lillasysterfix

Ja idag har jag ägnat mig åt ”julutstädning” hela dagen och som alltid så känner jag bara lättnad över att ha fått bort alla tomtar, julpynt och en barrande gran . Sv däremot är ju en ännu större ”julromantiker” än mig så han tyckte till en början att det var mest bara sorgligt. men nu när allt är klart och det nystädade hemmet sjuder av ny energi så erkänner han att det nog ändå var bäst att städa ut julen.

Däremot så var nog det stackars lilla Jesusbarnet i Svs gamla julkrubba inte så nöjd med julen då han tydligen legat nerbäddad invirad i gammalt hushållspapper fasthållen med en gummisnodd hela julen……..så kan det gå när man överlämnar ansvaret för uppackning av julkrubbemedlemmar åt ”någon annan”…..alltså inte under någon ”kvinnlig övervakning” för visst är det väl så att hur det än är så har vi kvinnor oftast lite mer koll på läget vad gäller det mesta…? eller ?….ja, tror faktiskt inte att jag har fel där, tyvärr. Alla män får ursäkta men jag tror helt enkelt inte att det ligger i era gener att ha samma övergripande  koll som vi fruntimmer har.

Nåja…..som lite ”plåster på såren” så befriade jag Jesus från sin ”tvångströja” för en stund medan jag packade ner övriga krubbmedlemmar, så lite luft hann han i alla fall få innan det var dags att  krypa ner i julkartongen igen.
Sorry Jesus men nästa jul lovar jag att vara lite mer uppmärksam vid uppackningen….  :) ….nåja…..är det någon som förlåter så är det väl i alla fall han …..!?!

Däremot så vet jag inte hur det blir med förlåtelsen från den här stackars lilla ”Tomtenissan” (också tillhörande Svs julpynt) , som i ett obevakat ögonblick, precis när jag höll på att rädda Jesusbarnet faktiskt, föll offer för en nyfiken liten hundvalp som nöjt låg och tuggade på något. Först reagerade jag inte eftersom Jesus drog till sig all min uppmärksamhet..(en inverkan som han ju verkar ha på dem som så att säga ”fastnar för honom”) men plötsligt mitt i mitt bestyr med honom så fick jag den där känslan, som åtminstone de flesta föräldrar i alla fall känner till, av att något var lite ”väl lugnt”så att säga.

Line som alldeles innan trippat omkring lite rastlöst och varit lite orolig över vad som egentligen hände när alla julkartonger åkte fram och jag började springa från rum till rum och samla in julsaker, blev plötsligt helt lugn och bara låg på golvet tyst  bredvid mig, fullt upptagen med att gnaga på något.
Då fattade jag att det var lite bus på gång.

Dessvärre var jag lite för sen så när jag till slut räddade henne från valpens käftar hade hon redan förvandlats från söt liten Tomtenissa till något som mest liknade en vildsint kannibal  eller en tilltufsad rumpnisse, med luvan avsliten och skalpen blottad och det hon hade i handen som nog från början skulle vara en kvast, avbitet till något som mer liknade en ”påk”.
Håhåjaja….hur som helst så är i alla fall den tidigare bilden på henne tagen efter att jag räddat och försökt fixa till henne igen, så tror nog att hon kände sig någorlunda nöjd med att krypa ner i julkartongen igen efter det hiskeliga trauma hon fick uppleva.

Line hittade tack och lov inget nytt ”offer” men fick sig en riktig funderare när tomten som sjunger en stump av ”Santa Claus is coming to town” satt igång och drog en sista ”trudelutt” från julkartongen.
Hon lyssnade väldigt noga och vände och vred på huvudet för att försöka förstå vad som stod på därnere.

Sen var det det där som verkar vara en ”klassiker” när man (eller i alla fall när jag) ska städa ut julen. Att jag alltid glömmer kvar någon eller några tomtar…..alltid, alltid och alltid.
Trodde knappt att det var sant när jag efter flera kontrollvändor i alla rum och antog att alla tomtar var nedpackade, till sist hittade detta par som satt gömda bakom en påse på lillsoffan i köket.

Detta händer mig varje år och börjar nästan bli lite kusligt, för hur jag än plockar och kontrollerar att alla tomtar är borta så lik förb….at så finns det någon kvar när kartongerna är packade och klara, och i år blev det det här paret som satt där och såg så otroligt nöjda och illmariga ut.
Så det är väl bara att erkänna att tomtarna än en gång överlistat mig med att ”få sista ordet”….men nästa år….eller nästa jul…då ska jag ”tamigtusan” få med alla tomtar på en sväng.
Men….det återstår att se…för än är det långt till jul igen.

God fortsättning…..!

