lillasysterfix

Några mängder blev det ju knappast…men bilden av det blev väl ändå ganska läcker  :)  

Om man inte kan gissa sig till vad den föreställer så kommer nästa ledtråd här…

…och den här bilden talar väl sitt tydliga språk? Detta var alltså vad vi åstadkom efter att ha ägnat timmar åt att leta hjortron i söndags!

Men än har vi inte gett upp och imorgon när jag slutat jobbet ger vi nog oss ut igen. Om det inte regnar förstås….vilket det började göra idag inte långt efter att jag kommit hem.

Men men….skam den som ger sig! Någon liter till hoppas vi på i alla fall och imorgon är en ny dag med nya chanser och möjligheter….eller hur ?  

Ha de gött!

Britta

Kändes som en passande rubrik till det här inlägget. Lite slitet uttryck men det var det första som ”poppade upp” i huvudet så det fick det bli!

Jag och äldste sonen bestämde ju oss tidigt i våras för att vi skulle göra en ”testodling” av egen broccoli och …tadaam…nu är den här…    :)
Och vilken känsla det var att gå ut och skära av det där första stora toppskottet!!

Stod där och bara höll det i handen. Vände,vred och klämde lite på det. 
Kände på tyngden, doftade på det och ja…kände faktiskt både stolthet och fascination över att det faktiskt går att odla sånt själv  :)
Förstår att det här inte är någon ”stor grej” för alla som odlar de flesta av sina grönsaker själva men för mig kändes det bara såå lyxig och stort att ha åstadkommit något så fint, välvuxet och nyttigt.
Kände mig nästan som en stolt nybliven mamma  

Kändes nästan grymt att lägga den på skärbrädan och dela upp den men det måste ju göras. Och vilken smak sen! Kändes verkligen att det är ren och äkta mat som är odlad naturligt och utan besprutning och tillsatser.
Gödslad med helt vanlig ”hästdynga” och nässelvatten har den fått växa i sin egen takt.

Så nu är det bara att hoppas på att inte de där läskiga larverna som det sägs gärna ska angripa broccoli har lyckats ”nosa upp” våra plantor. Har haft dem täckta med fiberduk som hon som vi köpte plantorna av rekommenderade så förhoppningsvis har vi lyckats undgå dem, men man vet ju aldrig när det gäller naturen?
Nåja…bara att njuta så länge det varar! 

Jag och Line tog en långpromenad i regnvädret idag och hade turen att hitta lite vildhallonbuskar. Och nog kan det vara en stor fördel med att bära runt på dessa hundbajspåsar i alla fickor man har på både jackor och byxor för nu blev en sån en perfekt förvaring av några nävar hallon till förmiddagsgröten.  :)
Rårörda, nyplockade vildhallon…finns det godare att piffa upp gröten med?

Den här helgen hade vi för övrigt tänkt ägna oss åt bärplockning men med tanke på regnet som envist fortsätter att strila ner så har vi inte tagit oss ut än.
Kanske väntar tills imorgon istället och har en mysig ”kojdag” idag.
Sitter faktiskt just nu i soffan under en filt och med datorn i knäet och det är inte ”fy skam” det heller en dag som denna.

Har ju äntligen klarat av den arbetsvecka som jag gått och gruvat mig för så länge och säga vad man vill om tankens kraft och hur viktigt det är att ha en positiv inställning till saker men den har verkligen gått över förväntan bra.
Eller som förväntat bra ska jag väl säga eftersom jag faktiskt lyckats hålla fast vid min föreställning om att jobbet skulle flyta på utan några större obehagliga överraskningar.
Mycket är nog tack vare att Sv varit så snäll och följt med mig på de allmänna toaletter jag hade på morgonen så att jag åtminstone kunde släppa delen av att gå och oroa mig över att någon mindre trevlig person skulle dyka upp.
Egentligen ska man nog inte vara ensam ”tjej” om den här städningen en vecka som denna då det kommer så många som kanske är både alkohol och av andra droger påverkade.
Man ska ju inte behöva gå och känna sig rädd för att kunna utföra sitt arbete.
Men men…det gick ju bra och nu är det över för den här gången!

