lillasysterfix

Ja idag är känslan verkligen en helt annan mot igår när jag vaknade…eller rättare sagt igår vaknade jag knappt överhuvudtaget, då den nattens usla sömn gjorde att jag gick omkring i något slags ”zombiestadie” hela dagen 

Gjorde faktiskt ett försök att somna till en stund på förmiddagen men precis när jag är på väg att somna in så …PANG….ramlar handväskan ner från sin plats där den då hade stått sedan frukosten ett par timmar tidigare ??
Håll med om att det är lite konstigt!?

Den höga smällen som blev kom sig av att spännet på axelremmen slog ner i det hårda trägolvet…(ifall ni undrar hur en mjuk handväska kan ge ifrån sig ett så högt PANG)…men det var verkligen en hög smäll och på ett vis är jag glad att jag var så pass djupt avslappnad då, för annars hade jag nog blivit räddare än jag blev.

Nu blev reaktionen mer …”okej, jag ger mig…jag ska inte försöka sova!” och så var det bara att ta sig upp från sängläget och ställa tillbaka handväskan igen!

Och det var nog bra att jag hoppade över middagsluren för det gör ju att chansen till att sova bättre nästa natt ökar.
Så jag höll mig vaken hela dagen, tog en dusch alldeles innan sänggång och dessutom en alvedon…och nej…jag är ingen tablettmissbrukare, men faktiskt så har jag märkt att just en alvedon innan jag lägger mig gör att jag somnar lättare.

Det var ett ”tips” jag snappade upp en gång när jag städade på ett äldreboende. Två ur personalen stod och diskuterade nattens sömn och en av dem sa då att hon tagit en alvedon innan hon lade sig och att hon då brukade somna så gott!
Är väl såklart inget att rekommendera om man har tendens till att fastna i beroende men själv tar jag bara till det då det känns absolut nödvändigt för att komma till ro, och så länge det inte blir en vana tror jag inte att det gör så stor skada heller.

Sen var känslan här på rummet en helt annan igårkväll och den där skräcken jag kände kvällen innan var borta. Kunde till och med ligga halvt utan täcke på kroppen när det blev som varmast.  Så insomningen var inga problem och sen vaknade jag en gång vid två då jag gjorde ett toabesök, somnade om och vaknade vid tio över sex.
En helt okej natt alltså, med samma ”sovmönster” som hemma…för en HEL natt med oavbruten sömn sover jag så gott som aldrig!

Så idag är det en extra bra dag tack vare god sömn och att Sv kommer hit på eftermiddagen!!


Igår började ju den andra (mer koncentrerade) delen av behandlingen så nu har jag fått nya ”ritningar”på kroppen…
…det är streck som de använder för att ställa in apparaten exakt på de ställen som ska strålas.

…och en ny kod att checka in med.

Man anmäler sig vid en apparat varje dag där man knappar in personnr och en särskild kod och det här har väl också varit en liten ”milstolpe” för mig när jag suttit och studerat schemat för mina behandlingar.
Den nya koden som visar att nu är det början på de åtta sista strålningarna!

Så nu närmar det sig den ”glada gubben” jag gjort vid schemats slut!
Härligt!

En annan anledning till att det känns så bra och ”mysigt” idag är att jag bestämde mig för att hoppa över hotellfrukosten och äta min egen frukost här på rummet istället!
Och det kan nog låta konstigt för många…va?…hoppa över hotellfrukosten frivilligt…som är det bästa med att bo på hotell!!…. 
Och ja…visst är det gott och lyxigt att gå ner och bara plocka ihop det man vill ha men…är man introvert som jag så är det så otroligt mycket mer avslappnande att sitta här ensam på rummet…

…tillbakalutad i ”kuddhörnan” och äta medan man ser på nyhetsmorgon på tv:n.
Vardagslyx kan man kalla det! 

Tycker att jag varit såpass ”duktig” ändå som ätit både frukost och lunch ensam bland en massa okända människor i snart tre veckor så idag kände jag mig förtjänt av en paus från ”socialiserandet”!

För hör man till gruppen introvert och HSP:are som människa så går det åt en otrolig massa energi när man vistas bland folk.
Vare sig man behöver sitta och prata och vara social eller inte!

Visst….lite mindre energi går det när man inte måste sitta och konversera också ,men bara det att sitta och vara på sin vakt och akta sig för att bli indragen i något ”socialt sammanhang” kräver också en hel del.
Låter nog väldigt tokigt och underligt för ”normala” människor men så är min och många andras verklighet.
Att vara högkänslig är ju något som på senare år möjligen blivit lite mer känt men ännu nog ses som lite ”udda” och underligt!
För i dagens samhälle är det ju att vara social, extrovert och utåtriktad som gäller!

Man ska gilla att umgås och man ska gilla att träffa nya människor och sitta och berätta om sitt liv för dem…osv!

Hör ju när jag sitter nere i restaurangen hur de andra patienterna umgås och pratar med varandra och visst har tankar som ” är det verkligen bara jag som vill vara för mig själv” kommit.
Enligt vad jag hört så är ca 30% av befolkningen introverta och ca 20% högkänsliga men nog undrar jag över det många gånger då jag tycker att jag ofta är den enda i ett sammanhang som undviker andra människor?

