lillasysterfix

Ja nog känns det skönt när man (i alla fall på de flesta områden i livet) tar sig framåt, går mot ljusare tider och ser resultat av ett par veckors arbete.
Våren är långt gången nu och snön smälter helt otroligt fort. Är så skönt att sitta ute på bron och dricka kaffe och lyssna till fågelsång och se marken komma fram igen.
Katterna får vårryck och använder planket som ”racerbana”, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hönsen krafsar och krafsar med sina små ben så att jag tror att de måste få träningsvärk.

Uthusstädningen är också långt gången och det börjar kännas som om man snart har koll på vad som faktiskt finns därute. I två veckor har jag (och Leif den senaste veckan)  plockat,sorterat, organiserat och kastat prylar och sopor av alla de slag.
Nu återstår utsidan av uthuset där det också samlats en hel del, men som inte kan göras förrän snön på baksidan tinat bort.

Så nu får jag nog ägna mig åt inomhusstädning och handling resten av den här dagen. Det är otroligt hur skitigt det blir inne nu innan marken torkat upp ute, men det är ju bara en kort period, snart kan man gå ut barfota igen

Det är det bästa jag vet, att gå barfota. Gör det så ofta jag kan på sommaren, bra zonterapi är det också.
Det märks genom att jag alltid i början av barfotasäsongen får några dagar med huvudvärk och illamående, pga att kroppen får fart på utrensningssystemet och ska göra sig av med gifter och slaggprodukter efter vinterns tröstätning

Tror att fler borde gå barfota. Det gör bara lite ont i början men sen vänjer sig fötterna och man kan till och med ta en springtur på grusgången Men de flesta vuxna verkar tycka att det är lite äckligt, ociviliserat och ”bondigt”.
Nåja, tur att man inte är vuxen än!

Britta

Känner att jag bara måste klargöra en sak!
Jag må vara mesig, lite klantig och ha en förmåga att vara i vägen ibland, men jag tar INTE emot och bara sväljer ”skit” hur som helst!!!! För att sen i nästa sekund behandlas som om att ingenting har hänt och att allt ska vara som vanligt:(

Jag är faktiskt snart fyrtio år och finner mig inte längre i att bli behandlad som ett barn PUNKT.

Känner mig så där arg nu så att det liksom vibrerar inombords, om ni vet vad jag menar? Är inte så ofta jag blir så arg men när det väl händer så ska folk ha klart för sig att även jag kan uttrycka och stå för mina åsikter.
Just nu önskar jag att jag inte hade slängt den där, visserligen vidriga boxningssäcken under min uthusstädning för det skulle kännas förbannat skönt att gå ut och slå sig trött på den.

Känner att jag vill skrika, som en sån där kaffepanna som tjuter när det kokar, för det är just vad jag gör för tillfället.

Vet inte om man får svära i en blogg och ska försöka att inte göra det även om det liksom ger lite extra utsläpp av negativ energi. Har en del favoritramsor att ta till i såna här lägen men gör det tyst för mig själv istället………………………………………………………………………:(

Så där ja, nu känns det lite lugnare inombords.

Jobbigt är det också, att vara arg, men ibland tror jag att det behövs för att ”rensa” lite.
Det är precis i såna här stunder man ska ha ett stall att gå ut i. En stor trygg fyrbent kompis att sätta sig hos en stund och bara lyssna till det lugna tuggandet och få lite ”blås” i öronen så att man ryser, det är kärlek det

Britta

Nej jag har inte vunnit på triss, det här är större. Mycket större!!

Findus har, visserligen omedvetet, men ändock frivilligt tuggat i sig en avmaskningstablett!!!!
Kände att jag bara måste skriva av mig om denna händelse som fick mig att fullkomligt tappa hakan. För en gångs skull stämde faktiskt reklamen.
Jag måste personligen gå in på apoteket och tacka expediten som i sista sekund, när jag faktiskt precis redan betalat de vanliga tabletterna, väl medveten om kriget som väntade hemma, nämnde att det finns faktiskt en tablett som det sägs ska ha en smak som katter föredrar.
Hon var verkligen försiktig när hon påtalade detta, antagligen för att vi båda kände att det ju inte kan vara möjligt att det finns en tablett en katt skulle sätta i sig frivilligt, även om tillverkaren skulle påstå det.
Men hon kände nog att hon kanske borde nämna det efter att jag svarat, ”det har jag redan testat” på alla bra tips hon försökte räkna upp, när det gällde avmaskning.
Det här mirakelpillret som jag måste kalla det består av en väldigt liten oval tablett preparerad med som det så fint heter, ”Artificiell köttsmak”, de ni!

