lillasysterfix

Passande överskrift eftersom jag tänkte lägga ut en himla massa bilder istället för att skriva en himla massa text.Vi kom iväg till Ensro igen och det var precis så fint som jag förväntade mig, och att gå där i tystnaden bland frostnupen skog var ren meditation…även om kylan riktigt bet i kinderna.

”Okej…nu kör vi!”

Här går det fort!

Men man måste ju prova andra hållet också!

Den otroliga ”frostängen” som plötsligt dök upp bland träden. Snacka om lokal frost! Trodde först det var en tjärn men det var endast gräs.

Rotvälta som frostskulptur!

Kan faktiskt gå lugnt bredvid också…särskilt när farliga rotvältor lurar längs stigen.Bäst att hålla sig nära matte och husse då…och resa lite läskigt ragg på ryggen.

Min favoritbild.

Tillbaka i den lååånga trappan!

Också den med en tydlig gräns för frost och frostfritt!

Nedifrån…!

Här kommer jag matte…!

Ja sen ser ni förhoppningsvis att jag bytt utseende på bloggen igen (om det nu funkade?) har ju till och med lyckats hitta ett tema där man kunde ha en egen bild med så det fick bli en vinterbild av huset.
Annars har det varit en ganska lugn fastedag idag. Var ner till Rättvik och handlade lite inför julen bara men sen har det mest varit lugnt.
Nu är det snart dags för kvällsvälling och sen får det bli godnatt för den här gången.

Britta

Idag tänkte göra ett nytt försök på vandringsleden vid Ensro. Sa ju att vi skulle dit igen när det blivit lite frost i träden och det borde det vara läge för nu.
Känns som om man måste passa på att uppskatta det lilla vita vi har just nu då plusgraderna åter hotar att ta över i slutet av veckan.
Vilken konstig vinter!

Om det ändå bara kunde få vara minus runt jul så att åtminstone rimfrosten får pryda träden. Det gör sån skillnad bara det istället för detta blöta, mörka plusväder.

Vi ser så många fina platser nu när vi är ute och går i skog och mark och jag önskar att alla gick att återge på bild men det gör det tyvärr inte.
Det finns ju hela tiden en ”känsla” med på en särskild plats också och den kan man aldrig uppleva på ett foto. Bilden ovan har Sv tagit och just den här platsen var en sån där magisk plats som måste upplevas ”live” så att säga.

För att komma dit började vi vid den lilla sjön Vansen inte långt ifrån fäbodstugan som mina föräldrar har. Har alltid varit nyfiken på den vandringsleden som nästan börjar med bergsklättring  
Tog tyvärr ingen bild på det då höjder och lutningar inte heller går att få med på bild tycker jag, men man blir i alla fall sugen på att följa leden när man ser hur den leder uppför en stark sluttning rakt in i en tät mysig skog.
Och det var såå värt att streta lite uppöver för miljön längs stigen var rena ”John Bauer” skogen. Ni vet med sådär stora mossiga klippblock och stenar, omkullfallna stora stammar och ja…helt magiskt och ”tomtigt” helt enkelt!
Man bara väntade på en och annan luva som skulle sticka upp ur någon håla invid de knotiga rötterna , eller en älva som susade förbi.

    ” Line får en liten belöning efter att ha kommit vid inkallning med visselpipan. Sv tog bilden när vi befann oss uppe på ett av de enorma klippblock som fanns där. Tror nästan att ett litet naturväsen passade på att vara med runt mina fötter      ”

Sen förändrades naturen och övergick i vanlig skog blandat med partier av kalhyggen med stora gräshav. Såg på kartan att vi närmade oss vatten så vi ville inte vända förrän vi kommit fram dit och vilken tur att vi fortsatte. Sv var tveksam såklart och hävdade att ”Nej där är det ingen idé vi går för där är det såå blött ” osv…men …som tur är så är han nästan lika nyfiken som mig när det gäller naturen, så när jag bestämt mig för att jag ville gå ända ner till vattnet som man kunde ana fanns en bit ner från den höjd vi befann oss på, så kunde han såklart inte låta bli att följa med. Kanske ska tillägga att jag aldrig envisas med att han ska följa med när jag får någon idé om att jag vill se något som kanske ligger lite besvärligt till. Han är trots allt 20 år äldre och har betydligt mer övervikt att bära med sig på våra vandringar så han avgör helt själv vad han orkar med och inte.  
Och tack och lov att han bestämde sig för att följa med för när vi väl kommit fram till denna plats så var det verkligen värt det. Först blev det sån där gles fin öppen skog och trots att vi fått gå en hel del nedåt för att komma dit så befann vi oss ändå på en bergsknalle som sen sluttade ytterligare nedåt mot vattnet. Vattnet bestod av två sjöar vilket gjorde att det liksom gick som en båge runtom oss däruppe på höjden och det kändes så häftigt att tänka på att det finns så fina platser mitt ute i skogen som man knappt ens vet om.

