sen tog jag mig också tid till att plantera om och dela på mina Streptocarpus som brukar vara så blomvilliga så gott som hela sommaren om de bara får lite ny jord och mera ”space” i krukan.

Men nu är det frukost som gäller och sen ska jag bestämma vad jag ska ta itu med på listan idag. Tror att det bla blir fönsterputs eftersom det hotas med sämre väder till veckan.

Ha en skön söndag !

Britta

Men det är ju såå mycket annat man vill göra nu när våren visar upp sin allra bästa sida än att sitta vid datorn…!

Bara lever och njuter just nu av allt som händer och bara är omkring en!
Vill göra så mycket men timmarna räcker inte till.

Har haft huvudet fullt med projekt att ta itu med men den mesta lediga tiden efter jobbet har det blivit vedklyvning som ändå är det största och mest angelägna att få klart så fort som möjligt.
Bestämde mig i alla fall idag för att göra upp en lista på allt som snurrar i huvudet för att slippa gå omkring och fundera på allt samtidigt. Får tom svårt att sova pga allt som jag tänker vänder och vrider på i min lilla stackars hjärna och så kan man ju inte ha det.

Tänkte punkta upp listan här men tror inte att det är så intressant faktiskt. Är i alla fall ca tolv punkter varav ca hälften är sådant som jag vill göra inomhus och hälften utomhus.
Men nu är vi bjudna på mat hos mina föräldrar och efter det tänkte vi ta en ”skogsfotopromenad” strax innan solen går ner och fånga det magiska ljuset som blir då  
Blir det några bilder så kanske jag hinner få med dem här imorgon.
Men till dess…! Ha det bra och lev och älska…

Britta

Vaknade idag med den där dova känslan i kroppen. Tung i huvudet och lite extra ont i armen och skuldran. Känner så väl igen det.
För mycket socialt umgänge!
För en extrovert har det här varit den perfekta helgen….för en introvert en helg att återhämta sig ifrån.
Gick upp och bäddade sängen. Drog upp gardinerna från ena fönstret och vips så var rummet fyllt av regnbågsprickar….:)
Kände direkt hur min uttröttade hjärna liksom ”nappade” på det.  Tog chansen att få vara i nuet, flumma bort och bara ägna sig åt att betrakta de färgglada ”duttarna” som efter att jag satt prisman som hänger i fönstret i rörelse, dansade runt i tak och på väggar.
Lade mig ner på den bäddade sängen igen och bara njöt av skådespelet.
Kände hur glad jag blev av det inombords. Precis som ett barn låg jag där och nästan höll mig för skratt pga den lycka prickarna fick mig att känna.
Just bara för att de var såå fina. Just där och då!

Det är såna här dagar jag blir påmind om att jag är lite annorlunda. Att jag inte fungerar som många andra, men nuförtiden kan jag förstå och acceptera det.
Innan jag läst om introversion och högkänslighet så kände jag mig ganska ensam om det….och konstig. Men nu vet jag att det är många fler som fungerar som jag och att det faktiskt inte bara är till nackdel.
Det behövs nog av båda sorterna för att ett samhälle ska fungera.
Vi väger liksom upp varandra vi introverta mot extroverta. Det är jag helt säker på.
Tror inte att det skulle funka om alla var extroverta och bara ville framåt, jaga efter stimulans och umgänge jämt och rusa fram genom livet på deras vis, och samtidigt så skulle inte ett helt introvert samhälle fungera heller då utvecklingen nog skulle gå betydligt saktare och var och varannan helst skulle hålla sig för sig själv.

Så visst behövs en och annan som också kan ”stanna upp”, och bara ägna en dag åt tankar och filosoferande inombords.
Som att t ex lägga sig och betrakta regnbågsprickar i taket, trots att hon snart fyller 43 år….  

Ha det gott!
Britta 

Önskar vår stolta tupp Hugin och lilla blyga hönan Alice  

Har just kommit hem ifrån släktmiddagen hos syrran och sitter nu och bara myser och njuter av lugnet och stillheten i soffan härhemma.
Visst var det trevligt som vanligt med en massa god mat, många skratt och god stämning men som högkänslig och introvert är det alltid som allra bäst att få komma hem igen.
Orkar bara med det sociala samspelet till en viss gräns innan hjärnan börjar ”stänga av” och vilja avskärma sig från mängden och det bästa med släktmiddagar är att man törs och kan lämna när man vill.

Imorgon bär det av till Hälsingland och släktingarna där för ännu en god middag i gott sällskap så nu gäller det att ”ladda batterierna” för det.  
Ha en bra fortsatt helg och njuuuut av det äntligen underbara vårvädret.

