lillasysterfix

Ja idag slog han till….Kung Bore….! Ganska oväntat kan jag erkänna. Men att han skulle ha vunnit ”slaget om lövkrattningen”…det skulle jag aldrig erkänna.
För än är inte dagen slut. Och än har jag inte helt gett upp planerna på att bli färdig.

Ett tag när snön föll som tätast var det nära att jag bestämde mig för att försöka bli färdig under veckan som kommer istället men….nu förstår ni, tittar solen fram och dessutom såg jag att vår granne var ute med krattan så vi får väl se vem som vinner i slutändan?

Vi tog en kylig morgonpromenad med Line. Tänkte att det kanske skulle gå bra att gå i skogen nu när älgflugorna förhoppningsvis tyckte att det var för kallt för att flyga omkring.

Och så var det nog för vi såg då inga i alla fall!

Fruset och vackert därute nu. För visst är det något vackert över den här första frosten och snön ändå?  Man riktigt känner hur naturen slår sig till ro och hur ett lugn lägger sig över landskapet.
November kan vara fint trots sin färglöshet när alla löv fallit av. Lite ”silvergrågrönt” och ibland med en himmel som är både orange och rosa.

Hittade en gammal solros när jag krattade i torsdags. Och gissa om jag blev glad när jag insåg att den var full av frön   

Gröpte ur det mesta av dem och lade dem på jorden i krukan som står nedanför fågelmatningen. Resten lät jag sitta kvar på blomman. Tror nog att fåglarna själva kan plocka loss dem ifrån den. 

Idag fyllde jag förresten på ”fågelmatarhuset” och hängde ut ett par talgbollar. Premiär för ”matarsäsongen”. Hög tid nu när till och med snön börjat falla!

Under promenaden passerade vi en snart ”besegrad hjälte” från sommaren som var. Såg så ledsamt ut med den nickande blomman med sina hängande kronblad.  

Lite ”på efterkälken”.  Som alltid när jag har kameran med   :) 

Sen måste jag visa de lustiga ”näverkorvarna”    …eller nävermorötterna kanske? 

Skulle plocka fram lite näver och tändved igår att ha i korgen på bron nu när eldningssäsongen är igång för fullt, och blev faktiskt överraskad över hur all näver vi samlat efter vedklyvningen rullat ihop sig till fina små ”korvar”! 

Kan inte komma ihåg att det blivit så förut? Kanske har med luftfuktigheten att göra?
Men praktiskt som tusan är det i alla fall för det är en helt perfekt form att lägga in som ”tändrullar” när man ska göra upp eld.

Sv gillar de färdiga tändpåsarna som finns att köpa, men jag föredrar näver och tändpinnar som känns mer miljövänligt och faktiskt brinner minst lika bra. 

Men nu är det snart dags för lunch och sen får vi se om matchen mellan mig och Bore fortsätter? Först måste vi köra bort de 15 säckar med löv som jag fått ihop hittills. Tänk om ändå hästar och kor kunde äta löv? Vore väl ett välkommet tillskott för någon djurägare nu i dessa foderkristider.

Ha det bra så länge!

Britta 

Den här veckan känns nästan lite spännande faktiskt. Satt och tittade på väderprognosen och nu närmar sig verkligen vintern.
Inte många grader på plussidan och en och annan snöflinga visade den.

Igår började jag kratta…men det är miljoners miljarders med löv kvar.
Får nästan lite tävlingskänsla i kroppen. Nu är det jag och krattan mot Kung Bore! 

Fortsätter när jag kommer hem idag, och kan till och med känna att det är roligt med en liten utmaning 
För det är ju knappast på blodigt allvar!  För även om det skulle komma lite snö de närmaste dagarna så blir det nog inga mängder som ligger kvar.

Och OM det mot förmodan skulle bli så ….ja då snurrar nog planeten vidare även med en okrattad gård i Västgärde….eller vad tror ni?   ;) 

Britta

Ja det verkar inte som om jag lyckas uppdatera oftare än så nuförtiden? Och då får det väl vara så då!
Är ju en himla tur att jag inte hör till dem som försörjer mig på bloggande…då skulle det inte bli många kronor i plånboken inte… 

Veckan som gick var faktiskt riktigt slitig kan jag erkänna. Först jobba och sen hem och fortsätta med den segdragna häcken!
Tack och lov så har Sv gjort det största jobbet av det som var kvar. Klippt den sista biten med ”storklippen” medan jag har gått efter och finklippt med sekatören.