Ja sommaren rusar på och nu står det inte på förrän hösten är här. Hittade det här knippet eklöv på gården en dag vilket påminde mig om det. Lite sorgligt men ändå så vackert som det ju faktiskt är med höst.
En annan tanke som också slagit mig på sistone är hur skönt och konstigt det kommer att kännas att uppleva en höst och vinter utan att ha pressen ifrån a- kassan och arbetsförmedlingen på sig???   En höst och vinter då jag kan ägna tid och tankar åt det jag vill och mår bra av istället för att känna dåligt samvete över att leva på ett bidrag och oro över att inte hitta nog många jobba att söka för att tillfredsställa arbetsförmedlingens krav och förväntningar.
Tjäna sina egna pengar och få sköta sitt på det vis man väljer och vill är verkligen en lyx!

Avslutar med en visserligen dålig,men enligt mig i alla fall väldigt gullig bild på Line och hur hon gör när hon hör något intressant utanför planket. Där kan hon ligga och bara titta och lyssna en bra stund. Just den här gången hade hon hört att äldste sonen kom inkörande på grusgången.

Och grusgången förresten…ja än har jag inte gett upp…och gränsen för min storrensning har flyttats ännu någon meter framåt. En bit i taget, som sagt  

Britta 

Måndagkväll och första arbetsdagen under classic car avklarad. Att jobba som städerska under denna vecka och dessutom med allmänna toaletter är dessvärre inte något man direkt ser fram emot kan jag säga men….det har ändå gått otroligt bra!
Försöker verkligen köra stenhårt med det här med positivt tänkande och inte gå och förvänta mig det värsta och åtminstone idag har det funkat hur bra som helst.
Inga otrevliga överraskningar och inga obehagliga människor. Nej snarare förvånansvärt rena toaletter och endast trevliga pratsamma människor som till och med gett beröm för det arbete vi ”servicemänniskor” gör under dessa tillställningar.
Och inte har jag hetsat upp mig över trafiken och trängseln heller, för vad gör det för skillnad egentligen om jag sitter och jagar upp mig och blir irriterad på folk som t ex sitter och ”glidkör” sakta sakta framför mig?
Inte gasar de på för det! Och varför inte försöka ha lite mer förståelse för den tjusning de tycker att det är det här med att ”puttra” runt i sina fina bilar?
Nej, jag hoppas verkligen att jag orkar hålla fast vid den inställning jag tänkt mig att ha den här veckan. För det är ju faktiskt bara en vecka det handlar om.
Så det är bara att ta ett djupt andetag. Låta det ta dubbelt så lång tid att ta sig mellan städplatserna. Göra allt lugnt och metodiskt och inte reta upp sig på att det ska vara så mycket folk överallt.
Och som sagt…hittills har det funkat bra!

Satt just och kollade igenom lite bilder i lilla kameran och hittade de här från våran härliga morgonpromenad i helgen.

Det var en sån där fin morgon som är lite typiskt augusti ni vet…trots att det ju inte ens är augusti än….det där mjuka milda solljuset och daggtäckta spindelnät precis överallt  i skogen.
Blir lika fascinerad av det där varje gång. Och tänk att det såklart alltid finns sådär mycket spindelväv trots att man inte ser dem.

Sen fick jag plötsligt syn på det här bäret i det lite silvergråa riset. Vet inte vad det kan vara för något för vanligt blåbärsris är det inte. Har dock inte hunnit googla på det än så svaret kommer väl snart Bladen är i alla fall större och kraftigare än blåbärsblad och som sagt silvergråa.

Naturligtvis tog vi vändan förbi sjön med den nybyggda bron. En favoritrunda just nu.

Bild tagen av Sv…typisk för hans typ av konstnärliga sinne. Han letar mycket efter färg och form snarare än motiv när han fotar och nog blir det speciella bilder allt.  :)

Med effekten ”leksakskamera 2″ inställd på lilla kameran såg den här sommarängen snarare ut som en frostnupen novemberäng.
Gillar verkligen den här kamerans alla små finesser. Går att göra så mycket roligt och fint med den direkt på plats, utan att behöva ändra och fixa i ett fotoprogram.

Den mörka skogen…med samma effekt. Ser ni den lilla ”varelsen” till höger i bilden?  

Sen har vi ”leksakskamera 1″ också vilken ger bilden en betydligt varmare känsla färgmässigt!