Men nu måste jag avsluta och röra lite på mig. Har faktiskt lite träningsvärk av yogan igår så om jag sitter här alltför länge kommer jag att stelna till totalt 
Kanske ska ta kameran och ge mig iväg ut en sväng innan det är dags för lunch!?

Ha det gott…!

Britta

Solen lyser in genom persiennen och jag önskar att jag kunde säga att jag sovit gott!
Men det har jag inte. Trots att sängen är så skön och sängkläderna så mjuka och lyxiga!
Av någon okänd anledning kände jag mig så rädd både igårkväll och en bit in på natten.

Var först vid tre/fyratiden som känslan släppte och jag vågade ligga delvis utan täcke, då det har varit väldigt svettigt och varmt inatt.
Förstår inte var den där ”skräckkänslan” kom ifrån men kändes som om man delade rum med någon/något som missunnade en att sova och må bra!

Ville helst gömma mig helt under täcket och hade i stort sett bara näsan som stack fram för att få luft! Inbillade mig att om jag drog ner täcket skulle jag se, höra eller i värsta fall känna något!
Sov bara korta stunder med lätt, ytlig sömn ända fram tills efter tre någon gång, då jag vaknar och obehagskänslan är helt borta!

Märkligt! Eller kanske inte? Är ju gammal mark med väldigt mycket historia här! Är väl inte omöjligt att någon stackars ”vilsen själ” från typ 1800-talet eller ännu längre tillbaka fick för sig att vistas just här på mitt rum några timmar?
Ibland önskar man att man hade förmågan att kommunicera med och hjälpa dem vidare.

Nåja…har i alla fall varit ner och fått i mig lite frukost, och nu sitter jag här vid datorn med den där trötta, sega ”luddkänslan” i hjärnan.
Får se om jag försöker mig på en middagslur sen?
Men å andra sidan kan det göra att det blir svårt att sova ännu en natt så kanske är det bäst att försöka hålla sig vaken?

Har inte behandling förrän 15:45 så då gäller det att hålla sig sysselsatt.

Tog lite konstnärliga ”genom persiennen” foton   :)

Finns säkert människor som gillar motiv av det här slaget också. Med raka linjer och lite färg.

Skulle kanske passa som förstoring på väggen i ett sånt där modernt hem med rena, plana ytor utan prydnadssaker och med mestadels svarta möbler. Typ modernt ”funkishem”!
Precis tvärtemot min egen smak.   

Annars är planen för idag att först nu kl tio se på sista avsnittet av ”Tid att leva”! Ett av de bästa tv program jag sett tror jag. Näst efter mandelmanns faktiskt!
Det här handlar om ett norskt par som med sina två små söner ska prova på att bo ett år ute i en ödslig stuga någonstans vid lofoten.
Utan ström och rinnande vatten inomhus.
Helt underbart vacker natur och så mysig familj! Rekommenderar verkligen den serien om man själv är en sån som känner att det där skulle jag också vilja göra!

Sen går jag ut på stan en sväng för ett särskilt uppdrag, och därefter är det nog dags för lunch.

Får se vad jag sysselsätter mig med fram tills behandlingen ? Fotar lite mer kanske? Eller plockar fram målarsakerna?

Ha det bra !

Britta

Ja då var man tillbaka i sitt ”andra hem”! Och på något vis har man så smått börjat vänja sig vid den här delen av livet nu!
Visst hade jag mycket hellre stannat hemma och fortsatt leva det liv jag själv valt, men ändå så känner jag inte enbart motvilja mot att komma tillbaka till hotellrummet.

Men det är väl så hjärnan fungerar för att man överhuvudtaget ska klara av stora förändringar i livet. För någonstans vet man ju att man inte har något val i den här situationen och då tror jag att man kanske till och med undermedvetet börjar leta ”guldkorn” och trivselfaktorer i sin nya ovana tillvaro…bara för att stå ut med den helt enkelt!

Redan innan jag vinkat av Sv och Line (ja hon fick följa med till storstan en sväng den här gången) märkte jag hur jag började planera och föreställa mig vad jag skulle göra när de åkt.
Såsom man gör även under en vanlig vardag.

Man gör liksom upp en plan i huvudet för vad man ska göra under dagen och i vilken ordning osv….eller det tror jag väl att de flesta gör i alla fall?…att man ”ser” framför sig vad man ska göra, och får olika slags känslor som svar på det!
Oj…nu blev det nog lite flummigt kanske men hoppas att ni förstår vad jag menar?

Som när jag nu tänkte på att jag först skulle gå till coop och handla lite, sen gå tillbaka och ”boa in mig” på hotellrummet.
Då kände jag faktiskt något som kan kallas för en positiv känsla…en reaktion från hjärtat ..eller hjärnan kanske   …..som gav en slags ”myskänsla” till svar!
Typ ett ”Ja…så gör jag..det blir bra…och mysigt…kanske hittar en bra tidning att läsa till kvällen också !”
Det är det jag menar är en en slags överlevnadsinstinkt.
Hjärnan ser liksom till att man åtminstone inbillar sig att man trivs med tillvaron  ….och tack och lov för det!