Något mer som är så häftigt nu med dessa temperaturväxlingar är att man ibland i vissa partier av skogen ser en så tydlig gräns för vart det är kallare och frostigt. Ser ut lite som i landet Narnia där gränsen för vart ishäxan härskar är tydlig.

Men fint är det i alla fall!

Och Line har inget som helst emot frost och kyla. Hon verkar snarare bli piggare av det och rullar sig mer än gärna i det frusna gräset på frostiga ängar. Vi trodde nog att hon skulle ha lite lättare att frysa med sin korta ”stövarpäls” jämfört med Wilmas långa varma goldenpäls men det verkar inte bekomma henne alls.

Nu måste jag snart sluta och börja göra mig i ordning för dagens utflykt men måste bara visa den här bilden som vi tog igår. Man kan ju tro att det är en målning typ ”Bruno Liljefors” som Sv sa, men det är faktiskt bara en inzoomad bild av en originalbild som redan var inzoomad på max, därav den dåliga kvalitén.
Med våran lilla Nikon kamera kan man nämligen zooma in på en redan tagen bild och göra en bild av inzoomningen. En väldigt rolig och användbar finess.
Anledningen till att vi zoomade in rådjuret var att vi på så långt håll som det var inte ens kunde se vad det var för djur. Trodde först att det var en katt men tyckte att vi kunde urskilja några stora öron så när vi zoomade in och tog en bild och sen zoomade in ytterligare på den så trädde det här söta lilla rådjuret fram.
Och bilden blev ju så fin så att den var värd att spara. Kan man ju göra en tavla av om man vill.

Men nu får det vara färdigskrivet. Dags att börja klä på sig!

Ha det bra!

Britta 

Veckans tema i fotoutmaningen var ”religion” och som vanligt var jag ute i sista minuten och lät en av mina änglar vara fotomodell.
Jag döpte bilden till ”Tro, hopp och kärlek” därför att jag tycker att en ängel faktiskt representerar dessa tre ord. Med Tro, menar jag i det här fallet tron på framtiden och det bästa tänkbara av skeenden i livet. Bara att titta på en ängel ger en positiv känsla och tro på det bästa för alla nära och kära.
Hopp står ju för nästan samma sak. Hopp om att allt det man önskar och hoppas på blir verkligt. Och kärleken behöver man väl inte ens skriva några ord om. Kärlek är väl egentligen det enda en ängel består av och står för.

Idag har det varit fastedag igen och den här gången har det gått ovanligt bra. Har druckit mer än vanligt vilket gör att hungerskänslan håller sig borta på ett sätt som är hanterbart.
Har hållit mig sysselsatt hela tiden vilket också är en förutsättning för att stå ut med tom mage. Vi har handlat, kört iväg en massa reklam, sen har jag bakat bröd och sökt lite jobb mellan ”jäsning och gräddning”.

Nu sitter jag med block och penna och planerar julmaten för i år. Det är våran tur att ha firandet här så det är lite extra planerande inför julen men det har jag ingenting emot. Särskilt inte nu när jag inte jobbar.
Det blir en lite ovanlig jul i år då min yngste son åker till England över både jul och nyår. Han åker redan på fredag och blir borta ända tills den 4 jan så det blir en ovan känsla, även om det är sånt som ”hör livet till” och är glad för hans skull då han får tillbringa julen tillsammans med den människa på jorden som han helst vill vara med just nu  

Syrrans mellanson blir nog inte heller med då han för närvarande är i Thailand och jobbar. Så det blir första julen utan dem båda och visst blir det ovant.

Men nu ska vi ta en kort promenad med Line. Hon har också vilodag när vi har fastedagar och är väl lagom uttråkad just nu. Men hon behöver också ha det lite tråkigt och lugnt då och då så att hon dels får vila kroppen och dels lär sig att det kan inte vara superkul och ”gasen i botten” jämt.

