lillasysterfix

Ja den kom tillbaka igen, vintern. Men förhoppningsvis försvinner den under morgondagen då det sägs att det ska bli sol igen, får väl se hur det blir med det. Är ju ett otroligt ombytligt väder nuförtiden och det kan inte vara lätt att vara meteorolog.
Har varit en lugn dag här idag och bara gjort en sväng ut på åkern för test av flugspö, och bus med Line för att göra av med lite valpenergi.
Det märks väl att hon blir äldre och aktivitetsbehovet ökar i takt med att sömnbehovet minskar men det är ju bara som det ska vara.

Både såpbubblor och kameran fick följa med och detta gav henne en riktig ”funderare” ….  :)  vad i hela friden är det där, ser hon ut att tänka. Tvärtemot Wilma som tyckte såpbubblor var obehagliga och läskiga så är Line nyfiken och följer dem med blicken tills de spricker. Har inte sett om hon försöker ta dem än men tror att hon nöjer sig med att bara titta. Kanske litar hon inte riktigt på dem då de har förmågan att plötsligt bara försvinna.

Trodde att det i mulet väder inte skulle bli så mycket färger på bubblorna men det verkar inte spela så stor roll. De är lika vackra i mulet vinterväder som i solsken.  Men som vanligt rysligt svåra att fånga på bild. Eller rättare sagt att hinna fånga på bild.
Fast den utmaningen i sig gör ju det hela roligare.

Gjorde en egen blandning av såpa, lite vatten och en droppe diskmedel i hopp om att det skulle funka lika bra som köpt och det gjorde det… nästan bättre till och med. Det var som om bubblorna blev hållbarare och den här bestämde sig för att sitta och hänga på det här grässtrået ganska länge. Ja för att vara såpbubbla alltså… ! Många sekunder, ja kanske till och med någon minut tog det innan den ”poppade” iväg till ”bubbelhimlen”    :)

Är inte alltid man lyckas med fokusen då det nästan bara är manuell fokus som gäller eftersom kameran inte alltid  verkar se såpbubblor som ett objekt att fokusera på (oj, blev mycket fokus i den meningen) ….och man ska ha en hel del tur om man ska hinna ratta in rätt läge innan det säger ”splatt” så är de borta.  Men hur som helst så gillar jag den här bilden ändå. Lite som att kika in i en annan värld genom bubblan.

Men nu är det fredagkväll och vi har just ätit en god middag bestående av moussaka med avokado, broccoli och fetaost. Riktigt gott och mättande såhär i dessa hårda ”bantningstider”…    ;)
Tror att jag snart ska ta och unna mig en kopp vattenchoklad (vatten, kakao och lite lite socker) istället för den stora påsen med lösgodis eller 200 grams chokladkaka som brukar åka ner i magen på fredagkvällar.
Fattar dock inte varför vågen inte kan ta och röra sig nedåt när skillnaden på kaloriintag måste vara enorm ???
Har fått höra från flera håll nu att ”Jamen du har ju ingenting att ta av”…fast det har jag visst det!
Jag går numer omkring med ca 5-6 kg mer än jag brukar, så det måste finnas något att ta av!!! Det både ser och känner jag ju på kroppen.

Nåja…nu ska jag ta och plocka fram lite pysselsaker och sitta här och ”baravara”. Sv sitter redan och grejar med sina flugor och Line brottas med sina mjukisdjur så det känns som en alldeles lagom lugn och mysig fredagskväll.

Ha de gott så länge !!!

Britta 

Ja vad i hela friden har de gemensamt tro?    :)
Jo vad jag vet så inget annat än att de båda var med som ”huvudpersoner” i en dröm jag hade inatt. Har ju gått in för mitt bantningsprojekt av ”guben min” på fullaste allvar och till hundra procent, och det sätter väl sina spår i huvudet och hjärnans tankebanor när dagarna är fyllda av planering och tillagning av god bantarmat.
Hästar har jag ju mer eller mindre dagligen i huvudet och tankarna då de är det absolut bästa djur som finns och är väl egentligen ingen relation av slaget djur/människa som går upp emot den djupa gemenskap dessa båda kan ha.
Vet också att vi pratade om just hästar igårkväll då Sv målade upp en framtidsdröm om vårat hus någonstans lite avsides med närhet till naturen och en tillvaro som gjorde det möjligt för mig att ha en häst.
”Tänk vad bra du skulle må då!” Avslutade han med och ja…visst är det så, men samtidigt en lite för stor dröm tror jag för hästhållning kostar både tid och pengar. Har ju också haft häst en tid i mitt liv och fått uppleva allt det underbara med det och det ska man vara tacksam för, vilket jag är också.
Tänk vad många som drömmer om det men aldrig någonsin får möjligheten.
Och Kalle Moraeus då…vart kom han in i mina drömmars land? Ja det vet jag däremot inte, men kanske såg jag en skymt av honom på tv.n igår eller i någon tidning och det kan ju räcka för att hjärnan ska ”plocka upp” det och använda det i drömmarna. Nåja…handlingen i drömmen var i alla fall att jag hade fått ett erbjudande om att jobba som hästskötare åt hästen Milton (en världskänd hopphäst från Storbritannien som avled 1999)  men grejen var den att jag inte visste om jag skulle kunna ta åt mig det arbetet som skulle ta mycket av min tid då jag hade fullt upp med att banta ner min sambo som inte var någon mindre än just Kalle Moraeus och Kalle får ursäkta…han läser nog inte min blogg ändå     ….men ni förstår ju vilket projekt det skulle vara…
Så jag var verkligen i valet och kvalet…hur skulle jag göra? Missa drömjobbet eller svika min partner som äntligen börjat minska lite i vikt….ja ni…det var ingen lättsam känsla kan jag lova.
Och det värsta var väl ….att egentligen var jag inte särskilt kär i honom heller men jag hade ju tagit på mig projektet att få ner honom i vikt och pliktkänslan sa mig att då fullföljer man också.
Håhåjaja…  :)…..vet inte hur det så att säga slutade och vaknade nog innan denna inre konflikt var löst men huvaligen vilken känsla det var att slåss med.
Nu är det ju väldigt komiskt att tänka på men då var det inte det minsta roligt utan bara stort allvar.

