lillasysterfix

Utlovade ju en bild på orkidéen jag fick på min födelsedag och här kommer den.
Krävdes en bild med den lilla coolpix Nikon kameran som vi haft ett tag nu för att göra färgerna på blomman rättvisa.
Med min stora systemkamera blev den bara rosa och det är den faktiskt inte alls. En ovanlig (för mig i alla fall) ljust beigebrun färg är den och enligt mig den vackraste orkidée jag sett.

Stor är den också men det framgår ju inte av bilden. Hoppas nu att den kommer att trivas lika bra som de flesta orkideér verkar göra härhemma.

Idag har jag varit så otroligt trött och seg i hela kroppen. Dagen har känts evighetslång och klockan har sniglat sig fram vilket är ovanligt för en arbetsdag på kyrkogården.
Brukar snarare vara en kamp mot klockan för att hinna med allt man vill på en dag.
När jag äntligen kom hem hade jag den stora lyxen att få sätta mig vid bordet och avnjuta Svs pannkakor med jordgubbssylt och sen efter det dråsade jag ner i soffan, somnade av i en timme minst och ligger här än  :)

Vet inte om det är något tillfälligt eller om det är någon ny förkylning på gång….måtte det inte vara det senaste.
Nåja…man kan inte vara på topp jämt och en och annan formsvacka har ju alla.

Är nog snart tillbaka ”på banan” igen!

Ha det bra!

Britta 

Tar jag mig fram på min kära ”Att göra” lista….  :)
Den har ju funnits med sedan i våras men tid och ork har helt enkelt inte funnits. Igår bestämde jag mig dock för att NU hade jag fått nog av stenhögen som legat på gräsmattan och snart blivit helt övervuxen samt såklart dödat gräset under.

Tog tyvärr ingen bild på hur det såg ut innan jag började men man ser i alla fall vad en hög med sten kan göra med en gräsmatta    :) här har jag lyckats få undan alla stenar i alla fall. De två sista och tyngsta fick jag däremot hjälp av yngsta sonen med. Hade aldrig fixat de ensam.

Annars tycker jag att det är roligt att böka och ”brottas” med lite sten.

Hela kroppen får liksom vara med och jobba lite.

Typiskt för mig är att det alltid blir en himla röra innan jag är färdig med något projekt. Vare sig det gäller ute i trädgården eller inne i köket te x .

Men brukar alltid se till att verkligen göra färdigt och plocka undan efter mig.

Vi hade ju egentligen tänkt att göra något där hönsgården varit med alla dessa stenar. Bygga upp något med stenar jord typ ett kryddland eller så men jag kände att det nog kommer att dröja väldigt länge innan vi tar oss tid med det, så en tillfällig lösning på att få bort så mycket som möjligt från gräsmattan var att lägga stenar runt rabatten där sandlådan var tidigare.
Sv var väl inte lika mycket med på de noterna och tyckte först att det inte blev särskilt snyggt. Men efter att ha hjälpt mig med att få de sista stenarna på plats så började han så smått ändra sig.
Ja det kanske inte blev så dumt ändå , hörde jag honom säga.

Han var nämligen mest inne på att vi skulle låta stenhögen ligga till våren och göra något av den då men…jag vet av erfarenhet hur det blir på vårarna ändå.
Det blir så mycket annat som ska göras då och hade jag inte tagit itu med stenhögen nu så hade det nog varit risk för att den legat kvar tills nästa höst.

Line försökte intensivt få med Rasmus på lite lek…men…

…nej tack…jag sitter hellre här på bänken med matte och får lite kärlek.
Katterna har väldigt svårt att förstå Lines heta önskan om att få leka lite tillsammans. Hon kråmar sig, hoppar och skuttar, slår med framtassarna i marken vilket på hundspråk betyder ”Ska vi leka” men ….ingen av katterna nappar på det.
Annars har de i alla fall helt och fullt accepterat henne nu och hon har nästan lärt sig vilka av dem man kan våga sig på att slicka lite på utan att få en tass på nosen.

