lillasysterfix

Ja då var det över för den här gången då! Eller för året som var kanske man ska säga, för nu är det ju nytt år med en ny jul så småningom  :)

Och den har såklart varit lika mysig som vanligt. Eller kanske ännu lugnare och skönare i år då jag faktiskt släppt på en del ”måsten” jag tyckt att jag borde ha gjort innan jul tidigare år.
Vedspisen blev inte svärtad och vardagsrumsgolvet inte skurat, ja inte något speciellt extra julstädat överhuvudtaget, och vet ni vad….och kan ni tänka er…..det BLEV jul ändå…och den BLEV precis lika skön som alltid  :)
Det kallar jag personlig utveckling! Att lära sig släppa vissa tankar som finns inbitna i huvudet om hur det ska och bör vara. I alla fall om det gäller saker som får en att njuta mer av livet som det är istället.

Katter behöver ju inte jobba med den där biten av sig själva och sin personliga utveckling. De bara VET helt naturligt hur livet ska tas och levas  :)
Selma har alltså sett till att tillbringa en massa timmar här på godisbordet under juldagarna och det kan man väl kalla självinsikt.

Hundar vet såklart också vad de mår bäst av men de är ju lite mer beroende av oss människor för att få sina önskningar uppfyllda och Line och jag har i alla fall lyckats ta några långpromenader under helgdagarna. Husse fick ju tyvärr också en rejäl släng av min förkylning så det blev som vanligt vi tjejer som fick promenera tillsammans.

Ett besök nere hos Nisse blev det bland annat för att önska God Jul och göra lite fint på graven inför vintern.

Utsikten från gravplatsen som jag aldrig tröttnar på att fota. Är så trivsam känsla där och helst av allt skulle man vilja bygga en liten stuga och bosätta sig där för alltid. Något att satsa på när man blir miljonär tror jag  

Att fånga mattes handskar när hon kastar upp dem i luften är en riktig favoritsyssla och räknas som en av Lines guldstunder i livet.

För min egen del så infann sig den bästa ”guldstunden” på nyårsafton…eller ”guldkänslan” kanske jag borde kalla den, för den började redan under juldagarna då vi pga lite olika skäl fick skjuta fram träffen med Svs släktingar i Hälsingland, från annandagen till nyårsafton .
Detta betydde alltså att det inte blev någon traditionell nyårsfest för oss tillsammans med mina systrar och kusiner och det är NU vi kommer till det här med självinsikt och personlig utveckling.

För jag måste ju erkänna att den lättnaden och befrielsen jag kände när det beslutet blev taget kom faktiskt som en överraskning för till och med mig själv. Har väl sällan känt att något var så himla rätt och så himla passande för just mig. Att hoppa över detta med nyårsfirande i form av planering av meny för typ 15-20 personer, matlagning, iordningställande av festen, planering och fundering på kläder att ha på sig, att försöka få till någon slags ”festfrisyr” (vilket jag aldrig lyckas med ändå ) och sminkning som väl kanske bör vara lite extra snygg inför en nyårsfest eller? Och ja…ni fattar…alltså allt detta som de flesta kvinnor verkar tycka är hur kul som helst och verkligen njuter av att ägna tid åt, kändes ungefär som att få en friande dom i rätten.

Precis som om domaren satt där framför mig och högt och ljudligt uttalade…”härmed dömer jag Britta Andersson till att slippa fira nyår i traditionell bemärkelse. Att hon istället i lugn och ro kan slappna av i sitt hem (eller på någon annan rofylld plats, kanske ute i friheten i naturen)  i sällskap av sina djur och sin sambo,att hon slipper inta alkohol för att orka med det sociala umgänge som ett stort firande innebär vilket i sin tur orsakar henne lidande i form av biverkningar både vad det gäller det sociala och alkoholen. Att hon känner sig helt fri att utforma sin dag och kväll inför det nya året och att hon inte har några som helst förpliktelser att orka hålla sig vaken till klockan tolv på natten och skåla i en dryck som ändå bara ger henne näst intill kväljningar. I och med detta så ger rätten henne full frihet att följa sin känsla och sitt hjärta i denna fråga och göra enbart det som känns mest rätt för henne själv ”
PANG!!

