Tog en skidtur i måndags…..tänkte att det får bli dagens inlägg i ”bildbombsform”! Har sett att bilderna blir lite suddiga när jag lägger ut dem men tror att de blir bättre om man klickar på den första så att man kan titta på dem i lite större format?
Ja, säga vad man vill om vintern….men nog är den vacker när den visar sin ”bästa sida”!
Britta
Ja nu blev det ett sånt där långt uppehåll igen…och inte har jag något speciellt att skylla på heller. 
Livet rullar på och det är bara att hänga med!
I helgen tog jag mig äntligen för med att plocka bort alla adventsstakar och julstjärnor. Insåg en dag under veckan när solen sken så att man nästan fick en liten föraning av våren att…nej, nu känns det inte rätt med lysande ljusstakar i fönstren längre….det liksom ”skar sig” på något vis?
Så nu kan man väl säga att allt vad gäller jul är ute ur huset och det nya året kan fortsätta mot ljusare tider!
Härligt att tänka på tycker jag…och härligt att tulpanerna nu har sjunkit lite i pris så att man kan unna sig en bukett till helgen.
För nog känns det väl också som en liten föraning av våren när man får sätta ”färska” blommor i vas inomhus. Som en liten ”livlina” att klamra sig fast vid i väntan på sol, värme och växtlighet!
För jäklars vilken vinter vi har i år!! Snö, snö och mera snö….!!! Nog börjar man undra hur mycket det ska komma?
Tövädret som var gjorde att det bildades stora snöklumpar längs vägen.
Ser nästan ut som en rasad stenmur eller ett stenröse! Tyvärr så gör det ju våran redan lite trånga väg ännu trängre men…nog är det lite coolt också att naturen kan skapa det här
Gör inget att skylten för siljansleden riskerar att försvinna i snödjupet…för något cykelföre blir det nog inte på länge än?
En annan skapelse gjord av tövädret…ett ”takras in slow motion” kan man kalla det här. Ska bli intressant att se hur länge det håller sig kvar
Sen finns det ju de som lever mer för stunden och inte bryr sig så mycket om vilken årstid det är…. så länge man har en kul kompis att leka med…
Något mer som äntligen blev av i helgen var att det här mystiska paketet plockades fram ur frysen…
…innehållande en …ja jag höll på att skriva ”livs levande”….???? ….men nej …inte livs levande såklart, utan snarare ”död genomfrusen”, men åtminstone en äkta, vildlevande??? Säger man så? Alltså en lax som inte är uppgödd i någon odling på pellets utan en som levt i havet utanför Norge och ätit sånt som laxar äter om de får välja själva.
Alltså fiskkött av bästa kvalité kan man väl säga? Och det har vi Svs son att tacka för då det är han som dragit upp den åt oss.
Sv rensade och kryddade den och sen lindade vi in den i folie tillsammans med purjolök, morötter och lite gulbetor, och själva tillagningen blev på utegrillen som Sv satte fart på efter att jag skottat fram den
Lyxigt kändes det, att ha en hel lax att sen dela upp och frysa in i flera ”lådor”!
Och nu har jag äntligen kommit igång med mitt drömfångarprojekt också …som jag skrev om redan långt före jul tror jag? Ibland är det väldigt långt mellan tanke och handling…särskilt när en nödvändig uppstädning av vissa rum ligger lite som en ”bromskloss” före. ;)
Men ”plötsligt händer det” vet ni och på lördagen lyckades jag bära med mig en kaffekopp, en halv dajm..
..och datorn och sätta mig tillrätta vid pysselbordet!
Så där satt jag någon timme och lyssnade på lite P1, drack kaffe, åt godis och kastade en blick ut på vintern utanför lite då och då…
…samtidigt som jag knåpade och klurade på hur jag skulle utforma drömfångarna.
Tanken är att det ska bli tre stycken som på något vis ska sitta ihop och hängas upp på en gren…eller kvist kanske man ska kalla den?
Låter nog mysko men har slutresultatet som en bild i huvudet och hoppas att jag ska bli nöjd med den? Det kommer nog dock att ta lite tid då tillfällena vid pysselbordet är ganska få och sen måste man ha en viss känsla och stämning inombords när man grejar med sånt här.