Britta 

Ja vad skriver man om när inspirationen liksom inte vill infinna sig? Det kommer ju alltid perioder i ett bloggande då man helt enkelt inte hittar något att skriva om och då kanske man ska låta bli, eller så försöker man i alla fall som jag tänkte göra nu.
Har gått i ett par dagar nu och funderat lite hit och dit om jag kanske skulle ta och skriva om det, eller om det, eller om det…men nej, det har inte känts nog lockande.
Jobbade ju i måndags och med det fullspäckade schema vi haft under juldagarna så var det inte ens aktuellt att starta datorn efter jobbet, än mindre få någon inspiration till att skriva.
Det här med lusten att skriva är ju något som bara kommer upp inom en när man känner att man har något man skulle vilja dela med sig av…eller ja…så funkar det i alla fall för mig, och ämnet kan vara precis vad som helst.
Ibland har man varit med om något, eller så har man hört något berättas, eller så är det något man gått och funderat över ett tag.
Just nu när jag skriver så tittar Sv på ett program om elfte september med inriktning på de som var med på planen som kapades och de ljudupptagningar och samtal som kom därifrån innan de flög in i World trade center.

Tänker på vilken skräck passagerarna måste ha känt när de förstår att planet är kapat. Går inte ens att föreställa sig hur det var. Tänker på de vars anhöriga lyckades ringa hem och ta ett sista farväl…hur känns det inombords när man förstår att det är det absolut sista samtalet och absolut sista gången man hör sin älskades röst?
Så vedervärdigt att tänka på.
Huvaligen vilken tung känsla man får av att försöka sätta sig in i det. Men också nyttigt att bli påmind om hur bra man har det.
Blev i alla fall glad av att en av passagerarna som ringde hem till sin fru sa ”Vi ses när du kommer hit”, han menade alltså till ”andra sidan” och  hon berättade också själv att han alltid hade haft en tro på att det fanns något mer efter döden.
Tänk vilken tröst för de som har denna tro, både som offer och anhörig.

Då tänker jag på Wilma och hur hon har det nu ? Är hon där på andra sidan och bara har det bra, eller är hon mest med oss här fast vi inte kan se henne? Eller är hon rentav med oss igen fast i en ung och livskraftig kropp som…

…den här…?

Ja de vet vi inte men känslan lutar i alla fall mest åt det senaste alternativet.

Just det…kom på något annat att skriva om nu då vi tidigare idag såg ett program om en norrman som gjorde en ensam skidfärd till sydpolen och tillbaka. Fick sån längtan till vår och sommar då och att göra en lite längre vandring med tält och det allra nödvändigaste. Tänk vilken frihetskänsla att ge sig iväg och stanna och göra läger för natten där man hittar en lämplig plats. Fast då skulle man nog helst vara fler än bara vi två, för om det skulle hända något eller om man skadar sig så är det alltid bäst att vara fler. Vore kul att få med sönerna och kanske någon av syrrorna (eller båda) med några barn?
Skulle nog kunna bli hur roligt som helst och ett minne för livet.
Helst skulle man i så fall följa någon å eller älv så att man har tillgång till vatten. Får nog fundera på detta under vintern!
Något att drömma om när som nu, snöstormen yr utanför fönstret.

Det bästa vore kanske att gå tidigt på våren innan växtligheten och myggen kommit igång alltför mycket. Just i vitsippornas tid.
Nåja…nu är det dags för te och kvällsmacka!
Ha det gott så länge!

Britta 

Husse kände sig lite ”hängig” idag så vi tog en egen liten promenad, Line och jag. Visst är det sorgligt på ett vis att det vita vinterlandskapet försvann men det gäller ju att se fördelarna med det också.

En av fördelarna tycker jag är att skogen liksom ser ännu grönare ut än vanligt nu såhär mitt i vintern. Naturligtvis är det inte så det är …utan det är väl helt enkelt för att allt annat är så grått och färglöst som de färger som finns kommer fram ännu mer. Och sen gör ju det orangegula solskenet att färgerna förstärks också.

Det är en speciell känsla med att vara ute i naturen nu för det är precis som om det inte är någon bestämd eller särskild årstid. Jag menar att på våren te x är det ju fågelsång, porlande små bäckar och diken, dofter och ja..bara en enda stor känsla av ”pånyttfödelse”.  På sommaren också fågelsånger (fast då mer typiska sommarfåglar), mygg och en massa insekter och så värmen förstås och mer växtlighet. På vintern tyst, vitt och stilla precis som om naturen sover…vilket den ju gör också. Och på hösten färger, vissnande växter och träd som också ger en speciell doft och en lite vemodig känsla av att sommaren är över.

Men nu när vintern blir såhär grön och snöfri så går man med en obestämd obekant känsla när man är ute och på något sätt så gillar jag den faktiskt.
Jag är ju inte någon vintermänniska precis även om jag på senare år börjat tycka att den är okej så länge det får vara just vinter med snö och några minusgrader. Slask och is däremot kan jag vara utan och i så fall får det hellre vara snöfritt.

Det var nästan lite kusligt men ändå mysigt på något vis med de gamla asplöven som tydligen valt att sitta kvar och rasslade och prasslade värre än vanligt i vinden.

Line reagerade till en början på ljudet men tappade så småningom intresset och började med sina vanliga ”skogsbestyr” som alltid när hon kollat upp platsen ordentligt och kan slappna av lite. Först inledde hon med ett av sina ”tokrace” och sprang runt runt mig där jag stod alldeles i skogsbrynet ute på åkern. Det här gjorde det till den perfekta platsen eftersom hon då kunde springa både på åkern framför mig  och sen in i skogen bland träden en sväng bakom mig.
Sen var det leta gnagpinnar som gällde och den här gången hittade hon dessa små späda, skulle tro att det är rönnplantor att gnaga på. Perfekt när de sitter fast i marken liksom, blir mest motstånd då.
Och naturligtvis blev det en vända med tassarna i marken som grävverktyg också. Hon älskar verkligen att gräva och den största lyckan var ju när husse skottade upp snöhögar innan mildvädret kom, och hon kunde gräva hur lätt som helst i den lösa snön.

