lillasysterfix

En dag utan planer. En bra dag för en introvert  

Att ha tråkigt är något som sällan drabbar mig. Jag kan gå en hel dag härhemma och bara fixa och greja med olika småsaker. Särskilt såna här dagar efter att man sovit dåligt på natten. Man känner sig tung och seg i kroppen och går liksom på lågvarv i tankeverksamheten. Sömnen är superviktigt för mig (fast det är den väl för alla?) och när jag som nu de senaste nätterna inte känner att jag sovit så mycket som jag borde så går jag in i ett slags ”zombiestadie”. Man gör det man måste göra men det kräver koncentration och motivation .
Vet inte varför men har sovit så ”lätt” på sistone. Vaknar flera gånger av ? Ja vad? Är just det jag inte vet. Känns bara som om man inte har riktigt ro i kroppen.
Visserligen har Sv snarkat en del ett tag nu, förmodligen för att han inte varit riktigt frisk på ett tag och lite spänd i kroppen på grund av att ständigt gå och vara beredd på ett anfall av kristallsjukan. Men jag kan inte skylla allt på honom heller för två nätter i rad har jag gått upp på övervåningen och lagt mig istället. Dels för att komma ifrån snarkningarna såklart men också för att undvika att hela tiden ligga och putta på honom och därmed väcka honom ur sömnen.
Räcker väl med att en av oss sover dåligt!

Men trots att jag sovit uppe så har sömnen blivit störd av olika anledningar. Första natten kan jag nog skylla på våran bäddsoffa som verkligen inte är den bekvämaste och andra natten , natten till idag alltså var det någon här i byn som tyckte att alla grannar också skulle få lyssna till deras ”dunka dunka” musik hela natten.
Sen började Findus jama och ha sin konsert mitt i natten någon gång.
Han har börjat med det på äldre dar och vet inte om han bara känner sig ensam eller har ont någonstans? Eller känner sig förvirrad kanske?
Har slutat gå upp för att se om han vill ut eller om maten är slut för det är aldrig det som är problemet. Till slut lägger han sig igen och sover vidare. Har hört att äldre katter ofta gör såhär men ingen vet väl riktigt vad det beror på?

Inatt sov …eller låg kanske jag ska säga för det känns inte som om jag sovit särskilt många timmar…jag i äldste sonens rum och vid ett tillfälle, mellan dunkmusiken och kattjamningarna så hamnade jag i en dröm som känns sådär otroligt verklig.

I drömmen låg jag i precis samma rum och säng och jag var till och med medveten om att Samus låg på en filt i ett av hörnen så hela situationen i drömmen var precis som i verkligheten. Där ligger jag och försöker slappna av och sova men plötsligt blir jag medveten om ett ljussken inne i rummet i hörnet där Samus ligger. Jag känner att jag först blir lite rädd och inte vågar titta men skenet blir starkare och till slut tänker jag att ..ja men tänk om det är någon från ”andra sidan” som vill hälsa på eller meddela någonting, nu måste jag tvinga mig att titta även om jag egentligen inte törs…så jag bestämmer mig för att öppna ögonen och i samma stund som jag gör det så känner jag hur jag ”åker ut ur” kroppen och dras ner mot fotändan av sängen.Nu har ljuset slocknat men jag känner att det är någon i närheten i mörkret. Vet att jag säger. Jaha då ska vi se vem det här är nu då…och då kommer en liten gestalt fram men det går inte att urskilja vem det är för att det är för mörkt.

Ser ändå att den skakar på huvudet…glider förbi mig samtidigt som den sträcker ut ena handen som för att visa att jag ska följa med i riktning mot dörröppningen. Jag blir glad och tänker att …ja va spännande…jag är utanför kroppen och ska få följa med den här någonstans…så med hjälp av tanken börjar jag röra mig emot den, lika svävande som den i luften men…så fort ja kommer utanför sängkanten märker jag hur jag tappar kraft och sakta, som en ballong ungefär sjunker ned på golvet. Jag hinner känna hur jag landar på det kalla trägolvet och ser hur ”figuren” glider iväg ifrån mig ut genom dörren och sen hörs ett susande ljud och i nästa stund sugs jag tillbaka in i kroppen. Då vaknar jag med ett ryck och tänker att …tusan vad synd att jag inte lyckades hålla mig kvar i det där tillståndet.