Och så reser jag mig upp, klär på mig ytterkläderna och vandrar ut från rättssalen med en känsla av att ha vunnit högsta vinsten i livets lotteri.
Jag har tagit ett kliv i min personliga utveckling och i och med det insett att det inte finns någon som helst anledning att utsätta sig för och göra dessa saker som bara känns gruvsamma och helt fel för mitt eget välmående.
Och det känns så jäkla skönt att få ha den där ”guldkänslan” inom sig, och den sitter faktisk i än nu på själva nyårsdagen.
Men nu hinner jag inte skriva mer för det är dags att värma lite mat och sätta oss framför tvn.
Ha i alla fall en god fortsättning på det nya året och lova er själva att lyssna lite mer på vad kroppen och själen mår bäst av att göra och inte alltid på vad som ni tror förväntas av er!

Britta

En vecka har det snart gått nu och måste säga att den känns betydligt längre. När man blir sjuk och tar en paus från vardagen och livet så får man en annan tidsuppfattning. Och visst är det tråkigt men tror också att man behöver det här ibland.
I alla fall så lyckades vi ta en morgonpromenad i söndags även om kroppen protesterade ganska snart och man insåg att det var lite väl tidigt ändå.
Men vackert var det och värt att känna sig lite skakis i benen och kallsvettig.
Mitt i allt det fina och tysta hördes plötsligt en korps hesa kraxande och jag hann precis få upp kameran när den flög över oss.
Älskar korpar och deras läte…är något magiskt med dessa stora svarta lite hemlighetsfulla fåglar. Känns som om de vill göra en uppmärksam på något varje gång de dyker upp.

”Morgon i Västgärde”

Fler som njöt av den fina morgonen…

vintervovven våran med snöglitter på nosen….  :)

Britta

Igår slog den till ordentligt …förkylningen som kommit smygande under veckan, Trodde faktiskt att jag skulle fixa att jobba veckan ut ändå med hjälp av tabletter men…när febern sätter sig i kroppen på mig. Då är jag chanslös. Hoppades ända in till igårkväll att jag skulle kunna åka och jobba idag men när jag någon timme senare låg och skakade i feberfrossa under flera lager kläder och täcken så vad det bara att inse…blir inget mer jobb för mig den här veckan.

Så typiskt att bli sjuk nu mitt i innanjulmystiden och precis innan jag skulle göra de sista dagarna på vikariatet jag haft. Hade såå gärna avslutat det ordentligt. Men när kroppen bestämmer sig för att nu är det nog så är det bara att lyda.
Så idag har det varit en lugn hemmadag och visst är det skönt med en ”paus” i livet ibland också? Men så himla fint som det var ute idag så hade man mycket hellre tagit en skogspromenad med Line. Tänk att snön kom tillbaka ändå…precis lagom till jul!
OM den nu får vara kvar förstås…men det bestämmer vi att den gör tycker jag. 

Vid tretiden inatt hade jag fått tillbaka lite krafter och kunde gå upp och göra lite te och macka. Och vilken magisk känsla det gav när jag såg vilket otroligt starkt månsken det var. Trädgården utanför fönstret var alldeles upplyst i ett blått sken och dessutom kom det två rådjur smygande över gården. Dom är ute efter äpplen under snön runt äppelträden och en stund stod jag bara stilla och tittade på dom. Men dom är ju så otroligt uppmärksamma och försiktiga så det räckte med att jag kanske flyttade tekoppen eller prasslade med brödpåsen så höjde de genast huvudet och spetsade öronen emot mig. Vet inte om de såg mig där genom fönstret men det kändes så.

