lillasysterfix

Ja även om våran ”sovaibilen” semester verkligen inte blev som vi hoppats så fick vi såklart ut något positivt av den ändå. Regn och kylig luft gjorde att vi ställde in planerna på att övernatta i bilen så det blev tre nätter i stugor istället. Två på Allsta fiskecamp och en på träportens camping i Borgsjö. Ska erkänna att inspirationen och lusten att fota och dokumentera resan hamnade på noll när vi insåg att vädret inte skulle bli bättre, så de enda bilder jag tog med min kamera var under denna eftermiddag då vi lyckades pricka in ett ”hål” mellan alla regnmoln och ta oss ut till älven som låg alldeles intill stugan på fiskecampen.
Eller ja…helt undan regnskurarna klarade vi oss inte ens den gången. Fick stå i en dunge under några stora träd för att först vänta ut den skur som naturligtvis började så smått redan när vi äntligen gjort oss klara för utflykt  :)

Svensk sommar i ett nötskal!!
Men är glad att vi inte gav upp och gick tillbaka in i stugan för de stenar som fanns där vi höll till medan Sv testade fiskelyckan en stund är nog de finaste och mest otroliga stenar jag någonsin sett.

Blev liksom hypnotiserad när jag insåg hur de egentligen såg ut då vi långsamt och försiktigt tog oss ut till vattnet. Slipprigt och halt och svårt på de så rundade stenarna men framåt kom vi alla fall!

Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få uppleva så många olikfärgade stenar på en och samma plats! Dessutom så runda och fint slipade av vattnet under tusentals eller kanske miljoners år. Sv var ganska envis om att jag skulle plocka med mig någon riktigt fin men kunde inte göra det.
Vissa stenar på vissa platser bara känner jag att det inte är meningen att man ska ta med sig.
Jag kunde bara inte…hur gärna jag än hade velat men…nej…de här stenarna hade något väldigt speciellt över sig och runt sig och skulle man ta med sig en så skulle den nog ”längta” tillbaka för resten av tiden…huvaligen…det vill jag inte vara orsak till!
Får nöja mig med att ha foton av dem istället!
Så med avsaknad av inspirerad text om vår resa bjuder jag på en hel radda bilder från denna eftermiddag istället!

Och mitt i alla stenar hade naturen planterat dessa passande växter. Ingen trädgårdsmästare i världen hade kunnat göra det vackrare!

En liten ”tallbebis” som någon lagt upp ett litet extra skyddande lager av sten runt.
Gulligt och omtänksamt!

En skön naturupplevelse för Line som nog mest såg resan som en enda lång plåga. Hennes skräck över bilåkande verkar bara bli värre och värre och numer börjar hon skaka i hela kroppen innan hon ens hoppat in i bilen.
Det är så synd och jobbigt för både henne och oss då vi sitter och känner oss som två riktiga ”skitstövlar” som ens tar henne med på våra resor. Man försöker njuta av och glädjas åt semester och äventyr samtidigt som man i ”bakhuvudet” vet att hon sitter där bak och skakar och flåsar och inte kan koppla av.
Vi ska dock göra vad vi kan för att hjälpa henne att bli av med denna skräck som vi inte vet vart den kommer ifrån? Mer om det senare!

Bra ”hjärngympa” var det också att lyckas med konsten att ta sig fram på dessa stenar med fyra ben att hålla reda på!

Ser ni ”minihusse” bredvid?  

Snacka om att hunden är människans bästa vän….

…när man till och med kan ha den att stå på när man fiskar    :)   Där står du tryggt och stadigt husse….och håller dig torr och varm om fötterna också !!
Hihi! Gulligt!

Ja så mycket mer blev det inte fotat och hemresan gjorde vi en dag tidigare än planerat. Ibland kommer man till en punkt då man bara släpper drömmarna och föreställningarna om hur en resa ska bli och vara när man inser att verkligheten är något annat.
Men men…vi har sett mycket fint i alla fall och visst var det värt att ge sig iväg ändå.

Men nu är det fredagmorgon och vi ska ge oss ut på lite motion. Blev ju inget av med det under semestern såklart.

Solen strålar och jag är ledig tre veckor till så vad finns det att klaga på???

Livet när det är som bäst!!!

