lillasysterfix

Åskan tog vårat internet i helgen så jag har helt enkelt inte kunnat blogga  
Men nu är det nya modemet på plats så snart är det bara att köra på som vanligt igen.
Däremot kanske det dröjer med lite bilder eftersom jag återigen ”blivit med” ny dator. Lång historia om varför men lite kort kan man säga att den förra började krångla och trilskas något alldeles otroligt och pekaren hoppade hit och dit så fort jag skulle skriva något.
Den levde sitt eget liv och det gick inte en hel rad utan att pekaren hoppade iväg och plötsligt gjorde ett kommando som jag inte alls önskat osv osv.
Hade inte tänkt skaffa någon ny men nu föll det sig så att sambon tecknat nytt avtal med telia och fått både dator och telefon och snäll som han är så gav han den nya datorn till mig då han tycker att jag har ett större behov av att kunna skriva ”felfritt”  
Så tack darling för datorn, gillar den redan!
Otroligt skönt tangentbord och härlig känsla när pekaren gör som jag vill och inte som den har lust.
Känner ändå att jag liksom sitter och förväntar mig att det ska krångla…snacka om psykisk stress!

Så nu väntar jag återigen på hjälp med att få in ett bildprogram där jag kan förminska bilder, och är det så att det tar lång tid så skriver jag nog från gamla krångeldatorn imorgon igen för jag har lite bilder som jag skulle vilja visa nu….  

Hörs och ses förhoppningsvis imorgon!

Britta

Vilka dagar…och vilken underbar värme…!
Visserligen lite för varmt för att jobba utomhus utan skugga igår men fredagar är ju korta dagar för oss eftersom vi jobbar in en halvtimme per dag under veckan och kan sluta klockan ett då.
Så klagar gör jag inte. Gäller att njuta så länge det varar.

Eken är i full gång med att utveckla sina stora blad men på något vis så tycker jag att den nästan är som finast nu med sina ljust ljust gröna skott som nästan lyser mot den blå himlen.
Lade mig på rygg i gräset under den igår och bara njöt.

Senare på kvällen bestämde vi oss för att åka och kasta den stackars överhettade lilla vovven i sjön. Jobbigt för en snart trettonårig Golden dam med denna värme. För att få ut henne i vattnet en bit så kastade husse en pinne som hon förhoppningsvis skulle vilja hämta….

Och …jodå….första kastet såg riktigt lockande ut….

Tror jag knallar ut och hämtar den där pinnen faktiskt…!

…här kommer den….nu var jag nog duktig…?

….varsågod Husse….

Jaså..? han ville inte ha den? Kastade ut den igen?

…nu då…varsågod…! Behåll pinnen nu husse när du tjatar om att jag ska hämta den åt dig!

…..suck….kastade ut den igen…tänk på att jag är gammal…puh

å hej åhå…ska du ha den förb….pinnen eller inte…vet att jag gör allt för dej  husse men nu beter du dej lite konstigt!

…nä nu gömmer jag den någon annanstans…orkar inte gå ut en gång till och husse börjar nog bli lite vimsig! Kastar ut en pinne och tjatar om att jag ska hämta den….sen när jag gjort det och han fått tillbaka den kastar han bara ut den igen…otacksamt! Suck…människor….visst är dom goa och snälla, men ibland är det jobbigt att se efter dem också…!

Tror att det var skönt för Wilma att få svalka sig lite…även om det gick lite tungt med att hämta pinnen på slutet. Hon är ju ingen ungdom längre…!

En gammal ”strandad” björkstam som låg så fint placerad vi vattenbrynet. Ett riktigt konstverk i sig.

Sen blev det en vända förbi macken på hemvägen och inhandling av glass till husse och en chokladkaka med saltlakrits till mig…slurp! Saltet behövdes verkligen  kändes det som…sen blir man ju lycklig av choklad också sägs det!