Men tillbaka till verkligheten nu som mest verkar bestå av grönsaker numer…   …nejdå, vi äter mycket annat än grönsaker men igår när jag kokade broccoli till en blivande ”smal” gratäng gjord på keso, ägg och mjukost + lite bacon, (överraskande god för övrigt) så fick jag för mig att ta fram kameran, och trodde väl aldrig att broccoli kunde vara så vackert…

Igår hamnade vi ute i skogen vid en liten å då jag hoppades på att få lite fina bilder, men ibland bara vill det sig inte, och det där jag hade föreställt mig innan som inkluderade såpbubblor i solskenet vid vattnet blev inte alls så lyckat som jag trodde då det var för mycket snö kvar. Men det är ju det som är lite charmen med just foto. Att man inte lyckas alla gånger, ungefär som med fiske tänker jag. Ibland är det stört omöjligt och andra gånger bara flyter det på .

Fick i alla fall en härligt ”kaxig” bild på våran ”lilla” valp som vuxit sig så stor och vacker. Svårt att fatta att det bara är ett knappt halvår mellan bilderna. På den äldre bilden är hon bara en liten bäbis och på den nya ser hon ut som en nonchalant tonåring med attityden ”jag skiter väl i er..och gör precis som jag vill eftersom jag faktiskt vet bäst!”    

Nu är hon tack och lov inte av den typen och vill för det mesta lyssna och vara oss till lags. Sen finns det såklart frestelser som ibland bara blir för mycket för en liten valp att stå emot…precis som för små barn och det är väl bara som det ska vara antar jag.

Idag har vi bara tagit en kort sväng ut på åkern här bredvid då Sv ville testa ett nytt flugspö som han köpt, och det räckte som utevistelse eftersom temperaturen inte var så behaglig. Blåste kallt och kändes som is i luften men kameran fick hänga med i alla fall trots isbitar till fingrar och hittade ett ganska roligt motiv faktiskt.

Nämligen den här delen av en gammal björk som nog legat många många år så att den förvandlats till ett riktigt konstverk. Så himla vacker och speciell. Testade mina så kallade ”kreativa filter” på den och vips så blev ju allt mycket roligare.

Som ”grynig svartvit” blev den nog bäst tycker jag. Dramatisk och vacker på något vis? Ser nästan ut som ett fantasidjur av något slag?

Som ”oljemålning” något helt annat.

Som ”akvarell” lite för blek.

Två effekter av ”leksakskamera” av vilka jag nog föredrar den övre gulgröna.

”Miniatyr” blev också speciellt då ”djurets öga” fick hamna i fokus.

”Fisheye” däremot blev kanske lite väl dramatisk men kul att testa i alla fall.

Men nu måste jag se till så att mitt lilla ”projekt” får i sig lite kvällssoppa    plikten kallar ni vet…men som tur är så är jag helt, fullt och innerligt kär i personen i fråga den här gången      :)   ….blir lite lättare då….

Britta 

Ja ännu en vecka har gått sen senaste vägning och ännu ett kilo har släppt taget om guben min.  
Som vanligt så tyckte han att det var för lite men jag är såå nöjd så länge det går åt det hållet. Sägs ju att det inte är bra att tappa alltför mycket alltför snabbt heller så varför skynda på när det går så bra som det gör.
Försöker få honom att se framåt och tänka att om han fortsätter såhär så är det minst tio kg bort framåt midsommar…och den tanken ser jag att han blir glad av och myser på.
Försöker också att tänka i jämförelse med smörpaket. Tänk att det som försvunnit från kroppen nu är lika mycket som fyra paket smör…och om man håller i fyra smöraskar så känner man verkligen att det är en hel del även om det inte syns på kroppen än.
Kommer att dröja ett tag innan denna rejäla mage synligt börjar bli mindre såklart.