Ligger ett rejält fint gammalt stenröse på platsen där vi var idag. Undrar hur gammalt det är och vilka som gjorde det?

Sen såg vi en rest av vintern som nu försvunnit igen i form av skidspår vilket jag misstänker att min far gjort. Han brukar vara snabb med att köra upp sitt motionsspår så fort det blir vitt på backen.

Annars har det varit en lugn lördag idag med ett besök på Erikshjälpen. Är fortfarande inte helt pigg efter förkylningen så några större ”bravader” blir det inte i helgen i alla fall.
Just nu sitter jag vid datorn (konstigt annars ?) och Sv ligger i sängen och läser en bok han lånade på biblioteket idag. Den heter ”Budskap från andra sidan” och är skriven av en kvinna som gjorde en vandring med aboriginer. Rekommenderar den verkligen.

Men nu är det mellanmål som gäller i form av te och macka, något jag inte skulle kunna leva utan, så ha det bra så hörs vi en annan dag.

Britta

Ja med risk att bli lite tjatig så måste jag ändå skriva om något häftigt som hände mig när det gäller detta med den kraft som sägs finnas i våra liv om vi bara förstår att använda den.
Jag är ju med i en bokklubb som heter Livsenergi och bara säljer böcker inom, hälsa, självkännedom och  det sk ”New age” området, alltså böcker om healing, meditationer, yoga, ”andra sidan”, andekontakter, NDU upplevelser (nära döden upplevelse), änglar….. ja om kropp sinne och själ helt enkelt och jag rekommenderar verkligen att gå med i den om det är så att man är intresserad av dessa områden. De säljer också rökelser, vindspel, aromaoljor, pendlar, kosttillskott och lite smycken ibland.
En rolig bokklubb helt enkelt och det enda man behöver göra om man inte vill ha månadens erbjudande är att ringa och avbeställa det.

Hur som helst så ”halkade” jag ju för en tid sen in på detta med positivt tänkande igen, (vilket är något som man ibland i perioder glömmer att påminna sig om även om jag ju innerst inne vet att det fungerar ) och en kväll när vi var på  ”bibblan” så hittade jag boken ”Kraften” som tar upp teorin om att vi själva styr väldigt mycket i våra liv genom våra tankar och känslor för saker och situationer.

Och kort därefter så dimper månadens nummer från Livsenergi ner i postlådan och vad tror ni att månadens erbjudande handlar om….???
Jo, tankens kraft naturligtvis….egentligen helt j….la otroligt att det skulle vara ett sånt erbjudande JUST nu när jag börjat tänka i dessa banor igen….bara det kan ju få en att tro helt och fullt på denna magi.
Och den inledande texten för att locka till att köpa månadens bok var följande.

” Om du har läst ”The secret-Hemligheten” eller någonsin sysslat med metafysik och andlighet, då känner du redan till att dina tankar skapar din verklighet, att det finns en läkande kraft i universum och att det bara är du som kan skapa ditt eget liv. Men olyckligtvis finns det ett pyttelitet problem, en liten liten hake. 
Du tror inte riktigt på det. Inte helt och hållet. ”

Boken detta gäller heter ” E i kvadrat, nio kvantexperiment som visar att dina tankar skapar din verklighet”, och den beskrivs som en labbmanual med enkla experiment som bevisar att verkligheten är formbar, att medvetandet står över materian och att vi kan forma livet med våra tankar.
Vidare står att: De nio energiprinciperna som presenteras i den här boken kommer att bekräfta att de andliga principerna verkar i ditt liv vare sig du är medveten om dess existens eller inte. De nio experimenten som alla kan utföras utan några kostnader och med mycket liten tidsåtgång visar att de andliga principerna är lika tillförlitliga som tyngdkraften- när du väl lärt dig att vara bestämd och kristallklar i dina intentioner.

Den handlar alltså om någon slags tankeexperiment som man själv kan göra och det första av de nio fick man lära sig utan att behöva köpa boken. Det tog nog en dag eller två då jag gick och funderade för mig själv på det här experimentet som helt enkelt handlade om att man skulle be PF eller potentialitetsfältet, som den här kraften kallas i denna bok, om en oväntad gåva inom 48 timmar och tänkte då lite slött sådär att,  ja jag kanske ska önska mig en orkideé då som jag gillar så mycket. Men ”visste” väl också någonstans i ”bakhuvudet” att hur skulle det kunna fungera? Hur stor skulle chansen vara att jag skulle få en orkidée nu såhär alldeles innan jul och allt, så den tanken släppte jag väl redan samma stund som jag tänkte den .