Men nu är det en ny dag och ambitionen är att få lite gjort ute i trädgården…!

Ha en bra dag!

Britta

Lyckades faktiskt få med mig kameran ut igårkväll. Hade bara ca tjugo minuter på mig men även en så kort stund hinner göra gott på insidan…
Hinner dessvärre inte skriva mycket nu eftersom jag alldeles snart ska åka till jobbet men någon mer bild kan jag i alla fall bjuda på.

Det  lilla vindspelet som låter så magiskt mysigt när man råkar snudda vid det!

Första blombuketten för i år!

Nystädade brokvisten, ett litet extra sommarrum…:)

g

Och till sist en kanske mindre trevlig bild på Samus mumsiga kvällsmat…? Funderade på hur hon skulle orka få i sig hela….men efter en stund gav hon upp och skatorna tog tacksamt över ”kalasandet”.
Visserligen tar skatorna våra ägg men nog är jag glad åt att de även städar undan efter katternas jaktrundor. Allt försvinner i skatstädningen. Inte den minsta lilla inälva kvar när de fått tagit över.

Men nu är det påklädning av arbetskläder som gäller. Plikten kallar!

Ha en bra dag!

Britta

Känner att jag måste göra ett snabbt litet inlägg. Har ju tappat  lite lite gnista igen för som flöt på så bra ett tag. Skyller på trötthet och ont lite här och var i kroppen.
Vill mer än jag liksom ”får till” här känner jag men hoppas att det bara är tillfälligt. Finns så otroligt mycket att fota och visa nu denna härliga tid som är och igårkväll när jag och Wilma var ute en sväng plockade jag min första lilla sommarblommebukett  :)
Den bestod av humleblomster och rödblära och min tanke var att ta ett foto av den när jag ställt den på bordet ute på brokvisten som ju nu fått sin årliga uppfräschning….. men…..energin räckte tyvärr inte längre än så…alltså till att i alla fall gå den korta prommisen, plocka lite blommor och sätta dem i en vas.
Så istället för att ta fram kameran så satte vi oss i tv soffan och tittade på dagens inspelade avsnitt av Det okända. Det går ju gamla repriser på det varje dag vid klockan ett, och tack vare våran inspelningsbara box så kan vi varje kväll njuta av ett ”nytt” program  

Så vi får väl se om jag lyckas med lite fotande ikväll? Känns ju som att vandra omkring i paradiset ute nu på kvällarna och skulle gärna dela med mig av tankar och känslor som kommer.
Sen finns det något annat som ligger och gnager och gror inom mig sedan ca ett halvår tillbaka och kanske borde jag ”skriva av” mig lite om det här för att få ut lite funderingar.
Det är nog bara det att jag fortfarande inte riktigt förstått att det som hände då hänt. Att en människa man känt så gott som hela livet kan förändras och handla på ett sätt som man inte alls tycker stämmer med personen…så som man själv trodde sig känna den…?
Nåja, detta är ett kapitel för sig och tack och lov för att jag har min sambo att ”bolla med” när det gäller tankar funderingar, känslor och ställningstagande till detta. Han har varit med under hela ”processen” som ledde fram till en för oss helt obegriplig utgång, så vi är i alla fall två om det. Men det är jag som tagit det hårdast eftersom det river upp en hel del gamla minnen från barndom bla och gör det svårare att hantera när man har sådana ”band” till personen.
Men nu är det dags att göra sig i ordning för ännu en arbetsdag.
Ha det gott och hoppas att vi ses/hörs här snart igen!

Britta

Ja igårkväll hände det äntligen. Jag kom igång med skapandet av utefiaspelet som jag tänkt på i ca två år nu…  :)
Man ska ju inte förhasta sig….?????      ;)

Har ju ett sånt där otroligt trist och tråkigt borrhålslock ute på gården och kommer inte ihåg hur och när jag fick idén om ett fiaspel men som sagt så var det väldigt längesen.

