lillasysterfix

Fast egentligen tog jag den här bilden igårkväll efter att vi kommit hem ifrån en Halloweenmiddag hos min syster. Line är en helt otroligt duktig valp och hade inga problem med att anpassa sig till den nya miljön med visserligen inte helt okända, men många människor.
Vi hade först tänkt att tacka nej till middagen men eftersom syrran envisades med att det inte var några som helst problem att ta Line med trots att hon inte är rumsren än så tyckte vi att det var värt ett försök.
Och det gick hur bra som helst. Hon sprang omkring ett tag och nosade och hälsade på alla men till slut så lade hon sig lugnt ner och somnade på liggdynan hon hade med sig.
Hon är en otroligt enkel och lättsam valp och jag  är så glad att vi inte lyssnade till alla ”olyckskorpar” som kraxade om att det är såå mycket jobb med en valp…det ska ni verkligen inte skaffa er osv!
Men visst märktes det att hon var ovanligt trött när vi kom hem igen runt halv tio, för det var såklart en ovan och tröttande upplevelse för henne att gå på ”fest”, även om hon också där sov det mesta av tiden.
Hon ville genast ha hjälp upp i soffan och sen dröjde det inte länge innan hon satte igång att snarka. Högt och ljudligt och värre än husse måste jag säga  
Fick snarkningarna med på film men har tyvärr inte lärt mig att förminska filmer än (om det nu går att göra?) så att de går att lägga ut här på bloggen. Ni kan inte tro hur en så liten och söt valp kan snarka…riktiga ”timmerstockar” hon drar.  :)
Kan ju tillägga att hon aldrig snarkar nattetid eftersom hon inte har kudde då men med den här ”kröken” på nacken så kan det ju inte bli annat än snarkningar.

Idag var det härligt väder när vi vaknade och jag har fått en hel del gjort ute på gården. Line var såklart med och lekte med sin boll…grävde gropar…och skällde på skottkärran och krattan vilket hon verkar se som sin plikt och går in för med största allvar.
Låter som en stor elak vakthund när hon skäller och morrar på den där förbaskade krattan som verkar irritera henne något fruktansvärt och skottkärran som hon anser ska stå still och inte rulla omkring och ställa till oväsen.

Sen tog vi en sväng till skogen för att ”låna” lite granris….  ;)

Och där fick Line verkligen ny energi …som även vi människor får av att vistas ute i naturen.

Tjohoo vad det går…!

Blev många ”race” fram och tillbaka och
runt runt…!

Testade lite svartvitt också…både med fart

och i ett lugnare ”undersökande” tempo…

För hon kan även ta det lugnt och bara utforska ..!

….då kan man ju hitta en och annan uppfriskande vattenpöl också…!

Sen bar det av hemåt med vårat ”byte”…tur att man har
en ”bärare” med sig …  ;)

Sprang förresten på en ”gammal bekant” där i skogen. Ett par rostiga men vackra sparkmedar som vi faktiskt pratat om att ta med oss hem någon gång och kanske återskapa till en spark igen…men som det känns just nu så verkar det långt till det.  Men det är ju tanken som räknas sägs det och kanske kanske får vi någon gång tid och energi över att lägga på annat än att lösa ”husproblem”.

Det får vara allt för idag. Imorgon är det måndag igen och klockan tio ska jag och mina kollegor från kyrkogården infinna oss på arbetsförmedlingen. Har inga övriga kommentarer om det just nu…!

