lillasysterfix

Kom inte på någon bra överskrift men måste bara titta in här och visa något otroligt som hänt med en av mina orkidéer!
Frågetecknet får stå för den förundran och förvåning jag faktiskt kände när jag upptäckte detta.

Har ju haft många orkidéer genom åren och de allra flesta har troget blommat om och om igen med några månaders mellanrum. Men aldrig tidigare har jag haft en som fått för sig att göra som den här nu gjort.
Upptäckte det när jag städade av brokvisten i helgen och skulle ta in den här (som jag trodde) ”stackaren” som stått ute ända tills nu trots de kalla nätter som varit.

Nämligen att det i nästan varenda ”bladveck” ? eller vad man ska kalla de små utskott som alltid finns längs med hela stjälken på en orkidé? Har det kommit knoppar som ser ut precis som det gör när den ska till att skicka ut en ny stjälk med blommor!

Det brukar ju komma som en i taget och med som sagt flera månaders mellanrum ibland men av någon anledning så har den här bestämt sig för att skicka ut ”hela gänget” på en och samma gång?

Så nu är frågan? Är det just för att den stått utomhus som detta händer? Är det de kyliga nätterna ….eller den större mängd ljus som den såklart fått?

Ja, inte vet jag men himla roligt är det i alla fall!
Men….då kommer såklart tanken på hur det ska gå för den nu när den kommit tillbaka in i ”stugvärmen”?
Och hur ska jag göra nu?
Ska jag ställa ut den igen med risk för att den fryser?
Kommer den att ”komma av sig” när den kom inomhus och stoppa utväxten av de små ”knopparna”?
Ja hjälp….önskar jag visste vad som är bäst för den för OM det är så att det kommer en blomstjälk för varje knopp så blir den ju helt fantastisk!!

Får nog ta och läsa lite om hur de egentligen växer i det vilda och om jag kan hitta något om hur låg temperatur de tål?
Vet ju att en av anledningarna till att de trivs hos mig är just att det skiljer en hel del mellan dag och nattemperatur pga att vi har ett gammalt hus som värms upp genom att vi eldar i vedspis och kamin.
Orkideér gillar visst den skillnaden och det har ju den här verkligen fått då den stått ute hela sommaren.

Ja, vi får väl se hur det hela utvecklas men en sak är säker…att OM den nu fortsätter växa och får blommor över hela stjälken så får det nog bli fler som får komma ut på ”sommarbete” nästa sommar  :)
Och egentligen borde väl alla inneblommor få uppleva det om man tänker efter. Det är ju trots allt mer naturligt för dem än att stå instängda i våra hus hela livet?

Får fundera på det tills nästa sommar…..och då har man ju en hel del tid på sig så att säga…

Ha det gott!

Britta

Ja då var det helg igen och dags att blogga lite  :) !??!

Jo det verkar ju som om det sitter väldigt ”långt inne” för att ta sig för med lite bloggande under veckorna?
Men den  här veckan kan jag dock skylla lite på att jag bytt dator och inte hade hunnit få igång fotoprogrammet som jag förminskar bilderna i på den nya….om man nu behöver komma med en ursäkt på en blogg med väldigt få läsare?    :)

Hur som helst så har jag lyckats slå mig ner i gungstolen och med en lugnt brinnande eld i kaminen bredvid, tänkt mig att få ner några rader såhär på söndagskvällen.

Har kommit på att något som jag faktiskt måste ”träna på” när det gäller bloggandet är att jag måste sluta låsa upp mig vid tanken på att det ska vara någon slags ”dagboksblogg”!
Var bättre på det förr tror jag och ska försöka hitta tillbaka till den typen av skrivande. Den mer fria typen där man skriver om lite vad som helst, när som helst!
Som när man plötsligt ser, hör eller bara upplever något som man känner att det där vill jag skriva om.
Utan att behöva tänka på att man måste följa någon slags ordning vad gäller tid och rum.
Jag måste släppa tanken på att behöva hålla på och uppdatera varenda gång och skriva om vad som hänt sen sist osv. eftersom bara det gör att man drar sig lite för bloggandet pga att det då kan kännas som ”ett mindre berg” att bestiga för att få ner allt i text.

Så nu hoppas jag på att jag blir bättre på att låta fantasi, själ och hjärta styra blogginnehållet istället för hjärnan med sitt ibland jobbiga, logiska tänkande om hur saker och ”bör vara” för egentligen är jag ju mer av det förstnämnda som människa!

Nåja…nog babblat om förklaringar nu!
Var i alla fall ute och fotade lite under veckan och är det något jag verkligen skulle vilja lägga mer tid på så är det just fotande och fixande med bilder.

Det är ju en så fantastisk och gränslös värld det här med foto och bara fantasin sätter gränser för motiven man hittar för de finns ju egentligen i ett oändligt oräkneligt antal!

Gick ner till ån och fotade den gamla stenbron som finns där och med den lilla ”coolpix” kameran går det att få till en massa olika spännande effekter.