Britta

Ja, jösses vad längesen det är som jag skrev nu och kan nog bara skylla på ren lathet och andra prioriteringar. Midsommaren är över för vår del och imorgon åker vi på en liten minisemester på några dagar till norra Hälsingland.
Min första 4 veckors semester på jag vet inte hur länge?…har just startat och jag har inte ord för hur tacksam jag är för det.
Ska bli helt underbart att få uppleva en så lång sammanhängande sommarledighet!!

Blir förmodligen inget bloggande under själva resan heller men kameran blir såklart med och sen får vi se om jag lyckas få till ett inlägg efter hemkomsten. Räknar med att vara borta tills torsdagen ungefär eftersom vi vill hinna hem i tid till midsommarfirandet uppe vid  mina föräldrars fäbodstuga nästa lördag.
Det är verkligen sommarens höjdpunkt för mig och skulle gärna ”byta bort” det traditionella midsommarfirandet här hemma i byn mot det om jag vore tvungen.
Börjar ärligt talat bli så trött på dessa högtider som ska firas med alkoholen som absoluta medelpunkt. Visst är det upp till var och en att dricka alkohol men nog känns det lite sorgligt när man ser hur viktigt det verkar vara för att kunna fira ordentligt.
Nåja…som sagt så är det ju frivilligt men tänk vad intressant det vore om alla skulle prova att fira någon av dessa högtider utan alkohol i blodet, bara vara sitt rätta jag och hinna med att tänka och känna med ett ”klart sinne”!
Nej, jag är inte nykterist själv men känner faktiskt att jag närmar mig det mer och mer i både tanke och handling och det är jag glad över. Har liksom provat på det där med alkohol redan och känner mig färdig med det. Vet vad det gör med mig och min kropp och de negativa sidorna blir mer och mer övervägande jämfört med de positiva.

Men nu ska jag inte fördjupa mig alltför mycket i den diskussionen eftersom det riskerar att kunna bli hur långdraget som helst.
Imorgon åker vi som sagt på en liten semester och packningen pågår för fullt just nu!
Det bästa med semestern den här gången är att vi mestadels kommer att bo i bilen vilket blir en ny upplevelse för oss. Vi har ju en gammal hederlig volvo 940 och fäller man sätena (som vi gjort nu) så blir det ju gott och väl sängplats för två.
Sv var knappt medveten om att man kunde göra så och själv har jag inte haft en tanke på att göra det då vi alltid haft så mycket fiskeutrustning med oss på våra resor norrut.
Men nu insåg jag att eftersom huvudmålet med denna resa inte är fiske utan mer att se oss omkring i norra Hälsingland ,vilket jag knappt varit i förr, så fanns det nog en chans att få plats över att göra ett litet ”övernattningsrum” av bilen.

Så nu ser vi verkligen fram emot att komma iväg imorgon utan något särskilt mål i sikte. Bara åka och låta besluten om vart komma efterhand. Det enda vi vet är som sagt att vi ska sikta mot norra delen av Hälsingland och sen får vi se vart vägen bär oss?

Blir så spännande och faktiskt skönt att komma hemifrån ett tag och extra roligt när vi båda gillar frihetskänslan det ger att bara åka utan att riktigt veta vart man hamnar och vad man kommer att få se och uppleva  
Ha det gott så länge och njuuut av varje sommardag!

Britta 

Imorgon tar vi lite extra ledigt!!

Sv packar med sig fiskegrejor och jag kameran och så ger vi oss av mot samma tjärn som på bilden.
För hur mycket jag än trivs med att vara hemma på gården och greja så behöver man komma iväg ibland.
Sen blir det extra skönt att vila öron och huvud lite från det ständiga bullret av vatten och avloppsgrävningen som pågår här i byn. De har nu tagit sig fram till vår gård så för tillfället har vi ett stort hål i syrenhäcken och en djuup grop grävd in en bit på gården.

Ska snart hoppa i säng efter att ha gjort en heldag på jobbet för ovanlighetens skull. Blir ju erbjuden lite då och då att få lite extra tid genom att hoppa in där det behövs och den här gången tackade jag ja. Känner dock nu att jag redan saknar de korta arbetsdagar jag blivit van vid och skulle absolut inte vilja gå tillbaka till heltid igen.