Britta 

Fick ett sms från sambon i förrgår ….”Boken har kommit”….  :) ….Jippie…blev mitt svar …äntligen!
”Den högkänsliga människan –  konsten att må bra i en överväldigande värld” …och jag började läsa…om mig själv…och trodde väl aldrig att det skulle stämma så väl.
Testet som boken innehöll visade positivt på 22 frågor av 23 när det gäller mig och satt och fnissade för mig själv för varje iprickat  ”sant” när man skulle välja mellan sant och falskt.
Några av påståendena var bla
” Jag lägger märke till subtila detaljer i min omgivning”…ja det här är ju något som jag förstått på senare tid att inte många gör men som jag trodde var naturligt för alla. Har svårt att ge något exempel men har många gånger märkt att om jag vart på någon ny plats med andra så säger jag ofta efteråt ”Såg du den där fina tavlan som satt på väggen, vilket fint ljus det var på den och sköna färger, eller vilken gullig tröja hon hade med små fjärilar på, eller såg du vilka fina gamla fönsterhakar dom hade…” osv  osv, och oftast får jag ju svaret ”Jaså nej, det tänkte jag inte på”.
Min sambo däremot kan också lägga märke till sånt här (är ju bla därför vi trivs så bra tillsammans) men han är lite mer uppmärksam på människor än vad jag är. Han tar lättare in deras sinnesstämningar, deras personlighet och vilka tankar och känslor de sänder ut. Det här kan jag också känna av men släpper det nog inte så nära inpå mig som han gör. Han har så lätt för att få och ta kontakt med människor därför att han helt enkelt är mer intresserad av det än jag är. Detta har nog lite att göra med nästa punkt i testet som lyder.
”Att ordna mitt liv så att jag undviker upprörande eller överväldigande situationer har hög prioritet”..och det är nog just det som gör att jag är lite mer avvaktande mot nya människor än han är. Jag har väldigt få nära vänner och aktar mig för att involvera mig i någon typ av grupp, förening eller liknande eftersom jag vet att jag inte trivs med det och inte orkar med det i längden i alla fall. Det må vara hur kul eller trevligt som helst men det slutar ändå alltid med att jag föredrar att stanna hemma och få styra över min fritid själv istället. Det är inte så att jag inte tycker om människor, det är bara det att umgås och vara social tar på väldigt på min energi.Punkterna.
”Jag blir lätt överstimulerad när det är mycket som händer runt omkring mig” och ”Jag behöver dra mig tillbaka under hektiska dagar, till sängen, ett mörkt rum eller till någon plats där jag får vara för mig själv utan stimulans”
Har med detta att göra.
Nu skulle jag kunna skriva hur mycket som helst och hur länge som helst om denna bok men får återkomma lite då och då om den istället. Har ju inte läst ut den än och fortfarande dyker det upp en massa..aha…det är ju precis så jag känner och reagerar beskrivningar.
I det stora hela kan man i alla fall säga att högkänsliga personer även kallat HSP har hjärnor som fungerar och jobbar lite annorlunda än andra. Man har kunnat visa på högre aktivitet i ett område av hjärnan som heter insula och som ständigt integrerar kunskap om inre tillstånd och emotioner, kroppsposition och yttre händelser. Det är det som gör att vi lätt blir överstimulerade och till slut bara ”stänger av” och behöver vila efter tex att ha varit ute på en shoppingtur (något som jag oftast får huvudvärk av pga alla intryck som hjärnan måste jobba med) eller varit/är på en stor fest med mycket människor och liv och rörelse omkring. Numer undviker jag sånt här så långt det är möjligt men eftersom man  tyvärr inte kan flytta till en stuga för sig själv någonstans när man har två söner som fortfarande behöver en och jobb som måste skötas för att få in sina pengar, så ser jag i alla fall till att gå hem tidigt från festen eller att vara i sällskap med min sambo ( som vet hur jag fungerar) när jag/vi åker iväg på lite shopping eller någon annan ”tillställning”.
Kan ju säga att punkten i testet som jag inte tveklöst prickade i ”sant” var.
”Jag är mycket känslig för smärta” eftersom jag inte tycker att det stämmer helt och fullt alla gånger. Tycker att jag oftast kan hantera smärta ganska bra vilket min sambo också brukar säga när han gör sina behandlingar på mig och min onda arm och axel som kräver att det ibland gör fruktansvärt ont för att få bort själva problemet. Har också valt att inte ta bedövning hos tandläkaren ibland bara för att jag hellre står ut med smärtan under behandlingen än det obehag som en bedövad ansiktshalva efteråt innebär. Så särskilt känslig för smärta tycker jag inte att jag är. Smärta hanterar man genom att andas djupt, koncentrera sig på annat än den vilket bara det gör att den nästan halveras, den sk tankens kraft med andra ord  
Idag är det lördag och just nu ligger jag i sängen med en uppäten frukost på nattduksbordet ( som min underbara ”gube” kommit med) en Findus nere vi fotändan och en lugnt sovande Line tätt intill mig bredvid . Med andra ord en riktig mysmorgon.
Ute blåser det höstvindar och regnet strilar på, men härinne är det varmt och skönt sedan sambon eldat i både kamin och vedspis.