Ja och efter den här drömmen blev det ju ännu svårare att somna men måste ha gjort det till slut i alla fall när jag plötsligt vaknade och klockan var strax över åtta.

Idag på morgonen när jag satt ute på bron och bara lyssnade medan Line nosade runt lite så hör och ser jag ett svanpar komma flygande nere vid skogskanten.
Vilken skön känsla det ger nu att få dessa små vårtecken. Man blir genast lite piggare och gladare av det. Snart ska vi äta lunch och förhoppningsvis sen ta oss ut på en skogsprommis. För hur lite man än sovit så kan man alltid ”tanka” energi ute bland träden i skogen.

Människornas egen ”bensinstation”!

Britta

Earth hour!

Om tio minuter är det dags! Att släcka alla lampor, stänga av datorer och maskiner av alla de slag och göra moder jord en tjänst. En möjlighet att få vila lite från all denna elektriska aktivitet som vi dagligen bombar henne med.

En gång per år…det är hon väl värd tycker jag! Absolut mycket mer egentligen men det är väl det minsta vi kan göra!

Godnatt!

Ses imorrn…!

Britta

Vi var ute före halv sju i morse, jag och Line. Inte på någon promenad alltså utan på våran helt vanliga ”morgontoalett”. Vi är i vissa fall den där typen av ”bekväma” hundägare som låter henne göra morgonens toalettbestyr ute på gården.                                                                                                     Kan man tycka lite olika om förstås men att hon gör sk nr1 på gården har vi inga som helst problem med,det rinner ju bara ”rakt igenom” så att säga, och nr2 plockar vi alltid upp efter henne så att det inte dyker upp några otrevliga överraskningar under skosulan helt plötsligt.                                                                                                                                                                    För det kan jag erkänna är lite svårt att förstå att en del hundägare kan låta det ligga kvar på gräsmattan? Men men, är ju upp till var och en.

Var en sån där helt underbar morgon när allt är så stilla på något vis och luften är hög och klar. Så vi stannade ute en stund extra och passade på med kameran.

Idag bar skaren för både Line och mig.   

Tog lite bilder på några bortglömda överblommade temyntor. Brukar klippa ner de flesta perenner men är glad att dessa blev kvar. Kanske ska lämna fler nästa höst. Bra fotomodeller nu på vårvintern.

Den här blev gullig tycker jag. Ser ut som ett gäng tanter på väg att gå över till andra sidan.

Till min förvåning har jag plötsligt hittat ett sätt att få bilderna större, om det nu funkar? Det vet jag inte förrän jag publicerar så vi får väl se hur det ser ut när man läser det här på bloggen? Hoppas hoppas…!
Har alltid tyckt att det är synd att bilderna ska visas så ”smått” här på bloggen. Men som sagt! Har ingen aning om hur det blir.

Igår var vi iväg till Mora en sväng och tappade ur lite blod ur mig. Känns skönt både fysiskt och psykiskt. Dels känner man sig piggare och ”renare” i kroppen. Och dels så känns det bra att faktiskt kunna rädda liv, eller åtminstone göra så att en annan människa kan må bättre.

Idag blir det utevistelse och tanken är att vi ska ta med oss lite matsäck och gå ut i naturen någonstans. Sv blir bättre och bättre i kristallsjukan så snart ska den förhoppningsvis vara borta så att vi kan börja motionera tillsammans.

Känns att det är vår på väg nu. Det liksom börjar krypa i kroppen av lust att vara ute och fixa och dona. Härliga tider!

Ha en solig dag!

Britta

Nog är det väl något visst med känslan som en ny tidning i brevlådan framkallar! Ja inte bara just när det kommer en ny i brevlådan förresten. Dessa inrednings och trädgårdstidningar överhuvudtaget tycker jag.
Om de så är lånade på biblioteket eller inköpta på Erikshjälpen för 5 kr styck så ger de samma känsla av …slurp…..måste bara sätta mig och tiiiiiiittaaaaa!!!!

Riktigt studera…analysera…ta in….avnjuta….absorbera….med hjärnan, hjärtat, själen …..ja heeela kroppen liksom bara skriker efter att få vända blad och suuuuga i sig alla dessa underbara bilder. 

Skulle någon tvinga mig att välja mellan en oläst tidning eller en 200g chokladkaka på en lördag så skulle jag välja……….tidningen…….!