Och ännu en rolig grej med den här kameran är att man kan zooma in direkt på en tagen bild och göra en egen bild av inzoomningen…? ….hoppas ni förstod det där?  

Ja det var väl allt för idag och snart är det dags att hoppa i säng inför dag nr 2 den här veckan  :)

Ha det gott!

Britta

Ja, hur man gör det lärde jag mig en gång i tiden då jag jobbade och slet med städningen på ett hotell. Eller …lärde och lärde?
Det var väl snarare så att det var första gången jag hörde själva uttrycket när jag lite uppgivet informerade min dåvarande chef om att vi den dagen var alldeles för få ”inne” på städ för att klara av dagens arbete.

Svaret jag fick då löd nämligen som så…”Du Britta…vet du hur man äter upp en elefant?…..man tar en tugga i taget”!

Japp… så var det med det!! Och huruvida vi fick förstärkning på städfronten eller inte låter jag vara osagt…men det kan nog de flesta ändå räkna ut!!    Nåja…överlevde ju uppenbarligen även den dagen eftersom jag i detta nu (typ 15 år senare)  sitter här uppkrupen i soffan med datorn i knäet och en godispåse vid sidan av mig.  

Anledningen till att jag kommit  att tänka på det uttrycket de senaste dagarna är att det faktiskt är precis så jag måste tänka för att klara av det jag nu tagit mig an och gett mig den på att genomföra tills det är helt klart!

Har gjort många många mindre försök flera flera gånger tidigare men aldrig lyckats hålla ut till slutet och gett upp efter halva utmaningen ungefär. Sen har tiden gått, sommaren tagit slut och så småningom har vintern och snön kommit och ”bäddat in” den förbaskat fula snart igenväxta sk grusgången med en jämn vit och vacker ”matta” av snö!  :)
Nu har jag däremot fått NOG av att se hur gräset sakta men säkert smyger ut, sprider sig och siktar på att ta över hela grusytan.

Och det är ju inte enbart av utseendemässiga skäl som man känner att man bara måste och vill göra det här. Nej, för om jag låter det mer eller mindre bli gräsmatta av alltihop så blir det så småningom en enda ”lervälling” när man kör in och ut med bilar på gårdsplanen under vår och sommar. Det är helt enkelt inte särskilt praktiskt att bara luta sig tillbaka och låta naturen ha sin gång här. Sen är det väl också en sk ”arbetsskada” från kyrkogårdsjobbet där vi alltid såg till att hålla grusgångarna så gott som ogräsfria.

För nog är det otroligt skönt att ”vila ögonen” på en fin grusgång tycker jag!    :)

Första och andra bilden visar hur det såg ut när jag började.

Och såhär såg det ut när jag avslutade för dagen den gången.

”Delmål” dag nr 2 avklarat!

Och efter en ovanligt trevlig arbetsdag idag i sällskap av min kära ”gube” som är i full färd med att rödfärga planket, har jag tagit mig nästan halvvägs…!!  

Så än är det en hel del kvar av ”elefanten” men man måste ju faktiskt också erkänna att chefen hade lite rätt den gången när hon använde uttrycket. För tar man en tugga i taget…även om den är liten…så kommer hela elefanten till slut att vara uppäten!

Britta

Kom på en liknelse idag som passar med mitt bloggande och vädret nuförtiden, nämligen att det kommer i väldigt ”ojämna skurar”!
Har ju börjat jobba igen och inte riktigt hittat energin och tiden till att sätta mig vid datorn. Klockan är nu sex på morgonen och det är snart dags att ge sig iväg till jobbet igen men ville bara göra ett litet inlägg så att det inte ska gå alltför lång tid emellan.

Kan erkänna att jag hade ganska skaplig ”börjajobbaigenångest” dagarna innan men det var då helt onödigt inser jag nu då det flutit på hur bra som helst.
Kör tillsammans med en tjej som jag visserligen inte jobbat med förut men känner till sedan tonåren och vet att vi till och med är ganska lika i sättet. Vi har 24 olika ställen som ska städas så det blir en hel del åkande hit och dit men tack vare att vi har vanan av själva jobbet inne båda två så går det hur bra som helst.
Nästa vecka blir det lite värre då jag är ensam och det dessutom är sk ”raggarvecka” här i Rättvik hela veckan vilket betyder att den största utmaningen blir att ta sig fram till de olika ställena. Är kan man säga ganska ”tjockt” i trafiken här då  :)
Då har jag dock ”bara” 14 ställen men det räcker nog om man ska stå i bilkö den större delen av tiden.
Men men…det tar vi då!
Nu är det dags att stänga av här och ge sig av ut på ännu en dammråttejakt!