Ha en bra allelgonahelg och sänd en liten extra tanke till nära och kära på andra sidan.

Britta

Har inte orkat skriva något den här veckan. Jobbet har fullkomligt ”sugit musten ur mig” och alla mina kollegor säger detsamma. Lövkrattningen som vi alltid ägnar de sista två veckorna åt har aldrig varit så tung som i år. Blöta löv och blöta presenningar (som vi tar upp löven med) gör att allt blir dubbelt så tungt. Sen är det ju den enformiga, upprepade krattningen i åtta timmar om dagen som sätter sina spår i kroppen.
Men nu går vi snart in på sista veckan för den här säsongen och sen blir det förhoppningsvis någon veckas ”ledigt” innan det är dags att ta tag i moppen och trasorna igen och börja timvikariera åt kommun.

Annars rulla livet på och Line bara växer och växer….

Ser redan ut som två helt olika hundar nu när man jämför bilderna idag med de första vi tog på henne.

Börjar bli mer ”hund” av henne och som det ser ut nu så får hon lite längre hår  runt halsen ( som en krage) och på baksidan av låren. Svansen har också börjat ”våga” sig lite (pälsen på svansen alltså) och svanstippen och öronen har mörknat liksom ett parti mitt uppe på ryggen. Hon kommer att bli en riktig skönhet…

Line vid den stora sjön Siljan.

Att våga sig upp på bryggan här var inte lika läskigt som första gången vid lilla Salutjärn.

Ända hit gick hon alldeles själv

Fast lite läskigt var det allt…så det var bäst att smyga tillbaka

Men med stora trygga husse framför gick det lite lättare

Men när han började ”knirrka” med sin flugrulle och svinga med spöet blev det lite för mycket….
”bäst att dra…och det fort”….!

Vattnet är fortfarande lite skrämmande och inte särskilt intressant vilket vi bara är glada för

Vi hoppas ju på att hon ska bli lika säker som Wilma var att ha med sig vid vatten.
Inte glatt kasta sig i hur som helst, särskilt när vi är vid strömmande vatten där det kan
bli riktigt farligt.

När vi var vid älven i Mora för någon vecka sedan visade hon heller
inget intresse för vattnet som rann..

…och inte för elden som brann.

Nej hellre ligger jag och sover med huvudet på mattes mjuka lår…

Nej, vatten och eld är inte särskilt intressant när man har en nos som leder en till
än den ena och än den andra intressanta doften…
Nog märks det att det finns lite jaktraser i henne .

Idag är det söndag och vi har ju fått en extra timme vilket faktiskt känns tycker jag. Måste passa på att göra lite ”smygreklam” också (kanske ska kontakta friggs och fråga dem om man inte kan få en slant för det här)…. är äldste sonen som hittat det här teet och det är verkligen gott. Sen hur mycket D vitamin man får i sig kanske kan diskuteras men om det skulle vara så att det ger en liten kick av solljusvitamin så är det bara ett plus på den goda smaken.