Ja faktiskt! Helt ärligt!

Det är så himla skönt att ge sig in i drömmens , visualiseringens, inspirationens och ”såvilljagocksåhadet” begärets värld!
Så himla mycket FINT att titta på och bearbeta genom att föreställa sig hur man skulle kunna göra och ha det i sitt eget hem.

Och …det är ju det som är meningen med dessa tidningar. Att vi ska få inspiration till att få inspiration till att köpa och läsa !
Självklart är det så….och jag köper det! 
Hela grejen med det!
Kan inte kalla det för annat än just ”tantporr” för det är precis vad det är.
Eller?
Nja…kom just på att idén med min rubrik sprack….för Sv är faktiskt lika förtjust som jag i dessa tidningar. Inte de med trädgårdsinslag kanske men de som visar upp en gammaldags och lantlig stil. För vi är lika tokiga i det båda två.

Än har jag inte öppnat min nya tidning…går liksom och suger på den känslan och karamellen lite. Blir nog inte förrän till frukost imorgon som jag låter den högtidsstunden komma för nu sitter jag ju vid datorn ett tag framöver och klockan nio blir det ”Det okända” vilket vi inte missar ett enda avsnitt av så…..tidningen får ligga där på köksbordet och fresta och mogna lite  
Känns bara ännu mer värt att vänta på då!

Vilken härlig tid som börjar nu förresten. Idag har det riktigt doftat vår ute för första gången och när jag satt och åt kvällsmat vid köksbordet fick jag plötsligt syn på några fina små, nästan lysande moln som kom farande förbi.

De var nästan guldskimrande och så fin kontrast till den blågrå himlen bakom.

Och fort ”åkte” de också så det vara bara att släppa gaffeln och springa ut med kameran istället. Man måste ta vara på såna här stunder i livet.

Sv är äntligen lite bättre i ”kristallsjukan” och idag, precis som igår fick Line och jag sällskap på den dagliga promenaden.
Så skönt att ha honom att gå och prata med, diskutera sånt man ser och upplever under tiden.

Imorgon är det Mora som gäller för oss då det är dags för blodgivning för mig. Var ett tag sedan nu då mina sk järndepåer varit lite för låga på sistone. Har i alla fall hittat ett sätt att få i mig järntabletterna nu så förhoppningsvis ska det vara godkänt värde på blodet imorgon.
Känner mig åtminstone riktigt pigg nu så något större fel kan det inte vara…och vet ni….tror att sockret är en stor bov i frågan om orsaken till min trötthet för sen jag gav mig själv förbud för godis och fika mer än på lördagar så har jag sakta men säkert blivit mycket piggare under dagarna.
En helg för någon vecka sedan…tror att det var förra helgen?…blev det däremot kioskmat och semla på fredagen pga besök hos Svs son i Edsbyn….fika med massor av olika sorters kakor, bullar och tårta på lördagen hos ena syrran på 18 års kalas för hennes son, sen te och rostat bröd med marmelad och ost hela förmiddagen på vasaloppssöndagen och …jä…ars vad dåligt jag mådde på måndagen efter det sen.
Trött, orkeslös, tung i kropp och huvud…lättirriterad och nästan på dåligt humör helt utan anledning och jag ger mig tusan på att det är sockret som är boven.

Nåja…får vara hur det vill med det men nu känns det ännu mer motiverat att sköta min nya ”matordning”  

Britta

Helgens tulpaner i morgonsol!

Nu känns det verkligen som om det är vår i luften. Solsken, tulpaner, videkissar….och

… för första gången på flera år tror jag? …har jag köpt mig lite nytt påskpynt!

Var på Erikshjälpen igår och kunde inte stå emot dessa (vad det nu heter?) …ja ni ser ju själva vad det är…såna där ”saker” i tjockt papper som man liksom fäller ut så att de kan stå på en hylla eller något.  Har ju redan såna som julpynt, alltså en ”radda” med tomtar, både nyinköpt och gamla som Sv hade med sig och eftersom jag aldrig sett något liknande i ”påskversion” så kunde jag inte låta bli att köpa dessa.
Den översta har jag två av vilket blir perfekt för hyllorna på väggen i köket, samma hyllor som ”tomteraddorna” (många nya ord som skapas i den här bloggen tror jag?)   brukar stå på…och den understa hittar jag säkert ett annat lämpligt ställe för.
Var så gulligt med kycklingar så de åkte också med ner i korgen.
Man behöver ju liksom inte bekymra sig om priset när man är på Erikshjälpen och handlar.