Men i alla fall så bestämde jag mig att på morgonen den 22 dec klockan sex när jag skulle vara på väg till jobbet, att jag högt för mig själv skulle uttala den här önskan om den oväntade gåvan inom 48 timmar…och sagt och gjort så gjorde jag det när jag påbörjat den korta resan mot Rättviks samhälle.
Jag sa högt för mig själv att inom 48 timmar ville jag ha ett sk ”bevis” för att det finns en osynlig kraft som verkar i våra liv och styrs av våra tankar och intentioner och att beviset eller gåvan skulle komma och vara något som jag direkt skulle förstå var just den, alltså en händelse eller gåva som inte skulle lämna några tvivel om att den kom av mina egna tankar för att jag förväntade mig det och var helt inställd på det.
Detta experiment startade alltså klockan sex på morgonen den 22 dec , vilket betydde att jag senast klockan sex på morgonen den 24 dec skulle ha fått mitt bevis.
Tänkte inte så jättemycket på detta den kommande dagen även om det naturligtvis ”for förbi” i hjärnan ibland och påminde mig själv om spänningen jag kände inför detta experiment.
På kvällen den 23 knackade det på dörren och ….brr….ryser nu när jag skriver detta….in kommer våran snälla gulliga granne Veronica och jag ser ju att hon har en blomma med sig men reagerar inte just då särskilt på det….hon ville med denna blomma tacka för lånet av stegen när sotaren skulle komma och när jag öppnar papperet visar sig…..

Den här….!

Behöver kanske inte skriva så mycket mer men hur vanligt är det att man dagen innan jul väljer att ge bort en orkidée istället för tex en julstjärna, hyacint, julgrupp eller liknande…????
Jag säger bara hur vanligt...????

Kan fortfarande nästan inte fatta att detta är sant men faktiskt så är det det.

Jag fick mitt ”bevis”…jag fick min ”gåva” och jag kunde inte för ett ögonblick tvivla på att det var precis just detta det var….ett bevis för, och en gåva från denna spännande och tyvärr alltför outnyttjade kraft.

Prova själva får ni se….men kom ihåg att inte ha en trotsig eller ens aningen negativ inställning till experimentet för då fungerar det inte. Sen är det upp till var och en att tro på det eller ej men jag blev i alla fall ganska övertygad.

Ha ett gott nytt år nu och bestäm er för att se 2015 som ett bra och positivt år i era liv …så blir det det…jag lovar….

Britta 

Ja det blev ett ganska långt blogguppehåll vilket egentligen inte var meningen. För det första så krånglar internet något fruktansvärt åt oss här i hela byn nu tydligen, och för det andra så råkade jag ut för en rejäl förkylning som började så smått på julafton och sen bara blev värre och värre i några dagar så min dator har faktiskt inte varit igång sedan julafton då jag gjorde det senaste inlägget.
Men nu är julen över och idag har jag jobbat med hjälp av min kära ”stöttepelare” vid namn Ipren. Skulle inte bli mycket gjort i mitt liv utan värktabletter kan jag lova…
Änt´ä förkylningar som behöver motas så är det värk någonstans.
Men såna är vi ju vi svenskar…det ”pillerknarkande” ”värkutsatta” folket.
Och varför har vi så ont då både här och där ?
Jo stress såklart! Stress och otrygghet vad gäller ekonomi och arbetsliv.

Annars är väl det mesta sig likt. Line växer så det knakar och blev så lycklig och stolt när hon öppnade sin julklapp och hittade denna nya ”lekkamrat” vid namn Skalman. Så nu vill hon visa alla som kommer att hon minsann har fått en ny liten medlem till flocken.
Hon fattade direkt vad hon skulle göra med den inslagna julklappen trots att det var den första i hennes liv och började slita sönder papperet så fort hon förmådde. Ut kom Skalman och lyckan var total.

”Tacksam unge det där måste jag säga…. ”

Kylan och förkylningen gjorde att det inte blev så mycket utevistelse för oss i helgen men Line har hittat en favoritutsiktsplats där hon står och håller koll, ”voffar” och småmorrar lite åt ev ”fiender” utanför fönstret.
Blir så full i skratt åt henne som vill verka så ansvarstagande, ”vaktig” och farlig när hon står därinne i soffan och spanar och när hon sen är ute och möter dessa ”fiender” i verkligheten blir till världens snällaste och mest inställsamma.

Och vilken julhelg det blev förresten….huuur vackert som helst ! Snacka om ”White Christmas”…!
Dessvärre så var jag lite för trött för att orka ta mig ut med kameran men tog lite ströbilder när jag och Line var ute på gården och ”rastade” oss en dag.

Alltid när det är såhär vitt och fint på träden så tänker jag….”Tänk om det alltid såg ut såhär om vintrarna” Att det liksom var standard med vita träd på vintern precis som att träden är gröna på sommaren. Då skulle jag gilla vintern lite mer tror jag.

Magiskt när solen dessutom får en chans att kika igenom dim och molntäcket.

Till och med en lite ”halvrutten” gammal faluröd vägg blir vacker med lite rimfrost i sent solljus.

En frusen men tydligen ändå ganska glad igelkott…!

”Bjutifullt” och sagolandsvackert…!

Hade självklart velat fota mer och försökt få till riktigt bra bilder men omständigheter runtomkring gjorde att det inte blev något av med det. Men men….det kommer väl fler tillfällen hoppas jag.
Nu ska jag först och främst koncentrera mig på att klara av de här två arbetsdagarna innan det blir två dagars nyårsledigt och sen får vi se vad krafterna räcker till?