Idag ska vi försöka få lite gjort utomhus. Dels så behövs det krattas löv och sen ska vi fortsätta pumpa ur vattnet ur jordkällaren och fixa ett stuprör som är helt fel konstruerat så att när det regnar för häftigt rinner vattnet nedför väggen istället för ned i takrännan. Detta har gjort att det blivit en fuktskada på insidan på väggen i trappen och det känns inte roligt.
Är ärligt talat såå less på alla fel och skavanker som detta hus har visat sig ha. Låter nog konstigt eftersom jag ju faktiskt bott här sedan -96 och väl borde ha vetat det när vi bestämde oss för att köpa ut min före detta sambo men dels så var jag inte så insatt i allt då eftersom jag ”bara” skött hushåll och gårdsstädning alltså bara det ”ytliga” kan man väl säga och dels så kändes det så viktigt då när vi separerade att jag skulle bo kvar här för sönernas skull.. så att deras situation skulle bli så lite förändrad som möjligt.
Men det jag vet idag är att värderingen av huset blev alldeles för hög med tanke på allt som behövs fixas här för att få till en normal standard och värderingsmannen verkade bara titta på det ytliga och gårdens helhet och utseende som vid första anblicken ju ser ut som en mysig charmig drömgård. Dessvärre så är denna ”drömkåk” i ungefär samma skick som den i Björn Skifs film med samma namn och den summa som krävs för att få den i bruksskick och säljbar har vi ju redan lagt stor del av i och med övertagandet.
Känns lite bittert måste jag säga men egentligen så ligger ju det största ansvaret på mig själv.
Det vi åtgärdat hittills är att sätta in ett vattenfilter för att få bort kalkpartiklarna som satte igen kranar och packningar, köpt ny varmvattenberedare då den gamla var alldeles förstörd av just dessa partiklar, bytt ut den gamla trekammarbrunnen som hade en trasig mellanvägg, börjat måla och kitta fönstren som i vissa fall var så gott som utan kitt och inte sett målarfärg på många år. Men detta är egentligen inte så mycket då det som också skulle behövas göras är bla att lägga nytt tak, sätta in någon alternativ värme, typ luftvärmepump då det bara är direktel och eldning i kamin och vedspis som ger värme nu, bygga om pannrummet som nu har den idiotiska konstruktionen att man bara tar sig ner dit via en liten lucka i först altangolvet och sen ännu en liten lucka i husgrunden så att man får ”åla” sig ner så gott det går, vilket funkar så länge man är någorlunda ung och smal. så det som skulle behövas är alltså att gräva upp någonstans vid grunden och få till en riktig källarnedgång och sen skulle en riktig dränering runt huset inte heller vara fel då det system som är nu och jag inte ens kan förklara gör så att jordkällaren plötsligt blir till en svimmingpool så fort gamla brunnen blir för full……och sen….?….eller nej….tappade lusten att sitta här och försöka skriva ner alla bekymmer som rör gården och huset nu.
Får nog bli ett eget inlägg om våran ”hushistoria” någon gång. Kan ju i alla fall säga att det känns som om vi bara fixat toppen av ett isberg än och så fort ett problem verkar löst så dyker ett annat upp.
Önskar nu att vi hade haft en mindre och mer lättskött gård men som läget är nu så kommer vi förmodligen inte att ha råd att fixa denna så att den blir i säljbart skick så med andra ord så får vi nog fortsätta att jävlas och lägga ner en massa pengar på sånt som redan skulle ha tagits med i värderingen och gett ett helt annat pris, åtminstone 200 000 lägre och det känns väldigt trist och inte precis uppmuntrande.
Det tar och tär på våran livsglädje och energi och det är svårt att ha några drömmar när man hela tiden måste ägna sig åt problem och bekymmer för att se till att ha huset i ”bobart” skick.
Men det sägs att man får det man förtjänar och vi måste väl ha varit ett par riktigt hemska människor i något av våra tidigare liv för att förtjäna detta?? Nåja..kan bara hoppas att man kommer att förstå allt någon gång i framtiden om hur och varför….!

Ha en bra söndag i alla fall!