Har dessutom grejat lite med bilderna efteråt i fotoprogrammet och bara låtit fantasin styra. 

Och som den lite tankspridda och oorganiserade människa jag egentligen är så har jag inte brytt mig om att skriva ner vilka effekterna är och vad jag gjort för ändringar  :) 

Vill bara visa upp de olika bilderna som enligt mig också ger så olika känslor och stämningar. 

Om man ”klickar” på bilderna så visas de i större storlek vilket kan vara en fördel om man vill betrakta, känna efter och se vad ens fantasi fångar upp när man tittar på dem. Den här ger i alla fall mig känslan av att man skulle vilja kunna flyga och liksom ”sväva in” i öppningen    

”Fisheye” vet jag i alla fall att det här kallas och vid just det här motivet passade det perfekt tycker jag. Annars kan det oftast bli lite för konstigt enligt mig.

Sagostämning …skulle jag säga att den här bilden ger! Man kan nästan se hur småfolk och tomtar kikar fram bakom träd och stenar.

”Spöklig” skulle jag säga om den här stämningen och plötsligt ser platsen inte alls magisk och inbjudande ut. 

Och så den här som är lite snarlik ”sagobilden” men lite mer ”verklig” på något vis?
En vacker verklighet helt enkelt!  

Något nytt som jag också lärde mig med kameran i veckan var att man kunde välja vilka färger som ska visas. Och i och med det kunde den här bilden …..

…bli till den här som ju blir något helt annat vad gäller känsla och upplevelse.

Skulle som sagt vilja ha en massa mer tid till att hålla på att experimentera och utforska fotandets värld. Känner sån inspiration ibland och får så många ideér som aldrig förverkligas.

Vet inte om det bara är jag men tycker att det finns ovanligt många flugsvampar i år. Har sett flera stycken som dessutom är ovanligt stora. Synd att de inte är ätbara för de skulle ju knappast vara någon risk för att förväxla dem med någon annan svamp.

Men man får väl njuta av deras utseende istället, för nog är de fina att se på allt!?!

En liten våt vovve som tålmodigt sitter och väntar i regnet medan matte fotar  :)
Ja nog gör de skäl för namnet ”människans bästa vän” dessa hundar. Så trogna och tålmodiga som de är.

Tur att man har en välfungerande nos som kan göra tillvaron lite mer spännande ibland  

Ser faktiskt fram emot hösten som är på väg nu! För är det något hösten kommer med så är det väl motiv att fota!

En icke redigerad bild som jag dock bara kände att jag ville ta med ändå. Tagen i just en av dessa spontana stunder som  livet består av. Egentligen var vi bara ute en snabb sväng för att spana efter en stor rovfågel som jag fått syn på ovanför oss, då min blick istället fastnade på lönnen bredvid huset.
Hjälp vilka fina färger den fått på bara några dagar!

Suck vad mycket fint det finns här i världen!

Hösten ja…är ju på ingång och nu har vi skördat det sista av broccolin. Vet inte om vi satsar på det nästa år igen då det var ganska omständigt med det här med att hålla den täckt för att skydda mot dessa fruktade kålflugor…eller larver eller vad det nu skulle vara som broccoli drabbades så lätt av ?
Vi måste dock ha gjort rätt eftersom vi aldrig hittade någon otäck ohyra på våra. Men om det blir mer broccoli nästa år så ska det absolut införskaffas en typ av ”växthus” i plast som finns anpassade precis för pallkragar.
Då slipper man krånglet med att se till att hålla fiberduken på plats och ta bort den varenda gång man skulle vattna.
Detta gjorde såklart att skötseln blev lite si och så kan jag erkänna och hade vattning och gödsling skötts bättre så hade vi definitivt fått ännu mer god broccoli.
För god var den verkligen och smakade såå  mycket mer och annorlunda än den man köper.

Och apropå att inte hålla sig till någon bestämd ordning när man skriver så hoppar jag nu över till en bild på ett av våra senaste ”fynd” på Erikshjälpen  
En matta som jag tror är den hittills vackraste trasmatta vi haft. Bara älskar färgerna i den och blir glad varenda gång jag kommer in i köket  :)

Men nu är det snart dags att ”göra kväll”. Ha det så gott och ta vara på det där viktiga ”här och nu” som livet består av.

Britta

Ja i det stora hela blev det en bra helg trots regnväder och rusk. Känns mer som oktober än september måste jag säga. Annars har det rensats lingon, gåtts promenader med Line, fyndats på Erikshjälpen i Edsbyn, hälsats på och umgåtts med barn och barnbarn och ja….tiden har gått och livet rullat på kan man väl säga!
Helst hade jag velat hinna med att göra lite utejobb också men med tanke på vädret och att jag haft ovanligt ont i armen och skulderbladet så får jag vara nöjd med att åtminstone ha ca 13 kg lingon i frysen  :)

Rikedom!!!