Men men…har ju ingen tidsgräns för det så det får väl ta den tid det tar…blir nog färdig när det är meningen ändå.
Känns i alla fall himla kul att ha kommit igång med lite kreativt arbete igen och har flera halvfärdiga ”fönstersmycken” som bara väntar på att bli färdiga också…!
Skulle kunna sitta där uppe hur länge som helst och det är lätt att glömma både tid och rum när man väl kommit igång.
Jättenyttig återhämtningstid för min högkänsliga hjärna också! Tror att alla hsp:are skulle må bra av att kunna dra sig undan och syssla med sånt här ibland.
Blir lite som en meditation, omstart och uppdatering av hjärnan tycker jag :)
Men nu är det dags för lite kvällsmat och sen väntar nog tv soffan
Ha det bra så länge!
Britta
Nog är det lite lustigt att när man väl lyckats ”hamstra” egna bär i frysen inför vintern…så glömmer man nästan att använda dem?
Kom att tänka på det häromdagen när jag såg en kock på tv som använde rabarber att. Herregud! Vi har ju rabarber i frysen också!
Dock blev det inte av att ta fram just det i helgen men lite blåbär och hallon hämtade jag in i alla fall. Hur lyxigt är det inte att kunna koka sin egen ”drottningssylt” på blåbär och ”egenplockade” vildhallon.
Mums!!!
Hällde först upp blåbären på ett eget fat för att ”snoppa av dem” som det så fint heter
Lustigt uttryck det där…..??
…kunde inte låta bli att tänka tanken när jag stod där och rensade att det är precis vad man borde göra med alla våldtäktsmän också…..!!!….”snoppa av” dem helt enkelt!!
Sen blev det en skidtur med Line också då jag testade något som jag haft i tanken ett tag.
Att sätta fast löpkopplet i remmen på midjeväskan och låta henne hjälpa till och dra lite under skidåkningen.
Och visst gjorde hon så gott hon kunde men lite svårt var det att förstå att man plötsligt förväntades att dra när man i drygt tre år nu inte hört annat än att man inte får dra i kopplet?
Satte i alla fall på henne selen så förhoppningsvis kommer hon till slut att fatta att med selen på får man dra ! Peppade och hejade på henne så mycket jag bara kunde och lite extra när jag kände att hon drog en aning.
Men men…för att vara första gången så gick det skapligt ändå…även om hon helst ville lyckas med att ”rulla av sig” den förbaskade selen :)
Väl hemma igen blev belöningen lite lek i snödrivorna i form av ”hämta vanten”…
….som alltid är lika roligt!!! Vet inte hur många gånger jag kastade den, och visst hängde tungan som en slips till slut men hade jag fortsatt så hade även hon gjort det!
Tänk om man kunde utvinna energin som finns i en hundkropp?
Söndagens ”kvällspyssel” blev i form av att jag äntligen bytte ut det nedvissnade lingon och blåbärsriset i stora glasburken på bordet.
Ville inte ha något ”julrelaterat”…:) snyggt ord ? ;) ……så nu fick det bli lite stenar, kristaller och en jättefin ”snirklig” träpinne !
Blev en mysig liten egen magisk värld därinne!
Men nu är det måndag igen och arbetsveckan är i full gång! Får väl se hur tätt det blir med inlägg den här veckan? Beror helt på min egen ”status” :) alltså hur ont jag har och hur trött jag är…och det vet man aldrig med den här ”gamla tanten”?
Det är lite berg och dalbana med mitt mående måste jag säga. Och tur är väl det …att det är både upp och ner, istället för bara ner som många faktiskt har det!
Är så tacksam över det dagar då jag känner mig ”okej” i både kropp och själ!
Ha det gott!
Britta
Igår hade vi en jättemysig dag som bestod av både nytta, nöje och avkoppling…precis så som jag strävar efter att ha det under lediga dagar. Att få en del gjort utan att behöva rätta sig efter klockan och känna att det blir sådär lagom mycket av allt.
Sådär som livet kan vara när det är som bäst!