Har verkligen varit roligt att se hur vänskapen och förtroendet dem emellan vuxit fram sakta men säkert. Samus och Findus törs hon till och med tvätta lite nu även om det tyvärr blir lite väl intensivt då hon blir så uppspelt av att de står kvar och tar emot. Rasmus däremot håller hon lite mer avstånd till och så länge hon gör det ser han ingen anledning till att försvara sig heller. Förut kunde han faktiskt nästan göra utfall mot henne även om hon bara gick förbi men nu har han insett att hon inte är så farligt som hon ser ut.
Selma ska man också låta vara lite mer ifred men kan vara lite svårt att låta bli att jaga henne en bit på gräsmattan eftersom hon har väldigt mycket ”flykt” i sig så fort hon känner sig hotad.

Nåja…det viktigaste är i alla fall att Line har förstått att hon står under katterna i rangordning vilket ju är nödvändigt med tanke på storlek och styrka.

Men nu är det dags att stänga av datorn och ta vara på det härliga vädret som är idag. Ha det gott så länge!

Britta

Att se honom ligga där på stranden alldeles livlös. Den lilla pojken med sin röda T-shirt och blåa shorts och med till och med de små skorna kvar på fötterna.
Han vars mor eller far (om de fortfarande levde) syster eller bror, moster eller faster nyligen haft honom i sin famn, haft honom i sitt knä viskande ”Snart kommer vi till det nya landet” i hans öra. Tröstande, viskande, ”När vi kommer till det nya landet är vi säkra, där finns inget farligt, där finns inga vapen som gör illa människor, där finns goda frukter att äta och rent vatten att dricka, snart är vi där”

Han fantiserade nog mycket om det där nya landet, precis som barn gör. De lever för stunden och litar på de vuxna som vet. Jag undrar vad han tänkte och jag hoppas att han fått allt det där nu som han drömde om, även om man önskat att det vore här och nu på jorden, tillsammans med släkt och familj som älskade honom som han fått uppleva det.
Fick syn på bilden av honom på löpsedeln i kön på hemköp. Hade nyss lyssnat på radion och förstått att det skulle finnas en sån bild men upptagen av mina egna tankar på om jag handlat allt vi behöver så hade jag för en stund glömt av den.
När min blick föll på den gjorde det rent fysiskt ont. Precis som kvinnan på radion sagt ”Det gör rent fysiskt ont i kroppen av att se den, riktigt ont!”
Och det stämde verkligen. Det gjorde riktigt ont. Kändes som någon stack in något i bröstet på en, vad är det för en fysiskt reaktion egentligen? Är det hjärtat som får ett sår?
Vad är det som faktiskt verkligen känns och gör så ont?
Tog ett steg närmare för att se bilden ordentligt men det blev liksom för nära på något vis. Hjärtat knep till igen och gråtklumpen i halsen kändes nära. Backade snabbt tillbaka i kön. Kunde inte titta mer. Tänkte på mina egna söner i den där åldern och fick försöka slå bort de tankarna för att inte börja gråta där i kön på hemköp. Där bland alla de andra lyckligt lottade som kanske liksom för mig det största bekymret för stunden är ….”Har jag handlat allt vi behöver?”

Hoppas att du har det bra nu lilla Aylan, även om landet du kom till inte var det som det var menat från början. Du skulle ha haft ett långt liv här på jorden först. Men tyvärr så är vi människor inte klokare än så här än. Vi tycker fortfarande att krig och att tjäna pengar är något av det allra viktigaste här på jorden. 

Tänk vad fel vi har!!

