lillasysterfix

Veckans tema i fotoutmaningen (fix Photo challenge) var Mina favoritsaker, och ända tills igårkväll tänkte jag att det blir nog ingen bild för mig den här gången.
Visst har jag väl många saker egentligen som är mina favoriter men det kändes svårt att fota dem. Tänkte först på mina orkideér men har ju haft med en orkidée förut så det kändes inte så roligt.

Sen tänkte jag på mina änglar i porslin…änglar tycker jag verkligen om men….nej…kände ingen inspiration till det heller. Så veckan gick och fantasin kändes trög. Gick och såg mig omkring härhemma i hopp om att få någon idé om någon rolig favoritsak men …nej….inga ideér!

Men så plötsligt igårkväll vid sjutiden, föll blicken på min kära gamla vän Gulnalle som sitter på lilla soffan i köket, numer tillsammans med sin nyvunna kärlek som flyttade in samtidigt som Sv  :) …kul att även Gulnalle hittade ”sin rätta” till slut, och vips…så kändes allt så självklart.
Naturligtvis skulle jag ta ett porträttfoto av honom.
Den mest trogna vän jag haft genom åren. Ingen vet så mycket om mig som Gulnalle. Tänk vad han har fått vara med om….både i glädje och sorg såklart!!
Tagit emot mina tårar när jag varit ledsen och ”sugit upp” dem med sin gula mjuka luddpäls. Fått höra mina hemligheter och fått hårda glädjekramar. Varit sällskap i mörkret när rädslan hotade ta över.

Han förtjänar verkligen att bli ordentligt förevigad på bild och finnas med på internet i en fotoutmaning. Tack Gulnalle för ditt tålmodiga poserande medan jag grejade och gjorde olika inställningar på kameran.  

Idag är det fastedag och tack vare att jag tar det lugnt och dricker mycket så går det bra. Går och laddar för nästa storstädning och det riktigt kryper i mig när jag ser allt damm och skit som ska bort. Men ändå så är det som om jag bara går och myser på det på något vis…tänker…vänta ni bara spindelnät och dammtussar som gömmer sig här och var för snart åker ni ut så det bara ryker om det….!! Och det är inte bara själva smutsen som ska bort, längtar efter att röja och rensa undan en massa grejor också. Har några ”hörnor” och gömslen som jag bara känner ligger och samlar en massa negativ energi…nej, ut med skräpet och organisera upp lite bättre så att man kan börja göra lite advents och julfint snart.

Men nu är det en liten uttråkad vovve som behöver gå ut en sväng.Hörs och ses!

Britta

Gick upp tidigt i morse när alla andra låg och sov. Kvart i sex var klockan och skulle egentligen gå och lägga mig igen efter ett toabesök, men magen protesterade högljutt om att den var tom så det var lika bra att stanna uppe och göra frukost.
Temperaturen visade minus 8,5 och tystnaden och mörkret fick mig att få lite ”julkänsla”. Älskar tidiga ensamma morgnar.

Smög så gott jag kunde och undvek att använda vattenkokaren som susar så högt innan den är färdig, och satte på vatten på det gamla hederliga sättet istället…dvs med en kastrull på spisen.    :)
Vet inte riktigt vart jag fick tankarna ifrån sen men började fundera på husets och byns historia. Går ju som ni vet och funderar mycket på det här med vart vi ska bo osv och ibland har jag känslan av att det ändå är meningen att jag ska bo just här men vet inte varför. Lika ofta får jag ju ändå känslan av att vi inte ska bo här eftersom det är en hel del andra önskemål vi har egentligen. Att bo lite mer avskiljt och gärna med skogen som närmaste granne och utsikt över ett öppet odlingslandsakp,  att ha en jordkällare som fungerar och lite större ytor att odla på, uthus med bra förvaringsutrymmen och en ”snickarverkstad” åt Sv,ett hus med sk grovingång för att våra skogskläder och kängor osv då det är väldigt trångt i vår hall och tvättstuga så fort vi ska börja klä på oss när vi ska ut, likaså när vi kommer hem och ska få av oss alla oftast skitiga skor och kläder igen.   I alla fall så fick jag för mig att söka på datorn efter information från förr och hittade en digitaliserad tidning som hette Dalpilen och sökte på Västgärde som byn heter…och sen var jag fast!

Hittade inte jättemycket om just våran by men en massa roliga, intressanta och sorgliga artiklar om lite allt möjligt för ca hundra år sedan. 

År 1919 kunde man läsa om temperaturskillnaden som är här i byn på vintrarna. Kul när man hittar sånt som man pratar om än idag för det är betydligt kallare just nere vid gamla järnvägen och stationen än här hemma hos oss. I den här notisen står det att det en fredagsmorgon, glömde tyvärr kolla vilken månad, var det 35 grader kallt vid Västgärde station, som tydligen enligt tidningen är en av de kallaste platser i Dalarna..eller  Dalarne som det hette då. Står också att kylan där ofta tävlar framgångsrikt med Särnabygdens och Alidalens eller Älidalens kanske Älvdalens..? låga temperatur. Står också att det i byn Utanåker, byn ovanför oss, som ligger på höjden ovanför går kvicksilvret däremot högst sällan ned under 20 köldgrader även då det är mer än 30 vid stationsområdet.