Tio kronor styck…det hade jag råd med tyckte jag    ;)

I dagsljus!

Påsken är lite underskattad tycker jag, även om handeln gör så gott den kan för att få igång vårat köpsug med godis, megapåskägg, chokladharar och annat.
Men det är väl också just för att vi inte ”shoppar” så mycket inför påsken som den inte heller är så uppmärksammad. Om vi däremot hade som tradition att köpa presenter till varann även på påsken….då ni skulle det bli fart på marknadsföringen av den.

Så idag har jag lite påskkänsla inuti mig och inte blev den mindre av att Sv tog fram och började plocka med sina flugor. Kallas så dessa små söta ”skapelser” som man använder vid flugfiske.

Visst är det lite påskkänsla över dem   fjädrar, gult, grönt och lila!

Han har hur många som helst och gör fler för varje dag. Man vet aldrig hur många man kan behöva vid de olika fisketurerna tydligen? Sen är han ju en typisk ”utifallmänniska”…om ni vet vad det är? En sån där som alltid tar med sig alldeles för mycket packning tex.
”Jo men det kan vara bra att ha utifall vet du..!”  Är argumentet när jag kanske kommenterar hur mycket man kan behöva ha med sig på t ex en fisketur över dagen bara.

Nåja…lite bättre har han i alla fall blivit på att packa förnuftigare, sen vi började umgås. Säger han själv åtminstone?
Ni ska se våran bil när vi ska på en veckas semester! Fullpackad så att man knappt kan öppna en dörr utan att det ramlar ut något som typ en stövel, flugask eller liknande!

Och det trots att vi har en takbox att fylla också!    :)

Fast till en viss del har jag faktiskt lyckats påverka honom att inte ta med sig alltför mycket de senaste två åren. Men det kräver också att jag orkar argumentera för varför man kanske inte behöver den och den saken, och oftast håller han faktiskt med mig när han tänker närmare på saken.

I ”leksakskameraeffekt”!

Men…jag vill inte vara en sån som bestämmer över och försöker ändra på en annan människa. Vem har rätt att göra så egentligen? Är det så att man känner att man måste hålla på med det så lever man helt enkelt med fel person. Och om han känner sig mer lugn och trygg när han vet att han har alla sina prylar (plus lite till) med så får det väl vara så.

Hund med solkatt…  

Undrar varför det heter solkatt förresten? Någon som vet? Eller är det ett lokalt ord? Hm? Får nog forska lite på det!

Men nu ska vi snart ta en liten prommis i finvädret. Sv ska med för första gången på länge men eftersom kristallerna fortfarande inte hamnat på plats så får vi ta det lite lugnt. Inte mig emot…huvudsaken att vi får sällskap jag och Line.
Är urtrött på att gå ensam som ni vet!

Ha en skön söndag!

Britta

Är vi verkligen så pinsamt naiva så att vi helt och fullt tror att vi skulle vara de enda människoliknande varelserna i heeeeela universum?    Vore det inte mycket mer otroligt om det verkligen var så? Hörde en liknelse igår som innebar att det finns lika många planeter i universum som det finns sandkorn på jorden. (och ändå finns det såklart ännu fler än så)  Och vi tror att vi är den enda planet som är befolkad?                                                                                                                                                                  ? 

Hur kan man ens tänka den tanken? Nu pratar jag inte om att jag tror på att det finns ”gröna män på mars” för den idén kan jag hålla med om är något man kan klassa som ”korkat” att påstå.
Nej mars är nog lite för nära. Men tänk dig att du svävar upp från jordens yta. Upp i rymden och ser hur planeten jorden sakta blir mindre och mindre. Ju längre ifrån du kommer desto fler planeter dyker det upp runtom vår jord. Du fortsätter att röra dig bortåt och snart har du svårt att urskilja vilken av ”prickarna” som fortfarande är jorden. Den är plötsligt bara en i mängden av de planeter du ser och härifrån ser allt bara ut som en enda stor stjärnhimmel. Precis som när du står nere på jordens yta och tittar upp mot universum. Eller in i universum kanske man ska säga för det ligger ju egentligen inte enbart ovanför oss. Vi är ju helt omgivna av detta oändliga utrymme som ju inte har något slut. För vad skulle i så fall finnas där det tar slut? Någonting måste det ju finnas även där. Det kan ju inte finnas en plats där det inte finns någonting.