Men först får det bli en kopp te av pepparmyntan som äntligen vuxit till sig såpass att man kan börja plocka av den.

Godare te finns inte!!!

Ha en bra 6:e juni imorgon!!!

Britta

Fick ju en kommentar på förra inlägget om hur jag lyckades få till kontraster genom att börja med ett varmt och svettigt trädgårdsarbete och avsluta med vinterbilder på Line.
Och det kan man ju inte annat än hålla med om  :) men det är väl också det som är charmen med att bo i ett land som vårt då vi faktiskt har förmånen att få uppleva dessa kontraster året om.

Och idag och just nu vid detta tillfälle kan man verkligen prata om kontraster med tanke på vad jag/vi gjorde igårkväll vid den här tiden jämfört med nu.

Då satt vi nämligen i varsin solstol ute och trots att dagen egentligen var över för längesen så brände solen med sina sista strålar ordentligt i ansiktet.
Där satt vi under äppelträdets vita doftande blommor och  lyssnade till en mängd surrande humlor och bara njööööt!

Nu sitter vi inne i tv soffan och den värme som strålar emot oss kommer inte från solens strålar utan från den lilla brasan i kaminen som vi tänt!

Det kan man verkligen kalla kontraster när det bara handlar om ett dygn emellan  :)

Men ska inte klaga då regnet som faller utanför verkligen är behövligt och helgen som den varit hittills inte varit annat än härlig!

I morse tog vi på oss regnkläder och började med en morgonpromenad med Line och nog är det något särskilt med en regnig morgonpromenad i början av Juni!!
Allt det gröna är så extra grönt, dofterna så extra starka och ja allt är bara så himla vackert nu innan det vuxit upp alltför mycket.

Man ser liksom varje växt på ett annat vis då de ännu inte behöver trängas så mycket om utrymmet. Passade på att plocka lite liljekonvaljer och gjorde en kombination av dessa (som väl är en av våra vackraste och mest väldoftande vilda blommor) och det betydligt mindre populära ogräset fräken, (vet inte exakt vilken av det stora antal sorter det finns av dem) och visst matchar de varandra bra trots vår så skilda inställning till var och en av dem.
Man kan nästan kalla det för en ”växtantirasistisk” bukett   som visar att vi alla egentligen har samma värde vare sig det gäller växter och djur och oberoende av hur vi ser ut.

Kändes som en bra tanke alla fall!

Igår var det ju en sån där fantastisk trädgårdsdag igen och den här gången passade jag på att fixa ett stöd till pionen vars stora knoppar är på väg att slå ut när som helst.
De blir ju ganska tunga när de blommar som värst och behöver något att luta sig mot för att inte hamna liggande på backen.

Materialet till stödet hade jag redan hemma då det bestod av grånande pinnar dels från en gammal gärsgård som vi rev ner på jobbet på kyrkogården för några år sedan och dels från en av de otaliga pinnar äldste sonen släpat med sig hem från skogen under åren för att sitta och tälja på  :)

Så det var bara att mäta upp en lagom längd, såga av i ena änden och med hjälp av yxan hugga till en spets som sedan knackades ner i jorden efter att ha ”spettat” upp hål i förväg.
Sen knöt jag med vanligt vitt bomullsnöre runt varje pinne och vips så hade man ett i alla fall i mitt tycke fint växtstöd till en kostnad av så gott som ingenting…vet inte vad tråden kostar men kan inte bli många kronor per meter  

Precis när jag skulle fota så kom Selma förbi och kände att hon bara var tvungen att testa huruvida stöden skulle kunna användas som klösträ…och tack och lov så blev betyget nog godkänt.
Stod kvar gjorde de i alla fall!!

Sen påbörjades också ett annat projekt under gårdagen som dock tyvärr inte blev färdigt!
Nämligen att städa av brokvisten och göra lite ”sittvänligt” där inför sommaren.
Hade faktiskt tänkt att strunta i det i år då vi förmodligen kommer att få lov att riva hela brokvisten inför att det kommunala vattnet ska dras in, men ändrade mig då jag tänkte lite närmare på saken och insåg att som det ser ut nu vill man ändå inte ha det ända fram till och en bit efter midsommar.