Hittade också denna annons om slaktaren Oscar Erik Carlsson i Västgärde som försatts i konkurs. Vet inte vart här i byn han bodde men måste ha varit ett extra hårt slag att gå i konkurs på den tiden då yrken och arbete väl oftast ”gick i arv” . Sorgligt för honom i alla fall.

Sen en ännu sorgligare annons om den endast drygt 15 åriga flicka som avlidit i hemmet efter en tids sjukdom. Kan dock inte låta bli att fascineras av den poetiska texten som skrevs om henne. Bara överskriften är ju speciell. ”Skördad i unga år”. Skördad? Vilket uttryck om döden egentligen. Ruth Sundberg dotter till stationsinspektoren C.G Sundberg och hans maka i Västgärde (kanske hade de det lite bättre ställt än den stackars slaktaren som gick i konkurs?) avled efter en tids sjuklighet och avtynade i sitt hem sistlidne lördags f. m.  sistlidne reagerar såklart stavningsprogrammet i datorn på, är väl knappast ett ord som används idag?      Och nu kommer poesin….Den sålunda i blomman av sin ungdoms dagar skördade, för ej så länge sedan blomstrande och raska tärnan, sörjes djupt och innerligt av föräldrar och en yngre syster, och bland vänner och kamrater (vad är skillnaden på vänner och kamrater?)  kännes saknaden efter den bortgångna tung och bitter, skrives till vår tidning.

Sen en läskig artikel om hur det kan gå med kombinationen…. Barn och liar. En liten flicka, dotter till Elias Hansson i Västgärde, Rättvik råkade häromdagen under försök att handtera en lie hugga sig i ena benet med den påföljd att pulsådern afskars. Innan eftersänd läkare hann anlända var den lilla ganska medtagen af blodförlusten, men sedan såret hopsytts och förband anlagts var ingen allvarsammare fara å färde. Lät ju hemskt dramatisk i början men slutade ju tydligen bra i alla fall  

Den här är också lustig även om själva händelsen just då inte var särskilt lustig förstås för dem som drabbades av den. För det första så är det roligt med ordet tjuvnad i början av annonsen. Inbrott och tjuvnad på flera ställen i södra Rättvik varvid tjuven eller tjuvarne poetisk böjning av ordet, efter att hava praktiserat sig in..hihi! Praktiserat sig in…de ni…genom att fråntaga fönster, tillägnade sig vad som för tillfälet fanns eller passade dem. I slaktare Eliassons affär i Västgärde (ännu en slaktare i Västgärde alltså,kanske inte så konstigt om en av dem gick i konkurs?) tillgreps sålunda några kg socker, ett parti korv, cigarrer och några andra saker. Undrar hur mycket ett parti korv var? måste ju ha varit ganska mycket eftersom det nämns. Socker, korv och cigarrer var nog ganska dyrbart med tanke på att allt som stals inte nämns mer än som några andra saker. 

Ja det var vad jag hittade om Västgärde den här gången, men det finns ju en massa mer att utforska. Sen reagerade jag på den här annonsen om det ovanliga brudparet. I brudens hem i Mockfjärd sammanvigdes på annandag påsk en ung döfstum flicka och var likaledes brudgummen, en yngling från Tjärna i Gagnef, döfstum. Mycket folk åsåg den egendomliga vigselakten.  Tänk att ett giftermål mellan dessa två sågs som så egendomligt så att det måste skrivas om det i tidningen.  Stora nyheter på den tiden.

Och nu blir det reklam!!!! För vad vet jag inte riktigt då jag inte listat ut vilken typ av maskin denna DOMO var…men starkast, enklast och billigast var det  i alla fall.   Hihi!

Det här var i alla fall en separator med skaplig garanti…närmare bestämt…Obegränsad garanti! Skulle vara i dagens läge det då det mesta ska göras så snabbt och billigt som möjligt, och gärna av lite dålig kvalité så att vi snart behöver köpa en ny av samma produkt. 

Och den här annonsen sen…kanske föregångaren till Clas Olssons?? Åhlén & Holm i Insjön med en ovanligt rik sortering af tusentals för hvarje hem nödvändiga artiklar…ja det skulle ju lika gärna kunna vara dagens Clas Olssons i alla fall!

Ännu en annons som börjar dramatiskt men slutar ganska väl. Den här gången från Bollnäs. Självmordsförsök. Ett bokhandelsbiträde i Bollnäs som för oegentligheter mot sin principal (var väl typ chef tror jag?) och stöld af ett guldur från en handelsidkerska därstädes eftersökt af polisen, kastade sig härom kvällen i Ljusne älf från Röstebron. Tillskyndande folk bärgade honom emellertid upp på det torra och sedan angifvelsen mot honom efter självmordsförsöket återtagits samt vänliga människor lämnat hjälp till respengar, afreste han följande dag till sitt hem. Det räckte alltså med detta självmordsförsök för att man skulle ta tillbaka angivelsen mot honom. Till och med respengar att åka hem för fick han av dessa vänliga människor. Vilken medmänsklighet. 