Britta 

Ja om inte en av Svs systrar skickat ett sms och påmint honom om min födelsedag så kommer vi aldrig att få veta om han hade kommit ihåg det eller inte  

Ännu en gång har alltså kvinnans förmåga att ha koll på en sak som denna räddat mannen. Bara en sån sak som att det är hans syster borta i Edsbyn och som vi ju tyvärr inte träffar alltför ofta som har koll på och påminner om min födelsedag efter endast tre år tillsammans tycker jag säger en hel del. Hade det varit hans bror (som vi träffar än mer sällan) som påmint DÅ hade jag blivit tyst kan jag lova…
Låter som om det här är en jättestor ”grej” för mig att komma ihåg födelsedagar men är inte så jag menar…tycker bara att det är intressant att fundera och filosofera kring detta med varför det är en sån skillnad mellan könen.

Måste ju ha med någon uråldrig överlevnadsgrej att göra? Kvinnorna var hemma och hade koll på göromål och barn medan männen kunde koncentrera sig på EN sak, nämligen att se till att fälla ett byte. Är väl därför de blev så mycket mer fysiskt starka än oss också.
Vi hade inte lika mycket fysiskt krävande uppgifter men däremot fick vi en större förmåga att ha flera saker i ”huvudet”. Vi skulle ha koll och överblick över alla till synes små men ändå så viktiga detaljer för att allt skulle funka helt enkelt.
Tyvärr så sitter ju detta kvar än idag då vi strävar efter jämlikhet och väl har kommit en bra bit på väg där vilket dessvärre gör att vi kvinnor ofta ”bränner ut” oss pga att vi numer både ska ”jaga bytet”  hela dagarna OCH ha koll på allt på hemmaplan.
Där har våra kroppar, själar och hjärnor ännu inte hunnit ifatt i utvecklingen så en efter en ”stänger bara av” och ”lägger ner” verksamheten….nej….nu klarar jag inte av mer….hjärnkontoret blir överbelastat och när hjärnan inte längre lyckas sortera och organisera allt som kommer in skickar den ut en massa konstiga symptom i kroppen istället.
Någonstans måste ”skiten ut” så att säga och till slut ligger vi där som avstängda robotar som fått in ett riktigt elakt virus i databanken.

Bara för att inte reta upp någon alltför mycket så vill jag såklart tillägga att det självklart inte gäller ENBART kvinnor. Vet att det också finns massor av män som får ta för stort ansvar, mår dåligt och går ”in i väggen” men misstänker att andelen kvinnor är högre? Ska nog kolla lite statistik på det kanske innan jag säger något bestämt?

I alla fall, om vi ska gå tillbaka till min födelsedag, så gick jag igår och väntade på vem som skulle höra av sig först och som jag misstänkte så blev det min mor.
Skickade inget sms till Sv på frukostrasten vilket jag alltid gör annars för att se om HAN skulle göra det istället. Nej…frukosten gick och inget sms. Väntade till elvarasten och skickade fortfarande inget vilket är väldigt lång tid utan kontakt för oss två men ….nej…fortfarande ingen reaktion.
Vid kvart över tolv pep det till i telefon och ärligt talat så blev jag ganska överraskad när det var Sv som grattade …men misstänkte att antingen har han sett det i almanackan hemma i köket eller så har han hunnit läsa bloggen på morgonen…men nu var det ju inte något av det…det var ju såklart en syster till honom som påmint, en kvinna    

Han erkände det när jag senare frågade hur han kunde komma ihåg vilken dag det var…men påstod att han självklart hade kommit på det själv ändå senare även om syrran inte ryckt in.
Men…det är ju det vi aldrig får veta nu.

Sen måste jag väl tillägga att jag även i år fick en helt underbar orkidée. En sån där ”äkta” riktig orkidée som är inköpt i en blomsterhandel och inte på hemköp eller Willys för 98 kr, vilket är det sätt jag själv alltid skaffar mina orkidéer på.
Ska ta en bild på den senare då ljuset igår inte var det bästa för att kunna återge vilken färg den har. På fotona jag tog igår såg den mest rosa ut men i dagsljus är den liksom mer åt det begiebruna hållet. Som kaffe med mjölk i och den här hur fin som helst.
Har aldrig sett en sån färg på en orkidée!