De platta stenarna har jag samlat lite vartefter då vi varit  i mora på fiske vid älven. Den fortsatta planen för att kunna skilja på stenarna är att på medeltidsmarknaden köpa kristaller i fyra olika färger och limma fast uppe på dem. Alltså fyra av varje, en för varje lag, typ ametister, rosenkvarts, bergskristall och turkos kanske?
Har dock inte riktigt bestämt än och kan bli något heelt annat som jag kommer på  

Medan jag mätte och ritade ringar på locket satt Husse och Findus på bron och funderade hur det var ställt med mig egentligen…

”Oj oj, vad ska hon komma på härnäst”?

Ja man vet aldrig! Vet i alla fall att jag aldrig kommer att bli riktigt ”vuxen”. Men det kommer å andra sidan han heller aldrig att bli. Vi har nästan lika livlig fantasi, men kanske är det mer tillåtet och okej för mig som kvinna att ”leva ut” mina idéer också!?

Nåja…idag är det skurning av brokvist som gäller. Gör varje vår en storstädning av bron efter vinterns vedförvaring och allt katthår, grus och sand som tycks samla sig och yra omkring där på både väggar, golv och i soffan  :)
Har lite nya planer också för att kunna utnyttja den bättre som ett extrarum. De senaste somrarna har de mest bara varit katterna som legat i soffan och hårat och smutsat ner som katter gör när de vistas ute vilket gjort att man själv knappt velat sätta sig där, så nu ska jag försöka med en sittgrupp med stolar och bord istället och naturligtvis någon mysig liten liggplats för katterna ändå, men inte något som människor ska behöva sitta på.
Det är svårt att kombinera om man inte vill ha rumpan full av katthår, sand och smuts när man reser sig upp  

Förresten så är ju sommaren äntligen här också  :) provstartade nya gräsklipparen igår och den gick igång utan den minsta ansträngning. Har aldrig haft en ny gräsklippare förut utan fått begagnade av min före detta svärfar.
Klagar inte över det men de flesta av dem hade ju redan” haft sin tid” så att säga så driften var det väl lite si och så med ibland.
Men nu har vi slagit till med en alldeles ny och det verkar ha varit väl värt pengarna. Gräsklippning är väl inte något av det roligaste vi vet men nog underlättar det att man har en maskin som fungerar och är lätthanterlig.
Tyvärr så kunde inte  jag vara den som drog igång den första gången vilket Husse hade tänkt, eftersom jag igår morse vaknade med den värsta nackspärr jag någonsin haft…
Men är väl inget att klaga över när man har egen massör och kiropraktor hemma !!

Ha en solig härlig helg!

Britta

Blev en heldag vid tjärnen igår. Fotolyckan var nog lite större än fiskelyckan men var ju inte något av det som var ”huvudmålet” med utflykten. Att sitta där vid vattnet med en tystnad som ibland bara bröts av fiskarnas vakande, sjö och skogsfåglarnas läten och andas in den friska rena doften av myr och skogsmark, var värt hur mycket som helst.
Tänkte på äldste sonen som just då befann sig i Stockholm och förundrades över vilka kontraster vi befann oss i. 

Eftersom såpbubblorna fick följa med så blev det en massa bubbelbilder. 
Skriver inte så mycket mer utan låter bilderna ”tala för sig” istället….

Sekunden efter att den brast….

Våran trogna, tålmodiga och ständiga följeslagare….  :)

Ha en sköön söndag…..!

Britta

Vi börjar misstänka att vi har någon/något ”inneboende” här. Kan inte dra hela historien om varför men mycket som hänt på sistone tyder på det.
Bla har vi båda det senaste halvåret ungefär känt oss tömda på energi, omotiverade att börja och slutföra saker, humörsvängningar som inte är likt någon av oss egentligen.
Visst har det varit vinter och visst brukar man bli lite energifattig  i slutet av den och visst har vi en del ”omständigheter” omkring oss som gör att de flesta skulle tappa orken och viljan ibland men ändå……detta är något mer än bara det vanliga ”jordiska” livet som påverkar. 