Just det…apropå krafter så var jag med om något jätteroligt alldeles innan jul med tanke på detta med tankens kraft. Men det får bli nästa inläggs ämne för nu måste jag försöka få i mig lite kvällsmat och hoppas på att den förb….de huvudvärken släpper.
Ha det gott och njut av vintern nu när den är som allra bäst…och allra vackrast!

Britta 

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken

Står där så grå vid lagårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta:
”Nej den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta”-
slår som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen,
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen.
Glömska av sele pisk och töm,
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över 
fylls av doftande klöver.

Går till stängslet för lamm och får,
ser hur de sova därinne
går till hönsen, där tuppen står 
stolt på sin högsta pinne.
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått:
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondsfolket det kära.
Länge och väl han märkt att de
hålla hans flit i ära.
Barnens kammar´ han sen på tå
nalkas att se de söta små.
Ingen må det förtycka
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
re´n genom många leder
slumra som barn, men varifrån 
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick – men vart?
Gåtan som icke låter
gissa sig, kom så åter.

tomten vandrar till ladans loft.
Där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste.
Nu är väl svalans boning tom,j
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan som 
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg.
Strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken

Viktor Rydberg 

GOD JUL PÅ ER ALLA….!!!!!!

Britta 

Var på Erikshjälpen en sväng idag och som tur är så är vi ju lika tokiga …eller tycker och tänker väldigt lika i alla fall, så när Sv kom och visade upp den här lilla figuren och frågade om jag inte tyckte att den var charmig så ….ja, vad kunde jag svara annat än …jo, han var faktiskt riktigt söt…så för en adoptionssumma på 25 kr blev han våran och fick följa med hem till oss.

Så nu sitter han där i gungstolen och verkar trivas riktigt bra faktiskt. Jag har ju alltid varit lite svag för mjukisdjur och nallar men fick väl lite nog ett tag under småbarnstiden då mjukisdjurskolonin ökade och ökade och påse på påse och till slut säck efter säck bars ut på vinden för tillsvidareförvaring, men i och med att Line kom in i vårat liv och eftersom hon älskar att bära runt på saker så blev det ju så att vi köpte ett par mjukishundar åt henne …och på den vägen är det.

Anledningen till besöket på Erikshjälpen idag var faktiskt att vi ville hitta en julklapp åt henne och vi hoppades på att hitta något ganska ”ulligt” eftersom hon, så fort hon lyckas springer och tjuvar mina fårullstofflor.
Men den här nallen var så fin så han ville vi låta slippa undan hennes ibland ganska våldsamma hantering. Däremot så hittade Sv ytterligare en mjukis i form av en sköldpadda med ett stort runt skal med skön spänst i som vi misstänker blir bra för henne att bita tag i så det får bli hennes julklapp.

Fast nog skulle hon nog bra gärna ”sätta tänderna i ” nya nallen som verkar reta henne, eller skrämma eller irritera för ända sen hon upptäckte honom har hon gett ifrån sig några rejäla grova skall.
Hon verkar nästan lite rädd för honom, betraktar, ”voffar” och gläfser när hon får ögonen på honom och när han inte rör sig eller visar minsta reaktion får han ett högt och bestämt skall som för att tala om för honom att hon har ögonen på honom och att han inte ska försöka med några fula tricks med henne inte.

Är riktigt underhållande att titta på och trots att jag lät henne nosa nära och undersöka honom lite så kan hon fortfarande inte riktigt smälta att han ska få sitta där i gungstolen och bara vara så ”mysko”!
Hihi!
Får väl se hur lång tid det tar innan hon accepterar våran nya familjemedlem.

Annars drar det ihop sig till jul och i och med att jag jobbar som en galning måndag/tisdag så vill vi försöka få så mycket gjort som möjligt nu i helgen inför den.
Satt och försökte få ihop ett någorlunda överkomligt schema idag över de nio ställen per dag som jag och min kollega ska lyckas städa och kan lova att det snurrade i min lilla introverta hjärna.
Undrar ärligt talat hur det ska gå ihop men får hålla mig till mitt positiva tänkande och övertygelse om att det kommer att gå bra….så gör det nog det!

Men jul blir det ju i alla fall och en ovanligt lång helg i år så får passa på att pusta ut ordentligt mellan arbetspassen under de kommande helgerna.

Nu närmar sig klockan tio och Line sover redan så gott så det är dags även för oss att krypa till kojs. Imorgon är det städning, handling och julgransklädning som gäller så det är bästa att se till att ladda batterierna.

Ha det bra och ta det så lugnt det bara går i nedräkningen inför julen.

Britta

 
Julen närmar sig med stormsteg (som alltid innan jul) och trots att jag ju faktiskt är arbetslös så verkar jag ha fullt upp att hinna med att blogga. Men inte så att jag stressar…ser till att njuta av varje minut och verkligen göra sånt som jag vill och mår bra av.
Älskar de här dagarna och kvällarna innan jul med pyssel, julmusik och gärna en kopp glögg.
Ibland undrar jag hur man hade klarat vintern om inte julen fanns?
Fick för mig att göra nejlikapelsiner häromkvällen så nu hänger de där under hyllan i köket och sprider en doft av julmys.