Britta

Ja tänk att en liten urinvägsinfektion på en liten valp kan ställa till med ett mindre kaos i två människors liv…:) Det började på onsdagskväll med att vi tyckte att Line kissade lite ovanligt ofta. Visst är det mycket ut och inspringandes ändå med en valp men nu kunde det komma en liten pöl inne trots att hon nyss varit ute. När vi senare gått och lagt oss reagerade jag lite på att hon var ovanligt lugn i sängen.
Brukar alltid ha ett ”sista ryck” precis innan vi ska sova och göra sig av med lite överskottsenergi genom att fara runt och bita på någon av sina leksaker och krafsa runt med filten i sängen. Men den här kvällen gick hon bara lugnt ner och lade sig i min fotända (som blivit hennes självklara plats att sova på, precis som vår gamla Wilma brukade göra) och bara låg där lugnt och stillsamt, redo för att somna.
När vi släckt lamporna och allt var lugnt kände jag att hon började vandra runt lite i sängen så för säkerhets skull bar jag ut henne och trots att hon kissat alldeles innan sänggåendet så kom det en skvätt till.
In i sovrummet igen med hopp om att vi skulle få sova och till en början lade hon sig lugnt tillrätta och verkade inte vilja annat hon heller. Men så fort jag släckt lyset igen började vandrandet runt i sängen, vilket hon aldrig gör så fort det blir mörkt annars. Sen började ”kisseriet”…

Det kom i sängen, på överkastet, täckena, filten och ja vi insåg att det här funkar ju inte! Dags för plan B, vilket slutade med att jag och Line tillbringade första natten inne på toalettgolvet…jag på en smal madrass och hon på en filt på golvet bredvid + en himlans massa tidningar utbredda över hela golvet. Sen följde en så gott som sömnlös natt med en stackars liten vovve som ideligen måste upp och kissa. Insåg att det inte ens var någon ide´att försöka gå ut med henne eftersom kisset nu kom när som helst och vart som helst utan att hon hade någon som helst kontroll över det. Nästa dag var det ett samtal till veterinären som gällde och efter ett besök där med urinprov så visade det sig att det var en vanlig urinvägsinfektion hon hade, vilket vi väl redan förstått.

Sen följde ännu ett dygn med kissande, tvättande och passande och hela nedervåningen förvandlades till ett kaos. Nästa natt sov jag på tv soffan med Line instängd med kompostgaller på golvet nedanför med tidningar i lager på lager.

Det blev en hel del tvättande och tv rummet fick bli tillfälligt torkrum eftersom tvättstugan och torktumlaren inte räckte till …

Köket fick också en hörna med tidningspapper i lager på lager och kompostgaller som inhägnad. Inte mycket annat att göra när kisset bara rinner och rinner i tid och otid. Men måste säga att Line accepterade sitt nya ”öde” ganska bra och sov mest i sin bädd (också ”fodrad med tidningspapper) tills medicinens verkan gjorde att hon kände sig lite piggare och missnöjd med sin begränsade tillvaro bakom gallren.

” Hjälp mig nån…husse och matte har stängt
in mig i en bur….hallå, finns det ingen kontakt
med internet här…djurens rätt, eller vad som helst…
nån måste ju kunna rädda mig!”

Nu är vi inne på tredje dygnet med medicin och som det verkar nu är kissandet tillbaka till det normala igen. Inatt chansade vi på att ha henne i sängen igen, dock i sin egen bädd, och det gick bra och inga olyckor skedde, kanske tack vare att jag gick ut med henne ett par gånger under natten. Natten som kommer nu blir nog lika lugn som innan hon blev sjuk och förhoppningsvis slipper vi gå ut i regnet och blåsten.

Aptiten har det i alla fall inte varit något fel på trots sjukdomen och maten slinker ner lika lätt som medicinen istoppad i en kycklingbit…

”Slurp…de där va gött dä…!” 

Och idag har hon varit ute med oss på gården och skällt lika ilsket som vanligt på den stora hemska krattan som tar alla hennes roliga löv.

Hittade en bit av en gammal enbuske också och den smakade inte så tokigt den heller.

” yeah…vilken utsökt smak”

Sen blev det en tupplur på kökssoffan med snälla katten Rasmus. Blir så glad och rörd varje gång Line och katterna hittar lite ”närmare” varandra.  :)

Sen åkte vi på Erikshjälpen och köpte en ny liten kompis åt henne…men det får hon berätta om själv imorgon, för nu är det sängen som gäller för oss alla här…har varit tre ovanligt tuffa nätter nu!

Ha det bra!