Britta

Var nog längesen jag såg fram emot några dagars ledighet så pass mycket som nu.
Kan knappt fatta att jag ska vara hemma och ledig i fyra dagar i rad.
Ja ev åker vi en sväng till Hälsingland på söndag men ändå. Ledig är jag i alla fall.

Skyndade mig hem efter jobbet och började ”påskstäda” och plocka fram den alldeles ”lagoma” mängden påskpynt jag äger  :)
Gillar nog påsken mycket just för det…för att den är så enkel på något vis och ändå så trevlig när den kommer.
Inte samma hysteri som julen ofta tyvärr förknippas med.

Sönerna var bjudna hem till sin far på middag och husse har jobbkväll så det var jag, Wilma och katterna som fick se till så att det blev lite påskstämning här i huset  
Gick väldigt fort att placera ut lite kycklingar och ”kärringar” och riset tar jag in imorgon när det förhoppningsvis är lite bättre väder. Kom på att jag kunde leta på lite ”påskfärgade” mattrasnystan som jag har i en tunna i köket och det bidrog faktiskt till att påskkänslan blev lite större.

Kul med den här tunnan när man kan leta på och lägga de nystan överst som passar bäst för årstiden och högtiden så att säga.
Kring jul hade jag mest rödvita nystan och däremellan rödgröna som passar till köket i övrigt.
Nu fick färger som jag aldrig skulle ha valt att ha överst dessutom chansen när påsken är här…gult är inte min favoritfärg, vare sig på blommor, kläder eller annat men idag kändes det helt okej.

Mitt lilla ”vårprojekt” vars päls jag snart lyckats få fri från tovor låg lugnt och betraktade påskpyntningen.
Har bara tovorna på ”låren” kvar nu och tog en stor seger idag när den sista tovklumpen av det som sträckte sig från strax under hakan och ända ner till under magen fick släppa taget om stackars Rasmus när saxen tog sig igenom de sista millimetrarna.

Så med hopp om lite sol och torrt vårväder imorgon så önskar vi alla er en riktigt…

GLAD PÅSK    :)    

Britta 

Hade ambitionen ikväll att stå ett par timmar på vedbacken men….efter en intensiv 8,5 timmars arbetsdag med start 6 30 så insåg jag att, det finns helt enkelt inga krafter kvar.
Känner mig trött och typ svullen i kroppen, sådär varm i ansiktet och med en ovanlig huvudvärk på gång så veden får vänta.
Passar på att uppdatera mig lite här istället!

Går ju ibland med lite ”djupare” funderingar över livet och dess olika händelser och skeenden och ikväll har jag haft anledning att fundera lite extra över ”tecken”.
Då menar jag inte tecken som typ symboler och märken för något, utan tecken i form av händelser, sammanträffanden, små detaljer på oväntade ställen, djur som oväntat dyker upp, fåglar som plötsligt bara finns där och verkar ovanligt tama osv.
Tecken från ”andra sidan”, ”högre makter” eller kalla det vad man vill!?

Det här är ju något som jag nämligen tror på. Att det går att be om tecken på att man är ”på rätt spår” i livet så att säga, och få svar. Att få  tecken och vägvisare om man bara är öppen för det.
Den jobbiga och osäkra tiden innan vi blev ett par och innan vi visste om vi skulle våga ta det steget fullkomligt ”kryllade” ju av tecken på att vi var på rätt väg men ändå så tvekade och tvivlade man någonstans.
Måste ha varit frustrerande för ”de/dem” som försökte få ihop oss när vi flera gånger bestämde oss för att bryta kontakten i tron om att det skulle bli bäst för alla, när det enda ”de” kämpade för och verkligen gav tydliga tecken på var att vi faktiskt skulle leva ihop.
Man är ju så rädd för nya okända saker och det är nog massor med människor som går omkring och känner sig olyckliga pga att de inte vågar ta steget.
Steget ut i det där okända, osäkra, lite skrämmande men samtidigt så lockande när de tänker på och sätter sig in i hur det skulle kunna bli om allt gick som de önskade.
Våra försök till ”bruten kontakt” varade max i någon timme och tack och lov så insåg vi till slut att det bara fanns en väg att gå.Dvs om vi skulle vilja fortsätta våra liv här på jorden som ”levande”, ”kännande” och ”hela” människor och att det i slutändan skulle bli det bästa för alla omkring oss.

Nu är det dags för oss att be om lite tecken igen, i en helt annan fråga och det blir spännande att se hur det visar sig och tar sig ut den här gången.
Berättat inte vad det gäller än men lovar att göra det när ”situationen” är klar och utredd och om vi fick någon slags hjälp med vägledningen.

Britta

Kom inte på något annat eller bättre att skriva som överskrift för det är precis vad den här lördagen blev.