Men igår blev vi faktiskt färdiga med allt! Både klippning, finklippning och bortkörning och det är såå skönt så att man knappt tror det är sant!

Såhär såg det ut efter Svs frammarsch med ”storklippen”….

…och såhär efter min finputs med sekatören.

Och såhär ser det ut nu när den sista biten är besegrad….änteliigen säger vi!

Kommer nog aldrig mer att ge mig på det här jobbet heller! Det tar ju några år innan det är dags igen, och antingen har vi flyttat härifrån då…eller så har jag kommit mig för med att se till att klippa lite varje år istället så att det aldrig blir så högt och tungarbetat….eller så….om det nu mot förmodan skulle gå så att jag står här om 8-10 år igen och inser att hela häcken måste tas ner….ja då lovar jag att jag ringer en firma.

Kosta vad det kosta vill, men vi kommer i alla fall inte att göra det här jobbet tillsammans en gång till.
Och vid det laget är ju Sv närmare 80 och jag 60 så då är det nog bara att inse att det är dags att låta andra ”yngre förmågor” ta över! 

Men bara för att häcken nu äntligen är borta så betyder inte det att vi kan ”luta oss tillbaka” och låta vintern komma.
Nej nu har ju eken, äppelträden, bollpilen, rönnen och björkarna på och runt gården släppt sina löv så nästa vecka är det väl krattning som gäller 
Eller ja…krattning för mig och vedhuggning för Sv som beställt hem en extra kubik ved.
(Helt hans egen idé)
Dels ser han det som bra träning för kroppen och dels känns det såklart ännu tryggare inför vintern med ett litet extra vedlager.

Ved kan man väl aldrig få för mycket av…och sen vet man ju inte vad vi får för slags vinter heller nu när vädergudarna verkar ha kommit in i någon slags ”bjudapåöverraskningsperidod”  när det gäller väderlek.

Annars har vi ”vilosöndag” idag och har inte gjort något särskilt alls förutom att ta en liten skogspromenad med Line.

Hon är ju av den sorten som inte har något som helst behov av vilodagar    …och skulle nog gärna ta en lååång skogsprommis varje dag….

…sen kan hon däremot gärna tillbringa resten av dagen på soffan med Gnutten som kudde.

Märks så tydligt att hon får ett skönt ”lugn” i kroppen när hon fått sin dagliga motion.

Som sagt så är det lövkrattningen kvar innan snön får komma för min del, och sen är det väl snart dags att börja mata småfåglarna också?
Vet faktiskt inte när man borde börja med det egentligen, men nu kan det väl inte finnas så mycket insekter kvar för dem när nattfrosten börjat komma?
Bär kanske det fortfarande kan finnas men nog tror jag att de börjar känna av lite magrare tider nu?
Måste ju inte komma snö innan man börjar ge dem mat tycker jag, för vid det laget har de nog redan hunnit svälta lite.
Bättre kanske att börja snart så att de får en bra start inför vintern.
Ska nog fixa med det till nästa helg då krattningen kanske och förhoppningsvis börjar bli klar?

Beror på om kroppen min vill gå med på att ”dubbeljobba” en vecka till ?  Nog märker jag att den inte är sig riktigt lik efter cancerbehandlingen.
Får snabbare ont i högersidan (arm/axel och skuldra) och känner mig ovanligt stel i hela kroppen.
Har förstått att det också kan ha med antiöstrogentabletterna att göra då man tydligen kan få lite ont i muskler och leder när klimakteriet smyger sig på, vilket det börjat göra!

Sömnsvårigheter, svettattacker och supertorra svidande ögon nattetid är en del av det som jag hittills märkt av.

Nåja….är ju en naturlig process som alla kvinnor ska gå igenom förr eller senare så det är väl bara att låta det komma! Och förhoppningsvis så blir jag av med det tidigare i och med att jag kommer in i det tidigare också!

Får försöka se det på det positiva viset!

Ha det gott till vidare så får vi se om orken räcker till för något inlägg under veckan?

Det vet man aldrig!!!