Imorgon ska vi försöka ta en lite längre prommis på morgonen innan vi lämnar henne hemma och och åker till Borlänge på julklappsjakt.
Hon behöver träna på att bli lämnad ensam också och det blir max 2,5 timmar innan äldste sonen kommer hem. Vi har lämnat henne förr och det verkar alltid ha gått bra men nu när vi båda är hemma så är det lätt att man glömmer att man måste låta henne vara lite ensam ibland också.

Men nu måste jag ta ut två limpor ur ugnen så att jag inte glömmer av dem där….:)  …man är ju inte helt okej i tankeverksamheten med lågt blodsocker.
Ha det gott så länge!

Britta

Dags för lite inslagning av julklappar. Sv och Line får hålla sig i ett annat rum medan jag intar köket för lite hemligheter.


”Tomteverkstan”…älskar den här mysstunden när jag får plocka fram papper, snören, tidningar, kartonger, etiketter…en mugg glögg såklart och sen lite julmusik från youtube.

Rasmus råkade hamna mitt i skräphögen…eller rättare sagt skräpet råkade hamna på Rasmus…men…

…vem orkar bry sig om det när man är katt och snart inne på sitt 17 de år!?!

Imorgon är det Lucia så då är det frukost vid tvn som gäller. 

Ha en bra Luciadag!

Britta

Tror inte jag haft med den här bilden tidigare och egentligen är det ju inget särskilt med den förutom att det var så klart och härligt väder den här morgonen när vi promenerade.
Tänkte därför att jag skulle försöka få med på bild hur otroligt vackert det var därute i skogen med lite frost här och där i mossan och solens strålar som lyste upp här och var.
Men en sak har man ju lärt sig, och det är att det aldrig på bild går att återger hur magiskt fint något är i verkligheten.
I alla fall så var det här en av en massa andra bilder som jag tog och när jag satte mig vid datorn för att gå igenom och radera de sämsta, vilket brukar vara det mesta, så ser jag plötsligt ett ansikte.

Det är kanske inte helt lätt att upptäcka men om man klickar på bilden så blir den större och då borde man kunna se henne…ja det är en hon kan jag avslöja  

Har den här bilden som bakgrundsbild nu bara för att den är så komisk med det där lilla ansiktet som liksom säger ”tittut”!
Hoppas nu att man kan se det även i det lilla format det blir på bloggen…i ”uppklickat” format alltså.

Nu är det fredagkväll och i onsdags satte jag igång med storstädning av det sista rummet på nedervåningen, alltså sovrummet.
Vilken känsla det är nu när man går in där…helt annan luft och atmosfär…eller så är det bara vetskapen om att det är rent i varje liten vrå? Får vara hur det vill men skönt är det i alla fall.
Gjorde också ett väldigt lyckat möbelbyte som märkligt nog gjorde att det kändes som om det fanns mer rymd i rummet vilket är jättekonstigt då jag bytte ut ett litet bord mot ett annat som faktiskt var större.
Ja det låter knäppt men det måste ha med formen att göra.

Jag bytte alltså plats på de här bägge borden och trots att bordet på nedersta bilden är mindre i storlek så kändes det som om det tog upp mer plats när det stod i sovrummet. Sovrummet är alltså rummet med kakelugnen.
Anledningen till att vi ville testa att byta var att det var ett helsike med skrivaren när det gamla symaskinsbordet fungerade som Svs databord pga gjutjärnskonstruktionen under. Skrivaren står nämligen på en liten hylla som sitter fast på väggen under databordet i sovrummet och ni kan ju förstå hur krångligt det var när man skulle komma åt och sätta i mer papper mm.