Det allra bästa vore ju om Sv kunde vara med mig här hela veckan men nu fungerar det inte så och är inget valbart alternativ, så då ser min kära lilla  ”nalle puh hjärna” till att jag hittar ett litet ljus i tillvaron ändå!

Så från att han åkte nu så har jag ägnat mig åt…

…att gå och handla och fylla minibaren…med allt utom alkohol …

…gjort i ordning kaffe och te-bordet…eller köksavdelningen kanske man ska kalla det  …

…hängt in kläderna i garderoben…

…..möblerat om för att få mera golvyta…

…fixat tv-hörnan….

…satt igång tv:n såklart…den får nämligen fungera som min ”sambo” nu när jag är ensam. Ett sällskap vars ljud och prat känns skönt att ha lite i bakgrunden …även som nu när jag sitter vid datorn och skriver.
Den här gången fick jag börja med att ha Stefan Lövén som sambo en stund   :)….och hm?..ja, han är säkert snäll och trevlig men…pratar alldeles för mycket tycker jag   …

Och naturligtvis ”laddat”sängbordet med dagbok och nyinköpt inredningstidning, så att jag har något att se fram emot vid läggdags också!   :)

Det är precis sånt man måste göra för att få tiden att gå och ta sig igenom dagar som dessa då man egentligen längtar efter något helt annat…

Som t e x efter att få dra på sig vandringskängorna och ge sig iväg ut på någon okänd vandringsled…

…åka ut på fisketur med Line och Sv….

…ta promenader med Line i skogarna ”hemmavid”…

…sitta på en sten vid en sjö och fika….

…ta med sig floran ut och lära sig lite nya växter…

…eller bara ligga på stranden vid en älv och lyssna till ljudet av det forsande vattnet!!!

Är så tacksam över att jag hör till dem som faktiskt kan se fram emot att göra just alla dessa saker igen när behandlingen är avklarad!
Önskar att alla cancerdrabbade hade den möjligheten!!

Britta

Kan knappt fatta att det redan är söndag och imorgon är det dags att packa och åka igen. Har verkligen insett nu att det inte är någon idé alls med att packa upp så den här helgen blev det mesta bara liggande på vedlåren där jag lade det i fredags när vi kom hem.

Visserligen fick jag lov att lyfta ur det mesta ur ryggsäcken för att kolla vad som skulle tvättas men var ju mycket som inte ens var använt så det får helt enkelt bara åka ner igen i de högar det ligger nu.
Praktiskt åtminstone 

Går i alla fall in på den näst sista veckan nu och blev så glad när jag insåg att alla behandlingar som är kvar faktiskt fick plats på en enda bild  …..då har man kommit långt tycker jag!

Imorgon är det samma sorts behandling som tidigare men på tisdag börjar de ge en mer riktad och koncentrerad strålning på just det stället som tumören satt.
Får väl se om det blir någon skillnad ? Alltså om det kommer att börja märkas i huden?

Har ju klarat mig så otroligt bra hittills och det enda man kan se är att höger bröst är en aning mer rött än det vänstra. Ungefär som om jag skulle ha solat ena bröstet litegrann!
Blir ju aldrig brun direkt av solen utan mer ”grisrosaröd”  och så ser det ut där strålningen tagit, men har inte känt någon sveda eller så utav det!
Men ska väl inte säga för mycket nu innan jag gjort de åtta sista med starkare ”dos”. Kan bara hoppas att kortisonsalvan och den aloe vera gel jag köpt som ska vara svalkande och ”lugnande” för huden räcker till för att hålla ev brännskador borta?

Och hur det än är med den här behandlingstiden så är det alla fall såå himla skönt att få komma hem på helgerna…även om det känns som om de går för fort!
Att få somna i sin egen säng och sitta och äta frukost i sitt kök i morgonsolen, det är något man verkligen lär sig uppskatta ännu mer nu!

Solrosen som jag lämnade på köksbordet förra helgen står kvar och stretar på….

…och för att ha gått en hel vecka tycker jag att den klarat sig bra ändå 
Men idag får den nog lägga sig ute på komposthögen och vila och gå tillbaka till ”moder jord” igen!

Själv längtar jag också tillbaka….ja inte till moder jord förstås  …..ska väl dröja några år tills dess hoppas jag…nej men till mitt ”vanliga” liv!

Det där vanliga, normala livet då man lever och stretar på mot sina drömmar! Dagar då man känner sig frisk och stark och kan ta tag i och göra sånt som man vill för att komma framåt.

Har ju fortfarande den där drömmen om ett lite enklare liv i tankarna. Den där drömmen om att göra sig av med en massa saker som bara står och dammar och tar plats.
Rensa och sortera…kanske sälja, skänka eller bara kasta sånt som ingen skulle ha någon glädje av.
För sånt har man ju också sparat någonstans i någon gömma i uthusen. Ja kanske till och med inomhus i någon garderob?

Ja det är något jag ser fram emot den här hösten. Att göra mig av med onödiga prylar och komma till den punkt då man har full koll på vad man har och inte.
Vart man har det och vad man i så fall ska använda det till…och när….!

Ser det som ett litet steg på väg mot något annat och tror att det är bra att börja där.
Målet är att till slut ha så lite saker kvar så att man skulle kunna flytta till något mindre, med kanske inte ens hälften av de förrådsutrymmen vi har nu!
Tänk vilken dröm! Och vilken lättnad det vore!
Det bara vet jag att man skulle må bra av för den känslan kan jag lätt framkalla och känna om jag går in i den.