Och hur har det gått för mig då?…..ja…..den här veckan hade jag inte gått ner ett enda gram trots att jag äter lika nyttigt som honom men men….får vara glad så länge det inte går åt andra hållet, även om jag är lite konfunderad över varför det inte händer något. Jättemärkligt att kroppen inte vill ta av reserverna trots att den får betydligt mindre både fett, kolhydrater och socker nu?
Har aldrig i mitt liv varit med om detta då jag tidigare lätt minskat ett par kilo när jag märkt att vågen burit iväg.
Men förmodligen är det mer fysiskt arbete som behövs och igår kom jag äntligen upp på träningscykeln.
Sv satt också en stund och trampade men förtjust i det är han inte…;) trots att han kunde titta på tv under tiden.
Vi får väl se om jag får honom till att göra det lite regelbundet? Måste få honom att inse att om han nu är så missnöjd med att det går så sakta med vågen så måste han börja röra på sig mer.
Nåja…jag är som sagt nöjd med hans resultat hittills och nu är ju våren tillbaka så att vi kan börja ta våra skogspromenader igen.

Och apropå det jag skrev om citron, ingefära och kanel så fick jag för mig att googla på om det inte skulle kunna gå och göra en dryck av dessa tre istället, vilket gör sannolikheten att man får i sig det dagligen lite större och enklare och visst fanns det det.
Hittade ett recept med just dessa ingredienser och drycken blev hur god som helst.

Citrondryck 

1,5 l vatten
1/2 skivad citron
2 msk skivad ingefära
2 kanelstänger
6 msk honung

Koka upp vattnet, tillsätt ingredienserna
sjud 10 min 

Reagerade på den stora mängden honung och tog kanske knappt 4 msk istället för 6. Den blev god ändå och kände att jag inte ville lura igång kroppen på att längta efter det där söta igen nu när det går så pass bra med sötsuget för oss båda.
Sen läste jag dock om varför man har honung i och tydligen så innehåller det en sockerart som heter ”palatinos” som har visat sig öka energiförbrukningen så mycket så att man minskar i vikt.
Om det funkar på alla vet jag ju inte men varför inte ge det en chans?  
Tänker i alla fall inte öka mängden honung jag hade i för drycken blev perfekt lagom söt i alla fall. Eller smakade knappt sött alls ska jag väl säga, däremot blev smaken mildare och lenare på något vis tack vare honungen.
Drycken kan drickas både varm och kall men själv har jag bara smakat den kall hittills och det riktigt känns hur nyttig den är när ingefäran liksom bränner i munnen en stund efter  
Som varm kanske den är ännu mer effektiv och är nog ett bra alternativ till en tekopp. Bytte ut morgonjuicen mot ett glas av denna dryck i morse och det kändes bra att inte ge kroppen den där sockerkicken som juice ju ändå är trots att det står att den bara är ”naturligt söt” som det heter.

Nu är ju våren tillbaka igen och det som var kan man låtsas bara var en tråkig dröm om vinterslask…!

Tidigt i morse hörde jag ett ovanligt läte utanför och smög mig ut på bron för att titta. Långt där uppe i grannens jättebjörk satt denna fågel och lätet hördes nog över hela byn. Tyvärr så var avståndet alltför stort för mitt zoomobjektiv och det här var det närmaste jag kom. Men om man klickar på bilden så blir den ju lite större och när jag zoomade in på den såg jag att det nog var en sk Gröngöling?
Tror i alla fall att det heter så men har aldrig vetat att den var så stor. Har alltid trott att den var ungefär i samma storlek som en skata men den är ju betydligt större. Större än kråka skulle jag tro.

Ska läsa lite mer om den och kolla upp storleken. Kul i alla fall att den dök upp här mitt i byn.
Och som vanligt när ett djur dyker upp sådär speciellt och utmärkande och drar till sig min uppmärksamhet så slår jag upp det i min bok som heter Djurens språk. Den menar att vissa djur kommer med särskilda budskap och ska ses som ett tecken och vägvisare i livet och detta är vad Gröngölingen vill förmedla.

För att få rätsida på ditt liv – gör upp med det gamla.
Se meningen med just ditt liv. Din gåva är att se världen med nya ögon.

Det kan vara gamla tankemönster som låser dig, rädslor som du ideligen fastnar i,
ouppklarade saker i det förgångna eller ett gammalt synsätt du håller fast vid
som hindrar dig från att se med klarhet på ditt liv.
För att se meningen med ditt liv – släpp allt gammalt!

Ja så där har man något att fundera över om Gröngölingen visar sig    :)
Sen får man ju tro som man vill men roligt med denna bok är det. Och många många gånger har det stämt på ett nästan kusligt sätt.

Men nu får det vara färdigt med ”datoriserande för idag. Först är det handling som gäller och sen en tur ut i naturen.

Ha det!