Först tänkte jag att det kommer aldrig att fungera att byta för klaffbordet såg mycket större ut än det gamla symaskinsbordet  och när jag tog fram tumstocken och mätte så blev jag ännu mer tveksam då det visade sig att bordsskivan på klaffbordet, (som jag också misstänkte) var mycket större. Men envis som jag är så ville jag ha testa bara för att övertyga mig om att det verkligen inte gick. Och hur det gick till och varför vet jag inte än men …hela sovrummet kändes rymligare på en gång när bordet väl var på plats. Så nu har jag verkligen fått ”vatten på kvarn” för min envishet för jag är ganska säker på att om Sv hade varit med och mätt och sett skillnaden på måtten så hade han inte ens gått med på att försöka…men nu satt han i köket och hade något annat för sig så han märkte inte ens när jag började ommöbleringen  
Ännu en bonus var att stolen nu går att skjuta in helt under bordet vilket inte heller gick förut så det har väl också sin förklaring på det upplevda större utrymmet. Sen är ju symaskinsbordet väldigt kompakt på något vis medan klaffbordet har mer ”luft kring benen” så det måste vara det som gör att det blev så mycket bättre med bytet.

Är i alla fall supernöjd med resultatet av städningen och det som återstår nu är urstädning av min klädgarderob…och det blir ju ett projekt i sig för det verkar vara stört omöjligt för mig att hålla någon ordning där. Efter varje städning tänker jag…gud va bra det blev, NU ska jag hålla ordning…men…. efter bara ca en månad ..om ens det, har jag börjat kasta, knöla trycka in plagg där de INTE ska ligga och vips så är det en enda röra igen.
Grejen är den att jag ju bara använder typ en tredjedel av allt som denna garderob innehåller och om jag bara kunde förmå mig att göra mig av med lite mer så skulle det kanske funka att hålla ordning?
Kom på precis nu att jag kanske ska försöka med att lägga undan det jag vet att jag inte använt på typ ett år i en kasse för sig och sen se om jag verkligen saknar det?

Men nu ska jag snart bänka mig i soffan och faktiskt titta på Skavlan. Något jag aldrig gör annars eftersom det är precis vid den tiden då jag knappt kan hålla mig vaken längre (jag vet..jag är en oerhört kvällstrött människa, som föredrar tidiga morgnar framför sena kvällar) men nu såg jag att Prinsessan Madeleine och hennes man Chris skulle vara gäster och det vill jag faktiskt se. Har till och med sovit lite middag för att orka    :)
Jag gillar nämligen hela grejen med vårat kungahus. Tycker att vi gott kan ha dem kvar för att de är fina representanter för landet och ja …jag tycker det är intressant att följa vad som händer runt dem helt enkelt.

Ha en bra helg!

Britta 

December är verkligen en mysig månad när man har ork, tid och lust att ägna sig åt julförberedelser. Hade jag ett fast åretrunt jobb så skulle jag nästan kunna tänka mig att spara hela semestern till December bara för att kunna njuta helt och fullt av känslan som tiden innan jul ger. Som det är nu så är jag ju hela tiden medveten om att det egentligen inte är min egen tid som jag använder. Det är min arbetslöshetstid som jag använder…a kassans och arbetsförmedlingens tid, inte min. Men ändå …!
Jag har precis lämnat in min aktivitetsrapport för november och lyckats få till 6 st jobbansökningar så jag har gjort det jag kunnat. Vore det så att jobben växte på träd häromkring så skulle jag knappast sitta här som arbetslös nu, för lat är jag inte.

Vi var ju på julmarknad vid Falu gruva i söndags och oj vilken positiv överraskning. Visserligen hur mycket folk som helst men det känns alltid bättre när jag vet att det inte är så stor risk att träffa på bekanta så det störde egentligen inte eftersom jag inte behövde gå och vara beredd på att ”socialisera” med någon.
Sen är det lite konstigt det här med att socialisera därför att om det handlar om helt nya människor på platser som denna, som te x någon som stannar till och frågar lite om Line, vad det är för ras osv. Eller andra hundägare som stannar till för att vovvarna ska få hälsa på varann. DÅ har jag inget emot möten med människor.
Hm..?  Ja jag vet! Jag är lite konstig jag!

Nåja! Hur som helst så var detta en julmarknad att kalla julmarknad och ett besök även nästa år är redan bokat. Trots regn och blåst så kände man stämning och mys att gå där bland …? …ja jag vet inte hur många försäljare men om man tar alla sk julmarknader jag gått på i mitt liv hittills och lägger ihop antalet försäljare plus det dubbla så kommer man nog i närheten.
Och vilka fina saker! Äkta hantverk och en massa gott att äta!

På städfronten är köket nu äntligen färdigt efter att jag tagit det i flera omgångar. Puh! Vilken lättnad! Igår tog jag mig för med det sista där vilket var att svärta vedspisen. Och lite finare blev den allt.