En typisk ”guldstund” i livet blev det då man där mitt i natten i tystnaden och ensamheten känner sig utanför allt det vardagliga med plikter, måsten och allt som hör livet vi lever till.Det var bara jag, månskenet och ett par vackra rådjur som lät tiden gå precis som den ville och inte behövde anpassa oss efter något…..det är de bästa stunderna i livet tycker jag! När man har tid att stanna upp och bara låta tankarna gå dit de vill. Tänka igenom det man har att vara tacksam för, det man upplevt hittills och det man har att se fram emot.

Det är ”livet på en pinne” det  

Ha det gott!
Britta

Sitter här i soffan med datorn i knät och två tända ljus i adventsstaken på bordet. Har haft en bra morgon då jag hunnit med att ta ut askan, göra ren kaminglasluckorna, gjort upp eld och städat ur kattlådorna. Allt medan Sv låg här på soffan och snarkade  :)
Han bad mig faktiskt att väcka honom och skicka ut honom på soffan om han skulle börja snarka igen och vid 23 30 igår så insåg jag att det var nog bara att göra så.
Så inatt har jag och Line legat och brett ut oss tillsammans i tystnaden i dubbelsängen och visst är det skönt att slippa ligga och irritera sig på snarkljud men som vanligt så har jag vaknat ett par gånger ändå under natten. Men det är jag ju van och som jag nämnt förut så är det väldigt ovanligt att jag sover en hel natt.

Så nu får de stå därinne och spana ända fram tills nästa år när julen ska städas undan. Just nu vill man inte ens tänka på det men då när det är dags känns det alltid lika skönt tycker jag. Där är Sv och jag dock olika för han tycker det är jättesorgligt och skulle nog kunna tänka sig att ha alla julsaker kvar fram till påsk tror jag  :)
Men jag tycker att det känns bra när man kommit in på det nya året och få städa ut julen och släppa in lite ny luft i tillvaron!

Apropå tomtar så kommer det förmodligen att bli något tillskott till våran tomteskara idag då vi ska på den mysiga och så himla stämningsfulla julmarknaden vid Falu gruva. Var dit för första gången förra året och blev helt fascinerade av att äntligen hitta en julmarknad som gjorde skäl för namnet.
Äldste sonen ska med också och vi börjar med att åka till IKEA och äta deras julbord för 129 kr….det är precis lagom att betala för ett julbord tycker jag. Restaurangernas priser på 500 och över är ju rena tokerierna. VEM kan äta för så mycket pengar? Och VAD är det på ett julbord som egentligen är så dyrt?  Nej tack och lov för IKEA säger jag som gör det möjligt även för en större barnfamilj att kosta på sig ett julbord. Tror förresten att barnpriset var 19 kr ? Suveränt!

Men nu är det snart dags för dagens avsnitt av kalendern och den missar vi inte en sekund av så nu ska jag gå och fixa mig en kaffekopp.
Sen tar jag och Line en promenix innan det är dags att åka. Hon behöver få ur sig lite energi inför dagen. Först för att vänta i bilen medan vi äter och sen för att ha ro att ”gå fint” med på marknaden.
Ha en bra söndag!

Britta 

Måste säga att nu har väl Svt ändå lyckats !! Tror till och med att jag törs säga (tack vare att jag har så få läsare) att den här kalendern kommer att bli nummer ett av alla kalendrar genom tiderna!! ÄNTLIGEN….en julkalender med JULSTÄMNING!!!!

Har nog inte känt en sån julkänsla av en julkalender sedan 1979 när Trolltider sändes. Då var jag 8 år och blev fullkomligt uppslukad av denna magiska mysiga sagovärld som det utspelade sig i. Nu är jag 45 år och här sitter jag i soffan med precis samma känsla inombords….visst är livet bra härligt ibland!