Ha det gott !
Britta

Vi har nog alla vår speciella ”plats” här i livet, där vi känner oss ”hela” och tillfredsställda inombords. Jag menar inte att det behöver vara just en bestämd fysisk plats utan en situation som när vi befinner oss i den känns det som om att livet är perfekt!
Att man är där man helst vill vara och gör det man helst vill göra. Problem, orostankar och frustration försvinner och man känner sig liksom som ”ett” med allting.
Man har inget mer att önska och skulle kunna fortsätta där och då i en evighet.

För mig kommer alltid den där känslan när jag får göra något i huset eller på gården som ger ett synligt resultat, en förbättring/förändring som gör att man känner att någon/något  (hus och gårdsandarna kanske?…eller varför inte hustomten?  )       …blir nöjd och nickar förtjust med ett stilla leende. Kan riktigt se hur hustomten sitter där i sin gungstol och puffar på sin pipa, sakta gungande medan han njuter av att någon vårdar och sköter om det som han inte klarar av att göra rent fysiskt. Eller som det faktiskt är meningen att de människor som bor på gården ska sköta om, om man vill hålla sig väl med honom  :)   och det bör man ju göra för annars kan det börja bli problem och elände med sånt som vi bekväma människor ser som självklart att det ska funka.

”Husandarna” är nog inte lika stränga och övervakande som hustomten utan de ser jag mer som svävande varelser, typ älvor kanske som susar omkring ute på gården och inne i huset och bara vill både hus, gård och människor väl. Åker omkring och sprider lite kärlek och god stämning i atmosfären och hoppas i och med det att människorna som bor där ska trivas och vilja ta hand om egendomen.
Tror inte att de orsakar skada och har sönder saker om det är så att man inte tar hand om sitt hus men däremot tror jag att de blir ledsna och besvikna om de ser att någon byggnad, växt eller annat som tillhör gården inte mår bra.
Och vem vill göra så snälla varelser ledsna? Det känns inte rättvist tycker jag!

Igår befann jag mig i det där härliga tillfredsställda tillståndet då jag tog mig för med att skrapa en massa gammal mossa (eller om det räknas till lavar? vet ej?) från planket ute på gården.

Och om man gillar synliga resultat så var det här nog något av de mest tacksamma jobb man kan göra. Före och efter var ganska tydligt kan man väl säga  :)

Så där stod jag på min trappstege i finvädret och skrapade medan jag lyssnade på sommarprataren i P1.

Det är sommar och semester för mig det!

Det är i dessa situationer jag känner mig så himla tillfreds och ”hemma” och ser det endast som avkoppling istället för slit, som Sv kallar det.
Ja för honom är allt jobb som har med hus och gård att göra bara slit och det är väl den ”normala” och oftast vanligaste uppfattningen hos folk har jag förstått?
Blir alltid lika full i skratt när jag är i full fart med något av mina små projekt och han alltid kommer med kommentaren.
”Men vad du sliter!” 
?
Sliter???
Nej älskling, jag sliter inte …jag lever!!!

Tror aldrig att han kommer att förstå sig på den här sidan av mig där vi för ovanlighetens skull faktiskt är helt olika, men kom på en bra jämförelse häromdagen när han ruskar på huvudet och tycker att jag är lite tokig som gillar att hålla på med allt.
Att för mig är han lika tokig som inte kan förstå tjusningen och tillfredsställelsen med att fixa och greja med saker.
Men man ska ju ha lite olikheter i ett förhållande också sägs det och så länge bägge accepterar och respekterar den andres ”tokighet” så går det ju bra ändå, eller hur?  

Misstänker litegrann att det här med att trivas med att vara hemma och fixa nog också kan ha ett samband med om man har är introvert eller inte. De extroverta vill hellre vara ute och träffa folk och göra roliga saker medan vi mer inbundna känner oss nöjda med att vara hemma och greja för oss själva.