Detta lilla piller delade jag i fyra delar och tänkte att jag tar en chansning. Vad tycker Findus mycket om?
Kokt påläggsskinka!
Så trots att jag gick in i det med inställningen att det förmodligen inte kommer att funka, så ta mig tusan gjorde det det! Funkade alltså!
Jag rullade helt enkelt in två små bitar till att börja med och var smart nog att först ge honom en liten oskyldig skinkbit bara för att han skulle vilja ha mer.
Och jodå! det ville han efter att på en sekund slukat den första biten. Jag riktigt känner spänningen stiga när jag lägger ner preparerade bit nr 1.
Vet av erfarenhet att katten brukar äta glatt till en början ända tills  den underliga doften av medicin slår igenom och de helt enkelt spottar ut igen.
Så när han lika snabbt som den första slukar även denna bit och sen tittar förhoppningsfullt på mig för att få mer, känns det helt enkelt för bra för att vara sant.
Men okej, tänker jag. Han gick på det en gång men kommer förmodligen inte att göra det igen.
Jag lägger ner preparerade bit nr 2 och när han lika snabbt sätter i sig den och återigen höjer blicken för att se om det möjligen kan tänkas att man får lite mer, då är lyckan bara total

Halleluja!
Avmaskningskriget är över för denna livstid.

Puss på den som uppfann tabletten, som väl inte får nämnas vid namn antar jag, tabletten alltså!

Britta

Ja i alla fall för min egen del, eftersom jag idag på vår första uteritt med ridskolegänget, mitt under den helt underbara galloppen, plötsligt känner det som om jag hamnar i ett näst intill meditativt tillstånd.
Känslan som infinner sig när hästen faller in i galloppen och man flyter fram i full fart är svår att beskriva.
Plötsligt känner man sig som ett!
Det enda som hörs är hästens andetag och frustningar. Doften av häst och läder känns vid varje inandning.En sån där doft man inte kan få nog av.
En doft man önskar att man kunde ”smaka på”  istället. Öppna munnen och svälja ner.

Känslan av hur hästen jobbar under en. Ett samarbete mellan två kroppar då man som ryttare underlättar för hästen genom att resa sig lite lätt i sadeln och släppa efter lite på tygeln utan att tappa kontakten med varandra.
Samförståndet och den gemensamma glädjen är obeskrivlig. Det riktigt känns att man är överens om att det här är roligt!!!!
Tjoho! Jippie! Tycks hästarna tänka.

Flock och flyktdjur är de verkligen, och när de får göra det här roliga tillsammans, utan att behöva frukta för sina liv och bara springa och sträcka ut ordentligt utanför ridbanan, då är de oslagbara när det gäller att stå för uttrycket LIVSGLÄDJE!

Det är verkligen en ära att få chansen att umgås med dessa fantastiska djur. ALLA borde få uppleva det någon gång. Bättre ”healers” för kropp och själ finns inte.

Jag säger bara, sluta skicka deprimerade människor till kuratorer, psykologer, terapeuter och liknande. Skriv inte ut en massa beroendeframkallande mediciner. Ge dem en chans att umgås med hästar, och jag lovar att alla psykiska problem försvinner och tynar bort.

Okej, kanske överdrev lite, men nog ligger det något i det.

Så tack Geisli, för ridturen idag, den fyllde ett stort hålrum i själen som jag inte förstått vad det ville fyllas med. Vad som fattades för att få ro och känna sig hel igen.

Kan inte bli mer övertygad.
Om jag skulle få ekonomisk och praktisk möjlighet till att bli hästägare igen så skulle mitt liv vara helt komplett. Inget mer jagande, inget mer funderande på, vem är jag? Vad vill jag? Hur ska det bli?
Bara en rofylld känsla av att det är det här jag vill, och behöver för att må bra och leva lycklig ”i alla mina dagar”

Härligt va?