Hade nog nästan gett upp hoppet om att få uppleva en julkalender med den rätta ”feelingen” igen och tänkte att det kanske är jag som är gammaldags som tycker att en julkalender ska innehålla, vinter, skenet av stearinljus, tomtar, magi och lite förväntan och spänning!

Och nog är det lustigt att just när man liksom gett upp och inte förväntar sig något längre…då händer det! Hörde redan i höstas att någon på jobbet nämnde att årets kalender hette Selmas saga men ärligt talat så kände jag inte något intresse av att ta reda på vad den skulle handla om. Förra årets kalender var nog liksom ”droppen” för att sluta att ens titta på julkalendern när det ändå inte gav någon som helst julkänsla. Precis som det året då de finska skräcködlorna vann melodifestivalen och därmed satte punkt för mitt intresse för den….melodifestivalen alltså!

Det var 2006 och sen dess har jag inte ägnat en sekund åt en melodifestival. Det handlar ju uppenbarligen inte om att ha en bra schlagerlåt längre utan mer om hur framträdandet ser ut. Musiken låter numer precis som vilken ”öronskavsårslåt” som helst på typ radiokanalen NRJ..!
Tänkte väl också då lite att det är väl en själv som håller på att bli gammal och tycker att det ”ska vara som det var förr i världen” men i år har Svt helt gjort ”knockout” på den föreställningen.
Årets kalender är PRECIS som det var förr i världen….eller nej….den är till och med bättre än det var förr i världen för den här gången är den skriven av någon som verkligen vet vad julstämning är och betyder….!!
Sitter till och med nu och känner att jag längtar till imorgon och nästa avsnitt och inte nog med det…bredvid mig i soffan sitter en person som är 20 år äldre än mig och längtar precis lika mycket…om inte mer till och med    

Ha det gott !!!

Britta

Är redan inne på min fjärde vecka som städvikarie på äldreboendet och måste säga att det verkligen är utvecklande, eftertankeskapande och insiktsgivande att dagligen få vara nära dessa människor.
För mig som insett att jag aldrig skulle kunna jobba som vårdare av något slag då det gäller människor, eftersom den nära sociala kontakt det skulle innebära, fullkomligt skulle knäcka mig och min stackars introverta högkänsliga hjärna, så är det här ett perfekt sätt att ändå få chansen att ta del av deras konversationer, glädjestunder och naturligtvis också bekymmer.

Dagen blir verkligen en väldig blandning av känslor då man liksom hinner igenom ”hela registret” så att säga. Man hinner tycka synd om, småfnissa lite för sig själv när de säger något roligt, förundras över hur ”klara” en del är i huvudet trots att de ligger och ser ut som om de knappt skulle gå att få kontakt med.
Vissa kan man ha helt vanliga diskussioner med om typ väder och vind och liknande och andra till och med få intressant och värdefull information av som t ex av den man som det visade sig hade vuxit upp här i byn och kunde berätta om när vårat hus var byns enda telegrafstation.

Hans korttidsminne fungerar inte alls längre vilket innebär att man kan få svara på samma fråga …senast när jag städade hos honom var frågan om vart i byn jag bodde…flera gånger under en och samma minut…men långtidsminnet däremot har han väl bevarat så i tisdags fick jag lyssna på när han berättade  om vilka som bodde i vilken gård osv.
Så nog blev det kanske lite extra städat hos honom för det är väl få saker som är så intressanta att lyssna på som hur det var förr på den platsen man själv lever nu idag!  

När man är inne på sin fjärde vecka så börjar man känna till de som bor i de ca 45 rum man städar under veckan och jag kan tänka mig att man skulle kunna bli ganska god vän med en del av dem om man fick vara där året runt.