Och till sist några roliga platsannonser. Inte några stora krav på kompetens här inte. Räckte med att vara snäll…ja och ordentlig förstås!

Den här annonsen hade jag nog nappat på om jag levt då. Snäll och rask trädgårdskulla…borde jag väl platsa som tycker jag.

Och här räckte det till och med bara med att man var från Dalarna. Varför kan inte dagens jobbannonser vara lika okomplicerade?? 

Husrum behöver man ju också såklart och varför inte ställa specifika krav när man ändå söker. Läge högt och soligt….det kravet gillar jag…. undrar om han fick något svar John Berntzèn ??? 

Ja det var något av det jag hittade i morse men som sagt det finns hur mycket som helst att läsa. Ska nog söka mer efter sånt från byn. Alltid spännande att tänka sig in i hur det var för ca hundra år sedan.

Ha en skön helg!

Britta

I våran jakt på kilon som ska brännas så försöker vi hitta nya ställen att vandra på och häromdagen fick vi för oss att åka till Ensro och utgå därifrån.                                                  Tyvärr så var vi lite sent ute och kunde inte gå så långt som vi tänkt oss men 1 timme och 20 min  var vi ute i alla fall. 

Var många år sedan jag var där senast och hade inget minne av denna enorma trapp som plötsligt tornade upp sig framför oss. Sv vågade inte ge sig av uppöver då han hade ett par av sina halare kängor på sig (förnuftigt av honom ) så han gick zick zack uppför den branta slänten bredvid istället medan jag och Line knatade uppför steg för steg…eller ja…hon hade redan innan vi kom fram till trappen hunnit knalla några steg uppåt vilket förvånade oss. Trodde inte att hon skulle våga det själv då hon ju fortfarande kan vara lite tveksam till att gå över spångade leder och broar men nejdå…det här var tydligen inte läskigt alls.
Först visste vi inte hur vi skulle göra när vi såg henne en bit upp för skräcken vore ju att hon skulle vända sig om och kanske råka ramla nedöver istället, så skulle vi hejda henne eller inte?  Men det löste hon själv då hon plötsligt och på eget bevåg helt enkelt vände om på steget hon stod på och knallade lika obekymrat nedför igen.                                            
”Lycklig och nöjd trappklättrarvovve som spanar efter husse därnere någonstans.
När kommer han måntro…?”

Så det var bara för mig att börja ta mig uppför den 129 steg långa trappen med Line än knatande framför mig och än lyckligt rusande i slänten upp och ner i närheten av husse. Lite knäckande för honom som hade fullt sjå att ta sig upp när hon for som en skottspole upp och ner och upp igen osv…                                                                                   Jag tog det också väldigt lugnt då jag misstänkte sendrag i benen efter så många steg men det gick bra, tack vare att jag stannade till då och då. 

Vackert var det i alla fall i den otroligt kuperade terrängen. Bestämde att göra ett nytt besök där när det blivit lite vitt på marken och i träden. 

I min pågående storstädning har jag bara hunnit med skafferiet sen jag skrev senast.

Och herregud vad med grejor man samlar på sig!!

Men nu är det i alla fall urplockat, dammsuget, sorterat och bortslängt en massa gammalt som bara stod och tog plats. Skönt att ha överblick över vad man egentligen har!

Idag är det återigen en fastedag och nu har jag lärt mig att jag måste ta det väldigt lugnt dessa dagar för att inte riskera alltför lågt blodsockerfall. En promenad är inte att rekommendera om jag inte vill ligga som en Zombie i soffan sen med huvudvärk och illamående.
Men idag har det gått ovanligt bra då jag också lärt mig att dricka mycket mer än vanligt för att klara av hungern bättre. Nu är ju dagen snart slut och ändå har jag en kopp välling och en skinkskiva kvar att avnjuta, och jag lovar……att jag njuuuuter av det!!

Senast jag tog det på kvällen en fastedag var det den absolut godaste skinka som någonsin tillverkats.   Så himla salt och god så att jag åt den mm för mm för att den inte skulle ta slut för fort.  :)  nyttigt det här att lära sig att verkligen uppskatta maten vi får stoppa i oss varje dag. Tror också att det är nyttigt för hela matsmältningssystemet att vila lite då och då. Känns som en rening för kroppen faktiskt.

Ha det gott så länge!!

Britta 

Gjorde en vandring idag igen…har nästan gått varje dag nu sedan vi började med 5:2, och idag blev det ca två timmars promenix vilket känns skönt såhär efteråt.
Eller ja.. det var ju skönt att vara ute i naturen också men det känns ju ännu mer välförtjänt att som nu kura ihop sig i sängen med datorn i knät, en sovande hund plus en katt bredvid sig, när man gjort just en sån vandring.