Ja tänk att det bara är september och vi har redan börjat elda vissa kvällar. Nog har det varit en kall och konstig sommar allt! Man känner sig nästan lite ”snuvad” på den. Som om man gick och väntade på att den skulle börja …men plötsligt så var den slut!
Så nu är det bara att försöka ”ladda” för den mörka tiden igen…

…men förhoppningsvis ska vi väl få en massa fina höstdagar innan dess…

…och sen får man väl se det positiva med vintern som ju också kan vara såå vacker!

Det är ju bara att ”gilla läget” så att säga och se fördelarna med snön! Se till att använda den till skidåkning t ex. 

Så visst är det för och nackdelar med allt egentligen och med tanke på allt som händer på moder jord just nu så ska man väl bara vara djupt tacksam över att vi är så förskonade från stora naturkatastrofer.
Men nu är det dags att packa sig iväg till jobbet. Sen i eftermiddag blir det blodgivning och storhandling i Mora.    :)

Britta

Ville bara kika in lite och ge ett livstecken ifrån mig. Sitter och äter morgongröten och ska snart packa ner lite matsäck och ge oss iväg till Hälsingland en sväng över dagen.
Dels för att hälsa på lite barn och barnbarn…(Svs) ….göra ett besök på kyrkogården där hans föräldrar ligger och sist men inte minst….hämta två hinkar lingon som Svs syster plockat åt oss.

”Skogens röda guld” heter det ju och det stämmer verkligen. Planen var såklart att vi skulle ut och plocka själva men….förkylningen slog till rejält på oss båda och sv är fortfarande inte helt frisk så vi har nog så gott som gett upp den tanken med.
Tur att det finns snälla och hjälpsamma människor omkring en ändå för nu har vi turen att kunna åka och hämta två hinkar och sen ringde min mor igår och erbjöd det som blivit kvar av förra årets lingonskörd så ….halleluja…säger jag bara  

Har ju så gott som blivit ”beroende” av hemmagjord lingonsylt till gröten då köpt sylt knappast ens kan räknas som sylt tycker jag!
Så fruktansvärt söt, knappt några bär i och ja, bara rent ut sagt äcklig att äta.

Men nu ska jag koncentrera mig på att se till så att vi kommer iväg i tid. Första stoppet på resan blir Erikshjälpen i Edsbyn och eftersom vi är lika ”knäppa” när det gäller att tycka att loppisar och second hand är kul så har vi längtat som barn efter julafton till det här.  :)

Hörs och ses  

Britta 

Ja då var det dags!Att premiärskriva ett inlägg från nya datorn.
Måste säga att den är betydligt skönare och lättare att skriva på och är säker på att vi kommer att trivas tillsammans.
Den är lite lite mindre också och därmed smidigare att flytta med sig och bära runt på vilket jag gör hela tiden.
Gillar den redan och känns som en investering helt rätt att göra.

Helgen har ju snart gått och gör ett litet testinlägg med bilder och så från min och Lines morgonpromenad i lördags.

Var ju för övrigt min födelsedag då och kände att det var dags för ett besök nere hos Nisse igen. Nisse är min andra katt som blev 18 år och var en stor och viktig del av mitt liv under min uppväxt. Han ligger begravd på en av de vackraste och mest rofyllda platser för mig och det är alltid lika skönt att komma dit en stund och bara vara.
Skogsvägen dit är så skön att gå bara den med lite tät ”trollskog” på sidorna och den där mysiga känslan som vissa platser har.

Tyvärr så har de huggit ner skogen på en liten del av den nu men det mesta är ändå kvar. Förstår ju att man måste avverka skog ibland och sköta om den men önskar att de inte alltid tog ner precis allt. Varför inte gallra lite mer rejält istället?

Märks att Line också trivs och känner sig hemma på den här platsen, och oftast får hon sina hopp och springryck när vi är på väg ner till graven.

Bara någon minut efter att jag tagit den här bilden tittar jag av någon anledning åt vänster och där står en råbock och betraktar oss max 25 meter bort. Som tur är så uppfattar jag honom innan Line och i några sekunder står vi där och bara tittar på varann.
Han är nog lika överraskad som jag och verkar inte komma sig för med att fly på en gång.
Hinner koppla Line och börja prata med henne för att hon inte ska upptäcka honom och inte förrän då sätter han fart och skuttar iväg. Först då ser jag det andra rådjuret som också är med och tillsammans försvinner de snart in i skogen bredvid.
Strax därefter hör jag hur han skäller där inne, kanske för att varna andra rådjur?

Line lystrar lite extra till ljudet från honom men det är ganska lätt att avleda henne genom att locka med godis och lek så intresset för rådjuren är snart försvunnet.

På väg fram till graven letar jag efter blommor eller något fint att lägga där men just här är det mesta överblommat så …

…vi tar det finaste vi kan hitta för tillfället. En ormbunke och lite hallon för färgens skull  :)

Tror nog att Nisse tyckte det var helt okej!

När vi sen vänder hemåt igen ser vi flera ”eftersläntare” till blommor som vi missade på vägen dit.