Britta 

Måste skriva lite fast jag egentligen inte har tid. Vaknade i morse med den där ovana, konstiga känslan i kroppen. Kände den inte förrän jag var på väg in på toaletten och blev medveten om att det var något ovanligt med den här morgonen.
För det första kändes det inte som om klockan var fem på morgonen. utan snarare nio/tio på förmiddagen då jag brukar börja ”vakna” på riktigt. Kände mig pigg och klar i huvudet, inte särskilt ont i kroppen och som om jag verkligen ”stängt av” allt inombords under natten för att ladda för en ny dag. Låtit kropp. själ och hjärna ta en välbehövlig paus från vardag och verklighet och varit någon helt annanstans i flera timmar utan avbrott.

Så ha en bra dag allihopa och hoppas ni sovit gott!

Britta

 
….till Hälsingland. Närmare bestämt till Bollnäs och sambons dotters familj.
Har en längre tid nu känt att tiden inte riktigt räcker till för att pyssla och sköta om dom som jag gjort förut eftersom jag har ett mycket mer händelserikt och kringresande liv nu med min nuvarande sambo.
Så det som förut enbart kändes skoj att använda fritiden till när det gäller deras skötsel såsom, storskurning av hönshuset, hålla det snyggt och mysigt i hönsgården, mata, se till att det finns vatten, låta dem gå lösa på gården, ordna det varmt och mysigt på vintern….mm mm….känns numer mest som något jag också måste hinna med och ett dåligt samvete.
Så valet vi stod inför var om vi skulle satsa på att tex bygga ny hönsgård vilket började bli nödvändigt eftersom staketet runt börjar ruttna, bygga till värpreden med luckor för att kunna plocka äggen utifrån för att förhindra att skatorna stjäl dem, eller helt enkelt låta någon annan få ta över både höns och tupp och lägga ner ”hönseriet”, och det senare kändes som det mest naturliga valet.
Dessutom passade det extra bra nu då sambons dotters tupp är opålitlig och gjort utfall mot deras tvååriga dotter och de funderat på att byta ut den mot en snällare. Och snällare tupp än Hugin får man leta efter. Han har aldrig någonsin visat något aggressivt varken mot barn eller vuxna och sina plikter som älskare och flockens beskyddare och födosökare sköter han alldeles utmärkt. Så nu är det bara att hoppas att han och de två hönsen Ronja och Lovis finner sig tillrätta i sitt nya hem med ytterligare fem/sex hönor.

Så beslutet känns rätt och även om det är lite vemodigt att skiljas från Hugin som bott här hos mig i fem år och varit så duktig och snäll med sina ”damer” som kommit och gått under åren, så känns det bra att veta att jag kommer att träffa honom många gånger än när vi åker till Hälsingland och hälsar på.

Så nu kan vi med gott samvete lägga all tid på fostra och umgås med våran nya lilla familjemedlem som just nu ligger här bredvid mig i soffan för att ta en liten förmiddagslur. Vi har varit ute och hjälpt husse att stoppa ner hönsen och tuppen i transportkartongen och det var otroligt spännande för Line. Hönsen kacklade och skrek när jag skulle ta en efter en ur hönshuset och naturligtvis lyckades en av dem smita ut i hönsgården och fara runt där som en toka innan sambon hämtade håven och vi lyckades tränga in henne i ett hörn.
Kändes inte roligt att det skulle behöva bli så stressande för dem men för Line (som fick hålla sig utanför hönsgårdens nät) var det rena ”julafton”! ”Yes, kom igen husse och matte! Nu fångar vi höns”! tycktes hon säga när hon skuttade omkring utanför nätet.
Så nu är husse, tuppen och hönsen på väg mot Bollnäs och vi ”tjejer” ska ha våran första ensamma hemmadag tillsammans.
Tyckte att husse skulle åka själv och hälsa på sina barn och få ta en liten paus från ”valplivet” som hur underbart det än kan vara också, kräver en hel del energi och engagemang.
Själv har jag ju aldrig haft valp och kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara så likt småbarnstiden..
Det är passning, rastning, matning och aktivering som gäller hela dagarna nu och svårt att fokusera på något annat än henne faktiskt. Visst sover hon massor också och är rena drömvalpen som är lugn hela natten men ändå så kan man aldrig riktigt helt släppa ”kollen” på henne. Man vet ju aldrig vad hon hittar på för bus om man inte är uppmärksam.
Tack och lov så har hon inte fått för sig att bita på några sladdar än men kattlådan är rena godisskålen tycker hon och om man smyger riktigt tyst och försiktig  så kanske inte matte eller husse märker att man går dit och kollar om någon katt nyligen varit där och lämnat något gott???
Ordet Nej, har hon dock lärt sig och hukar och vänder direkt om man kommer på henne med att vara på väg dit…  
Hon vet så väl att det inte är tillåtet men kan inte alltid motstå frestelsen.