Det sägs ju att man ska sträva efter att ha en god balans i livet och det tror jag nog är vad de allra flesta av oss egentligen har som mål i slutändan, även om det pga olika omständigheter kanske inte går att förverkliga sådär alldeles på en gång!
Sen kan ju även målen förändras genom åren i takt med att man själv utvecklas som människa. Man får andra värderingar och inser vad man egentligen mår bäst av och nog är det lite ironiskt att det nog i de flesta fall inte är förrän man är på väg in i den ”senare halvan” av livet som man lärt känna sig själv nog för att börja leva efter det.
Sen är det ju så att man ibland också måste inse och acceptera sånt som egentligen inte ingick i den där planen, målet och drömbilden man målat upp i fantasin, och det där kan vara olika svårt för olika människor beroende på hur envis man är.
Dessvärre så måste jag nog erkänna att jag hör mer till de där lite ”tjurskalliga” och envisa än dem som enkelt och lätt släpper gamla målbilder och drömmar och bara accepterar den nya situationen.
Under våran härliga skogsskidtur igår tror jag dock att jag kom ännu ett litet steg närmare det som gnagt i mitt huvud på senare tid.
Jag måste nog helt enkelt inse att det här med en mer seriös typ av skidträning inte går att förverkliga för mig just nu i det här livet och med den här kroppen….så är det bara!
Har ju i säkert tio femton år nu haft en högersida (arm, axel och skuldra) som protesterat och börjat smärta och krångla så fort det blir lite för mycket ensidigt arbete och även om det gått lite i perioder så är det tyvärr de sämre som dominerat.
Orsaken till det är såklart mitt arbete och det i sin tur är ju inte något man bara kan sluta med ”hursomhelst” om man nu vill fortsätta få in pengar för sin överlevnad vill säga… …och det vill man ju ….eller det finns det väl inget alternativ till, menar jag.
Det här med träning är ju egentligen något jag vill hålla på med eftersom man faktiskt blir piggare och får mer energi ju bättre kondition man får men då gäller det också att ha en kropp som fungerar för det och det är nog bara att inse att det har jag inte längre.
Kom på häromdagen varför just skidträning i mer seriös betydelse inte fungerar för mig längre och det kändes verkligen både sorgligt och trist men hör nog till en sådan sak som jag bara måste acceptera.
För även om jag bara jobbar 75% nu så blir det ändå inte samma vila för kroppen som jag kunde ha när jag jobbade 100% på kyrkogården under sommarhalvåret och gick arbetslös och jobbade lite då och då som vikarie på städ under vinterhalvåret.
På senare tid har jag också haft mer ont än vanligt och den enda typ av skidträning (som egentligen inte ens kan kallas träning) som blivit av hittills är lite träskidåkning nere på åkrarna här hemma. Endast ett pass då jag blivit svettig och andfådd har jag fått till och det kan man väl knappast kalla ”seriös träning” !
Det som känns mest sorgligt och trist med det här är all den fina utrustning jag skaffat just för att vi för något år sedan, gick och målade upp en drömbild och ett mål om att kunna åka något längre skidlopp. Och visst blev det stafettvasan i fjol men då hade jag inte heller börjat mitt ”fasta” jobb som städerska än.
Det här året har vi gått med målbilden av en kortvasa tillsammans i huvudet men ju närmare vi kommit insett mer och mer att först måste Sv få bort en del av sin farliga övervikt. Pga andra omständigheter har han nämligen gått uppåt istället för nedåt den sista tiden och ett längre skidlopp är nog knappast vad läkarna skulle rekommendera någon som faktiskt redan haft en liten infarkt?
Så i samma veva som tankarna på hur farligt det skulle kunna vara för honom malt i huvudet så har också tankarna på min egen ”form” och träningsmöjligheter rört sig kring det faktum att inte heller jag skulle ha kunnat träna nog för att fixa ett lopp på tre mil.
Så nu är det nog bara att inse och acceptera att den där drömmen om att ha skidåkning som träningsform på vintrarna inte kommer att bli av på det sätt som jag trodde, utan nöja mig med mer ”turskidåkning” på träskidorna istället.
Och eftersom jag tyvärr hör till de mer tjurskalliga så gör den insikten mig riktigt ledsen om jag ska vara ärlig….men….får jag bara lite mer tid på mig så kommer nog acceptansen till slut?