Men nu måste jag sluta och koncentrera mig på att komma iväg till jobbet, för även om jag är kvinna så kan jag åtminstone inte blogga och göra mig i ordning samtidigt…..    

Ha det!

Britta 

Ja idag är det min födelsedag och siffran för dagen är 44. Känns som en bra siffra tycker jag! I år ska jag göra ett roligt test. Ska inte nämna något för någon härhemma så får vi se vem, om nu ens någon kommer ihåg det…att det är min födelsedag alltså!
Hihi…det ska bli spännande. Har märkt att det inte ligger i mäns natur att komma ihåg födelsedagar..undrar varför det är så?

Tur att man själv inte bryr sig särskilt mycket om det. Många tar nog illa upp och blir sårade om de inte blir ihågkomna på sin dag men för mig betyder det faktiskt inte något särskilt.
Att fylla ett år till, vad gör det för skillnad egentligen?
Inte nu vid den här åldern i alla fall. Annat var det när man var tonåring…närmade sig ”moppedagen” och sen ”körkortsdagen” och till sist ”systemetdagen”.
Vid 22 hade jag fått min första son och vid 24 den andra och sen efter det rullade ju ens egna födelsedagar ganska obemärkt förbi…skönt tycker jag som inte gillar uppmärksamhet.

Så om man fyller 39, 44 eller 51 spelar inte så stor roll tycker jag och behöver inte uppmärksammas på något vis för min del.
Och tänk hur man förändrar sin syn på det här med ålder. När man var ung tyckte man att 40 åringar var så gott som ”över och förbi” liksom.  :)
Vad kunde de ha för glädje i livet?
Nu känner man knappt att livet har börjat…i alla fall inte det liv man drömmer om mest. Det är nu man känner sig själv och vet hur man vill  ha det för att må riktigt bra.

Mina systrar och min mor kommer garanterat att komma ihåg mig och skicka ett grattis idag, likaså min moster men de ”manliga” av mina närmaste kommer nog inte att överraska i år heller …hihi   ….lite gulligt också faktiskt att de kan gå och vara så omedvetna om detta med födelsedagar.
Nästan fascinerande att man kan vara så frånvarande på ett område…men men, säkert har jag också någon gång kanske glömt någon kusins eller kompis födelsedag men inte riktigt som jag kan komma ihåg…att jag glömt alltså!
Tycker ändå att man har det där lite ”i bakhuvudet” hela tiden. Att jaha, nu är det ny månad, få se…vem fyller år nu då…osv!
Men icke i männens hjärnor….(finns såklart undantag och än finns ju tid att överbevisa mig om att så inte är fallet för dagen är ju inte slut än)…..de går nog omkring och lever sitt liv, tryggt medvetna om att det där med födelsedagar, det håller ”kärringen” koll på …    ;)

Hörs och ses!

Britta 

Sitter vid en älv (tror att det fortfarande är Ljusnan?) och bloggar just nu. Skönt att vara ute i naturen med datorn också    vet inte om man kan kallas riktig naturmänniska när man gör så men???

Vi är i alla fall på väg hem men har gjort ett fiskestopp på ett ställe som Sv varit förut och ska vara poppis bland ”storfiskare”.
Igår gjorde vi våran vandring som inte blev så lång pga att Line inte var riktigt återhämtad efter magsjukan, eller vad man ska kalla det?

Men vare sig det blev långt eller inte så var det i alla fall en sagolik natur att vandra i. Bilden ovan som ju egentligen är en väldigt misslyckad bild blev så härlig tycker jag så att den får vara kvar. Blev en frän effekt även om det var oplanerat  

Vi gick längs en mestadels spångad led vilket gjorde vandringen ännu lättare. Kändes lagom för en lite trött och håglös vovve.

Målet var dessa hällmålningar och visst är det fascinerande att de suttit där i flera tusen år utan att suddats ut.