Annars är hon vad jag förstått en väldigt lugn valp och duktig på att varva ner och koppla av efter busrycken och äventyren utomhus och lyssnar ganska bra när man säger ifrån och visar att något inte är okej. Även om det naturligtvis är tillfällen då hon är alldeles för uppskruvad för att göra det, men det är ju också precis detsamma som med småbarn…inte lätt när livet och energin bara rusar på i kroppen…
Så numer är det tålamod och att vara konsekvent som gäller, och som husse säger så är det så att vi inte lyckas fostra och forma den här valpen som vi vill ha henne så är det inte henne det är fel på, då är det vi som misslyckats, (vilket det väl i det flesta fall med jobbiga hundar är, alltså att det är ägaren som inte gjort sitt jobb ordentligt) . Det är ju vi som ska ”leda”, visa rätt och fel, och ge kärlek och beröm i massor när hon gör rätt, vilket vi gör också.
Förra helgen kom jag på ett väldigt effektivt sätt att kalla in henne på eftersom hon ibland blir så uppslukad av något annat så att hon struntar i om man står och ropar, visslar och tjatar för att få henne att komma (helt naturligt för en så ung valp antar jag). 

Hittade den här pipan som husse använt till sina tidigare hundar och den ger ifrån sig en signal som hon till slut inte kan motstå…dessutom belönas hon med många gobitar (hennes vanliga foder) när hon kommer och ännu roligare blir det eftersom vi oftast gömmer oss lite innan vi blåser i den. Då blir det liksom dubbel belöning när den hörs då själva letandet också verkar riktigt roligt och glädjen när hon hittar oss är total.     Den är otroligt effektiv och till stor hjälp som tex igår när vi var ute en sväng för att kissa och hon står väldigt nära infarten till gården och jag hör hur en bil närmar sig snabbt. Mina vanliga rop på henne lyssnade hon inte på då hon hittat något väldigt intressant att nosa på men visselsignalen fick henne att komma direkt, precis innan bilen passerade utanför gården.

Men nu har jag inte tid att sitta här mer för lilla vovven har precis börjat vakna och vi ska gå ut och kissa och förhoppningsvis bajsa lite också.. livet består av väldigt mycket kissochbajsprat just nu….precis som det ska vara med en valp i huset.

Ha en skön helg och njut av solskenet efter veckans eviga regnande.

Britta

Line heter jag….och eftersom matte i två veckor nu pratat om att hon ska skriva hela historien om hur och varför jag kom till henne och husse , men ändå aldrig verkar ha tid med, det så tar jag över och visar lite bilder istället. Förstår inte varför matte tycker att det är så fullt upp med mig i huset? Jag sover ju mest ändå…och sen förstår jag inte varför det är så bråttom med att bära ut mig när jag vaknar…..kissa kan man väl lika gärna göra inne ? Eller…?

Matte är ju borta och jobbar mest hela dagarna så husse är den som mestadels busar med mig, matar mig, sover med mig, åker bil med mig och tar mig med på den korta (men ändå väldigt spännande och lite läskiga) promenaden till postlådan. Men en kväll när matte kommit hem stoppade dom in mig i bilen och sa att vi skulle åka till sjön…..och där var det roligt…!
Eller…ja…det där som kallades vatten var lite läskigt faktiskt….fast det gick ju att dricka förstås, lika som hemma i vattenskålen… men mycket mycket mera. 

Sjön var jättestor och ibland kunde man höra spännande ljud
där utifrån. Matte frågade ”Hör du fåglarna Line?” Så det var
fåglar som hördes antar jag?