Är ju ingen idé att gå och älta och lägga energi på sånt som ”kunde ha varit”, utan se vad man faktiskt har i livet istället. Och är det något vi har just nu så är det väl snö
Jäklars vad med snö vi har fått den här vintern.Måste vara rekord på väldigt länge och på många ställen i landet?
Visserligen önskade vi ju oss snö i höstas (när vi fortfarande såg fram emot årets skidsäsong) men nu måste man väl säga att det räcker ändå
Visst är det lite mysigt också när allt täcks av det mjuka vita, som ett täcke av bomull…
…men vad man kanske inte tänker så mycket på är de som får kämpa så otroligt mycket mer för sin överlevnad pga det! Som det här ensamma rådjuret vi sett vandra omkring här i byn på sistone. Som till och med tar risken att hoppa innanför våran inhägnad runt gården i hopp om att hitta några kvarblivna äpplen, mitt på ”ljusan dan”!
Igår slängde vi ut lite morötter åt henne , och där stod hon länge och tuggade och tuggade medan hon höll ett vakande öga (och öra) på omgivningen. Kändes så skönt att se att hon fick något i magen, även om jag ångrade att jag inte skurit upp morötterna i mindre bitar istället.
Nåja…sånt är livet på den här planeten och huvudsaken är väl att man försöker göra det bästa av den tid man har här.
Att göra sitt bästa, ta vara på det man har, acceptera läget som det är och sträva vidare …det är väl ändå vad livet går ut på?
Städade av ute på brokvisten igår och hittade den här kvarglömda islyktan. Bara en sån sak kan ju få en på lite bättre humör. Att hitta en islykta färdig för att sätta ut, tända och njuta av!
Ha en fortsatt skön söndag!
Britta
Slank ner en till orkidée i ”fredagskorgen”på affären idag! Kunde inte stå emot när priset på skylten visade 39:90…..och det kan väl alla förstå?
Under halva priset för en sån skönhet som visserligen var på väg att blomma ut (därav det låga priset) men som säkerligen kommer att blomma om lika snällt som alla mina andra orkidéer!
Vet att jag tjatar om dessa blommor men det som är så bra med en blogg är att om man tycker att innehållet är uttråkande så är det bara att gå vidare till någon annan av googles miljontals sidor
Är så fascinerad av att något så vackert kan vara så lättskött och trivas så bra hemma hos mig …är nästan för bra för att vara sant. Den enda skötsel de får är en skvätt vatten ca en gång i veckan och nedklippning av gamla gulnade stänglar.
Förr gjorde jag misstaget att klippa ner hela stängeln så fort de blommat över men det ska man inte göra. Det räcker att ta av den en bit in bara strax ovanför ett nytt ”öga” så står det inte på förrän den börjar skicka ut en ny stjälk med nya knoppar.
Annars är det fredag och alla de vanliga fredagssysslorna är avklarade så nu väntar en skön kväll i soffan. Sen får vi se vad som händer under morgondagen? Inga särskilda planer för helgen i alla fall och för mig är det de bästa helgerna
Det blir vad det blir och det är väl den bästa ledighet man kan ha?
Ha det gott så länge!
Britta
…snöar och blåser därute, och visst önskar man att man vore ledig idag. Men vi har i alla fall ett tryggt, varmt hus att vara inne i. Tänker på alla djuren som förmodligen står tätt ihop och bara väntar ut det värsta.
Visst är det lite mysigt också, så länge man kan titta på det från insidan. En sån här dag skulle man bara stanna inne och elda och mysa i soffan. Får väl se hur det går att ta sig iväg till jobbet? Förutsättningen är att det är plogat på vägarna, annars blir det nog tufft med tanke på hur det säkert drivit igen.
Nåja….nu går vi i alla fall mot ljusare tider. Tomtar och gran är bortstädade (förutom den här som står inne i rummet och håller koll året runt) och dagarna blir ljusare.
Så en dags snöstorm är väl inte mycket att klaga på egentligen
Britta
Blev så glad i morse när jag vaknade och kom att tänka på att bloggen fungerar igen, och just därför så kände jag också att jag måste göra ett litet inlägg på en gång, bara för att se att det fortfarande var så!