Vem vad och varför vet vi inte än men funderar på att ta hjälp med det. Vi vill kunna leva vårt liv på bästa möjliga sätt såklart…vem vill inte det? Och är det bara en så onödig sak som påverkar som att det är någon som inte kommit vidare till ”andra sidan” och vars känslor vi fångar upp så kan man i alla fall ge det ett försök och ta hit någon som kan känna av om våra misstankar stämmer.
Är ju en välgärning också att hjälpa en vilsen ande vidare.
Varför han/hon den, det hamnat här vet vi inte men det är ju mycket som kan göra så att det blir så.
Kan räcka med att något följt med några av de gamla föremål vi hittar på loppisar och second hand. Eller att min sambo (som är öppnare än han tror för det här) har fått med sig någon som ”sett” honom . Kanske från hans arbete inom äldrevården ?
Eller så är det någon som funnits här länge och som blivit ”aktiverad” av något/någon?
Hur det än är så har vi ju inget att förlora (förutom de pengar det kommer att kosta och som det är väl värt) på att ta hit någon som kan få kontakt med ev inneboenden och hjälpa iväg den/det.

Jag har visserligen en teori om vad som och varför det händer men säger inget förrän jag ev får det bekräftat. Och är det så så har det med huset och gården i sig att göra.

Det är ju ett gammalt hus och har vad jag förstått varit ganska många som hunnit bo här under åren så inte vore det väl konstigt om något/någon satt sina spår.

Men nu måste jag sluta. Vi ska ge oss ut i skogen idag till en liten tjärn för att kolla ”fiskelyckan”   ja inte jag förstås, men fotolyckan kan också vara spännande att utforska en dag som denna.

Ha det bra!

Britta

….av Hugins två nya fruar!

Lovis och Ronja

Två alldeles äkta Hedemoradamer.

Han är ganska mallig nu …

…och har fullt sjå hela dagarna med att leta mat, krafsa åt, och varna sina älsklingar för faror bla…

Vi har inte riktigt lärt känna dem än eftersom de fortfarande är rädda och misstänksamma mot oss människor. Förmodligen lite chockade än över flytten. Men med Hugins hjälp när han visar dem att vi inte är farliga och att man faktiskt kan närma sig oss utan att det händer något så kommer de nog snart att känna sig tryggare.
Lovis är den som kom först och den enda som har befjädrade fötter vilket alltså är ett perfekt sätt att skilja dem åt för annars är de väldigt väldigt lika.  

Det får bli allt för ikväll…måste hoppa i säng nu inför ännu en tuff arbetsdag imorgon.

Ses och hörs !

Britta

Egentligen har jag nog knappt fattat det än…och egentligen känns det lite för tidigt för att skriva om det….men gör det ändå.

Alice hade på sistone inte varit riktigt pigg. Mest velat ligga och vila lite här och var när hon och Hugin spatserade omkring på gården. Satt mest och kurade och ville inte gärna picka och krafsa som vanligt.
Någon dag senare började hon få den där gången som jag egentligen sett förut men kanske inte riktigt ville erkänna. Lite vaggande, tungt och ”pingvinliknande”.
Såg också att hon gett ifrån sig en ovanlig avföring i hönshuset, mycket vitt med lite gulgrönt men inget blod så det kändes inte alltför allvarligt. Den vaggande gången däremot misstänkte jag hade något med fel på ”äggläggningsapparaten” att göra.
Det här är tredje hönan jag har som råkat ut för samma sak.
Läste sedan om äggledarinflammation som stämde väldigt väl in på Alice symptom och när vi precis tyckte att hon blivit lite piggare och följt med Hugin ut och pickat lite efter flera dagar med väldigt dåligt matintag så bara låg hon där död och livlös i sandbadet på kvällen.