Nåja…nog om drömmar nu….för det där är något som nog kommer att ta år att förverkliga.
Finns ju en hel del att fixa och åtgärda på både hus och uthus innan man kan tänka sig att någon skulle vilja köpa och betala det vi skulle behöva för att komma vidare i livet!
Och just nu går vi och väntar på att få sista fakturan på jobbet med ingrävningen av vatten och avlopp. För det är den som avgör hur mycket pengar vi sen har att röra oss med för att få huset i ett mer säljbart skick! Och i värsta fall kanske vi måste låna mer pengar till det ändå?

Ja, det finns lite hinder att ta sig över…men huvudsaken är att man vet vad man vill sträva mot och kämpa för och sen när och i vilken takt det sker får ju framtiden utvisa!

För just nu ….är jag bara glad och tacksam över att finnas där jag är i livet.
Här och nu tillsammans med dem jag har omkring mig!

Line är nog också tacksam just nu när hon ligger här i soffan bredvid mig.
Har varit en konstig tid för henne också det här!
Först försvinner jag i flera dagar…och sen till och med husse som ju alltid finns där annars!
Ensamma timmar tills någon släkting dyker upp för att ta med henne ut en stund.
In igen och bli lämnad och vänta på att äldste sonen ska komma hem från jobbet!

Märks att hon har lite extra koll på oss nu på helgerna.
Ska dom försvinna snart igen eller ?….vem ska jag sova med och vart?
Tror i alla fall att hon tänker lite så men det kanske är att ”förmänskliga” henne?
Vet inte? Men hoppas att hon känner att hon är älskad och väl omhändertagen alla fall!

Men nu ska jag ta och ge mig ut på lite motion tror jag! Det behöver vi både jag och Line! Blir nog en promenad med lite lätt jogging bitvis.
Bara så att man får upp pulsen och får träna ”flåset” lite   :)

För ju bättre form man håller sig i desto lindrigare blir strålbehandlingen sägs det…och det är väl ganska självklart egentligen.
Att kroppen har mer motstånd och kraft att bearbeta allt som den utsätts för om den är förhållandevis frisk och stark från början.
Något mer jag måste skärpa mig med är att börja träna upp axlar och armar lite mer inför jobbet. Kommer att bli en chock för dem annars när jag ska börja moppa, gnugga och gno flera timmar om dagen.

Så skärpning på det Britta! Styrketräning och stretchning är det som gäller nu framöver!
Har bara varit lite för trött för det hittills…och blivit lite för bekväm kanske?   :)

Ha en fortsatt fin söndag nu!

Britta

Konstigt namn det där ? Och har ingen aning om vart det kommer ifrån. Får ta och googla på det senare kanske?
Men i alla fall så är det en otroligt vacker park med massor av gamla fina bevarade träd.
Gick igenom där idag på väg till behandlingen och tänkte att det är lika bra att lägga ut bilderna nu eftersom jag dels har tidig behandling imorgon (7:45) och sen så kommer ju Sv vid lunchtid så ev blir det inte så mycket bloggande då!?
Är snart på väg i säng och om det inte ska bli alltför sent så låter jag ”bilderna tala” istället för att skriva en massa till!

Tyvärr så känns ju en bild väldigt ”platt” och intetsägande jämfört med att vara på plats men en liten uppfattning får man nog i alla fall!
Känslan när man går där under de stora knotiga träden är att man känner sig trygg, övervakad och omhändertagen på något vis 
Älskar träd….som ni vet!   ;)

Men nog med ord nu….här kommer bilderna! Och kom ihåg att om ni vill se dem i större format så klicka bara på första bilden så går det att ”bläddra” vidare sen genom att fortsätta klicka på pilen som dyker upp till höger när ni för pekaren över.

Sådärja….Det var allt för idag! Nu ska jag ta och krypa till kojs och förhoppningsvis sova gott heeela natten   ;)   !!!

Britta

Kände att det passade bra med en morgonpresentation av hotellspöket Julia. Har varit i lite ”spökstämning” idag då jag vaknade vid tre inatt av lukten av rök.
Var ju trött och sömnig men vet att jag låg och tänkte på vart jag hade morgonrocken om brandlarmet skulle gå? Vart handväskan stod och vad mer jag skulle ta med mig?
Sen somnade jag om och drömde en massa tok tills jag vaknade vid femtiden .
Somnade om igen och sov ända till sju då Sv skickade ett sms 

Det intressanta dock med röklukten är att det 1869 var en stor brand här i Gävle som startade i samma kvarter som hotellet ligger, och just det lade jag inte märke till igår när jag bara ”skummade” igenom broschyren om Julia!
Branden startade pga en limpanna som välte i en snickarverkstad och trots försök lyckades man inte stoppa spridningen.
Branden ödelade nästan hela norra stadsdelen med över 500 gårdar, 130 magasin, fyra broar, och fyra mälterier.

Ca 8 000 blev hemlösa och fick bo i lador coh i byarna runt staden, eller i den tältstad som satts upp på Sätraåsen.