Och ja….det verkar faktiskt så!
Skönt! För just nu finns det ju så förbaskat mycket fint att fota när rimfrosten klätt in alla träd och buskar. Som ett riktigt sagoland!
Den här bilden tog jag igår när vi var ute på en kombinerad skid och promenadtur. Sv åkte träskidor och jag fick pulsa lite i snön i stället. För hur gärna jag än ville hänga med på skidor så var jag bara tvungen att inse att överkroppen behövde en dags vila från ensidiga rörelser. Man har ju bara en kropp per liv och ibland måste man inse sin begränsning. Vill ju kunna använda den i många, många år till.
Men idag blir det en provtur för mig med, då jag redan känner att jag återhämtat mig bra. Igår morse kändes det som om hela högersidan inuti revbenen skulle ”krampa ihop” om jag bara gjorde minsta felaktiga rörelse, men efter lite hjälp av Sv min egen ”muskeljesus” 
så blev det betydligt bättre på kort tid.
Han har sina knep som han lärt sig genom åren och vet ju vilken muskel det är som ställer till det och i nio fall av tio brukar han kunna hjälpa mig.
Är så tacksam för det!!!
Så planen för idag är att först ge oss ut på lite motion och sen hem och städa ut tomtar, gran, bonader och annat.
Julstjärnorna i fönstren i rummet och köket får vara kvar ett par veckor till, likaså ett par ljusstakar som fortfarande känns okej med sitt varma sken i vintermörkret.
Utebelysningen också såklart! För all ”gul snö” är ju inte av ondo ser så mysigt ut när ljusen lyser under det fluffiga snötäcket! Och på tisdag verkar det komma ännu mer av det ”fluffiga” inte mig emot…..för är det vinter så ska det helst vara vinter också!
Ha en skön söndag!
Britta
Har varit något med inloggningen på bloggen de senaste två veckorna och jag hade nästan börjat ge upp om att någonsin komma in igen.
Har testat flera gånger per dag men bara fått ett meddelande som säger att typ ”webbplatsen inte är installerad korrekt” .
Har också försökt få kontakt med de ansvariga för ”bloggproffs” som jag bloggar genom men inte ens det har gått då det bara ”fastnat” och stått stilla och snurrat när jag skulle skicka det…..men…nu plötsligt, när jag bara på gammal vana skulle göra ett inloggningstest utan några som helst förhoppningar….vips!!!…..så funkade det :) :)
Jippie!!! Har saknat skrivandet här mer än jag trodde faktiskt!! För även om jag inte har särskilt många läsare så känns det roligt och inspirerande att göra inlägg om livet ibland. Bara dela med sig lite av tankar och bilder när man får lust.
Och på senaste tiden har det såklart känts mer lockande än vanligt. Kanske just för att jag inte haft möjligheten? Vet inte men är det inte lite typiskt oss människor …att när vi har saker omkring oss så tar vi det för ”för givet” och kanske har en lite nonchalant inställning till det, men sen när det plötsligt händer något så att vi förlorar det…då …inser vi hur mycket vi saknar det och vad det egentligen betyder för oss!
Precis som det gamla ordspråket…”man saknar inte kon, förrän hon är ur båset”!
Så sant!
Nåja…nu hoppas jag verkligen att felet bara var tillfälligt så att jag kan fortsätta skriva om det nya året som nu är här.
2018…gillar det årtalet! Gillar siffran åtta överhuvudtaget. Den är så rund och fin och så symboliserar den något ”evigt” på något vis…något som bara går runt runt i cykler hela tiden och aldrig tar slut! Precis som jag tror det är med allt som finns!
Tror det här blir ett extra bra år :)
Nyåret blev i alla fall det bästa jag haft tror jag med lugn och ro i fäbodstugan. Hoppas att vi kan ta en ”skidhelg” där snart.
Vi har ju fått så otroligt mycket snö och bättre förutsättningar för skidträning har vi väl inte haft på länge?
Dessvärre har jag jobbat extra tungt och hårt de senaste tre veckorna så någon seriös träning har det inte blivit än! Har helt enkelt inte haft någon ork kvar i kroppen …då framförallt i armar och axlar, efter jobbet så det har enbart blivit några lugna turer på träskidorna.