Britta

Är ju ett konstigt ordspråk men ändå vet väl de flesta vad det innebär. Och det är precis vad jag måste erkänna att jag gjorde när jag inbillade mig att jag och sonen ensamma skulle fixa häcken på en eller max två dagar???

Herregud så fel jag hade….!!!

Men till en början gick det ganska bra! Gick ut och förberedde lite medan sonen fortfarande sov. Plockade ”högar” efter Line, tog bort hennes stängsel som går längs häcken och krattade undan löv och ruttnande äpplen så att vi skulle veta vart vi satte fötterna.

Kom på den briljanta idén att markera några stadiga pinnar med jämna mellanrum och klippa av dem i lagom ”staketpinnelängd” så att vi kunde spara dem till att sätta tillbaka stängslet mot.

Kände mig nöjd och glad med detta och började sen handklippa längst ner i änden innan sonen till slut kom ut.

Och för att sen göra en ganska lång historia kort så kan jag säga att det från och med att han kom ut mest faktiskt bara krånglade.
Ja inte på grund av honom naturligtvis, men på grund av en massa trassel med de maskiner vi lånat för att just slippa handklippa allt….för det var några ”pinnar” kan jag lova!

Första maskinen, alltså klingsågen blev inte använd i mer än en kvart kanske innan sonen av olika anledningar svärande gav upp med den…..och någon timme senare lades ännu en maskin bort (elmotorsåg lånad av morfar) då kedjan plötsligt hoppade av.

Vid det här laget hade dessutom sonens ganska dåliga humör från början smittat av sig på mig så snart gick vi där som två surande surkart och jobbade tigande tillsammans.
Jag släpade och han handklippte och den positiva ”arbetsanda” jag känt på morgonen var som bortblåst.
Började nog inse nu hur mycket jobb det egentligen var och att vi aldrig på något vis skulle hinna klart innan mörkret.

Men vi fortsatte….och som sagt….många pinnar var det!

Sonen klippte och klippte och jag släpade och släpade och gjorde hög på hög.

Lastade lilla släpvagnen så full jag vågade. (inte färdiglastad på den här bilden)

Tack och lov så kändes det i alla fall skönt att se hur häcken sakta men säkert försvann och gav mer och mer utsikt.
Men fy hundan vad det tog på krafterna….! Tanten börjar nog bli gammal tror jag 

Line hade rena rama skräcklördagen då hon smög omkring och hukade sig och tyckte att det hela bara var fruktansvärt läskigt.
Två av hennes älskade trygga människor på värsta, sämsta humöret och den höga häcken som rasade ner undan för undan.
En del av hennes egen lilla värld som förändrades till oigenkännlighet.

Till slut stod hon uppe på brokvisten och hängde med huvudet och när jag gick dit och frågade om hon ville gå in blev svaret ganska glasklart i form av att hon i ett enda skutt ställde sig vid dörren och gav den en krafs.
Okej…du vill gå in….konstaterade jag och släppte in henne!   :)

Jag som hade trott att hon skulle tycka det var roligt med en fin ”gårdsdag” tillsammans!
Men som den känsliga vovve hon är så blev det hela alldeles för mycket för henne!

Men men…vi stretade vidare och till slut började det dåliga humöret släppa lite…även om vi vid det här laget var ganska möra i kroppen.

Tror att det var när vi nådde den punkt då vi insåg att vi ändå inte skulle hinna färdigt, att mörkret ju snart skulle komma och att det började bli dags att beställa ”hämtmaten” som ju var en del av ”mutan” för att sonen skulle hjälpa till, som humöret lättade och vi trots allt kunde känna oss ganska nöjda med dagens resultat.

Men är det något jag lärt mig nu så är det att jag inte längre är i form nog för att jobba såhär hårt två dagar i rad, för dagens arbete med att börja köra bort alla rishögar (tack och lov med Sv till hjälp) blev bara en enda lång kamp.

Lördagens arbete kändes alltför väl i kroppen och det värsta är när det sätter sig som en tung och ”luddig” huvudvärkskänsla.
Lite vanlig träningsvärk hade jag kunnat fixa men den här känslan av att vara helt tömd på kraft och energi och samtidigt ha ett huvud som molar och dunkar så fort man böjer sig ner eller rör lite för fort på huvud och nacke….det är något som får mig att helt tappa arbetslusten och känna att ….nej, nu skiter vi i det här!!!