Tragiskt och måste ha ställt till med stort lidande för många på den tiden. Särskilt de som redan var fattiga.

Spöket Julia har kommit till pga en rad händelser här på hotellet på 80/90-talet. Namnet fick hon av den dåvarande personalen därför att man antog att det var en ”hon” pga stegen av högklackade skor som de som arbetade i tvätten i källaren flera gånger kunde höra utan att se någon när de tittade ut i korridoren.
Till en början trodde de såklart att det var någon som skämtade med dem. Men vittnesmålen blev bara fler och fler. Någon som gick ljudligt hördes, men syntes aldrig till.

Det var mycket prat om det här då och många i personalen var med om saker, och när de funderade tillsammans kom de fram till att Julia verkade mån om hotellet och inte minst restaurangen att döma av händelserna.

Det var som om hon plockade i ordning och vakade över att alla gjorde det de skulle. Klirret av glas som ofta hördes fick dem att dra slutsatsen att ”hon” var en servitris som jobbat på den ölkrog som en gång låg just på den plats där de oförklarliga ljuden hördes som mest.

Gäster har också klagat över oväsen från rum intill under natten….rum som det dock inte fanns några andra gäster på just då 
En man som vaknade vid tre (precis som jag inatt) undrade vad gästen intill höll på med då det lät som möbler eller tunga väskor som släpades omkring.

Men buller och ljud verkade också störa ”Julia” då tvättmaskiner, dammsugare och tv apparater ofta stängdes av. (Är ju ett väldigt vanligt fenomen i hus som det sägs spöka). Elen undersöktes såklart men inget fel kunde hittas.

En av de två resväskor som av ett par damer ställdes in i rum 178 (rummet där många oförklarliga ljud kom ifrån)  försvann och efter att de klagat i receptionen över att någon måste ha stulit den, men utan att kunna få hjälp så stod den åter inne på rummet när de vaknade nästa morgon.
När husfrun själv en gång skulle öppna dörren till rum 179 tog det stopp, nästan som om någon höll emot på andra sidan. (Också ett vanligt fenomen).
Men plötsligt släppte motståndet och dörren gick som vanligt, utan att det var någon inne på rummet.
En tändsticksask som en städerska lägger på bordet i rummet innan hon går in för att städa toaletten är borta när hon kommer ut igen. Hon tänker att hon kanske glömde att lägga dit den ändå, även om hon känner sig säker. Lägger dit en ny och går iväg en kort stund.
Kommer tillbaka och ….ja…asken är såklart borta!
Kanske någon som vill förhindra brand igen? Någon som upplevde den då när den härjade som värst?

Ett annat oförklarligt tillfälle är när en städerska gör i ordning rum 179 för en visning. Putsar till ordentligt och ser till så att allt är i ordning när hon går därifrån och låser dörren.
När det är dags för visningen och dörren låses upp har gardinerna slitits ner och alla täcken och filtar ligger kastade.
Koderna i låset visar att dörren inte låsts upp sedan städerskan varit där.

Julia tror personalen då …men själv tror jag mer på någon mer vilsen själ som desperat försöker få uppmärksamhet. Julia verkar ju snarare vilja hålla ordning?

En nattportier på 90-talet, hör ett väldigt klirrande från loungehyllan klockan två en natt, när allt är bortplockat. Går dit och tittar efter, bara för att upptäcka att allt är tomt och ingen är där.
En annan portier på 80-talet, hör oljud från restaurangen och går dit för att kolla. Där hittar han alla lådor och skåp öppna- även de som i vanliga fall är låsta!

En receptionist hör ljudet av glas som klirrar…inget konstigt med det på ett hotell…om det inte vore för att ljudet kommer från ett rum med soffor där det inte finns ett enda glas!
Hon känner en kall vind mot nacken och istället för att bli rädd blir hon arg och ryter till ”Sluta nu Julia”!
Och vinden försvinner och glasen slutar klirra!

Idag försöker hotellet blidka Julia genom att ha en fåtölj och ett bord dukat för henne i matsalen. Och från att ha varit ett spöke har hon blivit något av en uppskattad skyddsängel för personalen och hela stället.
Man serverar henne kaffe på morgonen och ett glas vin på eftermiddagen, och en födelsedag har hon fått, den 14 sept, då alla gäster bjuds på tårta 

Och kanske uppskattar hon detta? För antalet märkliga händelser har faktiskt minskat sedan detta infördes. Det får henne nog att känna att även hon räknas på hotellet!
Många gånger har de anställda känt Julias närvaro och spår efter den, men bara en enda gång har de sett henne.
En vit skepnad som sågs passera glidande genom restaurangen och försvann.

Ungefär där hennes fåtölj står nu!

Ja visst är det spännande med lite hotellspöken?
Och det roliga var att i morse när jag skulle äta frukost så började jag spana efter fåtöljen redan när jag kom in i restaurangen.
Men var ganska mycket folk där och ville inte verka underlig genom att gå och stirra omkring. Plockade ihop min frukost och satte mig vid ett tomt bord lite i utkanten.
Spanar vidare lite försiktigt men tänker att fåtöljen kanske står i en annan del av restaurangen.
Vänder blicken framåt igen och ska börja äta då jag nästan ”spritter till” när jag inser att fåtöljen står där alldeles mitt emot mig. Precis som om vi satt ansikte mot ansikte

Då kan jag erkänna att jag fick ”ståpäls” (som Gunde skulle ha sagt) över hela kroppen.