Är så gulligt med dessa blommor som envist vägrar släppa taget om blomningen trots att de flesta av deras ”artfränder” gett upp för längesen. Tänk att det till och med inom blommornas värld finns individer! Blåklockor…

…en präskrage!

Klöver ….

…som har så otroligt fin färg! Särskilt tillsammans med det nästan limegröna omkring!

Men det mest färgstarka var nog den här lilla ormbunken som färgats av antingen hösten eller av markens ph värde? Fin var den i alla fall där den stod alldeles ensam i dikeskanten.

Sen till det märkligaste som fick mig att tvärstanna när jag fick syn på det…eller den ska jag väl säga! Tror i alla fall att det är en ung liten ekplanta men är inte helt säker?
Den stod där också alldeles för sig själv inne bland lingonris och mossa och om det nu är en ek så kan man ju undra hur den hamnat där?
Ska försöka hålla koll på den lite då och då och se vad det verkar bli av den?

Och till sist de här söta blommorna som jag ärligt talat inte vet vad de heter? Ska kolla upp det i floran sen. Nästan som små miniprästkragar ser de ut.

Ja det var allt för den här gången och får väl duga som testinlägg  :)

Nu är det söndagkväll och imorgon väntar en ny arbetsvecka! Men så länge man har ett jobb som man trivs med så känns det inte gruvsamt alls.
Vilken lyx det är att trivas med sitt jobb och livet i största allmänhet. Önskar att alla kunde få känna så.

Ha de ”gött” så länge!

Britta

Fast inte för alltid såklart  :) men däremot sista inlägget på den här datorn. Hade ju så smått börjat fundera på en ny eftersom gångjärnen var på väg att ”paja” på den här och beslutet att göra slag i saken fattades nästan av sig själv då Svs ännu äldre dator plötsligt (och under mystiska omständigheter) slutade fungera.
Så nu får han (enligt hans egen idé och beslut) ta över den här och jag har beställt en ny.
Då kanske man undrar varför han skulle få lov att nöja sig med en gammal dator? Jo det finns en enkel förklaring till det!
Han har ju alltid sin stående på sitt skrivbord ungefär som en stationär medan jag bär omkring på min, flyttar, öppnar och stänger locket osv. Och eftersom det inte är något annat fel än att gångjärnet snart är slut så blir det inte några problem för honom att använda den här då den egentligen aldrig behöver stängas när han har den.

Så nu ska jag avsluta tiden med den här datorn genom ett inlägg om våran helg i Lofsdalen
Blir ett bra avslut !

Här bodde vi och måste säga att det var en av de bättre stugor vi hyrt. Mysigt och fräscht inuti och det bästa av allt….sköna sängar!
Men ändå så har jag ännu inte hittat stugan som jag drömmer om och föreställer mig i tankarna. Den där stugan med härlig utsikt från altanen över vatten eller fjäll …eller varför inte både och
Med enskilt läge dvs med närmaste granne på någon kilometers avstånd, och med möjlighet att släppa ut Line lös utan att behöva oroa sig över vare sig trafik eller andra människor.

För är det något jag lärt mig nu så är det att sk fjällstugor sällan står för sig själva mitt ute i naturen någonstans, och man ska aldrig låta sig luras av de bilder man ser på stuguthyrningssidorna. Nej en fjällstuga som hyrs ut står oftast på ett område med en massa andra stugor ganska tätt inpå och någon nämnvärd utsikt har de sällan då man verkar föredra att låta skogen omkring växa fritt ända intill stugknuten.
Funderade en hel del på det där under helgen om varför de inte verkar bry sig det minsta om att ha någon typ av gårdsplan och en av mina teorier är att man nog helt enkelt inte vistas så mycket just utanför stugan? Man satsar istället allt på själva byggnaden och interiören.

På sommaren är det förmodligen för mycket mygg och knott och under vintern är det såklart uteaktiviteter en bit bort från stugan som gäller, och framförallt så är det väl just för vinteraktiviteter som man har en fjällstuga. 

Men nog med en massa text nu. Dags för lite bilder också

Första morgonen startade jag och Line med en kort prommis i området kring stugan och nog är det något visst med hela luften och atmosfären i fjällvärlden?
Allt känns så friskt, nytt och ”krispigt” på något vis  :) 

En liten bit bort hittade vi en sån där härlig tallskog med stenar, fina avskalade pinnar och mossor och lavar i olika färger och nyanser. Älskar den här miljön och skulle kunna vandra omkring där hur länge som helst!

Line tålmodigt väntande på att jag ska fota färdigt! 

Är bara i den här typen av natur som man hittar dessa näst intill rosa stenar tror jag? Eller så är det just för att man så lätt ser dem i den låga vegetationen? Nästan som om de försöker kamouflera sig bland mossor och lavar  :)

Äntligen är väntan över och kopplet ”bortkopplat”!   Kom igen matte…

…nu springer vi!!!!!!

Tjoho !!!!

Sen var det dags att vända tillbaka till stugan och äta en god frukost! 