Så det blev inte färdigt idag heller ….men å andra sidan så är det nog ingen som kommer och tar jobbet ifrån oss, så vi kommer att ta det lite ”pö om pö” under veckan istället.
Sonen klippte i alla fall vidare och nu är det bara de sista kanske 15 metrarna kvar att ”fälla” och köra bort.

Sen blir det lite ”finputs” för mig med sekatören och krattning av småkvist, men jämfört med arbetet att ta ner och släpa undan flera meter hög häck så känns det som rena meditationen som jag kommer att ta när jag känner att jag vill och framförallt……. orkar.

Får förklara för kollegorna på jobbet imorgon varför mina armar ser ut som om jag typ varit med om en misshandel i helgen. Blåmärken och rivsår om vartannat   :)
Ser precis ut som om någon tagit ett hårt tag om min handled faktiskt.

Får en att tänka på hur tacksam man ska vara över att orsaken till det inte beror på något annat än att jag ”krigat” mot en syrénhäck och inte mot en elak våldsam partner som många tyvärr får göra hemma på helgerna.

Men för att komma med lite positivt också så tycker jag det känns jätteskönt att nu kunna titta ut på den lilla björkskogen utanför köksfönstret istället för att titta rakt in i en ”vägg” av syrenhäck.

Gillar frihetskänslan i det! 

Och sen har jag väl inte visat höstarrangemanget på hyllorna i hallen än heller?

Plockade in lite löv från vår morgonpromenad idag och det blev ju extra fint när lamporna från den lilla ljusslingan blev som lysande små prickar mot dem.

Ser ni ansiktet som jag tycker att jag ser i ljuspunkten på lövet?   :)   …kanske någon liten ”trädande” som kikar fram.   ;)

Men nu börjar det bli kväller och dags att krypa till kojs.
Gäller att försöka ge kroppen lite sömn och vila nu inför en ny arbetsvecka. Så tacksam för att jag inte jobbar heltid längre.

Ha det gott så länge!

Britta

Samma bild som senast…jag vet! Men får duga för det här korta inlägget. För idag börjar jag och äldste sonen att ta ner syrénhäcken!

Och det ska bli såå himla skönt!
Liten miss i planeringen är dock att vi tyvärr inte kommer att ha någon bil med drag hemma, då Sv åker till Hälsingland på lite andra uppdrag där.
Men, släpvagn är i alla fall fixad och röjsåg med klinga på som sonen får köra, så själva bortkörningen får vänta tills imorgon!

Men men…nu är det i alla fall på gång och tanken på att slippa oroa sig över stora tunga snömängder i vinter som gör att häcken kanske viker sig ut över vägen är så skön och befriande.

Har nog med annat grubbel som ligger och pyr i kroppen så att bocka av åtminstone en sak som man kan påverka själv känns helt underbart!

Men….nu kan jag inte sitta här längre. Dags att gå ut och börja förbereda lite. Plocka upp ev ”högar” (som man inte har lust att få fastkladdade under skorna)  efter Line och fixa med hennes stängsel i form av hönsnät som nu sitter fastsurrat en bit längs häcken.
Måste ju ha kvar det på något vis och kanske får lämna en och annan ”pinne” som får fungera som stöd?
Vi får se hur jag löser det?

Ha en bra fortsatt helg!

Britta

Gillar det här lilla ”hålet i häcken” som blev efter arbetet med att gräva in kommunalt VA, för hade det inte varit där så hade jag inte kunnat se ut över den lite frostiga gräsmattan och åkern bakom i höstmorgonsolljus.   :)
Som ett fönster med utsikt !

För övrigt är det också dags att ta ner hela syrénhäcken igen, för nu är den så lång och gänglig så att den kommer att ge vika för kommande vinters snötyngd.Blir inte roligt om man måste ut och skaka av snö i ren panik någon tidig morgon då grenarna hänger långt ut i vägen, som är ganska trafikerad av både bilar och bussar.
Gäller att förebygga sånt innan snön och kylan kommer.