Britta 

Är ju ett hemskans väder idag så jag bestämde mig för att tillbringa förmiddagen i sängen…. har länge gått och funderat på att lära mig lite mer om kameran för att kunna ta lite roligare och mer ovanliga bilder.
Är ju inte bra på att hålla på och fixa med, och ändra om bilder i bildprogram eftersom det tar sån tiiiid att lära sig sånt nuförtiden. Känns som om min hjärna bara inte orkar med att sätta sig in i allt som går att göra och lära sig alla moment som behövs och tusentals funktioner som finns i ett fotoprogram numer.
Blir trött bara av att öppna och börja titta på alla knappar, tabeller, diagram mm som finns i mitt program som säkert ändå är ett av de lättare att jobba med …så idag tänkte jag att jag ska ta och kolla upp vad som går att göra direkt i kameran istället och det blev ju hur kul som helst…

Här är standardbilden på Line…

….här med ”fisheyeeffekt” i ”mildaste” formen så att säga. Alltså alla effekter har tre lägen låg, medel och kraftig och det här är med lägsta effekt av fisheye. Det kraftigaste gjorde att hennes huvud kom för långt upp i bilden och nosen och bringan blev jättestora  så jag valde det här bara för att visa vad som går att göra.

Sen fanns det något som hette oljemålning och det här tror jag också var den lägsta nivån på effekten.

Akvarell blev kul och ser fram emot att prova det på utomhusbilder.

Leksakskamera hette den här effekten och för mig ger den känslan av ett gammalt lite gulnat foto.

Grynig svartvit är det här och känns också som en äldre bild.

Tog ett på gubben min också när han helt ovetandes om att han agerar fotomodell sitter och binder flugor i morgonrocken    Den här effekten heter mjuk skärpa och ger ett lite gammaldags romantiskt skimmer tycker jag.

Här i effekten ”miniatyr” där man väljer område som ska ligga i fokus och som sen liksom krymper ihop och ”suddar till” det omgivande litegrann. Fokusen ligger här på hans händer och städet som han spänner fast sina blivande skapelser i. Ser ut som en bild ur en typ engelsk film från 30-talet tycker jag    :)

Gjorde en akvarell av honom också vilken blev hans favorit när jag visade honom bilderna sen, och visst är den frän med alla små detaljer som ser ritade/målade  ut. Gillar särskilt lampan och blomman i bakgrunden.

Så nu har jag fått tillbaka lite inspiration trots att snön åter vräker ner utanför fönstret. Ska ner till mor min på våfflor idag och då får kameran följa med såklart.
En annan funktion som jag upptäckte och kommer att ha en väldig nytta av är att jag kan ändra storlek på bilderna direkt i kameran och det är något jag ska testa just för att använda dem på bloggen. Skulle underlätta otroligt att slippa alla moment med att först lägga in dem i datorn, sen gå in på fotoprogrammet, hämta dit mappen med de som ska förminskas, märka upp, förminska och spara i bloggmappen igen….puh…blir ju trött bara av att förklara hur jag håller på för att få in en bild på bloggen  
Så ni förstår nog vilken skillnad det skulle vara att kunna lägga bilderna direkt i bloggmappen istället. Det gäller bara att hålla koll på att jag lägger in de som är förminskade och sparar standardbilden om det nu är något jag vill ha kvar? Men det är en vanesak och kommer inte att bli krångligare än det jag håller på med nu.

Men nu får nog min ”sängförmiddag” vara till ända tror jag   klockan är halv elva och kroppen talar om att den vill igång och röra på sig. Är ju en fördel med att bli gammal och stel…man kan helt enkelt inte ligga och lata sig för mycket för då blir det ett elände att komma igång sen.

Ha en bra söndag!!

Britta 

Lite ”feedback” på mitt tjat om att man måste tänka positivt och ”se” och ”måla upp” framför sig hur livet ska vara och bli… Fick en bukett blommor häromdagen av min käraste som tack för att jag engagerar mig och hjälper honom med vad han ska äta för att gå ner i vikt (han har inte riktigt förstått att hans viktnedgång är den största belöning jag kan få i form av att jag förhoppningsvis får fler friska år tillsammans med honom) …i alla fall så blev jag extra glad för omtanken när han gav mig kortet som följde med blombuketten.

Han slutar aldrig att förvåna mig denne man just för att vi har så lika fantasi och tänker så lika om mycket. För precis så som han tänkte när han valde det här kortet hade jag också kunnat göra, och det finns inte bättre ”affirmation” än just det här.

Bara att ha det här kortet ståendes där på köksbordet så att man ser det och påminns om det varje dag gör såklart att ”tankekraften” får en extra skjuts liksom.
Är bara så himlans gulligt av honom att tänka i dessa banor och är så glad att han själv fick tanken på att göra något så här ovanligt och inte alls efter livets alla ”oskrivna regler” om vad och hur man ska göra saker och inte.

Det är helt rätt tänkt att skriva ner det man önskar och hoppas på eftersom det då får ännu mer fart på ”vindarna” åt det hållet. Är det något man drömmer om så ska man absolut skriva ner det och sätta upp det där man ser det dagligen …ungefär som att vattna ett nysått frö…det behöver kraft för att gro, överleva och blomma ut i sin fulla prakt.

Blev förresten lite extra kreativ under de underbara vårdagar som var innan vintern återtog sin rätt att finnas kvar, och städade bort gammalt lingonris ur krukorna ute på bron. Knipsade av lite kvistar från två sorters vide/pil som jag har i trädgården (bollpil och rödvide) och fick till skapligt fina krukor tycker jag. Finns så mycket man kan göra med allt gratis material som naturen har och det känns roligare och mer personligt än att köpa färdiga arrangemang för oftast väldigt dyra pengar.