Nu ser det ju extra stökigt ut på bilden eftersom den togs efter att jag börjat riva fram och flyttat på alla saker som samlats där under vintern, så riktigt såhär illa har det inte sett ut tidigare.
Tänker däremot inte lägga ner tid och energi på att såpskura allt från golv till tak som jag alltid gjort annars men nog går det att fräscha upp och fixa till betydligt mysigare än såhär ändå.
Vill ju dit med lite möbler så att man kan sitta där ute och äta eller bara dricka en kopp te eller kaffe.
Fast just idag har det projektet stått stilla men hoppas på att kunna fortsätta och göra färdigt imorgon.

Har pga vädret varit mer inomhus idag och äntligen kommit mig för med att byta ut vårbilderna i hallen till lite mer sommar.

Tog och satte små snapsglas i de fina gamla  små läderkängorna så att jag kan ha inplockade blommor där!

Sen blev det faktiskt lite träning idag också i form av en springtur på 5 km tillsammans med Line och äldste sonen.
Så skönt att känna att man orkar springa hela vändan nu när jag kommit igång skapligt med lite regelbunden träning. Kommer inte att bli fanatisk men vill försöka hålla det på en normal ”vardagsmotionärsnivå” för kroppen och hälsans skull.

Våra kroppar är ju faktiskt gjorda för att få sig ett träningspass då och då så varför inte göra den den tjänsten när det är den enda kropp man har att använda under just detta liv?
Och visst känner man tacksamheten man får tillbaka när man mår så otroligt bra efteråt…både psykiskt och fysiskt!

Sen har vi ju faktiskt ytterligare en familjemedlem som behöver och mår väldigt bra av att få röra lite extra på sig. Och just nu ligger hon och snusar och sover så nöjd här i soffan bredvid mig.

Men nu ska jag ta lite varm mjölk och banan innan det är dags att krypa till kojs och sen får vi se vad morgondagen bjuder på?

Ha en fortsatt fin helg!

Britta

Kan man nog kalla mig när jag tänkte att det skulle hinnas med att göras i ordning hela tre pallkragar i värmen i lördags  :)
Men men….!
Två av dem blev i alla fall klara och var länge sen jag njöt så mycket av ett svettigt arbete som det!
Bara det att göra något hemma hos sig själv och för sin egen skull är ju en lyx som jag inte varit så van vid under senare år då jobbet sugit det mesta av energin ur mig.
Men varje moment tar verkligen sin tid och sen jobbar man alltid lite långsammare i alltför hög värme. Det insåg jag under mina somrar på kyrkogården!

Det moment som tog mest tid var dock att hämta jord i gamla hönsgården och rensa ur den de värsta rötterna.

Sen blanda den med lite ”köpejord”i en skottkärra i taget, och sammanlagt blev det tre skottkärror innan pallkragen var fylld!

I med jorden i pallkragen och sen iväg i sällskap av Sv och tre hinkar för att bära hem lite hästgödsel som en snäll granne lovat att jag kunde få ta av.
Har gått och sneglat på den där gödselhögen hela vintern och sett hur den ökat och ökat och nu under våren legat där och sett sådär perfekt lagom ”brunnen” och väldigt användbar ut  

Är ju lite blyg när det gäller att fråga om sånt och har gått här och vänt och vridit på tanken på om hur och när jag skulle våga göra det. Skulle jag ringa eller gå över till dem och fråga?
Har ju rätt mycket ”telefonskräck” men å andra sidan så gillar jag inte att bara gå hem till folk heller. Man tror ju alltid att man stör och det är något av det värsta jag vet!
Men i alla fall så löste det sig själv då jag på lördag förmiddag hör en gräsklippare startas och ser att den hästägande grannen precis ska till att klippa gräset på gården alldeles bredvid oss som hon fortfarande äger men inte bor på just nu.
Fick en ingivelse om att det här måste vara en chans som någon utifrån ”universum någonstans” gett mig för att äntligen våga fråga     så det var bara att skjuta alla tvivel och all feghet åt sidan och stega iväg åt hennes håll.
Och det gick ju bra såklart…som det för det mesta alltid gör när jag väl tvingar mig till att våga saker…..och att få ta några hinkar gödsel var inga som helst problem.