Vi går på uppmärkta vandringsleder och det är ju lite varierande terräng vilket gör det roligare och mer spännande. Särskilt när man går där man inte gått förut.
Idag var det perfekt väder och perfekt temperatur också och det bästa är att älgflugorna verkar ha lugnat ner sig.

Line bara älskar våra skogsturer, förutom idag då hon plötsligt gick ner sig lite med ena benet i myren. Tydligen lyckades jag fota precis när det hände och när hon väl kom upp ur det kalla blöta blev det en rusning in på torra land som följdes av ett intensivt rullande.
Precis som om hon ville ”rulla av sig” den obehagliga upplevelsen av att sjunka ner i den svarta myrleran.
Men det är ju sånt här hon lär sig av…tråkiga erfarenheter alltså.
Annars är hon en ganska vältränad skogsvovve numera då hon ju varit med oss ut sedan hon var liten. Hon är otroligt säker på att rusa fram mellan träden och hoppa över stockar, diken och väja för sånt som dyker upp i hennes väg. Sv bara väntar på att hon snart ska rusa in i något och göra illa sig ordentligt men jag tror att hon har mer koll än vad det ser ut som.
Men nog vill man nästan blunda ibland när hon kommer plöjande genom terrängen i 120 knyck…
Fast livsglädjen går det inte att ta fel på i alla fall och man riktigt känner hur hon njuter av att sträcka ut.

För övrigt så knallar jag på med min storstädning och igår tog jag äntligen itu med toaletten nere…och jäklars vad med miljoners miljarders prylar och flaskor man samlar på sig som man för det första inte ens vet att man har.
Och dammigt sen….ujujuj….att man släpper det så långt mellan gångerna!
Men nu är varenda liten pryl uppsorterad. Varenda flaska med alla möjliga krämer, salvor,parfymer, rakskum, duschtvålar, hårprodukter, revaxör typ tre/fyra flaskor….vad f n man nu ska med det till????….hårspännen, hårsnoddar…typ tio tandborstar …trots att man bara är fyra i familjen….örhängen, halsband, armband mm mm   !!!!
Suck! Har sagt det förut och säger det igen…i nästa liv ska jag bli munk….= fri från prylar!!!

Skönt i alla fall när det är klart och nu känns det som en helt ”ny atmosfär” i badrummet. Man riktigt känner i luften att allt damm, alla bruna kalkavlagringar, alla gamla tvålrester, spindelnät i taket osv är borta.
Älskar den känslan!!
Så nu är tvättstugan, hallen och toaletten färdiga och på tur står nu tv-rummet….det största rummet i huset och nästan lite gruvsamt faktiskt, även för mig som gillar att städa.
Det värsta blir väl golvet som behöver en riktig knäskurning med vitsåpa och kallvatten. Är ett obehandlat trägolv där som visserligen är jättefint när det är rent men….nu var det längesen det fick en riktig skurning och med fyra katter plus en hund så märks det att det använts, så att säga!!

Men men…det är bara att göra och inte tänka så mycket på det innan. Har inte bestämt vilken dag jag ska ta det än men måndag blir det i alla fall inte då vi åter har fastedag.
Har lärt mig att man ska spara på energin dessa dagar då det låga blodsockret framåt eftermiddag/kväll ger känningar i form av huvudvärk, yrsel och trötthet.
Sv däremot klarar av eftermiddagarna bättre än förmiddagarna då jag knappt känner av någonting så nog är vi olika vi människor.

Men nu ska jag bara ligga här och läsa och mysa lite medan Sv tittar på skidåkning på tv. Ha en bra helg!

Britta 

Tre år sedan idag. Vet inte vart den tiden tagit vägen men så är det…tre år tillsammans som förlovade. Tre år av kärlek och allt vad det innebär när man lever tillsammans med den man bara VET  är den man egentligen alltid har saknat.

Därmed inte sagt att allt bara varit ett ”rosarött skimmer” de senaste åren….för är det något jag lärt mig så är det att när man hittat någon som tänker och fungerar så lika som en själv…så blir det också konflikter.
Men jag har också lärt mig att konflikter gör en starkare. De gör också kärleken i sig ännu starkare när den får prövas med ”känslostormar” både upp och ner.

Det är nyttigt att ”rensa luften” ibland och ha någon som gör en uppmärksam på fel och brister hos en själv, för det har vi ju alla. Ingen är felfri och det är aldrig bara den enes fel att man bråkar. Jag har nog varit bortskämd med att nästan aldrig få något ”mothugg” och sett mig som en väldigt genomsnäll och medkännande människa men det är faktiskt inte den enda sanningen hos någon av oss. Alla har ett ego som ibland får en att säga och göra saker som kan såra andra utan att man kanske inser det förrän det är gjort, och då är det viktigt att den andre gör en uppmärksam på det och inte bara ”tiger och lider” i det tysta för husfridens skull tex.
Det är jätteviktigt att man i ett förhållande både ger och tar och erkänner sina fel och brister samt lyssnar på vad den andre har att säga. Annars är det risk att man till slut kväver kärleken som ligger som grund i förhållandet.