Och för att ”piffa till” det lite mer hämtade jag träpärlor ur min pysselhörna och trädde på dem på kvistarna. Blev lite roligare och alldeles lagom  som utsmyckning tycker jag.    :)

Vasen på lilla bordet fick några längre kvistar men behövde inga pärlor eftersom de redan pryddes av en massa gulliga videkissar  

Hoppas att vintern inte blir kvar alltför länge till…känner att man är såå trött på vita marker nu och inspirationen som började infinna sig när det töade så härligt försvann i samma stund som snöflingorna började falla. Visste ju att det skulle bli såhär men ändå…kan inte låta bli att bli lite lite nedstämd av dessa bakslag på vårarna.
Men men, snart är det april och påsk dessutom och det är verkligen startskottet på våren tycker jag. Fick faktiskt lite ”påskkänsla” när jag grejade ute på bron i solskenet och så fort allt det vita är borta igen så kommer den nog tillbaka.

Gillar påsken …men det har jag sagt förut…just för att det är en så lagom högtid. Inte samma förväntningar och förberedelser som inför julen utan ett enklare och lättsammare sätt att umgås och äta påskmiddag tillsammans med ”tjocka släkten” helt enkelt. Och sen gör väl också insikten om att våren och sommaren, ljuset och värme är på väg det hela ännu mer glatt och lättsamt.

Men nu är det dags att stoppa något i en knorrande mage så att man kan sova gott inför natten…men någon smaskig ostmacka blir det ju inte som ni vet…!

Britta 

Såg att det var ett tag sen jag skrev nu. Har haft tanken de senaste dagarna men inte riktigt kommit ända fram. Dagarna rullar på med matlagning och planering för att få ner oss båda i vikt.  Matlagning har aldrig varit något jag intresserat mig för men nu när jag såg resultatet hos Sv och att han gick ner drygt ett kg första veckan så hände något i mig tror jag.  :)
Det känns  riktigt roligt att leta och tillaga recept jag hittar och det här ger ”ringar på vattnet” vilket gör att man automatiskt även börjar läsa om vad man mår bra av att äta. Ju mer man läser desto mer intresserad och motiverad blir man. Men jag försöker att ”ta ett steg i taget” och införa förändringarna lite försiktigt, annars är det risk att man rusar iväg och vill prova allt samtidigt. I alla fall så försöker jag se till att vi får i oss lite kanel, ingefära och citronvatten varje dag och det är nog en bra start tror jag med tanke på all nytta dessa livsmedel för med sig. Menar inte att jag blandar dem till en dryck (men det skulle man säkert kunna göra) utan ser bara till att kanske riva ner ingefära i soppan (vi äter soppa en gång om dagen) strö lite kanel på äppelskivor (som mellanmål) eller ännu bättre som igår då jag stekte äppeltärningar i lite kokosfett (också nyttigt för att vara fett eftersom det inte lagras som kroppsfett) och strödde kanel över. Rev också pyttelite 70 procentig mörk choklad över och åt detta med keso och det blev rena rama efterrätten  :)   mums…!
Citronvatten dricker vi till maten åtminstone en gång om dagen och nyttan med det ska bla vara…att det dels såklart ger mycket c-vitamin som in sin tur har antiinflammatorisk effekt och förbättrar upptaget av järn i kroppen. det balanserar upp surheten i kroppen inkl urinsyra i lederna som tydligen är främsta orsaken till smärta och inflammation. Citron driver också ut toxiner (gifter) ur kroppen och stimulerar leverns avgiftningsprocess. Citroner har också ett högt pekitninnehåll vilket ska bidra till minskat sötsug och ska även lindra matsmältningsproblem som gaser, halsbränna och rapningar…ja och sen finns det en massa andra nyttiga saker med citron men inser att det blir för mycket text om jag ska rabbla upp allt.Men om det låter intressant med allt det här så googla gärna på både ingefära, kanel och citron och läs om vad det ger.

Oj…var ju inte tänkt att detta ska bli någon slags ”hälsoblogg” men svårt att undvika att skriva om något som tar upp så stor del av tiden och mitt liv nu…
Men det roligaste med allt detta är att även Sv nu fått in ett annat ”tänk” och blir mer och mer motiverad att tänka mer på vad han äter. Det är den största belöning jag kan få och gör det hela ännu mer roligt.
Vill ju ha en pigg och frisk gubbe så länge som möjligt….  

Dagens bondepraktika säger:   ” Kall vårdagjämning ingen värme före 8 april” och ” Fredag en herre, blir det inte bättre blir det värre”

Ja och det får man ju tolka som man vill. Jag vet inte vad som räknas som en kall dag tex ? Här är det 1,9 plus idag så det är ju i alla fall inte minusgrader….om det nu räknas som en varm dag, eller icke kall vet jag inte…  beror väl också på vart i landet man bor kanske.

Har i alla fall varit så skönt att vakna till detta underbara vårväder vi haft ett tag nu och en morgon blev jag extra glad då en ny liten orkideé plötsligt hade slagit ut…
Var som att den sa ”Tittut” när jag drog bort gardinen från sovrumsfönstret. Är nämligen inte varje dag jag drar bort just den här gardinen så den hade i smyg hunnit växa till sig och slå ut där bakom.