Eller tänk dig att du sitter i en sandlåda. Tar upp en näve sand. Låter den rinna mellan fingrarna tills det bara ligger ca ett halvt kryddmått sand kvar i din handflata. Där kanske du har det antal planeter som finns så pass ”nära” oss så att vi någon gång i en avlägsen framtid får möjlighet att åtminstone kunna skymta dem med förfinad och extremt utvecklad teknik. Ett av dessa sandkorn är våran jord….ett av alla dessa korn som just nu ligger i en pytteliten hög av sand i mitten av din handflata. Så lyfter du blicken och ser dig omkring i sandlådan. Där har du resten av alla planeter, stjärnor och solar som finns….och ändå tror vissa av oss fortfarande att vi är de enda mänskliga varelserna i universum….!!!!!

Det är verkligen obegripligt för mig! Självklart finns det andra befolkade planeter men därmed inte sagt att utvecklingen på någon av dessa kommit så långt så att de har möjlighet att besöka oss och hålla koll på oss ”uppifrån”. Visst vore det möjligt,men än så länge har vi ju inga helt säkra bevis på det. 

Britta

Ja det är inte Line som är snurrig i bollen just nu även om det ser ut så på bilderna. De här tog jag i morse efter att vi följt yngste sonen en bit på väg till bussen och sen gick över de vidsträckta åkrarna i Söderås hem.
Nej det är husse som råkat ut för den sk kristallsjukan igen. Senast han hade det var för ca ett och ett halvt år sedan.
Det har någonting att göra med små kristaller i hörselgångarna som hamnar på fel ställe pga t ex en alltför hastig rörelse med huvudet, och framkallar en yrsel som känns ungefär som att sitta i virvelvinden skulle jag tro.
Eller kanske ännu värre då Sv själv säger att det snurrar så att man inte vet vad som är upp och ner.
Läskigt!

SÅ typiskt att han ska råka ut för det här nu när förkylningen nästan släppt taget om honom helt. Precis när vi trodde att vi skulle kunna börja röra på oss lite tillsammans igen!

Men idag kommer jag att ha fullt upp ändå. Ska försöka hinna med att göra en massa nytta innan den här dagen är slut.

Dels så ska jag laga en massa mat så att vi har hela helgen. Sen ska jag bära in ved, städa hela huset, krypa ner i pannrummet och fylla på salt i filtret.
Sen ska jag bara gå och mysa och göra fint med nya tulpanerna som jag köpte igår.
Har tack och lov redan handlat för helgen. Det gjorde jag igårkväll så att man slipper vara där i värsta helgrusningen. Skönt att slippa trängas med folk och skönt att minska risken för att träffa på någon man tycker att man måste prata med….haha….jag vet ….jag är fruktansvärt asocial. Men det känner ni ju till redan.
Nejdå, kanske var lite lite skoj i det där också och visst kan det väl vara trevligt att träffa på vissa som man inte sett på länge men ärligt talat.
Det är väldigt få jag känner så för. Menar nu inte att jag går omkring och ogillar de flesta andra människor …nej det är bara det att jag tycker att det är obekvämt och jobbigt att vistas i alltför stora folkmängder.
En och en, eller två och två går bra och kan vara trevligt och givande (om det är någon man känner att man kan vara sig själv med) men annars undviker jag gärna sociala sammanhang.

Men men, nu ska jag sätta igång med dagens ”arbete”!

Ha en härlig helg !

Britta

Ja det var några år sedan man kunde sitta helt bekymmerslöst på en filt i solen och äta så många glassar man ville utan att det ”satte sig” på kroppen. (ganska exakt 40 år sedan av bilden att döma)

Den tiden är ju sedan längesen förbi och nu är det karaktär och envishet som gäller om man ska hålla undan för en stigande siffra på vågen.
Jag har ju dock varit ganska bra på det på sistone och faktiskt fått bort nästan fyra av mina sex/sju överflödiga kilon, men nog måste jag erkänna att det stundvis är en riktig kamp.