Fast lite mer lattjo lajban kunde vi väl ha haft först var det någon som tyckte  :)

Första halvan av lördagen blev dock ingen större hit tyvärr då den mest bestod av att åka omkring och leta efter något bra fiskeställe…vilket vi inte lyckades hitta! Dels pga att det redan var upptaget och sen pga att vi helt enkelt inte hittade fram till det ställe vi var ute efter. Men men, efter att ha ätit en god lunch ute och sen tagit en liten ”tupplur” i stugan så bestämde vi oss för att ta en promenad ner till Lofssjön, och där återkom den där sköna känslan inombords på en gång!

Sååå vackert och såå avkopplande att bara sitta där på en stor sten vid vattnet!

En ”öde ö” i Söderhavet? Nejdå, bara en liten ö i Lofssjön i Norra Sverige  :)  fast nog får man lite ö och palmkänsla av bilden  ;)

En utomjording eller läskig jätteinsekt??? Nejdå…bara en spegling av en gammal trädrot på vattenytan!

Provsmakning av fjällvattnet! Godkänt tror jag det blev  :)

Dagen efter vaknade vi till en kall morgon. Första minusgraderna på länge nu….

…men frisk och klar luft med vacker frost på altanräcket!

Efter frukost och stugstädning var det dags att göra en kort vandring upp till en utsiktsplats som skulle ligga 1125 m över havet. Jag och Line knatade iväg först då Sv inte var säker på att han skulle orka följa med hela vägen. Vi hade kommit överens om att jag skulle ringa när vi var uppe men ibland går det inte riktigt som man tänkt sig  :)

När leden som vi gick på till att börja med plötsligt övergick i en körbar väg så råkade vi helt enkelt välja fel väg pga en anledning som nog kan låta lite konstig för en ”normalt socialt funtad” människa.
Men ska försöka förklara!
Jag och Line kommer alltså och går ensamma på leden som verkar gå upp mot toppen av fjället och där vägen ser ut att svänga av rejält till vänster ser jag ett par som sitter och fikar.

På fotot ser det inte särskilt brant ut men…jag lovar att det kändes ordentligt i benen vid det här laget. Här ser man också klart och tydligt vart vi egentligen skulle ha gått, alltså den lite mindre stigen som går upp till vänster. Och om jag varit en normal extrovert människa så hade jag uppfattat det medan jag förmodligen stod och pratade med paret men…nu fick min introverta hjärna så fullt upp med att fundera på hur den skulle hantera det här mötet så något slags ”tunnelseende” slog till  

I alla fall så stannade vi och vilade lite medan jag ringde till Sv för att meddela vart vi var. Och utsikten redan här var ju alldeles hissnande!

Tyvärr så vägrade datorn att ta med alla bilder jag hade tänkt men den här visar väl litegrann av lutningen på vägen vi gick på. Och nu till det allra tråkigaste med våran misslyckade ”toppstigning”!

Jag har på ”äldre dar” börjat få både höjdskräck och svindel och bara tanken på att fortsätta uppför vägen som man inte kunde se någon ände på och som såg ut att gå rakt ut i ”tomma intet” fick det att svindla i huvudet på mig.
Så det var bara att erkänna att vi inte skulle komma längre! Att stå där högt uppe på vägen längs fjällväggen och med denna milsvida panoramautsikt (som jag tyvärr inte kan visa nu) runtomkring mig blev helt enkelt för mycket för min stackars ”nallepuh hjärna”! Så efter mitt samtal med Sv som nu också nästan var framme vid början på vägen var det bara att börja knalla nedåt igen.

Men jag lovade mig själv att någon gång ska jag upp till den där toppen, men då måste jag ha någon mer med mig. Och absolut inte gå på vägen som kändes som om man gick på en hög bro utan räcken ungefär, utan fortsätta på leden som har mer vegetation omkring sig och leder mer rakt upp.

Hur länge ska jag sitta här med koppel på mig matte? 

Suck vad tråkigt….!!!!

Jag säger bara det….boooring…..!!!  Snart står jag inte ut längre!!!

Gissa om det var skönt att komma ”ner på marken” igen som det kändes då! Och dessutom få möta upp med Sv.
Fjällvandring i all ära men här var det bara att erkänna att det blev mig övermäktigt! Som att få motsatsen till klaustrofobi…vilket jag tror heter agorafobi ?
Synd, men ingen katastrof såklart! Kommer ju fler chanser här i livet  :)

Sen bar det av hemåt igen och med tanke på att bilens bromsar börjat krångla under resan så kändes det bara skönt att veta att man snart var hemma igen!
Men, i det stora hela hade vi en skön helg och vädret var nog det bästa vi haft på någon av våra resor tror jag!
Så nu fortsätter vårat hemmaliv som vanligt…eller ja….åtminstone när de dunderförkylningar vi båda drog på oss gått över !
Frustrerande att gå och vara förkyld och trött när det varit så fint väder den här veckan och så mycket man vill göra utomhus. Men det är bara att vänta och låta krafterna återvända först!