Men sen hade jag inte tid att stå och lyssna mer för
benen och hela kroppen sa att ”nu vill vi springa!”

så jag satte igång….

och Tjoho…va skoj det var att springa i den mjuka sanden..

testade att se lite läskig ut också….

och bara snäll och glad såklart…

och när jag inte trodde att det skulle bli roligare…
så hittade jag …

den kunde man gräva i så sanden bara sprutade….

matte tjatade om att jag skulle titta på henne…

jag vet inte riktigt varför… men hon tyckte jag såg
rolig ut efter mitt sandgrävande…

sen ropade både husse och matte om att jag skulle komma…

dom ville se om jag vågade gå upp på bryggan….

matte stod längst ut och lockade på mig….
men lite läskigt kändes det allt

men men…modig som jag är så tassade jag iväg till slut…
trots att det låg en jättekonstig typ där och lurade…
låång svans och stort huvud hade den…

men jag hörde på matte att det inte var något farligt
så jag vågade mig fram och luktade på den…
den luktade som sjön ungefär…och gräset därhemma…matte
sa att den hette näckrosblad…

sen stod jag och matte och tittade ut över sjön ett tag
ifrån bryggan….och visst var det fint där…

men efter spänningen ute på bryggan tyckte
husse att det var dags för lite bus och lek igen…

så han tog fram ”trossen” som jag fick med mig
hemifrån där jag bodde med min mamma när jag
bara var en liten ”bebis” 

och den är riktigt härlig och skojig att bita i,
springa runt med och kasta upp i luften…

Tjoho….här kommer vi…….!!!

efter det blev jag ganska trött och det var dags att åka
bil hem igen….

jag får ju inte ligga framme i mattes knä längre….eftersom
dom säger att det inte är så säkert om det skulle hända något…
så nu får jag vara alldeles själv därbak medan dom sitter där framme
tillsammans….orättvist tycker jag och försöker ibland gnälla på mitt sötaste vis…

och om det inte hjälper tar jag fram min bästa ”golden retriever blick” eftersom
jag faktiskt mest ÄR en golden retriever + lite annat….

men tyvärr….numera hjälper inte ens det när vi ska åka bil
det är bara att lägga sig ner och vila tills vi kommit fram dit vi ska…

och jag kan ju erkänna….att jag sover lika bra i bilen när den brummar iväg
som på köksgolvet hemma efter ett av våra ”äventyr” tillsammans…
matte, husse och jag….ZZzzz…!

Line

kan i alla fall avslöja att det är den här lilla varelsen som vänt upp och ner på vårat liv den senaste veckan och som är ”slutresultatet” av en helt galen ”hundhistoria” som vi genomgått den senaste tiden….ska berätta hela ”storyn” när jag får tillfälle….den börjar med att vi ”å det bestämdaste” åtminstone inte skulle skaffa valp….nej…en omplacering skulle vi ha eftersom vi fått för oss att det inte skulle vara lika mycket jobb med en sådan…
nåja….ibland har ödet bestämt annat för en, och då går det inte att påverka.
Lilla Line var helt klart menad att komma till oss och vi är såå tacksamma för det!
Men nu är det jobbardags…ha det!

Britta

Nej det gick inte som jag planerat igår heller tyvärr….! Men faktiskt så berodde det inte till största delen på mig och den nya ”situation” jag befinner mig i, utan att jag inte hann få tillbaka kameran som jag lånat ut för tillfället.
För att göra ett inlägg om ”förändringen” så måste jag ju ha med en bild av ”den” också…  ;)
Annars är det verkligen ingen vits med det.
Så nu får vi se om jag lyckas få till det ikväll istället. Åker till Hälsingland en sväng över dagen bara och sen får vi se hur sent det blir och vad jag hinner med när vi kommer hem..
Men ha en härlig söndag nu i det helt underbara vädret.

Britta

Och jag ska göra mitt bästa för att skriva om det lite senare idag, men som läget är nu så kan det vara svårt att få till en stunds skrivande…

Hörs och ses!