Klipporna de var målade på var också imponerande.

Det var gott om dessa lavbeklädda björkarna längs stigen som gjorde att man fick lite ”sagan om ringen” känsla.

Här och var fanns det små stentorn…förmodligen byggda av barn…även om jag är så pass tokig så att jag skulle kunna göra detsamma!!

Mina kära Meindlkängor som tar mig fram överallt, i vått och torrt. Har sagt det förut men säger det igen…köp Meindl om ni ska satsa på vandrarkängor…sköna och absolut vattentäta!

Sen finns det ju de som har redan inbyggda vandrarkängor…små tassar som också tar sig fram vart som helst och i vått och torrt…  

Men nu måste jag sluta för mygg och knott börjar flockas omkring oss nu. Dags att röra lite på sig !

Britta

Har nog egentligen inte tid men skriver några rader i alla fall  :)

Skulle ha gjort det igår men blev inte av. Det var ju våran fiskedag igår men tyvärr så blev det ingen fisk, däremot en massa vacker natur att se och vistas i.
Svårt att hinna hitta de säkra och bästa fiskevattnen när man har endast en dag på sig. Är en riktig konst det där med flugfiske har jag förstått.
Gäller att ha rätt spö, rätt lina, rätt rulle,rätt fluga….ja ni förstår…ä än´t bara int!

Till och med jag gjorde några kast med vanligt kastspö och trodde väl att det var något som fastnat på kroken när det plötsligt började gå lite trögt och bromsen satte igång att ”knarra”…men , som oftast så var det bara en läskig ”sjögräsål” som kom med i land….skoj var det i alla fall men tyvärr så klarade min arm inte av så många kast.

Nåja…skulle ju vara snabb nu så…

Såg att en del bilder jag tog såg ut som att vi varit i regnskogen eller nåt…   The Amazonas of Härjedalen!

En smygande lite våt vit puma??? Nejdå en helt vanlig liten ”gatukorsning” till hund  

Den stora floden med lömska krokodiler….nejdå…..bara den lugna klara älven Ljusnan…och någon krokodil såg vi inte till, inte ens en liten fisk.

OBS! Vet att bilderna är av dålig kvalité och att det till och med är regnstänk på linsen men ville bara visa!  

Och så lite regnskogskonst…stenen till vänster ser ut som en typ voododocka eller nåt tycker jag. Om man tar fram sin fantasi ser man ett ansikte…!

Men nu har jag verkligen inte tid mer. Husse packar för fullt inför lite vandring idag så jag lär nog hjälpa till. Ha det gott så länge!

Britta 

Nu har vi installerat oss i stugan och är positivt överraskade. Den stuga vi helst ville ha var ju upptagen vilket vi visste, men den vi fick är även den mer än godkänd.

Stugan heter Hallöra och har sin historia i att själva timmerstommen ursprungligen var en stallbyggnad på en fäbodvall vid Grundsjön som ligger en liten bit härifrån och hette just Hallöra. Alltså fäbodvallen hette Hallöra…om jag blev lite otydlig där ??  

Hur som helst så har vi redan ”boat in” oss och känner att vi kommer att trivas. Visserligen ska man vänta tills man sovit första natten innan man är helt säker på det då sömnen ju är väldigt viktig men första intrycket är i alla fall väldigt bra!

För vem kan låta bli att trivas med den här utsikten från ena fönstret?

Och den här ifrån det andra  

Som oftast i såna här stugor så är det våningssängar…men som vanligt så fixar vi egen dubbelsäng genom att helt enkelt lägga madrasserna på golvet istället…mysigt!

Köket är alldeles lagom stort och rent och fräscht vilket det också kan vara lite si och så med annars!

En helheltsbild av stora rummet…Line tycker det är helt okej!