 De är ju så olika och var och en har ju sin egen ”charm” så att säga!
Den som jag tror gett mig den största överraskningen och insikten om att man aldrig ska döma en människa utifrån det man ser är nog den lilla tanten som jag för mig själv och i största hemlighet kallar E.T !  :) Det är absolut inte elakt ment och naturligtvis kommer jag aldrig att nämna några namn här men faktiskt så ser hon ut som en liten E.T där hon ligger i sängen och för det mesta är alldeles tyst. Men det är ju såklart då hon sover, för det kan hon göra under hela städningen då jag som typ Robin Hood smyger omkring i rummet med min mopp och dammvippa, försiktigt och samtidigt livrädd att råka väcka henne. Men snacka om att jag blev förvånad en dag när hon plötsligt helt oväntat och med stark och klar röst ställer frågan ” Är hon i Kina den andra?” . Först trodde jag nog att hon kanske drömde eller pratade för sig själv eller liknande eftersom jag med tanke på hennes utseende bedömt att hon är väldigt väldigt gammal och nog knappt går att kommunicera med längre. Men i nästa stund insåg jag att hon helt enkelt har full koll på läget så att säga, eftersom hon som jag vikarierar för faktiskt är från Kina och är där på besök under de sex veckor  hon är ledig.

Ja det var verkligen en tankeställare så numer har jag lite bättre koll på om hon är vaken eller inte när jag kommer för nu vet jag att det faktiskt går att prata med henne som vem som helst.
Sen finns det ju också tyvärr dem som jag i det tysta kallar ”små fågelungar” för en del av dem verkar ha gått in i ett stadie då de bara ligger i sängen och gapar. Ja faktiskt så ligger de med munnen vidöppen och ibland känner man nästan som att man lite tyst och försiktigt skulle vilja säga…”hoho…är du kvar här på jorden?”.
Det här är jättesorgligt att se och tanken på att man hoppas att både en själv och ens anhöriga ska slippa ligga sådär under slutet av sin livstid slår en både en och två gånger.

Sen är det damen som jag gillar lite extra eftersom hon nog kanske påminner lite om mig själv och hur jag skulle tänka och känna om jag tvingades bo på ett äldreboende. Hon hade helst velat bo för sig själv säger hon men förstår att hon inte kan det längre med tanke på om något skulle hända. Hon är asocial och som jag förstått det så har hon haft det svårt med att anpassa sig men tydligen så tycker hon att det går lite bättre undan för undan.
”Jag är en lite konstig människa jag förstår du !” Sa hon när jag var inne hos henne första gången. ”Dom tycker nog att jag är lite besvärlig här!” Men jag kände direkt att jag förstod hur och vad hon menade för man ses faktiskt som lite konstig och udda om man hellre är för sig själv på rummet än är ute och umgås med de andra, så för mig var hon inte konstig alls utan bara ärlig med att vara den hon är. 

Ja jag skulle nog kunna skriva om alla dessa människor hur länge som helst eftersom det finns ca 40 till att nämna något om för alla har ju ”sin historia” men tyvärr så är det hög tid att krypa till kojs så det får väl räcka för den här gången.

Britta

Lite sent inlägg men hade fullt upp med adventsfixning hela söndagen och igår var jag så trött efter jobbet så att det blev ”soffläge”i stort sett hela kvällen.
Men idag känns det lite klarare i huvudet…vilket nog tyvärr beror mycket på att jag redan vid 22 00 igårkväll bestämde mig för att gå upp och lägga mig i ”gästrummet”!
Sv har haft en ganska lång ”snarkperiod” nu och hur ogärna jag än vill lämna våran sköna säng och det mysiga sällskapet i form av gube och hund så insåg jag att det var lika bra att gå upp och försöka få lite sömn i det tysta istället.
Och visst känns det skillnad när man fått betydligt fler timmar sömn en natt.
Ja söndagen ägnades alltså åt att fixa utebelysning, ta fram ljusstakar och stjärnor och (det roligaste av allt) göra i ordning adventsljusstaken med levande ljus.
Vi tog en skogspromenad på morgonen och fördelen med allt det gröna som är framme just nu är ju att man kan hitta så mycket fint.
Mossor av olika slag, lingonris och fina kottar.
Har dock lite svårt för att plocka mossa eftersom det kan kännas som om man inkräktar och förstör i naturen men såg till att ta bara lite, lite, här och där så att man knappt kunde se att det var något borta. Skulle inte klara av att lämna stora kala ”sår” i den gröna fina mattan.