Har lyckats blanda till årets tranbärsglögg också och tror att den blev lika god som förra årets? Receptet har jag fått av en kollega från kyrkogården men har bytt ut lingondrickan mot tranbärsjuice istället. Sen är det ju upp till var och en om man vill ha alkohol i eller inte men jag tycker att smaken kommer fram bättre med så den här glöggen är inget man kör bil på.
Använder något som heter ”Brännvin special” som bara är 32% istället för 40 och det funkar hur bra som helst.

Var på julmarknad i Rättvik i Lördags och hittade en kvinna som sålde massvis med vackra band i olika mönster och bredder och egentligen skulle jag ha velat ha ett par meter av varje men vi valde ut två stycken som jag gjort halsband åt Line av.
Det här mönstret passar bra nu till jul och sen ger det lite ”Norgekänsla” tycker jag vilket passar hennes namn.

Tog helt enkelt spännena från ett gammalt halsband som hon vuxit ur och satte fast dem på det nya bandet. Funkade hur bra som helst bara man såg till att först se exakt hur de satt på det gamla. Ett kul tips till alla hundägare om man vill göra ett unikt och ”personligt” halsband åt hunden.

Tog en kvällspromenad runt byn samma kväll som vintern kom…..tyst, mörkt och mjukt var det där ute. Riktigt mysigt!
Tog kameran med och fotade granarna ”hemma” i föräldragården…? vet inte om det heter så men menar gården där jag växte upp och där min mellansyster och mina föräldrar bor nu. (Inte i samma hus utan syrran med sin familj i det stora huset och min mor och far i en lägenhet i uthuset på gården).
Granarna som formklipps av min far ser så härliga ut när snön kommer…precis som två jättestora snölyktor.

Och igår blev det en tur ut i skogen igen, den första med ordentligt med snö för Line.

Tyvärr var vi lite sena ut som vanligt men hann fånga de allra sista solstrålarna för dagen.

Gick till våran lilla utsiktsplats och nog är det något visst med vidsträckt granskog i vinterskrud.

Plötsligt tittade Line upp med ett ansikte jag inte kände igen. Som om hon blivit albino…!      :)

Hon verkar gilla snön och tycks inte vara besvärad av att det skulle vara kallt.Men som hon håller igång med grävning och tokrusningar så är det väl inte konstigt.

Snötyngda grenar….

…och tyst vinterskog…..äntligen!

Gick till sjön också där isen börjat lägga sig.

Finns mycket spännande även på stranden för en liten nyfiken hund.

Här skulle man sitta på en fårskinnsfäll med en kopp rykande het tranbärsglögg…..!

Tyst och stilla….!

Önskade att jag haft zoomobjektivet och kunnat komma närmare den här lilla isbiten som såg ut som en lykta när den klara rena isen inuti fångade upp solljuset som fanns kvar…..magiskt vackert.

Sen bar det av hemåt igen…..!

Idag är det torsdag och en hel del att fixa med innan vi åker till Hälsingland imorgon för julklappsöverlämning.

Hörs och ses!

Britta

Och själv väljer jag faktiskt att tro att det är så.
Egentligen är livet så enkelt som att ”Det man ger får man tillbaka”!

Tänker du positivt så attraherar du positiva upplevelser och händelser!
Tänker du negativt så attraherar du negativa upplevelser och händelser!

Det är nog inte konstigare än så och det kallas för ”Attraktionslagen” (man kan också kalla den kärlekskraften eller kärlekslagen)  en ”lag” och kraft lika verklig som gravitationen och elektromagnetismen som ju också är osynliga men likväl har ett odiskutabelt inflytande på oss här på jorden.
Så varför skulle det inte kunna vara så enkelt som att det också finns en attraktionslag som verkar genom och styrs av vår egen tankekraft och känsla ? Varför skulle det vara konstigare och mer ”mystisk” än de osynliga naturlagar som redan är accepterade?
Jo förmodligen för att så fort man talar om kärlek och universum så klassas man som ”flummig” och naiv och anses inte följa den ”moderna vetenskapen”!
Men då kan man ju också ställa sig frågan.
Vem vet egentligen  exakt hur allt här på jorden och i universum fungerar och vem kan säga vad som finns och inte ?

Ingen!!!!

Inte ens de högst utbildade och främsta vetenskapsmännen har tillgång till information om hur allt verkligen fungerar.
Men vi människor är flockdjur och vill gärna tillhöra en del av något och helst majoritet av det eftersom man då aldrig riskerar att bli ensam. Alltså lyssnar och tror vi på de som tagit rollen som de som vet mest och som faktiskt ägnar sitt eget liv åt att studera och forska om hur våran jord och universum fungerar. Vi lyssnar och tror blint på dem eftersom det också är vad vi får lära oss i skolan. I våra läroböcker står ju vad som finns och hur allt fungerar så varför skulle vi behöva tro något annat?
Det är bara ”de annorlunda”, lite konstiga och flummiga människorna som tror på något annat som spöken, andar och ett liv som inte tar slut utan ”övergår” i något annat när vi dör, och de vill man ju helst inte tillhöra för då riskerar man att ses som mindre intelligent och hamna lite utanför ”flocken”!
Och det är skrämmande för vilket flockdjur som helst.