I alla fall så länge hon får  hålla sig just i den här regionen. I köket däremot går hon inte gärna in och slänger ibland misstänksamma blickar ditåt, och inget konstigt med det då till och med jag som egentligen inte är så känslig för olika energier ( inte vad jag vet i alla fall) känner en solklar skillnad mellan att vistas på ett område i ”köksregionen” jämfört med att ta de få stegen in i rummet och ställa sig där.
Om man står stilla på detta ställe vid köket känner man tydligt hur det liksom ”rusar” i kroppen och man blir lite yr samtidigt som det sticker i händer och armar plus att man tycker att man dras bakåt, medans ( när man går några steg in i rummet istället) allt liksom ”stannar upp” och blir lugnt i och omkring en…så himla tydligt och så himla roligt att kunna känna det.

Gjorde en test på Sv genom att ställa honom först på ”kökspunkten” och sen inne i rummet utan att säga något och be honom bara känna efter på bägge ställen innan han sa något och …jodå…han kände sig också lite yr och ostadig i köket…  

Häftigt !!!     Vet inte om det är energier på just den här platsen som stugan står nu eller minnen från tiden då den stod på fäbodvallen men hur det än är så är det något som ”rör sig” i köksregionen i alla fall. Line fäster helt klart blicken på något som inte finns där i alla fall. Ska försöka få en bild på henne vid ett sånt tillfälle om det går.

Måste ju visa det här också. Ett original av tyget som blivit så poppis igen. Denna madrass låg under den vanliga sängmadrassen och var precis sådär tung och otymplig att hantera som madrasserna var för längesedan, så visst är det ett original helt klart  

Täckena var också sådär härligt gamla och hederliga. Inte lika gamla som madrassen förstås men den här typen av täcken påminner i alla fall om min barndom. Nostalgi….!!!    :)

Just nu fullkomligt vräker regnet ner och enligt rapport hemifrån så är det likadant där. Imorgon är det fiske som gäller så då hoppas vi på bättre väder såklart och bättre än såhär lär det nog bli i alla fall.
På lördag planerar vi en vandring på bla Flatruet så förhoppningsvis blir det åtminstone uppehåll.

Men nu ska vi mysa vidare här i stugan så ha det bra vart ni än befinner er!!

Britta 

Förhoppningsvis går det bra trots att Line varit dålig i magen inatt. Husse har varit uppe sen klockan två och torkat, skurat och tvättat …ja ni vet vad, medan jag som igårkväll bestämde mig för att sova uppe pga att någon snarkade ljudligt , gick ner vi halv fyra då jag hört ljud nerifrån ett tag.
Vet inte om det är inblandning av nytt foder eller om det är någon av alla de ”godsaker” hon hittar ute ? Hon äter ju gärna sånt som man själv knappt kan titta på utan att må illa så troligtvis är det det senare det beror på, och nu på senare tid med denna värme så är det nog ovanligt många bacillusker som ligger och gror i det som hon anser ätligt och oemotståndligt smaskigt !???!!!

Tråkigt är det i alla fall, särskilt när man är på väg på semester och ska åka långt. Inte kul att ha en hund som det okontrollerat kommer ur ”båda ändar” på då!?!
Men nu verkar det ha lugnat sig och det kan ju inte finnas hur mycket som helst i den där lilla magen så…som sagt, förhoppningsvis går det bra!

Så nu är det sista packning som gäller, sen bär det av norrut.
Härligt! Ska bli så skönt att komma ut i naturen, lugnet och allt det där som alltid känns när man vistas där. Vacker fjällnatur och lite renar som kommer upp på vägen då och då    

Tar datorn med mig såklart och om all den nederbörd som de hotat med ska komma idag och ikväll kommer så hinner jag nog med något inlägg. Såvida det finns kontakt med nätet såklart men det tror jag nog.
Hörs !