Starten på dagen blev som jag hoppades på…alltså med en kopp kaffe nere vid ladan i skogen.  :)

Obeskrivlig känsla att sitta där med lugnet omkring sig, solen som värmer på ryggen, fågelsång utan dess like, utsikt över Siljan och med en kaffekopp i handen.
Lyckades till slut, efter hundra ändringar av inställningar med ljus, tid,antal bilder, självutlösartid och filtereffekt få till två bilder av mig och Wilma på våran ”guldstund”!
Ser väldigt fridfullt ut, men om man sett mig  i jakt på att få till bilden som jag ville ha den, genom att springa fram och tillbaka mellan stolen och kameran så hade man misstänkt någon slags ”fnurra” i hjärnkontoret    :)

Tur att jag hade Wilma med som plötsligt gjorde mig uppmärksam på att det kom någon genom att spetsa öronen och fokusera blicken bortåt vägen då en joggare för mig helt ljudlöst dök upp och passerade förbi.

 
Men hade i alla fall en lång stunds lugn och ro innan fotandet började och satt där och fantiserade om att bygga ett hus på den där platsen. Huvaligen vilket drömställe att bo på.
Inga grannar inom synhåll och ändå en känsla av frihet med de öppna markerna omkring.
Vinner jag miljoner så ska det bli mitt mål tror jag  

Nisses grav har klarat vintern bra och snart är det dags att göra lite vårfint åt honom.

Efter en timme ungefär vandrade vi hemåt igen och tog då en genväg genom skogen. Vi korsade gamla järnvägen som en gång i tiden gick från rättvik till sågmyra. Läste just att den byggdes 1890 och lades ner 1965. Man kan fortfarande se kvarlämningar av den lite här och där i form av gamla murkna stockar och rostiga bultar även om det inte alls finns lika mycket kvar nu som det gjorde när jag var liten. Eller så är det bara så att man inte längre ser alla dessa ”skatter” och spännande gamla föremål som man tyckte att det var när man hittade en skruv, mutter eller bult som liten.
Då trodde jag att nog att den gamla järnvägen var något som funnits för ca hundra år sen så rostiga och gamla som sakerna såg ut, men faktum är ju att det bara var sex år innan jag föddes som den lades ner.  

Bitvis är det fortfarande riktigt blött i skogen även om våren har kommit långt på väg.

Till och med en liten vitsippa såg vi som visserligen mest såg ut som om den skulle vilja krypa tillbaka ner i jorden igen en stund  :)

Passerade syrran också som var i ”vårbrukartagen” i trädgården.

”Sötmissorna” Lemmy och Alice hade fullt upp med att jaga flugor, fjärilar och det mest spännande och största bytet….en servett eller någon typ av lättflygande papper i alla fall. Lemmy blev den som till slut ”lade ner” det lockande bytet.

Alice är verkligen en ovanligt vackert färgad katt. Hade varit spännande att se kattungar efter henne men det var visst redan ”kört” så att säga. Opererad och klar med andra ord.  

Ja det var starten på dagen det och anledningen till att den kändes så bra och lyckad därefter är att jag sen tillbringade resten av den på vedbacken. Sönerna turades om att hjälpa till också så det blev en hel del av ”vedberget” avverkat.

Mår så himla bra av att vara utomhus och jobba och kände hur ”livsandarna” återvände  

Sen blev ju inte kvällen helt fel heller då sönerna som åkte ner till Rättvik och gick på pizzeria med några kompisar, köpte hem en riktigt smaskig pizza till mig.
Mums!!!!

Precis vad man behöver efter en dag på vedbacken ….  ;)

Britta 

Det tänkte jag i alla fall att Wilma och jag skulle ha idag!  

Vaknade i en tom säng för en stund sedan (husse har jobbarhelg) och började med att riva ur sängkläderna för tvätt, som en bra start på en förhoppningsvis effektiv dag med många nyttiga (och roliga såklart) sysslor gjorda.
Såg att solen lyste och gick för att släppa ut en jamande katt och det var där och då jag bestämde mig.
Då när vårens dofter och fåglarnas sång slog emot mig bakom den öppna dörren.

Vi ska ta en morgonpromenad!

Bara kände att det måste vi göra. Packa en termos och gå ner till pappas lada vid ängen nere i skogen där man faktiskt ser Siljan skymta i horisonten.
”Sysslorna” som vedklyvning, bilstädning och ev trädbeskärning kommer att finnas kvar ändå….men….faktiskt inte just den här morgonen. När den här morgonen är över och förbi så kommer den inte tillbaka, men det gör allt det som jag tänkte göra idag.
Veden finns kvar och kommer tillbaka nästa år.
Bilen (eller i alla fall en bil även om den kanske inte är densamma) kommer att bli smutsig och ostädad igen.
Träden behöver en beskärning även nästa vår
osv  osv

Så tänk på det när ni vaknar någon vacker morgon….just den här morgonen kommer inte igen…så känn efter vad ni egentligen skulle vilja göra och bara gör det!