Har dock ännu inte någon lösning på vart man ska göra av all nedtagen häck? Blir ju en hel del ris och kanske för mycket för att slänga på min fars privata lilla tipp nere i skogen?
Vart gör man annars av sånt avfall? Sopstationen? Eller kan det finnas något företag som kommer och hämtar mot betalning?
Ja, vet faktiskt inte men på något vis måste det lösa sig! Själva nedsågningen hoppas jag att jag och sonen klarar av själva. Han kör röjsåg och jag släpar undan. (Har inte frågat honom än men brukar gå bra om man mutar med en pizza eller nåt som belöning! )
Ett sånt där underbart höstutejobb som man mår sådär gott av efteråt när det är färdigt 

Ja och under tiden det pågår också såklart! Jobbar lite….tar en kaffetår ute på brokvisten i höstsolens sken (om det nu är sol då förstås)  ….jobbar lite till….äter lunch….jobbar och ja….sen borde det väl börja bli färdigt?
Är ju ganska lång sträcka med häck runt hela gården men om folk kan åka till månen så ska det nog gå att få ner och undan en häck också 

Visst blir det lite tomt och öppet ett tag men redan nästa sommar kommer den att ha kommit upp mellan 50 och 100 cm så det är ju bara tillfälligt. Och faktiskt nödvändigt med jämna mellanrum.

Idag ska jag försöka få lite tid vid symaskinen. Hittade en bit tyg för 15 kr på PMU som jag tänkte hänga upp i dörrhålet in till tvättstugan. Var verkligen dags att byta ut det som suttit där i flera år nu.

När jag och min före detta sambo flyttade hit för 22 år sedan satt det en dörr här men i en hall som redan är alldeles för trång så kändes det mycket bättre att ta bort den.
Finns heller ingen anledning att kunna stänga en dörr in till tvättstugan tycker jag? Tvättmaskinen är så pass tystgående och tumlarens sus har man vant sig vid. Sen är det ju inte varje dag de är igång heller.
Den enda gång man kanske skulle önska att man kunde stänga är när man kör tumlaren med tennisbollar i, men hur ofta är det?  Någon gång per år kanske?

Tygbiten var precis så stor så att den räckte till att göra nya kanter på korgarna i hallmöbeln också    …blev riktigt nöjd med det faktiskt!

Passade bättre till stilen på möbeln än det lite storblommiga tyg som satt där innan.

Sen hittade jag den här duken för 10 kr som kommer att passa alldeles lagom som gardin i trappfönstret.

Ny gardin för 10 kr…? Det kallar jag fynd för ett så himla fint tyg.
Är faktiskt mitt drömtyg att ha på bla kökssoffan men just det tyget är så himla dyrt att köpa på metervara så det har aldrig bilvit av.
Så gissa om jag blev lycklig när den här duken låg där på hyllan mitt framför mig. Kände mig lite som en snål och sniken tant när jag snabbt plockade åt mig den mitt bland alla andra fyndsökande ”tanter”   :)  …men verkade inte som om någon annan var intresserad av den heller så!
Kunde knappt fatta att de hade missat den? Men man ska ha lite tur ibland också!

Sen måste man väl ut och få lite friskluft också och passa på att plantera ljungen.

Och självklart motionera någon som tydligt visar att hon bär på en massa överskottsenergi 

Lite uppvärmning framför kaminen med gnutten.

”Kom igen matte….lek lite nu då…!”

Fortsatt fin höstdag på er….!

Britta

Hej och hallå!

Sitter här vid sybordet och bloggar. Ville testa hur det kändes och måste säga att det känns riktigt bra!
Bra sittställning, behagligt ljus och med en skön värme från kaminen mot ryggen.

Måste dock påminna mig ibland om att sträcka på ryggen. Blir väldigt lätt att man liksom sjunker ihop i någon slags ”räkställning” när man inte har något ryggstöd.

Line ligger glad och nöjd i soffan efter en cykeltur till sjön (Salutjärn) idag. Det började regna redan på ditvägen så det var en ganska blöt och ”grusig under magen vovve” som inte visste hur fort hon skulle få komma in när vi kom hem igen!

Sällan man ser att hon verkligen längtar in efter att ha varit ute, men nu sprang hon fort upp på bron och stod där och ruskade och ruskade på sig om och om igen i hopp om att bli av med allt det våta i pälsen.

På vägen dit och under tiden vi var där brydde hon sig däremot inte det minsta om att hon blev blöt och att det regnade.