Men nu är det dags att stänga av datorn och ta vara på de här sista semesterdagarna. Tiden har gått på tok för fort och själv skulle jag utan problem ha ledigt fyra veckor till för om man bor i ett hus och är så ”tokig” som jag så behöver man aldrig någonsin få tråkigt !

Ha det gott!
Britta

…vad betyder det egentligen? 

Ja skrev ju häromdagen om det här med att åldras och i och med det lära känna sig själv mer och mer. Och de här fyra semesterveckorna har jag verkligen lärt mig en hel del mer om mig själv när det gäller hur och till vad jag vill använda tiden. Den tid som jag är ledig alltså och inte behöver rätta mig efter tider och klockan. 

Avkoppling är ett ord som har så otroligt olika innebörd för olika människor och för mig har jag insett, kommer avkopplingen när jag… absolut inte har någonting som helst planerat och förutbestämt!!

Att packa bilen proppfull med prylar, mat och kläder  som sen ska bäras in och ut ur bilen, sitta och åka mil efter mil, jaga boende för natten och äta ”utemat” så att magen kommer helt i olag kan visserligen vara roligt och spännande ibland men…det räknas absolut inte som avkoppling för mig har jag insett.
Är nog mycket av den ”introverta” sidan av mig som påverkar här också, för att resa runt och stanna till på olika platser i semestertider innebär ju även en massa nya sociala situationer hela tiden. Nya människor att möta och förhålla sig till.
Sen måste man ju hela tiden tänka och planera för allt man gör. Vart har jag de och de kläderna? Vad ska jag ha på mig då och sen? Vilket väder blir det? De och de prylarna? Vad ska vi äta nu och vilken matsäck ska vi ha med oss på den och den lilla utflykten?

  Det här fotot är från stugan vi bodde i under två nätter av vår första semestertripp och visst ser det helt fantastiskt avkopplande och härligt ut? Och visst förstår jag att många andra ser det som en lyx att få möjligheten att bo såhär med utsikt över vattnet och närheten till naturen.

Under min första semestervecka hyrde vi en stuga någonstans i norra Sverige långt ifrån civilisationen och andra människor. Där låg den alldeles ensam uppe på en höjd strax ovanför älven som Sv kunde gå ner och fiska i närhelst han kände för det. Själv ägnade jag mina dagar åt att sitta ute på altanen och bara vara, gå promenader i omgivningen med Line, laga lite mat och hålla det fint och trivsamt i stugan, plocka blommor att sätta i  vas och lära mig namnen på nya sorter med hjälp av floran. Gå ner till älven och gå barfota i vattnet vid strandkanten, leta fina stenar, fota lite, kanske ta ett dopp och sen ligga och torka i solskenet på en handduk. På kvällarna satt vi tillsammans ute på altanen, åt god mat och pratade om stort och smått i livet. Det var verkligen en vecka med avkoppling och nedvarvning som gav oss möjligheten att ”landa”, få perspektiv på livet och tillvaron och hitta vårt egna ”jag” inombords. Ingen tid att rätta oss efter, inga telefoner som ringde och inga måsten. 

Sen har vi den sanna historien vilken säkert skulle passa en extrovert person.

Under två av nätterna på våran kringresande semestertripp, övernattade vi i en stuga på en sk fiskecamp som helt enkelt kan liknas vid en camping enbart för fiskare. I en enkelt inredd stuga med dåliga möjligheter till förvaring som tex upphängningskrokar och hyllor, knapphändig köksutrustning och som alltid i dessa stugor dåligt städad när man anländer. Dusch och toalett delade man med övriga gäster och vägen dit från stugan var antingen en ganska lång omväg om man gick bilvägen eller så kunde man gena nedför en stig på en tvärbrant slänt där det vid blött väder var risk för halka. Bara tanken på att inte ha nära tillgång till toalett när man kanske behöver den lite akut är absolut mer stressande än avkopplande för mig. Att sen även riskera att det är upptaget då man väl tagit sig dit ökar stressen flera gånger om. Vi hade även en stuga alldeles bredvid oss plus en husvagn som dock tack och lov stod tomma bägge två åtminstone under första natten. Andra morgonen stod det en bil parkerad bredvid våran och bara en sån sak kan få det att ”sticka till” lite i ”introvertmagen”    :)
Den extroverta hade säkert tänkt…”men vad kul, nu får man träffa lite andra människor också!”
Turligt nog så hann ägarna till den bilen inte ens vakna innan vi packat och åkt vidare så lite tur ska man väl ha också !  :)

Så semesterresor och nya upplevelser i all ära men….som introvert måste jag ändå säga de där gamla slitna orden som bara tycks få en starkare och starkare innebörd för just mig ….