Ha det gott så länge!

Britta

Eller någon kanske jag ska säga?
Sitter här i soffan med datorn i knäet och med en lugnt sovande hund bredvid. Lugnt och fridfullt???
Javisst men….? Visst fattas det något….någon….!!

Jag som alltid varit en sån som trivts väldigt bra med ensamhet känner nu, kanske för första gången i mitt liv, att jag lika gärna…eller kanske till och med hellre hade velat att han satt här som vanligt tillsammans med ”oss” (mig, Line och en eller flera av våra tre katter) och njöt av lugnet, stillheten, tryggheten, närheten och sällskapet!

Känslan av att sakna närvaron av en person som är borta!

Nåja…nu har snart de där två timmarna gått och imorgon åker vi iväg på ett litet ”miniäventyr”. Har hyrt en stuga vid en sjö i Lofsdalen över helgen, så direkt efter att jag slutat jobba plockar Sv upp mig och så far vi iväg och skaffar oss lite nya upplevelser och erfarenheter….tillsammans såklart  

Britta

Ja egentligen vill jag ju inte att det ska gå så mycket som en vecka mellan inläggen. Vet ju själv hur trist det är att vänta på nästa inlägg på bloggar man följer men….ibland är det bara så extra svårt att ta sig för och sätta sig ner vid datorn.

Hade tänkt att det här inlägget skulle göras bara någon dag efter att jag och Line packade ryggsäcken med te, smörgås och tre tomma ”turkisk yoghurthinkar” och knatade ner till platsen där min katt Nisse har sin grav.
Detta var i måndagskväll…och nu är det redan lördag igen. Suck!!
Nåja…bättre sent än aldrig!

Och vad var vi på jakt efter tro? Ja inte var det hjortron i alla fall. Det har vi ju gett upp med för i år då flera dagars letande endast resulterade i 1,2 kg.
Nej, nu var det en annan sort av ”skogens guld” som vi var ute efter och som jag redan spanat in på en av våra vanliga promenader. 

Nämligen…enligt mig i alla fall…det allra godaste av våra vilda bär….Skogshallon….!
Och det fanns (och finns fortfarande överallt verkar det som) hur mycket som helst därnere vid den plats här på jorden som nog är den jag känner som mest ro och frid inombords på.

Och det här är utsikten vi hade under ”fikapausen”! Inte konstigt att man trivs på en plats som denna. Har sagt det förut och säger det igen…när jag blir miljonär bygger jag oss ett litet hus här….punkt slut  
Sen ”lever vi lyckliga i alla våra dagar”!      

Hur som helst så hade vi en helt underbar eftermiddag/kväll där jag och Line, och man ska ju ta vara på ”nuet” och alla små guldstunder här i livet…och det här var verkligen en sådan!

Augustisolen värmde, fåglarna sjöng, flugor surrade och allt var såå stilla. Och Line….

…ja, hon passade på hon också! Att ta vara på ”livets goda”! 

Hade ingen aning om att det finns hundar som gillar hallon men…

…de var ju tydligen bara sååå goda….

…och som hon mumsade!!

Bara ett hallon till….mmm….få se vart är dom?….namnam….smask….slurp…nästan godare än Frolic faktiskt!!!

Kommer inte ihåg hur länge vi höll på, och förresten så var det som om tiden stannade till en stund när vi var därnere. Men tre hinkar hade vi med oss och tre hinkar fick vi fulla. Vilken rikedom att sen ta hem och rensa och lägga i frysen. 

Och fina var de och inte många maskar såg jag till heller. Tänk att det går att bara gå ut i naturen och hämta hem något så gott och nyttigt. Vilken lyx!!

Och så en bild på något av det bästa man kan ha på sig när man är bland stickiga hallonsnår och ”kryper”! Mina kära damasker, som man sätter utanpå skor och byxor. Som ett extra skydd som är rejält slitstarkt och tåligt! Rekommenderas varmt till den som gillar att var ute i den ”svenska djungeln”!    

Ja det var i måndags det. Idag är det lördag och en lördag som inleddes med rejäla regnskurar så istället för att göra något utomhus så åkte vi till PMUs secondhand i Leksand och fyndade lite. Alltid lika roligt och spännande att gå där och titta …och alltid hittar man någonting!

Det absolut finaste fyndet idag var den här Nittsjövasen, karaffen eller vad man ska kalla den? Var Sv som fick syn på den och efter ett par sekunders tvekan ….med tanke på priset …så höll jag ändå med honom om att vi skulle ha den. Det är ju trots allt en Nittsjö och sånt ska man passa på att köpa när chansen finns även om prislappen ligger på över hundra kronor.
Man blir ju lite ”snål” och extra sparsam när man är på secondhand och loppisar och tycker att …nja men det där var väl lite mycket kanske…så fort något kostar närmare hundralappen men insåg snabbt att nu var jag bara sådär typiskt ”dumsnål” och tog beslutet att stoppa ner vasen i kundvagnen…vilket bara kändes bra och helt rätt inombords!