Tankekraften är en kraft precis som alla andra osynliga krafter och …eller jag kanske ska skriva såhär istället…..Tänk om tankekraften är en kraft precis som alla andra osynliga krafter. Och tänk om det faktiskt är så enkelt som att ändra sina tankar och inställning till saker och omständigheter i livet till positivt så blir de till det bättre?
Varför inte ge det ett försök i alla fall?
Vad har man att förlora?

Här kommer några utdrag ur boken att fundera på om man vill.

”Du skapar ditt liv med dina tankar och känslor. Det du tänker och känner skapar allt som händer dig och allt du upplever i livet. Om du tänker och känner :”Jag har en jobbig och stressig dag idag ”, då drar du till dig människor, omständigheter och händelser som gör din dag jobbig och stressig.
Om du tänker och känner: ”Livet behandlar mig verkligen väl”, då drar du till dig människor , omständigheter och händelser som gör livet bra för dig.

”Du kan förändra ditt liv, för du har en obegränsad förmåga att tänka på och tala om det du älskar. Därmed har du också en obegränsad förmåga att dra till dig allt det goda i livet! Men den kraft du besitter är så mycket större än att ägna positiva ord och tankar åt det du älskar, för attraktionslagen svara an på både dina tankar och känslor. Du måste känna kärleken för att kunna ta dess kraft i anspråk! ”

”Det är känslan som är bränslet till tanken, alltså det räcker inte bara med att tänka positivt utan man måste också känna sig positiv inuti av själva tanken. Tanken är farkosten och känslan är bränslet som får den att verka och fungera”

”Liksom med allt annat i livet kan dina känslor antingen vara positiva eller negativa, du har bra känslor eller dåliga känslor. Alla positiva känslor kommer från kärlek! Ju bättre du mår, som när du känner dig glad, desto mer kärlek sänder du ut. Ju mer kärlek du ger, desto mer får  du ta emot. Kärleken gör ditt positiva magnetfält omkring dig starkt och desto mer kärlek får du ta emot.
Ju sämre du mår, som när du känner dig förtvivlad och uppgiven, desto mer negativitet sänder du ut. Ju mer negativitet du sänder ut desto mer negativitet får du tillbaka i livet. Anledningen till att du mår så dåligt av negativa känslor är att kärleken är den positiva kraften i livet och negativa känslor har inte så mycket kärlek i sig!
Ju bättre du mår desto bättre blir livet.
Ju sämre du mår desto sämre blir livet – tills du förändrar dina känslor.”

”Dina känslor speglar det du ger. Du kan avgöra nu med detsamma om du har gett mer positiva känslor eller mer negativa känslor på de viktigaste områdena i ditt liv. Hur du känner inför varje del av ditt liv, såsom pengar, hälsa, ditt arbete och dina olika relationer, är en exakt spegling av vad du har sänt ut inom varje område.
När du tänker på pengar speglar dina känslor vad du sänder ut ifråga om pengar. Om du mår dåligt när du tänker på pengar därför att du inte har tillräckligt, får du ofrånkomligen  tillbaka negativa omständigheter och upplevelser av att inte ha tillräckligt med pengar – eftersom det är den negativa känsla som du sänder ut.”

”Var uppmärksam på dina känslor och din sinnesstämning, för det finns ett direkt samband mellan dina känslor och din synliga värld!”

”Livet är inte något som händer dig, livet svarar an på dig. Livet är upp till dig! Varje del av ditt liv är upp till dig. Du bestämmer hur ditt liv ska vara genom det du sänder ut!”

Nåja…så här skulle jag kunna hålla på hur länge som helst men rekommenderar att läsa boken om man känner sig nyfiken på detta. Den heter ”Kraften” och är skriven av Rhonda Byrne.

Man kan i alla fall säga att nycklarna till att få ta del av den här kraften är

• Kärlek
• Tacksamhet
• Lekfullhet

Man måste känna kärlek till allt omkring en ….man måste känna tacksamhet för det man har och får….man måste tillåta sig att vara lekfull och skapa små lekar i fantasin. Lek med attraktionslagen för den vet inte och bryr sig inte om ifall du leker och fantiserar eller om det är verkligt. Det du skapar i din fantasi och med din känsla blir till verklighet.
Fantisera om att du redan har det du vill ha, spelar ingen roll vad det är. Se dig själv ha det, göra det eller uppleva det du önskar. Känn vilken positiv känsla det skapar inombords och bara mys på känslan och ge den och tanken mer och mer bränsle.