Britta;):):):)

Puh! Då var jag äntligen färdig med diskning och utplacering av alla dessa vackra saker jag fick efter vindsröjningen av mormors prylar.
Är jättenöjd med allt och så glad att vi systrar inte har samma smak och ideér när det gäller heminredning.
En av oss är mest praktisk och vill inte ha så mycket prydnadssaker den andra gillar mer ”moderna”, stilrena och strikta grejer, alltså inte det här ”mormorsstuket”  (i dubbel bemärkelse) som jag är så förtjust i.

Som det här te x, tycker så mycket om den här stilen, lite lantligt och hemtrevligt på något vis. Jag hade faktiskt redan köpt mig en våg liknande den här på Erikshjälpen men den här var om möjligt ännu finare med emaljerad tallrik istället för rostfri.

Vaser och tillbringare i porslin och en del Nittsjö keramik.

Gammal burk från Göteborgs kex, kärlek vid första ögonkastet, tur att vi syrror är så olika!

Ett Nittsjöfat med lönnlövsmönster

En vit älg i keramik av okänt ursprung, men vacker är den!

Två små Nittsjöhästar

Jaha! Då tänkte jag avsluta med att visa delar av finservisen men datorn vill inte gå med på det. Finns inte nog med utrymme påstår den, så vi får väl se om jag lyckas med det i ett annat inlägg.

Just nu kikar solen fram, skönt med i alla fall några minuters solsken även om den nog precis är på väg ner. Nu väntar vi bara på ”far i huset” som inom någon timme kommer hem från sin 11 dagars resa till Italien. Visst kan det vara skönt att vara ifrån varandra ett tag men nu blir det bra att få hem honom igen.
Snusfri, pigg och utvilad, (hoppas jag)
Britta:)

Då var det färdigdelat då. Massor med prylar har fått nygamla ägare och jag kan inte vara annat än nöjd med utdelningen. De äldre släktingarna tog mer än vi hoppats på och själv fick jag allt jag ville ha (och lite till), tror att mormor och morfar är nöjda nu när de tittar ner på oss från sin himmel.
Resten av grejerna får gå på auktion och den vinst som det ger ska vi gå ut och äta på restaurang för allihopa. Kommer nog att räcka till en god middag med tanke på alla dessa Nittsjö vaser, tallrikar mm.  som är så eftertraktade.
Eftersom jag inte kunde köra hem mina grejor pga diverse alkoholhaltiga drycker till mat och efterrätt så har jag inte tagit foto på dem heller, men redan imorgon ska jag städa ur mitt vitrinskåp med en massa udda glas o dyl för att göra plats åt finservisen ingen ville ha bara för att det inte var maskindisk på den.
Ska bli så roligt att bjuda på mat nu när jag slipper duka med vardagsporslinet. Har aldrig haft någon särskild finservis och nu förstår jag varför.
Det var helt enkelt meningen att jag skulle ta över den här efter mormor. Känns ju extra kul att äta på när tallrikarna och glasen har lite historia bakom sig. Kanske får ställa till med ett riktigt storkalas och bjuda hit lite släkt och vänner på servisinvigning och träkarsbad.
Antalet tallrikar får väl avgöra antalet gäster. Vet faktiskt inte hur många av varje servisen består av men det visar sig imorgon.
Annars har det varit en underbar vårdag och snön töar för fullt.
Finns nog hopp om livet och våren även denna gång tror jag!

Nu ska jag och sönerna äta sill och potatis som kvällsmål och sen är det väl läggdags, ( i alla fall för mig). Nu är det bara två nätter kvar tills sambon kommer hem igen så nu börjar vi faktiskt sakna honom. Det känns att det är något som fattas, och konstigt vore det väl annars när man levt över tjugo år tillsammans och fortfarande trivs med det

Så fort jag vaknat imorgon så ska jag ta och hämta mina nya ägodelar. Ska bli så roligt att placera ut dem här hemma.

Britta

Ja då är man hemma igen efter en hel dags plock, sortering och bortkastning av prylar och åter prylar på syrrans vind. Vi har i alla fall kommit en bit på väg även om större delen av jobbet är kvar. Imorgon ska övrig inblandad släkt beskåda och hjälpa till att bestämma varenda pryls öde.
Antingen vill man ha något, och är fler av samma åsikt så blir det utlottning. Övriga kategorier är auktionsgods, blocket, Erikshjälpen eller sopstationen.
Det finns en hel del fina gamla saker också eftersom de kommer ifrån mormor och morfars liv. De är båda döda nu men när de levde bodde de i Nittsjö vilket ju är känt för sin fina keramikfabrik och det märks kan jag lova. Vet inte hur många Nittsjö vaser, tallrikar, krukor och figurer vi har fått ihop.