Britta

…så blev den här arbetsveckan för tung för att orka med att skriva.

Är inne i det där obehagliga tillståndet igen då man börjar fundera….ska livet verkligen vara såhär?

Låg nyss och halvsov och filosoferade efter en nödvändig middagslur.
Tänkte…hur ska man orka leva såhär i kanske tjugo år till…?
???

Jobba, äta, sova, jobba, äta, sova…..!
Jobba så att man inte ens orkar tänka på att göra annat än sova när man kommer hem?

Vintern brukar vara lite av en återhämtningsperiod för mig efter säsongsarbetet på kyrkogården men den här gången känns det mer som att komma tillbaka dit och vila upp sig, istället för tvärtom.

Den andra maj startar vi där igen med arbetsdagar från halv sju till fyra. Klockan ringer obönhörligt kvart i fem på morgonen och det är bara att ta sig upp och göra sig i ordning för ännu en ”kroppsarbetardag”.

Erkänner att jag låter negativ nu men det är helt enkelt bara mitt ”vanligasvenssongnällarbehov” som gör sig påmint…:)

Tror att vi alla har det, mer eller mindre.
Vet ju att det redan imorgon eftermiddag kommer att kännas bättre. När arbetsveckan är över….när alla tankar på om man ska hinna allt eller inte har lagt sig…när man slipper ligga vaken på natten för att planera nästa arbetsdag…(OBS, vet att det är det mest onödiga man kan göra. Kom nog inte fram till en enda bra lösning inatt mellan halv tre och fem då jag funderade och tänkte så det knakade),

Har egentligen ingenting att gnälla över eftersom vi alla bestämmer över våra egna liv.
Vill jag inte leva såhär resten av livet så kan jag göra något åt det. Och det är bara jag som kan göra det.

Sådeså…!!!!!!

Britta 

 
Menar inte på bloggen utan att jag idag kommit tillbaka till livet/verkligheten igen…
Låter kanske drastiskt men menar att ”zombiekänslan” jag gick omkring med hela dagen igår pga sömnbrist natten innan, idag var helt borta så att jag orkade ta mig för med saker igen.
Dagen började bra med frukost på säng (något som jag under de senaste två åren blivit bortskämd med lite då och då) och lite senare på förmiddagen gav vi oss ut på vedbacken.
Just det…! Skulle ju skriva lite om mobilfodralet jag knåpade ihop igårkväll också…

Fick ju en idé om att sy ett fodral av de fina banden jag ska ha till gardiner och kuddar i köket och lyckades precis som jag hoppats på med att få till ett enbart gjort av ihopsydda band.
Det var lite ”pillrigt” och klurigt men blev ganska nöjd med resultatet.
För dem som inte känner igen det så kan jag tala om att det bredaste bandet är vävt precis med samma färgsättning som ”breddan” på kjolen till en Rättviksdräkt (sockendräkt) fast i ”miniatyr” så att säga, och för mig som gillar dräkten och tycker att det är roligt att bära den så var det omöjligt att låta bli att köpa några meter av bandet när jag fick syn på det.
Kan nog ses som ett underligt färgval av någon som aldrig sett eller känner till dräkten, men för mig som är uppväxt med det och ser det som något högtidligt och fint att bära så är mönstret och färgerna en prydnad.
Men nu var det inte det som var dagens höjdpunkt utan det bästa idag var att vi som sagt äntligen kom igång med veden.

Så nu har vi några veckors arbete innan de 20 kubiken är kluvna, inkastade och staplade i vedboden…

Det kommer att kännas i kroppen innan vi är klara men med en så hård övervakare som vi har så är det bara att jobba på.

Findus låg och slappade i solskenet medan vi började med det som alltid känns som ett evighetsgöra innan man betat av en synlig del av ”vedberget”  :)
För än så länge ser det mer ut som ett berg än en hög…!

Nåja, slitet lönar sig ju i alla fall och i vinter är man tacksam för veden som värmer så gott.
Varmt blev det där på baksidan av uthuset också och visst kändes det att våren väl är här på riktigt nu?
Fast enligt prognosen så ska det ju bli lite ruggigt i veckan igen.

Men nu måste jag nog ”krypa till kojs”!
Ska upp och jobba imorgon igen och vill inte missa mina dyrbara sömntimmar.
Har en ganska tuff vecka nu och vet inte hur det blir med bloggandet ?
Hörs och ses väl ändå snart igen hoppas jag!

Britta