Nu vet jag att hela den här grejen kan vara jättesvår för oss människor. Särskilt för oss svenskar som inte får tro att vi är något eller att vi kan få det så bra som vi skulle vilja…och jag själv är såklart inget undantag.
Men det jag ville med det här inlägget är bara att just påminna om själva tankesättet och att vi i alla fall inte har något att förlora på att försöka känna oss och tänka lite mer positivt på tillvaron.
Livet ger ju oss hela tiden större eller mindre svårigheter men testa bara att nästa gång ni får veta, höra eller råkar ut för något negativt att ändra den negativa känslan det ger inombords till en positiv och jag lovar att ni direkt känner att det kanske ändå inte var så farligt. Ge inte det negativa något bränsle utan tänk att nej nu ska jag inte låta det här bryta ner mig, och på en gång så får ni en annan känsla inombords.
Det funkar, jag lovar. Råkade själv ut för det innan jag gjorde det här inlägget då vårat vatten började krångla igen som det gjort en del på sistone. Förut har jag känt för varje gång att ”Nej, nu ger jag upp, nu orkar jag inte med mer problem med huset osv osv!” Men den här gången bestämde jag mig bara för att ”Jaha”…konstatera att det bara var att ta på sig ”lortkläderna” och krypa ner i vårat otillgängliga pannrum och dra ur strömmen till vattenpumpen för att få den att efter en stunds strömavbrott starta om igen. Jag liksom bara gjorde det och lät det inte kännas som om en ”bomb” slagit ner inom mig vilket jag gjort förut och tror ni att problemet kändes lika tungt och stort som förut???
Nej, självklart inte eftersom jag inte lät det på verka mig på det viset och inget blir ändå bättre för att jag går här och tycker synd om mig själv som ska drabbas av allt det här. Men grejen är ju att ser man sig som ett ”offer” som drabbas av olyckor och problem i livet så blir man till just det.
Sambon reagerade som vanligt och som vi båda brukar med att bli nedstämd och gå här och muttra om varför man ska drabbas av allt det här och att vi måste försöka komma här ifrån osv …men det roliga var att eftersom jag inte tillät mig att sjunka ner i hans sinnesstämning och fortsatte att vara glad och positiv trots en diskussion vi hamnade i huruvida detta var ”åt helvete ” eller inte så slutade det med att han till slut inte kunde låta bli att ”dra på smilbanden” och inse att jag kanske hade rätt ändå i frågan om att det alltid är bättre att svara på negativa händelser med positiva tankar.

Så kom ihåg att det är er egen inställning till problemet som avgör hur stort det ska få bli och ta plats i era liv. För en sak är säker…det blir i alla fall inte mindre och försvinner ju mer ni gräver ner er i det….och om det sen kan lösa sig helt eller inte bara genom tankekraft och kärlek kan ju egentligen inte ens jag svara på men…..varför inte åtminstone ge det en chans att försöka ?
För tänk OM det är så enkelt! Hur skulle ditt liv kunna se ut och vara då?

Britta

Trodde inte att jag skulle hinna göra något inlägg idag men så blev det lite ändrade planer och fick en stund över till att starta datorn…gick som vanligt först in på Jonna Jintons blogg och det enda jag egentligen behöver skriva här och nu är att det är vad jag rekommenderar er också att göra om ni vill känna äkta luciastämning.

För två år sedan gjorde hon ju också en luciafilm som fick en att dras med i magin som hon kan skapa och som vi alla egentligen lever i, om vi bara tillåter oss att se och vara i den. Och nu har hon än en gång lyckats, trots att hon så gott som bestämt sig för att den första luciafilmen skulle få vara den enda eftersom den skulle bli svår att ”leva upp till”.
Jonna är en ung imponerande tjej som vågat gå emot alla regler och normer om hur vi ska och bör leva i detta samhälle och bara 21 år gammal lämnade hon Göteborg och storstaden för att leva ett helt annat liv uppe i Grundtjärn i Västernorrland en by med 11 innevånare där hennes familj haft sommarstuga under hennes uppväxt.

Det är alltid lika upplyftande och roligt att läsa Jonnas blogg och man får liksom ”hopp om livet” själv på något vis. Är precis så som hon lever som vi också skulle vilja göra.
Lite mer avsides från andra och med naturen när inpå.
Våran dröm är ju att kunna bo så och leva på musik och skrivning och även om det förmodligen aldrig blir så så är det skönt att drömma sig bort ibland och läsa om Jonnas fria, underbara och naturnära liv.
Jag skulle med glädje ge upp alla ”moderna bekvämligheter” om jag bara fick leva mitt liv utan denna ständiga press och jakt på pengar som styr ens vardag nu. Få bestämma själv vad jag ville göra av min dag och jobba mer fysiskt hårt istället för psykiskt för att överleva som man ju gör nu.
Klyver gärna ved och bär in den om vintrarna. Odlar gärna mina egna potatisar och grönsaker. Bakar gärna mitt eget bröd och syltar och saftar bär. Skottar gärna snö om vintern och arbetar med trädgården och odlingar på sommaren. Skulle till och med kunna klara av att bara ha utedass om det skulle betyda att jag slapp åka till ett jobb om morgnarna för att få ihop de pengar som krävs för att leva som vi gör idag.
Tänk att kunna leva så och klara sig med de pengar vi skulle få in på skrivande för mig och låtskrivande och spelningar för Sv. I ett hus lite för sig själv någonstans med några katter, en hund såklart….eldstäder att värma huset med och mycket mark för odling. Och naturligtvis en riktig jordkällare.

Det är en dröm vi aldrig kommer att släppa hur det än är och blir här i livet.

Ha en bra lucia och gör ett besök på JonnaJintons blogg…har tyvärr inte lärt mig hur man fixar länkar så jag kan inte göra det för er men googla på Jonna Jinton så kommer ni dit och tryck igång filmen hon gjort denna gång.
Det är värt det jag lovar….!

Britta