Här är själva hällen ”före och efter”

Och här är fronten!

Man köper helt enkelt något som heter ugnssvärta (på tub har jag i alla fall) och sen gnider eller borstar man på det med en fuktig trasa eller pensel och till slut putsar man efter med torr trasa. Jag använde mest pensel, särskilt på fronten där man måste komma in bland alla bokstäver och snirklar, men tog trasan ibland när jag behövde jämna ut det lite mer.
Sen eldar man så att svärtan liksom sätter sig överflödet bränns bort kan man säga. Det kan lukta lite illa ett tag men det försvinner ganska snabbt och sen har man en vedspis som nästan ser som ny ut.

Idag är det sovrummet som står på tur och så fort jag skrivit klart ska jag börja riva upp sängkläder och ta ner gardinerna som det fullkomligt hänger damm och djurhår av.  :)

Så småningom kommer jag ner på den mysiga ”gömman” under sängen…och där ni…där finns det gott om ”husdjur” alltså dammtussar stora som marsvin ungefär. Har några gamla byrålådor stående där med tidningar, pärmar och lite annat i och jag kan ju erkänna att det inte är ofta som jag drar fram dem när det är dags för dammsugning.
Hela sovrummet är väldigt trångt och när man kommit dit i slutet av den vanliga veckostädningen så har man ingen lust att göra mer än att försöka få bort det värsta dammet och skräpet runtom sängen…inte under! Det är svårt nog att bara ta sig fram själv i sovrummet och med dammsugare på släp och dammsugarmunstycket framför sig så är det irriterande trångt.
Man ”stuttar” och slår i överallt och till slut tänker man …nej, nu skiter jag i det här…nu duger det.  

Ha en bra dag därute i alla plusgrader. Får väl vara tacksam att vi inte har 25 grader minus i alla fall.

Britta

Ja åtminstone 7 kg tillsammans och det är jag mer än nöjd med trots fördelningen av 4 från Sv och 3 från mig. Trodde nämligen att det snarare skulle vara 5 från honom och 2 från mig men misstänker också att jag tänkt mig för lite mer än honom på vad jag stoppat i mig även emellan fastedagarna.

Hur som helst så känns det så himla skönt att ha fått stopp på den ständigt ökande siffran på vågen de senaste åren. Nu gäller det bara att hålla i och inte släppa iväg det åt fel håll igen, men så länge vi promenerar som vi gör så ska det nog inte vara någon fara.
Sv blev däremot ganska besviken vilket jag både kan förstå och ändå inte. Vi har faktiskt unnat oss att äta en hel del gott mellan fastan och med tanke på det så ska man nog vara nöjd med att siffrorna går nedåt överhuvudtaget men han tycker att alla dessa timmar vi promenerat skulle ha gett ännu mer effekt.
Men kalorier är ganska ”hårdflirtade” och det krävs en hel del för att göra sig av med te x bara en bulle eller en chokladkaka så vill man ha ännu mer minus så är det nog bara att låta bli socker så mycket det någonsin går.
Men det är ju just det som är såå svårt för det är ju såå gott  !!!  

Idag är det som sagt andra advent och ute är det just nu 9 plusgrader….hm?..borde ha varit ett minustecken framför den där siffran.
Men men, med det klimat som är idag så kan vi ha -30 på nyår så man ska väl inte klaga ändå.

Nu är det dags för dagens promenix som bara blir en vända nere i skogen här vi bor. Ska ju på Falu julmarknad sen så en kortare skogstur får räcka.
Ha en skön Söndag!

Britta 

Jo det ska ju vara det nu…December alltså men…?? Vart är julstämningen?
Det enda vita jag kunde hitta för att få lite känsla i bilden av utegranen var Line så hon får stå för det vita den här gången  
Nog är det upp och nervända världen därute med sju/åtta plusgrader och vårvindar friska eller höststorm om man så vill.
Hoppas, hoppas att det åtminstone hinner bli lite frost till jul.Det räcker ju med någon minusgrad så infinner sig känslan och stämningen igen.

Imorgon ska vi i alla fall göra ett besök på Falu gruvas julmarknad som enligt min yngste son ska vara något som passar oss.Den ska visst vara lite i gammaldags stil och även om den vita snön lyser med sin frånvaro så kan det nog kännas lite mysigt att gå där bland försäljare och ”mysbelysning”  i mörkret.