Borta bra….men hemma bäst!

Britta

Näst sista dagen här på Dammåns fiskecamp för oss och idag fullkomligt vräker regnet ner. Men vad gör väl det när man har en torr varm stuga att befinna sig i?  :)

Jag och Line är ensamma ett par timmar nu på morgonen då husse har skjutsat sin son (som ska möta upp en fiskekompis och åka vidare till Norge) ca 6 mil härifrån så det blev ett perfekt tillfälle för mig att blogga lite.

En perfekt stund med lite ensamhet också förresten som de som känner mig vet att jag har ett visst behov av  :)

Line har tagit sovmorgon och ligger och småsuckar och gosar sig på sin liggplats i fotändan på vår ”säng”, och själv ska jag ta och städa upp lite och bädda innan husse är tillbaka.
Vår ”säng” som jag kallar den består av en madrass som vi som vanligt lagt på golvet. För oftast när vi är ute och bor i stugor så slutar det med att vi bäddar en egen säng på golvet istället och oftast blir det mycket bättre än såsom det var tänkt från början.
Den här gången är anledningen till det att den visserligen extra breda ”underslafen” på våningssängen (som det oftast är i uthyrningsstugor) ändå kändes alldeles för trång så länge madrassen låg i själva sängramen så att säga.
Gillar inte att känna mig instängd och inte kunna röra mig som jag vill under natten så den första övernattningen blev inte särskilt lyckad. Visserligen tog jag till slut och smög upp och lade mig på övervåningen istället dels pga trängsel och dels pga snarkningar från både husse och hund men så mycket sömn blev det ändå inte då det var en obehaglig stämning och känsla där uppe.
Låg och tänkte att hur mycket de än snarkar nästa natt så ska jag sova nere med dem i alla fall.

Känslan av att det är någon mer i sovrummet när det inte är det, är inte särskilt mysig och då blir det svårt att koppla av. Ni vet när det känns som om någon står och tittar på en medan man ligger där och försöker sova….usch!

Så vi (eller jag ska jag väl säga som är mest känslig när det gäller sömnen) tog helt enkelt och lade den breda madrassen på golvet och fixade egen liggplats åt Line strax nedanför och i och med det, plus inköp av ett par riktigt bra öronproppar så har vi sovit helt okej inatt!  :)

Idag vräker regnet som sagt ner men ska ändå inte klaga alltför mycket då både söndagen och måndagen var helt okej vädermässigt. Sol och betydligt varmare än det först såg ut att bli. Vi är ju här tillsammans med SVs äldsta dotter och familj så i måndagskväll kunde jag, Sv, dottern och dotterdotter på 5 år spela ett par rundor krocket i solskenet.
Så visst har vi haft det bra också!

Någon fisk har dock ingen fått än trots de två ”proffs” (Svs son och dotterns sambo) vi har med oss men vem vet? Kanske blir det lite fisk och potatis till kvällen ändå?  :)
Senare idag planerar jag Sv och tjejerna att åka till något som heter ”Kretsloppshuset” och titta och i och med det så misstänker jag att den som är kvar härhemma och då har chans att fiska hela dagen kommer att utnyttja det tillfället till max  

Igår blev det första fisketuren för mig och Sv och då begav vi oss till den plats vi var på för fyra år sedan då Wilma (SVs gamla goldentik) fortfarande var med. Minnet från den kvällen är så positiv då jag och Wilma satt på stranden och jag ägnade mig åt lite ”pyssel” med skinn och pärlor som jag hade släpat med mig. Medan Sv fiskade i lugn och ro på den här magiskt fina platsen. Allt var liksom alldeles stilla och vädret var helt underbart.
Den här gången var vädret dock inte lika underbart och stämningen som var då infann sig inte men ändå så kändes det en liten stund när jag satt där för mig själv i regnkläder och stövlar som om Wilma kikade till oss och sa hej  :)
Tror säkert att hon var med på ”ett hörn” då vi båda såklart tänkte så starkt på henne nu. 