I förrgår tog vi bilen till ett ställe jag aldrig varit förut och det är alltid lika roligt att uppleva nya miljöer. Sv var här ganska ofta och fotade när han bodde i Backa men för mig var det helt nya marker trots att  jag under hela min uppväxt gjort ett oräkneligt antal resor åt det här hållet då det var i utkanten av byn Nittsjö där min mormor och morfar bodde.
Det var jättefina marker som dolde sig där bakom ”kullen” vid riksvägen och även om det inte var solsken så kändes det härligt att vandra där. Öppna marker med åkrar , gamla mossiga stenmurar och lador, varvat med skogsdungar och ensamma stora ståtliga träd här och var. Kom fram till de här ovanliga…ja jag vet ju inte ens vad det heter men när man lägger upp stockar för att torka till ved…hm ? …lät konstigt det där men ni vet nog vad jag menar. Ingen av oss hade förut sett denna typ då de ligger i en triangel istället för som ett enkel V som vi är mer vana vid.

Såg ut lite som små pyramider där mitt i skogen  

En liten kotte låg där ensam på en stubbe och fick agera fotomodell.

Blev tyvärr inte så skarpa bilder då jag hade mitt objektiv som går att ställa om till macro (närbild) och helst ska ha stativ för att få bästa resultat då. Men visst är den fin såhär på nära håll kotten.

Några frusna löv under isen…!

Fanns nog en hel del ”gamla energier” i marken på vissa ställen för Line blev ibland väldigt vaksam och försiktig och skällde på något som vi inte såg i alla fall och då och då kom till och med ”raggen” upp på ryggen.

Såg också flera träd som vuxit på ett väldigt underligt vis…bla den här björken men också en tall som var alldeles krokig på nedre delen av stammen och det är ju väldigt sällsynt hos tallar som för det mesta verkligen växer spikrakt upp…man säger ju till och med ”rak som en fura” så någon påverkan från marken är det nog där.
Hur som helst så kändes det inte som något negativt det som Line skällde på och det vore väl konstigt om de inte fanns energiminnen kvar på dessa gamla stigar och odlingsmarker från tiden då den brukades som mest.
Kanske mötte vi ”folk” lite då och då som bara hon kunde se…
Hon agerade verkligen precis så då hon plötsligt stannade till, började ”voffa” lite tyst, vände och sprang emot oss istället för ifrån samtidigt som hon hela tiden höll koll bakom sig. Precis som om något närmade sig oss där framme på stigen.

Men emellanåt slappnade hon av och var sitt vanliga busiga pigga jag.

”Tjoho..här kommer jag!”

Min privata vätskebärare…

På vissa ställen hade stigen trampats till så att den nu bara bestod av is, men en fin led var det och vi bestämde att vi skulle återvända när våren kommit lite längre och grönskan börjat slå ut.

Gick förbi två åkrar som såg ut såhär….vad ska man kunna odla på denna mark tro? Måste nästan tillbaka i vår och se vad de använder den här marken till.

När vi nästan var tillbaka vid bilen så fick jag syn på  den här typen av pinne där i mossan. Har ju sett den här färgen förr men vet inte vad det är som orsakar den? Förmodligen någon mossa eller svamp av något slag som ger det här lite ”utomjordiska” utseendet.  Häftigt mitt i allt det färglösa.

Men nu är det en liten vovve som väntar på sin frukost. Ses och hörs förhoppningsvis om inte alltför länge.

”Spökvovven våran”

Britta 

Om Gertrud och Bengt skiljs med tårar
följer alltid torra vårar….

Sen står det också att Gertruddagen är lika med vårens första dag, i alla fall vad det gäller Östergötland. Och det klart att praktikan måste skilja sig beroende på vart man bor i vårat långa land?
Det är ju en sån enorm skillnad på norr och söder här i Sverige så märkesdagarna kan ju inte gälla för hela landet.

Lika fint väder är det i alla fall idag. Vilken tur vi har haft med det ett tag nu. Vilka härliga klara vårdagar….ja nu kallar jag det vårdagar även om vintern säkert tänker göra ett försök att ta över igen.
Idag planerar vi att efter lunch ta en tur till soptippen med detta ständigt växande sopberg som man inte riktigt fattar vart det kommer ifrån? Tycker inte att vi borde ”producera” så mycket skräp och liknande men likt förbaskat så finns det alltid ett litet ”upplag” av diverse sopor ute i uthuset.
Kartonger, trasiga krukor och skålar och ja….just nu vet jag inte riktigt vad som finns därute men att det finns en hel del som ska köras till tippen det vet jag.
Efter det tänkte vi ta en tur upp till mina föräldrars stuga i fäboden Klitta. Var längesen jag var där nu och är ett ställe man ibland längtar till.
Lugnet och friden där är oslagbar och man känner hur man går ner i varv och bara kopplar av.
Vi parkerar vid stugan och sen får vi se vart ”fötterna bär oss”…   Om vi har tur går det att gå på skaren däromkring och då finns det ju inga begränsningar för vart man kan ta sig.
Tror att det fortfarande är ganska mycket snö kvar där för annars blir det nog värre, för då är det nog blötare i markerna där än härhemma.