Inte så skrämmande, men häftigt!

Tyvärr så såg jag ingen kaffekopp på hennes bord och om jag inte varit så blyg så hade jag nog sagt till personalen om att Julia ville ha sitt kaffe 

Men nu måste jag börja göra mig i ordning för att gå på behandling. Tänkte hinna fota lite i den fina ”Boulognerskogen” innan!
Där kan vi snacka om mäktiga alleér!!!

Ha det bra så länge!

Britta

Ja då har jag installerat mig på hotellet igen. Fick ett annat rum den här gången, likt det förra men liksom spegelvänt.
En annan skillnad är att fönstret vetter ut mot en innergård istället för ut mot gatan som sist.

Fördelen är nog att det kommer kännas ännu lugnare då det inte blir någon trafik utanför.
Inte för att den störde senast heller men ändå!
Kom på också att det är bättre med det här fönstret då jag kan öppna och typ skaka överkasten utan risk att någon får skräpet på sig 

Är nog knappast någon som kommer att befinna sig nedanför då ”marken” som inte är i marknivå, består av ett platt tak med singel på.

Den enda lilla nackdelen jag kan nämna jämfört med förra rummet är att det var en lite instängd, unken lukt när man kom in. Ungefär som om det skulle ha varit ett rökrum en gång i tiden.
Men efter vädring och inköp av ett doftblock med doften ”morning rain” så känner jag inte av det längre.

Har redan ”boat in” mig och möblerat om lite för optimal rörelseyta.
Flyttade ena sängen (den som jag tänker sova i) in mot väggen och vred den andra så att den nu kan användas som tv soffa och i och med det blev det också mer golvyta.

Blir bra för morgondagens yogapass 
Känns till och med mysigare här nu än på förra rummet så det blir nog en bra vecka det här också!
Och det bästa är ju att Sv kommer redan på onsdag!
Lyxigt!

Sängbordet är ”laddat” och ….

…en tidning för lite kvällsläsning innan jag släcker lyset för natten.

Just det….apropå att släcka lyset för natten så borde jag berätta om hotellets eget spöke som sägs finnas här, men tar det i nästa inlägg tror jag för det är ”hon” värd tycker jag.
Sägs att det är en hon i alla fall och personalen har döpt henne till Julia!

Men …nu ska jag inte avslöja alltför mycket utan skriver mer om det imorgon.
Låg nämligen en egen liten broschyr om henne här på rummet när jag kom, om historien bakom, varför hon befinner sig här och vad personal och gäster upplevt!

Mer om det imorgon!

Kanske blir det förresten lite sent för mig ikväll, för vet ni vad jag gjort!….jo, nämligen gått och köpt mig ett set med akvarellpennor och papper + lite extra penslar….!   

Har gått och ”klurat” ett tag på något lämpligt tidsfördriv och kom fram till att detta var något jag ville prova.
Så bestämde mig för att det fick bli en tidig present till mig själv (fyller år den andra sept) som en ursäkt för att lätta det dåliga samvetet lite.

Får alltid lite dåligt samvete när jag köper saker eller kläder till mig själv som jag egentligen inte absolut behöver.
Särskilt nu när det blir lite sämre ekonomi ett tag framöver pga sjukskrivningen och höga bensinräkningar pga resorna till och från Gävle.
Men samtidigt…..så måste man unna sig det där lilla extra ibland för överlever gör vi ändå!

Dessvärre är jag tyvärr ingen naturlig talang vad det gäller konst, men har i alla fall en massa idéer och föreställningar ”i huvudet” om hur jag vill att det jag målar ska se ut   :)

Skulle sååå gärna vilja kunna få till det sådär vackert och naturligt som andra kan men det mesta blir tyvärr något som mest ser ut som om ett förskolebarn skulle ha målat …hihi!

Men man måste nog ge det tid, tålamod och träning också. Lära sig olika tekniker för olika saker. Gick in på youtube och kollade lite tips och blev faktiskt riktigt nöjd med björkstammen jag fick till efter det   :)   men ….det är bara en björkstam…!
Sen ska det ju helst vara ett helt motiv runtom den också som ser naturligt ut!

Irriterande det där när man vet inombords och ”ser” framför sig hur man skulle vilja att det blev och när det sen blir något helt annat så fort man försöker   :)

Tålamod och övning…tålamod och övning…..!  Suck! Har redan haft god lust att bara knöla ihop ett par ark…..   :)
Men så gör nog en riktigt konstnär också innan han/hon är nöjd med sitt verk.

Får väl se om jag får till något som är värt att visa? Skulle tro att det kommer dröja!!

Helst av allt skulle jag vilja lära mig måla träd. Stora gamla knotiga träd med fantastiskt lövverk…..håhåjaja….är nog några år kvar tills dess….OM man nu ens kan lära sig det utan naturlig talang?
Är det samma sak som att en omusikalisk ska lära sig spela fiol tro?
I så fall är det nog inte möjligt för mig tyvärr, hur många tekniker och knep från youtube jag än försöker härma!