Blev så nöjd med resultatet och förhoppningsvis ska mossan hålla sig grön och fin om jag bara kommer ihåg att duscha den lite då och då.

Så nu står den där på tv bordet och skickar ut lite ”myskänsla” varenda gång man tittar på den  :) och det bästa är att när man duschar den så kommer det en svag doft av skog!
Härligt!

Sen var det alla stjärnor och ljusstakar som skulle plockas fram och nog tar det sin tid att få ordning på allt. Det ska kopplas, testas, hängas, placeras, funderas och ja…nog var det tur att jag hade en hel lång söndag på mig.

Köket blev mysigt nu med sina nya gardiner och kuddar…

..brukar egentligen bara ha stjärnan i fönstret där men nu när yngste sonen flyttat så blev det en alldeles lagom lite ljusstake över så det fick bli en sån också! Kan nästan inte bli för mycket mys tycker jag  

Mindre mysigt är det dock i vissa delar av köket just nu då Sv rivit bort det gamla kaklet…men men…snart sitter det nya vita där och det ska bli sååå himla skönt ! Är en lättnad att få bort det gråblåa som satt där förut och som inte alls passade in färgmässigt.

Sovrummet fick också en stjärna i lilla fönstret…och en ljusstake i det stora, men det fick jag ingen bra bild på .

Dom här två söta tomtarna var också nerpackade i adventspåsen så de fick en plats på finskåpet i rummet där de kan stå och hålla koll på oss och resten av huset  

På fotohyllan i hallen sitter just nu tre bilder från när vi hade temat …???? ….nej, nu har jag glömt vad det hette också…men i alla fall så gällde det att ta en väldigt ljus bild där bara de mörka delarna av motivet syntes. Tyckte att de bilderna passade nu för att få lite av det ”vita” som saknas ute just nu  

Hade egentligen inte tänkt framkalla den här trädbilden som bara var ett test på hur man kunde få fram en bild av den här typen men Sv blev så förtjust i den så jag tog med den ändå. Och nu när jag ser den inramad så kan jag hålla med om att den är ganska fin.
Träd betyder ju något alldeles speciellt för mig, något magiskt och mäktigt är det över dom tycker jag, så trädbilder kan man heller aldrig få för mycket av.

Det som är kvar nu av det jag brukar ta fram till första advent är alla mina fina Nittsjötomtar som ska ställas in i glasskåpet men så långt har jag inte kommit än. Tiden och orken tog slut och då avbryter jag direkt. Tänker sluta med att göra saker för att man måste och borde och ”alltid” ha gjort om det är så att jag inte känner att jag har ork och lust till det.
Julen ska banne mig vara fridfull och tiden innan ska inte domineras av stress och slit och vara ett enda ”skådespel” för att saker och ting bör vara och se ut på ett visst sätt.
Nej…gör det du tycker att du orkar och verkligen vill och framförallt det du mår bra av att göra. Pyssel, pynt och förberedelser ska vara något man njuter av och gör för ens egen skull och inget annat.

Så ha en fortsatt bra ”införjulmystid” och låt själ och hjärta vara med istället för att låta hjärnan nästan ”brinna upp” av ”borden” och ”måsten”!

Britta

Klockan är kvart i sex och jag sitter här med min morgongröt och har egentligen inte tid att skriva men bara måste göra ett superkort inlägg. För vet ni vad som hände inatt! Jo …jag somnade på kvällen och vaknade klockan fyra…och eftersom klockan ringer vid tjugo i fem så tycker jag att man kan säga att jag sovit hela natten. Det händer kanske ca två gånger per år max att jag sover utan att vakna två till  tre gånger per natt och därför känns det så fantastiskt varje gång det händer så att det är värt att skriva om!