Tar självklart kameran med så får vi se om det blir något resultat?  
Det kluriga nu i dessa ”bantartider” är bara vad vi ska ha med oss som mellanmål? Smörgåsar ska man ju undvika så långt som möjligt och nog är det svårt att hitta en bra ersättare för det.
Te, kaffe eller choklad och macka är ju liksom utflyktsmaten nr 1  !

Har funderingar på att göra en äggröra med makrillfilé till…? Får se vad jag hittar på. Huvudsaken är att vi inte blir alltför hungriga mellan måltiderna.
Men nu ska jag lägga mig och blunda lite först. Känner mig lite extra trött idag och sådär ”suddig” i huvudet, om ni förstår vad jag menar…sådär som man känner när man har lite sömnbrist. Inte riktigt med liksom.

Ha det bra och ut och njut av naturen…!

Britta 

Kunde inte låta bli att köpa den här roliga almanackan på Granngården idag. Skulle bara köpa hundmat och i dessa arbetslösa tider brukar jag stå emot ”spontanköp” men ibland händer det att jag faller för frestelsen och idag blev det den här som fick slinka med på väg fram till kassan.
Den visar alltså alla märkesdagar för bondepraktikan och även vilken fas månen är i. Till och med när fiskarna är som bäst på hugget visar den och kan ju bara säga att det är bäst att vänta till nästa vecka om man tänker fiska för från och med söndag och fyra dagar framåt visar almanackan att fisket är gott.

Sen finns det en tabell där man kan fylla i dagens temp, morgon middag kväll och även nederbörd samt vind. Nu kommer nog inte jag att fylla i det eftersom jag redan gör en anteckning om väder och temp i min tioårsdagbok som jag för, men en kul idé är det i alla fall för på de tre år jag nu fört min dagbok så är det faktiskt intressant att titta tillbaka hur vädret var vid samma tid för ett eller flera år sen.

Är nog ett ålderstecken antar jag, att tycka sånt är intressant, eller så är det bara för att jag är som jag är? Alltså lite som man sa förr ”lillgammal” av mig. Nu är jag ju visserligen en bit över 40 men har alltid lagt märke till att jag mer är intresserad av sånt som de som är minst 20 år äldre än mig är än de som är i min egen ålder.
Trivs också oftast bäst ihop med sådana människor eftersom de för det mesta är mer sig själva och inte så ”komplicerade” som ”yngre” människor kan vara, särskilt kvinnor tyvärr. Verkar som om det i min ålder och yngre handlar så mycket om utseende och prestation tycker jag? Man ska ha en perfekt kropp, ett perfekt jobb, en massa fritidsintressen och gå på alla möjliga former av träning, samt att man ska gilla att ”ta en fika” på ett café och gå ut på krogen på helgerna.
Puh! Blir trött bara av att skriva om det och undrar ibland om det verkligen är så de vill leva sitt liv när jag hör hur de pratar med varandra om senaste träningspasset, shoppingen, eller aktiviteten de varit med på?
Mår vi människor så bra av det egentligen?
Nåja…nu ska vi inte hamna i den diskussionen för då blir det ett långt och ganska trist inlägg skulle jag tro.

Line på sin favoritplats i soffan där hon kan spana på allt som händer utanför.

För övrigt så har vi just kommit hem ifrån dagens promenad som blev en hel timme vilket jag hoppades på  
Guben min började väl muttra lite bredvid mig efter ett tag om att ”nu går du såhär långt bara för att du tänker på min viktminskning”   och liknande och ja…..var väl bara att erkänna att precis så är det!!
Och jag bryr mig inte ett skvatt om han blir sur eller förbannad eller vilket som, för jag har helt och fullt bestämt mig.
Har nu i tre år hört att magen ska bort men inte sett det minsta resultat än så den här gången tänker jag inte ge mig.
Den ska bort!!!
Och som jag sa till honom när vi började …om det så ska bli skilsmässa så ska jag se till att hjälpa dig bort med den där magen!! Du kommer att tacka mig sen även om du under tiden näst intill kommer att hata mig och mitt tjat om att du ska äta och vad du ska äta.

Så är det bara! Punkt!

Sen kan ju soffan vara bra till annat också..som att ta sig en tupplur efter dagens motion.

Men nu är det dags för oss att stoppa lite mellanmål i magen. Man får aldrig gå hungrig om man jagar kg..eller gram som jag tydligen gör    :)  för då har kroppen inte något att hålla igång förbränningen på.

Hörs och syns!

Britta 

Hinner egentligen inte skriva men gör det ändå. Ska snart ge oss iväg till Mora och ”mammografen” men blev bara så glad när Sv vägde in i morse och tappat 1,1 kg den här veckan…
Han var däremot inte lika entusiastisk och hade tydligen väntat sig 2-3 kg men….herregud..det är ju minus i alla fall. Och ett kilo i veckan är nog alldeles lagom med tanke på hans ålder och ”kondition”!
Han jämför nog med någon gång på 80 eller 90 talet då han gjorde en monsterbantning på ca 12 kg på tre till fyra veckor tror jag det var??  Men metoden han använde då är inte att rekommendera, inte för någon vare sig ung, gammal, vältränad osv.
Han åt nämligen bara ett mål om dagen och sen var det kaffe som gällde, plus att han jobbade som en galning och tränade sent på kvällar och nästan nätter.???
Det är inte snällt mot kroppen skulle bli farligt om han gjorde något liknande nu.