Man måste nog ha den där speciella ”känslan” för konst i så fall! Och sen ska den ut på papperet också!
Känslan och inspirationen har jag nog….men förmågan att få ner det jag föreställer mig på papper är det värre med!

Har alltid ritat och målat som ett barn, trots att jag har en helt annan bild i huvudet när jag börjar.

Men….skam den som ger sig…och det är väl bara att streta vidare med sina ”alster”    ……anar som sagt att klockan kommer att gå alltför fort ikväll!

Ha en god natt!!!

Britta Picasso….!!!??? ….eller?  Nä okej…kanske inte då…..     

Jodå…den blommade när vi kom hem i fredags. Solrosen som jag skrev om förra helgen och som bara var i knoppstadiet då.
Tog in den och satte den i en vas på köksbordet. Snittblommor inne ger en speciell känsla tycker jag…en positiv typ ”kalaskänsla” , lättsam stämning och ja…något vackert att vila ögonen på och lite högtidligt!

Och en solros är ju extra bra på att lysa upp tillvaron.

Tror att jag lämnar den där på köksbordet så får vi se hur den ser ut när vi kommer hem nästa fredag!   :)

Ja helgen har snart gått och ärligt talat så har det faktiskt varit en riktig ”skithelg” (om man får säga så)  …    …vi har båda varit såå otroligt trötta och känt oss ”slutkörda” på något vis.
Tomma på energi och ömma och stela i kroppen.
Vi är nog lite förvånade bägge två över att vi verkar ha reagerat så starkt på veckan som varit…eller veckorna ska jag väl säga!

Men egentligen är det nog inte så konstigt med tanke på den ovana och onormala situation vi hamnat i….utan att ha valt det dessutom.

Ska strax börja packa igen, och den här gången går det nog ganska fort, då mycket av det som ska med redan ligger framme.
Gjorde mig inte besväret att lägga tillbaka allt på sin plats när det ändå ska ned i väskan ett par dagar senare igen.
Necessären..(konstigt ord det där?) …är heller inte uppackad utan hänger inne på toa med allt innehåll i. Kan ju lika gärna ta direkt ur den när jag ska använda det härhemma och sen stoppa tillbaka det i den igen.

Blir kanske lite andra slags kläder nu då den tropiska hettan verkar ha lämnat vårt land och farit vidare. Kanske ett par jeans till och med och någon tjockare tröja?
Regnjackan åker nog också med tror jag?

Sen har jag insett att en liten ryggsäck är bra för promenaderna till och från sjukhuset. För även om det bara handlar om 1,5 km så blir det ensidigt att gå med handväskans rem över ena axeln.
Skapar onödiga spänningar i en redan ganska spänd kropp så det gäller att göra det bästa av situationen.

Men vet ni vad det bästa är den här veckan? Jo att Sv kommer till mig redan på onsdag!!!!
Jippie! 
Då är det bara måndagkväll och tisdagen som jag ska se till att få tiden att gå och det blir nog inte så jobbigt.
Kan ju gå ut och fota, kika i affärer, köra något yogapass och såklart skriva  lite så alltför långtråkigt hinner det nog inte bli.

Onsdag har jag dessutom tidig behandling, redan kvart i åtta på morgonen så då blir det ingen lång väntan tills Sv kommer heller….så det kommer att gå så bra så, även den här veckan.

Sen efter det är det två veckor kvar varav den sista slutar på torsdagen.

Men ha det så bra nu och ut och njut av den friska sköna luften!

Britta

”Landade på hemmaplan” igår och hade knappt två timmar på oss innan vi skulle vidare på 18-årskalas.
Gick bra även om vi var ganska trötta. Gäller bara att inte börja varva ner alltför mycket innan man så att säga ”kör vidare”!

Trevligt var det i alla fall….gott fika, god mat och skönt att ha lite nära släktingar omkring sig som omväxling från ensamheten på hotellet!

Men idag slog den riktiga tröttheten till…och den typiska huvudvärken som ofta vill komma när man äntligen slappnar av på riktigt!

Men även om huvudet har varit tungt så har jag gått här och pysslat och fixat i lugn och ro och i min egen takt!
För mig är det avkoppling att få komma hem och fräscha upp och ställa i ordning såsom jag vill ha det för att trivas riktigt bra!

Blir ju lite som ”halkar efter” när endast två karlar bor under samma tak…  ….så idag har jag bla…

Städat ur kylskåpet, kastat gammalt och torkat av hyllorna..

…gjort rent på katternas matplats….

…bytt disktrasan som luktade….ja?….vet inte hur man ska beskriva det och är väl inte särskilt intressant att veta heller …   :)……

…torkat kakel….

…skåpdörrar och lister som ju alltid blir nedkladdat…även om de manliga familjemedlemmarna sällan ser det…eller ens lider särskilt av det…. 

…lika lite som de brukar uppmärksamma att kökshandduken behöver bytas .

Sen var det dags för Lines matskål att åka lite diskmaskin….

Och hennes ”gosisars” tur att ta en svängom i tvättmaskinen   … 

Sen har jag ”hårat av”  fåtöljerna ute på brokvisten efter att Rasmus tillbringat många timmar där…

….och klippt ner de snart överblommade penséerna som ingen såklart plockat på länge nu.