Tack vare detta ”givande och tagande” har jag de tre/fyra senaste åren utvecklats en hel del, och i och med det lärt känna mig själv och på ett djupare sätt. Är så tacksam för det. Är också så tacksam över att ha fått chansen att uppleva en sund och jämställd kärlek mellan två människor. Precis som det ska vara!

Idag har vi haft en jätteskön dag som startade med en lång skogspromenad i solskenet. 

Line visade som vanligt sin stora lycka över att få springa fritt i naturen genom sina rusningar fram och tillbaka…

…fram och tillbaka…

…och hon är så otroligt snabb!

”Växtkraft i naturen”

Och det bästa av allt idag….var fikat vi unnade oss efter promenaden. Att få avnjuta detta efter en dags fasta=hunger och en lång skogspromenad var något av det godaste, mumsigaste jag upplevt på länge.
Vet inte när jag senast njöt så av gott fika!
Man känner sig värd det på något vis när man vet att man inte bara varit stilla och sitter och samlar på sig kalorier och därmed övervikt.

Nu är det kväll och dags att få lite gröt i magen….ja…det blir faktiskt gröt som förlovningsdagsmiddag…  :)…grahamsgröt som är något av det bästa vi vet  

Ha en bra vecka!

Britta

Andra veckan med 5:2 och nu förstår man verkligen hur viktigt det är med mat. Hur viktigt det är att alla skolbarn får bra och aptitlig mat t ex.
Under dessa fastedagar som är just idag, går man mot slutet av dagen som i en dimma. Man får tunnelseende och orkar inte ta in mer synintryck än det man har för ögonen.
Allt går sakta och man måste hela tiden koncentrera sig och riktigt hålla fokus på det man gör annars ”halkar man liksom ur spår”!
Hjärnan funkar inte som den ska helt enkelt och just därför tänker jag främst på barn och ungdomar som ska orka med sina lektioner. Hur ska de kunna göra det om maten är dålig och smaklös?

Idag har jag ätit 2 dl grahamsgröt med 1 msk sylt till frukost, 2,5 dl ärtsoppa till lunch och snart är det dags för 2,5 dl köttsoppa till middag och slutligen 2 dl välling strax innan läggdags.
Sv har ätit ungefär detsamma förutom att han åt havregrynsgröt istället och en hårdmacka med två skivor tioprocentig ost och lite sylt. Han får ju äta fler kalorier än mig så därför tycker jag att hans frukost är i det närmaste lyxig…jo just det…sen får han t om 1 dl mjölk till gröten. Fusk….jag får äta gröt utan mjölk….
Hihi!
Nejdå…det är väl självklart att hans kropp som är betydligt större än min behöver lite mer för att klara av svälten.

Vi hanterar hungern lite olika då jag helst håller mig sysselsatt hela tiden med disk, tvätt, blompyssel mm mm medan Sv gärna sitter vid datorn eller tvn och drömmer sig bort.
Idag har jag haft en lätt huvudvärk hela dagen vilket jag ju var förvånad över att slippa första dagen vi fastade. Enligt alla ”lagar” min kropp lyder under så SKA jag få huvudvärk när jag inte äter som jag ska så det är inte överraskande.

Annars har jag kommit igång med min storstädning av huset och hittills hunnit med tvättstugan och hallen + att jag gjorde kylskåpet under en av fastedagarna för att distrahera mig lite…men det var inte så smart för då fick jag verkligen skärpa mig och kämpa för att hålla tankarna i ordning och orka göra ren varenda hylla och fack.
Helt otroligt vad det tar på kroppen att gå på minus vad det gäller kaloriintag en dag!!
Imorgon ska jag försöka göra toaletten nere och misstänker att det kommer att ta tid.
Skönt känns det i alla fall när varenda skrymsle, vrå, låda och garderob av ett rum är genomgånget. Och tar man det lugnt och ett rum i taget så går det bra. Jag låter det ju gå någon dag emellan och då blir det ännu roligare.

Men nu är det slut på min hjärnkapacitet för stunden. Måste klara av att mäta upp och värma varsin portion köttsoppa också….och de ni…dä ä jobbigt dä…!!!

Britta 

Nu har vi klarat av den…våran första fastedag, och vi kände oss såå duktiga när vi gick och lade oss med kurrande magar igår. Nu sitter jag här med min vanliga frukost och känner mig tacksam och andaktsfull över varje tugga av mina två lingongrova  

Det gick faktiskt över förväntan, även om det vissa stunder var ganska jobbigt att stå emot vanan att stoppa något i magen så fort man känner hunger.
Man känner verkligen hur hjärnan kämpar och försöker ta till ”frestelseknep” för att få en att fylla på reserverna istället för att kroppen ska börja ta av det som redan finns lagrat.
För det är det som är ”grejen” liksom, att förbränningsapparaten börjar ta av det lagrade fettet när den inte får något överskott att jobba med.

Att det gick så pass bra tror jag också har väldigt mycket med inställningen och ens egna tankar att göra. Man får helt enkelt försöka släppa tanken på mat och hunger…eller helt enkelt ska jag inte säga, för det är det inte då det är så onaturligt för kroppen att svälta sig.