Så till slut…efter att ha grävt upp de stackars trångbodda jordgubbsplantorna ur den gamla pallkragen och även fixat ny jord i den så var det bara att stoppa ner dem en efter en i det nya utrymmet uppdelat på två ”kragar”!
Men som sagt så tog det sin tid alltihop och pallkrage nr 3 var det ju bara att glömma.
Den har jag och äldste sonen dock börjat på idag så förhoppningsvis kommer det att bli färdigt under veckan.

Nåja…tidsoptimist kommer jag nog fortsätta att vara för hur det än går så gör det mig inget om jag inte hinner med så mycket som jag hoppats på under en dag!

Allt får ta sin tid så länge jag tycker att det jag gör är roligt!

Något som Line dock inte tycker är roligt är just denna värme som var i lördags! Hon blir väldigt påverkad av den och flåsar för minsta lilla kraftansträngning.
Man tycker kanske att hon borde var lite mer tålig mot den då hon är så ung och har så ljus päls men så är alltså inte fallet.
Vi brukar skoja och säga att det beror på att hon kommer från Umeå.
Heta sommardagar är inget för en ”Västerbottning”!

Nej, vinter och snö ska det vara!
Då är livet som allra bäst  

Men lite ”soffmys” inomhus är också helt okej!!!

Ha det bra!!!

Britta

Ja livet rullar på och tyvärr så finns bloggandet mer i tanken än i handling. Tänker så gott som varje dag att det här måste jag fota och blogga om och det här ska jag skriva om sen osv..!
Men det svåra nu när allt är så härligt omkring en (både väder och balansen i livet överlag) är att ta sig tid och sätta sig ner vid datorn.
Det är ju så himla mycket annat man vill hålla på med nu!

Nåja…helg igen alla fall och den här gången med tre dagars ledigt!!! Lyx, lyx…!
Som om inte livet vore lyxigt nog redan!
Igår var vi på medeltidsmarknad och idag är det trädgårdsdag som gäller !
Mycket som ska göras men allt känns ju ändå bara roligt så …!

Äldste sonen har ju på senare år blivit väldigt intresserad av att äta nyttig mat och har just nu en period då han testar att äta veganskt. Jag och Sv har ju också börjat tänka mer och mer på vad vi äter och när jag för ett par år sedan behövde gå ner lite i vikt så ändrade jag på mina kostvanor som hjälper till att hålla den vikt jag nu lyckats komma ner till.
Vi känner också båda att det här med att odla mer eget är något som blir mer och mer viktigt ju mer man läser och ser på tv om hur odlingen av den mat vi äter idag faktiskt går till.
Men men…!
I alla fall så fick vi (jag och sonen) en idé för ett tag sen om att provodla lite egen broccoli så idag ska två nya pallkragar göras i ordning.
En för broccoli och en för att utöka jordgubbslandet!

Så det blir nog dagens största projekt förutom en del annat jag skulle vilja hinna ute också!

För övrigt så har jag till och med lyckats både putsa fönster och satt upp nya gardiner i både kök och vardagsrum och det är en otrolig lyx för mig att orka med det under en vardag!
Skulle inte ha hänt om jag fortfarande jobbat på kyrkogården kan jag lova!
Men det värsta med det här är att nu känner jag att jag vill göra ALLT på en gång och bara längtar tills nästa dag i livet!!
Ja…det ska man väl inte se som någon nackdel förstås men ibland får jag säga åt mig själv att varva ner och ta det lugnt och bara njuta av varenda minut istället!
Och det gör jag…mestadels i alla fall  ;)

Och inte nog med att jag fått mer tid att leva…Sv är ju äntligen mycket bättre i både knä och fötter så nu har vi börjat träna så smått också!
Bara det att kunna ta en skogspromenad tillsammans är helt underbart!!
Sen har vi kört lite styrketräning med de redskap vi har hemma plus att jag faktiskt tagit mig ut på en springtur lite då och då.