Alice var den absolut finaste av de hönor jag haft. Utan tvekan. Så underbart beigebruna färger och med nästan blåaktiga fötter och kam. Hon var också speciell på det sättet att hon var så blyg och försynt.

Raka motsatsen till Idun som också alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon var helt otrolig på många sätt. Smart och totalt orädd för både människor och djur.

Just nu sitter Hugin ute i hönshuset med sin ”nya” sambo. En Hedemora höna som vi mest fått låna som akutsällskap av min sambos syster. För även om Hugin är en trygg och erfaren individ och som även verkar kunna trivas med att gå för sig själv och picka och krafsa så ska han som den naturliga flockledare han är inte vara ensam anser vi.

Han har ju haft några ”sambor” genom åren även om han aldrig haft mer än tre samtidigt så har han  skött om och värnat om dem alla på ett gentlemannamässigt sätt.

Idun var den som till och med vågade sig på att ligga och vila i soffan med honom  

Två dvärgkochintjejer har han också haft. Den vita som är med på bilden ovanför och den här svarta som jag inte minns namnet på just nu ??

Så nu får vi se hur det går här framöver. Om vi hittar ett par nya tjejer åt honom? Om Hedemorahönan stannar eller ej osv?
Just nu är vi bara glada och tacksamma över att han har lite sällskap igen efter en ensam natt och dag och imorgon blir det spännande att se om den nya damen vågar följa med honom ut när vi öppnar luckan!?

Han är då en väldigt speciell herre Hugin också och otroligt snäll och trevlig. Kommer att sakna och minnas även honom i all evighet den dagen han är borta. Precis som lilla Alice…vackra blå Alice som jag brukade kalla henne.
Vila i frid lilla gumman och ha det bra i hönshimlen där inga smärtor och sjukdomar finns…..till vi ses igen!

Britta 

Har jag kommit loss med att sy sommargardinerna som legat och väntat ett tag nu…  :)

Blev ingen fönsterputsning i måndags utan tog ett ”ryck” med veden istället.Vi stretade på tillsammans och kom långt med det stora vedberget som faktiskt börjar minska och snart är borta nu.  Dessvärre slutade det med ett besök på akuten för mig då ett litet sågspån tyckte att mitt öga var en bra plats att bosätta sig på. Blev en spolning och sen lite salva så ögat var det ingen fara med men…det var precis som om luften gick ur mig då jag varit så ”laddad” för att vi gett oss f-n på att bli klara med veden och så ska ett litet skräp i ögat förstöra alltihop, så lusten och orken att fortsätta med veden tog helt slut.
Dessutom fick jag en helt otrolig huvudvärk som vägrade ge med sig så den dagen blev det inte mycket mer gjort på ”listan”.

Men igår kände jag att jag bara måste göra någon nytta (blev förbjuden att vara på vedbacken igen)  :)   så gardinsömnad blev en alldeles lagom syssla.

Hela dagen gick faktiskt åt men det var det värt. Nu är det bara att vänta på att våren kommer tillbaka så att fönsterputsningen kan bli av. Är kanske lite gammaldags men vill inte sätta upp nya gardiner förrän fönstren är tvättade…!?  

Och som det ser ut nu så blir det nog ingen fönstertvätt på ett par dagar. Just nu vräker snön ner och Kung Bore verkar vilja ta upp striden om vintern igen.

Men han får nog se sig besegrad för den här gången…och penséerna står sig lika fina i snövädret.

Nästan lite mysigt faktiskt…och måste vara en stor lättnad för brandkåren som säkert fasat över denna Valborgsmässoafton som väl måste vara den torraste på länge !?!
För oss blir det en lugn Valborg och ev åker vi ut senare på kvällen och kollar lite brasor och fyrverkerier. Men i det här vädret stannar vi nog lika gärna hemma och bara myser istället.

Trevlig Valborg på er!

Britta