Kände nu ikväll att det här måste jag skriva om trots att jag redan gjort ett inlägg idag. Men …finns ju ingen regel om att man inte får göra mer än ett per dag så….!  

Har de senaste dagarna funderat på vad det är som händer i kroppen och hjärnan när man försöker dra ner på ätandet och få bort några kilon?
I vissa perioder går det riktigt bra och suget och tänket på att äta håller sig i bakgrunden så länge man ser till att inte låta blodsockret sjunka alltför lågt mellan måltiderna.

Men sen kommer dessa dagar då hjärnan ständigt försöker locka en till att äta för mycket, eller för sött…den hittar på än den ena, än den andra ”ursäkten” för att lura till sig något extra som inte ryms inom ”kaloribudgeten”.

Dessa dagar hamnar man i det tankemönster som är så farligt. Det tankemönster som nog de allra flesta med övervikt har…alltså att man låter själva ätandet under en dag vara ”ljuspunkterna”.
Man tänker på vad man ska äta nästa gång…hur det smakar…känns i munnen…känslan av att vara nöjd när man proppat i sig det man fantiserar om..ja man bygger helt enkelt upp hela tillvaron efter vad man ska få äta under dagen.

Funderar på vad det är som gör att hjärnan reagerar såhär? Vad ligger bakom? Är det något som fattas i kroppen? Vad är det för vits med att försöka få människan att stoppa i sig sånt som den egentligen inte behöver?
Visst är det konstigt att man har den här ”driften” eller behovet eller vad man ska kalla det?

Det är som om ett slags ”inre krig” pågår i hjärnan på oss som har en tendens att hamna i ett osunt ”ätmönster”!

Ja nog är det synd att det ska vara så förbaskat gott med sånt som är så förbaskat farligt och onyttigt för oss. Men det är bara att kämpa vidare och försöka släppa tankarna på att belöna sig själv med att äta en massa gott.
Det finns ju såå mycket annat man kan ägna sig åt här i livet som ger såå mycket mer och är betydligt mer värdefullt än att hålla på att förgifta sin kropp med en massa godsaker.

Så med dessa ord stretar jag vidare emot målet att bara äta godis och annat onyttigt på helgerna. För visst ska man tillåta sig att äta något extra gott någon gång i veckan.

Britta

Efter besöket av Svs barndomskamrat från Hälsingland igår stoppade vi Line i bilen och åkte bort till sjön. Hon behövde få springa av sig och där är de perfekta ”vidderna” för att kunna göra det utan att man tappar kontrollen över henne.
Hade ingen lust att gå någon egen promenad för nu är jag verkligen urtrött på att gå ensam.

Det blev i alla fall uppskattat och som vanligt sprang hon som en galning hit och dit.

Rullade sig i snön också såklart!

Nya leksaken ”vesslan” eller ”illern” eller vad det nu är för något fick följa med. Det blir liksom lite extra roligt då om man har något att slänga omkring med.

Men ibland får den luringen övertaget. Öh…hur gick det här till???

Bäst att lägga sig och ”spela cool” efter en så pinsam incident.

Eller så ber man matte dra lite i ena ändan så att han får sig en åthutning.

”En gör så gott en kan!”

Idag blev det lite syltkok och brödbak igen. Märker nu hur värdefullt det är att ha lingon i frysen. Kan inte äta köpt lingonsylt som ju bara är någon slags söt, kletig sörja med några bär i här och där, så nu blir det nog till att plocka egna lingon i sommar om jag ska fortsätta att äta min havregrynsgröt på morgonen.
För det ska liksom vara lingonsylt till det tycker jag och inte någon annan sylt.
Varje gång jag kokar egen så blir jag lika förundrad över sockermängden i receptet. Kanske har skrivit om det här förut men det tål att upprepas.
Jag använder syltsocker och de första gångerna gick jag efter mängden socker som stod på paketet och….fy tusan vilken sockerchock det blev.
Tror att det var jordgubbssylt den gången och huvaligen vilken galen sockermängd.
Så numer har jag lärt mig att för det första gå på den delen av tabellen som visar ”lättsockrad” och sen tar jag bara drygt hälften av den mängden till lingonsylten och det blir alldeles lagom.