Får väl se imorgon om jag har någon tur i lotteriet, för det är väl fler än jag som gärna vill ha en del av sakerna. Tack och lov så är vi fredliga av oss i vår släkt så fejder och bråk har aldrig existerat, och så vill vi väl gärna fortsätta och då kan det vara bra med lotteri tror vi. Spännande blir det ju också.
Och är det så att jag inte vinner något av det jag vill ha så är det inte hela världen, det är ju trots allt bara prylar och knappast värda att bli osams över. Finns nog många ensamma människor som gärna skulle byta ut sina ägodelar mot en bra och fungerande familjegemenskap.

Syrran bjöd på sillunch för att vi skulle orka med dagen....

några stärkande droppar fick vi också i oss för att hålla uppe humöret och värmen på den kalla vinden.

Fick lov att fota det vackra ägget som syrran fått av någon, (kommmer inte ihåg vem)verkligen fint måste jag säga!

Så nu är det bara att ladda för etapp 2 imorgon som börjar kl två med påsksläktmiddag på 24 personer. Får väl se om jag gör några fynd som är värda att fota:)

Britta

Ja vilken dag det har varit, äntligen kom jag iväg med första lasset till sopstationen. Måste säga att det är ordning och reda där nuförtiden. Så fort vi (Emil och jag) stannat och hoppat ur bilen kom en trevlig gubbe, eller karl kanske jag ska säga och frågade om vi hade några frågor.
-Massor, svarade jag och öppnade lastutrymmet.
-Oj, svarade han, ni har packat bra ser jag!
Det kan du ge dig f_n på svarade jag, (fast inte högt förstås).  Sen började avlastningen som gick väldigt smidigt eftersom han hela tiden erbjöd sig att hjälpa till.  Han tog hand om strykbrädan som helst skulle delas i två delar (metall och trä var för sig), sen fixade han även ”airhockeybordet” som består av en liten del el historia och stor del trä.  Han sparkade helt enkelt itu de olika delarna vilket jag helst inte hade gjort pga att Islänningen Stjarni efter hovkratsningen på senaste ridskolan, tyckte att det var mjukt och skönt att vila hoven på min tå en stund.
Säkert inget illa ment men det tar en stund att putta bort några hundra kilo häst från tån innan den fattar att den ska flytta på sig.
Hur som helst så gick soplämningen väldigt smidigt så nu är det bara att köra nästa lass på tisdag när de öppnar igen.

Påskkärringarna är jag lite orolig över eftersom de lyste med sin frånvaro, men däremot fick jag ett oväntat besök av ett ägg. Något jag aldrig sett tidigare faktiskt, kul med lite nya ideér.

Min systerson som kom alldeles ensam utklädd till ägg, bra idé tycker jag!

Har även hunnit med att påskpynta lite. Blåa fjädrar fick det bli i år. Kanske inte helt traditionsenligt men varför inte? Jag gillar blått och om det skulle störa någon förbipasserande så får de väl blunda helt enkelt.
Mitt påskris får hålla sig utomhus eftersom jag delar hus med två pollenallergiker.

Ljuskronan i köket fick byta ut ljus mot kycklingar gjorda av mina söner en gång i tiden.

Och sist men inte minst måste jag visa det stora fyndet jag gjorde i uthuset idag. Blir så glad när jag hittar gamla fina saker som känns helt rätt just nu. Slår vad om att den här skulle kosta flera hundra i någon fin inredningsaffär i dagens läge.

En krok av något slag är det, jättefint smidesarbete som för tillfället hänger på min ytterdörr. Få se om jag hittar något mer praktiskt ställe att ha den på, men just nu sitter den där bara som prydnad.

Men nu måste jag snart hoppa i säng eftersom jag imorgon faktiskt ska på en annan röjning. Jag och syrrorna ska nämligen röja på mellansyrrans vind, där det finns miljoner av prylar efter mormor bl a som ska sorteras och delas upp.
Men jag har ju liksom värmt upp nu med mitt eget uthus och det här blir rena barnleken i jämförelse. Tror inte att vi kommer att hitta en enda råttskit till skillnad mot vad jag gjort under de här dagarna.
Hur mycket kan en råtta skita egentligen??? Varenda hylla har varit fullpepprad med skitar som rasslat i industridammsugaren. Äckligt, men nu har jag vant mig:)
Så hit med mer vindsröjning, jag klarar vad som helst nu!