Men det där sk nyårslöftet jag nämnde kring nyår har jag nog redan brutit tyvärr. Jag tänkte ju testa ett år då jag sparade så mycket pengar som möjligt och enbart skulle köpa sånt jag absolut behöver……….det gick inte så bra………..!
Har nog unnat mig mer än vanligt på sistone och bla en prenumeration på den tidning som är min absoluta favorit.
Älskar den här tidningen som ger så mycket ideér och inspiration till vad man kan och vill göra hemma nu när man har orken!Och sen är det ju så underbara bilder också!
Nåja…sparar pengar gör jag ändå varje månad så inte lär vi svälta ihjäl för den skull  

Avslutar med en bild (om än av usel kvalité sedan bildinläggningen här på bloggen slutat fungera). Kanske till och med är svårt att se vad den föreställer men är en liten bukett förgätmigej som jag plockade på vår morgonpromenad med Line idag  :)

Men nu kryper det i kroppen av längtan ut i trädgården så….ha en skön helg!!

Britta

…men gör det ändå!
För hur skulle man kunna låta bli att dela med sig av en sån här morgon!
Det är 14 grader varmt, klockan är halv sex …fåglarna sjunger ikapp där ute och… som det doftar….!!!

Tror faktiskt att sommaren är här!

Och dagens överraskning…..var att den lilla ”påskliljan” visade sig vara en pingstlilja…vilket jag nog kan ha planterat en gång i tiden. Har ju aldrig gillat gula blommor så mycket, men den här färgkombinationen tycker jag är underbar!

Ha en underbar dag!

Britta

Ja, hur mycket ondska och elände det än finns i världen så måste man ju ändå leva vidare på sitt vis och göra det bästa av den situation man själv befinner sig i.
Menar inte att man ska vara självisk.
Nej, menar bara att man faktiskt kan ”hedra” dem som på något vis tvingats lämna livet för tidigt genom att ta vara på det man har, vara tacksam över det och göra och uppleva sånt de aldrig fick göra.
Och just nu känns det inte svårt att leva upp till det.

Tänker ofta numer att nu är livet jag lever som allra bäst!

Vet att jag tjatar om det här men har fortfarande inte riktigt ”tagit in” att livet kunde bli så annorlunda bara genom att ändra sin arbetssituation.
Sen gör det ju inte saken sämre att det händer den här tiden på året då man så tydligt känner hur ”livsandarna” återvänder.

Naturen vaknar, allt utvecklas växer och andas!!!
Skulle vilja beskriva det här mer med en massa massa ord men inser att klockan tickar iväg och att det snart är dags att krypa till kojs så det får nog bli ett kortare inlägg.

Häromkvällen upptäckte jag plötsligt den här lilla (påskliljan som jag antar att det är?) som hade ”poppat upp” ur jorden på ett ställe som jag mig veterligt aldrig planterat några påskliljor på?
Tror förresten inte att jag någonsin planterat påskliljor så..?

Naturen är verkligen otrolig och hur länge den här löken legat där i jorden och bara väntat på ett tillfälle att titta upp är det ingen som vet.

Sen till en annan sak som jag ju måste nämna innan sängen kallar, och det är det här med bilderna här på bloggen.
Tyvärr så fungerar det inte längre att fixa till dem så att de blir så stora som de var ett tag, utan nu har jag nog insett att jag får nöja mig med de här ”minibilderna” istället.

Dagens bilder är ju däremot under all kritik eftersom de inte bara är små utan också riktigt usla både vad gäller skärpa och ljus, men det beror förhoppningsvis mest på att jag inte brydde mig om att redigera dem alls innan.
Hoppas att åtminstone kunna få bättre kvalité på dem genom att fixa med dem i mitt fotoprogram först, för det är inte där som problemet uppstått utan här inne på själva bloggen där jag förut kunnat välja vilken storlek de ska ha i procent.

Nåja…finns ju betydligt större problem här i världen än bloggbilder som krånglar så ingen idé att lägga ner alltför mycket energi på det.
Men nu måste jag verkligen sluta! Och får försöka bli bättre på att beräkna tidsåtgången för bloggandet!
Vet ju egentligen att det tar typ fem gånger så lång tid att fixa ett inlägg som att läsa det så den här gången skulle jag ha börjat mycket tidigare…men det jag gjorde innan var precis det jag helst hade velat skriva mer om ikväll….
…satt ute på brokvisten och bara njöt av stunden….! Njöt och upplevde allt med alla mina sinnen!

Ha det gott så länge!