Till 1kg bär ska man ha 500 g socker men jag tar ca 300 g. Och då ska det vara sk lättsockrat. Vid sk ”vanlig” sylt ska man ha lika mycket socker som bär….usch och tvi säger jag bara.
Snacka om att förstöra bärets egen nyttighet och smak!

En mysig morgon var det i alla fall med syltkok i morgonsolen i sällskap av en massa regnbågsfärgade ”solkatter” från min glasprisma som hänger i köksfönstret.
Jag rekommenderar verkligen att hänga upp såna i fönster där solen kommer åt ibland för det känns så magiskt och mysigt när hela rummet plötsligt fylls av regnbågsfläckar.

På skåpluckor.

Vedspisen…

…och helt plötsligt såg jag att det till och med fanns en liten del av regnbågen i ”någons” skägg  

Gulligt!

Annars kämpar vi väl på mot vinterns trötthet och en bra start på dagen är en ”hutt” av den här ingefärsshoten …vad konstigt det där ordet blev? Ingefärs shot  menar jag i alla fall!

Vi fick receptet av mina söners far och det finns på nätet om man bara googlar på det. Ingefära är det ju en massa nytta med och den här drycken river verkligen i strupen så nog känns det att den gör nytta allt.
Ingefära, citron och honung innehåller den och ska vara bra i förebyggande och stärkande syfte under förkylningar bla!

Men nu är det lunchtime och sen ska vi faktiskt för första gången på veckor försöka komma ut på någon gemensam aktivitet idag. Sv känner sig mycket bättre nu så förhoppningsvis ska det vara över för honom med årets dunderförkylning nu.

Ha en bra dag!

britta

Har känt mig totalt orkeslös de senaste två/tre dagarna. Trodde och inbillade mig att det skulle vara bättre idag. Tyckte på morgonen att ”Jo, idag känner jag mig piggare. Idag ska jag göra det och det och det..koka mer lingonsylt, röja och städa lite härinne (som inte blivit gjort i helgen), bära in ved, krypa ner i pannrummet och fylla på salt i vattenfiltret, planera mat och handla…osv!”
Ingenting av det är gjort hittills och nu ligger vi för andra gången idag i sängen igen efter att ha ätit lunch. Det vi lyckats göra är att åka ner en sväng ”på stan” och handlat lite extra till ett besök av en barndomskompis till Sv som kommer imorgon.

Ute faller snön ner i mängder och kung Bore verkar ha bestämt sig för att lägga in en stöt för att inte förlora greppet om sitt vinterlandskap. Han börjar väl känns sig lite hotad nu när mars rullar på i snabb takt.
Och härinne ligger vi i sängen, jag, Sv, Line och Selma.                                                                              Mitt i tröttheten som känns helt oemotståndlig har jag fått lite extra ont i armen och skuldran efter att jag och yngste sonen körde omkull med sparken på väg hem från syrran i lördags.

Var nog främst mitt fel eftersom jag fick panik när han körde så fort nedför backen i mörkret och satte ner en fot för att bromsa. Alla som kört spark vet då hur svårt det blir att manövrera den i hög hastighet när någon sätter i en fot på bara ena sidan, men jag tänkte bara på att få ner farten då jag var livrädd för att det skulle finnas asfaltsfläckar som inte skulle synas i mörkret.
Och visst fick jag ner farten men det slutade också med att sparken välte och av for jag med dunder och brak. Till saken hör också att sparken är trasig så den är ostadig att sitta på vilket gjorde att jag kände mig ännu mer rädd för asfaltsfläckar. Naturligtvis så var det min redan onda känsliga sida som fick ta värsta smällen (vilket jag också hade som skräck i tankarna när farten började bli alltför hög) så nu har jag lite extra ont vilket känns så himla onödigt. Räcker med det som gör ont lite var och varannan dag kan jag tycka.                                                                                                                                                                                                                                                          
Men det hör kanske lite till årstiden också, det här med tröttheten. Många är nog trötta och orkeslösa nu när vintern närmar sig slutet. Vi behöver ljus och värme för att fylla på batterierna nu. Men nu ska jag ta och somna till en stund igen innan jag och Line ska gå och möta sonen. För hur trött man än är så har man ju en hund som behöver komma ut och röra på sig.                   Sparken tar vi med men den här gången sätter jag mig inte på för att få skjuts hem. Han får åka ensam så att han kan köra så fort han vill  

Britta