Line hade däremot lite svårt att komma till ro och såg mest ut att vilja gå tillbaka till bilen igen. Tyvärr måste jag säga..så är Line en lite väl mycket ”tänkande” hund och ser och hör en hel del ”spöken” lite överallt. Men å andra sidan så är det också en del av hennes charm och personlighet. En högkänslig hund helt enkelt, och varför skulle inte hundar ha rätt att vara det precis som vi människor. De är ju lika stora personligheter som oss.

Nåja…det var lite från oss här i Jämtland, och imorgon är det dags för hemresa!

Britta

Vet ni vad jag tycker är så härligt med livet? Jo just det att det faktiskt bara blir bättre och bättre ju äldre man blir!
Vet att inte alla håller med om det och att alltför många går och är bittra över allt som inte blev som de tänkt sig och har ålderskriser och oroar sig för att bli rynkiga och ”gamla”.

Men finns det något sämre sätt än det att använda sin tid här på jorden till?

Att gå och gräma sig över gammalt eller tro att man inte kommer att kunna bli lycklig mer bara för att ens kropp kanske inte längre kan visa upp sitt ”bästa jag” på utsidan, kan väl ändå inte vara meningen med livet?

Det som är så skönt med att bli äldre tycker jag är att man lär känna sig själv mer och mer och vet bättre vad som är bäst för en själv och inte. Vad man trivs med att göra och inte. Att man vågar säga ifrån och inte tvingar sig till saker bara för att man tycker att man bör och måste eftersom det ”alltid varit så”!

Det finns så mycket att vara tacksam över och det tror jag nog gäller de flesta om man bara sätter sig ner och tänker efter och jämför sig (och då menar jag inte med grannen vars ”gräs är grönare” eller vars bil än nyare och vars jobb är mycket mer välbetalt, om man nu tycker att det är det som betyder att man lyckats här i livet?)
Nej, utan att man jämför sitt liv här i Sverige med dem som bor i länder där de har det som svårast.

Själv är jag så tacksam över att jag te x trivs så bra med och tycker det är roligt att göra sånt som många tycker är trist och slitsamt. Att jobba ute i trädgården med allt vad det innebär, som gräsklippning, trimning, krattning, grävning, rensning osv!

Att röja, sortera och få ordning i skåp och förråd!

Att städa och göra rent och fint inne!

Därmed inte sagt att jag alltid har det fint och städat hemma, alltid har perfekt ordning i skåp förråd och garderober, har en fantastiskt trädgård eller alltid välputsad gräsmatta….!
Nej tvärtom så tror jag att jag har det till och med lite mer ostädat än de flesta, en fruktansvärt mycket större oordning i skåp och garderober än de flesta, en mer eftersatt och vanskött trädgård än de flesta men……det jag ändå är så tacksam över är att när jag väl får tid och ork till att ta itu med alla dessa ”oordningar” så gör jag det med positiv förväntan och ser verkligen fram emot det!

Kanske är det lite så att jag hör till dem som aldrig skulle göra dessa saker bara för ”syns skull”. För att andra ska se och tro att jag har det perfekta hemmet?
Kanske är det därför som jag tycker att det är så roligt? Att jag inte känner pressen av att jag måste och borde?
Ja inte vet jag, men är i alla fall tacksam över att jag inte behöver gå och gruva mig och skjuta fram sånt som många verkar se som tråkigt slit och arbete i livet.

Nu har jag dessutom semester och bara det är ju en lyx som man inte borde ta helt för givet. Att ha så mycket ledig tid att använda till det man vill.
Jag och Line har hittat en ny favorit för våra promenader. En stig som går genom skogen …

…och som så småningom leder fram till en nybyggd bro över ån vi brukar gå till.

Blir så glad över att det finns människor som tar såna här initiativ. Tar av sin fritid och gör sånt som ger oss andra möjligheten att komma naturen omkring oss närmare.