Så 1,1kg är helt perfekt tycker jag och trots att jag själv bara gått ner 200gr så är jag faktiskt glad ändå…såå glad för hans skull!

Men nu är tiden verkligen ute. Måste få på mig kläder och bege oss mot ”storstaden”   Mora…

Hej so long!

Britta 

Ja det blev en riktig flopp det där. Med vårat fiske alltså. Gav oss iväg med packade ryggsäckar och till och med ett fiskespö åt mig i hopp om att dra upp några fina Regnbågar ur Siljan…men men…våren hade inte kommit så långt som vi trodde, så efter att ha varit upp till Vikarbyn och kollat läget längs stranden där så insåg vi att det fortfarande var alldeles för mycket is kvar. Det gick helt enkelt inte att komma åt vattnet än ifrån land. Sv fick då en idé om att vi skulle prova en bit upp i Enån istället men när vi väl parkerat bilen, packat med oss ryggsäckarna igen och tagit oss ner till ån så möttes vi av en stor skylt med en överstruken fisk….haha!….på skylten stod det klart och tydligt!
”ALL FISKE FÖRBJUDEN”
Suck!….var inte våran turdag precis. Hungriga började vi bli också då vi båda nu (fick faktiskt med mig Sv på min bantaridé) äter lite mindre och nyttigare än vanligt  så magarna började knorra ordentligt efter soppan vi skulle avnjuta ute i det fria någonstans…

Så till sist hamnade vi strax bortanför båthamnen i Rättvik och satte oss där på stranden för att inta våran ”rejäla” lunch bestående av en kopp tomatsoppa, en hårdsmörgås och ett kokt ägg.

Och visst var det fint där med ismassorna som börjat samlas invid stranden …

..och Line hade en hel del att upptäcka under tiden men…

Nog hade det varit roligare om vi lyckats dra upp lite fisk. Men sånt är ju livet. Fullt av överraskningar och är väl inte hela världen att vänta en vecka till eller två.

Det var väl ca 70 000 fiskar som rymde så någon ska det väl finnas kvar åt oss i vår och sommar.

Idag är det Lördag och vi har precis kommit hem efter en långpromenad i skogen på skaren. Är så roligt att gå omkring ute i skogarna nu då marken bär så att man kan gå så obehindrat vart som helst. Känns som en sådan frihet och nästan som att vara i en annan verklighet. Lite som när man drömmer och nästan ”svävar” fram genom landskapet faktiskt.
Och just för att det är Lördag så har vi dagen till ära fått en varsin semla efter maten och måste erkänna att det var gott…!!!
En dag i veckan tycker jag att man får unna sig något gott, onyttigt, annars är det risk för att man ger upp totalt.
Har gett mig tusan på att både jag och Sv ska ner i vikt nu och eftersom han gjort ett oräkneligt antal egna försök att banta utan att lyckas så har jag bestämt mig för att ta över kontrollen på det även för hans del.
Vet inte hur många gånger sedan vi träffades som han sagt att ”NU ska jag ta tag i den här magen och gå ner i vikt”. Sen har det gått i kanske en vecka med hans bantarförsök innan han som alltid, sakta men säkert , lägger av och så småningom är inne i sitt vanliga ätmönster igen.
Men nu har även jag fått nog av hans påstådda bantningar,  och trots att jag inte vill vara någon hemsk  ”bantarbitch” till sambo så har min gräns nu nåtts. Jag tycker ändå att jag gett  honom hundra chanser att klara av det själv, men när han gång på gång visar att han inte klarar av det så tvingas jag att gå in och ta över ansvaret för vad han äter och inte.
Och den här gången är jag bestämd…så in i baljan bestämd…för jag vill ha honom frisk och pigg så länge som möjligt och med den livsfarliga mage han bär omkring på så är chansen till det betydligt mindre.
Han har ju verkligen den typiska ”riskmagen” för hjärt och kärl sjukdom och fick ju för snart två år sedan nu en liten infarkt så orolig i onödan är jag inte.

Så nu ägnar jag dagarna åt att se till vad han äter och att han äter för tvärtemot vad han tror, så är det inte att gå hungrig som gör att man går ner i vikt. Man ska äta lite och ofta och äta rätt för att få fart på förbränningen så nu gäller det för mig att inte tappa kollen på vad han stoppar i sig.

Får se på måndag om första veckan gett något resultat? Hoppas hoppas det i alla fall så att han blir motiverad att fortsätta.

Men nu ska jag nog lägga mig och ta en liten middagslur medan Sv sitter och ser på femmilen i Holmenkollen. Själv har jag fått nog av att titta på skidåkning efter både VM och Vasalopp så för min del får det vara.

Ha de gött…!!!

Britta