Sen passade den ju otroligt bra i köket också där på hyllan i sällskap av en annan ”gammal klenod”!  :) Nämligen min kära gamla ”gulnalle” som har hängt med mig hela livet faktiskt! Tyckte han förtjänade en plats på hyllan bredvid. 

Sen måste jag visa ett sånt där typiskt roligt loppisfynd som man nästan bara gör på secondhand. Två små glasburkar av samma typ som dem jag redan har i köksfönstret fast av en mycket större modell.

Och de var helt perfekta till att förvara mina linfrön som jag strör på morgongröten i. Loppislycka kallas det  :)

Och sen den långa trasmattan för 95 kr. Undrar just vad jag skulle ha fått ge för den om den vore ny?  Så fin och knappt sliten alls. 

Kommer att passa perfekt där den här låååånga mattan just nu ligger. Vill ju gärna ha en lång matta här i vardagsrummet och är alltid bra att ha något att byta ut med, så det är bara att passa på när tillfället dyker upp.

Ja det var väl allt för den här gången? Och nu är det dags att avsluta dagen med en tallrik fil och lite blåbär som jag fick i utbyte av en tjuga av damen som sitter och tigger utanför hemköp. Usch…låter så fult och nedvärderande att säga tigger…kan väl säga damen som sitter och ber om lite pengar för sin egen överlevnad istället. Och den här gången hade hon plockat bär som hon absolut ville ge i gengäld och då vore det oartigt att inte ta emot tycker jag.

Och förresten så har vi väl lite planer på att ge oss ut och leta blåbär istället imorgon om vädret tillåter. Men det återstår att se! Ojoj…nu tar batteriet i datorn snart slut så….
Ha det gott!

Britta  

Augusti…betyder att nu börjar dessa morgnar och kvällar med ett fotoljus som inte klår någon avancerad fotostudio eller något superutvecklat fotoprogram. Men det gäller att vara med också och hinna fånga det innan det är över. Satt i soffan igår och råkade kasta en blick ut genom fönstret…..ooaaaoooo….kameran….hjälp….ska jag hinna eller?….är det ens någon idé när man ändå aldrig får med det man ser i verkligheten.
 Men jo…man måste åtminstone försöka. Tog lilla kameran och tassade ut på grusgången i strumpor. För är det med någon kamera man ska kunna lyckas så är det just med den lilla som det går att ställa in så många olika slags ”vitbalanser” eller om det nu räknas till det? Nåja…den har i alla fall en hel del finesser om man så säger, som inte min stora canon har.
Men, det ljus som det egentligen var gick ju inte att få med såklart men kan ju bli ganska fint ändå.

Och det som är så underbart är ju att motivet förändras hela tiden så det är bara att stå kvar någon minut och vänta på nästa …oooaaooo……

Skogsbrand eller solnedgång över Västgärde?

Blir så extra glad över livet och att man har chansen att se och uppleva dagar som dessa när man känner hur man njuter med hela kroppen och sinnet av stunder som de här.

Nog hade han en poäng i låten den där Armstrong…”what at wonderful world”!

Idag är det dessvärre lika grått och färglöst som en novembereftermiddag men…regn behövs ju också och med tanke på grusgångsprojektet så är det bra med lite fukt i marken så att jordlagret ”håller ihop” bättre när jag ska lyfta bort det.

Igår kom vi oss äntligen för med att motionera lite på morgonen. Jag och Line på en ca fem km lång springtur och Sv på lite rullskidstekniksträning.
Skönt att vara igång igen efter några veckors uppehåll. Ska försöka hålla i igen nu med träning var tredje dag som jag körde förut. Var perfekt intervall att hålla. Inte för ofta och tidskrävande men heller inte för sällan så att det behöver gå sådär tungt varje gång!
Igår gick det ganska tungt kan jag lova…eller kändes det som i alla fall, men blev ganska förvånad när tidsåtgången inte alls blev så lång som jag trodde för att springa den sträckan.
Skönt när man överraskar sig själv. Dock kände jag ganska tydligt i kroppen att jag lagt på mig något extra kilo igen.
Går ju fort det där när man unnar sig att äta mycket gott. Och det känns direkt när man börjar springa och ”vissa partier” av kroppen liksom inte riktigt ”hänger med”  
Att det jussom sitter lite för mycket utanför musklerna som har en tendens att ”dallra” så att säga…ja …ni förstår nog vad jag menar! Som om man inte får ”hela kroppen” med sig!  

Men vet ju också att om jag bara skärper till mig med maten och håller i intervallen på träning var tredje dag så ordnar det snart upp sig och igen.

Och som vanligt efteråt så känner och tänker man…varför har jag inte gjort det här förut…eftersom man mår så otroligt bra i både kropp och själ av att pressa sin kropp lite extra.

Våra kroppar är ju till för det…för att röra på sig och anstränga sig ibland och det känns verkligen när man väl gör det.