Att kunna gå hit och sätta sig en stund ibland och se ut över ån och sjön bakom. Titta ner i vattnet och se grodyngel och småfisk som simmar. Trollsländor som susar fram över vattenytan.
Ja ni…det är väl en underbar del av livet det?

Sen går man vidare längs stigen…

…in i den mysiga tysta skogen igen.

Ut i den öppnare terrängen…

….och tar kanske en kisspaus  

Senast vi gick här fick vi en riktigt trevlig överraskning då jag plötsligt får se en krusbärsbuske alldeles vid vägkanten full med bär.
Hoppas att man hinner med att smaka några innan fåglarna börjar kalasa på dem  :)

Och om jag förut har snackat om naturen som sin egen ”trädgårdsdesigner” så tar väl den här lilla skogsdungen priset?
En hel ”matta” av doftnattviol som brett ut sig bland ett gäng unga späda alar. Önskar att jag kunde visa en bild av bättre kvalité men funkar ju tyvärr inte längre här på bloggen.
Vackert är det alla fall!

För övrigt så är den stora uthusröjningen nu klar och tog ca tre dagar, vilket var ungefär vad jag räknat med. Det som återstår nu är är härbret men det är en historia för sig och får bli när vi kommer hem från våran resa till Dammån nu på söndag.

Just nu känns det i alla fall oerhört skönt att veta att man fått lite ordning där ute och vet vad man har och inte. Det är en känsla av att kunna andas, få luft och gå ner i vikt på samma gång  :)

Idag är det gräsmatta, trimning och inomhusstädning som gäller och som vanligt så ser jag bara fram emot det  
Tack och lov för det säger jag!

Ha det gott och gå ut och njut av sommaren och livet i stort!

Britta

Har just ätit frukost i sällskap av min nya bok som jag skickat efter från min bokklubb. 

”Vildvuxet” heter den och beskriver massor med vilda växter som är ätliga. 

Brukar sällan kosta på mig böcker från bokklubben men så fort jag fick syn på den här så bara kände jag att den måste jag ha. Böcker är ju trots allt något man har kvar och kan ha nytta av resten av livet så man får väl se det som en investering  :)
Sen är den ju så vacker att se på också och känns sådär rejäl och äkta på något vis när man håller i den. Lite sträv och så ”naturlig” i materialet (om ni vet vad jag menar?) inte ”plastig” på något vis utan …ja…helt enkelt rustik och hållbar…om man kan säga så om en bok?

Sen blev jag ju inte precis besviken över de otroligt fina bilderna som var i den. Målade men ändå så naturtrogna teckningar.

Är så nöjd med köpet och de 264 kronor den kostade var det väl värt.

Texten är också väldigt lättläst då den är uppdelad i grupperna Kännetecken, växtplats, skörd, Lukt och smak, I köket, bevara, I husapoteket och på vissa finns det även ett stycke under namnet, Förr i tiden.

Så det här blir nog en bok jag kommer att ha mycket användning av och om inte annat så är det avkoppling bara att sitta och läsa den och titta på de fina bilderna.

Idag har jag dock andra planer än att sitta och läsa då det börjar bli dags att komma igång med våran uthusröjning. Jag tänkte börja i det minsta utrymmet idag och sen får vi se hur lång tid det tar?
Vet ju av erfarenhet att det alltid tar betydligt mer tid än man tror när man håller på med städning och rensning men inte mig emot…är något av det bästa jag vet att röja och försöka få lite ordning på saker och ting.
Problemet är väl bara att sen lyckas hålla ordningen kvar i flera år. Men men…huvudsaken är väl att man tar itu med det lite då och då?

Men först ska jag försöka hinna med en prommis med Line innan det eventuella regnväder de hotat med idag kommer. Dagen började soligt och fint men nu verkar det sakta mulna på så det blir nog någon skur under dagen.
Men regn behövs och sen gör det inte så mycket om jag ändå ska befinna mig i ett av de kalla mörka uthusutrymmena  :)
Sv började känna sig lite smått förkyld igårkväll så vi får se om han orkar och vill vara med? Han pratade i alla fall om att åka någon sväng till sopstationen så kanske att det blir något lass?
Annars kommer man ändå långt på att börja rensa upp, sortera och lägga i säckar till att börja med.

Ha det gott!

Britta