Britta

Ja inte hur det gick till när de unga pojkarna bestämde sig för att göra slut på Tovas liv. Det vill man helst inte veta!
Men hur det kan bli så att de vid så unga år redan utvecklats åt att vara kapabla till att göra det de gjorde!?
När gick det så fel i deras liv? Vad ligger bakom ?
Ja det kanske man heller inte vill veta egentligen…för inte kan det vara någon ”normal” barndom och uppväxt som ”programmerar” en hjärna till att kunna utföra en handling som denna?
Kan bara hoppas att åtminstone någon av dem…eller kanske alla tre känner stark ånger och att det aldrig var meningen att det skulle gå så långt.
Men hur det än är så finns det naturligtvis ingen ursäkt!!!
Tova är död och än en gång undrar man bara varför?

Jag kände henne inte, men vad spelar det för roll? Jag tittar på fotot av henne och ser en ung söt tjej med hela livet framför sig och det gör nästan fysiskt ont inuti. Ont av ilska, ont av sorg och ont av frustration över att det var försent innan man hittade henne. 

Tänker på hennes familj och nära vänner, på hur hennes framtid hade kunnat se ut. Tänker på att mista ett barn på det här viset och undrar…hur klarar man av det?
Ingen vill leva längre än sina barn. Det är så fel och onaturligt!

Tänker på dej Tova och undrar…vad hann du uppleva innan allt tog slut? Hur mycket smärta? Hur mycket skräck? Vilka tankar for genom ditt huvud?
Och framförallt…hittade du rätt när du lämnade kroppen? Fanns det någon på andra sidan som mötte och vägledde dej  i ditt förmodligen panikslagna förvirrade tillstånd?
Hoppas verkligen det så att du åtminstone blivit befriad från skräcken och rädslan.

Ger dej en blomma för våren och sommaren du aldrig fick uppleva.
Och hoppas att du är där du ska vara!

Britta

Ja trots att jag gått ner i tid nu och har ett jobb som är skonsammare mot kroppen så verkar det inte som om jag får till några inlägg under veckorna? Nu har den här veckan varit lite speciell då det blivit mer ”socialiserande” än vanligt så har varit ganska tom i huvudet när jag kommit hem.

Sen går ju tiden så otroligt fort också så det känns som om det knappt hinner vara måndag förrän det är fredag igen  :)
Men idag är det lördag och vädret är väl inte sådär härligt som det var ”lovat” tidigare under veckan. Men det börjar man ju vänja sig vid. Att väderprognoser nuförtiden absolut inte går att lita på.

Oj…nu har det hänt något konstigt med bloggen? Brukar ju alltid gå in på varje bild jag lägger ut och minska ner den så att den inte ska ta så stor plats men nu verkar det inte funka?
Testade också att radera den och prova på nytt men inte ens det funkade så…?….istället för att ödsla en massa tid och sitta och reta upp sig på tekniken så får det väl bli stora avlånga bilder i det här inlägget  :)
Hoppas att det inte håller i sig bara för jag är totalt okunnig på det tekniska bakom en blogg.

Nåja…i alla fall så kan jag äntligen stolt visa upp en kanna med björksav som jag kom mig för med att börja tappa ur till slut.
Och det är ju så gott!!!
Smakar nästan lite vattenmelon tycker jag.
Önskar än en gång att man hade gott om förvaringsutrymme och en hel frysbox till för som jag förstått det så kan man frysa björksav.
Men men…får njuta av den nu medans den finns helt enkelt.

Något mer jag njutit av till frukosten denna morgon är den snart tyvärr sista slurken av vår egen äppeldricka. Eller ja…vi har inte gjort den själva men den är åtminstone gjord på våra egna äpplen och med det här resultatet så hoppas jag att det inte är sista gången.
Något som jag dock är lite orolig över är hur det kommer att gå med vårat bästa äppelträd sen när de ska gräva för kommunalt vatten och avlopp?
Det står ganska illa till för det tyvärr.  :(

Skulle vara jättesorgligt om det dog!!!!

Tänkte visa lite mer bilder också men känns inte så roligt nu när de blir så låååånga och fula så det får räcka för idag.
Annars har vi en skön helg framför oss utan alltför mycket förutbestämt.
Satsar i alla fall på att göra helt färdigt med veden och sen ska vi nog göra ett besök på en trädgårdsmässa inte långt hemifrån.
Sen får vädret nog avgöra vad det blir mer.

Ha det gott så länge!

Britta