Ja lite sånt har jag ägnat mig åt idag och det har enbart varit skönt och avkopplande. Såna där ”småsaker” som de andra i familjen inte tänker på men som jag gör ganska ofta till vardags.

Och bara för att inte reta upp någon man som ev är den som brukar hålla koll på sånt här hemma så vill jag bara säga att jag vet att det även finns män som ser när vissa saker behöver göras men tror nog att det ändå är lite ”typiskt kvinnligt” hur jämlika vi än vill vara i dagens samhälle   ;)
Menar heller inte att kritisera de manliga medlemmarna i vårt hushåll för detta är sånt som jag inte ens förväntar mig att de ska se och för övrigt så är det ju bara jag som ”lider” av dessa små detaljer och då tycker jag också att jag är den som gott kan göra det.

Och för övrigt så kan jag ju tala om att det till 80% är Sv som lagar maten och sköter tvätten härhemma, så det är inga ”mansgrisar” jag delar livet med   

Hihi!  Hur man nu definierar en mansgris? Men tror väl att det är en sån som så gott som aldrig bidrar med någon form av arbete i hushållet!

Hur som helst så är det himla skönt att vara hemma hos dem alla igen….både två och fyrbenta medlemmar…..

Har nog undvikit att tänka på dem alltför mycket under veckan, bara för att saknaden gör så ont !

Men nu är det lördag och imorgon söndag så det är bara att njuta av varje minut här hemma! Och det gör jag också!!!!

Ha det bra!

Britta

Nej men det känns nästan så!

Samma ljusa förväntansfulla känsla i kroppen som man hade ”dan före dan” när man var liten. Och precis som då så var det faktiskt lite svårt att somna kvällen innan!

Visserligen pågick ju Gävle stadsfest med uppträdanden på en scen inte långt från hotellet. Och visst kunde jag känna av dunket från basen i kroppen även om öronpropparna hindrade det mesta av ljudet, men ….det var främst förväntan inför idag som gjorde att sömnen inte kom lika snabbt som den brukar!

Det är torsdag och idag kommer Sv hit till mig!!!!   Jippie !!   :)

Så idag har jag ägnat morgonen åt att städa och fixa lite inför det 
Dammtorkat och fixat golvet!
Tänker dock inte tala om hur det gick till utan städutrustning för då skulle jag avslöja hur ”tokig” jag egentligen är…! Log för mig själv när jag höll på och ”fejade” i bara underkläder (ganska varmt här på rummet) och tänkte att …nu skulle folk se mig    ….hihi….!

Men det är ju det som är en av de stora fördelarna med att bo på ett hotellrum…man kan ju faktiskt gå ”spritt naken” om man vill utan att någon ser en. Och inte behöver man stänga toadörren heller vare sig när man duschar eller sitter på toa, så visst är det en viss ”frihetskänsla” med att bo såhär då man inte behöver oroa sig för att någon ska dyka upp.
Man kan bara ”tuffla omkring” precis som man vill utan att behöva tänka så mycket!

Väldigt skönt för min oftast alltför hårt tänkande hjärna!

Så nu är det bara att se fram emot att gå och möta Sv på parkeringen vid sjukhuset!

Det blir två promenader dit idag då jag först har min behandlingstid 11:30. Men det blir nog alldeles lagom så att jag hinner tillbaka och äta lunch innan jag ska gå igen.

Behandling nr 8 och sen 15 st kvar ….så efter den här veckan har jag nästan gjort hälften.
Skönt!
Dagens höjdpunkt är när man får dra ett streck över den senaste omgången. Ett steg framåt, lite i taget.

Filosoferade igår lite över det här med strålning och tänkte att man ju hört talas om de där ”jobbiga strålbehandlingarna” innan när det gällt andra som fått cancer och då trodde man ju att det var just själva behandlingen som var jobbig på något vis.
Att det gjorde ont eller att man fick stora besvär av det.

Och visst vet jag att det är vissa som får det då huden såklart reagerar olika hos olika människor och att det kanske inte riktigt börjat visa sig hos mig än då det är först efter två till tre veckor som problemen oftast kommer ( om de kommer, för det gäller inte alla och att t ex vara icke rökare är en fördel).

Men något jag insåg igår är att det inte är själva strålningen som är jobbig utan helt enkelt det faktum att det pågår under så lång tid!
För mig är det än så länge mer jobbigt psykiskt än fysiskt måste jag säga!
Men även där är vi såklart olika för det är ju inte alla som är lika stora ”hemmagrisar” som jag.

En del kanske till och med upplever den här hotelltiden som lyxig och ett skönt avbrott i vardagen.

Men men, är såklart tacksam över att få den här behandlingen och klockan tickar ju på vart man än befinner sig så snart är den här tiden ett minne blott!
Ett annorlunda kapitel i mitt liv!
En erfarenhet rikare också, kan man väl säga!
För visst är det lite nytta med att tvingas leva som stadsbo en period när man egentligen är ”lantlolla” och ”skogsmulle” ända ut i fingerspetsarna.

Alltid utvecklande att göra något som man aldrig hade valt själv annars.

För ibland är det nyttigt att ”rycka upp och lufta” rötterna lite   :)  det mår alla ”växter” bra av 

Britta