Ja…var faktiskt bara det jag ville säga…så nu får jag uppleva en sån där dag med en ”klar” och ”luddfri” hjärna….ser verkligen fram emot det! Tjoho!!

Ha en fantastisk dag !!!

Britta

Idag kom vi iväg tidigt på morgonen med uppdraget att se ut en julgran. Har ju vandrat omkring ensam de senaste ca två månaderna då Sv haft ont i ett ben så att han inte kunnat följa med ut. Och då och då under den tiden har jag tänkt på att vi alltid brukar se oss omkring efter en gran när vi är ute på våra skogspromenader om höstarna. I år har jag verkligen saknat hans sällskap eftersom det är en speciell ”myskänsla” med att gå på jakt efter en gran tillsammans.
Men idag (liksom igår) kände han sig såpass så att vi kunde ge oss ut i skogen alla tre tillsammans.

Vi tog bilen en bit hemifrån för att leta runt en stor kraftledning. Där är det ju faktiskt tillåtet att ta gran och ja, kanske till och med en välgärning man gör eftersom inget träd ändå får växa sig stort under ledningarna.
Och trots att vi fick gå med ”myrsteg” pga rena isgatan längs vägen  vi parkerade på så dröjde det inte länge förrän vi hittade ett helt okej exemplar. Den var i alla fall lagom stor och hade en sida som såg bra ut, dessutom så var den ganska kraftig i grenarna (är lite tråkigt med granar som är så tunna och veka så att de böjer sig när man hänger dit kulorna)  så nu är det bara att hoppas att det inte blir två meter snö tills vi ska dit och hämta den närmare jul.
(Knappast troligt att det blir så mycket snö dock)

Men man vet aldrig. Skulle inte förvåna mig om det blev det nu …just bara för att jag skrivit det här  

Men…nu var det ju inte julgransjakt jag skulle skriva om utan tomteboken som jag är så glad över att ha hittat.Tror att det var på Erikshjälpen?
Den fanns på biblioteket när jag var liten och jag minns såväl känslan man fick när man bläddrade i den. Får förresten nästan samma känsla nu fast inte riktigt lika allvarlig

Då på den tiden kändes det nästan som om man ibland faktiskt trodde att det låg lite sanning i den eftersom den är så välskriven och detaljerad i beskrivningen av tomtarnas liv och leverne.

De tecknade bilderna är helt underbara och man liksom bara ”sugs in” i tomtarnas värld. Till och med nu när jag passade på att bläddra och läsa lite i den till förmiddagsgröten så kände jag hur jag glömde bort tid och rum och bara ville fortsätta läsa.

Det som nog också gjorde boken så fascinerande när man var liten var att det inte bara var en massa gulliga bilder och ”snäll” text utan att det fanns med annan ”fakta” också om te x trollen som var en av tomtarnas fienden.
Kan än känna känslan man fick när man tittade på bilderna av dem. Nu var jag visserligen ovanligt feg och rädd för typ monster, troll och ja allmänt läskiga figurer (Frankenstein och Hulken hörde också till min stora skräck) så bilderna av de elaka trollen framkallade en känsla av att man både ville och inte ville titta på dem.

När jag många år senare i vuxen ålder kom att tänka på den här boken och letade den på biblioteket så visade det sig att den inte längre fanns kvar där så därför blev jag extra glad när den plötsligt dök upp på ett ”second hand” ställe, tror som sagt att det var Erikshjälpen.

Tvekade inte att köpa den då för det är verkligen en bok man vill ha i bokhyllan som man kan ta fram när det drar sig mot jul. Nu får den ligga framme på köksbordet så att man kan titta i den lite då och då.