Det var faktiskt ganska vackert där trots det gråmulna vädret. Låg en lugn, rofylld stämning över den nu övergivna badplatsen.

Svårt att tänka sig att det bara för någon månad sedan säkerligen fullkomligt kokade i vattnet av badgäster som sökte svalka.

Blev inget dopp för mig i den här sjön i år trots att den ligger så pass nära. Sedan badplatsen blev iordninggjord med sand och bryggor så blev den såklart också väldigt populär och  numer känns det som om det är alldeles för mycket folk där för mig.

När pojkarna var små var det dock ett riktigt sommarparadis att åka till under varma fina sommardagar. Då packade man matsäck och strandfiltar och stannade några timmar.

Jag badade också här när jag växte upp men då var det inte frågan om någon sandstrand och bryggor inte.

Nej då fick man först snirkla sig fram mellan vattensjuka björkar på en smal smal upptrampad stig med svarta ”dyhål” lite här och där, tills man kom fram till en liten liten glänta vid sjökanten där det fanns en gräsplätt med någorlunda fast mark under fötterna.

Och om man sen höll sig i ”centrum” av den här ”badplatsen” när man skulle ut i vattnet så fanns det faktiskt lite sand som bar en skapligt i alla fall ett par meter ut innan dyn tog över och botten liksom försvann under fötterna när man klev på den.

Kan lätt framkalla känslan av att sjunka ner med foten i den mjuka, kalla lite ”slajmiga” dyn. Känslan av att man liksom sögs nedåt också!
Det var då det var läge att kasta sig ut på mage och börja simma istället 

Men då var man ju nöjd med att ha en sjö (på både gång och cykelavstånd) att bada i överhuvudtaget och det där med sandstrand och bryggor tror jag inte ens att man försökte föreställa sig i fantasin 

Vet inte hur länge badplatsen funnits men skulle tro att den kom till någon gång under mina sena tonår?
Och ja…jag vet…det är också väldigt längesen nu törs knappt räkna efter faktiskt.

Kom igen matte…nu sticker vi hem igen!!!!

Häng med i den här farten om du kan…!!!!

Det som är så bra med gamla järnvägen är att man lugnt kan ha Line lös utan att vara rädd för att det plötsligt ska dyka upp en bil eller andra människor ute på promenad.
Här har man lååång sikt både framåt och bakåt och god tid på sig att kalla in henne när man ser att en bil närmar sig i horisonten.

I söndags blev det också en cykeltur nedåt gamla järnvägen och skogen med syftet att borsta ur henne lite päls.

Vet inte om det är normalt men hon lossar huuur mycket som helst just nu!!!
Det liksom bara rasar av i stora sjok när man drar med kammen.

Funderar på om vi har någon hund kvar snart överhuvudtaget?

Såg ut ungefär som om första snön skulle ha fallit när vi lämnade platsen. Skulle visa en bild på det men den ville tydligen inte låta sig publiceras??

Efter urkamningen får hon alltid ett ”glädjefnatt” och drar därifrån i full fart…

…tur att man har cykeln så att man kan hänga med!   :)

Ja….fast ibland kräver ju nöden att man måste stanna en stund också …hur mycket spring man än har i benen!   

Ha en fortsatt skön kväll!

Britta

Tittade ut genom vardagsrumsfönstret en kväll och fick se det här!  Hämtade såklart kameran. 

Hösten är väl verkligen färgernas årstid. 

Tänkte först radera den här bilden med den fruktansvärt tråkiga gatlampan, men såg att reflektionen genom fönstret blev så rolig så den fick vara med ändå!
Ser verkligen ut som två lysande ögon som kikar på en    …en slags spökvarelse som smyger omkring därute i höstmörkret.
Tur att man fotade från insidan…  

Och nu har läshörnan äntligen blivit färdig   

Har inte hunnit sitta här tillsammans än men ….har ju hela vintern på oss! 

Känner mig i alla fall jättenöjd, med tanke på att det knappt kostat någonting. Kul att man kan förnya och förändra lite utan att det ska behöva gå åt en massa pengar!

Sen känns det ju bra för miljön också att återanvända istället för att köpa nytt.

Syhörnan fick också lite nytt!