Men…vintern är ju inte slut än på länge och på måndag återgår jag till min vanliga deltidstjänst på skolan så då kommer nog också orken tillbaka hoppas jag.
Idag har jag tagit det väldigt lugnt och bara låtit kroppen (och knoppen också förresten vila, då det varit väldigt mycket social kontakt också de senaste veckorna) och även om jag inte lyckades med det jag tänkt satsa på idag dvs att städa ut julen, så har det varit en bra dag i alla fall. Vet inte vart tiden tog vägen men när vi vara klara med allt annat som skulle göras innan ”julutstädningen” kunde börja så blev det så sent och mörkt så inspirationen till det ”lade sig” lite
och inte gör det något….det finns ju en ledig dag kvar av helgen så gör en ny satsning imorgon efter morgonens skidtur som redan är planerad.
Och i år blir det extra roligt att städa bort julen då jag lyckats införskaffa några platsbackar med lock att förvara julsakerna i. Så den här gången ska det rensas och fixas till ordentligt i alla gamla julkartonger som är slitna, trasiga och innehåller en hel del skräp på botten.
Det ska bli såå skönt att få riktig koll på alla julprylar och slippa hålla på med fallfärdiga kartonger som tejpats igen med tejper av alla de slag genom åren.
Känner för övrigt att det här året ska få bli ett ”uppstädningens år” överhuvudtaget. För egentligen är jag en människa som vill ha ordning och reda omkring mig men alltför många gånger räcker inte orken till.
Men om man tar en sak och ett område i taget så måste man ju bli färdig till slut?
Så jag börjar med julsakerna så får vi se sen vart, när och hur jag går vidare?
Har en del skåp och garderober som skulle behöva en rejäl ”inventering” också ….och ett härbre fullt med ”rammel”….och en uthusvind och ….ja ni fattar?
Herregud vad man kan samla på sig grejer alltså! Och till vilken nytta?
Eller jo…visst …grejor kan man väl ha men….man ska ju veta att man har och vart man har dom också i så fall!
Tänker ibland att …tänk om man plötsligt skulle bli tvungen att flytta….vore det inte skönt att ha lite mer ”koll” och ordning på alla prylar då?
Jo…så känns det inuti mig i alla fall!
Så hit med lite mer ordning och reda säger jag bara!
Kommer nog att investera i fler stora plastbackar med lock i år känns det som.
Ha en bra fortsatt helg nu och hoppas att bloggen fortsätter att fungera!
Britta
Klockan är kvart över sex och här sitter jag i sängen med datorn i knäet. Tänkte jag skulle hinna göra ett litet inlägg innan batteritiden tar slut så nu gäller det att skriva på
I flera år nu har jag haft tanken om att klä om granen till en nyårsgran efter jul och nu har jag äntligen ”kommit till skott” med den tanken,
Så igår plockade jag bort alla röda kulor och ersatte dem med silverfärgade istället. De guldfärgade fick sitta kvar för de passar både till jul och nyår tycker jag, Sen hängde jag på lite mer glitter också….så nu känns det redan som om ett nytt, fräscht och oskrivet år är här.
Gillar ju tiden då man får städa bort julen också och känna att man börjar om på nytt på något vis. Ut med det gamla och in med det nya men nu känns det faktiskt inte lika bråttom med det.
Sv älskar ju julen ännu mer än mig och hör till dem som skulle kunna ha tomtarna kvar året runt tror jag men där går min gräns. Julen är som mysigast tiden innan, under och strax efter men sen stoppar jag gärna in den i garderoben igen
Beror nog lite på min högkänslighet också som gör att jag har lite svårt för allt det röda lite här och där i hela huset? Vill ju helst ha mildare och lite mer enhetliga färger omkring mig för att må riktigt bra.
De senaste åren har jag dock tvingat mig till att ha kvar julen ända till trettondagen (för hans skull) och nu kommer det att bli lättare då jag kan ”smyga bort” lite tomtar och annat julpynt undan för undan men ändå låta granen stå kvar med sina lugnare färger i guld, silver.