Britta

Ja vad är det man säger?
Man tar en bit i taget! Så enkelt är det.
Den här dagen blev inte så effektiv när det gäller röjningen pga sömnbrist tror jag. Eftersom jag knappt kunde hålla ögonen öppna när jag skjutsade sonen till skolan så insåg jag att det bara var att lägga sig och sova en stund med risk  för att missa sopstationens öppettider.
Vilket jag också mycket riktigt gjorde, men vad gör väl det. Det är ju en dag imorgon också och jag kände verkligen att det inte var lämpligt att köra bil med så mycket ”bomull” i huvudet.
Har i alla fall kommit en bit på väg nu även om det är långt ifrån klart. En tugga i taget är det som gäller, och till slut kommer även elefanten att vara uppäten

Före och efter bilder är alltid roliga....

eller före och en bit på väg, kanske man ska säga!

Ja vad säger man?

Nu går det lite lättare att köra in moppen, om ni nu lade märke till den förut.

Åt det här hållet ska det finnas en trappa...?

Jodå, den fanns kvar!

Några säckar brännbart har det blivit.

Och en något fullpackad bil....första lasset ska jag väl säga .

Gick upp klockan fem idag igen, håller nog på att bli pensionär tror jag,de brukar ju gå upp tidigt. Vaknade vid strax efter två av att Samus ville gå ut, och vanligtvis så brukar jag somna om direkt när jag släppt ut någon katt och krupit ner i sängen igen,men inte den här gången.
Dels så blåste det ute vilket alltid gör att jag har svårt att somna och sen var det en massa tankar och funderingar som passade på att mala runt i huvudet. Låg och vände och vred mig, räknade både fram och baklänges, lade mig på rygg för att försöka koppla bort tankarna men inget hjälpte, så vid tio i fem gav jag helt enkelt upp.
Dessutom hade jag huvudvärk och var så hungrig så att det mullrade i magen. Den protesterade nog mot det snåla kvällsmålet igår. En påse naturdietpulver caffe latte!
Måste säga att det är gott faktiskt och vad man än kan tycka om det som diet så nog hjälper det allt. Har lyckats tappa lite drygt två kilo nu sedan vågen påstod att jag närmade mig 60 kg som är min gräns innan det är dags att göra något år saken. Så nu byter jag ut ett eller två mål om dagen mot pulvret eftersom jag måste erkänna att jag har otroligt svårt att ”bara äta nyttigt” som man säger. Tycker det är skittråkigt rent ut sagt!

Idag fortsätter det eviga uthusröjet, men jag har faktiskt kommit en bit nu och ska försöka klämma in en vända till sopstationen idag. Dessvärre stänger de tolv och jag ska skjutsa sonen till skolan till tio men jag tror att jag ska lyckas få undan ett lass i alla fall. Vet inte hur många det kommer att bli i slutändan men så länge sambon är bortrest och jag inte har möjlighet att använda släpvagn så blir det nog mellan fem och tio vändor skulle jag tro. Jag överdriver nog inte om jag säger att 75% av det som finns i mina uthus är rena sopor, trasiga oanvändbara saker som bara ligger och tar plats.

Men nu måste jag nog försöka få lite fyr i kaminen, är bara 16 grader härinne och när man sovit dåligt så blir man extra frusen tycker jag. Visserligen är det vedransonering nu så länge Leif är borta men någon grad ska jag nog få till.
Ser ju faktiskt ut som om vi ska få se solen lite idag och den brukar göra storverk ifråga om att värma upp mitt gamla hus med sina stora fönster, bra på vintern men lite sämre på sommaren

Lite kaffe får det bli också innan jag ger mig ut i städsvängen, känner mig mosig i huvudet pga lite sömn och tung i benen efter ridningen igår men vad gör väl det när man är frisk, lycklig och våren är på väg

Britta

Känns som om det var ett tag sedan nu men idag blir det nog några värmande strålar att njuta av ( i alla fall för dem som inte tänker tillbringa dagen i ett mörkt dammigt uthus