Den svåraste perioden under dagen var framåt eftermiddagen/kvällen, och var egentligen först då jag kände riktig hunger. Innan dess gick man på någon annan ”kraft” på något vis?
Måste säga att jag är fundersam än hur det kunde gå så pass bra? Och någon huvudvärk fick jag knappt heller? HUR kan det bli så när jag vanliga dagar då jag slarvat med mattiderna får huvudvärk direkt ????
Så himla konstigt? Jag trodde ju att huvudvärken skulle vara den största utmaningen även om jag är ganska härdad när det gäller att leva med den.
Har ofta huvudvärk dels pga spänningar i nacke och axlar och när jag måste ”socialisera” och umgås med många människor på dagarna. Men så har det ju varit hela livet och det har jag  ju lärt mig att anpassa mig efter.
Alltså att se till att mest vara hemma och ta det lugnt när jag är ledig. Gå i min egen värld och pyssla och dona härhemma istället för att springa på en massa aktiviteter, umgås med vänner…eller umgås med andra kanske jag ska säga, har knappt vänner jag umgås med just pga det här vilket är något jag själv valt.
Finns nog ingen som skulle tycka att det var roligt att ha en vän som man kanske träffade och umgicks med max en gång i månaden  

Men, nu var det 5:2 det gällde….så typiskt mig att ”flumma iväg” och börja skriva om annat.
Nåja, som sagt så gick åtminstone första dagen lättare än förväntat och hoppas, hoppas nu att det kommer att ge något resultat.
Läste igår att denna metod fungerar bäst på dem som har väldigt mycket övervikt och dit hör jag ju inte…än i alla fall . Har ca sju kilo att bli av med och vet ju att de sitter extra hårt  

Tänker inte väga mig förrän första december nu så att det förhoppningsvis visar ett tydligt resultat då.
Imorgon tar vi en fastedag igen men det gäller bara för den här veckan, sen blir det måndag, torsdag istället för tisdag, torsdag. Ville inte ta måndagen pga fikat på fricks med kollegorna, men annars är det nog bättre att ta ett par dagar emellan fastedagarna.

Det är bara en egen idé jag har för enligt allt jag läst om detta så spelar det ingen roll när man lägger in sina fastedagar. En del tar två på raken och det ska visst funka lika bra men det verkar nog lite tufft ändå. Det man kunde märka på slutet av dagen igår var att hjärnan liksom inte riktigt hänger med. Man blir lite både tunnelseende och tunneltänkande och då och då kunde det ”gunga till” precis som när man är på en båt. Är ju såklart blodsockret som bråkar och konstigt vore det väl annars. Gäller att dricka mycket emellan ”måltiderna” och en stor kopp te kändes riktigt god och mättande när det var som värst.

Annars levde vi på som vanligt och var till Mora en sväng för inköp av present till ett av Svs barnbarn. På hemvägen stannade vi till i Rättvik då Sv fick en klipptid hastigt och lustigt när vi var på väg hem från Mora. Sen när vi ätit våran sopplunch gav vi oss ut på en promenad och var förvånade över hur lätt det gick. Kände oss faktiskt lättare i kroppen än under promenaden dagen innan    :)    psykologi!!!!!
Under kvällen sen tyckte jag att det kändes som jobbigast men vi dövade tankarna och känslorna med dator och tv tittande och lyckades väl distrahera oss skapligt.
Strax innan sänggång vid niotiden tog vi vårat sista mål som bestod av en kopp välling för mig och två ägg för Sv och faktiskt så gick det att somna på det trots att magen gapade och skrek om ”MERA KÄK FÖR FASEN!……!!!!!

Trodde idag när jag vaknade att jag skulle vara ovanligt hungrig och illamående med huvudvärk men…det kändes bara som en vanlig morgon så hittills har den här dieten överraskat mig.
Eller oss ska jag väl säga för även Sv är storförvånad över hur bra det gick.

Som sagt. Gäller att ha rätt inställning och bestämma sig för att det bara SKA gå, så gör det det också.

Britta 

Den här bilden är från november förra året och nog är det lite skillnad. Jag är ju egentligen inte någon vinter och kyla-människa men nog skulle jag hellre ha några minusgrader nu istället för den ”värmebölja” som verkar ha kommit för att stanna ett tag.

Och varför vill jag det då? Jo därför att jag längtar till den dagen då alla dessa otäcka älgflugor fryser ihjäl för den här sommaren. Ja det låter lite grymt men det hör ju till  deras ”livscykel” och för mig får det gärna ske så fort som möjligt så att man kan gå fritt ute i skogen igen.

Som det är nu så känns det lite mardrömsliknande faktiskt. Man tänker och undrar om det alltid ska vara såhär nu på höstarna? Ska man inte kunna vara ute och njuta av våran fina natur utan att behöva ha heltäckande kläder och huva eller mygghatt?

Huvaligen vilken läskig tanke!