Känner mig helnöjd med att äntligen gjort slag i saken
Igår var vi på erikshjälpen en sväng för att ladda upp med lite nya tidningar inför våran nyårsövernattning i fäbodstugan. Några tidningar hittade dock inte jag men bla det här gamla fina pimpelspöet som passade perfekt på ”fiskeväggen” i köket.
Det är också en tanke jag haft länge. Att ändra lite efter årstiderna på den och nu har jag åtminstone bytt ut flugspöet mot ett vinterfiskespö istället. Skulle också vilja ha ett par såna där gamla skridskor som man knyter fast på skorna/pjäxorna ni vet och kanske ett par fina gamla lovikkavantar också? Ja lite sånt som gör att man ser att nu är det vinterfiske som gäller ska tänka lite mer på det vid nästa besök på erikshjälpen. Finns såklart hur mycket fina gamla prylar som helst att använda till det här.
Sen var lyckan gjord för Line också då hon fick en ny kattkompis. En snäll och mjuk katt som hon får slicka och tvätta huur mycket hon vill utan att den tar fram några vassa klor dessutom kan man ju bära runt på den också utan att den protesterar så hur bra hon än går överens med våra tre riktiga katter nu så är nog den här favoriten.
Avslutar med en bild på bebistomten som i år sover ute i granriset i det gamla degtråget på bron. Den är mitt absoluta favoritjulpynt, i alla fall vad det gäller ”söthet”
Men nu är batterinivån på krisläge så det är bara att avsluta.
Önskar er ett Gott Nytt År och hoppas att ni får fira det på det sätt ni allra helst vill själva och inte på det sätt ”man bör och förväntas” bara för att alla andra gör det.
Ha det gott så länge! Ses nästa år!
Britta
Då har vi firat färdigt för den här gången då! Och tyvärr så försvann den här julen lite i en ”migrändimma” för mig! Hela julafton och halva juldagen höll det i sig för att sen komma tillbaka och ta ”nya tag” på annandagen. Tack och lov så har jag ju Sv som kan hjälpa mig med spänningshuvudvärk av det här slaget så efter ett visst antal tabletter och ett par hårdhänta behandlingar gav det med sig till slut.
Men men…i det stora hela blev det en lyckad jul. Granen blev lika fin som vanligt när den blev klädd trots det tvivelaktiga utseendet innan …
…knäcken, kolan och marsipangodisarna blev helt okej!
Nittsjötomtarna har haft julmys i skåpet!
”Halmgänget” har hållit ställningarna vid granen!
Selma har sett till så att godisintaget varit måttligt!
Line har sett till att hålla en bra balans mellan promenader och slappande!
Minitomtarna har tillbringat julen på tavelhyllorna i hallen!
Tillsammans med de stämningsfulla julbilderna som man nästan skulle vilja ha i större storlek.
Den här är nog min favorit tror jag. Snacka om julefrid
Sen har vi såklart varit ute och rört på oss också. I det minst sagt varierande julvädret. Snöstorm och töväder om vartannat.
Mysigt är det….så länge man slipper ut och köra bil i eländet. Fick ställa in annandagsresan till Hälsingland och tack och lov för att vi gjorde det!
”Maja gräddnos”!
Så god fortsättning på er! Nu har vi bara nyår framför oss som ska avklaras…och i år verkar det bli ett väldigt ovanligt sådant för oss om allt går som det ska och vi håller oss friska.
Funderar nämligen på att åka till fäbodstugan och ha ett riktigt lugnt nyår där bara vi tre. Vore så skönt och passar mig utmärkt! Ingen panik över vad man ska ha på sig…märkvärdig mat som ska lagas…tider som ska passas….dvs tvingas vara uppe till tolvslaget…osv!
Nyårsfirande med stoj, glitter och champagne känns det som om jag fått nog av och varför ska man då vara med på det bara för att alla andra gör det?
Nej det bästa sättet att ta vara på livet är genom att följa sin inre känsla och gå efter det som känns bäst inuti en själv. För vissa betyder det ett hejdundrande nyårsfirande med alkohol och raketer och för andra något stillsammare i en liten stuga i skogen
Tur att vi är fria att välja det som känns bäst!
Ha det gott så länge!
Britta