Annars har det varit en skön dag idag och den mesta tiden av den har jag spenderat ute. Passade på att kratta resten av de löv som fallit och plocka upp ”missade högar” efter Line  

Insåg att för att slippa råka kliva på en av dem så var det bäst att få bort löven som låg och förvillade ögonen lite här och var på gården. Hundskit är ärligt talat något av det äckligaste jag vet och att kliva i det och kanske dra med sig det in på hallmattan är en skräck nuförtiden, mycket läskigare än både troll och Frankenstein faktiskt!

Nu har vi dock gått in för dagen och för tillfället ligger jag i sängen med datorn i knät medan Line ägnar sig åt spaning vägen utanför. Hon har ju fördelen att kunna titta ut genom fönstret som sängen står alldeles intill.

Det är bara att sätta tassarna på sänggaveln så har man koll på det mesta som rör sig utanför. I bästa fall går någon med hund förbi och då gäller det för både katter och oss att ducka för svansen som genast går igång som en motor. Den fläktar riktigt ordentligt kan jag lova!

Selma passade också på att ta en liten tupplur med oss. Dock med ett vakande öga på hunden tills även hon slutat spana och lagt sig till ro i sängen.

Imorgon är det jobbdags igen och klockan nio ska jag infinna mig på folktandvården för en lagning av ett litet hål som upptäcktes för några veckor sen på en vanlig undersökning.
Är väl inget jag ser fram emot men någon tandläkarskräck lider jag inte av heller som tur är. Det som ”gnager” mig mest är väl arbetstiden som går bort och att jag sen måste jobba in den som jag förlorar. Men men…finns väl större bekymmer än så  

Nu är klockan en bit över tre och det börjar redan skymma ute. Man får göra det bästa av den mörka tid som är nu. Tända ljus och mysa inomhus istället.

Ha det gott!

Britta

Hur tråkigt fotoväder det än är så finns det en värld där motiven aldrig tar slut. I ”lilleputtarnas” värld. Med kameran inställd på ”makro” finns det ett helt eget universum att upptäcka.
Själv kan jag inte titta på bilden utan att se ”ansiktet” i droppen. Lite utomjordiskt ser det ut med sina sneda intelligenta ögon. Ska nog ta en dag då jag riktar in mig på att upptäcka småfolk och varelser där ute i skogen. Finns nog hur mycket som helst att fota om man ”kopplar på” den delen av fantasin och hjärnan. 

Idag började vi med den första gemensamma promenaden på flera veckor. SÅ himla skönt att ha sitt promenadsällskap tillbaka. Benet blir sakta bättre för Sv och förhoppningsvis ska det inte bli fler bakslag nu. 

Sen efter en tallrik gröt och lite kaffe tog jag och Line bilen och gav oss iväg på lite ”risjakt”. Både granris, blåbärsris och lingonris hittade vi, plus några smågranar och en del fina kottar.

Hittade en jättemysig skog med skön känsla och den här supermossiga stenen som jag kände bara var tvungen att förevigas på bild. Den var så speciell där den låg alldeles ensam och mossig precis som om en jätte burit med sig den från någon annanstans och tappat den där.

Har aldrig sett en sten så intensivt mossbeväxt.

Alldeles full med små ”mossbullar” var den. Undrar om det inte bor lite småfolk därunder?

Och med tanke på ”ingången” som fanns därunder så är det nog inte omöjligt

Ser nu när jag tittar på bilden att det dyker upp små ansikten både här och där i mossan. Får nog åka tillbaka till stenen snart och ta lite porträttfoton    :)

Sen åkte vi hem och städade bort lite ”höstpynt” utomhus och ersatte det med det vi hittat i skogen. Visst kan till och med jag erkänna att det var lite tråkigt att snön försvann men fördelen var just att man slapp försöka ”skotta fram” ljung och silverek för att kunna göra lite julfint ute. Men hann ju inte ens börja fundera på det när snön kom så hastigt.

Ha en fortsatt skön helg och se fram emot ”innanjulmystiden” som börjar nu!

Britta