En annan ”nyttig” sak som jag kom mig för med att göra igår var att äntligen föra över en massa bilder till den externa disken. Man bör ju göra det ibland av säkerhetsskäl och nu var det alldeles för längesen. Alla bilder på Line te x hade kunnat gå ”åt skogen” om det hänt något med min dator. Men nu ordnade det sig själv då jag plötsligt upptäckte att den inte gick att stänga som vanligt. Det är något med ena gångjärnet som börjat krångla så det var bara att sätta igång med lite bildräddning.
Får nog lov att börja fundera på en investering i en ny dator snart. Har ju haft den här några år nu och var ju begagnad när vi köpte den så…man kan väl inte begära hur mycket som helst heller.

Nåja…allt löser sig till slut.
Ha en skön Söndag!

Britta

Tänkte att det var dags att visa vad vår lilla hustomte sysslar med såhär i sommartider nu när han fick chansen att slippa bli nerpackad i jullådan och ligga i vintervila i garderoben  :)
Själv tycker jag att han ser ut att trivas alldeles utmärkt med ”sommarlivet” och verkar ha tagit på sig ansvaret över blommorna i lådan ute på bron.
Tomtar finns ju även i form av trädgårdstomtar och faktiskt så har jag sällan haft en pelargon som blommat så fint som just denna, så förmodligen är det tomtens förtjänst!

Något mer som verkligen fått för sig att blomma just nu är flera av mina orkidéer vilket alltid gör mig lika glad och förundrad, så ikväll passade jag på att gå runt och fota dem. 

De här vita i köksfönstret trodde min mor var såna där oäkta i tyg eller vad det är men nej…de är faktiskt helt äkta kan jag intyga  :)…och visst önskar jag att jag kunde ta på mig förtjänsten av att de blommar och verkar trivas så bra men…det är nog tyvärr mest tur måste jag säga. Turen att vi har vatten som de gillar och turen att vi har ett gammalt hus som håller ojämn temperatur dvs ganska mycket kallare på nätterna. Sägs att just orkidéer gillar det och ja…här talar då bevisen för sig själva måste jag säga!  :)

Det roligaste med dem är ju att de finns i så många olika färger och mönster. 

Både prickiga och randiga och till och med nästan rutiga.

En tjusigt tvåfärgad också!

Och en fläckig!

Blir nästan sugen på att köpa en till nu när de blommar så fint allihop. Brukar passa på när de har extrapris på dem på hemköp men med tanke på hur tåliga och fina de är så kan jag gott kosta på mig en för ordinarie pris någon gång också!  :)

Även mina innepelargoner förtjänade att få visa upp sig lite tyckte jag. Inte ofta det blommar så mycket i mitt hus! Bara att njuta så länge det varar!

Ett ganska säkert sätt dock att få lite blom inomhus är ju att plocka in och sätta i vas, och nu när jag placerat två ”nubbeglas” i de små skorna som vi har på hyllan i hallen så är det extra roligt att byta ut blommorna där lite då och då! 

”Grusgångsrensningsgränsen” kryper sakta men säkert framåt  också och…

snart har jag tagit mig fram till bortersta gränsen för längsta sidan av planket. Tar någon meter ibland på eftermiddagarna/kvällarna när jag känner att jag orkar efter jobbet. Sen måste jag väderanpassa mig lite också eftersom det nästan krävs att det är lite blött då det går bäst att skilja jordlagret som ligger högst ovanpå från stenmjölet som helst ska vara kvar därunder.
Själva jobbet går till så att jag använder min trädgårdsspade till att liksom ”skava” mig fram några centimeter under ytan, alltså lossa på hela ”jordskorpan” som bildats ovanpå stenmjölet och sen helt enkelt plocka bort jorden och gräset som rotat sig i den, med händerna.
Visst tar det tid men hoppas och tror att det kommer att hålla sig lite längre än den rensning jag gjort förut då jag liksom egentligen bara skrapat på ytan, dvs förmodligen i enbart jordlagret och visserligen fått bort det gröna för tillfället, men såklart lämnat kvar alldeles för mycket av jorden så att de frön som lossnat från ogräset under jobbet lätt kunnat gro igen.
Sen gäller det ju att vara lite bättre på att hålla efter genom att kratta lite då och då och kanske sprida ut lite grovsalt så att nya frön inte får chansen att gro på en gång. 

Men men..det får ta den tid det tar och egentligen så har jag ju ända fram tills snön kommer på mig att fortsätta. Och det ska väl i alla fall dröja får vi hoppas…såvida inte tomten tröttnar på värmen och ”joxar till” någon typ av vinterochsnöbesvärjelse    …men då är det första och sista gången jag ger någon tomte ”sommardispens” ..det kan jag lova

Fast för tillfället verkar han nöjd med att sitta där i kvällssolen och vaka över blommorna. Och skulle längtan efter vinter, snö och jul bli alltför svår för honom så kan han ju klappa lite på renhornet som han har alldeles bredvid sig!

Britta