Kommer ihåg när björnarna började sprida ut sig och bli allt vanligare häromkring och hur obehagligt det kändes att tänka på att man kanske knappt skulle våga vara ute i skogen mer. Men det blev ju inte alls som man var rädd för då det ju inte precis kryllar av dem i skogarna  

Har faktiskt inte än i mitt liv lyckats se en björn i ute i det fria och nu känns det ju snarare som att man skulle vilja uppleva det än att man är livrädd för det.
Men ändå så går det inte att jämföra björnar och älgflugor tycker jag då dessa otäcka små flugor knappt märks så länge man är i skogen.
När man kommer hem däremot så känner man hur det kittlar lite i hårbotten och har man tur så får man tag i dem innan de biter.

I början fick jag riktig panik då de dessutom tycktes omöjliga att få död på men nu har jag lärt mig hur man ska ta dem. Själv tar jag dem med tummen och pekfingret och liksom ”vrider till” så att de mosas mellan fingrarna. Att bara klämma gör ingen nytta då de verkar gjorda av gummi och bara kryper vidare så fort man släpper greppet igen.
Som tur är så är de inte särskilt snabba heller så oftast är de lätta att få tag i. De har ju tydligen bråttom med att släppa vingarna så fort de landat på någon/något och tack vare det så är de lätta att fånga.

Så förmodligen är detta något som man lär sig leva med så småningom och att man lär sig hur man skyddar sig från dem, men just nu känns det mest som en mardröm att tänka på att det alltid kommer att finnas gott om dem på höstarna.
Än så länge har vi inte blivit bitna och förhoppningsvis är man inte så känslig mot dem som vissa kan vara, men det vet man ju inte förrän det hänt. En del får visst stora bölder eller svårläkta sår av dem och det låter ju läskigt nog.

Stackars, stackars älgar som blir så svårt angripna av dessa till synes onödiga små kryp. Räcker väl med fästingar som plågar våra stackars djur  i skogarna?
Men…vi kan inte styra över naturen och det är väl bara att försöka anpassa sig och lära sig leva med det. Vi har i alla fall slutat vandra runt i skogarna häromkring nu då Sv på våran senaste utflykt plötsligt hade ryggen full av flugor.

Nej…nu får nog frosten ta och komma så att det blir slut på eländet för i år i alla fall. Skulle vilja hämta hem lite granris att täcka en del rabatter med men än så länge får det vara.

Imorgon är det premiär för våran första dag med 5:2 och det blir faktiskt lite spännande att se hur vi fixar det. Gäller bara att inte fokusera på hungern och dricka mycket vatten så ska det nog gå. Det värsta blir att kunna somna på kvällen om hungern river i magen och huvudvärken som jag förmodligen kommer att få.Men det visar sig imorgon.

Som kvinna får man äta 500 kalorier på en dag så för mig ser morgondagens meny ut såhär:

Frukost: En påse måltidsersättning med chokladsmak

Lunch: Köttsoppa 2,5 dl

Middag: Soppa på krossade tomater och vatten 3 dl

Kvällsmål: Filmjölk 3% 2 dl +2 msk sylt

Sen är det fritt att dricka te, kaffe och vatten så mycket man vill däremellan så det kommer nog att bli en och annan tekopp   Sv får som man äta 600 kalorier så han får ärtsoppa till lunch istället och vill gärna ha sin havregrynsgröt på morgonen vilket också gick att ”klämma in” bland de snåla kalorierna. Han kunde till och med kosta på sig en skiva hårt bröd med en ostskiva 10% och en msk sylt på gröten så det blir ju rena lyxfrukosten för honom.

Själv äter jag alltid te och smörgås till frukost men det skulle ”kosta” alltför många kalorier så jag föredrar att dricka chokladdrycken och ”låtsas” att det är en god kopp Oboy´ istället  

Som sagt…blir spännande det här och idag har vi skojat lite om hur osams vi ska bli när blodsockret sjunker ner i tånaglarna        jag har ju ganska bra tålamod och har rätt långt till att få dåligt humör men….när blodsockret är i botten….då växer hornen i pannan fram…vilket nog tyvärr gäller för Sv också så vi får väl se hur det är med ”husfriden” framåt kvällen…hihi…kanske blir skilda sovrum till slut.

Rapporterar nog imorgon, om jag orkar vill säga.

Britta

Visst är det så…att när något avslutas börjar en tid för något nytt!?!  Allt har en början och allt har ett slut. Säsongen är över för den här gången och jag måste säga att den varit ganska ovanlig. Kan inte riktigt förklara hur men en känsla bara. Dels har vädret varit ovanligt och sen har det varit en annan stämning än det brukar i gruppen. Inget som jag personligen lidit så mycket av men man känner ju med den/de som det drabbar. Vi är nio ”tjejer” som går som säsongsarbetare och nog vore det väl  konstigt om det alltid skulle flyta på helt ”friktionsfritt”. Olika människor, olika personligheter, olika viljor och vanor osv! Men vi fixade det till slut och nu är det nog lägligt med ett säsongsuppehåll. 