Hittade den här lilla möbeln….vet inte vad man ska kalla den?…på syrrans ”gratisloppis” och med hjälp av Sv en pensel och lite färg (brunbets) så förvandlades den från vanlig tråkig gulbeige träfärg till att se ut som om den nästan var gjord av gammalt sjöbottenvirke 

Så nöjd med det också…en perfekt liten möbel att förvara ”sysaker” i som måttband, nålar, resårer mm

Sen kom jag på att den gamla orgelpallen som så sällan används kunde komma till nytta. Den är också mörkbrun och alldeles lagom sitthöjd för sybordet.
Den hör egentligen till den gamla tramporgeln jag har efter mormor och morfar men är väldigt sällan den blir spelad på nu.
Tror dock inte att morfar har något emot att jag använder den som symaskinspall istället. Han är nog glad att den används överhuvudtaget 

Klippte till en bit av fyndtyget till den också och hängde bara över, och ”pyntade” lite extra med egenhändigt gjorda tofsar   :)

Och när jag ändå var igång så fick gungstolen lite nytt också…! 

Men nu är det dags för en kaffekopp såhär på söndagsmorgonen. Igår var vi till Hälsingland på 5 års kalas och idag har vi inte riktigt gjort upp några planer än förutom att vi måste handla lite mat.
Någon form av motion blir det nog. Cykling eller promenad? Vi får se?
Är lite sega idag och Line har till och med gått upp och lagt sig i sängen igen efter att ha varit ut och morgonkissat så det verkar bli en ganska lugn och skön söndag!

Ha det gott så länge!

Britta

Sitter här och äter frukost i fullmånens sken kan man säga. Det är kolsvart ute och endast två plus men precis här jag sitter på kökssoffan lyser månen in på mig.

Känns mysigt att sitta här i tystnaden och mörkret, med en filt lindad om benen och med månen som sällskap som man kan titta ut på, lite då och då.

Tänker verkligen varje dag att jag ska skriva men största anledningen till att det inte blir av är att jag haft så ont i armen och högersidan så att det blir näst intill omöjligt att sitta och hålla på med bilder.
Vill ju verkligen ha med bilder i mina inlägg för vad är väl en blogg utan det?
Ganska ”platt” och tråkig måste jag säga!

Bilderna är ju mer än halva nöjet när man följer en blogg!

Men den här gången blir det helt bildlöst. Hade egentligen inte tänkt skriva nu när jag strax ska bege mig iväg till jobbet. Klockan har en förmåga att gå dubbelt så fort när man skriver så att göra det på vardagsmorgnar är inte så lyckat alla gånger.
Kände dock att jag i alla fall ville lämna något slags ”livstecken” då det blivit dåligt med uppdatering här på sistone.

Har tagit tid att komma in i ”jobblivet” igen för både kropp och själ men igår hade jag faktiskt en dag då jag kände att jag orkade göra lite mer efter jobbet.
Såå skönt att känna den känslan igen. Var längesen nu!

Blev lite utejobb tillsammans med sonen. Underbart att få ta på sig arbetsbyxorna och gå ut och göra ”ett ryck”och sen gå in och byta om till myskläder och äta te och macka!
Så ska livet vara! 

Men nu springer klockan iväg så det är bara att skynda vidare i livet!
Ha det bra så länge och hoppas att jag tittar in här snart igen!

Britta

Trodde faktiskt inte att det skulle gå så lång tid innan jag orkade göra ett inlägg igen men jo…det är först nu jag känner att jag orkar.

Den här veckan har dock inte varit lika tuff som den förra och tycker att jag börjat hitta tillbaka till vardagen och rutinerna igen.
”Rättat mig i ledet” och återintagit platsen  i ”ekorrhjulet” ni vet!

Dels så har väl både kropp och själ fattat vad det är som gäller nu och dels så har jag faktiskt insett att jag inte kan köra på så intensivt på jobbet utan att ta små pauser och stretcha lite emellanåt.
Och vilken skillnad det har gjort.
Bara att ta någon minut då och då, släppa moppskaftet för en stund och dra några djupa andetag och stretcha ut de mest ansträngda och spända musklerna. Helst INNAN de börjar säga ifrån också …!

Så det är något jag kommer att fortsätta med för att må så bra som möjligt efter jobbet så att man orkar ”leva” lite också!