Idag har vi haft besök av barn och barnbarn till Sv och det var som vanligt lika trevligt. Alltid skönt att umgås med okomplicerade människor som dessutom har exakt samma humor som en själv  :)
Är ovanligt för mig att kunna ta till mig nya människor så snabbt som jag gjort med dem men de har faktiskt känts bekanta och lättsamma att umgås med från första början.
Men nu ska vi bara koppla av och förmodligen slöa till oss i soffan innan det är dags att hoppa i säng. Ha en mysig helg trots vår eller höstvädret där utanför.
Vi sa idag när vi gick en sväng med Line att det ju i alla fall är en fördel för alla vilda djur som slipper kämpa mot djup snö och kyla.
Hoppas bara inte björnarna vaknar igen snart!

Ha det!

Britta

Vad är det för något? Jo ett ord som dök upp i huvudet på mig nu när jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om och vilken överskrift jag skulle ha!
För det är verkligen något jag upplever och lever i just nu…en tacksamhetstid.

Tacksamhet över de här dagarna jag får ha tillsammans med nära och kära. Utan stress och en kropp som gör ont efter dagens arbete. En hjärna som faktiskt fungerar och orkar tänka, filosofera och få kroppen att agera.
Inser när man har dagar som dessa att…det är såhär jag tänker och känner när jag får chansen att vara mig själv. Det är såhär det är meningen att vi ska uppleva livet.
Inte som en ”arbetsrobot” vars batteri är helt urladdat när den kommer hem från jobbet om dagarna. Och tänk vad många sådana arbetsrobotar det vandrar omkring här i Sverige.
Tänk om alla dessa fick chansen att stanna upp, känna efter och inse vilka de egentligen är och vad de egentligen skulle vilja göra med sin tid här på jorden, tänk vilket kreativt och äkta samhälle vi skulle få.

Jag vet att det skulle vara svårt att få allt att fungera då eftersom alla dessa arbetsrobotar behövs på sina arbetsplatser men….det kan inte vara ett absolut måste att de som har arbete ska slita tills de bränner ut sig en efter en.

För så är det ju på de flesta arbetsplatser idag, att de som jobbar måste jobba för minst två och det är det som är så sjukt och gör människor till robotar istället för människor.
Mitt jobb på kyrkogården är däremot inte stressigt på det viset förutom under vissa perioder som t ex till midsommar då all plantering ska vara klar, men det är istället ett så pass fysiskt tungt jobb så att man känner sig tömd vid dagens slut.

Tänk om alla hade rätt till ett halvårs vila med jämna mellanrum. Vilken motivation och engagemang de skulle känna för sitt jobb då, det är jag helt säker på!

För hur det än är så kan det då inte vara meningen att vi kommit till jorden för att så gott som jobba livet ur oss. Ett jobb ska man må bra av, trivas med och känna att man växer av som människa. Hur många inom t ex vården känner så idag när det kommer hem?
Det är rena vansinnet det vi håller på med just nu här i Sverige med neddragningar och besparingar på än det ena och det andra.
Det funkar inte, för trots allt så är vi fortfarande mänskliga varelser inombords och inte några programmerade robotar.

Nej låt de som vill vårda andra få göra det med känsla och kärlek, och låt de som vill utföra ett hantverk göra det på det sätt som de vet blir hållbart och utan maximal tidspress. Låt de som vill köra buss och lastbil få göra det med alla sina mänskliga sinnen i behåll, utan en tidtabell som bara fungerar ”på papperet” , och låt de som känner att de vill vara utåt, sociala och ge service åt andra som inom hotell och restaurang göra det med vettiga arbetsdagar och inplanerade raster på schemat, för så vet jag att det inte funkar idag. Har själv jobbat inom den branschen och vet hur det är att ha kanske två kvartsraster under en dag då man i bästa fall hinner få i sig en smörgås eller frukt för att ha något att jobba vidare på, och orka le åt gästerna och vara trevlig trots att allt protesterar inombords.

Suck!

Ja det här är något man skulle kunna skriva hur mycket som helst om men det enda det leder till är ju frustration över hur vårat samhälle fungerar idag.

Önskar verkligen att alla fick uppleva denna ”tacksamhetstid” som gör en levande och får en att känna att man har båda fötterna på jorden. Få chansen att komma ut i naturen och bara vara…för där kan nog ingen undgå att känna att det gör gott i kroppen.