Imorgon är det anmälan på arbetsförmedlingen som gäller och sen börjar jakten på jobb att söka för att kunna lämna in en godkänd ”aktivitetsrapport” (som det så fint heter) varje månad. Ska jag vara helt ärlig så skulle vi hellre behöva ta det lugnt ett tag och vila både kropp och själ efter säsongen men men….så funkar inte verkligheten!!
Efter anmälan brukar vi ta en gemensam fika innan vi skiljs åt. Ett trevligt avslut och något att se fram emot mitt i arbetsförmedlingsångesten  :)

Men även om jag nu blir klassad som arbetslös så betyder det inte att jag kommer att vara sysslolös. Bestämde ju för ett tag sedan att när jag slutat säsongen ska här städas!!! Och då menar jag en riktig storstädning med ett rum per dag.

Sen har vi lite andra planer också som jag tror att vi kommer att lyckas genomföra ….det är nämligen dags för ett nytt ”bantarryck”.  Ja jag vet att vi provat förut med ganska klent resultat men nu förstår ni ska vi ändra taktik till något som jag tror passar oss båda.
Tänkte nämligen testa 5:2 som blivit så populärt.
Vi tänker och fungerar ju ganska lika som ni vet, och det får helt enkelt inte bli för krångligt när vi ska ändra vanor för då faller vi snart in i de gamla vanliga igen.
Att äta och laga nyttigt varje dag i månader framåt blir för avancerat så det här med att två dagar i veckan närapå svälta sig kan nog passa oss bättre för vi är envisa och vrånga båda två om vi bara bestämmer oss för det.
Så på tisdag börjar vi med den första sk fastedagen. Tänkte ta det imorgon men den planen föll ju direkt i och med min fika med arbetskamraterna. Har ingen lust att sitta där med endast en kopp te att smutta på  
Blir spännande att se om detta funkar lika bra för oss som för många andra och vore underbart om det kunde ge lite resultat. Är så trött på dessa överflödiga kilon jag lagt på mig de senaste åren, för även om det bara handlar om sex/sju så verkar de sitta som berget.

Vägde mig en morgon i veckan som var och tänker inte väga mig förrän tidigast om en månad nu och om det inte gett resultat då så vet jag inte riktigt hur jag gör. Då är det väl bara ”tokträning”som gäller för att bli av med eländet. Fast motionera lite mer ska vi göra ändå då vi båda längtar efter att få bättre kondition. Vi har ju varit tränade en gång i tiden och vet hur bra man mår av det, det gäller bara att komma igång.

Men nu är det en liten vovve som står och tittar på mig med bedjande, genomträngande  blick vilket betyder ”jag måste gå ut matte” ! Så det är väl bara att lämna sin plats i soffan och ge sig ut i mörkret.    :)
Ha det gott och ta hand om varann!

Britta 

Ja tiden rusar på och snart går vi in i sista veckan på 2015 års kyrkogårdssäsong. Känns alltid lika konstigt och tycker att man knappt hunnit börja innan man ska packa ihop sina prylar, tvätta redskap och ställa undan allt igen.
Den här gången känns det dock inte riktigt lika gruvsamt inför vintersäsongen trots den psykiska pressen den innebär eftersom jag känner att kroppen tagit ovanligt mycket stryk den här sommaren. Har inte gått många dagar utan smärta i kroppen vilket också medför att jag blir väldigt trött så nu ska det faktiskt bli skönt att vila upp sig lite.
Städjobb blir det säkert i vinter också men i så fall förmodligen tidigast runt jul och nyår.
Håller ju på att ta slut på mina sk deltidsdagar så kan tyvärr inte ta åt mig endast någon dag då och då eftersom jag då riskerar att bli utan ersättning för resten av den veckan….ja jag vet…Sverige är fantastiskt!!!
Var väl Reinfeldts regering med den sk ”arbetslinjen” som införde detta.
Arbetslinjen????   Trodde, dum som jag var, att det menades att man skulle ha möjlighet att jobba så mycket som möjligt ….men ….nej, tydligen inte om man går som vikarie samtidigt som man är arbetslös, då får man endast 75 dagar som man kan använda till att fylla ut veckor då man kanske bara har arbete två eller tre dagar , sen när de dagarna är slut får man nöja sig med den lön som de två eller i värsta fall bara en dag ger om man tackar ja till jobb.
Jag vet…det låter hur galet som helst men är faktiskt helt sant! Bra jobbat politiker!! Eller??

Nåja, kanske blir det ändring på detta snart så att vi ”säsongare” kan tacka ja till det jobb vi får åtminstone.

Hur som helst så tänker jag inte gå sysslolös i alla fall även om jag är arbetslös för jag går nämligen och ”laddar” för en riktig storstädning här hemma när jag slutat.
Har sagt att jag ska ta ett rum per dag och verkligen städa från golv till tak.
Vartenda rum ska gås igenom och rensas och rengöras och det ser jag fram emot.

Men nu ska jag ta och stoppa i mig lite gröt som Sv kokat ihop     lagom söndagsmiddag tycker jag.

Ha det bra!

Britta