Senast jag skrev hade vi ju varit en sväng till Erikshjälpen och fyndat och tanken var att jag redan dagen efter skulle göra ett inlägg om det men…det bidde inte så 

Blir alltid så glad och fascinerad över hur mycket fint man kan hitta där till priset av ingenting egentligen.

Så förra onsdagens fynd bestod av. Flera meter tyger som jag ska använda till att klä om fåtöljerna som stått ute på brokvisten hela sommaren. (Håller på att fixa till en liten ”läshörna” i tv-rummet)…..

…två innerkuddar + två jättefina kuddöverdrag som knappt verkade använda. Kraftigt tyg och med dragkedjor…lyxigt…när man är van vid sina egenhändigt ihopknåpade kuddfodral med sneda sömmar och enklast möjliga modell.

En otroligt mjuk och len ”fjärilskudde”, som faktiskt passade jättebra på kökssoffan. Till och med så att färgen på vingarna matchade med färgen på pärlsponten på väggen   :)

Två muggar….en tekopp till mig och en kopp som Sv helt enkelt bara ”fastnade för”!

Älskar verkligen tekoppen som är av perfekt storlek. Fint mönster har den också och skön blå färg!

Varken för stor eller för liten för den dagliga dosen eftermiddagste…

Och så en mjuk och skön skjorta, eller blus eller vad man ska kalla det?

Och allt detta till priset av 179 kr…..VA?…..det är ju så att man ramlar baklänges när man hör summan i kassan!
Dessutom går det ju till välgörenhet så hur bra känns inte det inombords? Underbart när shopping kan kännas som om man gör en god gärning, plus att man får så mycket fint med sig hem!

Ja läshörnan ja….den försöker jag jobba lite med varje dag! Mäter, syr och stryker och har äntligen blivit färdig med fåtöljerna. Nu återstår tyget på fotpallarna och sen får vi se om jag lägger någon matta under alltihopa?
Har ju kalla vintergolv och vore nog skönast så? Men vi får se när det börjar bli färdigt?

Tror det blir väldigt mysigt i alla fall att kunna sitta där i vinter och läsa medan elden brinner i kaminen.
Har saknat en sittplats utöver tv-soffan faktiskt. En plats där man har läsbelysning också. Har ju en massa intressanta böcker i bokhyllan och är på tiden att de får bli lite ”lästa”

Blir skönt med ett alternativ till tv tittandet, för visst kan man känna att man liksom får nog av det ibland. ”Skärmtid” är ju egentligen inget som hjärnan har behov av och vi är inte gjorda för att bara sitta och ”glo” så att säga   :)
Känns mycket mer både avslappnande och givande att läsa en bok eller bläddra i en tidning istället.

Och därute fortsätter hösten att göra framsteg. De flesta äpplen har tyvärr redan ramlat ner och vi försöker spara på dem så länge som möjligt!
I helgen gjorde vi ett ”lagringsförsök”, vilket jag tänkte skriva och visa lite om i ett annat inlägg.

Ute på brokvisten har jag så gott som städat bort sommaren nu. Bort med fåtöljer och bord så att hösten och vinterns vedkorgar får plats istället! Penséerna och pelargonerna är dock fortfarande kvar och ärligt talat så vet jag inte hur jag ska göra med övervintringen av dem…ja pelargonerna alltså!
Har ingen bra plats för det egentligen men skulle så gärna vilja försöka spara både ”kärleks” och ”rosenknoppspelargonerna som varit så fina i sommar.

Vi får se hur det blir med de planerna?

Och igår lyxade jag till det ordentligt med två nya orkidéer i köket! Eller lyxade förresten? De kostade bara 59 kr styck och då tycker jag att man är dum om man inte passar på.

Blev två vita den här gången. Passar bäst och känns lugnast i köket! Hoppas att de kommer att trivas nu bara!

Avslutar med en bild av en ”flirtande”gamling…..

….en gamling som strävar på med sin lite stela kropp och dåligt fungerande öron   :)

Men än är det ”liv i gubben”och så länge han äter, sover och verkar må bra så får han väl hänga med, sina närmare hundra människoår till trots!

Nej….nu är det hög tid för lite eftermiddagste och macka!  En av vardagens guldstunder 

Ha det gott så länge!

Britta