Ju mer man vistas där, desto mer inser man hur fantastisk den är….naturen alltså! Ta bara dessa små välsvarvade isskulpturer som bildats på kanten av en sten i ån. Det är sånt här man ”ser” och uppskattar när man får chansen att vara sig själv… i sig själv.

Och det är jag så himla tacksam över just nu!

Britta

Ja även om det här med 5:2 inte skulle fungera på mig (vet inte än då vi inte ska väga oss förrän det gått en månad sedan vi började, alltså den 4 dec) så borde alla dessa kilometrar som nu har hunnit bli några mil göra någon verkan på min lilla övervikt.

Fem dagar av sju, alltså de dagar vi inte har fastedag så går vi minst 5 km per dag och oftast lite längre och nu börjar vi bli smått beroende  
I början tyckte vi att vi gått långt när vi varit ute i över en timme, nu blir det oftast närmare två och över så visst tänjer man på gränserna hela tiden.
Känns så skönt att vi kommit igång och hoppas nu att det håller i sig, men det tror jag faktiskt. Man upptäcker ju en helt ny värld när man får ett nytt intresse och vi har redan börjat drömma om ställen vi skulle vilja vandra på till sommaren. Sverige har ju en otroligt vacker natur att upptäcka och än så länge har vi bara hållit oss inom en radie av ca två mil hemifrån och sett så mycket fint….då kan man ju tänka sig vad mer det finns att se i detta avlånga land.
Ojoj…får nästan svindel när man tänker på det!

En till som är överlycklig över vårat nya intresse är Line såklart. Nya platser att upptäcka är det bästa hon vet.

Och även om det fortfarande är lite läskigt att gå över vissa broar och spångar (vet inte om det heter så i pluralis?) så gör hon det med lite uppmuntran och beröm av oss under ”färden”.
Fast nog är det bäst att ”ligga lågt” och smyyyga sig över så obemärkt som möjligt    

Hemma igen kan man sträcka ut sig i soffan och bara koppla av från dagens spänning. Kan man ha det bättre än så som vovve?

Igår tog vi oss upp på Knytberget i Leksand och vilken överraskning att komma upp dit. Tänk att det kan finnas så fina miljöer så nära hemifrån som man kanske aldrig hade upptäckt om man inte vore förtjust i vandring. Leden utgick ifrån byn Lindberg som trots att den hör till Leksand bara ligger någon km ifrån oss.

Utsikten var fin även om det har börjat växa igen en del. Tog de här bilderna genom att zooma när jag stod på bordet som var uppställt där på berget så någon skärpa blev det ju inte men man får i alla fall en liten uppfattning om höjden.
Ca 460 m ö h ska det visst vara!

Var så fin natur där uppe med klippor, ljung och smågranar, Nästan lite fjällkänsla faktiskt.

Att det är första advent imorgon hade man verkligen ingen känsla av. Med flera plusgrader och näst intill storm på toppen kändes det mer som en mulen dag i oktober.

Storstädningen ”knallar på” och nu har jag äntligen gjort vardagsrummet. Inte golvet än men allt det andra i alla fall. Gruvade mig lite för det rummet men gick bra när jag väl satte igång.
Golvet ska vi hjälpas åt med då det ska knäskuras med kallvatten och vitsåpa…och det är rejält skitigt vill jag lova. Blir nog otaliga hinkar med lortvatten som måste bytas.
Först ”lägger man på” vatten med såpa, sen skurar man och då blir vattnet alldeles gråbrunt och till sist suger man upp lortvattnet med en stor svamp.
Det tar sin tid och kräver en del styrka och uthållighet i armar och axlar så det kommer vi att hjälpas åt med.

Idag är det fortfarande storm men en liten vandring blir det ändå för oss innan jag ska börja med nästa rum….nämligen köket!
Det kommer att ta tid och blir nog inte färdigt idag men en början är ju alltid något. Imorgon åker vi till Edsbyn på julmarknad men nästa vecka någon gång ska jag väl vara färdig med alla köksskåp, ugn, fläkt, feta dammiga hyllor mm mm.
Vedspisen ska också få en omgång med ugnssvärta. Den blir så fin som ny då  

Men nu är batteriet snart slut på datorn så det är bäst att sluta innan den stänger av sig själv.

Ha det gott!

Britta