Britta 

Lyssnade på ett radioprogram idag som handlade om ännu okända naturfolk i regnskogen. Folk som lokalbefolkningen till viss del kände till eftersom de ett fåtal gånger och av misstag råkat stöta på varandra vilket tyvärr oftast resulterade i aggressivt bemötande från naturfolken. En 20 årig man sägs te x ha blivit dödad av en pil från något av dessa folk.
Den allmänna uppfattningen är alltså att de inte vill ha någon kontakt med omvärlden men på senare år har tydligen tillfällena då naturfolkens och lokalbefolkningens vägar korsats ökat. Forskarna tror att det beror på att illegal guldutvinning, skogsbruk, kokainodlingar och oljeprospektering ökat konkurrensen om de otillgängliga skogsområdena. 

Ökad kontakt innebär också risker för bägge parter. För dem är det bla risken för att komma i kontakt med våra sjukdomar och smittor som de förmodligen saknar immunitet emot, alltså att en vanlig förkylning skulle kunna döda. För ”oss” kan risken såklart vara att de pga omöjlig kommunikation eftersom de talar helt egna språk och rädsla för oss kan göra att de bemöter oss med våld. 

Nu har man tydligen börjat fundera på hur man ska kunna ta kontakt med dessa folk för att kunna ”hjälpa dem” som man uttryckte det. Antar att man menade att de skulle få hjälp med att bli lite mer så att säga ”civiliserade” och bara tanken på det fick mig att nästan rysa av obehag och må illa.

Vårat sätt att leva är ju inte sunt på något vis. Inte särskilt mänskligt heller.
Hur kan vi tro att det sätt vi lever på är det enda rätta och det bästa för oss mänskliga varelser? Tror vi verkligen att all utveckling som vi håller på med är det vi behöver för att vara lyckliga?    Tror vi verkligen på allvar det?????????????

Jag tror precis tvärtom!

Tror inte att någon mänsklig varelse för att vara lycklig behöver…ett högt ansett arbete som sätter en sån press på den så att den ligger sömnlös på nätterna och stressar sig igenom dagarna , dyra kläder av kända märken (förmodligen sydda av någon stackars barnarbetare i ett fattigt land) , en lyxig datoriserad bil vars minsta fel kostar flera tusenlappar att kolla upp och åtgärda, förväntningar och krav på sig om att se ut på ett visst sätt med ett utseende som egentligen bara en dataskärm kan skapa och uppvisa, en massa pengar på banken för att kunna köpa alla dessa prylar som ska göra oss lyckliga och till ”värdiga” människor av dagens samhälle, en ”smartphone” så att vi kan vara ständigt uppkopplade och inte missa en enda liten händelse på facebook vilket gör att våra redan överstimulerade och stressade hjärnor får ännu mer att hålla redan på utan en chans till en stunds vila, äta mat som innehåller en massa kemikalier, socker och tomma kolhydrater mm  mm mm, listan kan tyvärr göras alltför lång!!!!

Nej, låt dessa få kvarvarande naturfolk fortsätta vara just naturfolk som fortfarande har en sund inställning till användning och bruk av moder jords resurser.  Som inte använder mer än de behöver eftersom de ännu inte är förgiftade av ett pengasystem som leder till att bruk blir till missbruk i jakt på högsta vinsten.
De som vet att samarbete och gemenskap är det som gör ett samhälle hållbart istället för att leva efter ”sköt dig själv och skit i andra” principen där avundsjuka och en ständig tävlan mot varandra släcker människors medkänsla och omsorg om sin nästa.
De som lever för att leva för dagen utan att ständigt jaga pengar, prestationer och resultat som går att visa upp för andra genom sk ”sociala medier”. 

Låt dem bara leva sina liv på det sätt som det en gång i tiden var meningen att vi alla skulle göra. På det sätt som vi är skapta för och aldrig kommer ifrån, hur mycket pengar vi än har på kontot och hur mycket vi än strävar för att vara för evigt unga. 

Låt dem stanna kvar med fötterna på moder jord och förnuftet i behåll och slippa ens bli medvetna om det vansinne som pågår utanför deras trygga värld.

Det önskar jag verkligen av hela mitt hjärta!!!

Britta